INLEDNING

1. inledning web

Om boken

Inbilla dig inte att du vet något för att du har läst en bok. Innan du har den egna upplevelsen så vet du faktiskt inte. Du kan försöka föreställa dig utifrån andras beskrivningar men vet gör bara den som själv har upplevt.

Tro därför inte på något som står här. Om det känns meningsfullt bör du själv undersöka saken.

Plocka russinen ur kakan

Jag föreställer mig inte att allt i boken är relevant för dig och en del håller du kanske inte heller med om. Sålla bort sådant och leta istället efter det som är av nytta för dig.

Språket jag använder

Jag försöker uttrycka mig enkelt, tydligt och kortfattat för att göra materialet tillgängligt för så många som möjligt. För mig är det helt enkelt viktigt att tröskeln för att ta till sig en teknik som kan vara till hjälp är låg.

Hänvisningar

Hänvisningar lämnas när det känns påkallat. Om jag fått en teknik från en viss källa så vill jag berätta det. Mycket är emellertid sådant som jag fått från många olika håll – i meditation, i kontakt med växter och andevärld, från tidigare liv, i samtal och genom upplevelser. I sådana fall känns det ofta varken rimligt eller praktiskt möjligt att namnge allt och alla som bidragit till en viss kunskap.

Metoder i punktform

För tydlighetens skull beskriver jag i boken gärna metoder i punktform. Men det är inte så jag gör. Jag må ha en grundstruktur i huvudet men framförallt försöker jag lyssna in vad som vill hända just då. Tekniker som vi lär oss i stegform blir kraftfullare när vi förmår koppla på vår intuition och lämna manualen därhän.

Berättelser och exempel

Boken innehåller ett flertal berättelser och exempel som alla i någon mening är rotade i verkligheten. En del är raka återgivningar av faktiska händelser. I några fall har jag lånat delar av olika sessioner för att skapa ett mer heltäckande och begripligt exempel. I andra är exemplet fiktivt men innehållet så pass allmängiltigt att jag sett det som beskrivs flera gånger i olika tappningar.

Ditt ansvar

En del ämnen som jag tar upp i boken kan upplevas som kontroversiella i dagens Sverige. Det jag presenterar är ett shamanskt perspektiv och det jag skriver bör därför förstås utifrån den kontexten.

Enteogener

En betydelsefull del av boken handlar om hur man på ett säkert sätt arbetar med enteogener i syfte att läka och växa. De flesta enteogener är i dagsläget förbjudna under Sveriges narkotikalagstiftning men de är alla i någon form lagliga någon annanstans eller i en annan kontext.

Jag känner mig uppriktigt förtvivlad inför en lagstiftning som aktivt hindrar människor att läka, växa och utöva sin andlighet så som den utövats sedan människans begynnelse. Med det jag upplevt och sett, med den djupt transformativa läkning som jag bevittnat hos mig själv och andra, så kan jag utifrån mitt samvete inte respektera den lagstiftningen. Men det är mitt ställningstagande.

Jag uppmanar inte till lagbrott utan tycker snarare att du själv behöver ta ställning till vad du anser om saken. Det jag gör är att presentera verktyg och fakta för ett säkert användande. Vad du gör med den informationen är upp till dig.

När en människas samvete och lagen krockar
är det samvetet människan behöver följa.
Henry David Thoreau

Medicinska råd

Jag har ingen medicinsk utbildning utan presenterar i boken ett shamanskt perspektiv. Det jag skriver baseras på egna och andras erfarenheter. Även om det finns forskning som stödjer mycket av det jag presenterar så gör jag inga anspråk på att vara vetenskapligt förankrad. Annat i boken ligger bortom vetenskapens domäner.

Avstå inte konventionell vård för att du har läst något som jag har skrivit. Undersök saken själv för att hitta det som är sant för och fungerar för dig.

Om du blir triggad av det du läser

Om du känner dig triggad av något du läser, betrakta i första hand inåt och fråga dig själv vad det är som får dig att reagera som du gör. Var sitter känslan? Vad handlar den om? Hur reagerar du? Ta ansvar för det som är ditt.

Känner du trots det att något jag skrivit är fel, behöver utvecklas eller förtydligas så får du gärna berätta det för mig.

Läka och växa

I läkearbetet med mig själv och andra har jag hittills sett två tydliga och ett möjligt tredje steg.

Läka

De första åren efter att jag vaknat upp ur alkoholdimmorna handlade uteslutande om att läka mig själv. Jag var bakfull efter ett långvarigt alkoholmissbruk, hade en bruten självbild och en flerårig depression att ta itu med.

När jag efter fyra år var klar med den första delen av min resa så skiftade min energi inom loppet av en månad och jag gick vidare till nästa fas.

Växa

Nästa fas har varit att växa utifrån läkandet jag har gjort. Det har handlat om att växa i min potential genom att dra lärdom av det som varit, få tillgång till nya verktyg och utforska mig själv.

Bidra

Den som har läkt sig själv befinner sig på en plats där den kan inspirera eller stötta andra att läka. Att göra det är för många dels ett sätt att ge tillbaka och dels att uttrycka tacksamhet för det som varit. Det är dock inte självklart att man känner det behovet och inte heller något som bör förväntas av någon.

Om och om igen

När man läkt något är det lätt att tro att man är slutgiltigt färdig. Man har klivit ut i en ny värld med en helt annan förståelse för sig själv och de processer man gått igenom.

Det innebär dock inte att man inte har något kvar att läka. Snart nog dyker nästa utmaning upp; nästa läkanderesa. Om och om igen.

Vad det däremot betyder att ha gjort en läkanderesa är att man tillgodogjort sig dess grundläggande lärdomar och på så vis kan gå vidare.

Reflektion kring att hjälpa andra

Alla kan hjälpa någon. Även den som inte är i kontakt med sin egen läkeprocess kan ge andra förutsättningarna för att arbeta med sin. Den som har påbörjat sin läkeprocess kan inspirera den som ännu inte kommit lika långt.

Den som vill stötta människor professionellt, exempelvis som terapeut, läkare eller andlig vägledare, bör i min mening ha gjort sin egen läkanderesa. Innan dess stör personens egna bekymmer och vanföreställningar hjälpen de försöker ge. Avsaknaden av självinsikten som en läkanderesa ger gör att den som vill hjälpa i bästa fall bara har tillgång till en bråkdel av sin potential och i sämsta fall projicerar egna bekymmer och skadar den de försöker hjälpa.

Depression som genombrott

Genombrott i livet föranleds ofta av eller går hand i hand med svåra tillstånd. Å ena sidan är vi redo att gå vidare men å andra sidan håller vi oss kvar i det som var vilket skapar obalans och slitningar. Det som ter sig som ett sammanbrott kan alltså i själva verket vara ett genombrott som är på väg att ske. Efter genombrottet återföds eller vaknar människan med ett högre medvetande.

Depression beskrivs sällan i positiva ordalag men det är ett tillstånd som bär på möjligheter som ofta ligger bortom vad vi kan föreställa oss. Vår kris uppstår av en anledning och det är inte för att bryta ner oss utan för att ge oss möjlighet att växa.

Övning: Mina tio mest betydelsefulla livshändelser

Gör en lista över de tio mest betydelsefulla händelserna i ditt liv; händelserna som format dig till den du är idag.

1. Du kommer snart att märka
2. att det ofta inte är dina gladaste stunder,
3. stunderna då du känt dig lycklig
4. och tillfreds med livet
5. som öppnat dörrar till din potential
6. och gett dig möjlighet att växa.
7. Ofta är det istället motgångar,
8. traumatiska händelser och svårigheter
9. som avslöjar värdefulla insikter
10. och blottar din kapacitet.

Modet att göra det som skrämmer mest

Utöver att vilja så är det viktigaste steget för att frigöra sig från ett trauma att våga möta det. Det ligger i sakens natur att vi begraver och förtränger våra trauman vilket gör att vi huvudsakligen skymtar dem i vårt medvetandes periferi.

När vi inte vågar titta på någonting så har det en oerhörd makt över oss och rädslan dikterar kontinuerligt våra val. När vi istället fokuserar på traumat och undersöker det händer några viktiga saker:

• Traumat förlorar makt över oss och vi återtar kontroll. Det som vi inte vågar möta styr våra liv och ofta utan att vi är medvetna om det.

• Traumat återfår tydlighet och mer realistiska proportioner. När det ligger i periferin är det otydligt och blir ofta uppförstorat eller förminskat.

• Vi ökar vår medvetenhet kring traumat vilket leder oss närmare att finna acceptans. Det ger också värdefull information om hur vi kan läka traumat.

Störst potential att läka och växa finns där utmaningen är som störst. Om något känns särskilt skrämmande, hotfullt, jobbigt eller utmanande – gå dit. Det är när du tar itu med det du allra ihärdigast försöker ignorera som du kommer att göra störst framsteg.

Utrensning av relationer

Det är inte ovanligt att en livsstilsförändring också innebär att man behöver bryta med relationer som inte längre gagnar en. Den som tillnyktrar gör exempelvis oftast bäst i att hålla sig borta från aktiva missbrukare, på samma sätt som den som vill återfå livsgnistan sällan har råd att omge sig med pessimister och energitjuvar. När våra relationer underminerar vår läkning och vårt växande så kan vi behöva rensa bland eller åtminstone omförhandla dem.

I motsats till vad många av oss lärt så har vi ingen förpliktelse att upprätthålla en relation; särskilt inte en som är negativ för oss eller motparten. Vi har inte heller en förpliktelse att upprätta en relation. Att någon annan vill ha en relation med oss är inte anledning nog för att vi ska skapa en med dem.

Anledningar att avsluta en relation

Det finns många anledningar till att avsluta en relation och där det finns en anledning finns det ofta flera. Här är några exempel.

Skadlig/destruktiv
En del människor drar ner varandra i fördärvet. De gör varandra och sig själva illa. Sådana relationer är de allra viktigaste att snabbt rensa bort. Det är då också viktigt att komma underfund med varför man dragit till sig eller samskapat en sådan relation. Inte sällan så finns här en livsläxa och kanske också en upprepning att ta itu med.

Hindrar läkning och växande
Det kan finnas flera anledningar till att någon underminerar vår strävan att läka och växa. Det kan exempelvis bero på att den andra vill att allt ska vara som det alltid varit, att den känner sig osäker eller att man utvecklas åt olika håll. Istället för att stötta oss i vår fortsatta utveckling sätter de käppar i hjulet för oss eftersom de vill att vi ska stanna kvar eller följa med på deras resa istället. Om man tillåter en sådan relation att fortsätta kan det utmynna i förakt och bitterhet gentemot den som hindrar ens utveckling. För att komma framåt är det viktigt att göra upp med sådana relationer. Här finns dock en större möjlighet att omförhandla relationen men det kräver att motparten är mottaglig och villig att förändras.

Energitjuveri, pessimism och sjukdom
Det finns människor som hindrar vår utveckling genom att dra ner oss i deras dåliga mående eller attityd till livet. Dessa människor dränerar oss på energin som vi behöver för vårt eget läkande och växande. När vi är stabila i såväl mående som intention kan vi ha en del sådan energi runt oss utan att förlora fotfästet, men är vi sköra och vacklande har vi inte råd att omge oss med människor som saboterar vår process. När vi vill tillfriskna är det istället viktigt att omge oss med människor som vill åt samma håll eller som åtminstone stöttar oss i det vi gör.

Mjuka och hårda avslut

Det finns tillfällen då båda parter är överens om att man inte längre passar in i varandras liv. Man utvecklas åt olika håll och vill olika saker. Då kan det vara ganska okomplicerat att avsluta relationen. I en del fall behöver det inte ens diskuteras utan relationen kan tillåtas rinna ut i sanden.

Sedan finns det relationer som förtjänar ett bättre avslut än så även om man är överens om att gå skilda vägar. Ett sätt är att under mer eller mindre ceremoniella former träffas för att tacka människan för det som varit, önska dem gott i det som komma skall och lämna tillbaka det som tillhör dem.

Vid ett hårt avslut finns det ofta en konflikt i grunden och det är kanske inte heller ett ömsesidigt beslut. Där finns ofta också ett behov av att mer definitivt kapa banden till den andra. Här kan det vara av än större vikt att rensa ut det materiella som är kopplat till personen och att plocka bort kontaktytorna.

Att fysiskt rensa ut en relation

Har vi umgåtts en längre tid har vi oundvikligen lämnat spår hos varandra. Beroende på hur djupgående den fysiska utrensningen behöver vara så behöver vi gräva olika djupt. I något fall är det okej att behålla presenter, minnen och liknande. I andra fall kan det vara direkt skadligt att behålla sådant.

Några exempel på sådant som kan behöva rensas ut:
• Presenter kan vara känslomässigt laddade och bibehålla en oönskad koppling till personen. Efter en kärleksrelation känner många att det är särskilt viktigt att göra sig av med intima gåvor såsom kärleksbrev och sexleksaker, men allt som har en laddning kan hålla kvar energin.
• Gemensamma arbetsprojekt och annat som man tillsammans lagt mycket energi på är starkt laddade. De är inte enbart påminnelser om det gemensamma utan också kvarlämnade reliker från den andra.
• Digitala spår såsom mejl, sms, kontaktuppgifter i telefon och på sociala medier, gemensamma konton, fotografier, dokument, taggar och liknande. Här finns det för många ofantligt mycket mer att rensa ut än vad de först föreställer sig.
• Kvarglömda saker såsom kläder, anteckningsblock, burkar och liknande hör inte längre hemma hos dig.
• Smuts såsom hårrester är bra att få bort i vilket fall som helst.
• Allt som påminner om relationen, såsom specifik musik, rutiner, möblering, kläder och språkliga uttryck.

Du behöver komma underfund med vad du ska göra med det du rensat ut. En del av det ska kanske tillbaka till personen medan annat hellre bör slängas, eldas upp eller skänkas bort.

Att energimässigt koppla loss

Vi lämnar inte enbart fysiska spår hos varandra utan också energimässiga. Ett sätt för att koppla loss från en annan människa är att föreställa sig det energimässiga bandet mellan oss och sedan kapa det. Bandet kan exempelvis upplevas som fiskekrokar och linor som sitter fast eller som ett energiflöde mellan oss. Vid intima relationer sitter det gärna vid hjärtchakrat. När man hittat var det sitter kan man föreställa sig att man plockar bort eller skär av det. Det kan hjälpa att göra det fysiskt också exempelvis genom att med handen slita loss de föreställda fiskekrokarna och sedan behandla såret.

När vi klipper de energimässiga banden till en annan människa är det vanligt att den andra personen känner en tomhet och saknad. Om de varit omedvetna om den energimässiga frigörelseprocessen vi gjort från dem så försöker de gärna, medvetet eller omedvetet, att återknyta kontakten. Därför är det vanligt att personen hör av sig eller gör sig påmind på annat sätt efter att vi har klippt med dem. Processen att klippa kan behöva göras flera gånger till dess att alla kopplingar är borta och inga nya har uppstått.

Man kan också uppleva att man lämnat saker hos den andra. Ta tillbaka det som är du och lämna ifrån dig det som inte är ditt. Detta kan göras genom att man tänker sig det som paket eller bitar som man överlämnar eller hämtar.

Tips
Jag beskriver processen att kapa banden till en annan människa som att ta loss fiskekrokar eller att skära av ett energiflöde. Det är bilder som kommit upp för mitt inre när jag gjort det. Leta inte efter mina bilder utan var öppen för de bilder eller förnimmelser som kommer till dig och arbeta intuitivt utifrån dem. En upplevd kedja kan kanske sågas av eller ett klet tvättas bort. Hitta det som fungerar för dig.

Terapeutiskt skrivande

Vi människor har en tendens att gömma undan och förtränga sådant som vi tycker är jobbigt eller skäms för och det fräter sedan på oss inifrån. Samlar vi tillräckligt mycket på lager så förgör det oss till slut men även förhållandevis lite kan ge stora bekymmer. Vi blir förljugna, rädda och begränsade människor, oroliga för att bli påkomna eller att komma ihåg. När vi istället minns och törs blotta oss själva neutraliserar vi det som vi gömt undan.

Om du tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att rädda dig.
Om du inte tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att förgöra dig.
Jesus i Thomasevangeliet
Översatt från Elaine Pagels engelska översättning.

● ● ●

Under flera års tid var jag noga med att inte låta världar mötas. Å ena sidan arbetade jag med politik, å andra sidan hängav jag mig åt att läka och växa med hjälp av enteogener. Jag ljög inte men för att kunna göra båda var jag tvungen att dölja något som var in i själen viktigt för mig vilket med tiden fick mig att känna mig alltmer splittrad. Samtidigt fanns där en oro att jag skulle kunna bli avslöjad eller rentav utpressad.

Jag kom till en punkt då jag behövde smälta samman igen och ville samtidigt undanröja hållhakarna som människor kunde ha på mig. Så jag startade en blogg och började berätta allt det där som jag var orolig för att människor skulle få reda på om mig. Jag började med allt som hade med enteogener att göra men gick snart vidare till annat som ofta satt än längre in. Sådant som jag visste skulle väcka känslor, som kunde fördömas, förnekas, förringas eller förlöjligas. Jag skrev om andliga upplevelser, om dåliga val jag gjort och om situationer som jag skämts för.

Jag satt ofta där med en oro på gränsen till panik över en text som jag egentligen inte alls ville publicera. Och när jag kände den där oron så visste jag att just detta måste jag publicera. Det var samma sak varje gång. Oron innan jag publicerade och lättnaden efteråt. För var hemlighet som jag släppte fram gick jag lite lättare, var lite gladare och sov lite bättre.

I två års tid skrev jag med intentionen att integrera, läka och rensa ut. När vårdagjämningen kom det andra året var jag äntligen klar. Jag inbillar mig inte att jag är slutgiltigt färdig med att vända ut och in på mig själv för det här livet, men jag är inte längre splittrad och jag hyser ingen oro för att någon ska få reda på någonting om mig. Jag har mött och gjort upp med mitt förflutna.

Många människor sorterade bort sig själva ur mitt liv under den perioden samtidigt som andra tillkom och uppskattade ärligheten.

Sociala medier

Jag pratade med en kvinna som gjort någonting liknande men istället för att skriva en blogg hade hon börjat avslöja saker om sig själv på Facebook för att utmana sig själv att vara ärlig med vem hon är.
–  Jag kan nog ha gått lite väl långt ibland och berättat saker som folk verkligen inte ville höra men för mig var det en del av utmaningen, berättade hon för mig.

Precis som sociala medier gör det lätt för oss att skapa förljugna identiteter så gör de det också lätt för oss att vara ärliga och sårbara inför varandra. När vi är ärliga och sårbara så attraherar vi människor som också vågar vara ärliga och sårbara och alienerar de som inte vågar vara det. På så vis gör vi plats åt och odlar ärligare kontakter.

Det är dock kanaler som också dras med betydande bekymmer. Saker sparas och det är svårt att radera sådant som tillhör det förgångna. Människor med ont uppsåt kan försöka använda ens process mot en och förvränga det man sagt. I en annan tid eller annat sammanhang kan det man skrivit helt missförstås. Det kan därför ibland vara viktigt att begränsa ämnesvalen efter vilka man når.

Ett sätt att göra det på är att begränsa vem som kan läsa det man skriver, exempelvis till enbart vänner. Ett annat är att skapa en stängd grupp med det specifika syftet att dela det man skriver. På så vis har man kontroll över vem som släpps in och vänner kan själva välja om de vill följa med på resan. Väljer man att ha en blogg kan man sätta lösenord på den och vara selektiv med vilka som får det.

Gällande ämnesval kan man välja att hantera ämnen på olika sätt. Allt passar sig kanske inte att avhandlas på samma sätt och med samma människor. Jag menar inte att man ska begränsa ämnena man tar upp utan enbart att när så behövs finna olika utlopp för dem. Begränsar vi oss till att enbart ta upp vissa ämnen så begränsar vi också vår frigörelse till enbart de områdena.

När du har publik

Om du låter andra läsa det du skriver, kom ihåg varför du skriver. Poängen med att blotta oss är att befria oss från våra egna rädslor och begränsningar, inte att söka bekräftelse för att vi gör det. Huruvida någon läser, gillar eller kommenterar det du skriver är mindre viktigt.

Det viktiga för din läkning och ditt växande är att du är modig och utmanar dig själv. Att vara modig är inte att berätta det som väcker mest uppmärksamhet, utan att berätta det som skrämmer dig mest att avslöja.

Att skriva av sig

Det finns många sätt att skriva terapeutiskt som inte förlitar sig på en publik. För många fyller exempelvis dagboken en terapeutisk funktion.

När man har ett avgränsat område i livet som är bekymmersamt, såsom en skilsmässa eller ett dödsfall, kan det vara av värde att skriva specifikt kring det och konstruera sin egen ceremoni för att få till ett bra avslut.

Vid en skilsmässa kan man exempelvis skriva ner all ilska och besvikelse man hyser gentemot den andra personen, allt man behöver förlåta och allt man själv behöver förlåtelse för. Med allt som kan behöva uttryckas i en sådan situation så kan det vara ett arbete som tar flera månader. Någonstans är det dock viktigt att ett sådant arbete också får ett tydligt avslut så att vi inte använder processen som förevändning för att vältra oss i det som varit. Gör vi det så slutar skrivandet vara en del av lösningen och bidrar istället till problemet.

När allt är skrivet stänger vi processen. Ett klassiskt sätt att göra det på är att koppla loss från det som varit genom att symboliskt elda upp det vi skrivit och därefter önska alla inblandade gott i livet. Vilket sätt som passar dig bäst är upp till dig att komma underfund med.

Vid ett dödsfall skulle det istället kunna handla om att minnas och vara tacksam för det som varit för att därefter kunna säga farväl och fortsätta leva. Tillvägagångssättet vore i princip detsamma; att skriva avgränsat och med ett tydligt avslut, gärna med en ceremoni som markerar avslutet.

Tacksamhetsbrev

Vi har oerhört mycket att vara tacksamma för i livet men begriper det kanske inte alltid eftersom vi fokuserar på annat. Hur vi än gör det så gör det oss gott att stanna upp och vara tacksamma för allt livet ger oss möjlighet att uppleva.

Ett sätt att fokuserat arbeta med tacksamhet är att skriva ett tacksamhetsbrev till sig själv eller någon annan. Det kan vara särskilt förlösande om man befunnit sig i en långvarig konflikt eller annan låst position till en person och har svårt att se allt man har att vara tacksam för i den relationen. När vi styr om vårt fokus från konflikt till tacksamhet uppmärksammar och minns vi andra saker.

Det kan vara en stor utmaning att fokusera om så, särskilt när det finns mycket fientlighet och ilska. För att släppa sådana känslor helt rekommenderar jag att det kompletteras med en förlåtelsevandring.

När brevet är skrivet kan du själv välja om du vill ge det till personen som det berör eller om du vill avsluta skrivprocessen på annat sätt.