INLEDNING

1. inledning web

Om boken

Inbilla dig inte att du vet något för att du har läst en bok. Innan du har den egna upplevelsen så vet du faktiskt inte. Du kan försöka föreställa dig utifrån andras beskrivningar men vet gör bara den som själv har upplevt.

Tro därför inte på något som står här. Om det känns meningsfullt bör du själv undersöka saken.

Plocka russinen ur kakan

Jag föreställer mig inte att allt i boken är relevant för dig och en del håller du kanske inte heller med om. Sålla bort sådant och leta istället efter det som är av nytta för dig.

Språket jag använder

Jag försöker uttrycka mig enkelt, tydligt och kortfattat för att göra materialet tillgängligt för så många som möjligt. För mig är det helt enkelt viktigt att tröskeln för att ta till sig en teknik som kan vara till hjälp är låg.

Hänvisningar

Hänvisningar lämnas när det känns påkallat. Om jag fått en teknik från en viss källa så vill jag berätta det. Mycket är emellertid sådant som jag fått från många olika håll – i meditation, i kontakt med växter och andevärld, från tidigare liv, i samtal och genom upplevelser. I sådana fall känns det ofta varken rimligt eller praktiskt möjligt att namnge allt och alla som bidragit till en viss kunskap.

Metoder i punktform

För tydlighetens skull beskriver jag i boken gärna metoder i punktform. Men det är inte så jag gör. Jag må ha en grundstruktur i huvudet men framförallt försöker jag lyssna in vad som vill hända just då. Tekniker som vi lär oss i stegform blir kraftfullare när vi förmår koppla på vår intuition och lämna manualen därhän.

Berättelser och exempel

Boken innehåller ett flertal berättelser och exempel som alla i någon mening är rotade i verkligheten. En del är raka återgivningar av faktiska händelser. I några fall har jag lånat delar av olika sessioner för att skapa ett mer heltäckande och begripligt exempel. I andra är exemplet fiktivt men innehållet så pass allmängiltigt att jag sett det som beskrivs flera gånger i olika tappningar.

Ditt ansvar

En del ämnen som jag tar upp i boken kan upplevas som kontroversiella i dagens Sverige. Det jag presenterar är ett shamanskt perspektiv och det jag skriver bör därför förstås utifrån den kontexten.

Enteogener

En betydelsefull del av boken handlar om hur man på ett säkert sätt arbetar med enteogener i syfte att läka och växa. De flesta enteogener är i dagsläget förbjudna under Sveriges narkotikalagstiftning men de är alla i någon form lagliga någon annanstans eller i en annan kontext.

Jag känner mig uppriktigt förtvivlad inför en lagstiftning som aktivt hindrar människor att läka, växa och utöva sin andlighet så som den utövats sedan människans begynnelse. Med det jag upplevt och sett, med den djupt transformativa läkning som jag bevittnat hos mig själv och andra, så kan jag utifrån mitt samvete inte respektera den lagstiftningen. Men det är mitt ställningstagande.

Jag uppmanar inte till lagbrott utan tycker snarare att du själv behöver ta ställning till vad du anser om saken. Det jag gör är att presentera verktyg och fakta för ett säkert användande. Vad du gör med den informationen är upp till dig.

När en människas samvete och lagen krockar
är det samvetet människan behöver följa.
Henry David Thoreau

Medicinska råd

Jag har ingen medicinsk utbildning utan presenterar i boken ett shamanskt perspektiv. Det jag skriver baseras på egna och andras erfarenheter. Även om det finns forskning som stödjer mycket av det jag presenterar så gör jag inga anspråk på att vara vetenskapligt förankrad. Annat i boken ligger bortom vetenskapens domäner.

Avstå inte konventionell vård för att du har läst något som jag har skrivit. Undersök saken själv för att hitta det som är sant för och fungerar för dig.

Om du blir triggad av det du läser

Om du känner dig triggad av något du läser, betrakta i första hand inåt och fråga dig själv vad det är som får dig att reagera som du gör. Var sitter känslan? Vad handlar den om? Hur reagerar du? Ta ansvar för det som är ditt.

Känner du trots det att något jag skrivit är fel, behöver utvecklas eller förtydligas så får du gärna berätta det för mig.

ENTEOGENER

12. enteogener web

Vad är enteogener?

Enteogener är inte droger.
Gudarna har gett er dem.
De är nycklar för att ni ska kunna tala med det gudomliga.
ur en kanalisering med Liv

Enteogener är psykoaktiva växter, svampar och substanser som bland annat gör det möjligt att få kontakt med det högre och det inre, vår potential och våra visioner men också med vår smärta och sorg. Därför är de ypperliga verktyg för att läka mentalt, känslomässigt och själsligt men också för att se lösningar och vägar framåt i livet. De är också verktyg för att öppna dörrar till andevärlden. På alla dessa sätt och många fler därtill har de använts av shamaner, häxor och medicinkunniga i tusentals år.

Några av de vanligaste från växt- och svampriket är psilocybinsvampar, San Pedro, Peyote, cannabis och Ayahuasca medan den mest välkända kemiska förmodligen är LSD.

Hjälparen bakom

Det är relevant, åtminstone från ett shamanskt perspektiv, att göra skillnad på naturliga enteogener och enteogena substanser.

En naturlig enteogen återfinns i naturen. Den har en själ, ett medvetande och en personlighet. När vi arbetar med en naturlig enteogen har vi med andra ord att göra med en intelligens. Detta menas inte metaforiskt utan bokstavligt. När vi arbetar med en naturlig enteogen skapar vi en relation med en intelligens utanför oss själva.

En enteogen substans däremot är en molekyl. Det är något som en människa har skapat. I den finns ingen intelligens som är separat från oss själva. När vi syntetiserar ett ämne så är den just bara ett ämne; en substans utan intelligens. När vi arbetar med en substans behöver vi förlita oss på våra egna förmågor.

Orden jag använder

Bland de som arbetar med dem från ett shamanskt perspektiv kallas dessa växter och svampar gärna vördnadsfullt för lärare, mästare, moder eller fader. Detta för att betona den respekt man har för det inneboende medvetandet i växten eller svampen och vilken roll de har för en. Ett annat sätt är att försöka beskriva deras funktion. Då kallas de exempelvis medicin eller visionära.

I boken har jag huvudsakligen valt att kalla dem enteogener. Ordet myntades 1979 av etnobotanister och bygger på grekiskans entheos (uppfylld av gud, inspirerad) och genesthai (blivit till, skapats). Det vill säga något som lockar fram det gudomliga inom oss och inspirerar oss, särskilt i andlig bemärkelse. Ordets huvudsakliga fördel är att det betonar den andliga aspekten vilket är en koppling som jag tycker är viktig att framhålla. Som Liv sa är enteogener inte droger utan nycklar för att vi ska kunna kommunicera med det gudomliga.

Ett annat ord som jag tycker fångar mycket av essensen är psykedelier vilket betyder “själs- eller sinnesavslöjande”. Det bygger på det grekiska psyke (själ, sinne) och delein (att manifestera) och myntades 1957 av den brittiske psykiatern Humphry Osmond. Vid den tiden diskuterade han och Aldous Huxley vad man ska kalla dessa växter, svampar och substanser. De båda utväxlade rim på namnförslag när Osmond skrev “To fathom Hell or soar angelic, just take a pinch of psychedelic.”. Och med det var ordet fött. Psykedelier är ett lämpligt ord eftersom de sätter oss i kontakt med vårt inre och avslöjar vad som rör sig i vårt sinne och vår själ.

Mina verktyg och allierade

Min nära allierade är den heliga svampen och LSD. Cannabis har jag erfarenhet av såväl som missbruksdrog och som enteogen. Jag är därtill god vän med såväl San Pedro som Ayahuasca.

Under en period studerade jag fröer innehållande LSA i hopp om att kunna finna ett alternativ som är lagligt i Sverige. Jag har också haft enstaka upplevelser med ketamin och MDMA. De två sista är jag personligen tveksam till att kalla enteogener men jag förstår att en del gör det.

Jag är tacksam för alla de som burit medicinen före mig så att den kunnat finna sin väg hem till mig igen.

Min berättelse om att läka alkoholism

Vid 31 års ålder var jag deprimerad sedan fyra år då min självkänsla tillintetgjorts i en kulturkrock. Jag var alkoholist sedan sena tonåren, långtidsarbetslös och bodde därtill hemma hos min mormor. Det var inte mycket som stod rätt till i livet där jag drev runt i ett töcken. Jag ville överhuvudtaget inte finnas. Jag hatade livet, mig själv och anklagade allt och alla andra för situationen jag befann mig i.

Min huvuddrog var alltid spriten. Jag var den som köpte 5-litersdunkar med hembränt eller industrisprit. Andra droger intresserade mig inte nämnvärt även om jag ibland tackade ja till sådant som kom min väg på fyllan. Sommaren och hösten 2005 började jag röka cannabis också men på ungefär samma sätt som jag drack alkohol; för att bedöva mig själv, slippa leva och slippa ta ansvar.

● ● ●

– Min kompis har köpt alldeles för mycket LSD, sa min langare en dag. Skulle du vilja köpa lite?
Utan att ha den blekaste aning om vad LSD var svarade jag:
– Det är klart. Vad kostar det?
Där jag befann mig just då hade jag tackat ja till vad som helst som inte inbegrep nålar. Jag ville fly verkligheten och mig själv. Men som sagt, jag visste verkligen inte vad LSD var. Jag trodde att det skulle vara en kemisk fylla och bara diffust i bakhuvudet skvalpade någonting om hippies, gurus och summer of love omkring.

Redan samma helg bestämde mina kompisar och jag oss för att åka ut till ett lantligt hus och festa. Med oss hade vi mängder av öl, en del sprit men också en liten karta med papperslappar inslagna i folie. I något av en teatralisk lek ställde mina kompisar sig på knä och jag agerade LSD-utdelande guru á la 60-tal. När de på knä fått varsin lapp tog jag själv min.

På den här tiden saknade jag andliga begrepp. Det var inte bara att jag inte trodde på något utan jag var fientligt avståndstagande till sådant som jag inte förstod. Därför kände jag exempelvis inte till ett begrepp som chakra men det spelade ingen roll för vad som sedan hände. Ungefär två timmar efter att vi tagit LSDn öppnades mitt halschakra på vid gavel och från basen av min nacke sköt en energistråle rakt upp, ut i universum och kopplade in mig i alltet.

Jag insåg att jag kunde röra mig uppför energistrålen så jag gjorde det. Bara ett par meter. När jag såg mig själv utifrån såg jag att all smärta, all sorg, alla misslyckanden som jag bar omkring på och projicerade, var mina egna skapelser. Insikten landade i mig att jag skapar mitt eget liv. Och precis som jag skapar dimma, smärta och ilska så kan jag välja att skapa klarhet, befrielse och harmoni.

I det ögonblicket valde jag en annan väg. Det krävdes ingen ansträngning utan det var som att slå på ett ljus. Jag valde att återta kontrollen över mitt liv, ta ansvar för mina val och börja skingra smärtan och töcknet. Jag valde att tillfriskna.

Min upplevelse av att vara inkopplad i alltet och lämna min kropp varade ungefär 20 minuter. Sedan började ett nytt kapitel i mitt liv och jag har inte druckit sedan dess. Jag hade förväntat mig en kemisk fylla. Istället vaknade jag.

Jag är inte unik

Jag trodde länge att min upplevelse var något helt unikt.

Suget efter att bedöva mig med alkohol var borta och tomrummet hade fyllts av en vilja att leva och ta ansvar för mitt liv. Utifrån det jag dittills lärt mig var det helt obegripligt; ett sant mirakel.

Men ju mer jag läste på, ju mer insåg jag att jag ingalunda var unik. LSD hade innan det kriminaliserades med stor framgång använts just för att bryta alkoholism och andra missbruk. En av AA-grundarna, Bill Wilson, närde till och med långtgående planer att integrera LSD i organisationens arbete. När jag sökte fann jag många snarlika berättelser om mirakulöst tillfrisknande från allvarliga tillstånd av allehanda slag. Särskilt anmärkningsvärd framgång verkade enteogener ha vid tillstånd som den konventionella vården knappt ens rår på såsom långvarig missbruksproblematik, djupa depressiva tillstånd och svårläkt trauma efter övergrepp.

Jag var bara en bland många.

Det var ett mirakel som hände mig men mirakel är långt ifrån så sällsynta som vi må tro. Bland människor som vänder sig till enteogener i sin strävan att läka verkar de tvärtom vara ganska vanliga.

Risker med sinnesförändrande substanser

Innan vi överväger att ta en sinnesförändrande växt, svamp eller substans bör vi undersöka riskerna och reflektera över vilka vi är beredda att ta. Följande områden kan exempelvis vara relevanta att reflektera kring:
• Risk för fysiska skador och dödsfall
• Ökat riskbeteende
• Risk för fysiskt eller psykiskt beroende
• Risk för psykiska skador
• Risk för andliga skador
• Miljöpåverkan
• Fara för samhället och legal status

Fysiska skador och dödsfall

De fysiskt sett farligaste drogerna är alltjämt tobak och alkohol. Medan tobak skördar flest liv så skulle jag påstå att alkohol är den mest destruktiva drogen när alla aspekter vägs samman. Många läkemedel är också mycket farliga, särskilt men inte enbart när de används felaktigt.

Ett sätt att mäta dödligheten på en substans är med det som kallas LD50 vilket innebär den dos där halva testpopulationen dör. Ju lägre värdet är, ju farligare är substansen. Redan vid fem gånger den normala heroindosen stryker halva populationen med. En sak som gör heroin särskilt bedrägligt är att det är svårt att avgöra kvaliteten innan man testat det. Kombinerat med att det rent fysiskt är relativt små kvantiteter som behövs gör heroin lätt att överdosera.

Alkohol kräver tio gånger dosen innan halva populationen dör. Alkoholen har en naturlig men för vissa lättforcerad spärr. Man behöver helt enkelt dricka väldigt mycket för att vara i fara för sitt liv. Men varje år dör många av akut alkoholförgiftning efter dryckeslekar och liknande. Med sprit ökar faran betydligt eftersom det krävs mindre fysisk mängd.

I kontrast till de här farliga drogerna så har många enteogener anmärkningsvärt höga LD50-värden. För cannabis, svamp och LSD är de så höga att det inte gått att fastställa LD50-värden. Såvitt jag vet finns inga säkert dokumenterade dödsfall på grund av överdosering av cannabis, svamp eller LSD. Med Ayahuasca finns det dokumenterade dödsfall men de är förhållandevis få.

Ökat riskbeteende

Ökat riskbeteende förknippar jag främst med obalanser på ego-nivån. Det kan exempelvis handla om överdrivet självförtroende, uppblåst självkänsla eller självhävdelsebehov. Substanser som förstärker sådana tillstånd triggar ofta våldsamt eller farligt utåtagerande beteenden. Alkohol är den vanligaste ego-förstärkaren och det är ingen tillfällighet att fylla går hand i hand med risktagande, gränsöverskridande och våld. Det är en substans som det är lätt att snedtända på. Andra egofärstärkare är amfetamin och kokain medan några exempel på milda egoförstärkare är koffein och nikotin.

Ett ökat riskbeteende kan också kopplas till att en person slutar bry sig. Många mediciner såsom bensodiazepiner och antidepressiva läkemedel men även alkohol kan verka känslohämmande på det sättet. I ett tillstånd då empatin för medmänniskor sjunker eller försvinner kan dörrar till våld, kränkande behandling och självskadebeteende öppnas.

Ett tredje slags riskbeteende handlar snarare om att man gör sig illa för att man får för sig saker som inte stämmer. En myt gällande LSD är att folk trott att de kunnat flyga och därför hoppat ut från fönster eller tak. Det är en propagandamyt som skapades för att skrämma folk men den belyser likväl en aspekt som kan vara viktig att ta i beaktande när vi arbetar med sinnesförändrade tillstånd och alternativa verkligheter. Den som inte är van vid att navigera sådana tillstånd kan försätta sig själv i fara om den drar felaktiga slutsatser om vad som egentligen händer. Det är ovanligt att det leder till potentiellt farliga situationer men inte otänkbart. Använd en sitter eller guide om så behövs.

Fysiskt eller psykiskt beroende

Vissa substanser är fysiskt vanebildande så att (miss)brukaren får ett starkt fysiskt sug efter dem. Några välkända sådana är opiater, nikotin, alkohol och kokain. Jag kan själv intyga att cannabis är fysiskt vanebildande men utifrån min egen erfarenhet mycket mindre så än nikotin.

Det finns emellertid många substanser som inte skapar ett fysiskt beroende. Den som har en missbrukspersonlighet behöver inte ett fysiskt beroende för att missbruka något. Det ligger istället i själva inställningen hos missbrukaren där en tvångsmässighet att distrahera sig tar över.

De enteogener jag mött skapar inte fysiska beroenden och endast i undantagsfall psykiska sådana. Tvärtom finns det inbyggt i själva upplevelsen att människor blir mätta och behöver tid att integrera sina insikter. Enteogener dämpar eller löser ofta rentav beroendeproblematiken. Det kräver dock att missbrukaren är öppen för att göra de förändringar som behövs.

Många enteogener har dessutom inbyggt att toleransen snabbt ökar. Det innebär att vi behöver en väsentligt högre dos för att nå en liknande upplevelse. Men även med en högre dos mattas upplevelsen snabbt av så att det snart blir meningslöst att fortsätta. Medan exempelvis alkohol, amfetamin och cannabis kan användas under långa perioder med liknande effekt så kan man inte närma sig LSD eller svamp på samma sätt.

Psykiska skador

Här börjar det bli vanskligt för vad är en psykisk skada? Är det exempelvis en psykisk skada om man triggar en psykos eller ett latent sjukdomstillstånd? Rätt hanterat kan det vara porten till en djupare läkning som inte hade ägt rum om sjukdomstillståndet inte triggats.

En så kallad snedtripp är inte en psykisk skada. En snedtripp bottnar i en oförmåga hos personen att hantera någonting som kommer upp under sessionen. Det kan exempelvis vara ett barndomstrauma, en rädsla eller smärta som man orsakat andra. När något sådant dyker upp så kan vi välja att möta problemet eller så kan vi fly från det. När vi flyr från aspekter hos oss själva som vi skulle behöva läka så gör vi oss själva illa, vilket i värsta fall kan leda till exempelvis depressioner eller psykoser. Men problemet är inte att vi fått möjligheten att konfrontera detta. Den möjligheten är tvärtom en gåva. Problemet är att vi inte vågar eller har förmågan att möta dessa utmaningar utan väljer att fly från oss själva. Psykiska skador som uppstår på det sättet beror på människans oförmåga att möta sig själv.

Ett annat sätt att närma sig psykiska skador är att tala om personlighetsförändringar. Negativa personlighetsförändringar kan exempelvis vara gränsöverskridande beteenden, lögner, uppblåst självkänsla, offermentalitet och bristande social förmåga. Positiva personlighetsförändringar kan vara större självinsikt och vilja att läka, ökad empati, ansvarstagande och sträva efter att tala sanning. En personlighetsförändring kan med andra ord vara något positivt eller negativt och det är kanske enbart den negativa förändringen som skulle betecknas som en skada.

Andliga faror

Det finns substanser som kopplar upp oss till det gudomliga och andra som bedövar oss och därmed kopplar ner oss. Enteogener kopplar upp oss medan exempelvis opiater, alkohol, nikotin, amfetamin och kokain tenderar att koppla ner oss. Båda bär sina utmaningar.

Den som kopplar upp sig och sträcker sig uppåt behöver ha rötter. Utan rötter eller stöd hos andra kan en sådan person fladdra iväg som ett blad i höstblåsten. Den som istället kopplar ner sig retirerar från livet och förlorar samhörigheten med alltet. På så sätt leder de båda till vilsenhet och gör personen sårbar för attacker utifrån, såväl från medmänniskor som från andevärlden.

När vi använder sinnesförändrande substanser är det således viktigt att vara medveten om vilka faror som kan lura i sammanhanget. I en shamansk ceremoni kan det finnas parasiterande energier i omlopp men det sker i ett sammanhang där medvetenheten är hög och där shamaner och hjälpare bör vara förberedda på att motverka och hantera angrepp. På en genomsnittlig fyllefest finns vanligtvis ingen medvetenhet kring detta och inte heller någon beredskap att hantera angrepp.

Miljöpåverkan

När vi överväger en sinnesförändrade substans bör vi också ha i åtanke den miljöpåverkan som framtagandet haft. Storskalig odling kan exempelvis innebära skövling, utarmande av den biologiska mångfalden och användande av bekämpningsmedel. När vi förlitar oss på naturligt förekommande källor kan ett överuttag hota de vilda bestånden vilket exempelvis verkar vara fallet med lianen Banisteriopsis caapi i och med det ökade intresset för Ayahuasca.

Förädlingen kan innebära ytterligare påverkan om processen innehåller farliga kemikalier såsom vid produktionen av kokain, DMT och tobak. Därtill behöver läggas distributionen av substanserna.

Eftersom mycket av detta sker i ljusskygga miljöer är det svårt att veta något om de produktionsförhållanden, processer och transporter som ligger bakom en substans. De bästa substanserna är rimligtvis de som kommer från hållbart skördade vilda bestånd alternativt ekologiskt odlade, är förädlade med skonsamma tekniker och befinner sig nära slutkonsumenten.

Våld, övergrepp och stölder följer i vissa substansers spår. Minskad respekt och ökad frustration. En oreglerad marknad som styrs av kriminella gäng och utan kvalitetskontroll kan innebära en fara på flera plan.

Handel med enteogener sker huvudsakligen mellan entusiaster och bidrar i regel inte till grövre kriminalitet. Faran med enteogener är såvitt jag förstår huvudsakligen de omstörtande effekterna. Att det kan få människan att kliva ur ekorrhjulet och ifrågasätta sakers ordning.

Samhället bestraffar människor som bortser från narkotikalagstiftningen i sitt sökande efter alternativa sätt att läka, utvecklas, koppla upp till det gudomliga eller bara slappna av och ha roligt.

Meditera över konsekvenserna av att åka fast. Du vet vad som är rätt för dig.

Den sammanvägda faran

En som studerat riskerna med sinnesförändrande substanser ingående är vetenskapsmannen David Nutt. Han utvecklade ett system för att väga in 16 olika riskkriterier som forskare från olika discipliner sedan fyllde med innehåll. Undersökningen har gjorts flera gånger med olika forskare men resultaten tenderar att bli desamma. Sammantaget är alkohol den i särklass farligaste drogen med ett riskvärde på 72. Därefter följer heroin och crack med riskvärde på 55 respektive 54, det vill säga en bra bit under alkohol men ändå mycket farliga. De följs av metamfetamin (33), kokain (27) och tobak (26).

Enteogenerna är generellt mycket säkrare. Med svamp (6) och LSD (7) ligger riskerna nästan helt på det mentala planet medan cannabis (20) har en mer spridd riskbild. Men sammantaget är de alla betydligt säkrare än de lagliga substanser som finns att tillgå.

Detta är dock en generell bild. Det som är en fara för en behöver inte nödvändigtvis vara det för en annan. Därför är det viktigt att göra en individuell bedömning och själv bestämma vilka risker som är acceptabla, vilka som inte är det och vilka som kanske inte ens är relevanta i sammanhanget.

Ett informerat val

Jag tycker generellt att människor ska ha stor valfrihet men att den ska bygga på kunskap och eftertanke. Idag är det svårt för gemene man att göra ett väl underbyggt val gällande sinnesförändrande substanser. Mycket av informationen som finns tillgänglig är propagandistisk, felaktig och inte så sällan faktiskt lögnaktig. Därtill vilar vår narkotikalagstiftning inte på vetenskaplig grund utan är istället godtycklig och moralistisk.

När jag själv närmat mig riskerna konstaterar jag att jag inte löper någon nämnvärd risk på det mentala planet när jag arbetar med enteogener. Däremot har jag identifierat flera andra risker som jag inte är beredd att ta och därför undviker jag generellt:
• förgiftningseffekter
• sådant där det finns en reell risk för fysiska skador eller död
• sådant som är skadligt för min energistruktur
• egoförstärkande substanser
• substanser som jag inte litar på

Jag tycker själv att mina krav på en sinnesförändrande substans är högst rimliga men slås naturligtvis av ironin att det sorterar bort det mesta som är lagligt. Det som är lagligt i Sverige just nu är det som är allra farligast och som i princip helt saknar potential i förhållande till vår personliga och andliga utveckling.

När du överväger enteogener

Vet vad du ger dig in på men vet framförallt varför du ger dig in på det. Ditt syfte med att använda en viss växt, svamp eller substans är avgörande för resultatet. Vad du vill uppnå avgör hur du bäst planerar upplevelsen.

Är jag redo?

Många som medvetet vänder sig till enteogener har fastnat på ett eller annat sätt. De söker läkning, insikt och sätt att komma vidare. Andra fascineras så av andras berättelser om medicinen att de glömmer fråga sig om de själva verkligen behöver den. De kan ofta göra mer nytta för sig själva med livsstilsförändringar.

Enteogener är exceptionellt kraftfulla verktyg för att arbeta med personlig och andlig utveckling och bör behandlas med respekt. För att arbeta med dem behöver du vara mentalt förberedd att möta det som kommer upp. Om du vet med dig att du inte är beredd att möta och arbeta med det som du har tryckt undan i ditt undermedvetna bör du inte använda dessa verktyg.

Om du å andra sidan är öppen för att göra vad som krävs för att läka och växa och vill få tillgång till kunskap så att du kan hjälpa dig själv så kan enteogener vara rent fantastiska.

Din medicinska bakgrund

Det kan finnas medicinska skäl för dig att inte använda vissa växter, svampar eller substanser. Kontrollera tillförlitliga källor för det som kan vara relevant för dig. Rådgör med din shaman, guide, terapeut och läkare men undersök också saken själv. Den tillgängliga kunskapen om interaktioner med olika tillstånd och läkemedel är ofta låg.

De mest populära enteogenerna är fysiskt mycket säkra att arbeta med. Praktiskt taget ingen dör av dem och få tar dumdristiga risker. De potentiella riskerna finns huvudsakligen på den mentala nivån där människor som är ovilliga att förändras kan ha mycket utmanande och även skrämmande upplevelser. Sådana risker reduceras kraftigt när du arbetar med en terapeutisk eller andlig intention.

Det finns en allmän försiktighet gällande människor som lider av allvarliga psykiska sjukdomar såsom schizofreni. Rädslan är att enteogenerna ska trigga personen att bli ännu sjukare. Det finns dock andra sätt att förstå dessa sjukdomar. Om sjukdomen exempelvis orsakas av en parasiterande energi kan enteogener vara ypperliga att arbeta med under ledning av en shaman som vet hur man extraherar sådana.

Antidepressiva mediciner

Det är en god idé att sluta med antidepressiva mediciner i god tid innan en session med enteogener. Anledningen ur ett energimässigt perspektiv är att de verkar i olika riktningar. Där antidepressiva har en tendens att lägga locket på så spränger enteogener snarare loss locket och häller ut grytans innehåll i knäet på en. Den konflikten av energier som drar åt olika håll kan bli problematisk.

Ur ett medicinskt perspektiv kan interaktionerna vara lite olika. I några fall höjer eller sänker de effekten av enteogenerna medan de i sällsynta fall kan leda till toxiska effekter. Särskilt Ayahuasca och liknande brygder har rapporterats ha farliga interaktioner med antidepressiva läkemedel.

Dosering

För en normal tripp, ta en tredjedel av påsens innehåll.
För att bli shaman, ta hela påsen.

Instruktionen till den första påsen svamp jag köpte

Att beräkna dosen är att försöka avgöra vilken mängd som krävs för att få avsedd effekt. Den första frågan att ställa sig är därför vad den avsedda effekten är. Vad är syftet med min resa, vilket tillstånd vill jag försätta mig i och i vilket sammanhang kommer jag att göra den?

Dosen är individuell. Det som är en hög dos för en kan vara en förhållandevis hanterbar dos för en annan.

Microdos. En microdos är såpass liten att vi enbart känner av den subtilt om vi medvetet känner efter. Den kan exempelvis vara lämplig när vi vill:
• lära känna eller knyta an till en enteogen
• öka välmående och minska depressiva inslag
• öka kreativitet

Microdoser kan vara bra för att knyta an till och lära känna en enteogen. I så fall rekommenderar jag att kombinera intaget med meditation och att vara uppmärksam på kommunikation.

Det är i vissa kretsar på modet att använda microdosering för att öka välmående och kreativitet. Jag har inget att säga om en sådan användning.

Låg dos. En låg dos är märkbar men också hanterbar. Det är förhållandevis enkelt att utföra vardagliga sysslor och ha social kontakt men också att få tillgång till andra sätt att uppfatta sin omvärld. Ett sådant tillstånd kan lämpa sig för:
• kreativ problemlösning
• en coachande/samtalsbaserad resa där personen behöver nya ögon på sin situation
• en van psykonaut att resa i sammanhang som kräver interaktion med människor som inte är införstådda med att personen använder enteogener
• att gå på fest eller klubb och dansa

Mellandos. Här är effekterna så pass märkbara att personen stundtals kan ha svårt att kommunicera med andra eller förstå vardagliga förehavanden. Här är det viktigt att den som tar enteogenen känner sig trygg och har möjlighet att vara med sig själv om så behövs. En sådan dos kan vara lämplig för:
• en ledd ceremoni tillsammans med andra där alla använder enteogener
• en terapeutisk session där en väsentlig del av arbetet företas inåt med meditation och själviakttagelse
• en session dedikerad till att lära sig eller gå på djupet med något såsom att trumma
• en ledd vandring i naturen
• att gå på rejv eller festival där enteogener är välkomna

Hög dos. Vid en hög dos kan personen under en stor del av sessionen ha svårt för att kommunicera, hantera sådant som den är van vid att hantera eller ens stå upp. Här är det särskilt viktigt att personen befinner sig i ett sammanhang som är tryggt och tillåtande. En hög dos kan vara lämplig för:
• bryta igenom tillstånd där personen försöker hålla sig kvar i den vanliga verkligheten. Vid en hög dos omöjliggörs detta.
• en tyngre terapeutisk session eller ceremoni där personen går på djupet med sig själv
• en visionsresa
• att få tillgång till andra verkligheter

Förberedelser som optimerar effekten

Mat. Med de enteogener som intas oralt gäller generellt att inte äta från ca fyra timmar innan intaget och att innan det enbart äta lätt. Eftersom växten, svampen eller substansen tas upp genom magen vill man inte att magen ska vara upptagen med att ta hand om annat. Effekten ökar avsevärt på tom mage.

Om den som tar enteogenen är särskilt känslig för blodsockerfall kan det vara bra att istället justera ner maten till det minimum som personen klarar av och om nödvändigt höja dosen något.

Hålls en längre diet, vilket exempelvis är vanligt med Ayahuasca, så är det för att rena kroppen. Då avråds man exempelvis från alkohol, nikotin, kött, mjölkprodukter, socker, aspartam, koffein, stark mat och sex. En sådan reningsprocess förstärker också effekten.

Sömn. Ett sätt att underlätta övergången till andra medvetandetillstånd är att vara något trött. Har vi ett sinne som försöker klamra sig fast vid den vanliga verkligheten så avtrubbas dess förmåga att göra så när det är trött. 

Avsätta tid. Precis som med allt här i livet så behöver vi vara närvarande för att få ut det mesta av någonting. Lägg annat åt sidan och hänge dig åt din resa med enteogenen så kommer du djupare.

Annat som påverkar effekten

Kropp. Det verkar finnas en viss korrelation mellan kroppskonstitution och vilken dos man klarar av. Jag har dock sett många avvikelser från det vilket får mig att tro att kroppskonstitution på det stora hela är av underordnad betydelse. Däremot kan människor ha obalanser och kanske också genuppsättningar som gör dem mer eller mindre mottagliga för enteogener.

Sinne. I normalpopulationen verkar det snarare vara vårt sinnes konstitution som avgör vad vi klarar. Min generella upplevelse är att människor som är trygga, accepterande och står stadigt både förnimmer lägre doser och klarar av högre doser. Människor som däremot är inskränkta, låsta i uppfattningar, rädda och vacklar inombords kommer medvetet eller omedvetet att försöka hålla sig kvar i den vanliga verkligheten. Det gör att de kan behöva en något högre dos för att bryta igenom men samtidigt är känsligare än andra för en hög dos. Här är det viktigare att landa på rätt dos.

Personens behov och universums vilja. Det mest avgörande verkar dock vara vad personen behöver och vad universum kokar ihop åt den. En förhållandevis liten dos kan ge en oerhört kraftfull upplevelse om personen behöver det och är redo att ta emot. Sådan var min första resa på LSD som trots den förhållandevis låga dosen gav en såpass kraftfull upplevelse att mitt liv delades upp i ett före och efter.

Tidigare intag

Flera enteogener bygger snabbt upp en tolerans i kroppen vilket innebär att det behövs en avsevärt högre dos nästkommande dag för att nå ett liknande tillstånd. Jag säger liknande eftersom den nästföljande resan förmodligen inte kommer att vara lika kraftfull som den första även om dosen ökas.

Enteogener som binder till samma receptorer ökar toleransen även mellan sig. Tar du exempelvis LSD idag och tänker ta svamp imorgon behöver svampdosen ökas för att kompensera den ökade toleransen efter LSDn. Detta gäller exempelvis mellan LSD, svamp (psilocybin), San Pedro/Peyote (meskalin) och frön innehållande LSA.

Den snabbt ökande toleransen gör det ohållbart att ta liknande enteogener flera dagar i rad. För att återställa toleransen behöver man avstå intag i tre till sju dagar.

Tidigare intag av andra substanser kan också påverka resan. Alkohol, nikotin, cannabis och centralstimulerande medel såsom kokain, amfetamin och koffein kan alla påverka kroppen på sätt som spiller över i upplevelsen med enteogener.

Hur lättpåverkad är personen?

Om personen inte har tidigare erfarenhet av enteogener kan annat substansbruk ibland vara en indikator på hur lättpåverkad personen är. En person som exempelvis är mycket lättpåverkad av såväl alkohol som cannabis kan antas också vara lättpåverkad av enteogener.

Att bestämma dosen

För att bestämma dosen behöver vi väga samman allt detta:
• Vad är syftet/intentionen och vilket tillstånd eftersträvar personen för att bäst kunna arbeta med det syftet?
• Hur väl har personen förberett sig mentalt och fysiskt?
• Hur väl ligger set och setting i linje med intentionen?
• Hur lättpåverkad kan personen antas vara och vad i personens liv kan antas öka eller minska effekten?

Med allt detta taget i beaktande landar vi på en förmodat lämplig dos. Den som arbetar med verktyg såsom tarotkort, pendel eller liknande kan därefter kontrollera dosen med ett sådant verktyg. Meditation med de olika doserna kan också vara ett sätt att fälla det slutliga avgörandet.

Exempel: Att bestämma dosen

Jag ska för första gången ta Ayahuasca och en vän som jag känner mig trygg med ska leda ceremonin. Vi har på förhand pratat igenom min intention vilken är att nå ett genombrott i läkandet av mitt inre barn. Jag har förberett mig noga såväl med den diet som hålls inför en ceremoni men också genom att meditera med min intention att läka och komma vidare. På dagen känner jag mig förväntansfull, väl förberedd och har avgett ett löfte till mig själv att ta i vadhelst som kommer upp under min resa.

Jag har förvisso inte tagit Ayahuasca tidigare men jag är bekant med såväl svamp som San Pedro där jag känt mig trygg med förhållandevis höga doser. I samtal med min vän landar vi därför på att ta en mellandos som drar åt det högre hållet. För att bekräfta detta drar vi tarotkort för doser mellan åt det lägre, mellan åt det högre och hög. Det första kortet visar tankar som sitter fast, nästa visar ett barn som upptäcker sin omvärld och det sista visar ett kaos. Med tanke på mitt syfte dras vi båda till kortet med barnet vilket bekräftar det vi redan hade resonerat oss fram till.

Resans delar

En typisk resa eller session kan sägas bestå av sex delar.

Förberedelser

Många får kontakt med enteogenen redan under förberedelsearbetet när de exempelvis kokar te på svamp eller hanterar sin LSD. Det kan exempelvis yttra sig som spänningar i kroppen, munterhet eller som en låg dos. Görs det ceremoniellt kan det vara ett ypperligt tillfälle att prata med enteogenen om sin intention.

Intag

Från det att man tar enteogenen tar det dels tid innan man känner av den och dels innan den når full effekt. Beroende på vad man arbetar med så kan det ta ungefär 15-60 minuter och under den tiden ökar effekten gradvis. Tiden det tar att nå full effekt kan skilja sig åt med olika intagssätt. Tuggar man sin svamp är det exempelvis vanligt att det tar 45 minuter men gör man istället te eller choklad på den så kan det ta så lite som 15 minuter.

Under tiden som man inväntar full effekt är det förhållandevis vanligt med kroppsliga symptom såsom muskelspänningar, käkspänningar, rysningar och liknande.

Här är det ofta lämpligt att vara närvarande med sin kropp och arbeta med sin intention. Finns det ytterligare förberedelser som behöver göras så gör dem men bäst är det om de redan är gjorda så att man slipper distraheras av sådant.

Peak

Under peaken är effekterna som starkast och beroende på enteogenen brukar det vara cirka timme ett till tre in i resan. Detta är när vi är som mest frikopplade från vår kropp och ett bra tillfälle för djupt inre arbete, kontakt med enteogenen, moder jord och alltet. Här kan känslan av att helt eller delvis upplösas infinna sig, egot dö och cellerna kommunicera med oss. Jag rekommenderar att lägga in åtminstone ett längre meditationspass på väg in i eller under peaken.

I den mån vi känner oss förvirrade och inte kan skilja på upp och ner så är det oftast här. Fysiskt kan vi ha svårt för att kommunicera eller förflytta oss och våra sinnen kan vara avstängda eller förstärkta. Därför är det särskilt viktigt att vi befinner oss i ett tryggt sammanhang under peaken.

Avtrappning

Så småningom börjar effekten trappas av och vi återfår vår förmåga att kommunicera begripligt och förflytta oss. Våra sinnen återvänder gärna med en förhöjd sensitivitet. Här kan det vara fullkomligt fantastiskt att utforska sina sinnen genom att exempelvis känna på saker, leka med vatten i munnen, lyssna på trädsus och fågelsång, beröra kroppen eller titta på en vacker blomma. Att äta kan börja kännas lockande igen men vill vi bibehålla effekten bör vi hålla igen på det.

Med en enteogen som Ayahuasca som fylls på efter hand så tas en ny kopp nu för att återvända till peaken. De som röker cannabis använder gärna det för att förstärka effekten vilket kan leda till ytterligare eller förlängda peaktillstånd.

Denna delen av resan brukar vara mer lättnavigerad men behöver inte nödvändigtvis gradvis trappa av utan kan också gå i vågor. Var vaksam på substanser eller situationer som kan trigga en eskalering. Att meditera, vara tyst eller byta miljö kan vara nog för att upplevelsen ska komma tillbaka med full kraft.

Beroende på enteogenen, ens egna förutsättningar och vilka aktiviteter man ägnar sig åt brukar den här fasen vara tre till tio timmar.

Afterglow

Afterglow är ett tillstånd som kan vara i dagar, veckor eller även månader efter en resa. Det är ett tillstånd som ofta kännetecknas av:
• att se saker med nya ögon
• att känna sig upplyft
• att uppfatta möjligheter i tillvaron
• att vara i kontakt med sin potential
• känslor av insiktsfullhet och mening
• en känsla av renhet
• att känna sig positiv inför livet

Jag har tolkat ordet som att det försöker beskriva den aura som någon som rest ofta har runt sig.

Integration

Att integrera är enkelt uttryckt att ta till sig insikterna som upplevelsen gett och låta dem komma till uttryck i livet. Att omvandla dem till handling såsom beteendeförändingar, nya livsstilsval eller attityder.

Detta är ett arbete som kan pågå i veckor eller decennier och kan rent av sägas vara resans viktigaste steg. Utan integration kan upplevelsen stanna vid effektsökeri.

Hur länge varar resan?

När folk ställer den frågan så menar de vanligtvis hur länge de kommer att snubbla runt i ett småförvirrat tillstånd. De söker något liknande detta:
• LSD: 8-12 timmar
• Svamp: 6-10 timmar
• Ayahuasca: 4-6 timmar
• San Pedro: 8-12 timmar
• Cannabis: 2-4 timmar

Så betraktar jag emellertid inte resan. Resan är att dyka in i sitt inre, finna insikter och att omsätta dessa i livet. Enteogenen är i sammanhanget verktyget eller samarbetspartnern.

Hur länge pågår då resan?

Den pågår så länge du arbetar med insikterna som du har fått till dig. Det finns de som decennier senare fortfarande arbetar med att integrera insikterna som de fått till sig under en session. De är fortfarande på resande fot, skulle jag säga.

Guider, sitters och andra

Det finns många anledningar till att vilja ha med sig någon på sin resa. Den som är ovan kan ha det för att känna sig trygg, det kan finnas aktiviteter på schemat där det vore bra att ha med sig någon nykter eller det kan göras fördjupat terapeutiskt arbete där en terapeut eller shaman behövs för att leda det.

Oavsett vem det är och vilken funktion de fyller så är det viktigt att det är någon som vi känner oss trygga med, som är orädd och som förmår låta oss ha vår egen process utan att projicera sitt eget på oss.

Shaman

Eftersom ordet shaman kan inrymma många olika traditioner är det vanskligt att generalisera men ska jag ändå göra det så skulle jag säga att shamanens arbetssätt inkluderar kontakter med andevärlden och moder jord. En shamans arbete är dock inte avgränsat till det som uppfattas som andligt utan kan i mångt gå in i och även låna tekniker från det som vi uppfattar som konventionell terapi. En shaman som arbetar med enteogener har troligtvis något slags ceremoniellt ramverk och en personlig relation till växten, svampen eller substansen.

Shamanen är en god följeslagare när vi vill möta enteogenen i ett sammanhang som betonar andlighet och tradition. Det är till den vi vänder oss om vi exempelvis vill få kontakt med tidigare liv, lösa karmaknutar eller arbeta med moder jord och änglar. Då olika traditioner kan ha väsentligt olika uppfattningar om världens beskaffenhet och hur vi bör möta det gudomliga så kan det vara klokt att undersöka om det stämmer överens med våra egna föreställningar.

En del enteogener såsom Ayahuasca och San Pedro har förvaltats inom särskilda traditioner. De kan naturligtvis användas även utanför dessa men den som söker kunskap med mångtusenårig historia bör vända sig till shamaner från dessa traditioner.

Det är vanligt att shamanen också tar enteogenen när den arbetar med en men det finns tillfällen då det enbart är shamanen eller den som blir behandlad som tar den.

Terapeut

Med terapeut menar jag här såväl alternativterapeuter som akademiskt skolade terapeuter. Terapeuten har sin verktygslåda med tekniker som exempelvis kan innefatta sådant som samtal eller somatiskt arbete. Den kan också låna från andliga traditioner på samma sätt som shamanen kan låna från terapeutiska sådana.

Det pågår just nu en diskussion om en terapeut nödvändigtvis behöver ha en personlig relation till enteogenen den arbetar med eller om det räcker att den har sin terapeutiska verktygslåda. Min personliga åsikt är att den som arbetar med enteogener bör ha en egen relation men det betyder inte nödvändigtvis att den också tar enteogenen under sessionen.

Fram till 1960-talet bedrevs mycket forskning kring terapeutisk användning av enteogener men i och med kriminaliseringen gick den verksamheten under jorden. Sedan millennieskiftet bedrivs det åter forskning vilket leder till att terapeutiska modeller åter utvecklas och det finns idag åter utbildning för terapeuter som vill inkludera enteogener i sitt arbete. Terapeuten har inte nödvändigtvis en långvarig tradition att luta sig mot men är den skicklig och verktygen bra så behövs den inte alltid.

Guide

En guide är någon som varken titulerar sig som shaman eller terapeut men som vanligtvis har gedigen erfarenhet av enteogener och därför känner sig bekväm med att guida andra i deras upplevelser. Guiden lånar ofta friskt från såväl shamanska som terapeutiska traditioner men utan att nödvändigtvis vara bunden till något ramverk.

Den träning som en shamansk eller terapeutisk tradition innehåller kan upplevas som en kvalitetsstämpel på behandlingen de ger. Till syvende och sist är det dock personens lämplighet, erfarenhet och förmåga att stötta den specifika personen som de arbetar med som avgör hur väl de kan hjälpa. I många fall är det viktigare att personen som stöttar har egen erfarenhet av problemet än att den är utbildad. Jämför exempelvis med en missbrukare som ofta kan bli bättre hjälpt av någon som själv blivit nykter än en professionell behandlare som inte gjort samma resa. 

Sitters och hjälpare

En sitter eller hjälpare är någon som är nykter vid tillfället och vars huvudsakliga uppgift är att skapa en trygg atmosfär och hantera praktiska göromål. Många känner sig tryggare i vetskapen att någon i rummet är nykter och kan hantera sådant som dyker upp. Det kan exempelvis vara att hämta vatten, hålla någon i handen, prata med främmande personer eller framföra fordon.

Det kan vara önskvärt att sittern har egen erfarenhet av enteogener men då den inte är där för att fylla en terapeutisk roll så är det viktigare att den är avslappnad, trygg och låter personen ha sin egen process utan att störa.

För den som företar sin upplevelse utanför ett organiserat sammanhang kan en vän vara en bra sitter.

Team

Vid en organiserad ceremoni med flera deltagare finns ofta flera av dessa roller samtidigt. Teamet kan exempelvis bestå av en eller flera shamaner som leder ceremonin med stöttning av någon terapeut och ett antal hjälpare som sköter det praktiska runtomkring. När vi organiserar en sådan ceremoni är det viktigt att på förhand tänka på vilka roller och ansvarsområden vi har och på vilka sätt de kan överlappa.

I sällskap av vänner

Shamaner, terapeuter och guider i all ära men i många fall är det inte intressant att blanda in någon annan att leda eller arbeta med en under resan. Att resa i vänners sällskap kan vara precis lika bra och i många fall mycket bättre.

Då är det viktigt att tillsammans ta ansvar för att upplevelsen blir trygg och fruktbar. Ta hand om varandra och var på förhand överens om vad ni vill göra. Sätt intentioner, avlägg löften och befinn er i ett sammanhang som ni alla känner er trygga i. För att undvika onödiga krissituationer bör ni vara vaksamma på om någon befinner sig i ett mindset som inte är lämpligt för en upplevelse med enteogener.

Precis som upplevelser med enteogener kan vara oerhört betydelsefulla för individen så kan de också vara det för gruppen. När vi reser tillsammans kan det ge oss möjlighet att dela djupt meningsfulla upplevelser, se varandra med nya ögon och skapa nya band mellan oss.

Vanliga misstag

– Vi kan det här, försäkrade hans vänner honom.
De var nere på en tysk festival och han skulle för första gången få prova LSD.

Hans vänner hade köpt en liten flaska med flytande LSD men hemma hade de bara sett substansen som små frimärken.
– Hur mycket tror du man ska ta, frågade den ena vännen.
– Jag vet inte riktigt. Tio droppar kanske, svarade den andre.
Så han som aldrig trippat förut sträckte fram sin hand och hans LSD-kunniga vänner lät tio droppar falla på baksidan av den. Han slickade i sig dropparna och hans vänner tog lika många.

Efter en dryg halvtimme sa den ena vännen till den andra:
– Jag känner ingenting. Känner du något?
– Nej, jag känner ingenting.
– Det kanske inte är så starkt? Vi kanske behöver ta fler?
Så de portionerade ut ytterligare 20 droppar på var hand och slickade i sig dem. Lagom till att de slickat i sig dem slog de första tio tripparna på.

När jag träffade honom hade det gått många år sedan hans LSD-upplevelse.
– Det var verkligen himmel och helvete, berättade han. Jag skulle inte önska någon den upplevelsen för jag har aldrig varit med om något så hemskt som när jag var i helvetet. Det var skärseld, oändlig plåga och total hopplöshet. Men samtidigt har jag aldrig varit med om något så fantastiskt som när jag befann mig i himmelriket. Allt var välsignat, fridfullt och läkt.
– Trippen varade i en evighet. Jag tror att jag landade ett par dygn senare men då kom jag ur den i ett tillstånd av djup frid och tacksamhet. Jag kände mig verkligen som en buddha och var kvar i det tillståndet i många månader.

● ● ●

Med flytande LSD är en droppe vanligtvis en normal dos medan två eller tre droppar är en hög dos. 30 droppar är en vansinnigt hög dos.

Oavsiktlig överdosering

Man vet inte hur potent substansen är och har inte brytt sig om att ta reda på det. Utan avsikt tar man därför en långt mycket högre dos än vad man tänkt sig.

Lösning: Fråga den du köper substansen av. Börja med en låg dos om det är en ny substans som du känner minsta osäkerhet inför.

”Jag känner inget”

Man är otålig och låter inte substansen verka innan man tar mer. Många saker kan fördröja effekten såsom hur substansen inmundigas, vad man ätit innan och hur närvarande man är i det som sker. Otåligheten kan i sig fördröja effekten. Tiden det tar för substansen att verka kan ibland skilja på mer än en timme.

Lösning: Ha tålamod. Det kan vara bra att bestämma en dos och inte lockas att fylla på den. Blir det ingen eller bara en ganska lätt tripp så är det meningen att det ska vara så. Acceptera och var tacksam för det.

Otrygg omgivning

Ett vanligt fel som ovana psykonauter gör är att de tar substansen i en otrygg omgivning eller med människor som de inte känner sig trygga med. Om något sedan inträffar eller de tvingas möta något obehagligt så kan de inte hantera det eftersom de känner sig otrygga och kanske inte heller vågar be om hjälp.

Lösning: Res i sammanhang och tillsammans med människor som du känner dig trygg med. Ta hand om varandra. Avstå om du får en dålig magkänsla inför sammanhanget eller människorna.

Instabilt psyke

Rätt använda kan enteogener vara mycket läkande. Generellt gäller dock att inte ta enteogener om du inte är beredd på att bli avskalad dina skyddsmekanismer och medvetandegjord om varenda vidrighet du varit med om i livet. Den som är hyfsat stabil kan i de flesta fall hantera även det men för den som är instabil och kanske också lider av psykisk ohälsa kan det exempelvis leda till återtraumatisering, sammanbrott eller att personen fastnar.

Lösning: Om du vill ta enteogener i terapeutiskt syfte så gör det tillsammans med någon som du litar på, en shaman eller guide och var noga med intention och löften. Ta inte enteogener om du har saker i ditt förflutna som du inte är beredd att möta. Ta enbart enteogener i sammanhang där du känner dig trygg och blanda inte enteogener med andra substanser såsom alkohol eller mediciner. Var särskilt försiktig om du lider av allvarlig psykisk ohälsa och gör så mycket förarbete som möjligt innan du överväger enteogener. Överväg också att avstå från att arbeta med enteogener.

Uppblåst ego

– Ayahuasca berättade för mig att jag är speciell och utvald.
Ja, det är du. Precis som alla andra. Vi är alla speciella och utvalda men vi har genom livet en tendens att glömma bort det. Därför påminner enteogenerna oss gärna om vår sanna natur. Det är dock inte detsamma som att vara bättre eller mer värd än någon annan och det betyder inte att du är nästa messias som ska berätta för oss andra hur vi bör leva våra liv.

Lösning: Ta till dig budskapet men förstå samtidigt att budskapet är avsett för dig. Vi har alla våra egna vägar och sanningar. Utforska din väg och sanning utan att pådyvla andra den.

Enteogener till alla

Många är de som efter några fruktbart omvälvande upplevelser med enteogener tänker “om alla bara tog enteogener så skulle alla världens problem lösas”. Och visst finns det visst fog att tänka så. Enteogener bär på en ofantlig visdom och skulle kunna hjälpa bra många fler än vad de får möjlighet till idag. Det är viktigt att de får göra det, men tro mig, de är inte lösningen på allas bekymmer. Vissa människor bör verkligen inte ta enteogener.

Lösning: Pracka inte på folk enteogener. Berätta gärna om dina upplevelser men låt andra göra sina egna val. Människor som inte tilltalas av enteogener bör inte heller använda dem.

I nödfall

Planera din resa så att den här informationen förblir överflödig.

Precis som i livet i övrigt kan tusen saker gå fel och några kommer någon gång förmodligen också att göra det. Jag tänker inte fördjupa mig i nödfallssituationer men vill kort ta upp tre saker som kan vara relevanta – att hitta tryggheten, nödlanda och ringa efter hjälp.

Hitta tryggheten

Många påfrestande sessioner börjar med en felbedömning av set, setting, dos, samt avsaknad av intentioner och löften. Om du hamnar i en sådan situation:

Be om hjälp och vägledning. Har du en relation till moder jord, andehjälpare, änglar och liknande så be dem om hjälp och be dem hålla bort allt som inte vill dig väl. Var uppmärksam på möjligheter.

Avge löfte. Lova dig själv att du fixar det här. Om du står inför en utmaning som du inte kan hantera just nu, skjut upp den och lova dig själv att möta utmaningen när tidpunkten är den rätta. Se efteråt till att faktiskt infria löftet.

En trygg plats eller människa. Hitta tryggheten. Ibland är platsen, sällskapet eller sammanhanget fel. Då behöver vi hitta en människa eller plats som får oss att åter känna oss trygga. Det kan ofta räcka att byta rum, gå iväg en bit eller prata med en bekant. Undvik att gripas av panik.

Att nödlanda

Om du behöver landa från en upplevelse så bör du äta. När vi arbetar med enteogener så höjer vi vår vibration. Genom att äta sänker vi den igen. Mat är jord och hjälper oss att få rötter. Att äta är ett säkert och naturligt sätt för att landa snabbare men det tar tid och du kommer fortfarande att känna av en del effekter.

Det sägs att citron eller chili skär av ayahuascaenergin.

Jag rekommenderar inte alkohol eller andra droger/mediciner för att komma ner.

Ringa efter hjälp

Meddela gärna på förhand någon eller några betrodda vänner vad du tänker göra. Skulle något vara särskilt påfrestande är det skönt om den man ringer redan förstår vad som pågår.

Några människor ringer reflexmässigt polisen om något är skrämmande. Om det uppstår en verklig nödsituation där det behövs polis eller ambulans bör du naturligtvis ringa dem. I de flesta fall är det emellertid en dålig idé att begära hjälp från polisen eftersom de inte har kunskap om vad de befattar sig med. Deras utbildning omfattar inte enteogena upplevelser och deras okänslighet inför det kan störa processer eller rent av vara traumatiserande.

I efterhand

Vi ramlar alla ibland. Det som är viktigt är att vi ställer oss upp igen och lär av våra misstag. Om något gått fel så undersök saken och lär dig av händelsen så att du slipper upprepa den.