Att vilja fortsätta vara sjuk

För den som vill fortsätta vara sjuk
ser medicinen ut som gift.

Det är vanligt att människor som är deprimerade dröjer sig kvar i eller rent av håller fast vid sjukdomstillståndet. Ofta beror det på en ovilja att möta och göra upp med det bakomliggande bekymret. Å ena sidan vill den deprimerade kanske bli kvitt sitt dåliga mående, men å andra sidan är den inte beredd att göra de uppoffringar som behövs. Då lägger personen sig till med strategier och programmeringar som garanterar att den stannar kvar i det deprimerade tillståndet. Dessa är ofta omedvetna och den som inte vill tillfriskna vill inte heller göra sig medveten om dem.

Det är också vanligt att man är rädd för vad som kommer efter tillfrisknandet och därför dröjer sig kvar i sjukdomen. Även om det gör ont så är det onda välbekant och upplevs därför som tryggt, medan det som kommer efter tillfrisknandet är obekant och därför otryggt och skrämmande.

Här är några exempel på sätt som deprimerade människor använder för att fortsätta vara kvar i depressionen.

Bortförklaringar

– Jag vill men jag kan inte, sa han.
– Du kan men du vill inte, svarade hon.

Den som är deprimerad vet ofta ganska väl vad den behöver göra för att börja tillfriskna men gör det inte eftersom den vill slippa obehaget och arbetet som det skulle medföra. Därför kommer den på ursäkter till varför den inte kan göra just det. Ursäkterna kan låta rationella eftersom sinnet inte vill avslöja sin bluff. Det saknas exempelvis pengar, tid eller något annat som antas vara väsentligt i sammanhanget. Men när bluffen synas genom att lösningar erbjuds blir bortförklaringarna allt märkligare och oviljan att tillfriskna framträder tydligt.

Den som vill tillfriskna kan tillfriskna. Hinder är utmaningar som kan övervinnas. Det finns inget hinder som är så stort att det omöjliggör tillfrisknandet. Det enda som kan omöjliggöra det är att viljan saknas.

Distraktioner

Den som vill slippa tillfriskna distraherar sig gärna från uppgiften. Tre vanliga exempel på det är:

Att fokusera på andra. Människor som själva behöver läka fokuserar gärna på andras sår eller att försöka hjälpa andra att läka. Därför finner vi många i hjälpande positioner som inte är klara med sin egen läkning. De distraherar sig från sin egen process genom att hänge sig åt någon annans.

Att ligga i konflikt. Den som har en inre konflikt lägger den gärna utanför sig själv och anklagar andra för det den själv behöver lösa. När vi har bekymmer med någon annan så är det ofta på grund av något som vi inte löst i oss själva. Det är typiskt för människor som distraherar sig att hålla igång konflikter och hänge sig åt drama.

Att bedöva sig. Vi förknippar gärna ”att bedöva sig” med substanser såsom alkohol eller andra droger men det finns ingen ände på allt människor använder för att stänga ner. Arbete, sex, sociala medier, sport, spel… Allt som distraherar från att möta oss själva kan användas för att bedöva oss.

Att programmera sig olycklig

Deprimerade människor omger sig ofta med sådant som garanterar att de fortsätter vara deprimerade. De lyssnar exempelvis på sorgsen eller arg musik, klär sig i svart, upprätthåller destruktiva relationer, tar inte hand om sig själva eller sitt hem, äter dåligt, överkonsumerar nyheter och skräpkultur. När detta påpekas så avfärdas det ofta utan eftertanke. Även i de fall då personen kan se att dessa saker inte är bra så följs det ofta av en förklaring till varför det måhända inte är bra för andra men att det faktiskt är bra för just dem.

Allt som vi omger oss med färgar vår tillvaro. Vi programmerar oss med det. När vi omger oss med destruktivitet och dålig energi så är det också vad som kommer att genomsyra vårt liv.

Att lägga ansvaret utanför sig själv

För många är det svårt att acceptera ett eget ansvar för sitt mående utan det behöver vara någon annans fel att man mår som man gör. Då är det lockande att stanna vid att skylla på sin barndom, sin partner, den idiotiska chefen, politiker, patriarkatet, samhällets normer eller någon annan som borde veta bättre. Jag säger inte att alla de där andra inte haft något med saken att göra eller att det inte ska belysas, men det är likväl upp till personen vad den sedan gör av erfarenheten. Man kan stanna vid att anklaga andra för sitt mående eller så kan man möta det onda i sig själv, göra sig kvitt det och växa som människa. Det kan aldrig den andra göra åt en.

Det är ingen annans fel att någon inte tar ansvar för sitt eget mående.

”Jag är sån”

En del människor verkar tänka på sig själva som statiska. De tror att de är stöpta i en viss form och sedan är det bara så. Men människan befinner sig tvärt om i ständig förändring. Hon utvecklas, lär sig och bestämmer själv vem hon vill vara i varje beslut hon tar. Att låsa sig i en position är att stagnera och börja förtvina inombords.

Att lösa en depression är att förändras. Om personen inbillar sig att den omöjligtvis kan förändras så håller den sig kvar i depressionen. Då behöver den först komma till insikt om att förändring faktiskt är möjligt. Att allting förändras är rent av en av få saker som vi kan vara säkra på i livet.

Psykos

Ett tillstånd som är närbesläktat och ofta överlappande med trauma är psykos. Ordet psykos kommer från grekiskans psȳchē som betyder ’själ’ eller ’liv’ och -osis som kan översättas som ’abnormalt tillstånd’.

När jag pratar om psykos så menar jag ett tillstånd där en person:
• tappat greppet om sig själv eller verkligheten, på grund av att den
• varit med om en svår upplevelse eller kommit underfund med något jobbigt
• som den inte har haft verktyg, vilja eller mod att hantera.

Personens mentala funktioner har gått i baklås eftersom den inte kunnat eller velat hantera situationen på ett bättre sätt. Det är i det läget vanligt att exempelvis fastna i tankar, drabbas av vanföreställningar och att ens funktioner blir drastiskt nedsatta.

Vanliga psykoser

De flesta psykoser är kortvariga och övergående. En person är med om en traumatisk situation som får den att förlora fotfästet men återfår det inom timmar eller dagar. Under den tiden har personen funnit ett sätt att acceptera eller åtminstone hantera situationen så att den inte ska gå upp i limningen.

Vid en långvarig psykos har personen fastnat i tillståndet eftersom den inte kan eller är ovillig att göra det som är nödvändigt för att komma vidare. Det kan exempelvis vara att personen inte hittat ett sätt att hantera situationen, fastnar i gamla vanor och sammanhang, är alltför bekväm för att ta sig vidare eller är rädd för utmaningen.

En psykos kan utlösas av vilken traumatisk upplevelse som helst som personen inte är mentalt förmögen att hantera. Den allra vanligaste utlösande faktorn är att personen förlorar en betydelsefull relation. Det kan exempelvis vara att någon närstående dör, en överraskande skilsmässa eller att en familjemedlem bryter kontakten med en.

En annan utlösande orsak kan vara att man kommit åt minnen eller blottlagt beteenden hos sig själv som man inte vill kännas vid. Psykosen blir då en form av självförsvar inför något som man inte kan eller vill hantera. Jag har inga belägg men en misstanke om att en del så kallade drogutlösta psykoser i själva verket är sådana. Personen har under påverkan kommit åt något som den desperat försökt förtränga. När personen konfronteras med det den försökt förtränga vägrar den arbeta med eller ens kännas vid det varpå personen går i baklås.

Är det dåligt att få en psykos?

Psykosen är ett sammanbrott inför något som vi är ovilliga eller oförmögna att lösa. Problemet är inte psykosen utan vår ovilja eller oförmåga att konfrontera, acceptera och lösa det underliggande bekymret.

En psykos må kännas eländig men som väckarklocka kan den vara bra. Så länge livet känns hanterbart är incitamentet att lösa ett begravt bekymmer litet men vid ett akut sammanbrott ställs vi öga mot öga med uppgiften att läka och växa. Sådana sammanbrott rymmer en oerhörd utvecklingspotential som vi har all anledning att vara tacksamma för.

Vägledd djupmeditation för att lösa trauma

Jag inspirerades tidigt av Brandon Bays livsberättelse och djupmeditationsmetod som hon sammanfattat i sin bok Resan.

Bays undvek länge att gå till läkarna med sin växande mage och när hon till sist gjorde det visade det sig att orsaken var en cancertumör stor som en basketboll. Läkarna ville operera omedelbart men hon ville istället undersöka alternativmedicinska tillvägagångssätt. Det som slutligen läkte henne var en djupmeditationsteknik där hon vägleddes ner genom lager av känslor och minnen tills hon slutligen fann grundorsaken till blockeringen som orsakat cancern. När hon lyckades lösa det ursprungliga traumat löstes det senare fysiska symptomet av sig själv.

Jag har tagit intryck av Brandon Bays men följer inte hennes metod. Den bakomliggande förklaringen håller jag däremot med om. När vi traumatiseras skapas en blockering i vår energikropp som, om det lämnas obehandlat, slutligen kan uttrycka sig som sjukdom.

Med tiden gör vi val och skapar beteendemönster med detta ursprungstrauma i botten. Vi drar till oss situationer som utmanar oss att lösa traumat men kommer i många fall istället att fastna i upprepningar och återtraumatisera oss. Det ursprungliga traumat, som inte ens behöver härstamma från detta livet, byggs på lager för lager tills det är svårt att se vad som är problemets kärna.

Kortfattat kan metoden sammanfattas såhär:

1. Hitta en startpunkt.
2. Gå ner genom lager, förhoppningsvis hela vägen ner till det ursprungliga traumat.
3. Finn en lösning till det som finns där.

Detta är en metod som oftast kräver två personer – den som vägleder och den som vägleds.

Förberedelse

Var på en trygg och avskild plats utan störningar. Avsätt åtminstone fyra timmar för att hinna såväl meditationen som att landa efter den, men beroende på vad som framkommer kan det vara önskvärt att vara ledig resten av dagen och några därtill.

Vägledaren bör ha papper och penna för att föra anteckningar om vilka lager som passerats och andra relevanta detaljer som dyker upp.

Startpunkten

För att förflytta sig neråt genom lager behöver man börja någonstans. Var man vill börja beror såklart i första hand på vad det är man vill ta itu med. För att hitta startpunkten är det bra att kartlägga sina blockeringar eftersom det då brukar bli tydligt var man ska börja. Ett annat sätt är att tillsammans leta upp stället i början av sessionen.

Utifrån kartläggning. Jag använder mig av exemplet i slutet av avsnittet om att kartlägga blockeringar.

Låt säga att personen upplever bekymmer att släppa in kärlek som den misstänker har att göra med en gammal relation. Det finns flera delar av kartläggningen som tyder på det och som kan misstänkas vara sammanlänkade: vänster arm och hjärta känns avstängt och kallt, en mur, tryck över bröstet, en spjutspets och kanske också känslan av att vara energimässigt avsnörpt. Jag tänker instinktivt att en bra startpunkt vore vid hjärtat eller spjutspetsen men det är viktigt att lyssna in den som ska vägledas. Gå i regel dit där det känns som jobbigast eller mest skrämmande.

Undersöka i början av sessionen. Har man inte på förhand gjort en kartläggning och kommit överens om en lämplig startpunkt så är det där sessionen behöver börja. Förmodligen har personen åtminstone en ungefärlig uppfattning om vad den vill bearbeta. Då kan den gå in i den känslan och scanna kroppen för att leta efter områden där det manifesterar sig. Den som vägleder kan vid behov hjälpa till genom att beröra områdena som dyker upp för att på så vis lokalisera den exakta startpunkten.

Att påbörja meditationen

Båda försätter sig i ett avslappnat och semi-meditativt tillstånd där det är lätt att förnimma det som kommer upp men samtidigt också möjligt att kommunicera med ord. Lokalisera startpunkten och gå in i den.

Be personen beskriva det som dyker upp. Be därefter personen att uppleva det den beskriver fullt ut, med alla sinnen och i hela kroppen. Låt personen fullkomligt genomsyras av det.

När personen gjort det tillfullo, be den sedan föreställa sig kärlek som omsluter hela sig och skingrar tillståndet. Fullkomlig kärlek som tränger ut i varenda cell och upplöser det som varit.

Fall sedan ned till nästa lager.

Förflytta sig neråt

Med hjälp av dessa två steg förflyttar ni er sedan neråt, lager för lager. Beskriv och upplev tillfullo det som dyker upp och upplös det sedan med fullkomlig kärlek. Lagren kan handla om vitt skilda saker, såsom känslor, händelser, tidigare liv och arketypiska syner.

Här är det lämpligt att den som vägleder för anteckningar över de lager som passeras och detaljer som kan tänkas vara relevanta.

Att finna en lösning

Att lager för lager skala av en blockering kan ge olika resultat.

Kärnan. En möjlighet är att man når blockeringens kärna och där har möjlighet att upplösa grundorsaken med exempelvis acceptans, förståelse eller förlåtelse. I sådana fall avslutar man genom att i meditationen gå i närkontakt med kärnan. Det kan exempelvis vara att möta och prata med sig själv vid åldern då blockeringen uppstod, att konfrontera och förlåta någon som har med blockeringen att göra eller att omsluta och genomlysa även kärnan med kärlek.

Ledtrådar. En annan möjlighet är att man inte finner en kärna utan snarare samlar på sig ledtrådar för att fortsätta arbetet utanför meditationen. Ibland behöver man helt enkelt andra verktyg och sätt för att komma tillrätta med blockeringen och ibland finns det faktiskt ingen kärna eftersom bekymret är ytligare än så.

Två sätt att avrunda meditationen

En sådan här djupmeditation kan pågå i många timmar och vara både utmanande och utmattande så man vill gärna landa lugnt och avslappnat efter den.

Ett sätt är att stiga uppåt, lager för lager, och på så vis komma tillbaka till utgångspunkten. Väl tillbaka får personen vila till dess att den själv känner sig redo att öppna ögonen.

Ett annat sätt är att skapa en övergång till viloläget. Det kan exempelvis vara att föreställa sig hur man vandrar tillbaka till rummet där man befinner sig, genom ett möte med sig själv eller annan nyckelperson, eller med ett lämpligt musikstycke.

Efter meditationen

Ta den tid du behöver för att landa. När du känner dig klar att återvända till den yttre fysiska världen kan du öppna ögonen.

I många fall vill man prata om upplevelsen direkt efteråt men det kan lika gärna vara att man först behöver smälta det man varit med om. Känn efter vad som känns rätt just då.

Som med allt sådant arbete är integrationen efteråt oerhört viktig. Befäst de framsteg som gjorts och fortsätt med sådant som behöver mer arbete. Oavsett om du kommit till kärnan eller inte så har du med största sannolikhet fått med dig mycket värdefull information för att fortsätta läka. Ta gärna hjälp av vägledaren för att formulera vägen framåt.

Exempel: Sexuellt trauma

Sexuella trauman är olyckligtvis mycket vanliga i vårt samhälle. När vi vill läka dem är det ofta särskilt viktigt att arbeta med någon som man har ett grundmurat förtroende för. Det skulle exempelvis kunna vara en partner som förmår hålla sina egna känslor utanför eller en skicklig terapeut med integritet.

● ● ●

Jennifer självskadar sig med sex. Hon har många sexuella förbindelser och har till och från också sålt sex. I början hade hon lätt för att få orgasm men med tiden har det blivit allt svårare och nu kan hon överhuvudtaget inte komma tillsammans med någon annan. Vid kartläggningen av sig själv hittar hon mycket som är kopplat till underlivet men också sådant som hör till hjärtat. Det som skrämmer mest är dock underlivet så när hon ska göra djupmeditationen tillsammans med en vän väljer de att börja där.

Jennifer ligger naken på sängen och vännen sitter mellan hennes ben. De försätter sig båda i ett semi-meditativt tillstånd innan vännen med lätta tryck börjar undersöka hennes sköte. Först utanpå och därefter för vännen in två fingrar och trycker på samma sätt metodiskt på punkter inuti Jennifer. Hon upplever ömsom lust och ömsom obehag. De hittar ett område som väcker särskilt starka känslor när vännen trycker på det. Ett kraftigt illamående och samtidigt en intensiv ledsamhet väller fram även vid ett mycket lätt tryck. De bestämmer sig för att använda det som startpunkten. Vännen håller kvar sina fingrar på punkten och vägleder.

Beskriv vad du känner.
– Jag mår jätteilla. Jag vill spy och mina ögon fylls av gråt.
Bra. Gå in i känslan av att må så illa. Känn den fullt ut och låt den uppfylla hela dig. När hela du är uppslukad av känslan så vill jag att du vilar i den i en halv minut och sedan säger till mig.
– … Jag är där nu. Jag mår så himla illa.
Bra. Nu vill jag att du föreställer dig hur hela du omsluts av villkorslös kärlek. Kärlek som uppfyller hela dig, som tränger ut i varenda cell och att allt illamående och allt gråt upplöses i kärleken. Säg till mig när du lyckats med det. Låt det ta den tid det tar.
– … Nu är jag där. Jag mår mycket bättre. Lätt.

Fall nu neråt genom kärleken, neråt. Känn efter vad som finns nu.
– Maktlöshet. Jag känner mig uppgiven. Varför försöker jag ens?
Gå in i känslan av att känna dig så maktlös. Hela du är uppgiven. Låt känslan uppsluka dig helt och berätta för mig när du vilat i den känslan i en halv minut.
– Jag är där nu.
Bra. Nu vill jag åter att du låter hela dig omslutas av villkorslös kärlek. Villkorslös kärlek som tränger ut i varenda por och varenda cell. Känn hur kärleken löser upp vartenda spår av maktlöshet tills det enda som finns kvar är kärlek. Säg till när du lyckats med det.
– Nu är jag där.
Fall nu åter neråt genom kärleken, neråt. Känn efter vad som finns nu.

På så vis söker sig Jennifer och hennes vän inåt. Hon upplever och upplöser lager efter lager och vännen för korta anteckningar om varje lager:
• Ilska.
• Avundsjuka.
• Äckel och klet. Något kladdigt finns kvar.
• Kåthet.
• Fritidsledaren tog på mig innanför trosorna i musikrummet.
• Jag blir våldtagen av min bror.
• Vrede.
• Tomhet.
• Jag våldtar min bror. Men han är en annan.

Bakom lager av känslor som vid olika tillfällen uppfyllt henne och som fortfarande finns kvar hittar hon ett tidigt övergrepp i sin barndom som hon försökt förtränga, nämligen fritidsledaren som tog på henne. Därefter dyker minnesbilder av att ha blivit våldtagen av sin bror upp, men hon har ingen bror. Efter ytterligare ett par lager av känslor så är det tvärt om hon som våldtar brodern, men då är han en annan.

Jennifer har tidigt blivit utsatt för sexuella övergrepp vilket hon sedan vänt till ett självskadebeteende. För att slippa bli utsatt har hon istället utsatt sig själv, det vill säga att hon använt andra för att upprepa den ursprungliga kränkningen. Alla dessa kränkningar, som hennes partners i de flesta fall varit helt omedvetna om att de bidragit till, har lämnat så pass djupa avtryck i henne att hennes förmåga att få orgasm till slut helt blockerats.

Men brodern då? En tolkning som ligger nära till hands är att detta inte är det första livet då Jennifer varit med om detta. Hon har flera liv bakom sig där hon turats om att utsätta och utsättas för sexuella övergrepp, framförallt tillsammans med någon som hon i något liv identifierat som en bror. Detta är en upprepning som spänner över flera liv och det är tänkbart att fritidsledaren som utförde den första kränkningen i det här livet också är reinkarnationen av hennes tidigare bror.

Med sin nyfunna förståelse ser hon tydligt två saker som hon behöver göra. Det första är att rena sig från alla de avtryck hon samlat på sig genom det här livet. Det andra är att sätta punkt för upprepningen.

För sitt inre kommer hon till en källa med rent, klart vatten. Det skimrar om källan och hon tvättar underlivet noggrant. Lager efter lager av klet rinner nerför hennes ben och sugs upp av jorden till dess att hon är helt ren. Då kliver hon ner i vattnet och tvättar hela sig. Vattnet läker henne och snart skimrar hela hon.

När hon kliver upp ur vattnet ser hon en pojke komma gående. Han är grå, hopsjunken och hulkar. Det är hennes bror. Han skäms och vågar inte möta hennes blick men hon är bara glad och uppfylld av kärlek inför att möta honom. Hon tar honom i handen, leder honom till källan där hon kramar och tvättar honom om vartannat. Till slut doppar hon honom i vattnet och när han kommer upp skiner också han. Hon kramar honom länge, länge och till slut smälter de samman. Sen är det över.

Jennifer ligger länge och gråter. När hon till slut öppnar ögonen sitter hennes vän bredvid henne och ler betryggande. Jennifer vill inte prata om sin upplevelse men har en färdigformulerad lista på saker hon behöver göra som hon omedelbart skriver ner. Hon ska avregistrera sig från sexkontaktsajter, byta telefonnummer och framöver enbart ha sex med människor som hon genuint tycker om och som vill henne väl. Hon ska sluta prata med kompisar om sexuella eskapader och slänga allt i sitt hem som påminner om dåliga sexuella upplevelser hon haft. Hon ska skaffa sig en omtänksam och inkännande sexpartner som vill hjälpa henne att hitta tillbaka till sin orgasm.

Ingenting på listan visar sig vara särskilt svårt. Nu när hon är medveten om vad som varit så vill hon inget hellre än att fortsätta vara frisk och skina. När hon löser upprepningen i detta livet löser hon den också inför kommande liv.

Att arbeta i celibat

Det första året efter mitt uppvaknande levde jag i celibat. Jag valde inte medvetet att göra det utan det fanns helt enkelt inte plats för någon annan när jag behövde arbeta med mig själv så intensivt. Tre massiva uppgifter låg framför mig. Jag behövde ta ansvar för mitt liv, återhämta mig från missbruket och omprogrammera mig lycklig.

För mig var det lätt att hänge mig åt mina utmaningar. Resan som låg framför mig var helt enkelt så otroligt intressant och jag mådde snabbt märkbart mycket bättre. Med allt det, hur skulle jag överhuvudtaget kunna tänka på något annat?

Det var först när det initiala arbetet var klart som jag hittade tillbaks till min sexualitet och längtan efter någon annans beröring. I efterhand förstår jag att jag omöjligt hade kunnat tillfriskna så snabbt om jag hade blandat in andras energier i min process. Det hade stulit fokus och förvirrat mig att samtidigt försöka ha en relation, även en som bara hade varit sexuell.

Stå själv stadigt först

Det finns en anledning till att terapeuter och självhjälpsprogram ofta uppmanar till avhållsamhet den första tiden. Man står helt enkelt inte stadigt utan håller som bäst på att återupptäcka sig själv och hitta vad man behöver göra för att läka. Att i det läget inleda en relation eller sexuellt blanda energier med andra kan bjuda in helt andra utmaningar och förvirra den egna processen.

Utifrån mina erfarenheter ser jag ett stort värde i avhållsamhet under tiden som man arbetar med delar av sin läkning, framförallt i början av processen när fokus behöver ligga på tillfrisknandet.

Kategorisk vill jag däremot inte vara för jag kan med enkelhet föreställa mig den omvända situationen där det är just det där nya förhållandet som hjälper en framåt. Snarare vill jag mana till eftertanke. Om du kommer på dig själv med att flera gånger påbörja din läkanderesa men virra bort dig i relationer så kan det vara på sin plats att ställa frågan hur det kommer sig. Och att prova att göra på ett annat sätt nästa gång.

Medveten närvaro i vardagen

Det är förhållandevis lätt att hitta aktiviteter som inbjuder till att öva medveten närvaro. Många finner det exempelvis i hantverk, odling, idrott, lek eller sex. Det som behövs är en syssla att till fullo kunna fokusera på och vara närvarande i.

Vi kan underlätta detta för oss själva på många sätt varav jag redan nämnt ett flertal. Att vara ostörd. Lägga undan sådant som distraherar. I många fall kan det vara till hjälp att göra det tillsammans med någon som inte låter en vara någon annanstans, exempelvis att leka med ett barn. Det kan också hjälpa när sysslan är så pass komplex att den kräver hela ens uppmärksamhet.

Ett tips när tankarna sticker iväg

Ett sätt att hantera att tankarna vandrar är genom att helt sonika konkurrera ut dem. Tanken är som en röst som vi kan prata över.

Säg exempelvis att jag bygger en pilbåge. Jag står där och slipar den med ett sandpapper när jag märker att mina tankar är iväg i att hämta barnen på dagis. Kanske ser jag knappt ens pilbågen utan min rörelse är i stunden automatiserad.

För att hämta tillbaka mig själv kan jag då prata över tankarna genom att berätta för mig själv vad det är jag gör i stunden, exempelvis ”Det är inte mycket kvar att slipa på denna sida men det lilla märket efter filen vill jag ha bort. För att det inte ska bli en grop istället så behöver jag ta ut rörelsen och slipa ända härifrån.” När vi återberättar vad vi upplever i nuet pratar vi dels över de distraherande tankarna men vi hämtar också tillbaka oss själva till själva handlingen och reflekterar över vad det är vi gör, hur vi gör det och varför. Ofta behövs berättandet bara en kort stund för att vi åter ska vara närvarande i det vi gör.