Skillnaden mellan kunskap och visdom

Kunskap kan vilken nöt som helst skaffa sig. Böcker är fulla av det och våra lärare likaså. Kunskap är inget annat än någon annans beskrivning av någonting som du själv inte undersökt. Vi fyller våra huvuden med sådant och tror att vi vet något, vilket i många fall göder en obalans på egonivån.

Visdom däremot, den kommer inifrån. Den växer fram ur den egna upplevelsen, är rotad i ditt sanna jag och blommar ut i din egen sanning.

Kunskapen skymmer ofta visdomen eftersom den på förhand förklarar för oss hur vi ska förstå någonting. Den levererar ett ramverk och ett svar så att allt du sedan försöker förstå på ett eller annat sätt förhåller sig till kunskapen. Och trots kunskapens ytliga natur inbillar vi oss ofta att den är sannare än visdomen, vilket är fullkomligt absurt.

En bild av ett äppelträd är inte sannare än trädet självt. Bilden är platt och utan substans. Du kan inte äta dess äpplen eller svalka dig i dess skugga. Ändå bygger vi hela lärosystem kring sådana bilder och försöker förstå trädet utifrån bilden.

Du kan bryta dig fri från detta. Gå ut och upptäck det du vill upptäcka utan att först läsa på. Om du vill veta någonting om trädet, gå då först till trädet. När du har din egen bild av något så kan du sedan jämföra den med andras. I den mån som du på förhand tagit till dig någon annans berättelse, se den för vad den är. Upprepa den inte som din egen förrän den är det. Prata om sådant som du vet något om och som är relevant för dig. Skala bort dravlet.

När du gör dig kvitt föreställningarna som du fått från andra och istället rotar dig i den egna upplevelsen framträder visdomen.