I boken LÄKA & VÄXA har författaren och shamanen Daniel Wilby samlat tankar, insikter och kraftfulla verktyg gällande personlig och andlig utveckling. Det är ett omfattande verk sprunget ur författarens egen livserfarenhet och genomsyras av visdom som har potentialen att radikalt transformera människors liv. Nu kan du läsa boken i sin helhet här på hemsidan.

Bokframsida
Illustration: Phil Game

Daniel Wilby är en lärare och mentor i personlig och andlig utveckling, coach, psykedelisk vägledare och naturterapeut i Moder Jords och den heliga svampens tjänst. Eller shaman som det också kan kallas.

En betydelsefull del av hans arbete har ägnats åt skuggsidor och tillstånd såsom utmattning, depression, missbruk och trauma. Andra sidan av det myntet är arbetet med att växa ur det som varit, att finna sin potential och vision, samt självförverkligande. Därav bokens namn LÄKA & VÄXA.

Utöver att vara gratis tillgänglig här finns boken förhoppningsvis snart också som PDF, ljudbok och i engelsk översättning. Som komplement till boken publiceras den 18/5 2022 en fysisk Naturterapikortlek som finns tillgänglig på såväl svenska som engelska.

INLEDNING

1. inledning web

Om boken

Inbilla dig inte att du vet något för att du har läst en bok. Innan du har den egna upplevelsen så vet du faktiskt inte. Du kan försöka föreställa dig utifrån andras beskrivningar men vet gör bara den som själv har upplevt.

Tro därför inte på något som står här. Om det känns meningsfullt bör du själv undersöka saken.

Plocka russinen ur kakan

Jag föreställer mig inte att allt i boken är relevant för dig och en del håller du kanske inte heller med om. Sålla bort sådant och leta istället efter det som är av nytta för dig.

Språket jag använder

Jag försöker uttrycka mig enkelt, tydligt och kortfattat för att göra materialet tillgängligt för så många som möjligt. För mig är det helt enkelt viktigt att tröskeln för att ta till sig en teknik som kan vara till hjälp är låg.

Hänvisningar

Hänvisningar lämnas när det känns påkallat. Om jag fått en teknik från en viss källa så vill jag berätta det. Mycket är emellertid sådant som jag fått från många olika håll – i meditation, i kontakt med växter och andevärld, från tidigare liv, i samtal och genom upplevelser. I sådana fall känns det ofta varken rimligt eller praktiskt möjligt att namnge allt och alla som bidragit till en viss kunskap.

Metoder i punktform

För tydlighetens skull beskriver jag i boken gärna metoder i punktform. Men det är inte så jag gör. Jag må ha en grundstruktur i huvudet men framförallt försöker jag lyssna in vad som vill hända just då. Tekniker som vi lär oss i stegform blir kraftfullare när vi förmår koppla på vår intuition och lämna manualen därhän.

Berättelser och exempel

Boken innehåller ett flertal berättelser och exempel som alla i någon mening är rotade i verkligheten. En del är raka återgivningar av faktiska händelser. I några fall har jag lånat delar av olika sessioner för att skapa ett mer heltäckande och begripligt exempel. I andra är exemplet fiktivt men innehållet så pass allmängiltigt att jag sett det som beskrivs flera gånger i olika tappningar.

Ditt ansvar

En del ämnen som jag tar upp i boken kan upplevas som kontroversiella i dagens Sverige. Det jag presenterar är ett shamanskt perspektiv och det jag skriver bör därför förstås utifrån den kontexten.

Enteogener

En betydelsefull del av boken handlar om hur man på ett säkert sätt arbetar med enteogener i syfte att läka och växa. De flesta enteogener är i dagsläget förbjudna under Sveriges narkotikalagstiftning men de är alla i någon form lagliga någon annanstans eller i en annan kontext.

Jag känner mig uppriktigt förtvivlad inför en lagstiftning som aktivt hindrar människor att läka, växa och utöva sin andlighet så som den utövats sedan människans begynnelse. Med det jag upplevt och sett, med den djupt transformativa läkning som jag bevittnat hos mig själv och andra, så kan jag utifrån mitt samvete inte respektera den lagstiftningen. Men det är mitt ställningstagande.

Jag uppmanar inte till lagbrott utan tycker snarare att du själv behöver ta ställning till vad du anser om saken. Det jag gör är att presentera verktyg och fakta för ett säkert användande. Vad du gör med den informationen är upp till dig.

När en människas samvete och lagen krockar
är det samvetet människan behöver följa.
Henry David Thoreau

Medicinska råd

Jag har ingen medicinsk utbildning utan presenterar i boken ett shamanskt perspektiv. Det jag skriver baseras på egna och andras erfarenheter. Även om det finns forskning som stödjer mycket av det jag presenterar så gör jag inga anspråk på att vara vetenskapligt förankrad. Annat i boken ligger bortom vetenskapens domäner.

Avstå inte konventionell vård för att du har läst något som jag har skrivit. Undersök saken själv för att hitta det som är sant för och fungerar för dig.

Om du blir triggad av det du läser

Om du känner dig triggad av något du läser, betrakta i första hand inåt och fråga dig själv vad det är som får dig att reagera som du gör. Var sitter känslan? Vad handlar den om? Hur reagerar du? Ta ansvar för det som är ditt.

Känner du trots det att något jag skrivit är fel, behöver utvecklas eller förtydligas så får du gärna berätta det för mig.

DEPRESSION

4. depression web

Vad är depression?

Jag använder ordet depression som ett samlingsbegrepp för en mängd tillstånd som genomsyras av kraftig nedstämdhet och som ofta åtföljs av ångest, obehagskänslor och viljelöshet. På samma sätt som med utmattning uppfattar jag depression som en varningssignal liknande smärta. Smärtan är en varningssignal som påkallar vår uppmärksamhet till en fysisk skada. Nedstämdheten signalerar att något inte står rätt till på det mentala planet eller i känslolivet. Det uppmärksammar oss på att någonting behöver åtgärdas.

Den som råkat ut för ett allvarligt benbrott kan behöva smärtstillande men utöver det behöver den också få benbrottet fixerat och gipsat. Detsamma gäller depression och liknande tillstånd. Ibland kan vi tillfälligt vara hjälpta av sådant som lindrar symptomen men framför allt behöver vi läka det som ligger bakom. Att enbart bedöva tillståndet är som att enbart behandla benbrottet med smärtlindrande. Det löser inte problemet utan kan i värsta fall lämna människan i förfall; förvriden och beroende.

För att lösa depressionen behöver vi identifiera vad som ligger bakom och lösa det. Vi behöver göra medvetna val som leder oss i rätt riktning.

Vad ligger då bakom alltihop? Det kan vara i princip vad som helst. Några vanliga bakomliggande orsaker är att vi vantrivs i vår livssituation eller med oss själva, att vi inte tar hand om oss, att vi upprätthåller relationer som är destruktiva för oss, håller fast vid sorg eller känslor av meningslöshet, känner oss ensamma eller splittrade.

Vänd blicken inåt för att finna orsak och lösning

Oftast vet vi vad som ligger bakom vårt mående så fort vi skrapar lite på ytan men ibland kan orsakerna vara dolda bakom skyddsmekanismer och glömska. Gå inåt med exempelvis meditation, dans eller enteogener. Skaka liv i det som stagnerat, desarmera skyddsmekanismerna och minns det som glömts. När vi kommer underfund med vad bekymret är kan vi också göra något åt det. Innan dess ägnar vi oss åt skuggboxning.

Den som hängivet och uppriktigt söker orsakerna till sitt mående kommer att hitta dem. Var modig, ha tålamod och gå dit energin är som starkast. Medvetandegör dig. Först då är det möjligt att göra medvetna val som leder i en annan riktning.

● ● ●

När vi når medvetenhet är vi på steg ett i fyrstegsmodellen för personlig utveckling vilket är avgörande för att processen överhuvudtaget ska börja. När vi nått den punkten behöver vi sedan acceptera hur läget är just nu. Först därefter börjar det faktiska förändringsarbetet.

Vad som behöver göras och hur är en upptäcktsfärd. Var uppmärksam på flödet och lyssna till intuitionen. Här är några exempel på sådant som kan behöva göras:

Sådant som behöver lösas

En del saker behöver vi bara lösa. När vi har gjort det så är vi kvitt dem.

Det kan handla om att hitta och avlägsna trauman som lämnat blockeringar i vårt energisystem och arbeta på våra relationer. Det kan vara att lämna en situation, förlåta, avsluta och gå vidare. Eller att finna mening, vision eller bara en väg framåt.

Allt har inte sitt ursprung i detta livet utan det kan handla om att lösa karmaknutar eller avsluta upprepningar som löpt över flera liv.

När vi plockar bort något finns det ofta kvar ett avtryck, ungefär som efter någon som legat i en säng. Allt försvinner inte nödvändigtvis på en gång även när vi löst grundorsaken. Ha tålamod och var uppmärksam. Hitta förgreningarna som lämnats kvar som exempelvis beteendemönster eller livsstilsval och arbeta för att avlägsna eller förändra dem.

Beteendeförändringar

Att arbeta med depression kan handla om omprogrammering. Då medvetandegör vi oss om negativa reaktioner, beteenden och tankemönster för att sedan plocka bort eller programmera om dem.

Vi lägger oss till med vanor och sätt att hantera saker som med tiden blir som automatiska program som körs i bakgrunden. När vi inte uppdaterar vår programmering spelar vi snart upp automatiserade responser som är inte är relevanta eller lämpliga i sammanhanget. En del äldre program blir bara överflödiga medan andra rent av kan bli destruktiva.

Hitta det som inte funkar. Ta sedan bort, byt ut eller uppgradera.

Livsstilsförändringar

Hur vi mår sätter sig i allt; i beteenden, relationer och saker. Den som mår dåligt programmerar ofta sig själv att fortsätta må dåligt. Det återspeglas i livsstil, umgänge och sådant den håller hårt i.

För att läka är det ofta helt avgörande att göra genomgripande livsstilsförändringar. Plocka bort sådant som är destruktivt och ersätt det med sådant som läker och hjälper dig att växa. Det kan handla om att lämna ett jobb, en relation eller annat sammanhang. Att rensa ut bland och avsluta saker.

När vi tar bort någonting lämnar det ett tomrum som gärna fylls av något liknande. Fyll medvetet på med det som för dig i riktningen som du vill. Det kan handla om att röra sig bra och äta rätt men också om att lära sig något nytt, finna nya vänner och upplevelser. Att skapa sitt liv.

En del människor är naturbegåvade att arbeta med sig själva på det sättet medan andra behöver stöd.

Depression och liknande tillstånd löser vi långsiktigt genom att plocka bort sådant som inte längre gynnar oss och fylla på med det som gynnar oss.

TRAUMA

5. trauma web

Vad är trauma?

Ordet trauma härstammar från grekiskan och betyder ’sår’ eller ’skada’. Ett trauma kan vara fysiskt eller icke-fysiskt, där det fysiska traumat är en skada på vår fysiska kropp medan ett icke-fysiskt trauma exempelvis kan vara psykiskt eller känslomässigt. Ett trauma kan naturligtvis innehålla såväl fysiska som icke-fysiska aspekter, såsom när en misshandel lämnar såväl fysiska som psykiska skador. När jag pratar om trauma menar jag nästan uteslutande icke-fysiska trauman och jag använder då ordet som ett samlingsbegrepp för svåra upplevelser som skakat om oss och lämnat spår efter sig.

Ett trauma kan exempelvis:
• komma plötsligt och chockartat, såsom vid en bilolycka eller en oförutsebar misshandel.
• byggas upp under lång tid, såsom vid kontinuerliga kränkningar.
• orsakas av något yttre som vi inte kan påverka, såsom en naturkatastrof som berövar oss våra kära.
• vara något vi gör mot oss själva exempelvis när vi missbrukar, självskadar eller medvetet utsätter oss för farliga situationer.
• helt eller delvis sakna grund i en faktisk händelse. Exempelvis kan man vara traumatiserad av att ha missförstått en situation eller bära med sig obehagliga minnen som inte är ens egna.
• ha sitt ursprung i ett tidigare liv, i ens släkt, i det kollektiva eller i den mänskliga upplevelsen.

Ett trauma lämnar ett avtryck i oss som påverkar vårt långsiktiga mående, våra beteenden och vanor. Det tar sig ofta flera och ibland till synes motstridiga uttryck samtidigt. Som exempel kan någon som blivit utsatt för ett sexuellt trauma förlora tillit och bära med sig blockeringar i energikroppen som försvårar njutning men samtidigt bli mycket sexuellt utsvävande.

Det som är traumatiskt för en behöver inte vara det för en annan. Vi reagerar olika och framförallt är vi olika väl förberedda att hantera en potentiellt traumatisk upplevelse. Upplevelsen som en person fastnar i går en annan snabbt vidare ifrån. Hur snabbt vi kommer vidare hör samman med vår vilja och förmåga att möta, acceptera och göra upp med det som är obehagligt för oss.

Är trauma dåligt?

I vår mänskliga form delar vi gärna in saker i bra och dåligt, ont och gott, men på själsplanet existerar enbart upplevelser och genom dem får vi möjlighet att utvecklas. Att bearbeta ett trauma är ofta svårt och stundtals smärtsamt men det är också oerhört utvecklande. Om vår strävan är att utvecklas kan alltså ett trauma vara en obehaglig men värdefull gåva.

Hur vi hanterar ett trauma kan, från ett mänskligt perspektiv, vara mer eller mindre bra. Den som klamrar sig fast vid ett trauma och använder det för att rättfärdiga dåliga beteenden och val gör sig själv en stor otjänst. Den som däremot bearbetar sitt trauma och drar livslärdomar ur det kommer att växa som människa och i och med det också kunna inspirera och stötta andra att göra detsamma. Om ett trauma leder till något bra eller dåligt beror alltså på vad vi själv gör med det.

Även om det kan vara svårsmält så kan det ibland vara bra att minnas att vi i många fall själva skapat eller bett om de trauman vi fått att ta itu med i det här livet. I många fall har de valen inte varit medvetna eller ens tagna i det här livet men de är likväl våra. Det är också vårt val om vi väljer att hålla kvar vid ett trauma istället för att släppa det.

Psykos

Ett tillstånd som är närbesläktat och ofta överlappande med trauma är psykos. Ordet psykos kommer från grekiskans psȳchē som betyder ’själ’ eller ’liv’ och -osis som kan översättas som ’abnormalt tillstånd’.

När jag pratar om psykos så menar jag ett tillstånd där en person:
• tappat greppet om sig själv eller verkligheten, på grund av att den
• varit med om en svår upplevelse eller kommit underfund med något jobbigt
• som den inte har haft verktyg, vilja eller mod att hantera.

Personens mentala funktioner har gått i baklås eftersom den inte kunnat eller velat hantera situationen på ett bättre sätt. Det är i det läget vanligt att exempelvis fastna i tankar, drabbas av vanföreställningar och att ens funktioner blir drastiskt nedsatta.

Vanliga psykoser

De flesta psykoser är kortvariga och övergående. En person är med om en traumatisk situation som får den att förlora fotfästet men återfår det inom timmar eller dagar. Under den tiden har personen funnit ett sätt att acceptera eller åtminstone hantera situationen så att den inte ska gå upp i limningen.

Vid en långvarig psykos har personen fastnat i tillståndet eftersom den inte kan eller är ovillig att göra det som är nödvändigt för att komma vidare. Det kan exempelvis vara att personen inte hittat ett sätt att hantera situationen, fastnar i gamla vanor och sammanhang, är alltför bekväm för att ta sig vidare eller är rädd för utmaningen.

En psykos kan utlösas av vilken traumatisk upplevelse som helst som personen inte är mentalt förmögen att hantera. Den allra vanligaste utlösande faktorn är att personen förlorar en betydelsefull relation. Det kan exempelvis vara att någon närstående dör, en överraskande skilsmässa eller att en familjemedlem bryter kontakten med en.

En annan utlösande orsak kan vara att man kommit åt minnen eller blottlagt beteenden hos sig själv som man inte vill kännas vid. Psykosen blir då en form av självförsvar inför något som man inte kan eller vill hantera. Jag har inga belägg men en misstanke om att en del så kallade drogutlösta psykoser i själva verket är sådana. Personen har under påverkan kommit åt något som den desperat försökt förtränga. När personen konfronteras med det den försökt förtränga vägrar den arbeta med eller ens kännas vid det varpå personen går i baklås.

Är det dåligt att få en psykos?

Psykosen är ett sammanbrott inför något som vi är ovilliga eller oförmögna att lösa. Problemet är inte psykosen utan vår ovilja eller oförmåga att konfrontera, acceptera och lösa det underliggande bekymret.

En psykos må kännas eländig men som väckarklocka kan den vara bra. Så länge livet känns hanterbart är incitamentet att lösa ett begravt bekymmer litet men vid ett akut sammanbrott ställs vi öga mot öga med uppgiften att läka och växa. Sådana sammanbrott rymmer en oerhörd utvecklingspotential som vi har all anledning att vara tacksamma för.

Trauma i energikroppen

Ett trauma lämnar ett avtryck i vår energikropp där det ofta begränsar eller helt hindrar energiflödet, vilket brukar kallas för en blockering. Om det lämnas så länge kommer det så småningom att uttrycka sig fysiskt som ett sjukdomstillstånd. När vi väljer att inte ta itu med en svår upplevelse lägger vi alltså grunden till att vi kommer att få det än mycket jobbigare framöver.

För den som kan förnimma ett trauma i energikroppen kan det ta sig olika uttryck. Det kan exempelvis te sig som splitterskador med fragment som sitter fast, som en kniv inkilad i människan, ett kladdigt klet eller ett bälte som snörper av energiflödet. Sådana förnimmelser av traumat kan både ge oss information om vad som orsakat traumat och hur vi kan göra oss kvitt det. När det sitter fast sådant som splitter eller en kniv kan det vara möjligt att avlägsna dem på ett liknande sätt som man skulle göra om de var fysiskt verkliga. När man gjort det behöver man också vårda området genom att göra rent och fylla på med frisk energi.

Om tid och hur den kan gå sönder

När livet löper på som vanligt går vi från en tid till nästa men när vi upplever ett trauma kan det uppstå en tidsskada som förändrar vår upplevelse av tiden. Vi kan fastna där eller fortsätta vidare med bruten tid. Fyra uttryck som det kan ta sig är:

• Splittrad tid
• Luckor i tiden
• Uppförstorad tid
• Att fastna i en tid

Splittrad tid

Den som är med om ett trauma kan uppleva att tiden går i bitar eller splittras. Det blir en oreda i tiden där vi tidigare kunnat skapa ordning. När tid splittras kan vi ha svårt att skapa ordning igen.

Ett sätt att arbeta med splittrad tid och tidsluckor är genom att minnas. Om en bit tid går i bitar kan vi börja pussla ihop den igen genom att minnas hur bilden var innan den gick sönder. Det som var innan traumat finns fortfarande kvar. Jämför före och efter. Vad försvann däremellan?

Det finns många sätt att minnas. Att minnas med sinnet kan vara ett verktyg men vi minns exempelvis också med kroppen. Genom att säga saker högt och undersöka med våra olika sinnen kan vi få igång processen att minnas.

Luckor i tiden

Vid ett trauma kan det uppstå en lucka i tiden, likt en minneslucka. Även här kan det vara bra att arbeta med minnet.

Uppförstorad tid

Ibland går tiden sönder så att den stannar just där. Vi noterar detaljer som vi sedan alltid minns. Då är inte utmaningen att minnas utan att få bilden att anta samma proportioner som resten av tiden. Den bilden sticker nämligen ut från allt annat.

Genomgående för att arbeta med tidsskador är att befästa och skapa vår tillvaro utifrån nuet. Det är dock av än större vikt när något blivit uppförstorat eller vi fastnat i en tid. Då behöver vi hitta tillbaka till nuet.

Att fastna i en tid

Man kan också fastna i en tid och då ofta i en sekvens. För en människa som exempelvis mist någon och inte kunnat hantera det kan tiden skadas så att det lika gärna kunde ha gått sju sekunder som sju år sedan det hände. En sådan människa kan fastna på ett sätt där de går sönder på nytt varje dag.

Såväl en människa som en plats kan fastna i en viss tid. När något traumatiskt händer på en plats så ristas den tiden in där. När tiden inte har gått vidare på en plats kan man komma dit och uppleva traumat på nytt.

Modet att göra det som skrämmer mest

Utöver att vilja så är det viktigaste steget för att frigöra sig från ett trauma att våga möta det. Det ligger i sakens natur att vi begraver och förtränger våra trauman vilket gör att vi huvudsakligen skymtar dem i vårt medvetandes periferi.

När vi inte vågar titta på någonting så har det en oerhörd makt över oss och rädslan dikterar kontinuerligt våra val. När vi istället fokuserar på traumat och undersöker det händer några viktiga saker:

• Traumat förlorar makt över oss och vi återtar kontroll. Det som vi inte vågar möta styr våra liv och ofta utan att vi är medvetna om det.

• Traumat återfår tydlighet och mer realistiska proportioner. När det ligger i periferin är det otydligt och blir ofta uppförstorat eller förminskat.

• Vi ökar vår medvetenhet kring traumat vilket leder oss närmare att finna acceptans. Det ger också värdefull information om hur vi kan läka traumat.

Störst potential att läka och växa finns där utmaningen är som störst. Om något känns särskilt skrämmande, hotfullt, jobbigt eller utmanande – gå dit. Det är när du tar itu med det du allra ihärdigast försöker ignorera som du kommer att göra störst framsteg.

Att aktivera och gå in i ett trauma

När jag var i 20-årsåldern drabbades jag av en kortvarig psykos när min ungdomskärlek dumpade mig. Jag minns det fortfarande ganska tydligt. Det var mörkt, det regnade och jag kollapsade ensam mot ett träd på torget. Episoden varade bara i ett par timmar och jag hittade ut ur den genom att bygga en mur mot kärlek runt mitt hjärta. Jag lovade mig själv att aldrig vara den som älskade mest igen. Därefter blev det emellertid också svårt för mig att hantera avvisningar. Det tog 15 år innan jag ens blev medveten om blockeringen och därefter ytterligare fem innan jag hittade ut.

● ● ●

Vi satt där på stocken, hon och jag. Som omväxling var det hon som förde. Långsamt lät hon mig komma allt närmare henne. Röra – men bara lite. Smaka – men bara som flyktigast. Så plötsligt, när min kåthet passerat kokpunkten, satte hon hela handflatan i mitt bröst och sa:
– Och där slutar vi för idag.

Hennes intention var att bygga upp ett förspel som sträckte sig över dagar, kanske till och med veckor. Hon ville visa mig tålamod och att bygga upp lust.

Istället aktiverades min ursprungliga psykos. Avvisad. Jag kollapsade känslomässigt på samma sätt som då. Jag befann mig i ett töcken där jag knappt längre hörde vad hon sa eller kände min egen kropp. Med stapplande steg tog jag mig till bilen och hon körde mig hem.
– Gå in i det, uppmanade hon när jag satt där näst intill okontaktbar.
– Det är ju det jag gör, kved jag till svar.

När jag somnade den natten var jag tömd, bortkopplad och hade allvarliga sinnesrubbningar.

Nästa morgon befann jag mig fortfarande i psykosen. Det tog några timmar innan jag lyckades försätta mig i ett meditativt tillstånd och koppla in i ursprungstraumat. Då kunde jag för första gången betrakta det första tillfället utifrån och se vad det lett till. På grund av min oförmåga att hantera situationen hade jag då tagit dåliga beslut vilket sedan blivit till dåliga reaktionsmönster som omedvetet spelades upp vid tillfällen som på minsta sätt påminde mig om natten då jag kände mig avvisad. Jag kunde konstatera att:
• de reaktionsmönster jag lagt mig till med var skadliga för mig.
• jag hade bättre verktyg för att hantera sådana känslor nu.
• reaktionen idag var inte rimlig i sammanhanget då hon faktiskt inte avvisade mig utan snarare ville förlänga och fördjupa akten.

När jag såg detta kunde jag enkelt utifrån medvetenhet välja annorlunda. Jag valde att:
• förlåta min ungdomskärlek och mig själv.
• ta nya beslut för hur jag skulle reagera inför liknande situationer framöver.
• se på den nyligen uppkomna situationen på nytt och välja ett annat sätt att hantera den på.

När jag väl hittade fram till rätt punkt tog meditationen där jag löste upp traumat inte mer än 20-30 minuter. Såväl psykosen som blockeringen försvann direkt.

Att fortsätta välja annorlunda

Bara för att man tagit bort det som varit försvinner inte möjligheten att fastna i liknande negativa tankar och beslut framöver. Faktum är att man tänkt dem så många gånger att de kan vara lätta att halka tillbaka i om man inte är uppmärksam och hängiven förändringen.

Med en ny medvetenhet kring det som varit är det emellertid lättare att känna igen gamla mönster och korrigera sina tankar och beteenden därefter. På så vis är det vanligt att man behöver fortsätta välja annorlunda under en bra tid efteråt för att nya mönster ska sätta sig.

Metoden

Det mest direkta sättet att bearbeta ett trauma är att aktivera det och därefter arbeta med det när det är aktivt. Samtidigt som det kan vara mycket kraftfullt är det dock också en väldig utmaning som kräver att personen är helhjärtat hängiven uppgiften att läka. Att påbörja en sådan process och sedan avbryta mitt i kan leda till att personen återtraumatiserar sig.

För att arbeta med sådana tekniker bör du antingen vara synnerligen skicklig på att vägleda dig själv, eller ha stöd av en terapeut eller annan stödperson, samt befinna dig i ett tryggt sammanhang.

Förenklat kan metoden beskrivas två steg:
1. Aktivera traumat.
2. Möt det och välj annorlunda.

Exempel: Svartsjuka

Marias ungdomskärlek lämnade henne för en äldre partner vilket resulterade i att hon lovade sig själv att aldrig vara den som älskade mest igen. Energimässigt uttrycker detta sig som ett avstängt flöde till vänster om hjärtat. I senare relationer har detta gjort henne misstänksam, svartsjuk och missunnsam vilket förstört varenda relation hon varit i.

Många år senare har hon en partner som hon känner sig trygg med och tillsammans bestämmer de sig för att göra upp med det som varit för att inte också deras relation ska bli förstörd. Hennes partner berättar ingående om sina tidigare partners och sparar inte på detaljerna vilket triggar Marias svartsjuka. En kyla sprider sig över hennes bröst, hon fokuserar på hjärtat och vänder sig inåt. Efter vågor av ilska kommer hon tillbaka till tillfället då hennes då 16-åriga pojkvän gjorde slut med henne för att han blivit tillsammans med någon i sin nya klass på gymnasiet.

Hon ser sig själv bryta ihop men det som slår henne allra mest när hon betraktar det såhär utifrån är hur liten han är. Han hade verkat så gammal och mogen då men nu ser hon en tafatt och osäker pojke. Hon ser att han var på väg vidare i livet, att de inte hade mycket gemensamt efter att han börjat gymnasiet och att han bara inte visste hur han skulle hantera situationen. Och så var han ju faktiskt nykär, precis som de varit en gång.

Såhär på avstånd blir hon rörd av situationen och känner såväl tacksamhet för det de haft och medlidande för barnen som inte visste hur de skulle avsluta det bättre. Och hon ser att inget av det som hände då har minsta lilla att göra med hennes senare relationer men att hennes reaktionsmönster som grundlades vid det tillfället är en viktig del till varför hennes relationer inte har fungerat.

Hon föreställer sig att hon kramar sin första pojkvän, tackar honom för det de haft och uppriktigt önskar honom lycka till i livet och med sin nya kärlek. Och hon väljer att själv älska sin nästa partner ännu mer än vad hon förmått älska sin första.

Flödet till hennes hjärta öppnas upp och från hennes hjärta strålar en intensiv värme. Missunnsamheten och svartsjukan är borta. Hon behöver fortsätta bearbeta sin misstänksamhet men känner sig förvissad om att hon kommer att klara det.

Exempel: Dödsfall

Claudes dotter Sofie hade nyligen fött sitt barn när hon fick reda på att hon hade cancer. Från första dag vägrade Claude prata om sjukdomen. Utåt kunde han verka säker och trygg men inombords hade han panik och vågade inte tänka på hur det kunde gå.

Han fick ytterligare två år med Sofie. Allt eftersom hon blev svagare och tappade livsgnistan tog han mer ansvar för sitt barnbarn. De sista veckorna var värst och han undvek att träffa Sofie med ursäkten att han behövde ta hand om barnbarnet.

Så kom dagen då tiden stannade. Sofies mamma ringde från sjukhuset och när han hörde att hon var död tappade han andan och la på. Han segnade ihop och efter att ha kippat efter luft ett tag somnade han. När han vaknade var allt färglöst och det enda som fanns var saknaden.

Åren därpå minns han inget av. Han var sjukskriven en stor del av tiden, träffade flera psykologer och åt antidepressiv medicin. Han var pliktskyldigt med på familjetillställningar men satt tyst.

Under en sådan tillställning började hans brorsdotter prata med honom om en terapeut hon kände som arbetade med MDMA-assisterad terapi. Det var visserligen olagligt men samtidigt mycket lovande vid djupa trauman, berättade hon. Om han ville kunde hon förmedla kontakten.

Det började med vanliga terapisamtal. Terapeuten frågade om hans relationer, hur det kändes när Sofie dog och om saknaden som följt. Det var samma sorg, saknad och tomhet som han redan pratat om flera gånger tidigare och han mindes inte mycket av samtalen.

Så kom dagen som Claude och terapeuten skulle ta MDMA tillsammans. De var hemma hos Claude och hade förberett dagen väl. Lägenheten var städad, telefonerna avstängda och på soffbordet låg minnen av Sofie. Främst var det fotoalbum och filmer men också några av hennes dagisteckningar och en halsduk hon stickat åt honom.

Någon timme efter att de tagit tabletten kom först en störtflod av gråt. Det kändes som att han var under vattenytan och desperat försökte ta sig upp för att få luft. Så plötsligt släppte hans andningsblockering och för första gången sedan telefonsamtalet om Sofies död tog han ett fullt andetag. Terapeuten vägledde honom att fortsätta andas och det var det enda de gjorde i 20 minuter.

Sedan gick de tillsammans igenom alla minnessaker de plockat fram inför sessionen. Han mindes tillbaka till semestrar, sommarlov och födelsedagar. Till skrapade knän, kramar, gräl och glädje. Han fick på nytt känna hur hans hjärta öppnades på vid gavel när han först höll henne i sin famn och hur alla i rummet skrattat när hon kissat ner honom. Och så fanns där bilden där han satt med sitt barnbarn i famnen. En skrynklig liten en, innan det hemska hade hänt och han fortfarande log.

Sofie var borta och inget kunde ändra på det, men gud vad tacksam han var att överhuvudtaget ha fått ha henne i sitt liv. Så mycket fantastiskt de hade upplevt tillsammans och så mycket kärlek.

Så kom han till en plats där han fick välja. Han kunde välja att fortsätta vara tyst, stänga in sig och sakna Sofie. Eller så kunde han ta till sig kärleken och tacksamheten han kände nu och fortsätta leva. Inget beslut hade nog någonsin varit så lätt.

Efter en hel natts sömn och en frukost som han verkligen njöt av klev han ut genom dörren. Där ute var världen åter i färg.

Vägledd djupmeditation för att lösa trauma

Jag inspirerades tidigt av Brandon Bays livsberättelse och djupmeditationsmetod som hon sammanfattat i sin bok Resan.

Bays undvek länge att gå till läkarna med sin växande mage och när hon till sist gjorde det visade det sig att orsaken var en cancertumör stor som en basketboll. Läkarna ville operera omedelbart men hon ville istället undersöka alternativmedicinska tillvägagångssätt. Det som slutligen läkte henne var en djupmeditationsteknik där hon vägleddes ner genom lager av känslor och minnen tills hon slutligen fann grundorsaken till blockeringen som orsakat cancern. När hon lyckades lösa det ursprungliga traumat löstes det senare fysiska symptomet av sig själv.

Jag har tagit intryck av Brandon Bays men följer inte hennes metod. Den bakomliggande förklaringen håller jag däremot med om. När vi traumatiseras skapas en blockering i vår energikropp som, om det lämnas obehandlat, slutligen kan uttrycka sig som sjukdom.

Med tiden gör vi val och skapar beteendemönster med detta ursprungstrauma i botten. Vi drar till oss situationer som utmanar oss att lösa traumat men kommer i många fall istället att fastna i upprepningar och återtraumatisera oss. Det ursprungliga traumat, som inte ens behöver härstamma från detta livet, byggs på lager för lager tills det är svårt att se vad som är problemets kärna.

Kortfattat kan metoden sammanfattas såhär:

1. Hitta en startpunkt.
2. Gå ner genom lager, förhoppningsvis hela vägen ner till det ursprungliga traumat.
3. Finn en lösning till det som finns där.

Detta är en metod som oftast kräver två personer – den som vägleder och den som vägleds.

Förberedelse

Var på en trygg och avskild plats utan störningar. Avsätt åtminstone fyra timmar för att hinna såväl meditationen som att landa efter den, men beroende på vad som framkommer kan det vara önskvärt att vara ledig resten av dagen och några därtill.

Vägledaren bör ha papper och penna för att föra anteckningar om vilka lager som passerats och andra relevanta detaljer som dyker upp.

Startpunkten

För att förflytta sig neråt genom lager behöver man börja någonstans. Var man vill börja beror såklart i första hand på vad det är man vill ta itu med. För att hitta startpunkten är det bra att kartlägga sina blockeringar eftersom det då brukar bli tydligt var man ska börja. Ett annat sätt är att tillsammans leta upp stället i början av sessionen.

Utifrån kartläggning. Jag använder mig av exemplet i slutet av avsnittet om att kartlägga blockeringar.

Låt säga att personen upplever bekymmer att släppa in kärlek som den misstänker har att göra med en gammal relation. Det finns flera delar av kartläggningen som tyder på det och som kan misstänkas vara sammanlänkade: vänster arm och hjärta känns avstängt och kallt, en mur, tryck över bröstet, en spjutspets och kanske också känslan av att vara energimässigt avsnörpt. Jag tänker instinktivt att en bra startpunkt vore vid hjärtat eller spjutspetsen men det är viktigt att lyssna in den som ska vägledas. Gå i regel dit där det känns som jobbigast eller mest skrämmande.

Undersöka i början av sessionen. Har man inte på förhand gjort en kartläggning och kommit överens om en lämplig startpunkt så är det där sessionen behöver börja. Förmodligen har personen åtminstone en ungefärlig uppfattning om vad den vill bearbeta. Då kan den gå in i den känslan och scanna kroppen för att leta efter områden där det manifesterar sig. Den som vägleder kan vid behov hjälpa till genom att beröra områdena som dyker upp för att på så vis lokalisera den exakta startpunkten.

Att påbörja meditationen

Båda försätter sig i ett avslappnat och semi-meditativt tillstånd där det är lätt att förnimma det som kommer upp men samtidigt också möjligt att kommunicera med ord. Lokalisera startpunkten och gå in i den.

Be personen beskriva det som dyker upp. Be därefter personen att uppleva det den beskriver fullt ut, med alla sinnen och i hela kroppen. Låt personen fullkomligt genomsyras av det.

När personen gjort det till fullo, be den sedan föreställa sig kärlek som omsluter hela sig och skingrar tillståndet. Fullkomlig kärlek som tränger ut i varenda cell och upplöser det som varit.

Fall sedan ned till nästa lager.

Förflytta sig neråt

Med hjälp av dessa två steg förflyttar ni er sedan neråt, lager för lager. Beskriv och upplev tillfullo det som dyker upp och upplös det sedan med fullkomlig kärlek. Lagren kan handla om vitt skilda saker, såsom känslor, händelser, tidigare liv och arketypiska syner.

Här är det lämpligt att den som vägleder för anteckningar över de lager som passeras och detaljer som kan tänkas vara relevanta.

Att finna en lösning

Att lager för lager skala av en blockering kan ge olika resultat.

Kärnan. En möjlighet är att man når blockeringens kärna och där har möjlighet att upplösa grundorsaken med exempelvis acceptans, förståelse eller förlåtelse. I sådana fall avslutar man genom att i meditationen gå i närkontakt med kärnan. Det kan exempelvis vara att möta och prata med sig själv vid åldern då blockeringen uppstod, att konfrontera och förlåta någon som har med blockeringen att göra eller att omsluta och genomlysa även kärnan med kärlek.

Ledtrådar. En annan möjlighet är att man inte finner en kärna utan snarare samlar på sig ledtrådar för att fortsätta arbetet utanför meditationen. Ibland behöver man helt enkelt andra verktyg och sätt för att komma tillrätta med blockeringen och ibland finns det faktiskt ingen kärna eftersom bekymret är ytligare än så.

Två sätt att avrunda meditationen

En sådan här djupmeditation kan pågå i flera timmar och vara både utmanande och utmattande så man vill gärna landa lugnt och avslappnat efter den.

Ett sätt är att stiga uppåt, lager för lager, och på så vis komma tillbaka till utgångspunkten. Väl tillbaka får personen vila till dess att den själv känner sig redo att öppna ögonen.

Ett annat sätt är att skapa en övergång till viloläget. Det kan exempelvis vara att föreställa sig hur man vandrar tillbaka till rummet där man befinner sig, genom ett möte med sig själv eller annan nyckelperson, eller med ett lämpligt musikstycke.

Efter meditationen

Ta den tid du behöver för att landa. När du känner dig klar att återvända till den yttre fysiska världen kan du öppna ögonen.

I många fall vill man prata om upplevelsen direkt efteråt men det kan lika gärna vara att man först behöver smälta det man varit med om. Känn efter vad som känns rätt just då.

Som med allt sådant arbete är integrationen efteråt oerhört viktig. Befäst de framsteg som gjorts och fortsätt med sådant som behöver mer arbete. Oavsett om du kommit till kärnan eller inte så har du med största sannolikhet fått med dig mycket värdefull information för att fortsätta läka. Ta gärna hjälp av vägledaren för att formulera vägen framåt.

Exempel: Sexuellt trauma

Sexuella trauman är olyckligtvis mycket vanliga i vårt samhälle. När vi vill läka dem är det ofta särskilt viktigt att arbeta med någon som man har ett grundmurat förtroende för. Det skulle exempelvis kunna vara en partner som förmår hålla sina egna känslor utanför eller en skicklig terapeut med integritet.

● ● ●

Jennifer självskadar sig med sex. Hon har många sexuella förbindelser och har till och från också sålt sex. I början hade hon lätt för att få orgasm men med tiden har det blivit allt svårare och nu kan hon överhuvudtaget inte komma tillsammans med någon annan. Vid kartläggningen av sig själv hittar hon mycket som är kopplat till underlivet men också sådant som hör till hjärtat. Det som skrämmer mest är dock underlivet så när hon ska göra djupmeditationen tillsammans med en vän väljer de att börja där.

Jennifer ligger naken på sängen och vännen sitter mellan hennes ben. De försätter sig båda i ett semi-meditativt tillstånd innan vännen med lätta tryck börjar undersöka hennes sköte. Först utanpå och därefter för vännen in två fingrar och trycker på samma sätt metodiskt på punkter inuti Jennifer. Hon upplever ömsom lust och ömsom obehag. De hittar ett område som väcker särskilt starka känslor när vännen trycker på det. Ett kraftigt illamående och samtidigt en intensiv ledsamhet väller fram även vid ett mycket lätt tryck. De bestämmer sig för att använda det som startpunkten. Vännen håller kvar sina fingrar på punkten och vägleder.

Beskriv vad du känner.
– Jag mår jätteilla. Jag vill spy och mina ögon fylls av gråt.
Bra. Gå in i känslan av att må så illa. Känn den fullt ut och låt den uppfylla hela dig. När hela du är uppslukad av känslan så vill jag att du vilar i den i en halv minut och sedan säger till mig.
– … Jag är där nu. Jag mår så himla illa.
Bra. Nu vill jag att du föreställer dig hur hela du omsluts av villkorslös kärlek. Kärlek som uppfyller hela dig, som tränger ut i varenda cell och att allt illamående och allt gråt upplöses i kärleken. Säg till mig när du lyckats med det. Låt det ta den tid det tar.
– … Nu är jag där. Jag mår mycket bättre. Lätt.

Fall nu neråt genom kärleken, neråt. Känn efter vad som finns nu.
– Maktlöshet. Jag känner mig uppgiven. Varför försöker jag ens?
Gå in i känslan av att känna dig så maktlös. Hela du är uppgiven. Låt känslan uppsluka dig helt och berätta för mig när du vilat i den känslan i en halv minut.
– Jag är där nu.
Bra. Nu vill jag åter att du låter hela dig omslutas av villkorslös kärlek. Villkorslös kärlek som tränger ut i varenda por och varenda cell. Känn hur kärleken löser upp vartenda spår av maktlöshet tills det enda som finns kvar är kärlek. Säg till när du lyckats med det.
– Nu är jag där.
Fall nu åter neråt genom kärleken, neråt. Känn efter vad som finns nu.

På så vis söker sig Jennifer och hennes vän inåt. Hon upplever och upplöser lager efter lager och vännen för korta anteckningar om varje lager:
• Ilska.
• Avundsjuka.
• Äckel och klet. Något kladdigt finns kvar.
• Kåthet.
• Fritidsledaren tog på mig innanför trosorna i musikrummet.
• Jag blir våldtagen av min bror.
• Vrede.
• Tomhet.
• Jag våldtar min bror. Men han är en annan.

Bakom lager av känslor som vid olika tillfällen uppfyllt henne och som fortfarande finns kvar hittar hon ett tidigt övergrepp i sin barndom som hon försökt förtränga, nämligen fritidsledaren som tog på henne. Därefter dyker minnesbilder av att ha blivit våldtagen av sin bror upp, men hon har ingen bror. Efter ytterligare ett par lager av känslor så är det tvärt om hon som våldtar brodern, men då är han en annan.

Jennifer har tidigt blivit utsatt för sexuella övergrepp vilket hon sedan vänt till ett självskadebeteende. För att slippa bli utsatt har hon istället utsatt sig själv, det vill säga att hon använt andra för att upprepa den ursprungliga kränkningen. Alla dessa kränkningar, som hennes partners i de flesta fall varit helt omedvetna om att de bidragit till, har lämnat så pass djupa avtryck i henne att hennes förmåga att få orgasm till slut helt blockerats.

Men brodern då? En tolkning som ligger nära till hands är att detta inte är det första livet då Jennifer varit med om detta. Hon har flera liv bakom sig där hon turats om att utsätta och utsättas för sexuella övergrepp, framförallt tillsammans med någon som hon i något liv identifierat som en bror. Detta är en upprepning som spänner över flera liv och det är tänkbart att fritidsledaren som utförde den första kränkningen i det här livet också är reinkarnationen av hennes tidigare bror.

Med sin nyfunna förståelse ser hon tydligt två saker som hon behöver göra. Det första är att rena sig från alla de avtryck hon samlat på sig genom det här livet. Det andra är att sätta punkt för upprepningen.

För sitt inre kommer hon till en källa med rent, klart vatten. Det skimrar om källan och hon tvättar underlivet noggrant. Lager efter lager av klet rinner nerför hennes ben och sugs upp av jorden till dess att hon är helt ren. Då kliver hon ner i vattnet och tvättar hela sig. Vattnet läker henne och snart skimrar hela hon.

När hon kliver upp ur vattnet ser hon en pojke komma gående. Han är grå, hopsjunken och hulkar. Det är hennes bror. Han skäms och vågar inte möta hennes blick men hon är bara glad och uppfylld av kärlek inför att möta honom. Hon tar honom i handen, leder honom till källan där hon kramar och tvättar honom om vartannat. Till slut doppar hon honom i vattnet och när han kommer upp skiner också han. Hon kramar honom länge, länge och till slut smälter de samman. Sen är det över.

Jennifer ligger länge och gråter. När hon till slut öppnar ögonen sitter hennes vän bredvid henne och ler betryggande. Jennifer vill inte prata om sin upplevelse men har en färdigformulerad lista på saker hon behöver göra som hon omedelbart skriver ner. Hon ska avregistrera sig från sexkontaktsajter, byta telefonnummer och framöver enbart ha sex med människor som hon genuint tycker om och som vill henne väl. Hon ska sluta prata med kompisar om sexuella eskapader och slänga allt i sitt hem som påminner om dåliga sexuella upplevelser hon haft. Hon ska skaffa sig en omtänksam och inkännande sexpartner som vill hjälpa henne att hitta tillbaka till sin orgasm.

Ingenting på listan visar sig vara särskilt svårt. Nu när hon är medveten om vad som varit så vill hon inget hellre än att fortsätta vara frisk och skina. När hon löser upprepningen i detta livet löser hon den också inför kommande liv.