Att skaka loss trauma

Jag låg på golvet med fötterna i en fåtölj och började landa efter svampresan. Plötsligt började det rycka lite i mitt högerben. Jag hade lätt kunnat få det att upphöra genom att ändra ställningen som jag låg i men jag fick känslan att jag skulle undersöka det istället. Så jag följde intuitionen och lät ryckningarna fortsätta.

De tilltog i kraft och jag märkte att ryckningarna inte kom från mitt ben utan hade sitt ursprung i mitt bäcken. Snart skakade jag så kraftigt att det inte gick att ligga med benen i fåtöljen utan jag la mig raklång på golvet. Jag skakade och skakade och när jag gick in i skakningarna började minnesbilder dyka upp.
– Kom och sitt här bredvid mig, bad jag min sambo. Jag behöver berätta vad det är som kommer upp. Det går ganska snabbt.

– Jag går på lågstadiet och jag springer. Jag är rädd för det är några killar i femman som är efter mig och ska slå mig.
Skakningarna skiftade i karaktär, precis som berättelserna som kom upp.
– Jag får skulden och de är arga på mig men det var inte jag.
Skifte.
– De tänker slå mig. Jag är rädd.

Så låg jag i mer än en timme medan de intensiva skakningarna låste upp förträngda minnen av tillfällen då jag varit rädd eller fast i tvångsmässighet. Efteråt var jag fullkomligt utmattad men det kändes bra att ha gjort det. Mycket hade lossnat och jag kände mig betydligt lättare.

Trauma Release Exercises

Några dagar senare pratade jag med en bekant.
– Jag har varit på skakkurs i Stockholm, berättade han.
– Jasså? Vad var det för något, undrade jag.
Sedan berättade han om exakt samma teknik som jag fått av svampen hemma i mitt vardagsrum.

Teorin bakom den är såhär: varje gång du blir rädd eller skrämd så dras dina muskler samman. Dessa muskelsammandragningar sker huvudsakligen i bäckenet men beroende på situationen kan de sätta sig på andra ställen också. När vi sedan slappnar av så gör vi det inte helt, utan rädslan och spänningen finns delvis kvar och byggs på genom livet. Fortsätter vi traumatiseras blir vi kroniskt rädda och spända.

Vad tekniken gör är att skaka loss spänningarna vilket lindrar eller helt befriar personen från de rädslor, trauman och det emotionella bagage som den burit med sig. Det löser upp reaktionsmönster som har sitt ursprung i gamla rädslor vilket gör att människan inte längre styrs av dem.

– Hur är det med minnesbilderna? Hur arbetade ni med dem, frågade jag sedan.
– Minnesbilderna? Vad menar du?
– Minnesbilderna som är kopplade till varje händelse. Varje händelse är ju specifik och bär med sig ett specifikt minne och en specifik skakning.
– Det sa de inget om. Vi bara skakade.

Jag tog till nätet och hittade Trauma Release Exercises (TRE) som utvecklats av David Berceli som arbetar internationellt med traumabearbetning och konfliktlösning. Tekniken han beskriver är i princip identisk med den jag fått till mig. Den har använts vid katastrofer över hela världen, från Utöya i Norge till getton i Kapstaden, och används med god framgång även för stressbehandling och vid PTSD.

För egen del har tekniken haft två huvudsakliga användningsområden:
• Att låsa upp och släppa egna spänningar, rädslor och beteendemönster.
• Att vid arbete med andra snabbt göra mig av med sådant som jag plockat upp från dem.

Att sätta igång

För mig har det räckt att ligga på rygg med böjda ben, fötterna i golvet och tillåta skakningarna att ske. Jag upplever att nyckeln är just att tillåta. Armarna ligger inledningsvis oftast längs med eller svagt ut från kroppen. Ibland vickar jag lätt med bäckenet för att locka fram de första skakningarna.

Det bästa underlaget är ganska mjukt men samtidigt stumt såsom en tjock matta eller tunn madrass. Är underlaget för hårt kan man bli mörbultad vid kraftigare skakningar och ligger man i en fjädrande säng kan det göra att man studsar på ett ogynnsamt sätt.

Kroppsställningen kan behöva justeras under tiden. Lyssna på kroppen för att veta hur. När jag behöver en paus lägger jag ner benen, sträcker ut armarna lite mer och andas ut djupt.