INLEDNING

1. inledning web

Om boken

Inbilla dig inte att du vet något för att du har läst en bok. Innan du har den egna upplevelsen så vet du faktiskt inte. Du kan försöka föreställa dig utifrån andras beskrivningar men vet gör bara den som själv har upplevt.

Tro därför inte på något som står här. Om det känns meningsfullt bör du själv undersöka saken.

Plocka russinen ur kakan

Jag föreställer mig inte att allt i boken är relevant för dig och en del håller du kanske inte heller med om. Sålla bort sådant och leta istället efter det som är av nytta för dig.

Språket jag använder

Jag försöker uttrycka mig enkelt, tydligt och kortfattat för att göra materialet tillgängligt för så många som möjligt. För mig är det helt enkelt viktigt att tröskeln för att ta till sig en teknik som kan vara till hjälp är låg.

Hänvisningar

Hänvisningar lämnas när det känns påkallat. Om jag fått en teknik från en viss källa så vill jag berätta det. Mycket är emellertid sådant som jag fått från många olika håll – i meditation, i kontakt med växter och andevärld, från tidigare liv, i samtal och genom upplevelser. I sådana fall känns det ofta varken rimligt eller praktiskt möjligt att namnge allt och alla som bidragit till en viss kunskap.

Metoder i punktform

För tydlighetens skull beskriver jag i boken gärna metoder i punktform. Men det är inte så jag gör. Jag må ha en grundstruktur i huvudet men framförallt försöker jag lyssna in vad som vill hända just då. Tekniker som vi lär oss i stegform blir kraftfullare när vi förmår koppla på vår intuition och lämna manualen därhän.

Berättelser och exempel

Boken innehåller ett flertal berättelser och exempel som alla i någon mening är rotade i verkligheten. En del är raka återgivningar av faktiska händelser. I några fall har jag lånat delar av olika sessioner för att skapa ett mer heltäckande och begripligt exempel. I andra är exemplet fiktivt men innehållet så pass allmängiltigt att jag sett det som beskrivs flera gånger i olika tappningar.

Ditt ansvar

En del ämnen som jag tar upp i boken kan upplevas som kontroversiella i dagens Sverige. Det jag presenterar är ett shamanskt perspektiv och det jag skriver bör därför förstås utifrån den kontexten.

Enteogener

En betydelsefull del av boken handlar om hur man på ett säkert sätt arbetar med enteogener i syfte att läka och växa. De flesta enteogener är i dagsläget förbjudna under Sveriges narkotikalagstiftning men de är alla i någon form lagliga någon annanstans eller i en annan kontext.

Jag känner mig uppriktigt förtvivlad inför en lagstiftning som aktivt hindrar människor att läka, växa och utöva sin andlighet så som den utövats sedan människans begynnelse. Med det jag upplevt och sett, med den djupt transformativa läkning som jag bevittnat hos mig själv och andra, så kan jag utifrån mitt samvete inte respektera den lagstiftningen. Men det är mitt ställningstagande.

Jag uppmanar inte till lagbrott utan tycker snarare att du själv behöver ta ställning till vad du anser om saken. Det jag gör är att presentera verktyg och fakta för ett säkert användande. Vad du gör med den informationen är upp till dig.

När en människas samvete och lagen krockar
är det samvetet människan behöver följa.
Henry David Thoreau

Medicinska råd

Jag har ingen medicinsk utbildning utan presenterar i boken ett shamanskt perspektiv. Det jag skriver baseras på egna och andras erfarenheter. Även om det finns forskning som stödjer mycket av det jag presenterar så gör jag inga anspråk på att vara vetenskapligt förankrad. Annat i boken ligger bortom vetenskapens domäner.

Avstå inte konventionell vård för att du har läst något som jag har skrivit. Undersök saken själv för att hitta det som är sant för och fungerar för dig.

Om du blir triggad av det du läser

Om du känner dig triggad av något du läser, betrakta i första hand inåt och fråga dig själv vad det är som får dig att reagera som du gör. Var sitter känslan? Vad handlar den om? Hur reagerar du? Ta ansvar för det som är ditt.

Känner du trots det att något jag skrivit är fel, behöver utvecklas eller förtydligas så får du gärna berätta det för mig.

Några utgångspunkter

Jag vill kort ge uttryck för några av de teman som förmodligen är centrala för att förstå den här boken.

Allting har en själ. Vi har levt många liv som människa och många har levt i andra skepnader också. Varje själ har sin historia men i den yttersta sanningen är allt ett. Vi har själsvänner som vi möter i liv efter liv för att hjälpa varandra att växa.

Det finns en andevärld. Andar, änglar, allsköns hyss och goda råd finns där ute. Det är fullt möjligt att få kontakt med sitt barn innan befruktningen, hjälpa en själ vandra vidare, prata med en ängel eller drabbas av en parasiterande energi.

Naturen kan kommunicera med oss, hjälpa oss att läka och uppnå förhöjda medvetandetillstånd. Det finns växter och svampar som kan hjälpa oss att läka fysiskt, mentalt och känslomässigt. Och det finns också de som öppnar dörrar till andra verkligheter och ger oss möjlighet att prata med det gudomliga.

Vi har denna kroppen och upplevelsen av en anledning. Det finns någonting här för oss att möta, utforska och lära oss av. Vi har livsläxor och har alla våra egna vägar av en anledning. Det som är sant för en av oss behöver inte vara det för en annan och det är precis så det ska vara.

De flesta bedövar sig så pass kraftigt att de inte är i kontakt med sin potential. Människor använder läkemedel, alkohol, sociala medier, arbete, porr och hundratals andra saker för att bedöva sig. Utöver vår fysiska kropp så har vi också en energikropp. Sjukdomar i vår fysiska kropp har ofta en grundorsak i vår energikropp.

Bara du kan läka dig själv. Andra kan stötta, vägleda och inspirera men ingen kan läka dig utan att du själv genuint vill det och är beredd att göra vad som krävs.

För mig sammanstrålar allt detta i det som många kallar shamanism men som egentligen inte behöver ett namn. Det är andlighet baserat på egen upplevelse, i kontrast till att förlita sig på andras berättelser och tolkningar. Det är ursprunget och fröet som gror.

Kraftplatser

Följande information kommer från en kanalisering med en av mina främsta andelärare. Jag har strukturerat texten.

– Kraftplatser är portaler till andra dimensioner. Här är det särskilt bra att göra ceremonier och ritualer för att hela jorden men också för att få andevärldens hjälp att arbeta med sig själv. Här är det lättare att etablera kontakt med våra kraftdjur, guider, änglar och urkraften. Svampen är ett utmärkt verktyg för att hela jorden på dessa platser.

– Det finns tusentals sådana kraftplatser, ungefär som med kroppens chakran. Det finns sju särskilt starka kraftplatser på jorden. Två i Europa, två i Afrika, en i Asien, en i Nordamerika och en i Sydamerika. Ingen av dem ligger i Sverige. Mindre än dem finns 21 kraftplatser varav ingen ligger i Sverige. Mindre än dem finns 56 kraftplatser varav åtminstone en ligger i Sverige. Utöver dessa finns ett stort antal mindre kraftplatser varav många i Sverige.

– Obalanser i dessa kraftplatser kan bland annat leda till naturkatastrofer. Det vi kan göra för att hela dessa obalanser är att älska och mogna. 

Hur vi känner igen kraftplatser

När man hamnar på en kraftplats märker man det bland annat på:

• Ton, frekvens. Den är högre på en kraftplats.

• Lugn. Man går in i ett lugn.

• Kärlek. Man blir glad av att vara där.

Andligt arbete med enteogener

De traditioner som har arbetat med visionära växter i årtusenden är andliga. De tar hänsyn till sådant som andra verkligheter, andar, parasiterande energier och tidigare liv. Andligt arbete med enteogener utgår ifrån en förståelse att det i de flesta fall finns en entitet eller intelligens på andra sidan som ofta vördnadsfullt kallas för lärare eller mästare.

Om man förstår att enteogenerna de facto är kraftfulla entiteter som hjälper oss att arbeta med oss ​​själva så säger det sig självt att man ska möta dem med respekt. I traditionella sammanhang återspeglas detta i ceremonin men respekt bör inte förväxlas med tradition eller ceremoni. Att vara respektfull innebär att ha goda avsikter, vara villig att utvecklas och att möta enteogenen som den lärare och hjälpare den är. Att integrera de insikter du har fått är också ett sätt att visa respekt. Respekten syns i hur vi förbereder oss för att möta enteogenen, i vilken inställning vi har och hur vi behandlar och hjälper dem vi reser med.

Det finns många sätt att vara respektlös. Det kan exempelvis vara att man använder enteogenen som en drog, använder den med onda avsikter eller blandar den med smutsiga substanser.

Öppna ceremonin

Öppnandet av en ceremoni kan exempelvis se ut såhär:
• Vi renar oss med rök eller vatten.
• Har det inte redan gjorts så renar vi platsen på liknande sätt.
• Vi öppnar ett helgat rum och i det helgade rummet bjuder var och en in de andar som de vill arbeta med.
• I ett tillstånd av medveten närvaro tar vi enteogenen och tackar den för att den vill arbeta med oss.

Att meditera med enteogenen

Svampen gav mig tidigt en enkel meditation att utföra när effekterna på allvar tar tag. Liknande meditation kan göras med alla naturliga enteogener och den har åtminstone två tydliga syften:

• Att till fullo integrera enteogenen. Yrar vi omkring och distraherar oss med sådant som samtal och musik missar vi en stor portion av kontakten. När vi integrerar enteogenen letar den sig ut i varenda cell och nervkoppling.

• Det är ett tillfälle att låta enteogenen arbeta med en. I många fall kan det ta sig formen av samtal där den rotar fram sådant som bekymrar oss och visar oss lösningar. I andra kan det det vara ett tillfälle för den att lära oss saker såsom en teknik att öva på under resan. Men det kan också vara tystnad medan den arbetar i vår energistruktur.

Svampmeditation

• Sitt eller ligg i en position som är bekväm för dig.

• Blunda och andas djupt.

• Prata med svampen. Säg exempelvis: ”Du är välkommen att arbeta med min kropp. Hjälp mig att läka, utvecklas och förstå. Visa mig gärna samtidigt vad du gör med mig.”

• Observera. Följ med.

• När meditationen är klar, tacka svampen.

• Tillämpa insikterna från meditationen i ditt liv.

På en plats

Många ceremonier med enteogener sker på en tydligt avgränsad plats såsom ett rum, en kyrka eller i ett tält. Detta har jag framförallt upplevt med Ayahuasca där deltagarna under merparten av ceremonin förväntas ligga eller sitta på sina mattor och meditera medan shamanen går runt och arbetar med var och en. Vid sådana ceremonier är belysningen ofta sparsam för att begränsa de yttre intrycken. Lämnar sin plats gör man för att gå på toaletten eller för att man av annan anledning behöver tid borta från gruppen. Det är ett sätt som fungerar mycket bra med Ayahuasca.

Jag har hört om svampceremonier med flertalet deltagare som görs på samma sätt men blir personligen inte riktigt klok på det. Så har svampen inte uppmanat mig att använda den i grupp. Den har däremot vid ett fåtal tillfällen velat göra så när jag varit själv med den.

Det finns många fördelar med att befinna sig på en avgränsad plats, särskilt när många deltagare är inblandade. Framförallt är det lättare att ha kontroll över vad som händer och det blir lättare att ha sina saker tillgängliga. Många shamaner har en rik samling föremål som de dukar upp och använder sig av under ceremonins gång.

På vandring

Jag föredrar emellertid att arbeta utomhus, i nära kontakt med naturen och på vandring vilket är vad svampen dirigerar mig att göra. Det kräver eftertanke gällande vad jag packar med mig men naturen ger å andra sidan många andra möjligheter. Tre saker som är särskilt positiva med att utföra arbete med enteogener till fots är att man utnyttjar rörelseenergin, att man skapar en berättelse och att man tar hjälp av Moder Jord och de väsen som vistas i henne.

Rörelsen. Förändringsarbete handlar till stor del om förflyttningar. Om rörelse från ett tillstånd till ett annat eller från en position till en annan. När vi vandrar uppfylls vi av rörelseenergin och det som stagnerat inom oss lossnar. I det tillståndet är det lättare att också göra mentala förflyttningar.

Berättelsen. När jag rör mig ute skapas en berättelse som jag sedan kan använda för att bättre förstå min resa. Är vi flera på vandring har vi en gemensam berättelse att dra lärdomar ur i efterföljande samtal. Det kan exempelvis låta “Kommer du ihåg när du var orolig att gå över bron och hur skönt det var när du tagit dig över?” eller “Minns du vad trädet sa till dig?”.

Som guide under en sådan resa kan en del av rollen vara att å ena sidan bidra till att skapa berättelsen och å andra sidan vara historieberättaren som minns den. Jag bidrar till att skapa genom att föreslå lekar och övningar som kommer till mig och dra med människor på äventyr och stötta dem att övervinna sina utmaningar. Historieberättaren behöver å andra sidan vara så pass närvarande att den i efterhand kan plocka upp ämnen och situationer i samtalet och kanske också se en röd tråd i upplevelsen.

Att kombinera enteogener med vandring eller annan utevistelse såsom naturterapi är naturligtvis inte förbehållet andligt arbete utan kan användas också i terapeutiska eller lekfulla sammanhang.

Andra hjälpare. Energier och väsen är ständigt i rörelse. När vi vågar oss ut på vandring öppnar vi samtidigt upp för nya kontakter. Vid ceremonins öppnande brukar jag när det ska vandras lägga till en inbjudan till dem när jag öppnar ett helgat rum. Det kan exempelvis låta såhär: “Alla de energier och väsen som vill mig gott, som vill hjälpa mig att läka och växa, är välkomna in i mitt rum. Jag ber Ismael att hålla borta de med tvivelaktiga motiv.”

Möten med andra energier kan vara särskilt viktiga delar av berättelsen och processen. Det kan vara en kontakt med någon som dött, ett träd som skänker trygghet eller en plats som vill älska med en.

Utrensning

En av de första gångerna som jag tog Ayahuasca spenderade jag en stor del av tiden på toaletten. Jag kräktes och bajsade om vartannat som om jag varit kraftigt magsjuk. Det var jag inte utan det var Ayahuascan som grundligt rengjort mig och därefter satt mig på att göra mig av med allt den samlat ihop. Jag har nog aldrig varit så lyckligt tom som efter det toabesöket.

Jag satte mig åter framför shamanen och fick en ännu större kopp Ayahuasca. “Oroa dig inte Daniel” viskade Ayahuasca i mitt öra. “Du är ren nu. Denna gången stannar jag och från och med nu kommer jag alltid att vara med dig.”

● ● ●

Vid shamanskt arbete med enteogener är det vanligt förekommande med kraftfulla utrensningar. Det är särskilt vanligt med Ayahuasca och San Pedro men förekommer också på svamp och mindre sällan också på LSD. Det är inte ett tecken på förgiftning utan enteogenen som rengör oss. Ibland kan utrensningen vara generell såsom i exemplet ovan men den kan också vara specifik och åtföljas av bilder och känslor. Var i så fall uppmärksam på dem då de är tydliga ledtrådar till vad det är som rensas ut.

Om en person inte själv förmår kräkas är det inte ovanligt att shamanen kräks åt den. Shamanen kanaliserar spyan. Samma sak kan hända med gråt eller ilska. När någon själv inte förmår släppa taget kan någon annan behöva göra det åt dem. Vill vi bespara andra obehaget att göra sig av med vår skit bör vi göra vårt yttersta att själva göra det. Det gäller såväl med som utan enteogener.

För att orka spy på det sättet är det bra att ha druckit ordentligt med vatten innan.

Att kontinuerligt rena sig

När vi arbetar ceremoniellt med andra så händer det att vi plockar upp skräp från dem. Då kan vi behöva sätt att snabbt rena oss själva. Några vanliga sätt att göra det är med rök, vatten, sång eller trummande. För mig fungerar skaktekniken som jag fick av svampen också mycket väl. 

Att inte finna det gudomliga

Jag behöver inte jaga, sträva eller söka.
Det som är menat för mig
kommer till mig
när jag är redo för det.

Ordet enteogen betonar kontakten med det gudomliga eller att uppfyllas av gudomlig inspiration. Det är en anledning till att jag tycker att ordet är bra, för det framhäver en koppling som varit central för min och många andras upplevelse. Enteogener är nycklar för att tala med det gudomliga. De är aktiva sakrament för oss att använda i vårt andliga utövande.

Men det är inte alla som gör sådana kopplingar eller har sådana upplevelser. För en del stannar det vid färger och former och känslor medan andra skjuts ut i universum för att möta alltet. Man får det man behöver och är rustad för just då; det som är relevant för en. För en del är det närkontakt med det gudomliga och för andra är det inte det.

Andlighet och religion

Vi satt i Pildammsparken i Malmö när jag fick förklarat för mig att religiösa människor också kunde vara andliga. Jag blev jag uppriktigt förvånad eftersom det för mig lät som en självmotsägelse.
– Inte kan väl den som har en genuin andlig kontakt och strävan söka sig till trossystem som sår splittring och begränsar kontakten med det gudomliga, tänkte jag.
– Jag måste hitta de religiösa människorna och fråga dem, var den naturliga följdtanken.

Det tog inte mer än 30 minuter så stod jag framför ett bord på Möllevångstorget där en kristen grupp bjöd på kaffe och bibelcitat. Jag drog ett citat ur burken, vecklade upp lappen och läste:

lapp

– Det var ett synnerligen tydligt budskap, fnissade jag för mig själv. Religiösa människor är dåligt sällskap.

Det har emellertid inte hindrat mig från att fortsatt nyfiket studera religiösa och deras sammanhang. Än har jag funnit få religiösa människor som jag bedömer har haft genuina andliga upplevelser. Deras längtan är ofta genuin men istället för att ha baserat sin tro på egen upplevelse så har de trasslat in sig i någon annans beskrivning av det gudomliga. Det yttrar sig i att de hänvisar till andras upplevelser som de läst eller hört om och inte sina egna.

Pingstpastor på besök

Sällan har detta varit mer iögonfallande för mig som när jag var ensam hemma hos mina svärföräldrar och deras pingstpastor ringde på dörren. Jag bjöd in honom på en kopp te och vårt samtal gled in på änglar.
– Tror du på änglar, frågade jag honom.
– Självklart, svarade han. Änglar finns på riktigt. Jag pratar ofta om dem i mina predikningar.
– Har du arbetat med änglar, frågade jag honom.
– Nej, svarade han och jag började märka en begynnande osäkerhet i hans röst.
– Har du pratat med dem?
– Nej.
– Har du känt av dem?
– Nej.
– Men hur kan du då tro dig veta att de finns?
– Det står så i Bibeln.

● ● ●

Tänk vad ofta vi predikar mångordat och övertygat om sådant vi själva aldrig upplevt. Det är ingalunda enbart inom religion som det sker men det är mycket tydligt just där. Istället för att veta bär vi omkring på andras föreställningar som i regel är lika ogrundade som våra egna.

Som någon som faktiskt har personlig kontakt med änglar, Isak (den de kristna kallar Jesus) och det de kallar Gud tycker jag att det känns jättemärkligt när någon som inte har det predikar för andra hur de ska förstå dylika entiteter och energier. Särskilt besynnerligt och väldigt mycket mer problematiskt blir det när de dessutom gör sig till uttolkare av deras vilja och pådyvlar sina åhörare detta. Det öppnar upp för manipulation, maktmissbruk och ger plats åt typen av människor som vill styra andra. Och till syvende och sist är det också det som för mig är mest iögonfallande med religioner. De är mänskliga skapelser som tjänar mänskliga intressen och har ofta lite med andlighet att göra.

Andligheten blir då en skör fasad som religionerna använder för att legitimera sin existens medan de i själva verket ägnar sig åt att kontrollera människor. Det märks särskilt tydligt när de ställs inför äkta andlighet. Då är deras instinktiva reaktion att kasta personen i lejongropen, spika upp vederbörande på ett kors, bränna den på ett bål, förinta dem till sista barn eller jaga dem till världens kant.

Därför är också egenupplevd andlighet så farlig för religionerna. Den undergräver deras legitimitet och tolkningsföreträde.

Gud är inte kristen
och inte jag heller.
Isak (Jesus)

Rädsla och förvirring

Jag var en gång i Vor Frue Kirke (Vårfrukyrkan) i Köpenhamn där jag mediterade med förhoppningen att förnimma andlig aktivitet i kyrkan. Men det var dött. Den enda ängeln där var gjord av marmor och Gud verkade inte bry sig nämnvärt om platsen.

Efter en stund accepterade jag att det inte var en plats för andlig kontakt men undrade för mig själv vad som då fanns där. Omedelbart kände jag människornas känslor. Jag satt uppe vid altaret och kände så himla mycket kärlek. Kärleken mellan människor som gifter sig. Det är en fantastisk slags glädjefylld kärlek som verkligen lämnar avtryck. Men efter hand framträdde också två andra mycket starka känslor som var inpräntade i rummet, nämligen rädsla och förvirring.

Kyrkan är en plats för människor. Det är inte en plats för änglar, Gud eller Isak (Jesus). Det är inte en plats för mirakler, kontakten med det högre eller ens en kraftplats. Det är en plats för människor, människors känslor och människors planer. Vi kan naturligtvis ha andliga kontakter i en kyrka också men det är i regel mycket lättare utanför den.

Charlataner

Det pratas ibland om charlataner i andliga eller religiösa sammanhang och jag varnar själv för bluffen som jag uppfattar religion att vara. Jag vill dock inte tro att de faktiska charlatanerna är särskilt många. Pingstpastorn som jag nämnde ovanför uppfattar jag exempelvis inte som en charlatan utan bara okunnig inför vad det är han faktiskt vet och därmed borde prata om. Att vara okunnig är inte att vara en charlatan. Att tro sig veta mer än vad man faktiskt vet är inte att vara en charlatan. Att överskatta sina förmågor, lita på sådant man hört eller vara någon annans nyttiga idiot är inte att vara en charlatan.

En charlatan är någon som falskeligen påstår sig ha kunskap eller förmågor och som vet att det de påstår är falskt. Det räcker inte med att det är falskt utan personen måste också veta att det är falskt. Först då är det ett bedrägeri.

Sådana människor finns och kan vara mycket farliga. Med medvetna manipulationer kan de styra och påverka väldigt många. De är dock få.

Den egna upplevelsen

Religion är att tro på någon annans upplevelse.
Andlighet är att ha din egen upplevelse.
Deepak Chopra

Andlighet är till sin natur egenupplevd. Annars är det inte andlighet utan skådespel.

Det är bara i den egna upplevelsen som vi faktiskt kan känna det gudomliga och dess plan för oss. För att få tillgång till den egna upplevelsen behöver vi släppa våra präster, gurus och mästare för att själva möta det som väntar på oss.