Hur medveten närvaro löste mitt sexmissbruk

Ett av de mest skamfyllda missbruk som jag behövt göra upp med är sexmissbruk. För mig uttryckte det sig huvudsakligen i att jag sexchattade med främlingar men det kom också till uttryck i mina faktiska relationer. När jag gick in i missbruket stängdes förnuftet av, likaså respekten för mig själv och de förhållanden jag hade.

Missbruket kretsade till stor del kring fantasier som jag projicerade på andra människor. Istället för att utforska tillsammans så blev den jag just då hade sex med snarare en projektorduk som jag spelade upp mina fantasier på. I efterhand ser jag att många av de människor som jag då chattade med också var sexmissbrukare och använde mig på samma sätt. Vad som var utmärkande var avsaknaden av ett genuint intresse för den andra människan. Sexchattandet var inte mycket till dialog utan snarare två monologer.

Under lång tid förnekade jag att jag överhuvudtaget hade ett problem. Sedan kom en rad bryska uppvaknanden och så småningom förstod jag att jag var tvungen att göra något för att bryta mitt destruktiva tvångsmässiga mönster. Först fick jag terapi. Sen gick jag till SLAA (Sex and Love Addicts Anonymous/12-stegsprogrammet). Båda hjälpte mig att börja prata om mina problem men ingen av dem gav mig verktygen som jag behövde för att övervinna mitt missbruk. Så det hela fortgick, i större eller mindre utsträckning och med tillfälliga avbrott, tills en helg då min älskarinna och jag hyrt ett hotellrum.

Vi låg i badkaret när min intuition viskade “tvätta henne”. Så jag frågade:
– Är det ok om du är passiv ett tag? Jag skulle vilja tvätta dig men jag vill att du bara tar emot.
Hon nickade och jag badade med omsorg hennes kropp. Efteråt hjälpte jag upp henne ur badet och torkade av henne med en handduk. Jag ledde henne till sängen där jag med samma omsorg masserade henne.

När jag masserade henne insåg jag att jag var helt absorberad i nuet. Jag befann mig i kontaktpunkten mellan mina fingrar och hennes kropp och jag kunde omöjligtvis vara någon annanstans samtidigt. I det ögonblicket fanns det inte plats för fantasier i mitt medvetande. Där fanns bara hennes kropp, min kropp och kontaktpunkten mellan de båda. Och det fanns ingenstans i hela världen som jag hellre skulle vilja vara.

Där och då började min problematik att lösas. Jag blev återigen hänvisad till det enklaste och mest komplexa av alla verktyg – meditation och medveten närvaro. När jag ställdes inför det medvetna valet att möta den andra i fantasin eller på riktigt här och nu så var valet påfallande lätt. När jag hade en äkta kontakt i nuet förlorade fantasierna sitt grepp om mig.

Att hjälpa andra

Alla kan i regel hjälpa någon. Även om vi inte kan stötta dem i själva processen så kan vi kanske hjälpa till att undanröja hinder så att de själva kan göra arbetet. Mycket av det jag beskriver här är allmängiltigt och gäller såväl när vi hjälper privat som professionellt men det är med det senare i åtanke som jag skriver det.

Var jag själv befinner mig

Alltför många som vill hjälpa andra gör det för att de inte vill eller vågar hjälpa sig själva. Istället för att konfrontera det som skaver inom sig fokuserar de på andra. När vi på så vis är på flykt från eller distraherar oss från vår egen läkeprocess kan vi i bästa fall bara erbjuda en bråkdel av vår verkliga kapacitet. I värsta fall projicerar vi våra egna bekymmer på den andra och försöker i själva verket lösa våra egna genom dem vilket kan mynna ut i att vi förvirrar och saboterar deras process.

Det jag säger till andra är det jag själv behöver höra.

I min mening bör den som vill hjälpa andra professionellt först ha gjort sin egen läkanderesa. När vi läker oss själva får vi tillgång till verktygen som behövs för att läka och kan sedan hjälpa andra. Det ger oss också en annan förståelse för och ödmjukhet inför hur läkeprocessen kan se ut även om den naturligtvis kan skilja en hel del mellan människor.

Att man gjort en läkanderesa betyder inte att man kan hjälpa med allt. Det kan finnas betydande likheter mellan processer vilket innebär att man kan hjälpa med mer än det man själv läkt, men det kan också finnas betydande skillnader som gör att man hellre bör avstå eller åtminstone vara öppen med sin okunskap.

Genom att veta vad som är vårt eget och vara öppna med det minimerar vi förhoppningsvis projicerandet av våra egna bekymmer på den vi försöker hjälpa.

Hjälpa utifrån den andras föreställning

Ibland kan människan behöva en helt ny världssyn för att läka. Det är emellertid oftast inte fallet utan det är då bättre att hjälpa dem utifrån den världssyn de redan har.

Låt den som är kristen bli hjälpt av sin tro på Gud och Jesus, och låt den som är ateist bli hjälpt av sin tro att sådant inte lägger sig i deras liv och att kraften snarare ligger hos dem själva. Tvingar vi i läkearbetet på den som är kristen en ateistisk syn på läkeprocessen eller kallar in Jesus för att läka ateisten så riskerar vi att förvirra och sabotera processen.

Om du hjälper någon annan så kom ihåg att detta inte är din läkeprocess utan deras. Låt deras föreställning om världen och vad som kan hjälpa dem styra. Du är där för att stötta dem i deras process, inte att konvertera dem.

Uppmuntra det som är gott

Även när mycket tycks vara kaos finns det också sådant som fungerar. När vi tar tillvara och bygger på det som är gott och fungerande stärks samtidigt självkänslan och tron på att vi har något friskt som är av värde.

Som den som hjälper kan vi förstärka detta ytterligare genom att vara särskilt uppmärksamma på det som fungerar och ge positiv uppmuntran. Ett sammanhang som jag kikade in i drog det ganska långt. Där ignorerade man fullkomligt det som inte ansågs vara gott och gav översvallande positiv respons när man låg i linje med det som uppfattades som gott. Det var manipulation men eftersom den var så uppenbar och dessutom utfördes med kärlek uppfattade jag den som god. Den som utsattes för manipulationen förstärkte snabbt de önskade beteendena på bekostnad av de oönskade. Det är dock uppenbart att tekniken också har fallgropar. Används den utan kärlek är det lätt att på samma sätt manipulera människor till negativa beteenden och den kan också leda till en icke önskvärd likriktning av beteenden och tankar på sätt som liknar hjärntvättning.

Visa vägen

– Gör som jag säger, inte som jag gör, brukade min pappa skämtsamt säga.
För det är ju precis så vi människor inte fungerar. Vi gör inte som andra säger åt oss utan härmar vad de gör.

Ditt tillstånd smittar. Om du är i en position där du kan så var någon att inspireras av. Var positiv. Se det friska och vackra i den andra. Var sann, sårbar och modig. Om du har vad den andra behöver, låt det skina genom dig så att den andra kan följa ditt exempel. Men märk väl, det måste vara sant. Låtsas inte vara något du inte är och vet när du inte kan visa vägen. Kan du inte så var ärlig med det.

En kärleksfull uppsträckning

Ibland behöver den man hjälper en ordentlig uppsträckning. Den behöver någon som påtalar undanflykter och strunt, någon som kan se igenom distraktioner och rena lögner och föra tillbaka dem till kärnfrågorna de försöker undvika. Att exponera någon så kräver förtroende och fingertoppskänsla. Men framförallt krävs det att det görs med kärlek och utan minsta uns av illvilja.