LSD

LSD är en enteogen som uppfanns av misstag av kemisten Albert Hofmann i slutet av 1930- och början av 1940-talet. Han studerade ergot (mjöldryga) i sökandet efter en medicin mot klusterhuvudvärk när han oavsiktligt fick i sig substansen han syntetiserat och insåg att den hade en helt annan potential. Inledningsvis var det vetenskapliga intresset för substansen stort och forskningen som gjordes exceptionellt lovande.

En tidig hypotes var att LSD simulerade psykos eller allvarlig mental störning. Det visade sig dock snarare vara tvärt om. Med LSD läkte många från mentala åkommor, trauman, missbruk och liknande.

Jag tog LSD för att uppleva
hur det är att vara galen.
Istället insåg jag
hur det är att vara frisk.

CIA fick tidigt upp ögonen för substansen och tänkte att den antingen skulle kunna användas som sanningsserum eller för att manipulera och kontrollera människor. Många av deras experiment var rent förkastliga. Inom det militära var intresset initialt också stort och LSD testades vid övningar. En oväntad bieffekt var att en del av de som fick LSD la ner sina vapen, inte längre tog den militära hierarkin på allvar och blev pacifister.

Men de som slutligen provocerade fram en kriminalisering av en lång rad enteogener var hippiekulturen i USA med sina slagord Peace, Love and Understanding. Långt hår, krigsvägran, fritt sex och grym musik blev helt enkelt för mycket för de styrande politikerna som utan hänsyn till den lovande vetenskapen kriminaliserade LSD och mycket annat. Kriminaliseringen började i mitten av 1960-talet och var inom tio år världsomspännande.

LSD gick under jorden men fortsatte användas i terapeutiska, andliga och rekreationella sammanhang. När rave-kulturen dök upp på 1980-talet så var MDMA förvisso den mest framträdande substansen men även LSD var vida populärt. Rave-kulturens slagord var snarlika hippierörelsens: Peace, Love, Unity, Respect.

Efter 50-60 års urskiljningslöst krig mot allehanda droger har LSD och liknande substanser under 2000-talet åter börjat forskas på. Och även nu rapporteras anmärkningsvärt goda resultat i de teststudier som gjorts. Vid jämförande studier visar det sig dessutom att LSD har en bråkdel så många negativa bieffekter som exempelvis alkohol och nikotin och nästintill saknar missbrukspotential.

Substansens karaktär

Jag vill hävda att två saker som är karakteristiska för LSD är att den:
• inte har en entitet kopplad till sig, och
• är särskilt lämpad för arbete på det mentala planet.

Saknar entitet

Växter och svampar har entiteter kopplade till sig. Det finns en intelligens på andra sidan som man samarbetar med på sin resa. När vi isolerar ämnen och syntetiserar dem tappar vi den kontakten och lämnas istället till våra egna förmågor. Den som arbetar med LSD får inte vägledning av substansen utan behöver förlita sig på sin egen eller någon annans vägledning. Den förstärker det som redan finns.

Det ska dock sägas att bara för att LSD inte har en egen entitet så innebär det inte att den är helt utan själ. Eftersom många haft ett möte med LSD så skapas det en särskild energi runt substansen. Den energin kan kallas för själ men skapas av vår gemensamma upplevelse och är inte kopplat till en yttre intelligens.

Arbetar mentalt

LSD är ett ypperligt verktyg för att arbeta med mentala bekymmer såsom psykosomatiska sjukdomstillstånd, missbruk, depression, utmattning och mentala sjukdomstillstånd som inte orsakas av parasiterande energier. Kort och gott sådant som har med detta livet och denna verkligheten att göra.

Vore LSD en människa tänker jag att den vore en exceptionellt insiktsfull västerländsk terapeut eller coach. Någon som kan vrida och vända på ens tankar så att mönster blottläggs och polletten trillar ner.

Nu är det naturligtvis fullt möjligt att ha helt andra slags upplevelser på LSD såsom andekontakter och förnimmelser av tidigare liv. I motsats till många andra enteogener är det dock inte substansen som initierar dessa. LSD öppnar istället upp den egna förmågan vilket i sin tur medvetet eller omedvetet leder vidare till sådana kontakter. Här hänger det inte på enteogenen utan på den egna förmågan.

Exempel: Psoriasis

Jag har psoriasis vilket är en sjukdom som får hudceller att balla ur och producera alltför mycket skinn. Det leder i sin tur till irriterad och fjällig hud som för det otränade ögat kan likna exem. Sol och saltvatten ger den bästa lindringen medan stress i alla former kraftigt förvärrar tillståndet.

Själv skämdes jag så för min psoriasis att det påverkade hur jag levde och mådde. Jag bar långbyxor på sommaren för att skyla mig, badade inte för att slippa folks blickar och klädde sällan av mig i annat än mörker. Allt detta försämrade min psoriasis avsevärt eftersom det dels stressade mig och dels gjorde att jag inte sökte den lindring av sol och vatten som jag kunde ha fått.

När jag började med LSD frigjordes stress, ogynnsamma rädslor och vanföreställningar så snabbt att jag under ett par års tid var praktiskt taget symptomfri. Vad som hände var att jag slutade skämmas och må dåligt över min kropp vilket gjorde att det lugnade ner sig. Dessutom innebar det att jag vågade sola och bada vilket ytterligare förbättrade mitt tillstånd.

Märk väl: LSD är inget botemedel för psoriasis. Men att lösa upp skuld, skam, rädslor och stress som är kopplat till en sjukdom kan hjälpa oss att bli symptomfria eller rent av ge oss utrymme att lösa grundorsakerna.

Meditation på LSD

Dagen rörde långsamt på sig medan festivalen höll på att packas ihop och folk letade efter sina vänner och tillhörigheter. Själv satt jag på en sten någonstans mitt i och mediterade när jag plötsligt befann mig i ett energimässigt ägg. Därifrån kunde jag sedan urskilja vart ljud i omgivningen för sig självt; lyssna till ett samtal flera hundra meter bort eller höra insekternas förehavanden. Min hörsel hade skärpts till något som jag hade förknippat med påhittade superhjältar.

● ● ●

Som med alla enteogener är kombinationen med meditation utmärkt för djupare utforskande. En bok som jag kommit att tycka mycket om är Timothy Learys Psychedelic prayers. Det är en bearbetning av taoistiska Tao Te Ching, specifikt anpassad för LSD-upplevelser. Upplägget är att vägledda meditationer läses vid sex tillfällen i upplevelsen.

Meditation under peaken (timme 1-4) kan vara svårnavigerat för en som är ovan eftersom det kan vara svårt att hålla fokus. Samtidigt är det då vi är som mest i kontakt med det rena energiflödet, alltet, oss själva på molekylnivå och sådant som befinner sig bortom våra sinnen.

Allteftersom vi åter landar i vår egen kropp knyts meditationerna i allt högre utsträckning till den mänskliga upplevelsen. På andra sidan kulmen av peaken (timme 3-6) menar Leary är ett ypperligt tillfälle för att väcka medvetenheten på cellnivå och plantera frö i oss som får växa. Jag skulle tillägga att detta är en god tidpunkt för kontakt med andra medvetanden och tider.

När upplevelsen är i avtagande (timme 6-9) är en god tid att utforska kroppen, sinnet och den mänskliga upplevelsen i alla dess former. Det är i min mening en bra tid för naturupplevelser, relationer, sex och kontemplation. Upplevelsen då jag befann mig i ett ägg och kunde höra alla ljud var i denna fasen av resan.

Learys uppdelning är ett gott försök att beskriva vilka slags meditationer som passar var i resan.

Exempel: Taoistisk peakmeditation

Meditationen läses mycket långsamt och med eftertryck under peaken. Nedanstående meditation heter Take in – Let go och är hämtad ur Timothy Learys Psychedelic prayers. Jag har översatt den till svenska och lagt till sista stycket.

● ● ●

För att andas in
Behöver du först andas ut
Släpp taget

För att hålla
Behöver du först öppna din hand
Släpp taget

För att vara varm
Måste du först vara naken
Släpp taget

För att förstå
Måste du först förlora förståndet
Släpp taget

Form och dos

LSD är en så pass potent substans att dosen mäts i microgram. När Albert Hofmann först testade substansen på sig själv började han med 250 microgram vilket han föreställde sig skulle vara en knappt märkbar dos. Det visade sig vara en hög dos vilket gav honom en ordentlig resa. Enligt Erowid ligger tröskeldosen för LSD runt 10-20 microgram. En låg dos är 20-75, en normal 50-150, en hög dos 150-400 medan allt över 400 microgram betraktas som en mycket hög dos.

LSD kan komma i ett flertal former. De två vanligaste är förmodligen som blotters (små papperslappar indränkta med LSD) eller i flytande form. LSD kan också vara i kristallform.

I bruksledet finner man huvudsakligen LSD i normaldoser, det vill säga att en lapp eller en droppe ligger mellan 50 och 150 microgram. Det är dock viktigt att fråga eftersom det finns betydligt starkare än så.

För att mikrodosera kan en droppe blandas ut med vatten som sedan portioneras.

Effekt

Människor som inte får känningar av blotta närvaron av substansen brukar börja känna effekterna efter ungefär en kvart och uppnår vanligtvis full effekt efter 45 till 60 minuter. Beroende på dos, sammanhang och personens känslighet brukar upplevelsen sedan vara i 8-12 timmar med en peak på cirka fyra timmar.

De initiala fysiska effekterna kan ibland vara lätt obehagliga såsom muskel- eller käkspänningar, ilningar och lätt illamående. Men de kan också vara behagliga såsom rysningar av förväntan, upprymdhet och fnissighet.

Det är önskvärt att få en ordentlig sömn efter att ha använt LSD, ibland så mycket som 12 timmar. Afterglow-effekter är vanliga och kan hålla i sig länge. Det är också vanligt med en lätt träningsvärk i hjärnan eftersom en mängd nya kopplingar gjorts.

Det sägs ibland att vi bara använder en bråkdel av vår hjärnkapacitet, kanske så lite som några få procent. Vårt normalläge kan beskrivas som att vi kör en bil vars motor är strypt och därför bara kan köra i 20 kilometer i timmen. Under påverkan av LSD öppnas våra förmågor upp så att vi plötsligt kan framföra bilen i 80, 90 eller rent av 110. Vi får tillgång till betydligt mycket mer mental kraft utan att för den skull äventyra motorn.

Svamp

När jag skriver svamp menar jag sådan som innehåller psilocybin och psilocin, främst den svenska Toppslätskivlingen Psilocybe semilanceata och varianter av Psilocybe cubensis. Jag räknar också in tryfflar såsom Psilocybe Tampanensis. Jag menar inte flugsvamp såsom Amanita muscaria.

När jag skriver svamp menar jag vanligtvis svampens frukt, det vi till vardags kallar svamp. Men svampen är inte bara dess frukt utan framförallt myceliet som bildar enorma nätverk under jord.

● ● ●

Några tror att den heliga svampen är den första enteogenen som hominider kom i kontakt med och att den varit fullkomligt avgörande för människans utveckling. Teorin som kallas Stoned Ape Theory las fram av etnobotanisten Terence McKenna och menar att människan kom i kontakt med svampen när vi lämnade djungeln och gav oss ut på savannen. Evolutionärt skedde då en otroligt snabb utveckling av vår hjärna vilket är det som idag särskiljer oss från de flesta andra djur. Den utvecklingen är enligt teorin triggad av svampen som gett människan förmåga till abstrakt tänkande, tillgång till andliga upplevelser och fördelar vid jakt och annat.

McKenna menade också att förlusten av relationen till svampen senare i vår historia är förklaringen till framväxten av patriarkalt och religiöst förtryck och andra skadliga dominansbeteenden. Det var när vi tappade kontakten till Moder Jord som människor började vilja äga varandra och marken under sina fötter. När de första civilisationerna föds är kontakten i det närmaste helt bruten och lever mestadels bara kvar som hemlig kunskap förvaltad av häxor, shamaner och liknande.

Det finns många avbrott i vår relation till Moder Jord. Ibland har kunskap tappats bort och i andra lägen har den medvetet förstörts. Många är de som i exempelvis religionens namn försökt förgöra vår äldsta kunskap men inuti varje svamp väntar den på att återupptäckas vilket gör den omöjlig att utrota. Kontakten till Moder Jord finns där för den som kommer till henne.

Det finns traditioner i Sydamerika som vid det här laget haft mångtusenårig kontakt med svampen. Där hade svampen också en framträdande roll hos såväl Mayafolket som Aztekerna. De senare kallade sitt sakrament teonanácatl vilket översätts till gudarnas kött och förmodas syfta på svampen. I Skandinavien har svampen bland annat varit allierad med vikingar och häxor men de som använt den har förföljts av de kristna. Men som det oftast är går sådan kunskap aldrig egentligen förlorad utan väntar bara på att bli återfunnen.

Västvärlden återupptäckte på sätt och vis svampen på 1950-talet. Antropologer, kemister, psykologer och intellektuella var de första att intressera sig för svampen men snart nog blev de centrala också för en återuppväckt naturorienterad andlighet, för hippierörelsen och senare också ravekulturen. Likt flera enteogener har det sedan millennieskiftet åter börjat forskas på svamp och resultaten är otroligt lovande.

Svampens karaktär

Svampen är en mästare, lärare och vän som vill väl. Den har funnits länge på jorden men kommer förmodligen ursprungligen inte härifrån.

Svampen är mångsidig, mångkunnig och har humor. Den har en mycket stark kontakt med Moder Jord. Dess nätverk av mycelium kopplar samman och agerar budbärare i naturen så den känner allt och alla. Det gör den till ett ypperligt val när vi vill arbeta andligt med naturen.

Men svampen kommer såvitt jag upplever inte ursprungligen från jorden och har därför också en annan sida till sig. Den är utomjordisk och bibehåller kontakten med universum och utomjordisk intelligens. Därför kan svampen kännas både familjär och främmande. Den är familjär eftersom den funnits här så länge och blivit en väsentlig del av vår existens men samtidigt främmande eftersom den i själva verket inte härstammar härifrån. Den kan koppla samman oss med såväl entiteter som upplevelser som är utom denna värld.

Odlad svamp är förhållandevis domesticerad jämfört med den vilda. Det finns en annan kraft i den vilda vilket jag tror beror på att den kommer från ett ekosystem där den kontinuerligt kommunicerar och samarbetar med annat. Jämför den rikedomen med att växa för sig själv i en plastlåda. Befinner man sig i ett område där det finns svamp så är den att föredra eftersom den har en nära relation till naturen där.

All svamp från samma art är inte samma. De är snarare att betrakta som individer, familjer eller grupper. De bär minnen och förmågor från sin omgivning vilket innebär att samma art från två olika platser kan vara ganska olika. De kan exempelvis vara särskilt lämpade för att arbeta med döden, tidigare liv, med kroppen eller tankarna.

Jag upplever att svampen är exceptionellt bra för:
• andligt arbete generellt
• kontakt med andevärlden
• kontakt med tidigare liv
• naturkontakt
• kunskap om och uppskattning av naturen
• visionärt arbete
• mentala åkommor som inte orsakats av parasiter, exempelvis trauma, depression, utmattning och missbruk

Portal till andra verkligheter

Svampen öppnar dörrar till andra verkligheter och kan likt en babelfisk ur Liftarens Guide till Galaxen hjälpa oss att förstå och kommunicera med andra intelligenser. Den är därför exceptionellt bra i shamanskt arbete där vi exempelvis vill arbeta med andevärld, Moder Jord och kosmiska energier.

Har vi inte själva kunskapen att navigera sådana verkligheter är det dock ett gott råd att ha med sig någon som kan det.

Att plocka svamp

Toppslätskivlingen (Psilocybe semilanceata) återfinns i Sverige huvudsakligen i hagar men enligt uppgift också på en del välgödda gräsmattor. De bästa hagarna är gamla sådana som betats av kor och får. Har hagen inte betats på sistone är gräset förmodligen för högt för att hitta svamp. Hagar där toppslätskivlingen finns brukar innehålla många fler små svamparter.

Toppslätskivlingen är ofta mycket mindre än människor förväntar sig. Den är hygrofan vilket innebär att den ändrar färg efter fuktighet och är därmed svårupptäckt när det är blött ute. Är det småregnigt eller fuktigt blir den mörkgrå och smälter in. Är det däremot soligt torkar de och blir karakteristiskt gyllenvita vilket gör dem betydligt lättare att finna.

Den ideala tiden att leta svamp i Sverige är från september till november. Det ska gärna ha fått komma en kylknäpp och ha regnat dagarna innan. Efter regn är det oftast bra svampväder i ett par soliga dagar eller mer.

När vi plockar brukar vi äta de första vi hittar, tacka dem och be dem hjälpa oss att hitta de andra.

Notera att det är olagligt att plocka toppslätskivling i Sverige.

Förvara svamp

Vill vi förvara svamp så är det första steget att torka dem. Det kan göras på tidningar eller i en svamptork. Därefter kan svampen läggas i frysen.

Svampen kan också konserveras i choklad eller honung. Honungen drar ut de aktiva ämnena medan chokladen kapslar in dem. För långtidsförvaring verkar choklad vara svårslaget. Det har tydligen hittats choklad som är många hundra år gammal och fortfarande psykoaktiv.

Dosering

En del mäter svamp i gram medan andra räknar antalet svampar. När jag arbetade med cubensissvampar brukade jag väga i gram men när jag började arbeta med Toppslätskivlingen sa den till mig att 22 svampar utgör en dos. Frågan blir sedan hur många doser man vill ta för en resa. Översatt väger en dos Toppslätskivlingar ungefär 0,4 till 0,7 gram. 

Torkad svamp kan behållas i sin torkade form eller pulveriseras. Ju mer finfördelad svampen är, ju snabbare tas den upp av kroppen och blir psykoaktiv.

Enligt Erowid ligger tröskeldosen för Psilocybe cubensis på 0,25 gram och upp till 1 gram räknas som en låg dos. Normal dos är 1 till 2,5 gram, hög dos är upp till 5 gram och allt däröver är en mycket hög dos. Etnobotanisten Terence McKenna kallade doser på över 5 gram cubensis heroic dose vilket blivit något av en benchmark för många psykonauter.

Jag upplever de vilda Toppslätskivlingarna som betydligt starkare än odlad cubensis. Känslan är att en dos Toppslätskivlingar skulle motsvara ungefär ett gram odlad cubensis.

Intagande

Ät som de är
Tugga svampen till en lös gröt och svälj den sedan. Skölj munnen med vatten och svälj igen. Jag upplever att detta är det närmsta jag kommer svampen. Det kan dock smaka småäckligt och många har upplevelsen att svampen blir äckligare för var gång de tar den. Ett sätt att mildra eftersmaken är att äta en sked honung.

Te
En kopp te med en bismak av svamp kan vara ett angenämare intagande.

Svamp
Chai eller annat smakrikt te
Färsk ingefära
Honung

• Kör svampen lätt i en mixer tillsammans med lite vatten.
• Lägg den mixade svampen, te, hackad ingefära och häll över en kopp vatten per deltagare.
• Koka upp, stäng av spisen och låt stå i minst 20 minuter
• Häll upp en kopp per deltagare men lämna kvar ingredienserna.
• Häll på nytt kokande vatten och låt dra medan du dricker den första koppen.
• Sila igen och drick en andra kopp.

Min känsla är att den andra koppen är ungefär en tredjedel så stark som den första.

Choklad
Ett gott sätt är att göra svampchoklad.

Svamp
Mörk choklad
Pralinform

• Mixa eller mortla svampen till ett pulver.
• Smält chokladen i ett vattenbad och tillsätt svamppulvret. Här kan också läggas i andra ingredienser efter smak.
• Häll snabbt över chokladblandningen i pralinformen och ställ in i kylen.

Därefter kan bitarna exempelvis förpackas i folie och behållas i kylen eller frysen.

Effekt

Precis som med andra enteogener är det inte ovanligt att de som arbetar med svampen känner av den redan innan den intas.

När man tuggar svampen kan det ta uppemot 45 minuter för att nå full effekt. Med te och choklad går det på 10 till 20 minuter vilket beror på att det gjorts mer lättillgängligt för vår kropp att ta upp. Beroende på dos, sammanhang och personens känslighet brukar upplevelsen sedan vara i 6-10 timmar med en peak på cirka två till fyra timmar.

Med svampen byggs energin upp med snurriga ilningar, förväntansfullhet och allt mer mättade färger som kan övergå i geometriska mönster. Men här kan också finns sådant som oro och spänningar. En lustig bieffekt av svampen är ofta gäspningar.

Svamp tas ofta i skymningen eller på natten och trivs i mörkret. Även med svamp är det önskvärt med ordentlig sömn efteråt, ibland så mycket som 12 timmar. Afterglow-effekter är vanliga och kan hålla i sig länge.

Cannabis

Få växter är så mångsidiga som cannabis. Redan 5000 år sedan finns det dokumenterad användning av den men den har förmodligen använts betydligt längre än så. Inom hinduismen sägs det att cannabis är en gåva från gudarna och den används än idag i religiösa sammanhang såväl i Indien som på andra platser i världen.

I Sverige är vi förmodligen mest bekanta med det rekreationella bruket av cannabis men på senare år har dess medicinska egenskaper uppmärksammats alltmer. Dess bruk som enteogen diskuteras däremot sällan fastän många har sådana upplevelser.

Växtens karaktär

Cannabis har många användningsområden så jag väljer här bara att ge tre exempel som kan vara relevanta i förhållande till att läka och växa, nämligen:
• att minnas det vi vet
• smärtstillande och lugnande
• kreativ hjälp

Att minnas det vi vet

Vi kan och vet i regel väldigt mycket men glömmer lätt eller börjar tvivla på oss själva. Det cannabis ofta är exceptionellt bra på är att sätta oss i kontakt med vår egen inre visdom.

Någon gång i livet har du exempelvis kanske fullt väl vetat hur du kan kommunicera med andevärlden. Men med tiden har du intalat dig att du inte kan eller kanske rent av att andevärlden inte existerar. I så fall kan cannabis hjälpa dig att återknyta kontakten med den källan.

På liknande sätt kan den återetablera kontakten med din inre kompass som visar vad som är rätt och fel för dig.

Smärtstillande och lugnande

Bland cannabis mest uppenbara egenskaper är dess förmåga att lindra eller helt lösa upp smärta och lugna vårt nervsystem. Den används därför med oerhört goda resultat vid sådana tillstånd som smärta, epilepsi, oro och dödsångest. Där kan den helt ersätta eller kraftigt reducera behovet av farligare och mer vanebildande substanser såsom opiater.

Dess lugnande egenskaper kan på liknande sätt användas vid ångest och känslomässig smärta. Det är dock viktigt att då samtidigt behandla grundorsakerna så att medicinen inte enbart används för att lägga locket på. Förmågan att dämpa dessa tillstånd gör att den ofta används av människor som vill fly ett problem.

Cannabis kommer i många former och en som blivit särskilt uppmärksammad i medicinsk användning är CBD-oljan som inte är psykoaktiv. Medan cannabis dras med en förhållandevis hög missbrukspotential så kan den också användas som medicin för att trappa ner eller avsluta missbruk. Där kan CBD-oljan ibland användas som ett sista steg för att få de lugnande effekterna på nervsystemet men samtidigt slippa de psykoaktiva effekterna.

Kreativ hjälp

Det är ingen tillfällighet att cannabis är vanligt förekommande i kreativa sammanhang. Dess förmåga att sätta oss i kontakt med vårt inre kan frigöra en kreativ potential som vi annars kanske inte har lika lätt att få tillgång till.

Jag upplever dock att den kreativa boosten bara varar några dagar. När man fortsätter ta cannabis efter dag två eller tre så sänks det kreativa flödet och ersätts efter hand snarare av en dimma.

Förstärkning och förvirring 

Cannabis blandas ofta med andra substanser eftersom den kan förstärka dessa. Många använder det exempelvis tillsammans med enteogener som LSD och svamp för att i resans senare skede förstärka effekten och åter nå peaktillstånd.

Det är dock inte helt oproblematiskt då det ofta också för in en betydande förvirring att blanda in cannabis. Jag minns särskilt en gång då min vän och jag tagit LSD och var i fullkomlig synk med varandra. Det var som att våra sinnen smält samman och vi förstod precis vad den andra ville förmedla. En joint senare hade vi inte bara tappat kopplingen utan var nära på att börja gräla eftersom vi alls inte kunde begripa oss på varandra längre.

Missbruk

I motsats till LSD och svamp har cannabis ingen inbyggd mekanism som förhindrar eller försvårar missbruk av den. Missbruk av cannabis är vanligt men såvitt jag kan bedöma betydligt mindre problematisk och farlig än de flesta andra missbruk.

De vanligaste bieffekterna jag sett hos cannabisrökare är att de blir slöa, omotiverade, dimmiga i huvudet och introverta. Det är som att det bildas ett moln av rök runt huvudet på dem på samma sätt som med tobaksrökare. Effekterna avtar i regel inom några veckor efter att personen slutat missbruka.

Det finns ingen risk att dö av cannabis. Den största risken med cannabis i en kultur där det är förbjudet ligger förmodligen i kontakten som brukaren kan behöva ha med kriminella och rättsväsende. Paradoxalt nog kan mötet med rättsväsende vara ett betydligt större hot mot personens hälsa och välbefinnande än vad cannabis någonsin varit, även vid ett fullfjädrat missbruk.

Cannabis sägs ibland vara en inkörsport till tyngre missbruk. Det är i grunden felaktigt eftersom det inte är substanser som leder till missbruk utan hur vi hanterar svåra upplevelser. Ta exempelvis någon som röker cannabis för att mildra ångesten efter en trasig uppväxt. Det är inte cannabis som leder till missbruket utan inkörsporten är i det fallet den trasiga uppväxten och vår oförmåga att hantera den på ett bättre sätt. Anledningen till att cannabis fått rykte som inkörsport är att den är mångsidig och används av människor med olika slags missbruk.

Form

Cannabis kommer i många former. Vanligast är förmodligen fortfarande torkad form eller som hasch. I torkad form tas i regel honblommans knoppar som på engelska kallas buds. Den är förhållandevis utrymmeskrävande på grund av luftinnehållet och kan lukta starkt. Hasch är en sammanpressad och renad form av cannabis där de mest potenta delarna av knopparna extraheras och används. Den pressas till kakor som i regel inte luktar lika mycket som torkad cannabis.

Det finns också oljor som kan vara processade för att lyfta fram specifika komponenter. Exempel på det är den icke psykoaktiva CBD-oljan och den psykoaktiva THC-oljan.

Inmundigande

Cannabis röks ofta antingen för sig själv eller utblandad med tobak. Många som försöker sluta röka cannabis inser därför att de inte är beroende av cannabis men väl av nikotin.

Att inhalera rök är skadligt för kroppen oavsett material. Ett skonsammare sätt att inhalera cannabis är därför med en vape. Då hettas cannabisen upp så att den frigör sina verksamma ämnen men utan att det sker en förbränning.

Den som helt vill undvika att inhalera och därmed belasta lungorna kan istället äta cannabis. Att äta cannabis som den är ger liten effekt eftersom de verksamma ämnena inte frigjorts. För att de ska frigöras behöver de först lösas upp vilket vanligtvis görs i fett såsom smör. Det kan därefter enkelt användas i valfritt bakverk eller liknande. Jämfört med att röka bör man dosera något lägre eftersom hela dosen finns med utan svinn. Vid rökning går en inte försumbar del upp i rök.