Framför staketet

Så stod vi där framför taggtrådsstaketet i tjock dimma, hon och jag.
– Men åt vilket håll är övergången, frågade hon bekymrat.
Vi tittade åt höger, sen åt vänster, men såg den inte.
– Tja, vi kan ju prova åt höger, föreslog jag.
– Men tänk om den inte är där, svarade hon förskräckt.
– Ja, då får vi helt enkelt gå tillbaka och gå åt vänster.
– Men tänk, då har vi gått all den vägen i onödan.
– Nä, det var inte i onödan i så fall. Vi fick ju reda på att den inte var där.
– Men…
Luften gick ur henne. Egentligen hade hon velat stå kvar där vid staketet och inte gå någonstans alls av rädsla att vägen vi valde kunde vara fel. Men jag tog henne i handen och gick åt höger. Mycket riktigt låg övergången till vänster. Vi hittade den så småningom och så var det inte mer med det.

Vi bekymrar oss ofta över om vi gör rätt val men för det mesta är det mindre viktigt huruvida man går åt höger eller vänster. Det viktiga är att man går. Gör man det så kommer man rätt till slut. Står man still kommer man ingenstans alls.