Vi satt i Pildammsparken i Malmö när jag fick förklarat för mig att religiösa människor också kunde vara andliga. Jag blev jag uppriktigt förvånad eftersom det för mig lät som en självmotsägelse.
– Inte kan väl den som har en genuin andlig kontakt och strävan söka sig till trossystem som sår splittring och begränsar kontakten med det gudomliga, tänkte jag.
– Jag måste hitta de religiösa människorna och fråga dem, var den naturliga följdtanken.
Det tog inte mer än 30 minuter så stod jag framför ett bord på Möllevångstorget där en kristen grupp bjöd på kaffe och bibelcitat. Jag drog ett citat ur burken, vecklade upp lappen och läste:
– Det var ett synnerligen tydligt budskap, fnissade jag för mig själv. Religiösa människor är dåligt sällskap.
Det har emellertid inte hindrat mig från att fortsatt nyfiket studera religiösa och deras sammanhang. Än har jag funnit få religiösa människor som jag bedömer har haft genuina andliga upplevelser. Deras längtan är ofta genuin men istället för att ha baserat sin tro på egen upplevelse så har de trasslat in sig i någon annans beskrivning av det gudomliga. Det yttrar sig i att de hänvisar till andras upplevelser som de läst eller hört om och inte sina egna.
Pingstpastor på besök
Sällan har detta varit mer iögonfallande för mig som när jag var ensam hemma hos mina svärföräldrar och deras pingstpastor ringde på dörren. Jag bjöd in honom på en kopp te och vårt samtal gled in på änglar.
– Tror du på änglar, frågade jag honom.
– Självklart, svarade han. Änglar finns på riktigt. Jag pratar ofta om dem i mina predikningar.
– Har du arbetat med änglar, frågade jag honom.
– Nej, svarade han och jag började märka en begynnande osäkerhet i hans röst.
– Har du pratat med dem?
– Nej.
– Har du känt av dem?
– Nej.
– Men hur kan du då tro dig veta att de finns?
– Det står så i Bibeln.
● ● ●
Tänk vad ofta vi predikar mångordat och övertygat om sådant vi själva aldrig upplevt. Det är ingalunda enbart inom religion som det sker men det är mycket tydligt just där. Istället för att veta bär vi omkring på andras föreställningar som i regel är lika ogrundade som våra egna.
Som någon som faktiskt har personlig kontakt med änglar, Isak (den de kristna kallar Jesus) och det de kallar Gud tycker jag att det känns jättemärkligt när någon som inte har det predikar för andra hur de ska förstå dylika entiteter och energier. Särskilt besynnerligt och väldigt mycket mer problematiskt blir det när de dessutom gör sig till uttolkare av deras vilja och pådyvlar sina åhörare detta. Det öppnar upp för manipulation, maktmissbruk och ger plats åt typen av människor som vill styra andra. Och till syvende och sist är det också det som för mig är mest iögonfallande med religioner. De är mänskliga skapelser som tjänar mänskliga intressen och har ofta lite med andlighet att göra.
Andligheten blir då en skör fasad som religionerna använder för att legitimera sin existens medan de i själva verket ägnar sig åt att kontrollera människor. Det märks särskilt tydligt när de ställs inför äkta andlighet. Då är deras instinktiva reaktion att kasta personen i lejongropen, spika upp vederbörande på ett kors, bränna den på ett bål, förinta dem till sista barn eller jaga dem till världens kant.
Därför är också egenupplevd andlighet så farlig för religionerna. Den undergräver deras legitimitet och tolkningsföreträde.
Gud är inte kristen
och inte jag heller.
Isak (Jesus)
Rädsla och förvirring
Jag var en gång i Vor Frue Kirke (Vårfrukyrkan) i Köpenhamn där jag mediterade med förhoppningen att förnimma andlig aktivitet i kyrkan. Men det var dött. Den enda ängeln där var gjord av marmor och Gud verkade inte bry sig nämnvärt om platsen.
Efter en stund accepterade jag att det inte var en plats för andlig kontakt men undrade för mig själv vad som då fanns där. Omedelbart kände jag människornas känslor. Jag satt uppe vid altaret och kände så himla mycket kärlek. Kärleken mellan människor som gifter sig. Det är en fantastisk slags glädjefylld kärlek som verkligen lämnar avtryck. Men efter hand framträdde också två andra mycket starka känslor som var inpräntade i rummet, nämligen rädsla och förvirring.
Kyrkan är en plats för människor. Det är inte en plats för änglar, Gud eller Isak (Jesus). Det är inte en plats för mirakler, kontakten med det högre eller ens en kraftplats. Det är en plats för människor, människors känslor och människors planer. Vi kan naturligtvis ha andliga kontakter i en kyrka också men det är i regel mycket lättare utanför den.
Charlataner
Det pratas ibland om charlataner i andliga eller religiösa sammanhang och jag varnar själv för bluffen som jag uppfattar religion att vara. Jag vill dock inte tro att de faktiska charlatanerna är särskilt många. Pingstpastorn som jag nämnde ovanför uppfattar jag exempelvis inte som en charlatan utan bara okunnig inför vad det är han faktiskt vet och därmed borde prata om. Att vara okunnig är inte att vara en charlatan. Att tro sig veta mer än vad man faktiskt vet är inte att vara en charlatan. Att överskatta sina förmågor, lita på sådant man hört eller vara någon annans nyttiga idiot är inte att vara en charlatan.
En charlatan är någon som falskeligen påstår sig ha kunskap eller förmågor och som vet att det de påstår är falskt. Det räcker inte med att det är falskt utan personen måste också veta att det är falskt. Först då är det ett bedrägeri.
Sådana människor finns och kan vara mycket farliga. Med medvetna manipulationer kan de styra och påverka väldigt många. De är dock få.
Den egna upplevelsen
Religion är att tro på någon annans upplevelse.
Andlighet är att ha din egen upplevelse.
Deepak Chopra
Andlighet är till sin natur egenupplevd. Annars är det inte andlighet utan skådespel.
Det är bara i den egna upplevelsen som vi faktiskt kan känna det gudomliga och dess plan för oss. För att få tillgång till den egna upplevelsen behöver vi släppa våra präster, gurus och mästare för att själva möta det som väntar på oss.
