Etikett: relationer

Finn sammanhang och medresenärer

Hitta sammanhang och människor som vill åt samma håll som du. När du gör det får du extra skjuts på din egen resa.

Vid en större livsstilsförändring behöver vi ofta välja bort sammanhang och relationer som inte längre gagnar oss och fylla på med sådana som gör det. Den som vill sluta dricka är inte hjälpt av att ha ett umgänge som kretsar kring alkohol. Vill man sluta vara deprimerad behöver man sluta mata sig med sådant som gör en det.

När vi vill utvecklas i en ny riktning kan det som drar åt ett annat håll bli ett sänke för oss. Att rensa ut bland människor och sammanhang skrämmer många. De är ofta rädda att till slut stå där helt ensamma. När jag slutade dricka krympte mitt nätverk till en bråkdel av vad det var när jag drack. Sammanhangen där jag hade bekanta var alla väldigt alkoholintensiva så när alkoholen föll bort kändes det snart meningslöst att vara kvar där. Jag var så uppfylld av mitt tillfrisknande att jag egentligen inte saknade något men jag förstår rädslan i att lämna så mycket samtidigt.

Två år senare hade mitt nätverk emellertid vuxit till det dubbla av vad jag hade när jag drack. Det var ambitiösa, intressanta människor i sammanhang där alkohol inte var centralt om ens förekommande. Då kunde jag se att alkoholen i själva verket hade begränsat mitt sociala liv starkt vilket var motsatsen till vad jag trodde när jag drack.

Det är en uppförsbacke att hitta något nytt. En nystart är ofta att börja från början igen med allt vad det innebär. Håll ut och ha tillit till att det kommer att lösa sig till det bästa men överlämna det inte åt hoppet utan arbeta också för att det ska bli så.

Läraren hos andra

Varje människa har något att lära mig.
Varje situation är en möjlighet att utvecklas.

När vi söker lärdomar så finns de där överallt och hos alla. Vi behöver bara vara öppna för att finna dem. På min egen resa har jag inte haft någon som jag betraktat som min lärare eller mästare men samtidigt har många som jag mött lärt mig saker. Ibland har de medvetet gett mig något men oftare lär jag mig genom att betrakta och ställa frågor.

Om vi på förhand bestämmer oss för att vi ska lära oss något av en människa vi träffar så gör vi i regel det.

Behovet av vila

Vid en utmattning är det ofta återhämtningen som behöver adresseras först. För den som är trött eller har sömnrubbningar översätts det i mångt till just sömn men vila är mer än så.

Sömn

För att ändå börja med sömnen så behöver personen få sova ut ordentligt och skaffa sig hälsosamma sömnrutiner. Vid förlängd sömnbrist och fysisk utmattning kan personen inledningsvis behöva sova mycket mer än vanligt. Detta kan vara i veckor eller längre men i sinom tid bör sömnbehovet gradvis minska till en mer normal nivå som mycket väl kan vara betydligt mer än vad personen sovit tidigare. Stressa inte den processen utan observera den bara för att se om något behöver förändras gällande sömnrutiner.

Den som har svårt att somna kan skapa en rutin kring sänggående för att börja signalera till kroppen att det är dags. En sådan rutin kan exempelvis vara att släcka ner i hemmet, dricka en kopp kvällste och praktisera insomningsyoga. Väl i säng kan avslappningsövningar och meditation vara lämpliga verktyg för att komma till sömns.

Under dagen kan tupplurar vara gott för återhämtningen. De bör dock inte vara så pass långa att de stör kvällens sömn. En bekant berättade att det som fungerade bäst för henne var maximalt 45 minuter innan klockan 14. Undersök själv vad som fungerar bäst för dig. Alternativ till en tupplur kan vara meditation, avslappningsövningar eller ett lätt yogaprogram.

Men vila är som sagt inte bara sömn. Det är också att vila från sådant som är fysiskt, mentalt eller känslomässigt utmanande. 

Ansvar

Ansvar kommer i många former. En del är sådant som vi själva tagit på oss att göra medan annat är sådant som rimligtvis kan förväntas av oss när vi är normalfungerande. Den som är utmattad behöver skala bort så mycket ansvar som möjligt för att fokusera på sin återhämtning.

Strunta i eller sänk kraven. Vissa saker kan vi rätt och slätt strunta i. Tillvaron rämnar inte om det inte görs. Annat är sådant där vi kan sänka kraven på oss själva. Fönstren behöver kanske inte putsas tre gånger om året utan kan kanske vänta till nästa år eller om det känns viktigt bara putsas en gång i år.

Avsäga sig. Ansvar som vi tagit på oss eller som delegerats till oss kan vi behöva avsäga oss. Ett exempel på det kan vara föreningsuppdrag. Vi kan ibland uppleva att saker kommer att falla samman utan just oss där men så är det sällan. I avsaknaden av oss fyller andra i tomrummet. I den händelse som de inte gör det får vi acceptera att en del saker kan behöva få falla isär för att byggas upp på nytt om det fortfarande känns relevant när vi har tillfrisknat.

Delegera. Det finns arbetsuppgifter som måste utföras och som är vårt ansvar. Att barnen får mat och kommer till skolan. Att hyran betalas. Att företaget som jag arbetar på lever upp till sina åtaganden gentemot sina kunder. Mycket av detta kan delegeras. Den som är sjukskriven från arbete bör exempelvis inte behålla vissa arbetsuppgifter såsom att kolla mejl och delta i möten, om än hemifrån.

När det gäller sådant som rör barn och hushåll är det rimligt att den som är sjuk ber om hjälp från partner, släkt och vänner. Om de sociala nätverken är svaga finns det hjälp att få från socialtjänsten. Den som är så pass illa däran att den har svårt att sköta sin ekonomi, förvalta sin egendom, ha kontakt med myndigheter och bevaka sin rätt kan få en god man som hjälper den med det.

Mitt huvudsakliga ansvar. Den som är utmattad bör i den mest optimala av situationer bara ha ett huvudsakligt ansvar och det är att göra det den kan för att tillfriskna.

Sluta planera

För den som är van vid att tänka långsiktigt och planera kan det vara svårt att sluta göra det.

När jag själv blev sjuk fortsatte jag ta emot beställningar och planera in kommande jobb. Nästa vecka kommer jag nog att vara på benen, sa jag till de som ringde. Sen blev det nästa månad. Sen till sommaren. Där någonstans förstod jag att jag omöjligtvis kunde veta när jag skulle vara frisk så jag la kalendern åt sidan och tittade inte i den igen på ett halvår.

Ett bekymmer kopplat till detta, som jag och många med mig haft, är oviljan att acceptera att man är sjuk. Det tog mig ett par månader att faktiskt acceptera att jag var utmattad och vad det innebar. Så länge jag inte hade accepterat utmattningen så fortsatte jag planera och kom därför inte heller vidare i läkeprocessen.

Sätt tillfrisknandet först. Det kommer en tid då du kan börja planera igen men ha inte bråttom dit. Utmattning tar ofta lång tid att läka.

Relationer och sociala sammanhang

Hur vi förhåller oss till relationer och sociala sammanhang är inte alltid lika självklart. Å ena sidan kan det vara påfrestande att umgås med en del människor och sammanhang med flera människor kan vara än mer utmanande. Å andra sidan är meningsfulla relationer viktiga för vår återhämtning. 

Vid en utmattning kan det finnas rent skadliga relationer som behöver avslutas för att möjliggöra ett tillfrisknande. Andra relationer kan vi istället behöva pausa eftersom de i dagsläget inte bidrar till vårt tillfrisknande. Sådana kan exempelvis vara med arbetskollegor, föreningsvänner eller relationer som tar mer än vad de ger.

Sociala sammanhang med flera människor kan i många fall vara mer utmanande eftersom det finns fler att förhålla sig till. En sån till synes enkel sak som att handla kan vara en utmaning för den som är utmattad. Var vaksam på vad du klarar av och minimera sådana sammanhang.

Mediekonsumtion och nåbarhet

En uppenbart bidragande faktor till den utbredda utbrändheten som vi ser idag är vår mediekonsumtion. Vi är i allt större utsträckning ständigt uppkopplade, nåbara, påminda och översköljs av fragment av verkligheter uppblandat med tyckande, påhitt och lögner. Därtill inverkar skärmtid och det ljus som skärmar avger negativt på sömn och återhämtning.

Några saker som du kan göra för att minska medie- och teknikstress är att:
• Sluta följa nyheterna.
• Avsluta eller minska på tv-tittande.
• Pausa eller avsluta sociala medier.
• Stäng av eller reducera kraftigt notifikationer, även sådana som kan tyckas viktiga såsom sms. Avsätt istället tid då du tittar till dessa.
• Svara inte i telefon när du inte känner att du vill eller orkar.
• Stäng av telefonsvararen.
• Stäng av dator, telefon, tv, radio och musikspelare när du inte använder dem.
• Gör sovrummet till en skärmfri zon.
• Använd inte mobilen som väckarklocka.

Pauser

Genomgående i allt vi gör kan det finnas ett ökat behov av pauser. Ta sådana när det känns nödvändigt men också när det inte gör det. Oavsett om vi gör något tillsammans med någon annan eller för oss själva behöver det finnas en förståelse och acceptans för att vi kan behöva pausa eller avbryta det vi gör.

Behovet av aktivitet

Eftersom utmattning kännetecknas av en extrem trötthet är det lätt att tro att man ska kunna vila sig ur den. Så är inte fallet. Ordentlig vila är istället det som möjliggör för oss att göra allt det andra vi behöver göra för att läka och återhämta oss.

Fysisk aktivitet

Tillsammans med luft och ljus, ordentlig sömn, mat och vatten så är fysisk aktivitet ett av våra grundläggande behov för välmående. Jag rekommenderar i första hand naturnära aktivitet såsom egenterapi i naturen, lättare trädgårdsarbete eller promenader. Lätt yoga eller måttlig träning är också bra.

Projekt som blir klara är bra för självkänslan så börja hellre med att plantera några buskar istället för att anlägga en stor rabatt eller bygga ett växthus. Vad du än gör, var uppmärksam på vad du klarar av i stunden, ta pauser och acceptera att du kan behöva avbryta.

Skapa rutiner

När den akuta fasen lider mot sitt slut börjar det finnas utrymme att skapa nya rutiner. Medan jag vid andra tillfällen tycker att det kan finnas en poäng i att göra många stora förändringar samtidigt för att de ska ge kraft åt varandra, så tycker jag det motsatta vid utmattning. Här är det istället viktigt att ta ett litet steg och låta det sätta sig innan man tar nästa.

Om du exempelvis behöver nya sömnrutiner, morgonrutiner, matrutiner och städrutiner så börja med en av dem, förslagsvis sömnen. Först när den fungerar stabilt och har gjort så i åtminstone några veckor kan det vara läge att börja arbeta med nästa.

Var alltid beredd på att pausa eller backa vid införandet av nya rutiner.

Meningsfulla relationer

Människan är ett flockdjur och vi behöver känna tillhörighet för att må bra. Vid utmattning och depression är det vanligt att vi drar oss undan och isolerar oss. Till en viss gräns kan det vara av godo men gör vi det alldeles för mycket och tappar kontakten med andra kan det på sikt vara skadligt.

När du känner att du klarar det bör du därför lägga tid på dina relationer på ett sätt där du känner dig trygg och upplyft. För någon kan det i början räcka med en kort promenad med en vän en gång i veckan. När du med tiden lägger allt mer tid på sociala interaktioner så är det viktigt att se till att de är av typen som lyfter och ger energi.

En meningsfull relation kan också vara den mellan terapeut och klient. Ta vid behov hjälp av professionella såsom kurator, psykolog, coach eller alternativterapeut för att fylla ditt behov av meningsfulla relationer och nå insikt om möjliga vägar framåt.

Resan inåt

Resan inåt är arbetet för att lösa de knutar som försatt dig i din nuvarande situation. Den resan är själva nyckeln till att långsiktigt inte bara lösa den nuvarande utmattningen utan också att försäkra dig om att du inte försätter dig i samma situation igen.

Arbetsträning

Att kliva in i arbetslivet igen är en utmaning i sig själv som inte bör hastas fram. I många fall kan det rent av vara arbetssituationen som triggat utmattningen och det är inte ovanligt att behöva byta arbete eller rent av profession i samband med tillfrisknandet. Men en återgång i arbete kan också vara en viktig beståndsdel i tillfrisknandet.

Börja arbeta eller arbetsträna i låg omfattning och trappa upp på samma sätt som vid implementerandet av nya rutiner. Ligg stadigt på en nivå en tid innan du utökar tiden eller arbetsuppgifterna.

Var under arbetsträningen vaksam på vad du behöver öva mer på utan att för den delen vara dömande mot dig själv eller din insats. Om du exempelvis märker att du har svårt att ta initiativ så öva på det tills du känner att du kan det igen. Ta dig därefter an nästa område att öva på.

Att vilja fortsätta vara sjuk

För den som vill fortsätta vara sjuk
ser medicinen ut som gift.

Det är vanligt att människor som är deprimerade dröjer sig kvar i eller rent av håller fast vid sjukdomstillståndet. Ofta beror det på en ovilja att möta och göra upp med det bakomliggande bekymret. Å ena sidan vill den deprimerade kanske bli kvitt sitt dåliga mående, men å andra sidan är den inte beredd att göra de uppoffringar som behövs. Då lägger personen sig till med strategier och programmeringar som garanterar att den stannar kvar i det deprimerade tillståndet. Dessa är ofta omedvetna och den som inte vill tillfriskna vill inte heller göra sig medveten om dem.

Det är också vanligt att man är rädd för vad som kommer efter tillfrisknandet och därför dröjer sig kvar i sjukdomen. Även om det gör ont så är det onda välbekant och upplevs därför som tryggt, medan det som kommer efter tillfrisknandet är obekant och därför otryggt och skrämmande.

Här är några exempel på sätt som deprimerade människor använder för att fortsätta vara kvar i depressionen.

Bortförklaringar

– Jag vill men jag kan inte, sa han.
– Du kan men du vill inte, svarade hon.

Den som är deprimerad vet ofta ganska väl vad den behöver göra för att börja tillfriskna men gör det inte eftersom den vill slippa obehaget och arbetet som det skulle medföra. Därför kommer den på ursäkter till varför den inte kan göra just det. Ursäkterna kan låta rationella eftersom sinnet inte vill avslöja sin bluff. Det saknas exempelvis pengar, tid eller något annat som antas vara väsentligt i sammanhanget. Men när bluffen synas genom att lösningar erbjuds blir bortförklaringarna allt märkligare och oviljan att tillfriskna framträder tydligt.

Den som vill tillfriskna kan tillfriskna. Hinder är utmaningar som kan övervinnas. Det finns inget hinder som är så stort att det omöjliggör tillfrisknandet. Det enda som kan omöjliggöra det är att viljan saknas.

Distraktioner

Den som vill slippa tillfriskna distraherar sig gärna från uppgiften. Tre vanliga exempel på det är:

Att fokusera på andra. Människor som själva behöver läka fokuserar gärna på andras sår eller att försöka hjälpa andra att läka. Därför finner vi många i hjälpande positioner som inte är klara med sin egen läkning. De distraherar sig från sin egen process genom att hänge sig åt någon annans.

Att ligga i konflikt. Den som har en inre konflikt lägger den gärna utanför sig själv och anklagar andra för det den själv behöver lösa. När vi har bekymmer med någon annan så är det ofta på grund av något som vi inte löst i oss själva. Det är typiskt för människor som distraherar sig att hålla igång konflikter och hänge sig åt drama.

Att bedöva sig. Vi förknippar gärna ”att bedöva sig” med substanser såsom alkohol eller andra droger men det finns ingen ände på allt människor använder för att stänga ner. Arbete, sex, sociala medier, sport, spel… Allt som distraherar från att möta oss själva kan användas för att bedöva oss.

Att programmera sig olycklig

Deprimerade människor omger sig ofta med sådant som garanterar att de fortsätter vara deprimerade. De lyssnar exempelvis på sorgsen eller arg musik, klär sig i svart, upprätthåller destruktiva relationer, tar inte hand om sig själva eller sitt hem, äter dåligt, överkonsumerar nyheter och skräpkultur. När detta påpekas så avfärdas det ofta utan eftertanke. Även i de fall då personen kan se att dessa saker inte är bra så följs det ofta av en förklaring till varför det måhända inte är bra för andra men att det faktiskt är bra för just dem.

Allt som vi omger oss med färgar vår tillvaro. Vi programmerar oss med det. När vi omger oss med destruktivitet och dålig energi så är det också vad som kommer att genomsyra vårt liv.

Att lägga ansvaret utanför sig själv

För många är det svårt att acceptera ett eget ansvar för sitt mående utan det behöver vara någon annans fel att man mår som man gör. Då är det lockande att stanna vid att skylla på sin barndom, sin partner, den idiotiska chefen, politiker, patriarkatet, samhällets normer eller någon annan som borde veta bättre. Jag säger inte att alla de där andra inte haft något med saken att göra eller att det inte ska belysas, men det är likväl upp till personen vad den sedan gör av erfarenheten. Man kan stanna vid att anklaga andra för sitt mående eller så kan man möta det onda i sig själv, göra sig kvitt det och växa som människa. Det kan aldrig den andra göra åt en.

Det är ingen annans fel att någon inte tar ansvar för sitt eget mående.

”Jag är sån”

En del människor verkar tänka på sig själva som statiska. De tror att de är stöpta i en viss form och sedan är det bara så. Men människan befinner sig tvärt om i ständig förändring. Hon utvecklas, lär sig och bestämmer själv vem hon vill vara i varje beslut hon tar. Att låsa sig i en position är att stagnera och börja förtvina inombords.

Att lösa en depression är att förändras. Om personen inbillar sig att den omöjligtvis kan förändras så håller den sig kvar i depressionen. Då behöver den först komma till insikt om att förändring faktiskt är möjligt. Att allting förändras är rent av en av få saker som vi kan vara säkra på i livet.

Inkörsporten

Det börjar med hasch och slutar med heroin.

Teorin att en förhållandevis lätt drog leder vidare till allt tyngre droger kallas på engelska ”gateway drug theory”. Metaforen som den bygger på är en dörr eller port som leder vidare till något annat. Trots teorins popularitet har den blivit alltmer kontroversiell eftersom verkligheten inte är så enkel som förespråkarna ger sken av. Metaforen rymmer dock tankar som är värda att reflektera över.

De egentliga inkörssubstanserna

Den substans som oftast nämns som inkörsport är cannabis. De flesta som provar cannabis har emellertid innan dess rökt cigaretter och druckit alkohol vilka båda är mer typiska missbrukssubstanser än vad cannabis är. Och går vi längre tillbaka så har många som har börjat använda alkohol, nikotin och cannabis innan dess sökt distraktion och tröst i socker, koffein, skräpmat och liknande.

Cannabis är sällan substansen som öppnar dörren till tyngre missbruk. Däremot kan det öppna dörren till andra olagliga substanser eftersom cannabis är olagligt, men ha då i åtanke att de allra farligaste och mest beroendeframkallande missbrukssubstanserna alla i en eller annan form är lagliga.

Om substanser verkligen vore inkörsportar till vidare missbruk finner jag det rimligare att i första hand titta på socker, koffein, nikotin, alkohol, opiater och läkemedel. Jag har hitintills inte träffat en substansmissbrukare som inte först haft ett problematiskt förhållande till någon eller flera av dessa.

Personer, strukturer och situationer

Men är substanser verkligen inkörsporten?

Nej.

Missbruket är ett uttryck för att vilja bedöva, distrahera sig eller fly från något. Substansen är vad vi använder för att göra det. Bakom det vi använder finns en anledning och där finner vi personer, strukturer och situationer.

Familj och andra nära relationer är de mest uppenbara som leder fram oss till ett missbruk och de som vi vanligtvis minst av allt vill prata om. Det är i nära relationer som kränkningar gör störst skada och det är i våra nära relationer som vi lär oss hur vi ska hantera livet. Vi vill gärna tänka att det är någon annan, rentav en främling, som öppnat dörren till missbruket men i själva verket är det ofta de som står oss närmst och som älskar oss mest. Det är också i första hand de som för vidare sina tillkortakommanden och smittar oss med sina missbruk.

Samhället i stort är också en uppenbar orsak till missbruk som vi ogärna ärligt uppmärksammar. Vårt samhällsbygge har djupa avgrunder där människor kontinuerligt stigmatiseras, förnedras, kränks och bestraffas. Ta substansmissbruk som exempel. Vi behandlar fortfarande substansmissbruk i stora delar som en fråga för rättsväsendet. Den som missbrukar olagliga substanser ska i vårt samhälle inte bara skämmas utan också vara rädd för repressalier. Vården vi erbjuder är ofta undermålig, sätts in för sent och det ställs många gånger orimliga krav på de som vill ha tillgång till den. Dagens politik fokuserar kort och gott inte på människans tillfrisknande.

Inkörssituationerna till missbruk är otaliga men det är lätt att se återkommande drag. Missbrukare är ofta människor som är traumatiserade, som har blivit mobbade eller försummade, människor som har blivit misshandlade, utnyttjade, som använts och skadats. De är människor som inte känner sig älskade, som har låg självkänsla, känner sig ensamma, utstötta, har bekräftelsebehov eller har en historia av psykisk ohälsa. Nu må detta låta som en ganska snäv grupp men börjar vi skärskåda alla de sätt som ovanstående kan upplevas och ta sig uttryck så förstår vi snart att nästan varenda en av oss är kantstött.

Den verkliga inkörsporten

Den som inte vill ta ansvar för missbruket förlägger gärna skulden för det utanför sig själv. Därför är det tacksamt att skylla på en substans eftersom varken missbrukaren, närstående eller samhället behöver känna skuld eller ta ansvar. Men missbruket börjar inte med substansen utan har en historia.

När vi vill frigöra oss från missbruket är det till stor hjälp att förstå vår historia så att vi förstår grundorsakerna och varför vi reagerat som vi gjort. Varför valde vi en gång i tiden att fly, bedöva oss, distrahera eller glömma?

Nyckelordet är VAL. Någonstans har jag valt hur jag ska hantera situationen. I livet kan jag inte alltid välja vad som kommer att hända mig men jag kan välja hur jag hanterar det. Jag valde missbruket för att hantera situationen. Valet var förmodligen till stora delar omedvetet och jag upplevde sannolikt att jag saknade alternativ – men det var likväl ett val.

Nu är jag framme vid den verkliga inkörsporten. Jag är framme vid valet att:
a) försöka undvika obehaget, eller att
b) möta det.

Om jag väljer att försöka undvika någonting blir följdfrågan hur jag ska undvika det och då kan exempelvis alkohol, nikotin, socker eller cannabis hjälpa mig att göra det. Substanserna blir verktyg men det som fick mig att kliva igenom porten var valet att undvika obehaget.

Väljer jag istället att möta obehaget ställs jag inför samma fråga – hur? För att hantera det jag varit med om behöver jag ofta verktyg men eftersom vårt samhälle har tendensen att bedöva eller ignorera bekymmer står vi illa rustade för att möta obehaget. Därför är det i många fall lättare att välja flykten.

Inkörsporten är alltså till syvende och sist min historia och valen jag själv gjort, medvetet eller omedvetet, för att hantera det som jag varit med om.

Att arbeta i celibat

Det första året efter mitt uppvaknande levde jag i celibat. Jag valde inte medvetet att göra det utan det fanns helt enkelt inte plats för någon annan när jag behövde arbeta med mig själv så intensivt. Tre massiva uppgifter låg framför mig. Jag behövde ta ansvar för mitt liv, återhämta mig från missbruket och omprogrammera mig lycklig.

För mig var det lätt att hänge mig åt mina utmaningar. Resan som låg framför mig var helt enkelt så otroligt intressant och jag mådde snabbt märkbart mycket bättre. Med allt det, hur skulle jag överhuvudtaget kunna tänka på något annat?

Det var först när det initiala arbetet var klart som jag hittade tillbaks till min sexualitet och längtan efter någon annans beröring. I efterhand förstår jag att jag omöjligt hade kunnat tillfriskna så snabbt om jag hade blandat in andras energier i min process. Det hade stulit fokus och förvirrat mig att samtidigt försöka ha en relation, även en som bara hade varit sexuell.

Stå själv stadigt först

Det finns en anledning till att terapeuter och självhjälpsprogram ofta uppmanar till avhållsamhet den första tiden. Man står helt enkelt inte stadigt utan håller som bäst på att återupptäcka sig själv och hitta vad man behöver göra för att läka. Att i det läget inleda en relation eller sexuellt blanda energier med andra kan bjuda in helt andra utmaningar och förvirra den egna processen.

Utifrån mina erfarenheter ser jag ett stort värde i avhållsamhet under tiden som man arbetar med delar av sin läkning, framförallt i början av processen när fokus behöver ligga på tillfrisknandet.

Kategorisk vill jag däremot inte vara för jag kan med enkelhet föreställa mig den omvända situationen där det är just det där nya förhållandet som hjälper en framåt. Snarare vill jag mana till eftertanke. Om du kommer på dig själv med att flera gånger påbörja din läkanderesa men virra bort dig i relationer så kan det vara på sin plats att ställa frågan hur det kommer sig. Och att prova att göra på ett annat sätt nästa gång.

Tidigare liv

Vi har med oss många läxor och utmaningar från tidigare liv såsom relationer som förblev olösta, hinder som vi inte tog itu med eller missbruk som vi inte avslutade. Även förbannelser eller löften kan ligga kvar och störa. Med oss har vi också lärdomarna. Faktiska kunskaper och insikter som vi inte behöver kämpa för att tillgodogöra oss i detta livet utan snarare kan återuppväcka.

Genom att skåda in i vår historia kan vi upptäcka sådant som är relevant för vår resa i detta livet. Mönster och upprepningar, förmågor, styrkor och svagheter. Sådant som vi kan dra nytta av och sådant som håller oss tillbaka. Förklaringar till varför vissa relationer och platser känns så betydelsefulla för oss och ledtrådar till vad vi behöver arbeta mer med.

Ledtrådar

När vi börjar öppna upp för tidigare liv så finns tecknen där ofta som en stark känsla som inte har sitt ursprung i detta livet. Det kan exempelvis uttrycka sig som:

• En förmåga. En yogalärare jag känner till började som ung praktisera yoga fastän ingen i hans närhet eller som han kommit i kontakt med ens visste vad det var. Han hade haft många tidigare liv som yogalärare och när tiden var rätt återuppväcktes hans minnen av positioner, reningstekniker och meditation. Det var först senare som han kom i kontakt med andra som utövade yoga och då var han redan självlärd.

Många som har en särskild fallenhet för något har det därför att de gjort samma sak i många liv. Det betyder inte att de inte behöver öva precis som alla andra men de behöver inte lära sig det från grunden utan återuppväcker snarare och bygger sedan vidare på sin tidigare kunskap.

• En aversion. Många är de som hyser agg mot religion utan att något i detta livet har gett dem grund för det. Inkvisitioner, häxbränningar och förföljelse har lämnat djupa spår i oss där känslor av ilska, förtvivlan och utsatthet följt med in i detta livet. Efter att ha sett korruptionen, manipulationerna och avsaknaden av medmänsklig kärlek på så nära håll kan det vara svårt att förlika sig med institutioner och människor som i vår tid upprätthåller det som tidigare gjort oss så illa.

På samma sätt förhåller det sig med mycket. En obefogad rädsla för vargar kan vara en indikation på att man tidigare dött i en vargattack medan en liknande rädsla för att vara under vatten kan vara en indikation på att man har drunknat. Traumatiska minnen från tidigare liv kan på så sätt påverka vårt nuvarande.  

• Att känna sig dragen till en viss plats, kultur eller tid. Jag har rest mycket och bott på många platser men när jag landade bland hagarna, skogarna och åarna just där kände jag mig plötsligt som hemma. Eller kanske mer som att den här platsen tillhör mig och jag tillhör den här platsen. Med tiden förstod jag varför. Jag hade ett mycket betydelsefullt liv just där; ett liv vars lärdomar jag fortfarande brottades med att förstå i detta. Det gav mig å ena sidan en stark känsla av tillhörighet med platsen men å andra sidan också en stark aversion kring mycket som hänt där sedan livet jag mindes. Det var först när jag kom i kontakt med och arbetade igenom olösta känslor från det livet som jag kunde släppa aversionerna i detta.

Liknande situationer är mycket vanliga. Vi känner en stark dragning till eller tillhörighet med en särskild plats eller kultur eftersom vi haft flera tidigare liv just där. Särskilt iögonfallande blir det naturligtvis när en uppfattad gräns passeras mellan tidigare och nuvarande liv. Det kan exempelvis vara om jag som vit har starka minnen av att vara svart, jag som man har starka minnen av att vara kvinna, jag som människa har starka minnen av att vara ett djur eller att jag som människa nu har starka minnen av att vara en människa då. I bästa fall kan jag ta tillvara på mina tidigare minnen, integrera dem i mitt liv och vara gränsöverskridande i positiv mening. Men det är också möjligt att det leder till stor förvirring, känslan av att inte tillhöra någonstans eller en föreställning om att behöva ändra på mig själv i det här livet för att duga.

• Återkommande relationer. I våra närmaste relationer är vi sällan främlingar för varandra. Vi har återfötts tillsammans i liv efter liv för att utforska olika konstellationer. Först var jag din pappa och nu är du min mamma. Först var du den som traumatiserade mig och nu traumatiserar jag dig. Runt och runt och om och om igen tills vi sugit musten och insikterna ur upplevelsen.

I våra unga kan vi ibland känna igen farfars humor, mormors gnolande eller en avliden brors gång. I en del fall är det för att de kommit tillbaka till oss och den som varit med och är uppmärksam kan känna igen vem personen tidigare varit.

Övning: Ögonskådning

Efter att ha tittat in i hennes ögon en bra stund såg jag henne stå där på stranden och vinka farväl till mig. Själv stod jag i ett vikingaskepp och vinkade tillbaka, sorgsen över att lämna min nyblivna fru och barn. Det var sista gången vi sågs i det livet för jag var en av de som stupade och aldrig kom tillbaka. Så ändrades bilden och vi var båda män i ett århundrade inte så avlägset från vårt. Jag älskade honom så mycket men vågade inte. Så jag avslutade vårt förhållande av rädsla för att bli påkommen. En annan bild. Denna gången var vi också båda homosexuella män och det var han som skulle åka iväg med en båt. Solen gassade och jag fick känslan av att vara fenicier. Hans skepp förliste och han kom aldrig tillbaka.

Gång på gång har jag fått tillgång till liknande bilder av henne och oss. En betydelsefull relation som abrupt tar slut på grund av rädsla eller att den ena hastigt går bort. Vi hinner inte bli färdiga med varandra. En tomhet och längtan; en förlust. Även i detta livet slutade vår relation abrupt. Plötsligt var hon bara inte längre där. Lyckligtvis dog hon inte men likväl förblev relationen oavslutad. Jag undrar fortfarande vad som händer sen.

● ● ●

Ett sätt att få kontakt med tidigare liv är just med ögonskådning. Jag misstänker dock att det bara fungerar när man haft tidigare gemensamma liv tillsammans. Annars blir övningen en helt annan.

• Sitt mitt emot varandra och kom till ro. Om det känns bekvämt kan ni ha händerna på varandras knän eller hålla varandras händer. Det är dock inte nödvändigt. Ljuset ska helst vara sådant att ni tydligt ser varandras ögon.

• Fokusera på ett öga. Jag brukar välja personens vänstra. Skåda nu i personens öga samtidigt som den andra gör detsamma med dig.

• Efter ett tag luckras nuet upp och förnimmelser av tidigare liv kan framträda. Det kan vara att personen byter skepnad, att andra anletsdrag framträder, att episoder ur tidigare liv spelas upp eller att specifika känslor förstärks. Notera dessa men håll inte kvar vid dem eftersom det kan finnas mer som vill visa sig.

• När ni känner er färdiga eller mätta på upplevelsen, tacka varandra och berätta gärna för varandra vad ni har sett. Begrunda tillsammans innebörden för detta livet. Jag tycker själv inte att det jag sett är mitt utan snarare vårt och därför tycker jag att det bör delas.

De flesta sessioner har för mig tagit 30-60 minuter.

Djupmeditation

Ett annat sätt att få tillgång till tidigare liv är genom djupmeditation likt den som beskrivs i avsnittet om djupmeditation för att lösa trauma (s. XX).

Om avsikten specifikt är att få kontakt med tidigare liv så är det bra om den intentionen tydliggörs. Det kan exempelvis vara att man vill få kontakt med liv som har att göra med en specifik situation i detta livet eller som har att göra med en specifik person i detta livet.

En van meditatör som har verktygen kan göra resan själv men det kan likväl vara till hjälp att ha någon som vägleder en i processen.

Ta tillvara på informationen

Om man under en session får kontakt med tidigare liv så är det likväl bara en del av arbetet. Därifrån är det upp till oss att bringa klarhet i vad det har för relevans för oss i detta livet och att ta tillvara på de insikter som upplevelsen gett oss.