Psykos

Ett tillstånd som är närbesläktat och ofta överlappande med trauma är psykos. Ordet psykos kommer från grekiskans psȳchē som betyder ’själ’ eller ’liv’ och -osis som kan översättas som ’abnormalt tillstånd’.

När jag pratar om psykos så menar jag ett tillstånd där en person:
• tappat greppet om sig själv eller verkligheten, på grund av att den
• varit med om en svår upplevelse eller kommit underfund med något jobbigt
• som den inte har haft verktyg, vilja eller mod att hantera.

Personens mentala funktioner har gått i baklås eftersom den inte kunnat eller velat hantera situationen på ett bättre sätt. Det är i det läget vanligt att exempelvis fastna i tankar, drabbas av vanföreställningar och att ens funktioner blir drastiskt nedsatta.

Vanliga psykoser

De flesta psykoser är kortvariga och övergående. En person är med om en traumatisk situation som får den att förlora fotfästet men återfår det inom timmar eller dagar. Under den tiden har personen funnit ett sätt att acceptera eller åtminstone hantera situationen så att den inte ska gå upp i limningen.

Vid en långvarig psykos har personen fastnat i tillståndet eftersom den inte kan eller är ovillig att göra det som är nödvändigt för att komma vidare. Det kan exempelvis vara att personen inte hittat ett sätt att hantera situationen, fastnar i gamla vanor och sammanhang, är alltför bekväm för att ta sig vidare eller är rädd för utmaningen.

En psykos kan utlösas av vilken traumatisk upplevelse som helst som personen inte är mentalt förmögen att hantera. Den allra vanligaste utlösande faktorn är att personen förlorar en betydelsefull relation. Det kan exempelvis vara att någon närstående dör, en överraskande skilsmässa eller att en familjemedlem bryter kontakten med en.

En annan utlösande orsak kan vara att man kommit åt minnen eller blottlagt beteenden hos sig själv som man inte vill kännas vid. Psykosen blir då en form av självförsvar inför något som man inte kan eller vill hantera. Jag har inga belägg men en misstanke om att en del så kallade drogutlösta psykoser i själva verket är sådana. Personen har under påverkan kommit åt något som den desperat försökt förtränga. När personen konfronteras med det den försökt förtränga vägrar den arbeta med eller ens kännas vid det varpå personen går i baklås.

Är det dåligt att få en psykos?

Psykosen är ett sammanbrott inför något som vi är ovilliga eller oförmögna att lösa. Problemet är inte psykosen utan vår ovilja eller oförmåga att konfrontera, acceptera och lösa det underliggande bekymret.

En psykos må kännas eländig men som väckarklocka kan den vara bra. Så länge livet känns hanterbart är incitamentet att lösa ett begravt bekymmer litet men vid ett akut sammanbrott ställs vi öga mot öga med uppgiften att läka och växa. Sådana sammanbrott rymmer en oerhörd utvecklingspotential som vi har all anledning att vara tacksamma för.

MEDITATION OCH
MEDVETEN NÄRVARO

Meditation

– Hur är det med din son? Är han fortfarande arbetslös?
– Sist jag hörde hade han börjat med meditation.
– Jaha, vad är det då?
– Jag vet inte riktigt, men det är ju bättre än att han sitter och gör ingenting.

Vad är meditation?

Ursprungligen kom ordet meditation från latinet via franskan och betydde då att kontemplera, begrunda, reflektera och fundera över. I latinet användes det mer aktivt att betyda studera, öva eller planera. Med senare österländska och nyandliga influenser har det i högre utsträckning kommit att handla om att stilla sinnet och finna inre frid.

Eftersom ordet meditation används i många olika sammanhang kan innebörden skilja sig väsentligt åt. Det används idag för att exempelvis beskriva tekniker för att uppnå inre tystnad, avslappning, introspektion, visualisering, kontemplation, bön och kommunikation med något högre eller inre.

Meditation eller meditativt tillstånd

Jag skiljer på meditation och meditativt tillstånd.

Meditation. Med meditation stillar vi sinnet och kan på sikt uppnå en inre tystnad. Inget annat eftersträvas även om listan på andra effekter kan göras lång.

Meditativt tillstånd. När vi mediterar så kan vi uppnå ett meditativt tillstånd där vi har lyckats stilla eller stänga av det mentala tjatter som annars pågår inom oss. Vi kan sedan använda det tillståndet för att göra andra saker, såsom att:
• tänka klarare kring något, planera
• visualisera
• kommunicera med oss själva, något högre eller andevärlden
• arbeta terapeutiskt
• öka vår mottaglighet/känslighet

Medvetenhet och fokus

Du bör meditera 20 minuter om dagen.
Förutom om du är för upptagen.
Då bör du meditera i en timme.
Buddistiskt talesätt

För den som har alldeles för mycket att göra kan det kännas slösaktigt att lägga en timme på att meditera. Men ingen tid är egentligen bättre än just då. Det meditativa tillståndet kännetecknas av en hög grad av medvetenhet och klarhet samt färre mentala distraktioner vilket gör det ypperligt för uppgifter som kräver närvaro och fokus. Virrvarret i hjärnan reds ut och arbetet går sedan mycket smidigare.

Det undermedvetna och andra verkligheter

Jag småpratade med en tjej när en annan person kom fram och frågade om vi visste något om meditation.
– Ja, svarade vi i mun på varandra, varpå personen undrade vad vi kunde berätta.
Jag märkte att tjejen hade något att säga om saken och är nyfiken på andras upplevelser så jag lyssnade.

– Det är jättefarligt! Du kan hamna i en psykos. Man går in i andra medvetandetillstånd och många hittar aldrig ut igen. Man öppnar upp för allt ont man någonsin utsatts för och det är, som du förstår, svårt för någon som översköljs av alla dessa begravda trauman att inte hamna i en psykos. Så lita på mig, håll dig borta från meditation. Det är verkligen ingenting för vanliga människor att prova. Det är något som bara några få kan hantera, sa hon.

● ● ●

Det finns en utbredd rädsla i samhället för att få tillgång till det undermedvetna. Tanken är att vi under livets gång stoppat undan så mycket skräp att minsta skymt riskerar att leda till psykos och att vi därför helt borde undvika det undermedvetna. Den som vet med sig att den har bagage undanstoppat som den under inga omständigheter vill komma i kontakt med bör kanske inte ägna sig åt meditation. När vi mediterar finns det nämligen en möjlighet att vi blir medvetna om sådant som vi försökt förtränga.

Personligen tycker jag emellertid inte att det undermedvetna ska undvikas. Den som har stoppat undan jobbigheter behöver framförallt öppna upp och vädra ut. När vi gör oss kvitt vårt bagage läker vi och kommer vidare i livet. Att undvika det undermedvetna är att undvika läkning och det vi fortsätter att vara omedvetna om styr oss.

Många hyser liknande rädslor inför andra medvetandetillstånd. De är exempelvis rädda att förlora kontrollen eller få kontakt med andar. Den som är rädd bör inte meditera förrän den tagit itu med rädslorna eller skaffat sig strategier för att känna sig trygg.

När vi mediterar vill vi stilla sinnet för att kunna vara mer närvarande vilket mycket riktigt är ett annat medvetandetillstånd än vad många är vana vid. Där kommer emellertid rädslan för att förlora kontrollen på skam eftersom kontrollen ju faktiskt ökar.

Det människor faktiskt är rädda för är att förlora kontrollen inför negativa medvetandetillstånd. Den risken finns i princip enbart när vi vägrar ta itu med det som kommer upp. När vi är rädda och försöker fly från det som vi tycker är obehagligt kan vi, om vi är oförsiktiga, hamna i negativa tankebanor som är svåra att bryta. Det bästa sättet att hantera obehagligheter är att undersöka och göra upp med dem och den som inte är beredd att göra det skulle jag inte rekommendera att meditera.

Att få kontakt med andevärlden är vanligtvis lättare i ett meditativt tillstånd. Den som är rädd för andekontakter kan därför ha anledning att inte meditera. Oönskade kontakter är dock förhållandevis ovanliga.

När det är nog

Meditation är medicin, inte ett praktiserande.
När dörren är öppen – sluta ringa på klockan.
Alan Watts

Många tänker att meditation ska göras till daglig övning. Medan det kan finnas anledning att meditera regelbundet under en längre tid så är det ingalunda så att daglig meditation bör vara en självklar strävan. Hur länge och på vilket sätt man väljer att meditera ska anpassas till ändamålet.

Medveten närvaro

Att vara medvetet närvarande är att avsiktligt befinna sig i nuet. Det är att lägga märke till vad sinnena registrerar just nu och att vara i den här stunden. När vi lyckas vara medvetet närvarande kan vi agera utifrån den information vi har om nuet istället för att medvetet eller omedvetet agera utifrån vad som varit eller vad som komma skall.

Medveten närvaro kallas också mindfulness och har blivit ett alltmer populärt verktyg att använda vid mentalt obalanserade eller ohälsosamma tillstånd. Anledningen till det är att många sådana tillstånd härstammar från en alltför stor upptagenhet med dåtid eller framtid eller utgörs av automatiserade och omedvetna reaktionsmönster. När vi istället blir medvetet närvarande i nuet återfår vi kontrollen över sinnet och kan på så vis medvetet skapa vårt liv.

Ett vanligt verktyg för att öva medveten närvaro är meditation för att stilla tankarna. Till det kan sedan läggas en uppsjö övningar som hjälper oss att utforska nuet.

Dåtid, nutid och framtid

Vi kan i tanken befinna oss i tre olika tider – dåtid, nutid och framtid. Vi behöver dem alla för att kunna fungera optimalt men blir balansen mellan dem fel kan vi få en skev uppfattning av verkligheten och försätta oss i mentalt ohälsosamma tillstånd.

Dåtid. I kontakten med det som varit ligger möjligheten att lära oss av vår historia. När vi kan den har vi i många fall kunskapen för att framöver ta klokare beslut. I dåtiden ligger våra minnen och det som format oss till dem vi är. Att tänka tillbaka på det som varit kan i många fall vara till glädje men den som lägger för mycket tid på det som varit kan tvärt om fastna i grubblerier, bitterhet, nostalgi och liknande tillstånd.

Nutid. Den enda tiden som faktiskt finns är den vi befinner oss i just nu. Vårt handlingsutrymme finns enbart i nuet; det är här vi kan utföra det som leder oss framåt på vår resa. När vi tänker på vår dåtid eller framtid så tar vi den tiden från nuet.

Framtid. Visioner, mål och planer hör framtiden till. Det är av stor vikt för de flesta att ha en föreställning om framtiden att sträva mot och för många är det rent av det som ger livet mening. Att tänka framåt tydliggör i många fall vad vi behöver göra i nuet för att nå dit vi vill. Det är emellertid vanligt att människor stirrar sig så pass blinda på sina mål att de missar vad som händer i nuet. Drömmarna om framtiden kan på så vis paradoxalt nog göra oss mindre medvetna om vad vi behöver göra för att nå dem. Den som lägger alltför mycket tid på att tänka på framtiden blir passiv i nuet; den blir en drömmare.

● ● ●

En hälsosam balans mellan de tre tiderna är ungefär 5-90-5. Den personen befinner sig i dåtiden fem procent av tiden, framtiden fem procent av tiden och lägger resten av sin tid på nuet. När den går till dåtiden eller framtiden så är det med ett syfte, såsom att minnas varför den tagit ett visst beslut eller för att se vart den är på väg.

Nu är det såklart inte enbart fördelningen som avgör om det är ohälsosamt eller inte, utan vad vi fyller tiden med.

Den som grubblar mycket kan exempelvis ha fastnat i 85-14-1 vilket innebär att den tankemässigt huvudsakligen befinner sig i en tid som inte längre existerar. En sådan förskjutning kan exempelvis ske vid ett trauma där tiden gått i baklås och personen dagarna i ända upprepar den tiden. I en annan med samma fördelning skulle det kunna vara ett uttryck för en ohälsosam nostalgi där personen inte vill lämna det förgångna.

Ett tillstånd med fördelningen 1-14-85 vore istället kännetecknande för en person som har högtflygande tankar om vad den vill ha eller åstadkomma men som gör väldigt lite för att komma dit. Den personen pratar gärna mycket om sina drömmar men följer sällan upp det med handling. En del substanser är som gjorda för det här tillståndet då de väcker spännande tankar men samtidigt gör användaren lat och passiv.

Automatiserade responser

Stora delar av våra handlingar är helt eller delvis automatiserade. Vi har någon gång valt ett förhållningssätt och därefter utför vi med små variationer det vi förprogrammerat oss till. När vi möter en situation söker vi igenom vår databas efter responsen vi en gång valt och spelar upp den.

Den här programmeringen är till stor hjälp i vardagslivet då den tillåter oss att snabbt avgöra hur vi ska förhålla oss till en situation. Nackdelen är att vi egentligen inte möter den nya situationen utan snarare vår föreställning om den och utifrån den föreställningen spelar vi sedan upp en programmering. Vi skulle kunna kalla detta icke-medveten icke-närvaro. Eftersom vi möter vår föreställning om situationen så är vi varken till fullo medvetna om eller närvarande i situationen som den faktiskt är. Vår respons väljs automatiskt, alltså utan medvetenhet, och är ofta inte ens adekvat eftersom den kom till vid ett helt annat tillfälle.

I vårt nuvarande samhälle vore det problematiskt för oss att närma oss världen på ett annat sätt. Om vi närmade oss varje situation som om den vore unik och förhandlade fram vår respons vid varje tillfälle så skulle vi aldrig hinna med bussen.

Det finns emellertid en sorts människor som ständigt möter sin omvärld på det sättet och som således aldrig hinner med bussen om inte någon annan släpar med dem, nämligen små barn. De stannar upp vid varje grässtrå, varje vattenpöl och sten för att inspektera. De är fullt ut närvarande i ögonblicket och är ständigt öppna att omförhandla sin föreställning om det de möter.

Barn saknar dock medvetenheten som en vuxen kan besitta, bland annat för att de enbart har en vag uppfattning om dåtid och framtid.

Balansen

En balanserad vuxen kan medvetet bestämma vilka situationer den möter på nytt och vilka den för tillfället lämnar därhän för att fungera i sammanhanget. Den personen skulle uppfattas som lyhörd, uppmärksam och förmodligen också ödmjuk inför andras upplevelser.

Den skulle också ha en balans mellan dåtid, nutid och framtid. Det skulle innebära att den kan dra lärdomar av det som varit, tydligt se en riktning för sina handlingar men utöver det huvudsakligen befinna sig i nuet där handlingarna ligger i linje med såväl det som varit som med det som komma skall.

Den som uppnår den balansen är medvetet närvarande.