INLEDNING

1. inledning web

Om boken

Inbilla dig inte att du vet något för att du har läst en bok. Innan du har den egna upplevelsen så vet du faktiskt inte. Du kan försöka föreställa dig utifrån andras beskrivningar men vet gör bara den som själv har upplevt.

Tro därför inte på något som står här. Om det känns meningsfullt bör du själv undersöka saken.

Plocka russinen ur kakan

Jag föreställer mig inte att allt i boken är relevant för dig och en del håller du kanske inte heller med om. Sålla bort sådant och leta istället efter det som är av nytta för dig.

Språket jag använder

Jag försöker uttrycka mig enkelt, tydligt och kortfattat för att göra materialet tillgängligt för så många som möjligt. För mig är det helt enkelt viktigt att tröskeln för att ta till sig en teknik som kan vara till hjälp är låg.

Hänvisningar

Hänvisningar lämnas när det känns påkallat. Om jag fått en teknik från en viss källa så vill jag berätta det. Mycket är emellertid sådant som jag fått från många olika håll – i meditation, i kontakt med växter och andevärld, från tidigare liv, i samtal och genom upplevelser. I sådana fall känns det ofta varken rimligt eller praktiskt möjligt att namnge allt och alla som bidragit till en viss kunskap.

Metoder i punktform

För tydlighetens skull beskriver jag i boken gärna metoder i punktform. Men det är inte så jag gör. Jag må ha en grundstruktur i huvudet men framförallt försöker jag lyssna in vad som vill hända just då. Tekniker som vi lär oss i stegform blir kraftfullare när vi förmår koppla på vår intuition och lämna manualen därhän.

Berättelser och exempel

Boken innehåller ett flertal berättelser och exempel som alla i någon mening är rotade i verkligheten. En del är raka återgivningar av faktiska händelser. I några fall har jag lånat delar av olika sessioner för att skapa ett mer heltäckande och begripligt exempel. I andra är exemplet fiktivt men innehållet så pass allmängiltigt att jag sett det som beskrivs flera gånger i olika tappningar.

Ditt ansvar

En del ämnen som jag tar upp i boken kan upplevas som kontroversiella i dagens Sverige. Det jag presenterar är ett shamanskt perspektiv och det jag skriver bör därför förstås utifrån den kontexten.

Enteogener

En betydelsefull del av boken handlar om hur man på ett säkert sätt arbetar med enteogener i syfte att läka och växa. De flesta enteogener är i dagsläget förbjudna under Sveriges narkotikalagstiftning men de är alla i någon form lagliga någon annanstans eller i en annan kontext.

Jag känner mig uppriktigt förtvivlad inför en lagstiftning som aktivt hindrar människor att läka, växa och utöva sin andlighet så som den utövats sedan människans begynnelse. Med det jag upplevt och sett, med den djupt transformativa läkning som jag bevittnat hos mig själv och andra, så kan jag utifrån mitt samvete inte respektera den lagstiftningen. Men det är mitt ställningstagande.

Jag uppmanar inte till lagbrott utan tycker snarare att du själv behöver ta ställning till vad du anser om saken. Det jag gör är att presentera verktyg och fakta för ett säkert användande. Vad du gör med den informationen är upp till dig.

När en människas samvete och lagen krockar
är det samvetet människan behöver följa.
Henry David Thoreau

Medicinska råd

Jag har ingen medicinsk utbildning utan presenterar i boken ett shamanskt perspektiv. Det jag skriver baseras på egna och andras erfarenheter. Även om det finns forskning som stödjer mycket av det jag presenterar så gör jag inga anspråk på att vara vetenskapligt förankrad. Annat i boken ligger bortom vetenskapens domäner.

Avstå inte konventionell vård för att du har läst något som jag har skrivit. Undersök saken själv för att hitta det som är sant för och fungerar för dig.

Om du blir triggad av det du läser

Om du känner dig triggad av något du läser, betrakta i första hand inåt och fråga dig själv vad det är som får dig att reagera som du gör. Var sitter känslan? Vad handlar den om? Hur reagerar du? Ta ansvar för det som är ditt.

Känner du trots det att något jag skrivit är fel, behöver utvecklas eller förtydligas så får du gärna berätta det för mig.

Några utgångspunkter

Jag vill kort ge uttryck för några av de teman som förmodligen är centrala för att förstå den här boken.

Allting har en själ. Vi har levt många liv som människa och många har levt i andra skepnader också. Varje själ har sin historia men i den yttersta sanningen är allt ett. Vi har själsvänner som vi möter i liv efter liv för att hjälpa varandra att växa.

Det finns en andevärld. Andar, änglar, allsköns hyss och goda råd finns där ute. Det är fullt möjligt att få kontakt med sitt barn innan befruktningen, hjälpa en själ vandra vidare, prata med en ängel eller drabbas av en parasiterande energi.

Naturen kan kommunicera med oss, hjälpa oss att läka och uppnå förhöjda medvetandetillstånd. Det finns växter och svampar som kan hjälpa oss att läka fysiskt, mentalt och känslomässigt. Och det finns också de som öppnar dörrar till andra verkligheter och ger oss möjlighet att prata med det gudomliga.

Vi har denna kroppen och upplevelsen av en anledning. Det finns någonting här för oss att möta, utforska och lära oss av. Vi har livsläxor och har alla våra egna vägar av en anledning. Det som är sant för en av oss behöver inte vara det för en annan och det är precis så det ska vara.

De flesta bedövar sig så pass kraftigt att de inte är i kontakt med sin potential. Människor använder läkemedel, alkohol, sociala medier, arbete, porr och hundratals andra saker för att bedöva sig. Utöver vår fysiska kropp så har vi också en energikropp. Sjukdomar i vår fysiska kropp har ofta en grundorsak i vår energikropp.

Bara du kan läka dig själv. Andra kan stötta, vägleda och inspirera men ingen kan läka dig utan att du själv genuint vill det och är beredd att göra vad som krävs.

För mig sammanstrålar allt detta i det som många kallar shamanism men som egentligen inte behöver ett namn. Det är andlighet baserat på egen upplevelse, i kontrast till att förlita sig på andras berättelser och tolkningar. Det är ursprunget och fröet som gror.

Reinkarnationscykeln

Först är man myra, sist träd.
Först är man man, sedan kvinna.
Ärkeängel Ismael

Riktigt så linjär är inte reinkarnationscykeln men som en förenklad beskrivning duger ärkeängel Ismaels beskrivning bra. Först är vi något, sedan något annat. Först utforskar vi en existens och när vi är klara med dess utmaningar går vi vidare till nästa. Och i den långa kedjan av existenser är människa bara en. Vi är inte kronan på verket eller varandets mitt utan snarare en av många livsyttringar som vi kommer att utforska. Medan några i det gärna skulle föreställa sig en hierarki så är det inte så jag får det beskrivet för mig. Det bara är.

Många känner en stark fascination inför eller tillhörighet med exempelvis djur, växter eller platser. Det är ofta för att de levt liv som det djuret, använt den växten tidigare eller haft andra liv på den platsen. Så kan det exempelvis vara när man känner att man hittat hem trots att man aldrig varit på platsen tidigare. Det skvallrar om att man visst varit det, om än inte i detta livet. Och samma är det med människor. Vi träffar någon som vi redan efter en kort tid upplever att vi känt hela livet. Att ödet fört oss samman. Det är ingen slump utan den människan har vi redan byggt en relation med sedan tidigare.

Varför återföds vi?

Vi är här för att uppleva alla aspekter av livet. I det finns inget ont eller gott utan bara olika upplevelser. Vår själ vill uppleva allt – sjukdom och lidande, glädje och dans. I den mänskliga upplevelsen vill vi gärna kategorisera saker som onda eller goda men i en existens som vill utforska varandets alla aspekter finns ingen sådan uppdelning. Saker bara är. I ett liv är vi slaven och i ett annat förslavaren. I ett är vi offret och i ett annat förtryckaren. Hela tiden ett växelspel för att själen ska få möjlighet att utforska alla aspekter och det växelspelet pågår naturligtvis inte enbart mellan liv utan också inom samma liv.

Vi är kort och gott här för att utforska livet och alla dess utmaningar. Det är vår uppgift i alltet. Ändå är våra liv väldigt olika för någon är här för att utforska kärlek medan en annan är här för att utforska ensamhet. Någon har levt många liv som människa och förfinar de sista aspekterna för att sedan söka sig vidare till att återfödas som något annat medan en annan precis blivit människa och undrar hur man egentligen ska bete sig som en.

Detta är alltet som speglar sig i sig själv. I början fanns bara alltet som ett. Inget var åtskilt. Det är svårt att sätta i ord. Vissa kallar det alltet, andra Gud. En vän som använder ordet Gud säger att “Det fetaste Gud någonsin gjort var att dela på sig.”. Det började med en delning som snabbt övergick till ytterligare delning, snabbt som en explosion likt Big Bang-teorin som med tiden utvecklades till den myriad av uttryck som alltet kan uttryckas på. Och genom denna myriad av uttryck upplever alltet sig själv.

Och där är vi, varje människa en skärva som låter alltet uppleva sig själv från ett lite annat perspektiv. Även om vi kan känna oss frikopplade, autonoma eller rent av ensamma så är vi inte det. Även som delar är vi del av alltet.

När vi mediterar, arbetar med enteogener eller gör annat fördjupat andligt arbete kan vi ibland nå tillståndet då separationen upphör. Där det inte finns någon skiljelinje mellan mig och trädet eller bäcken eller en annan människa. Där gränserna suddas ut och allt som kvarstår är alltet. Det är inget hållbart tillstånd för att leva ett liv men det är en inblick i vad vi egentligen är och kommer ifrån. Det är då vi förstår att allt är ett.  

Den mänskliga reinkarnationscykeln

Fokuserar vi enbart på processen då vi återföds som människor så finns det dels den fysiska tillvaron som vi befinner oss i just nu och dels den andra sidan där vår själ befinner sig mellan liv. Vad händer där, frågade jag en gång en betrodd andehjälpare. “Varandets skola fortsätter”, svarade den. Mycket mer än så kan jag inte säga om vad vi gör mellan liven då vi befinner oss på andra sidan.

När vi börjar bli redo att återfödas kommer vi överens med våra själsfränder om vilka utmaningar vi ska ta oss an, vilka relationer vi ska utforska tillsammans och vad vi vill lära oss. Kort och gott gör vi en skiss för vårt kommande liv och etablerar grundförutsättningarna för det. Vi kommer överens om vem som ska vara barn och vem som ska vara förälder, vem som ska vara vän och vem som ska vara fiende. Redan innan befruktningen är vi helt på det klara med var vi ska och längtan efter det fysiska livet är ofta mycket stark.

Vid befruktningen börjar själen sin vandring över till den fysiska kroppen. Själen kommer inte till kroppen vid ett tillfälle utan överförs långsamt under graviditetens gång. Under den tiden och särskilt i början är det fullt möjligt att ha kanaliserad kontakt med barnet. Redan efter ett par månader är så pass mycket av själen i den fysiska kroppen att det kan vara svårt att upprätthålla en sådan kontakt.

Som människa är det lätt att bli hemmablind inför hur fantastisk den fysiska upplevelsen är. Här i den materiella tillvaron kan vi äta, smaka, dansa, leka och lukta på saker. Vi kan känna dem med våra händer, leka med någons hår, kyssas och ha sex. Vi kan älska och hata och gå upp i limningen av förväntan. Allt det här är sådant som vi längtar efter att få uppleva igen när vi enbart är själ.

Med oss från våra tidigare liv har vi latenta färdigheter som om de återuppväcks gärna blommar ut i en talang. Den som exempelvis musicerat i många liv kommer att ha lätt att lära sig det även i detta. När vi tvärtom har exceptionellt svårt för att lära oss något så är det ofta för att vi faktiskt aldrig gjort det tidigare.

Men även livet har sitt slut och när kroppen dör lämnar själen. I bästa fall är övergången en lättnad. Det är exempelvis vanligt att någon älskad hämtar oss eller att vi upplever ett ljus som vi vill färdas mot. I nära anslutning till döden är det inte ovanligt att människor upplever en andlig kontakt med sina kära men när vandringen till den andra sidan påbörjats så upphör kontakten. Det händer helt enkelt för mycket annat för själen. Det kan ta månader eller ännu längre men när själen kommit över på andra sidan är det åter möjligt att ha kontakt.

Precis som barn under lång tid kan bibehålla en kontakt med andevärlden så kan en själ som vandrat över till den andra sidan under lång tid bibehålla en känsla för det fysiska livet. Den kan minnas ett mänskligt koncept såsom tid men ju längre den befinner sig på andra sidan, ju mer suddas det minnet ut.

Skulle själen av någon anledning inte vara redo att vandra vidare så kan den hamna i ett limbotillstånd mellan det fysiska livet och den andra sidan. I så fall kan den bli ett spöke eller en demon. Att vara ett spöke är ett förvirrande tillstånd för spöken har i vanliga fall inte förstått att de har dött. De virrar runt likt en dement människa och försöker hitta ut ur sitt limbotillstånd. En demon har däremot någonstans gjort ett aktivt val att hänge sig åt det destruktiva. Precis som en själ på andra sidan så börjar också demonen att längta efter den fysiska tillvaron och då kan den uppleva det genom att ta en människas kropp i besittning. Även från demontillståndet kan den komma vidare men det kräver ett aktivt val och ånger.

Jag vet inte om det finns liknande limbotillstånd från andevärlden till den fysiska upplevelsen.

Så som vi människor upplever tid kan tiden som själen befinner sig på andra sidan variera mycket. Vissa själar har bråttom tillbaka och kan då återvända inom loppet av ett decennium. Andra befinner sig på andra sidan i århundraden.

Själsvänner, -familjer och delning

Genom reinkarnationsprocessen skapar vi relationer och band till andra själar. Vi möts i liv efter liv för att utforska nya roller och tillstånd i förhållande till varandra och återsamlas sedan på andra sidan. Med tiden blir vi själsvänner och hittar gång på gång tillbaka till varandra.

I livet menar vi med själsvän ofta någon som vi får en djup kontakt med även på ett andligt plan. Ibland menar vi kanske även en romantisk relation. De kontakterna är oftast förhållandevist lätta att känna igen. Det kan emellertid vara bra att ha i åtanke att en del själsvänner är de vi tycker riktigt illa om i livet och de som sårat oss mest. För som sagt vill själen ha alla upplevelser, även de som vi i vår mänskliga upplevelse uppfattar som negativa. På andra sidan kommer vi därför överens med våra själsvänner om vilka trauman och hemskheter vi ska utsätta varandra för, för att prägla våra liv och ge oss de utmaningar som vi i vårt själstillstånd bestämt oss för att utforska i livet.

Nya själar tillkommer med tiden genom delning så vissa djupare själskontakter kommer också av att vi en gång i tiden varit del av samma själ. 

Våra själar kommer ursprungligen från olika platser eftersom de inte för evigt är bundna till en plats i universum utan kan emigrera. Själar som varit på jorden länge kan kännas rakt igenom jordbundna men även de kommer ursprungligen någon annanstans ifrån. De som kommit hit nyligen kan ibland kännas igen på att de känner sig ganska vilsna på jorden, inte riktigt förstår hur man fungerar som människa och längtar härifrån.

Här skulle man också kunna prata om själsfamiljer – själar som har liknande ursprung. En del människor verkar i mina ögon komma från en annan planet eftersom de resonerar så fullkomligt bakvänt jämfört med mig själv. Det är i en del fall en korrekt iakttagelse eftersom de faktiskt har ett annat ursprung.

Olika ursprung betyder naturligtvis inte att vi inte kan bli vänner eller själsvänner.

Missfall och abort

Det är ingen självklarhet att befruktning ska leda till ett fysiskt liv. Att inte födas på grund av missfall eller abort ingår också i den mänskliga upplevelsen. En själ kan ändå vara besviken över en möjlighet som inte gått i uppfyllelse men den far inte illa av det. Den kommer att få nya chanser.

Oles nät

XXX ILLUSTRATION XXX

En av de bättre illustrationerna av hur allt hänger samman har jag min vän Olof Dahlin att tacka för. Den består av ett antal ringar och från mitten löper linjer utåt i olika längder som delar upp ringarna i olikstora delar så att det liknar ett nät.

Utanför den yttersta ringen når inga linjer. Här finns ingen uppdelning. I detta tillstånd är allt ett.

Nästa ring är tudelad. Här har alltet delats i två delar och existensens motsatspar framträder. Ljus-mörker, ande-materia, manligt-kvinnligt.

För var ring vi går in mot mitten tilltar uppdelningarna och därmed komplexiteten. I realiteten är antalet ringar och uppdelningar obegränsat.

● ● ●

Ovanstående förklaring utgår från alltet och hur alltet delas upp i allt mindre beståndsdelar. Beståndsdelarna är alla del av alltet och tillsammans med varandra är de alltet.

När modellen tillämpas på den mänskliga reinkarnationscykeln blir det lättare att förstå vår nuvarande fysiska skepnad som blott ett av många uttryck som själen tagit sig. Som människa identifierar jag mig starkt med min nuvarande fysiska form men den är alltså bara ett litet fält långt in mot mitten av modellen.

När jag rör mig utåt längs cirklarna blir uppdelningarna större. Liv levda i olika epoker, som olika etniciteter, kön, sexuella läggningar etcetera. Och slutligen utanför den yttersta cirkeln är allt som min existens faktiskt är – min själ. Detta är vad jag ytterst är, om jag menar mig själv som begränsat till den här själen.