Etikett: mod

Gå dit energin är som starkast

Vår största potential att läka och växa finns ofta i det som vi mest aktivt förträngt och där vi är som mest rädda för att titta. Där ligger det som begränsar oss mest och också det som styr oss undermedvetet.

Men det finns en anledning till att vi inte redan varit där och rotat, nämligen att det skrämmer livet ur oss. Därför distraherar vi oss gärna med att fokusera på trivialiteter, symptom och sådant som vi redan har löst.

Ursprungsbekymret i periferin

Låt säga att en person har känslan av att ha varit utsatt för ett övergrepp vid unga år men att blotta möjligheten att det faktiskt hänt fått den att lägga locket på. Det kan vara lockande att tro att den där isolerade känslan snällt ligger där under locket utan att påverka någonting annat men så beter sig inte sådana känslor.

Istället ligger de i periferin, dit vi inte vågar titta, och påverkar våra liv i stort och smått. Det är exempelvis rimligt att en sådan känsla kan återspeglas i en generell otrygghet och oro, svårigheter att knyta an till eller lita på någon, en rubbad självbild, självskadebeteende och missbruk. Genom att inte möta känslan har personen inte bara sparat ursprungsbekymret utan har sedan staplat många andra bekymmer ovanpå det. Och så kommer personen att fortsätta att göra.

När personen förmår lösa ursprungsbekymret kommer den att lösa många andra problem varav många förmodligen verkar fullkomligt orelaterade.

Vad händer när vi konfronterar obehaget?

Den allra vanligaste reaktionen när vi möter det som skrämmer oss mest är att luften går ur spöket. Så länge vi inte vågar titta på något så växer dess läskighet och antar ofta helt orimliga proportioner. När vi istället tittar intensivt på det så skalas fantasifostret bort och kvar blir det som är, vilket i sin tur brukar vara mycket lättare att hantera.

Mycket blir löst redan där, när personen undersöker känslan och kommer underfund med att reaktionen är överdriven eller rent av obefogad. I de fall som det faktiskt finns något av substans att ta sig an så får personen veta det och kommer förmodligen samtidigt underfund med hur den ska gå vidare.

Den som finner något av substans och sedan flyr riskerar istället att återtraumatisera sig. Därför bör man bara konfrontera obehaget om man är uppriktig i sin intention att ta hand om det som kommer upp. Det gäller oavsett om man arbetar med en terapeut, meditation eller enteogener.

Smärta och lidande

Livet innehåller smärta. Det är oundvikligt.

Hur vi väljer att möta smärtan och vad vi gör av den är däremot vårt eget val. Det är lätt att tro att lidande är en naturlig följd av smärta men det är det inte. Smärtan är ofta oundviklig men lidandet väljer vi.

När vi förmår skilja på de två blir smärtan i regel lättare att uthärda. Behöver vi möta något som är smärtsamt är det alltså bra om vi först kan koppla loss lidandet eftersom vår smärttröskel höjs avsevärt när vi inte distraheras av lidandet.

Det största hindret

Det är vanligt att människor söker anledningen till varför de inte lyckas, läker eller växer utanför sig själva. Mina föräldrar var elaka, lärarna korkade, lagarna diskriminerande och systemet riggat. När vi befinner oss i sådana tankegångar så intalar vi oss att i princip vad som helst förutom vi själva skjutit oss i sank.

Sanningen är att jag är mitt största hinder. Oavsett vad som händer omkring mig så är det mitt val hur jag hanterar det och allt det som jag uppfattar som negativt kan omvandlas till det motsatta.

Ofta är det enda som behövs att jag kliver ur vägen för mig själv.

Alltid en ny chans

Du får så många försök som du behöver för att lära dig läxan. Det betyder inte nödvändigtvis att samma person kommer att ge dig en ny chans eller att du ens får det i samma liv men det kommer alltid att öppnas nya dörrar för dig.

Jag har ibland stött på invändningen att ett oändligt antal chanser borde göra personen mindre motiverad att ta itu med läxan. Inledningsvis kan det vara så men samtidigt har jag funnit åtminstone två saker som alltid knuffar på. Det första är att läxan blir skarpare och mer smärtsam för var gång vilket efter ett tag inte går att ignorera. Det andra är att det är tråkigt att brottas med samma utmaning under lång tid.

Modet att göra det som skrämmer mest

Utöver att vilja så är det viktigaste steget för att frigöra sig från ett trauma att våga möta det. Det ligger i sakens natur att vi begraver och förtränger våra trauman vilket gör att vi huvudsakligen skymtar dem i vårt medvetandes periferi.

När vi inte vågar titta på någonting så har det en oerhörd makt över oss och rädslan dikterar kontinuerligt våra val. När vi istället fokuserar på traumat och undersöker det händer några viktiga saker:

• Traumat förlorar makt över oss och vi återtar kontroll. Det som vi inte vågar möta styr våra liv och ofta utan att vi är medvetna om det.

• Traumat återfår tydlighet och mer realistiska proportioner. När det ligger i periferin är det otydligt och blir ofta uppförstorat eller förminskat.

• Vi ökar vår medvetenhet kring traumat vilket leder oss närmare att finna acceptans. Det ger också värdefull information om hur vi kan läka traumat.

Störst potential att läka och växa finns där utmaningen är som störst. Om något känns särskilt skrämmande, hotfullt, jobbigt eller utmanande – gå dit. Det är när du tar itu med det du allra ihärdigast försöker ignorera som du kommer att göra störst framsteg.

Terapeutiskt skrivande

Vi människor har en tendens att gömma undan och förtränga sådant som vi tycker är jobbigt eller skäms för och det fräter sedan på oss inifrån. Samlar vi tillräckligt mycket på lager så förgör det oss till slut men även förhållandevis lite kan ge stora bekymmer. Vi blir förljugna, rädda och begränsade människor, oroliga för att bli påkomna eller att komma ihåg. När vi istället minns och törs blotta oss själva neutraliserar vi det som vi gömt undan.

Om du tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att rädda dig.
Om du inte tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att förgöra dig.
Jesus i Thomasevangeliet
Översatt från Elaine Pagels engelska översättning.

● ● ●

Under flera års tid var jag noga med att inte låta världar mötas. Å ena sidan arbetade jag med politik, å andra sidan hängav jag mig åt att läka och växa med hjälp av enteogener. Jag ljög inte men för att kunna göra båda var jag tvungen att dölja något som var in i själen viktigt för mig vilket med tiden fick mig att känna mig alltmer splittrad. Samtidigt fanns där en oro att jag skulle kunna bli avslöjad eller rentav utpressad.

Jag kom till en punkt då jag behövde smälta samman igen och ville samtidigt undanröja hållhakarna som människor kunde ha på mig. Så jag startade en blogg och började berätta allt det där som jag var orolig för att människor skulle få reda på om mig. Jag började med allt som hade med enteogener att göra men gick snart vidare till annat som ofta satt än längre in. Sådant som jag visste skulle väcka känslor, som kunde fördömas, förnekas, förringas eller förlöjligas. Jag skrev om andliga upplevelser, om dåliga val jag gjort och om situationer som jag skämts för.

Jag satt ofta där med en oro på gränsen till panik över en text som jag egentligen inte alls ville publicera. Och när jag kände den där oron så visste jag att just detta måste jag publicera. Det var samma sak varje gång. Oron innan jag publicerade och lättnaden efteråt. För var hemlighet som jag släppte fram gick jag lite lättare, var lite gladare och sov lite bättre.

I två års tid skrev jag med intentionen att integrera, läka och rensa ut. När vårdagjämningen kom det andra året var jag äntligen klar. Jag inbillar mig inte att jag är slutgiltigt färdig med att vända ut och in på mig själv för det här livet, men jag är inte längre splittrad och jag hyser ingen oro för att någon ska få reda på någonting om mig. Jag har mött och gjort upp med mitt förflutna.

Många människor sorterade bort sig själva ur mitt liv under den perioden samtidigt som andra tillkom och uppskattade ärligheten.

Sociala medier

Jag pratade med en kvinna som gjort någonting liknande men istället för att skriva en blogg hade hon börjat avslöja saker om sig själv på Facebook för att utmana sig själv att vara ärlig med vem hon är.
–  Jag kan nog ha gått lite väl långt ibland och berättat saker som folk verkligen inte ville höra men för mig var det en del av utmaningen, berättade hon för mig.

Precis som sociala medier gör det lätt för oss att skapa förljugna identiteter så gör de det också lätt för oss att vara ärliga och sårbara inför varandra. När vi är ärliga och sårbara så attraherar vi människor som också vågar vara ärliga och sårbara och alienerar de som inte vågar vara det. På så vis gör vi plats åt och odlar ärligare kontakter.

Det är dock kanaler som också dras med betydande bekymmer. Saker sparas och det är svårt att radera sådant som tillhör det förgångna. Människor med ont uppsåt kan försöka använda ens process mot en och förvränga det man sagt. I en annan tid eller annat sammanhang kan det man skrivit helt missförstås. Det kan därför ibland vara viktigt att begränsa ämnesvalen efter vilka man når.

Ett sätt att göra det på är att begränsa vem som kan läsa det man skriver, exempelvis till enbart vänner. Ett annat är att skapa en stängd grupp med det specifika syftet att dela det man skriver. På så vis har man kontroll över vem som släpps in och vänner kan själva välja om de vill följa med på resan. Väljer man att ha en blogg kan man sätta lösenord på den och vara selektiv med vilka som får det.

Gällande ämnesval kan man välja att hantera ämnen på olika sätt. Allt passar sig kanske inte att avhandlas på samma sätt och med samma människor. Jag menar inte att man ska begränsa ämnena man tar upp utan enbart att när så behövs finna olika utlopp för dem. Begränsar vi oss till att enbart ta upp vissa ämnen så begränsar vi också vår frigörelse till enbart de områdena.

När du har publik

Om du låter andra läsa det du skriver, kom ihåg varför du skriver. Poängen med att blotta oss är att befria oss från våra egna rädslor och begränsningar, inte att söka bekräftelse för att vi gör det. Huruvida någon läser, gillar eller kommenterar det du skriver är mindre viktigt.

Det viktiga för din läkning och ditt växande är att du är modig och utmanar dig själv. Att vara modig är inte att berätta det som väcker mest uppmärksamhet, utan att berätta det som skrämmer dig mest att avslöja.

Att skriva av sig

Det finns många sätt att skriva terapeutiskt som inte förlitar sig på en publik. För många fyller exempelvis dagboken en terapeutisk funktion.

När man har ett avgränsat område i livet som är bekymmersamt, såsom en skilsmässa eller ett dödsfall, kan det vara av värde att skriva specifikt kring det och konstruera sin egen ceremoni för att få till ett bra avslut.

Vid en skilsmässa kan man exempelvis skriva ner all ilska och besvikelse man hyser gentemot den andra personen, allt man behöver förlåta och allt man själv behöver förlåtelse för. Med allt som kan behöva uttryckas i en sådan situation så kan det vara ett arbete som tar flera månader. Någonstans är det dock viktigt att ett sådant arbete också får ett tydligt avslut så att vi inte använder processen som förevändning för att vältra oss i det som varit. Gör vi det så slutar skrivandet vara en del av lösningen och bidrar istället till problemet.

När allt är skrivet stänger vi processen. Ett klassiskt sätt att göra det på är att koppla loss från det som varit genom att symboliskt elda upp det vi skrivit och därefter önska alla inblandade gott i livet. Vilket sätt som passar dig bäst är upp till dig att komma underfund med.

Vid ett dödsfall skulle det istället kunna handla om att minnas och vara tacksam för det som varit för att därefter kunna säga farväl och fortsätta leva. Tillvägagångssättet vore i princip detsamma; att skriva avgränsat och med ett tydligt avslut, gärna med en ceremoni som markerar avslutet.

Tacksamhetsbrev

Vi har oerhört mycket att vara tacksamma för i livet men begriper det kanske inte alltid eftersom vi fokuserar på annat. Hur vi än gör det så gör det oss gott att stanna upp och vara tacksamma för allt livet ger oss möjlighet att uppleva.

Ett sätt att fokuserat arbeta med tacksamhet är att skriva ett tacksamhetsbrev till sig själv eller någon annan. Det kan vara särskilt förlösande om man befunnit sig i en långvarig konflikt eller annan låst position till en person och har svårt att se allt man har att vara tacksam för i den relationen. När vi styr om vårt fokus från konflikt till tacksamhet uppmärksammar och minns vi andra saker.

Det kan vara en stor utmaning att fokusera om så, särskilt när det finns mycket fientlighet och ilska. För att släppa sådana känslor helt rekommenderar jag att det kompletteras med en förlåtelsevandring.

När brevet är skrivet kan du själv välja om du vill ge det till personen som det berör eller om du vill avsluta skrivprocessen på annat sätt.

Att skapa goda förutsättningar

När vi vill få kontakt med andevärlden finns det mycket vi kan göra för att underlätta och ge plats för en bra upplevelse. Det jag beskriver här är att skapa en trygg idealsituation för en nybörjare att ta kontakt. Den som är erfaren har förhoppningsvis verktyg för att hantera situationer som inte är optimala.

Plats

Välj plats med omsorg då den kan ha stor inverkan på kontakten. Det är generellt lättare att få kontakt i en avskild trygg miljö utan störningar och distraktioner. Jag upplever att det är lättare att få kontakt på landet än i stan eftersom det i stan finns så mycket information i omlopp. Atmosfären där är såpass tät med reklam, trafikljud, trådlösa nätverk och människors tankar och förehavanden att det blir svårare att få till en bra uppkoppling.

Om intentionen inte är att arbeta med det som tidigare hänt på en plats så är det också bra att välja en plats där det inte inträffat något större trauma, där tiden inte är ur led eller märkliga energier hänger kvar.

För att ge kontakten de bästa förutsättningarna kan det också vara bra att på förhand rena platsen och oss själva.

Människor

Beroende på intentionen kan man vilja ta kontakt tillsammans med andra. Det kan vara en givande social aktivitet men ger också mer energi till uppkopplingen vilket gör det lättare att nå fram. Vill du vara flera är det dock viktigt att tänka igenom vem du vill bjuda in eftersom det kan ha en avgörande betydelse för kontakten. En bra deltagare är i regel den som är förhåller sig öppen eller nyfiken till andevärlden, känner sig trygg och närmar sig upplevelsen respektfullt och seriöst.

Undvik deltagare som inte vill ha kontakt med andevärlden, är rädda, oseriösa, respektlösa eller känner behov av att berusa sig inför kontakten. Ett glas vin eller fem går inte bra ihop med att skapa en trygg kontakt. Undvik också deltagare som inte står stadigt, som mår dåligt och saknar en genuin vilja att möta sina bekymmer.

Det är värt att notera att en del av det som i modern medicin betraktas som psykiska sjukdomar i ett shamanskt sammanhang snarare betraktas som parasitsjukdomar där personen är besatt av en inkräktande entitet från andevärlden. Sådana entiteter kan i olyckliga fall få utrymme att leka med och förvirra deltagarna eller rent av öppna upp för fler parasiter. Det kan förvärra sjukdomen genom att personen hamnar än mer i dess våld eller rent av smitta. Jag går senare i kapitlet igenom hur sådana kan avlägsnas men här är det en trygg idealsituation för andekontakter som beskrivs och då är det ofta inte lämpligt att ha med någon som bär på en utåtagerande parasit.

Andehjälpare

Om du arbetar med andehjälpare kan det vara till stor hjälp att inkludera dem vid andekontakter. De kan bland annat hjälpa en att hitta de kontakter man söker men också hålla oönskade sådana borta.

Bjud enbart in de andekontakter som du vill ha. Skulle du få kontakt med något som du inte vill ha kontakt med, säg tydligt nej och avsluta kontakten.

Den avgörande faktorn – du själv

Precis som i samtalet med en medmänniska så är kontakten med andevärlden i stora delar en återspegling av var du själv befinner dig. Den som har god självkännedom, är modig, trygg och vet att skilja klokskap från dumhet har betydligt lättare att få till ett givande samtal än den som är svajig, osäker och lättlurad. Här är några egenskaper och färdigheter som jag upplever är betydelsefulla i kontakt med andevärlden.

Stå stadigt. Var i kontakt med dig själv, vet vad som är sant för dig och vad du vill. Den som är osäker på sig själv är lättmanipulerad och lockas därför lättare på villospår.

Var modig. Det är när vi vågar rota runt i saker, möta det som oroar oss, utforska och ställa frågor som vi får möjlighet att läka och växa. Att ge efter för rädslan lägger tvärt om locket på och hindrar vår utveckling eftersom vi försöker undvika att se det vi skulle behöva se. Dessutom attraherar rädslan upplevelser som är obehagliga för oss. Den blir en negativt laddad affirmation som öppnar dörren för det vi försöker undvika vilket är en dålig ingång för andekontakter. Mod är inte motsatsen till rädsla utan hur vi möter den. Att vara modig är att våga möta rädslan.

Ha tillit. Ett hinder för många är att de tvivlar på sina upplevelser och börjar ifrågasätta det de är med om under tiden som de är med om det. I det tillståndet blandas kontakten med en pågående analys av densamma vilket gör att kontakten blir lidande. För att undvika detta kan man komma överens med sig själv om att lägga analys och tvivel åt sidan en stund för att enbart ägna sig åt upplevelsen. Efter upplevelsen kan det däremot vara klokt att ifrågasätta sin upplevelse, om det fortfarande känns relevant då.

Att lyssna. Att känna sitt dominanta intuitiva sinne är en förutsättning för att kunna föra ett vettigt samtal. Den som inte vet på vilket sätt den ska lyssna efter svar hör i många fall ingenting alls. Många som tror sig inte kunna få kontakt med andevärlden vet helt enkelt inte med vilket sinne de ska ta emot informationen.

Det är viktigt också att kunna skilja på sanning och strunt. Den som inte kan skilja på dem kan bli medlockad på allsköns dumheter.

Att fråga. Den som vill ha ett vettigt svar gör gott i att ställa en klok fråga. Att ställa bra frågor är en färdighet som kan övas upp. Vilka frågor ska man då inte ställa? Kort och gott de man inte vill ha svaret på.

Filtrera och tolka information. Anden du pratar med är inte utan egenintresse utan har också en agenda, även om den är välvillig. Därför är det viktigt att kunna filtrera det den säger genom det som är sant för dig och som du vill. Svaren du får är också ett uttryck för den verklighet som anden förhåller sig till. Det är inte säkert att det kan tillämpas rakt av i vår materiella verklighet utan det kan i många fall behöva översättas.

Känn dina egna styrkor och svagheter. För att plocka ner och tillgodogöra sig informationen från andevärlden behöver man vara stark inom alla delar jag nämnt ovan och mer därtill. Det är dock vanligt att någon är stark inom något och svag inom något annat. Jag har särskilt reflekterat över det när jag träffat människor som är starka på att ta emot budskap men som sedan vacklar i sin tolkning eller inte kan skilja sanning från strunt. Att man kan höra andevärlden betyder inte att man förstår eller kan översätta det som sägs. Den distinktionen är viktig att förstå eftersom den som plockar ner budskap utan urskiljnings- och tolkningsförmåga kan ställa till mycket bekymmer för sig själv och andra. Om man har svaga sidor är det viktigt att arbeta med någon som kompletterar en.

Symboler, ceremonier och verktyg

Det är vanligt att människor som söker kontakt med andevärlden använder sig av symboler, ceremonier och fysiska verktyg för att på olika sätt hjälpa i den kontakten. Mycket fungerar, annat är inbillning medan en del snarare är distraktion. Visst kan vi framgångsrikt använda symboler och annat men låt dem inte skymma den egna förmågan. Den är själva kärnan i kontakten och finns inte den så är resten bara krimskrams.

En väg för de hängivna

Många är vi som efter vår första kontakt inbillat oss att världens alla bekymmer skulle lösas om alla bara tog enteogener. Om alla fick samma möjlighet att lösa sina trauman, känna empati för allt levande och se sin sanna potential skulle rimligtvis alla vara betydligt snällare och ta hand om såväl jorden som sina medmänniskor. Det är en bedräglig villfarelse.

Enteogener är verkligen inte en väg för alla.

Det är tvärtom en väg som kräver hängivenhet och en ovanligt stor portion mod. Ett av de vanligare sätten som enteogener hjälper oss är genom att rota igenom vårt inre, hitta det som vi noga förträngt och köra upp det i ansiktet på oss. Enteogener har en förmåga att kringgå våra försvarsmekanismer och med obarmhärtig kärlek visa oss det som vi försöker dölja för oss själva. Därför kan en session med enteogener motsvara flera års terapi men håll i åtanke att det verkligen inte är alla som är redo för flera års terapi på en gång.

Den som inte är med på att rannsaka sig själv och vågar möta varenda vedervärdighet i syfte att läka och växa bör inte använda enteogener. Korrekt använda är enteogener exceptionellt säkra men felaktigt använda kan de leda till att vi återtraumatiserar oss istället för att läka. Felaktigt använda kan de också göra oss manipulerbara och sårbara för attacker från andevärlden.

Inte en genväg

Motståndare försöker ibland hävda att enteogener är en genväg; underförstått en fuskväg. Att den “sanna” vägen går genom långvarig meditation, bön, psykoterapi, yoga eller annan väg till självkännedom. Jag har alls inget emot att saker ibland behöver ta tid men det finns inget självklart samband mellan tid och uppnådd självkännedom. Insikt kan värkas fram som en pärla i ett ostron eller slå ner som en blixt.

Enteogener kan i många fall skära rakt igenom lager av föreställningar så att vi snabbt hittar fram till insikten. Har vi dessförinnan utan resultat sökt i åratal eller decennier kan det vara rent provocerande hur lätt det går. Likväl skulle jag hävda att insikten i sig inte är grejen. När insikten väl landat behöver vi omsätta den i handling och låta den genomsyra vårt liv för att den ska få faktisk mening. Enteogener visar oss vad vi behöver göra men gör det i regel inte åt oss.

Det finns oändligt många sätt att uppnå insikt och självkännedom. Vad som inte finns är SÄTTET som gör alla andra sätt överflödiga. Det behövs olika vägar eftersom människor är olika, befinner sig på olika resor och har olika behov.

Det bör också påpekas att det ingalunda råder ett motsatsförhållande mellan enteogener och exempelvis meditation, bön, psykoterapi eller yoga. Tvärtom är de utmärkta komplement till varandra.