Att skapa sin egen ceremoni

En ceremoni är en symbolisk handling som vi utför medvetet. Den kan utföras vid ett enstaka tillfälle såsom en övergångsceremoni eller upprepas såsom fullmåneceremonier. Det finns många färdiga upplägg för ceremonier varav en del, exempelvis religiösa sådana, ofta är strikt uppstyrda. Även om jag ser värdet i en grundstruktur så är jag själv av åsikten att det blir bättre om ceremonin vilar på intuitiv grund där infall och budskap i stunden ges utrymme.

Förberedelse

Intentionen. Allt utgår från intentionen. Som med det mesta är det bra att fråga sig själv varför man vill göra någonting. Vilken är min intention och varifrån kommer den? Bottnar den i en längtan från hjärnan eller hjärtat, från egot eller från själen? Om vi kommer på oss själva med att försöka göda ett obalanserat ego bör vi avstå medan kärlek, glädje, lust och ibland mod, rädsla och jävlar anamma kan vara tecken på att vi följer vårt hjärta. Be om tecken om du känner dig osäker och var ärlig med dig själv. Egot är en lurig typ som gärna övertalar oss att just våra handlingar inte härstammar från självhävdelse och bekräftelsebehov.

Vad är då intentionen? Vad vill du att ceremonin ska vara en symbolisk handling för och vad vill du uppnå? Ju tydligare det är för dig själv, ju lättare blir det att sträva i den riktningen eftersom besluten du tar kommer att genomsyras av din intention. Syftet med en namngivningsceremoni kan exempelvis vara att välkomna ett barn i gemenskapen, fira dess existens och ge det ett namn som kommer att föra in en viss energi i dess liv. En fullmåneceremoni skulle kunna handla om att plocka upp saker från djupet av sig själv och låta dem komma till uttryck alternativt släppa taget om dem. 

Platsen. Välj en plats som står i samklang med intentionen. En ceremoni för att läka sig själv och jorden utförs gärna på en kraftplats medan en ceremoni för att inviga en specifik plats såklart gärna utförs på den platsen. En namngivningsceremoni kan exempelvis hållas i hemmet om man vill ha en familjär stämning eller på en för gemenskapen signifikant plats om det är upptagandet i en större gemenskap som ska betonas.

Förbered platsen på de sätt du tycker är lämpliga. Sker det i en lokal eller i ett hem kan det exempelvis vara lämpligt att rena platsen, ställa iordning det som behövs för ceremonin, tala sin intention på plats och bjuda in de andehjälpare man eventuellt vill ha med. Vid en ceremoni utomhus kan det vara lämpligt att göra detsamma men att också be platsen om lov att få vara där och berätta för de väsen som finns på platsen vad det är man vill göra samt be om deras hjälp att uppfylla intentionen. 

Jag själv. Förbered dig på ett sätt som står i samklang med intentionen. Fokusera först på det inre och sedan på det yttre. Vill du göra detta och är du i stånd att göra det? Finns det tvivel som behöver adresseras? Först när du känner dig trygg i att du vill och är i stånd att göra ceremonin bör du överväga det yttre.

En bra tumregel är att vara fokuserad, ren och känna sig fin vid en ceremoni. Fokus skulle också kunna beskrivas som att vara medvetet närvarande och för det är meditation ett bra verktyg. Vi bör också rena oss inför mötet med oss själva och det högre exempelvis genom att duscha och därefter med röken. Att känna sig fin återspeglas gärna i klädesval men jag vill då också tillägga att kläderna bör vara praktiska. Vid ceremonier där jag kan tänkas hamna på knä under långa perioder väljer jag alltid arbetsbyxor med knäskydd, inte för att jag nödvändigtvis tycker att arbetsbyxor är fina utan för att de är till stor hjälp för mig att uträtta arbetet. När väder spelar in tycker jag alltid att praktisk funktion går före dekorativ skönhet.

Det är också bra att fundera över vilka verktyg man vill ha med sig. Det kan exempelvis vara rökelse, trumma, medicinpåse, stenar, tarotkort och annat som kan komma till användning vid ceremonin. En del shamaner samlar sådana verktyg i ett portabelt altare vilket kan vara ett tygstycke eller en påse.

En del ceremonier kräver mycket förarbete bestående av exempelvis meditation, kostomläggning och utrensningsarbete. Rent allmänt är det så att ju mer vi skalat av på förhand, ju lättare når vi fram till de resultat vi söker. Vid en ceremoni som syftar till att gräva djupt i sig själv och frigöra gammal smärta kan det vara bra att på förhand rensa ut så mycket av den som man kan medvetet. På så vis blir det lättare att under ceremonin nå dess kärna. Annars finns risken att vi spenderar större delen av ceremonin med att rota runt i det som vi redan kunde ha gjort upp med.

Andra. Om andra människor ska delta i en ceremoni behöver de göra sina egna förberedelser. Det vi kan göra är att ge dem informationen de behöver för att förbereda sig. En del ceremonier kan kräva relativt lite av deltagare medan andra kan kräva mycket förberedelsearbete. Inkludera bara de som är beredda att göra vad som krävs för den specifika ceremonin. Är det en namngivning krävs det kanske bara att personen tar med sig ett glatt humör. Vid djupare läkandearbete krävs det en genuin vilja och förmåga att ta sig an sådant arbete.

Olika roller. Om det finns olika roller vid ceremonin så är det bra om det är tydligt på förhand vad som ingår och inte ingår i de olika rollerna. Vid en ceremoni med enteogener kan det exempelvis finnas en eller flera shamaner, några hjälpare och så deltagarna. De har alla olika uppgifter där några kan överlappa och andra inte överlappar. I exemplet är det i regel shamanens uppgift att leda, hålla sammanhanget tryggt från inkräktande entiteter, dela medicinen och vara deltagarnas huvudsakliga stöd. Hjälparens uppgift kan vara att bistå shamanen, se till deltagarnas kroppsliga behov, laga mat och städa. Deltagarnas roll är då huvudsakligen att djupdyka och utföra arbetet med sig själva. Sammanblandas rollerna kan det få betydande konsekvenser för sammanhanget. Det är exempelvis inte deltagarens uppgift att läka andra, inte shamanens tillfälle att själv hänge sig åt sin egen resa och inte hjälparens roll att leda tillställningen.

Med det sagt har jag dock varit med om mindre strukturerade ceremonier där rollen av shaman hoppat mellan personer. Inom oss har vi alla såväl shamanen, hjälparen och deltagaren då dessa inte är fasta konstruktioner utan roller som vi ikläder oss i ett visst sammanhang. Det är därför fullt möjligt att rollerna byter plats i en mindre strukturerad ceremoni. Om det är det som ska ske så var följsam men som huvudregel bör man alltså hålla sig till den roll man har.

Ceremonin

Eftersom ceremonin är en skapelse som ska återspegla intentionen kan ceremonier se väldigt olika ut. Därför ger jag bara generella exempel på sådant som kan ingå i en ceremoni; möjliga byggstenar om man så vill.

Landa på platsen. Ta en stund att samla dig och känna in platsen. Lämna det som inte hör hemma där utanför och låt det som ska vara där kliva fram. Är man en grupp människor kan det göras tillsammans exempelvis med en vägledd inlandning där den som leder välkomnar, påminner deltagarna att lägga det som inte hör hemma åt sidan, ber dem andas och landa i nuet och på platsen.

Rena sig. Har det inte redan gjorts kan processen att rena sig och platsen vara ett bra sätt att påbörja en ceremoni.

Helga ceremonin. Erbjud frukterna av ceremonin till det högsta gudomliga du kan föreställa dig eller till det du uppfattar ligger i linje med ceremonins intention.

Öppna ett helgat rum. På så vis kallar du in beskydd för alla som befinner sig i ceremonin vilket ofta är särskilt viktigt vid läkandearbete och arbete med enteogener.

Bjuda in andevärlden. Vill vi ha andevärldens hjälp vid ceremonin bör vi bjuda in dem att arbeta med oss och då också specificera vad eller vem vi vill och inte vill ha kontakt med. Var också tydlig med vilken hjälp vi vill ha av dem. Det bör kanske sägas att andarna redan är där. Det är de facto inte de som kommer till oss utan vi som kommer till dem genom att öppna upp och uttrycka vår vilja att samarbeta.

Att tala sin intention. När vi säger orden högt ger vi dem mer kraft. Säg vad det är du ämnar göra och vad du önskar få ut av det.

Sjung, dansa och låt. När vi dansar, sjunger och spelar musik så rör vi runt i och frigör energier vilket exempelvis kan vara energigivande eller förlösande. Låt lekfullhet, glädje och humor ta plats. Det gör såväl kroppen som sinnet gott.

Meditation. Meditation är ofta en central del av ceremonier. Det kan exempelvis vara en gemensam meditation för att läka platsen eller en individuell sådan för att djupdyka i sitt inre. Vid ceremonier med enteogener är meditation ofta centralt.

Symboliska handlingar. Skapa symboliska handlingar som ligger i linje med intentionen. Om ceremonin handlar om att släppa taget kan det exempelvis vara en handling där något brännas upp eller grävs ner medan en ceremoni som handlar om återfödelse skulle kunna innehålla en handling där man symboliskt tar sig ur livmodern, är ett frö som gror eller planterar något.

Att fira och vara tacksam. En ceremoni kan också vara ett tillfälle att uttrycka glädje och tacksamhet för sig själv och existensen. En tantrisk sexakt kan vara ett njutbart firande av livet, i skördeceremonier är tacksamheten för vad jorden och solen gett närvarande och ett upptagande i en gemenskap genomsyras av glädje.

Lita på infall och ledning utifrån. Strukturen kan behöva ruckas på så sitt inte fast i din ceremoniplanering. Utöver rent praktiska yttre omständigheter som kan kräva kursändring kan det också komma förslag eller liknande från andevärlden som öppnar dörrar till möjligheter som vi inte kunde ha planerat för. Följ med om det känns givande. Jag upplever att det ofta är där, när vi vågar följa andevärldens förslag och vår intuition, som ordentliga genombrott sker.

Avslut och uppföljning

Precis som en ceremoni behöver en början så behöver den också ett slut. Vid ceremonins slut tackar man exempelvis de entiteter och energier som man arbetat med för deras vägledning och stöd, stänger det helgade rummet och tackar platsen. Då är den formella ceremonin slut.

Är man flera deltagare kan det ofta vara så att man vill stanna kvar och prata om sin upplevelse och då kan det passa bra med en fika eller liknande. Det är exempelvis vanligt att efter en begravning servera kaffe vilket blir ett sådant tillfälle för människor att landa från sin upplevelse av ceremonin.

En del ceremonier kan kräva ganska omfattande efterarbete. Har man exempelvis arbetat på djupet med läkning och att dragit fram sådant som varit begravt kan efterarbetet pågå under lång tid och exempelvis kräva coachning eller annan terapi, livsstilsförändringar, förlåtelsearbete eller liknande. Man behöver inte enbart tid för att integrera insikterna man fått till sig utan också att omsätta dem i handling.

Kraftplatser

Följande information kommer från en kanalisering med en av mina främsta andelärare. Jag har strukturerat texten.

– Kraftplatser är portaler till andra dimensioner. Här är det särskilt bra att göra ceremonier och ritualer för att hela jorden men också för att få andevärldens hjälp att arbeta med sig själv. Här är det lättare att etablera kontakt med våra kraftdjur, guider, änglar och urkraften. Svampen är ett utmärkt verktyg för att hela jorden på dessa platser.

– Det finns tusentals sådana kraftplatser, ungefär som med kroppens chakran. Det finns sju särskilt starka kraftplatser på jorden. Två i Europa, två i Afrika, en i Asien, en i Nordamerika och en i Sydamerika. Ingen av dem ligger i Sverige. Mindre än dem finns 21 kraftplatser varav ingen ligger i Sverige. Mindre än dem finns 56 kraftplatser varav åtminstone en ligger i Sverige. Utöver dessa finns ett stort antal mindre kraftplatser varav många i Sverige.

– Obalanser i dessa kraftplatser kan bland annat leda till naturkatastrofer. Det vi kan göra för att hela dessa obalanser är att älska och mogna. 

Hur vi känner igen kraftplatser

När man hamnar på en kraftplats märker man det bland annat på:

• Ton, frekvens. Den är högre på en kraftplats.

• Lugn. Man går in i ett lugn.

• Kärlek. Man blir glad av att vara där.

Exempel på ceremonier

Ljudcirkel

Jag introducerades tidigt i min resa till ljudcirklar och upplägget sägs vara spritt världen runt. När mina vänner och jag anammade det gjorde vi på följande sätt:

Vi samlades varje fullmåne och deltagarna fick ta med sig såväl vänner som instrument. Efter att ha hälsat satte vi oss i en ring och la alla instrumenten i mitten. Därefter var reglerna enkla. I en timmes tid improviserade vi ljud tillsammans. Man fick framkalla ljud på vilka sätt man ville med instrumenten eller med rösten men man fick inte spela något som redan fanns eller sjunga ord. Under tiden som ljudcirkeln pågick fick vi inte kommunicera med varandra på andra sätt än med ljuden vi framkallade. Det var också tillåtet att dansa.

Det blev stundtals mycket intressanta ljudlandskap som framkallades där man exempelvis ur kakafoni plötsligt kunde befinna sig i ett djungelrum med skrikande apor vilket övergick i försiktigt lekande som ledde vidare till ett högljutt kaos. Ingen cirkel var den andra lik eftersom instrumenten och deltagarna var olika från gång till gång.

När tiden började lida mot sitt slut tystnade den som ledde cirkeln och visade andra med en enkel blick att det var tid att avrunda. På så vis ebbade musiken ut och därefter la sig alla ner för att meditera. Därpå följde en vägledd meditation på 10-20 minuter och när den var klar var alla tysta till dess att alla kommit tillbaka igen, satt sig upp och etablerat ögonkontakt med alla andra. Först därefter var det tillåtet att åter prata.

Vi brukade därefter ha knytisfika och samtalen som följde då var ofta djuplodande och kreativa. Efter att ha kommunicerat i princip uteslutande med läten och musik och känt in varandra så tog vi oss snabbt förbi vardagssamtalens banaliteter. Det blev ett utrymme att dryfta frågor, få feedback på tankar, inspiration och en känsla av djupare gemenskap.

Att tacka för räkningarna

Jag brukade bli ledsen och uppgiven varje gång jag betalt högen med räkningar och knappt hade några pengar kvar. Så kom jag på följande lilla tacksägelseritual.

För varje räkning jag betalar så stannar jag upp och tänker på det som räkningen representerar.
– Åh, min bilförsäkring! Vad glad jag är att jag har den där bilen. Den tar mig till jobbet genom regn, rusk och snö och stannar nästan aldrig. Och med den här försäkringen behöver jag inte oroa mig för att bli stående eller inte ha råd med en ny bil om jag skulle krocka. Tack!
Sen betalar jag räkningen.
– Aha, dagisräkningen. Vad roligt det är för mina barn att träffa alla de andra barnen och lära sig andra saker än de får här hemma. Och vilka bra fröknar sen. Tack!
– Mobilräkningen. Jag tycker verkligen om att ha tillgång till musik, kamera och spel i fickan. Ja, sen kan jag ju ringa med telefonen också. Det är bra. Tack!

Hjärtklappningen och tunnelseendet som jag tidigare hade upplevt när jag betalde räkningar försvann. Jag hade inte mer pengar över men jag var förvånansvärt glad efteråt.

Eldceremonier för att släppa taget

Ta ett vedträ eller en pinne och tala eller blås in det som du vill bli av med i den. Det kan exempelvis vara känslor av skuld, känslomässiga knutar som hindrar oförätter att lösas, bekräftelsebehov eller ilska. Släng sedan träet i elden och se den omvandlas av lågorna, bli till rök som stiger mot himlen och sprids.

Ju djupare du gräver och ju tydligare du talar samtidigt som du har en uppriktig intention att frigöra dig, desto mer kraftfull är tekniken. En variant är att stryka träet mot kroppen för att fånga upp energimässigt smuts som du vill bli av med.

● ● ●

Vill vi bryta med något specifikt i livet kan en annan variant vara att till ceremonin ta med sig något brännbart som får symbolisera det vi vill bryta med. Det kan exempelvis vara ett foto, en bok eller ett träsmycke. Anpassa det du ska bränna upp till eldens storlek och bränn inte upp sådant som frigör skadliga gifter när det bränns. Även här görs ceremonin kraftfullare om du tydligt talar om vad det är du vill frigöra dig från och ber om att få kopplas loss från det.

● ● ●

Ytterligare en variant av detta som passar bra när vi vill frigöra oss från en person eller situation är att i detalj beskriva allt det vi vill frigöra oss ifrån och alla känslor vi har runt det i ett brev. Gräv djupt och uttala med uppriktighet din vilja att frigöra dig från det och bränn sedan brevet.

Rejv

Jag uppfattar många rejvfester som semi-ceremoniella sammanhang där människor ofta vittnar om att dansa ut eller bort saker, att frigöra sig och fylla på nytt. Det är dessutom ofta ett uttalat syfte till att arrangörer, musiker och dj:s gör det de gör. De är sitt sammanhangs shamaner och helare i en rörelse där ledorden är peace, love, unity och respect. Det är en rörelse där många spontant hjälper varandra i de utmaningar de möter och det läkandearbete de gör.

På det allra första rejvet jag var på minns jag att jag förundrad stod bredvid dansgolvet och tittade på de som dansade. För mig såg det ut som att de i dansen dekonstruerade vad dans är, hur vi förväntas dansa och hur vi beter oss gentemot varandra för att på nytt lära sig det inifrån sig själv. Och i sammanhanget kändes det som att människorna omprogrammerade eller uppgraderade sig.

Nu är publiken på en sådan tillställning oftast blandad och intentionerna kan därför spreta åt många håll, om de ens finns där. Men för många är det ceremoni och innehåller alla de delar som en ceremoni innebär såsom medvetenhet, symboliska handlingar, läkandearbete, utmaningar, gemenskap och tacksamhet inför det högre inom och utom oss.

Böneflaggor

Den som varit i Nepal har troligen sett långa band av flaggor som hänger här och var och en masse kring tempel. Jag har fått två förklaringar till dem. En förklaring som jag funnit på nätet är att de olika färgerna representerar de fem elementen och riktningarna och att bönerna som är skrivna på flaggorna sprids med vinden i alla riktningar. Det låter som en rimlig förklaring.

En annan fick jag av min guide när jag var där och såhär i efterhand undrar jag om han snarare menade ett annat sätt att arbeta med flaggor. Jag tycker emellertid att den är särskilt intressant i kontexten av ceremoni, medvetenhet och att arbeta med elementen. Han gav följande teknik:

• Skriv ner dina synder, det som gör ont, som plågar dig och som du vill bli av med på en flagga.

• Häng upp flaggan utomhus, exempelvis i ett träd.

• När bläcket bleknat och inget längre kan läsas på flaggan så har allt det onda du ville bli av med försvunnit. Då har regnet sköljt rent, vinden blåst bort och solen bränt bort det och gett dig en ny början.