Några utgångspunkter

Jag vill kort ge uttryck för några av de teman som förmodligen är centrala för att förstå den här boken.

Allting har en själ. Vi har levt många liv som människa och många har levt i andra skepnader också. Varje själ har sin historia men i den yttersta sanningen är allt ett. Vi har själsvänner som vi möter i liv efter liv för att hjälpa varandra att växa.

Det finns en andevärld. Andar, änglar, allsköns hyss och goda råd finns där ute. Det är fullt möjligt att få kontakt med sitt barn innan befruktningen, hjälpa en själ vandra vidare, prata med en ängel eller drabbas av en parasiterande energi.

Naturen kan kommunicera med oss, hjälpa oss att läka och uppnå förhöjda medvetandetillstånd. Det finns växter och svampar som kan hjälpa oss att läka fysiskt, mentalt och känslomässigt. Och det finns också de som öppnar dörrar till andra verkligheter och ger oss möjlighet att prata med det gudomliga.

Vi har denna kroppen och upplevelsen av en anledning. Det finns någonting här för oss att möta, utforska och lära oss av. Vi har livsläxor och har alla våra egna vägar av en anledning. Det som är sant för en av oss behöver inte vara det för en annan och det är precis så det ska vara.

De flesta bedövar sig så pass kraftigt att de inte är i kontakt med sin potential. Människor använder läkemedel, alkohol, sociala medier, arbete, porr och hundratals andra saker för att bedöva sig. Utöver vår fysiska kropp så har vi också en energikropp. Sjukdomar i vår fysiska kropp har ofta en grundorsak i vår energikropp.

Bara du kan läka dig själv. Andra kan stötta, vägleda och inspirera men ingen kan läka dig utan att du själv genuint vill det och är beredd att göra vad som krävs.

För mig sammanstrålar allt detta i det som många kallar schamanism men som egentligen inte behöver ett namn. Det är andlighet baserat på egen upplevelse, i kontrast till att förlita sig på andras berättelser och tolkningar. Det är ursprunget och fröet som gror.