schamanism • Läka och växa

De traditioner som har arbetat med visionära växter i årtusenden är andliga. De tar hänsyn till sådant som andra verkligheter, andar, parasiterande energier och tidigare liv. Andligt arbete med enteogener utgår ifrån en förståelse att det i de flesta fall finns en entitet eller intelligens på andra sidan som ofta vördnadsfullt kallas för lärare eller mästare.

Om man förstår att enteogenerna de facto är kraftfulla entiteter som hjälper oss att arbeta med oss själva så säger det sig självt att man ska möta dem med respekt. I traditionella sammanhang återspeglas detta i ceremonin men respekt bör inte förväxlas med tradition eller ceremoni. Att vara respektfull innebär att ha goda avsikter, vara villig att utvecklas och att möta enteogenen som den lärare och hjälpare den är. Att integrera de insikter du har fått är också ett sätt att visa respekt. Respekten syns i hur vi förbereder oss för att möta enteogenen, i vilken inställning vi har och hur vi behandlar och hjälper dem vi reser med.

Det finns många sätt att vara respektlös. Det kan exempelvis vara att man använder enteogenen som en drog, använder den med onda avsikter eller blandar den med smutsiga substanser.

Öppna ceremonin

Öppnandet av en ceremoni kan exempelvis se ut såhär:
• Vi renar oss med rök eller vatten.
• Har det inte redan gjorts så renar vi platsen på liknande sätt.
• Vi öppnar ett helgat rum och i det helgade rummet bjuder var och en in de andar som de vill arbeta med.
• I ett tillstånd av medveten närvaro tar vi enteogenen och tackar den för att den vill arbeta med oss.

Att meditera med enteogenen

Svampen gav mig tidigt en enkel meditation att utföra när effekterna på allvar tar tag. Liknande meditation kan göras med alla naturliga enteogener och den har åtminstone två tydliga syften:

• Att till fullo integrera enteogenen. Yrar vi omkring och distraherar oss med sådant som samtal och musik missar vi en stor portion av kontakten. När vi integrerar enteogenen letar den sig ut i varenda cell och nervkoppling.

• Det är ett tillfälle att låta enteogenen arbeta med en. I många fall kan det ta sig formen av samtal där den rotar fram sådant som bekymrar oss och visar oss lösningar. I andra kan det det vara ett tillfälle för den att lära oss saker såsom en teknik att öva på under resan. Men det kan också vara tystnad medan den arbetar i vår energistruktur.

Svampmeditation

• Sitt eller ligg i en position som är bekväm för dig.

• Blunda och andas djupt.

• Prata med svampen. Säg exempelvis: ”Du är välkommen att arbeta med min kropp. Hjälp mig att läka, utvecklas och förstå. Visa mig gärna samtidigt vad du gör med mig.”

• Observera. Följ med.

• När meditationen är klar, tacka svampen.

• Tillämpa insikterna från meditationen i ditt liv.

På en plats

Många ceremonier med enteogener sker på en tydligt avgränsad plats såsom ett rum, en kyrka eller i ett tält. Detta har jag framförallt upplevt med Ayahuasca där deltagarna under merparten av ceremonin förväntas ligga eller sitta på sina mattor och meditera medan shamanen går runt och arbetar med var och en. Vid sådana ceremonier är belysningen ofta sparsam för att begränsa de yttre intrycken. Lämnar sin plats gör man för att gå på toaletten eller för att man av annan anledning behöver tid borta från gruppen. Det är ett sätt som fungerar mycket bra med Ayahuasca.

Jag har hört om svampceremonier med flertalet deltagare som görs på samma sätt men blir personligen inte riktigt klok på det. Så har svampen inte uppmanat mig att använda den i grupp. Den har däremot vid ett fåtal tillfällen velat göra så när jag varit själv med den.

Det finns många fördelar med att befinna sig på en avgränsad plats, särskilt när många deltagare är inblandade. Framförallt är det lättare att ha kontroll över vad som händer och det blir lättare att ha sina saker tillgängliga. Många shamaner har en rik samling föremål som de dukar upp och använder sig av under ceremonins gång.

På vandring

Jag föredrar emellertid att arbeta utomhus, i nära kontakt med naturen och på vandring vilket är vad svampen dirigerar mig att göra. Det kräver eftertanke gällande vad jag packar med mig men naturen ger å andra sidan många andra möjligheter. Tre saker som är särskilt positiva med att utföra arbete med enteogener till fots är att man utnyttjar rörelseenergin, att man skapar en berättelse och att man tar hjälp av Moder Jord och de väsen som vistas i henne.

Rörelsen. Förändringsarbete handlar till stor del om förflyttningar. Om rörelse från ett tillstånd till ett annat eller från en position till en annan. När vi vandrar uppfylls vi av rörelseenergin och det som stagnerat inom oss lossnar. I det tillståndet är det lättare att också göra mentala förflyttningar.

Berättelsen. När jag rör mig ute skapas en berättelse som jag sedan kan använda för att bättre förstå min resa. Är vi flera på vandring har vi en gemensam berättelse att dra lärdomar ur i efterföljande samtal. Det kan exempelvis låta “Kommer du ihåg när du var orolig att gå över bron och hur skönt det var när du tagit dig över?” eller “Minns du vad trädet sa till dig?”.

Som guide under en sådan resa kan en del av rollen vara att å ena sidan bidra till att skapa berättelsen och å andra sidan vara historieberättaren som minns den. Jag bidrar till att skapa genom att föreslå lekar och övningar som kommer till mig och dra med människor på äventyr och stötta dem att övervinna sina utmaningar. Historieberättaren behöver å andra sidan vara så pass närvarande att den i efterhand kan plocka upp ämnen och situationer i samtalet och kanske också se en röd tråd i upplevelsen.

Att kombinera enteogener med vandring eller annan utevistelse såsom naturterapi är naturligtvis inte förbehållet andligt arbete utan kan användas också i terapeutiska eller lekfulla sammanhang.

Andra hjälpare. Energier och väsen är ständigt i rörelse. När vi vågar oss ut på vandring öppnar vi samtidigt upp för nya kontakter. Vid ceremonins öppnande brukar jag när det ska vandras lägga till en inbjudan till dem när jag öppnar ett helgat rum. Det kan exempelvis låta såhär: “Alla de energier och väsen som vill mig gott, som vill hjälpa mig att läka och växa, är välkomna in i mitt rum. Jag ber Ismael att hålla borta de med tvivelaktiga motiv.”

Möten med andra energier kan vara särskilt viktiga delar av berättelsen och processen. Det kan vara en kontakt med någon som dött, ett träd som skänker trygghet eller en plats som vill älska med en.

Utrensning

En av de första gångerna som jag tog Ayahuasca spenderade jag en stor del av tiden på toaletten. Jag kräktes och bajsade om vartannat som om jag varit kraftigt magsjuk. Det var jag inte utan det var Ayahuascan som grundligt rengjort mig och därefter satt mig på att göra mig av med allt den samlat ihop. Jag har nog aldrig varit så lyckligt tom som efter det toabesöket.

Jag satte mig åter framför shamanen och fick en ännu större kopp Ayahuasca. “Oroa dig inte Daniel” viskade Ayahuasca i mitt öra. “Du är ren nu. Denna gången stannar jag och från och med nu kommer jag alltid att vara med dig.”

● ● ●

Vid shamanskt arbete med enteogener är det vanligt förekommande med kraftfulla utrensningar. Det är särskilt vanligt med Ayahuasca och San Pedro men förekommer också på svamp och mindre sällan också på LSD. Det är inte ett tecken på förgiftning utan enteogenen som rengör oss. Ibland kan utrensningen vara generell såsom i exemplet ovan men den kan också vara specifik och åtföljas av bilder och känslor. Var i så fall uppmärksam på dem då de är tydliga ledtrådar till vad det är som rensas ut.

Om en person inte själv förmår kräkas är det inte ovanligt att shamanen kräks åt den. Shamanen kanaliserar spyan. Samma sak kan hända med gråt eller ilska. När någon själv inte förmår släppa taget kan någon annan behöva göra det åt dem. Vill vi bespara andra obehaget att göra sig av med vår skit bör vi göra vårt yttersta att själva göra det. Det gäller såväl med som utan enteogener.

För att orka spy på det sättet är det bra att ha druckit ordentligt med vatten innan.

Att kontinuerligt rena sig

När vi arbetar ceremoniellt med andra så händer det att vi plockar upp skräp från dem. Då kan vi behöva sätt att snabbt rena oss själva. Några vanliga sätt att göra det är med rök, vatten, sång eller trummande. För mig fungerar skaktekniken som jag fick av svampen också mycket väl.

Att inte finna det gudomliga

Jag behöver inte jaga, sträva eller söka.
Det som är menat för mig
kommer till mig
när jag är redo för det.

Ordet enteogen betonar kontakten med det gudomliga eller att uppfyllas av gudomlig inspiration. Det är en anledning till att jag tycker att ordet är bra, för det framhäver en koppling som varit central för min och många andras upplevelse. Enteogener är nycklar för att tala med det gudomliga. De är aktiva sakrament för oss att använda i vårt andliga utövande.

Men det är inte alla som gör sådana kopplingar eller har sådana upplevelser. För en del stannar det vid färger och former och känslor medan andra skjuts ut i universum för att möta alltet. Man får det man behöver och är rustad för just då; det som är relevant för en. För en del är det närkontakt med det gudomliga och för andra är det inte det.

Ordet shaman betyder “den som vet” och kommer ursprungligen från evenkerna, en ursprungsbefolkning som återfinns i Ryssland, Mongoliet och Kina. Idag används det dock snarare som ett samlingsbegrepp för att beskriva sådana roller eller funktioner oavsett varifrån de kommer. I denna bredaste benämning skulle alltså kunna räknas in medicinmän/kvinnor, häxor, häxdoktorer, runmagiker, nåjder, völvor, druider, prästinnor, curanderos och helare av många slag och från världens alla hörn.

De flesta av dessa skulle emellertid aldrig kalla sig för shamaner eftersom de ju har sina egna namn för rollen. När ordet används som titel så är det ofta för att överbrygga den språkliga okunskapen kring den lokala termen eller för att det saknas en lokal term. Den som i Sydamerika snarare skulle kalla sig curandero (helare) eller ayahuascero (shaman som arbetar specifikt med Ayahuasca) skulle kunna använda det mer välkända ordet shaman för att göra sig förstådd. Som kontrast till detta använder många ordet shaman eftersom det saknas ett lämpligt lokalt uttryck.

Det som förenar

Jag upplever att det framförallt är två saker som förenar alla dessa olika traditioner och som därför skulle utgöra en definition av shamanism i dess bredaste bemärkelse, det vill säga som samlingsbegrepp.

Naturkontakt och animism. Shamanen arbetar i nära kontakt med naturen som också upplevs vara besjälad. Naturen ger oss medicin och material men håller också minnen och är hem till entiteter av många slag. Det är inte bara möjligt utan ofta centralt att kunna kommunicera med naturen och dess invånare.

Kontakt med andevärld. Shamanen arbetar i nära kontakt med andevärlden. Dessa kontakter begränsas inte enbart till naturen utan kan också inbegripa så vitt skilda saker som förfäder, kraftdjur, guider, änglar och tidigare liv.

Den egna resan

Utöver kontakten med naturen och andevärlden är det vanligt att shamanen är någon som själv upplevt och övervunnit svårigheter i livet. Det är någon som företagit sin egen läkanderesa och på så sätt frigjort sin potential och funnit verktyg för att hjälpa andra. I många fall är det rent av det som varit startskottet för personens resa till att bli shaman.

Tradition eller ursprungsshamanism

Utöver det som förenar finns det naturligtvis också mycket som skiljer även om mycket snarare är olika tolkningar av samma sak. En skiljelinje man skulle kunna dra går vid de som verkar inom en tradition och de som inte gör det.

De som verkar inom en tradition går ofta i lära hos en eller flera mästare inom den traditionen. Kunskapen förs vidare från mästare till lärjunge och det finns ofta beprövade sätt som lärjungar väljs ut och tränas.

Vi behöver shamaner.
Om vårt samhälle inte tillhandahåller dem,
så kommer universum att göra så.
Joe Lewels

I kontrast finns en ursprungsshamanism som inte förs vidare genom en specifik tradition utan som gror i människor i de mest skilda sammanhang. Shamaner med en sådan bakgrund är oftare vad vi skulle kalla självlärda vilket snarare betyder att de inte haft någon människa som mästare. Istället kan de ha lärt sig av andevärlden, enteogener, sina medmänniskor och livet i stort. De kan ha inspirerats av många traditioner eller inga alls.

I många kulturer har förföljelsen av den gamla visdomen varit så brutal att det inte finns någon tradition att bygga vidare på. Ibland har de som fått kallet då fått återupptäcka sitt eget ursprung genom andras traditioner. I andra fall har de istället fått förlita sig på den egna kontakten med andevärlden och Moder Jord. För även om visdomen förföljts så kan den inte utrotas. Den väntar bara på att återupptäckas.

Visdomen finns inom oss alla.