Skam och skuld

Skam är känslan av att själv vara fel medan skuld är känslan av att ha gjort fel. En del kan uppleva mycket skam eller skuld i sin utmattning.

Det är viktigt att vara självreflekterande för att identifiera och läka det som behöver läkas och för att lära av sina misstag. Där har känslorna en praktisk betydelse eftersom de vägleder oss till områden som vi behöver skärskåda.

Bekymmersamt blir det emellertid när vi istället för att använda dem som vägledning ältar dem som negativa känslor och tankar. I boken finns ett flertal tekniker som kan vara relevanta för att arbeta med sådana men en som ligger nära till hands är den för att bryta negativa tankemönster. Finner vi sedan att det negativa tankemönstret grundar sig i att vi verkligen gjort något fel så kan vi göra vad vi förmår för att rätta till det, exempelvis genom att omprioritera eller arbeta med förlåtelse.

Missbruket sitter i människan

Det är vanligt vid substansmissbruk att människor anklagar substansen för missbruket. ”Amfetaminet förstörde hennes liv” kan det exempelvis låta om en amfetaminmissbrukare. Men missbruket sitter aldrig i substansen utan i människan. Det är inte amfetaminet som förstört hennes liv. Hon har använt amfetamin för att fly det som gör ont i henne och har på så sätt förstört sitt liv. Hon valde amfetaminet för att bedöva sig. Skillnaden är avgörande för den som vill förstå och komma tillrätta med missbruk.

Att påskina att missbruket sitter i en substans förlägger ansvaret och ofta också lösningen utanför personen. Vi förhindrar inte missbruk genom att plocka bort substanser för även om vi skulle lyckas få bort en substans helt och hållet så förflyttar det enbart missbruket till något annat. Därför fungerar inte narkotikalagstiftningen missbruksförebyggande utan enbart missbruksförflyttande. Att förflytta missbruket från något olagligt till något lagligt har inte löst missbruket.

När vi förstår att missbruket sitter i människan så förstår vi också att det är där vi behöver söka lösningarna. För att lösa missbruket behöver personen komma underfund med varför den missbrukar och åtgärda det. I den processen är det viktigt att personen äger sin historia och vågar se det den vill fly eller distrahera sig ifrån. Förlägger den då missbruket utanför sig själv, exempelvis i en substans, så är det för att slippa se och ta ansvar.

Att ge substansen skulden sätter dessutom missbrukaren i en offerroll vilket inte är hjälpsamt när den ska tillfriskna. För att tillfriskna behöver vi förstå att vi har makten över vårt liv, inte avsäga oss makten över det.

Jag har använt substansmissbruk som exempel här. Samma resonemang är giltigt för alla sorters missbruk.

Förlåtelse

Förlåter gör vi inte för att befria någon annan. Vi gör det för att befria oss själva. Så länge vi inte har förlåtit någon så bär vi med oss negativa olösta känslor som fräter på vårt inre.

Att förlåta innebär inte att vi säger att det som hänt är okej och det innebär inte heller att vi behöver återuppta kontakten ifall vi inte vill det. Det innebär att vi möter, accepterar och släpper taget om det som varit. Ibland kan det leda till att man vill återuppta kontakten för att lösa det som varit tillsammans med den andra, men det är ofta inte nödvändigt.

Jag kommer först att beskriva hur jag fick till mig tekniken men det är inte berättelsen som är poängen. Det är tekniken som är poängen. Berättelsen finns med som bakgrund till tekniken.

Berättelsen om Isak

Jag mediterade en dag när en dörr plötsligt forcerades upp till vänster om mig. In klev en man som presenterade sig som Isak.
– Vi känner varandra sedan tidigare, sa han utan att avslöja varifrån. Vi ska arbeta tillsammans.
– Vad är det vi ska göra, frågade jag.
– Vi ska stå till tjänst. Vi ses snart, broder, sa han och gick.

Flera veckor senare dök han åter upp.
– Det är tid för oss att börja arbeta, Daniel. Jag är här för att hjälpa dig att förlåta. Du ska få göra tre saker. Först ska du förlåta dig själv. Sedan ska du förlåta alla som gjort dig illa. När du gjort det ska du förlåta alla andra som behöver förlåtelse.
Jag höll andan en sekund.
– Menar du människor som jag inte känner?
– Ja.
– Att förlåta främlingar?
– Ja. Det är din uppgift. En av dem.
Blotta tanken var svår att greppa så jag lämnade det sista därhän för stunden.

– Vad gör vi nu?
– Du ska gå en pilgrimsvandring. Under den ska du utföra arbetet med att förlåta inom de relationer som du har. Gör såhär. Skriv ner namnen på alla som du behöver förlåta eller som du behöver förlåtelse av på varsin lapp. Sortera dem så att den viktigaste ligger först och resten sedan i fallande ordning. Ta sedan den första lappen i högen, lägg den över ditt hjärta och säg personens namn. Börja gå. Under tiden som du vandrar, prata högt. Be om förlåt för allt du kommer på som du vill säga förlåt för. Lämna ingenting osagt. Det kan ta tid. Låt det göra det. När du sagt allt som du vill ha förlåtelse för, vänd på saken och säg allt som den andra gjort mot dig som du vill förlåta den för. Det är viktigt att du talar högt och tydligt när du går eftersom det ger betydligt mycket mer kraft till orden än om du säger dem tyst för dig själv. När allt sagts så sätt dig ner och meditera. Koppla samman ditt kronchakra och hjärtchakra med chakrana i dina handflator. Tillkalla därefter mig och be mig frigöra energin. Du kommer att känna ett energiflöde uppåt. När det avtar så är det klart. Bränn, riv sönder eller gräv sedan ner lappen.

Jag skrev ner namnen på alla jag kunde minnas som någonsin hade gjort mig illa eller som jag hade gjort illa. Till slut satt jag där med en rejäl bunt namn.

● ● ●

Handen på bröstet och en fot framför den andra. Jag gick själv och med tydlig stämma uttalade jag allt som jag kände att jag behövde be den första personen om förlåtelse för. Tårarna rann och det tog tre kvart innan jag vände på det och började förlåta personen för vad den gjort mot mig. Sen satte jag mig ner och kopplade upp till Isak som frigjorde energin. Jag brände lappen och andades ut.

– Jag förstår nu att vi alla redan är förlåtna, sa jag till Isak efter att ha avverkat ytterligare några personer.
– Det stämmer, sa Isak. Har du kommit underfund med varför?
– Jag tror det. När jag började förlåta andra för allt de gjort mig förstod jag snart att det inte fanns något att förlåta eftersom de alltid gjort så gott de kunnat. Det var kanske inte gott nog men personen var inte förmögen att göra bättre. Människor kan vara klumpiga, dumma, uttrycka sig kränkande eller nedvärdera sina medmänniskor men bara för att de i stunden inte förstår bättre. Det är som ett barn som råkar ha ihjäl en myra som den plockat upp. Det finns inget illvilligt eller överlagt i handlingen. Det bara blev så.
– Och detsamma gäller mig, fortsatte jag. Jag har verkligen varit skittaskig mot människor. Jag har ljugit, manipulerat, varit arg, skrikit, svurit, kallat människor både det ena och andra, slagits, förstört och sårat. Men bara utifrån oförstånd och omedvetenhet. Jag vill i grunden människor gott. Ibland är jag bara inte tillräckligt klok och inkännande för att klara det. Därför är jag redan förlåten. Därför är vi alla redan förlåtna. Vi har alla gjort så gott vi har kunnat med verktygen och den nivå av medvetenhet som vi haft just då.
– Precis så, sa Isak.

● ● ●

Kyrkklockorna började ringa precis som jag stod bredvid kyrkan med min 3-åriga dotter.
– Vad är det, frågade hon exalterat.
– Det är klockorna från kyrkan där, förklarade jag och pekade.
– Vi måste gå dit, insisterade hon och drog med mig.
Vi steg in genom de stora portarna till kyrkrummet. Hon sprang upp och ned för gångarna innan hon hittade en lekhörna. När jag stod där och betraktade henne kände jag plötsligt en välbekant energi.
– Är du här, Isak, frågade jag.
– Ja, svarade Isak.
Jag kände efter. Förlåtelse.
– Är du den de kallar Jesus?
– Ja.
– Men varför kallar du dig för Isak?
– För att jag heter så.
– Håller du till här inne, i kyrkrummet?
– Nej, skrattade han. Nästan minst av allt här, faktiskt. Jag är mest där ute.
– Men vad gör jag här?
– Gå en sväng här inne, Daniel. Det finns något till dig.

Jag sneglade över på dottern som var fullt upptagen med att stoppa in trädjur i Noaks ark.
– Jag går bara en liten sväng. Stanna kvar här.
– Mmm, svarade hon utan att titta upp.

Jag gick nedför raderna och fram till altaret. Inget fångade min blick. Jag rundade altaret och tittade på fotografier av de kyrkoherdar som varit verksamma vid kyrkan. Halvvägs tillbaka till dottern kom jag förbi en stor bok som låg uppslagen på ett podium. Jag kastade ett öga på den och fångades av sidans enda rubrik: TILLÄGG TILL DANIEL.
– Här är det, tänkte jag och började läsa.
Boken berättade om när bibelns Daniel vid unga år fick sin första Gudskontakt och började förmedla det som Gud sa till honom.
– Andra må tvivla, viskade Isak i mitt öra, men det finns ingen anledning för dig att göra det.

Isaks förlåtelseteknik

• Skriv ner namnen på alla som du behöver förlåta eller som du behöver förlåtelse av på varsin lapp. Sortera dem så att du har den allra viktigaste först och därefter i fallande ordning.

• Ta den första lappen i högen, lägg den över ditt hjärta och säg personens namn. Börja gå. Under tiden som du vandrar, prata högt. Be om förlåtelse för allt du vill förlåtas för. Lämna ingenting osagt. Det kan ta tid. Låt det göra det.

• När du är klar med det du vill ha förlåtelse för, vänd på processen. Säg på samma sätt högt allt som personen gjort mot dig som du vill förlåta den för.

• När allt sagts så sätt dig ner och meditera. Lägg dina öppna händer på benen med handflatorna uppåt. Koppla samman toppen av ditt huvud (kronchakra) och ditt hjärta (hjärtchakra) med dina handflator (handchakran). Tillkalla därefter Isak och be honom frigöra energin. Du kommer att känna ett energiflöde uppåt. När flödet avtar så är det klart.

• Bränn, riv sönder eller gräv sedan ner lappen.

• Tacka.

• Ta sedan nästa lapp, lägg den över hjärtat och gör om det hela tills du inte har några fler lappar.

Lite mer om tekniken

Att vandra
Tekniken är menad att utföras på vandring men kan ändras för att passa personen. Anledningen till att den passar sig särskilt väl för vandring är att den fysiska rörelsen och yttre förflyttningen hjälper processen framåt. Rörelsen hjälper oss dels att komma åt och frigöra minnen som vi kanske glömt och den hjälper oss också att göra den inre förflyttningen som förlåtelsen innebär.

Att tala högt
Det är viktigt att du talar högt och tydligt när du går eftersom det ger betydligt mycket mer kraft till orden än om du säger dem tyst för dig själv. När vi säger saker tyst är det dessutom lätt hänt att vi börjar tänka på annat. Att tala högt hjälper oss att hålla fokus på det vi gör. Inledningsvis kan det kännas ganska konstigt att tala så men efter ett tag släpper det och talet hjälper det vi förträngt att komma upp till ytan.

Vad mer behövs?
Vi kan ibland behöva göra mer för att verkligen bli färdiga med processen. Isak kan exempelvis under meditationen säga till oss att be någon om ursäkt när vi träffas, att lämna tillbaka något eller göra något annat. Under meditationen kan vi också fråga Isak om vi behöver göra något mer.

Hur mycket behöver jag be om förlåtelse för?
Den första gången jag gick en förlåtelsevandring hade jag med mig ett 50-tal lappar. Jag hade verkligen grävt djupt i mina gömmor av oförrätter och klavertramp, ända bak till dagistiden. Efter ungefär halva vandringen började Isak avfärda mina försök att ge eller finna förlåtelse.

– Varför ber du om ursäkt för det här, ifrågasatte han.
Sedan förklarade han att vi i många fall känner skuld i onödan. Allt behöver man inte be om förlåtelse för. En del saker bara blev som de blev utan att det var någons fel. I andra fall var det en nödvändig och god handling även om vi i efterhand betvivlat det.

Om du har med dig väldigt många lappar behöver det inte nödvändigtvis betyda att du har mycket att förlåta eller be om förlåtelse för. Det kan vara ett uttryck för att du tar på dig alltför mycket skuld, eller i andra ytterligheten att du är alltför snarstucken och långsint. Ta med dem alla ändå men var uppmärksam på vad Isak säger.

Att få hjälp med att frigöra energin
Om den som behöver arbeta på förlåtelse inte själv kan eller känner sig trygg i att skapa kontakten med Isak så kan detta göras av någon som kan. I så fall utförs början av tekniken på samma sätt som beskrivits genom att den som arbetar med sin förlåtelse tydligt uttalar allt det som den vill be om förlåtelse för och förlåta. Den som hjälper i processen lyssnar utan att lägga sig i.

När energin ska frigöras till Isak görs detta istället genom den som hjälper. Det kan exempelvis se ut såhär:

• Sitt ner för att meditera tillsammans och håll då händer.

• Den som hjälper drar in energin som ska frigöras genom händerna, vidare till hjärtchakrat och upp genom kronchakrat till Isak.

• På samma sätt som när tekniken utförs själv så kommer energiflödet att avta när processen är klar. Det är på samma sätt också möjligt att Isak kommer med ytterligare anvisningar om vad som behöver göras för att slutföra arbetet.

Att arbeta på detta sättet kan liknas vid en fördjupad form av bikt. Den som hjälper behöver vara noga med att enbart agera mottagare och kanal. Projicera inte egna känslor på situationen genom att exempelvis lägga in ytterligare förlåtelsesteg efter eget tycke. Förmedla enbart det som Isak säger.

Negativa tankar

Det är vanligt att vi ältar negativa tankar och på så vis programmerar oss att tänka negativt. Vi tänker illa om oss själva och andra, förskjuter, tar på oss skuld eller känner skam.

Här är en övning som du kan göra för att medvetandegöra dig om dina negativa tankar. Jag fick den ursprungligen från Natha yogaskola men här är den fritt återberättad från minnet.

1. Du behöver något att anteckna på såsom en liten anteckningsbok eller ett A4-papper. Bestäm dig sedan för hur länge du ska göra övningen. Två till fyra veckor kan vara en bra start.

2. Varje gång du tänker en ny negativ tanke, skriv ner dess essens i några ord. Det kan exempelvis vara “jag är ful”, “jag har inget av värde att ge” eller “X är en skit”. Lämna plats efter tanken.

3. Varje gång du sedan tänker den tanken, sätt en pinne vid den så att du börjar räkna hur ofta du tänker tanken.

4. Gruppera varje morgon gårdagens pinnar så att du kan se hur många gånger du tänkte en specifik negativ tanke igår.

Arbeta med resultatet

När du är klar med övningen kommer du att ha ett material som du kan dra slutsatser utifrån. Vid det laget har du redan märkt att en del av tankarna hör ihop. Gruppera dem på olika sätt och se vad som händer. Vilka övergripande ämnesområden hittar du? Var finns det överlappningar och hur hör olika tankar ihop? Vilka slags negativa tankar har du inte?

Efter du undersökt materialet på det sättet så kommer du att ha en mycket bättre förståelse för vilka negativa tankar du har. Fördjupa då frågeställningarna. Vad säger de här tankarna om dig? Vad har de för ursprung? Triggas de i specifika situationer? Är de rimliga? Finns det något du behöver ändra på i ditt liv för att bli kvitt dem?

Göra något åt saken

Det är mycket vanligt att negativa tankar börjar lösas upp redan när vi kartlägger dem. Istället för att älta dem börjar vi observera dem och när vi gör det börjar vi se dem för vad de är, vilket ofta visar sig vara nonsens. Istället för att uppslukas av en tanke som att ”jag är ful” så börjar vi möta det med ”jasså, här kommer den där fultanken igen. Har jag verkligen inget bättre att tänka på?”.

Med observation höjer vi vår medvetenhet och med det följer möjligheten att gripa in och göra något åt den negativa tankegången. När vi ser vad som kommer kan vi i många fall förebygga tanken redan innan vi fastnar i den och i andra fall kan vi snabbt klura oss ur den.

Det jag har beskrivit hitintills tar i många fall bort merparten av alla negativa tankar. Om några återstår kan vi behöva skapa specifika tekniker eller strategier för att möta dem. Jag kan inte ge en övergripande teknik för det eftersom det behöver skräddarsys efter den specifika tanken som vi arbetar med. Om du förhåller dig öppen och mottaglig under tiden som du undersöker tanken kommer relevanta tekniker och strategier att uppenbara sig för dig. Det kan handla om så vitt skilda saker som omprogrammering, att bygga självkänsla eller ett behov av att förlåta.

Exempel: Att köra mot gult

Vid en period då jag kartlade mina negativa tankar så brottades jag med en intensiv sorg och saknad efter en kärlek som hade lämnat mig. De tankarna återkom många gånger varje dag så i samband med kartläggningen började jag resonera med mig själv om saknaden.

Efter jag lyckats ta mig förbi flera lager av sårat ego så fann jag en djup tacksamhet över att ha haft henne i mitt liv. Det var sorgligt att inte längre ha henne där men oavsett om hon var med mig eller inte så önskade jag henne uppriktigt allt gott i livet. Mitt sårade ego kände sorg och saknad men mina sannaste känslor inför henne handlade uteslutande om tacksamhet och välvilja. Frågan var hur jag skulle kunna ge plats åt mina sanna känslor.

● ● ●

När jag kör mot gult pussar jag ibland handflatan, sätter den mot taket och önskar mig något.

Vad jag gjorde var att ta den vanan och programmera om den. Istället för att önska något åt mig själv när jag körde mot gult sa jag nu något i stil med ”Tack för att jag har fått ha dig i mitt liv. Jag önskar dig uppriktigt allt gott.”.

När jag gav dem utrymme gick det snabbt för mina sanna känslor att få överhanden. Samma vecka var saknaden hanterbar och inom ytterligare ett par veckor var min känslomässiga kris läkt. Visst kunde jag fortfarande sakna henne men saknaden överskuggades med råge av tacksamheten. När jag tänker på henne idag är det med värme och ett leende.

Vid oro

När vi oroar oss tar vi ut negativa händelser i förskott. Oron stjäl energi och fokus från oss, särskilt när den går på repeat. Händer inte det som vi oroat oss för så har vi utan anledning ältat en negativ möjlighet. Händer det som vi oroat oss för så har vi i onödan upplevt det negativa flera gånger och på så vis möjligtvis också attraherat det vi oroat oss för.

Den här övningen kan användas för att släppa oron utan att för den delen ignorera den.

● ● ●

1. Föreställ dig det värsta som kan hända.

2. Acceptera den utgången.

● ● ●

När jag accepterat det sämsta möjliga resultatet upplever jag att det är lättare att lägga oron åt sidan.

Om det du oroar dig för är något du själv är frivilligt delaktig i och du inte kan acceptera det värsta som kan hända – avstå. Man bör inte göra saker som man inte är beredd att hantera konsekvenserna för.

Om det du oroar dig för är något som du inte själv är delaktig i och du inte kan acceptera det värsta som kan hända – engagera dig eller släpp taget. Din oro bidrar inte till en gynnsam lösning. Hjälp istället till att finna eller ge energi åt en bra lösning eller släpp taget om situationen.