Att aktivera och gå in i ett trauma

När jag var i 20-årsåldern drabbades jag av en kortvarig psykos när min ungdomskärlek dumpade mig. Jag minns det fortfarande ganska tydligt. Det var mörkt, det regnade och jag kollapsade ensam mot ett träd på torget. Episoden varade bara i ett par timmar och jag hittade ut ur den genom att bygga en mur mot kärlek runt mitt hjärta. Jag lovade mig själv att aldrig vara den som älskade mest igen. Därefter blev det emellertid också svårt för mig att hantera avvisningar. Det tog 15 år innan jag ens blev medveten om blockeringen och därefter ytterligare fem innan jag hittade ut.

● ● ●

Vi satt där på stocken, hon och jag. Som omväxling var det hon som förde. Långsamt lät hon mig komma allt närmare henne. Röra – men bara lite. Smaka – men bara som flyktigast. Så plötsligt, när min kåthet passerat kokpunkten, satte hon hela handflatan i mitt bröst och sa:
– Och där slutar vi för idag.

Hennes intention var att bygga upp ett förspel som sträckte sig över dagar, kanske till och med veckor. Hon ville visa mig tålamod och att bygga upp lust.

Istället aktiverades min ursprungliga psykos. Avvisad. Jag kollapsade känslomässigt på samma sätt som då. Jag befann mig i ett töcken där jag knappt längre hörde vad hon sa eller kände min egen kropp. Med stapplande steg tog jag mig till bilen och hon körde mig hem.
– Gå in i det, uppmanade hon när jag satt där näst intill okontaktbar.
– Det är ju det jag gör, kved jag till svar.

När jag somnade den natten var jag tömd, bortkopplad och hade allvarliga sinnesrubbningar.

Nästa morgon befann jag mig fortfarande i psykosen. Det tog några timmar innan jag lyckades försätta mig i ett meditativt tillstånd och koppla in i ursprungstraumat. Då kunde jag för första gången betrakta det första tillfället utifrån och se vad det lett till. På grund av min oförmåga att hantera situationen hade jag då tagit dåliga beslut vilket sedan blivit till dåliga reaktionsmönster som omedvetet spelades upp vid tillfällen som på minsta sätt påminde mig om natten då jag kände mig avvisad. Jag kunde konstatera att:
• de reaktionsmönster jag lagt mig till med var skadliga för mig.
• jag hade bättre verktyg för att hantera sådana känslor nu.
• reaktionen idag var inte rimlig i sammanhanget då hon faktiskt inte avvisade mig utan snarare ville förlänga och fördjupa akten.

När jag såg detta kunde jag enkelt utifrån medvetenhet välja annorlunda. Jag valde att:
• förlåta min ungdomskärlek och mig själv.
• ta nya beslut för hur jag skulle reagera inför liknande situationer framöver.
• se på den nyligen uppkomna situationen på nytt och välja ett annat sätt att hantera den på.

När jag väl hittade fram till rätt punkt tog meditationen där jag löste upp traumat inte mer än 20-30 minuter. Såväl psykosen som blockeringen försvann direkt.

Att fortsätta välja annorlunda

Bara för att man tagit bort det som varit försvinner inte möjligheten att fastna i liknande negativa tankar och beslut framöver. Faktum är att man tänkt dem så många gånger att de kan vara lätta att halka tillbaka i om man inte är uppmärksam och hängiven förändringen.

Med en ny medvetenhet kring det som varit är det emellertid lättare att känna igen gamla mönster och korrigera sina tankar och beteenden därefter. På så vis är det vanligt att man behöver fortsätta välja annorlunda under en bra tid efteråt för att nya mönster ska sätta sig.

Metoden

Det mest direkta sättet att bearbeta ett trauma är att aktivera det och därefter arbeta med det när det är aktivt. Samtidigt som det kan vara mycket kraftfullt är det dock också en väldig utmaning som kräver att personen är helhjärtat hängiven uppgiften att läka. Att påbörja en sådan process och sedan avbryta mitt i kan leda till att personen återtraumatiserar sig.

För att arbeta med sådana tekniker bör du antingen vara synnerligen skicklig på att vägleda dig själv, eller ha stöd av en terapeut eller annan stödperson, samt befinna dig i ett tryggt sammanhang.

Förenklat kan metoden beskrivas två steg:
1. Aktivera traumat.
2. Möt det och välj annorlunda.

Exempel: Svartsjuka

Marias ungdomskärlek lämnade henne för en äldre partner vilket resulterade i att hon lovade sig själv att aldrig vara den som älskade mest igen. Energimässigt uttrycker detta sig som ett avstängt flöde till vänster om hjärtat. I senare relationer har detta gjort henne misstänksam, svartsjuk och missunnsam vilket förstört varenda relation hon varit i.

Många år senare har hon en partner som hon känner sig trygg med och tillsammans bestämmer de sig för att göra upp med det som varit för att inte också deras relation ska bli förstörd. Hennes partner berättar ingående om sina tidigare partners och sparar inte på detaljerna vilket triggar Marias svartsjuka. En kyla sprider sig över hennes bröst, hon fokuserar på hjärtat och vänder sig inåt. Efter vågor av ilska kommer hon tillbaka till tillfället då hennes då 16-åriga pojkvän gjorde slut med henne för att han blivit tillsammans med någon i sin nya klass på gymnasiet.

Hon ser sig själv bryta ihop men det som slår henne allra mest när hon betraktar det såhär utifrån är hur liten han är. Han hade verkat så gammal och mogen då men nu ser hon en tafatt och osäker pojke. Hon ser att han var på väg vidare i livet, att de inte hade mycket gemensamt efter att han börjat gymnasiet och att han bara inte visste hur han skulle hantera situationen. Och så var han ju faktiskt nykär, precis som de varit en gång.

Såhär på avstånd blir hon rörd av situationen och känner såväl tacksamhet för det de haft och medlidande för barnen som inte visste hur de skulle avsluta det bättre. Och hon ser att inget av det som hände då har minsta lilla att göra med hennes senare relationer men att hennes reaktionsmönster som grundlades vid det tillfället är en viktig del till varför hennes relationer inte har fungerat.

Hon föreställer sig att hon kramar sin första pojkvän, tackar honom för det de haft och uppriktigt önskar honom lycka till i livet och med sin nya kärlek. Och hon väljer att själv älska sin nästa partner ännu mer än vad hon förmått älska sin första.

Flödet till hennes hjärta öppnas upp och från hennes hjärta strålar en intensiv värme. Missunnsamheten och svartsjukan är borta. Hon behöver fortsätta bearbeta sin misstänksamhet men känner sig förvissad om att hon kommer att klara det.

Exempel: Dödsfall

Claudes dotter Sofie hade nyligen fött sitt barn när hon fick reda på att hon hade cancer. Från första dag vägrade Claude prata om sjukdomen. Utåt kunde han verka säker och trygg men inombords hade han panik och vågade inte tänka på hur det kunde gå.

Han fick ytterligare två år med Sofie. Allt eftersom hon blev svagare och tappade livsgnistan tog han mer ansvar för sitt barnbarn. De sista veckorna var värst och han undvek att träffa Sofie med ursäkten att han behövde ta hand om barnbarnet.

Så kom dagen då tiden stannade. Sofies mamma ringde från sjukhuset och när han hörde att hon var död tappade han andan och la på. Han segnade ihop och efter att ha kippat efter luft ett tag somnade han. När han vaknade var allt färglöst och det enda som fanns var saknaden.

Åren därpå minns han inget av. Han var sjukskriven en stor del av tiden, träffade flera psykologer och åt antidepressiv medicin. Han var pliktskyldigt med på familjetillställningar men satt tyst.

Under en sådan tillställning började hans brorsdotter prata med honom om en terapeut hon kände som arbetade med MDMA-assisterad terapi. Det var visserligen olagligt men samtidigt mycket lovande vid djupa trauman, berättade hon. Om han ville kunde hon förmedla kontakten.

Det började med vanliga terapisamtal. Terapeuten frågade om hans relationer, hur det kändes när Sofie dog och om saknaden som följt. Det var samma sorg, saknad och tomhet som han redan pratat om flera gånger tidigare och han mindes inte mycket av samtalen.

Så kom dagen som Claude och terapeuten skulle ta MDMA tillsammans. De var hemma hos Claude och hade förberett dagen väl. Lägenheten var städad, telefonerna avstängda och på soffbordet låg minnen av Sofie. Främst var det fotoalbum och filmer men också några av hennes dagisteckningar och en halsduk hon stickat åt honom.

Någon timme efter att de tagit tabletten kom först en störtflod av gråt. Det kändes som att han var under vattenytan och desperat försökte ta sig upp för att få luft. Så plötsligt släppte hans andningsblockering och för första gången sedan telefonsamtalet om Sofies död tog han ett fullt andetag. Terapeuten vägledde honom att fortsätta andas och det var det enda de gjorde i 20 minuter.

Sedan gick de tillsammans igenom alla minnessaker de plockat fram inför sessionen. Han mindes tillbaka till semestrar, sommarlov och födelsedagar. Till skrapade knän, kramar, gräl och glädje. Han fick på nytt känna hur hans hjärta öppnades på vid gavel när han först höll henne i sin famn och hur alla i rummet skrattat när hon kissat ner honom. Och så fanns där bilden där han satt med sitt barnbarn i famnen. En skrynklig liten en, innan det hemska hade hänt och han fortfarande log.

Sofie var borta och inget kunde ändra på det, men gud vad tacksam han var att överhuvudtaget ha fått ha henne i sitt liv. Så mycket fantastiskt de hade upplevt tillsammans och så mycket kärlek.

Så kom han till en plats där han fick välja. Han kunde välja att fortsätta vara tyst, stänga in sig och sakna Sofie. Eller så kunde han ta till sig kärleken och tacksamheten han kände nu och fortsätta leva. Inget beslut hade nog någonsin varit så lätt.

Efter en hel natts sömn och en frukost som han verkligen njöt av klev han ut genom dörren. Där ute var världen åter i färg.

Vägledd djupmeditation för att lösa trauma

Jag inspirerades tidigt av Brandon Bays livsberättelse och djupmeditationsmetod som hon sammanfattat i sin bok Resan.

Bays undvek länge att gå till läkarna med sin växande mage och när hon till sist gjorde det visade det sig att orsaken var en cancertumör stor som en basketboll. Läkarna ville operera omedelbart men hon ville istället undersöka alternativmedicinska tillvägagångssätt. Det som slutligen läkte henne var en djupmeditationsteknik där hon vägleddes ner genom lager av känslor och minnen tills hon slutligen fann grundorsaken till blockeringen som orsakat cancern. När hon lyckades lösa det ursprungliga traumat löstes det senare fysiska symptomet av sig själv.

Jag har tagit intryck av Brandon Bays men följer inte hennes metod. Den bakomliggande förklaringen håller jag däremot med om. När vi traumatiseras skapas en blockering i vår energikropp som, om det lämnas obehandlat, slutligen kan uttrycka sig som sjukdom.

Med tiden gör vi val och skapar beteendemönster med detta ursprungstrauma i botten. Vi drar till oss situationer som utmanar oss att lösa traumat men kommer i många fall istället att fastna i upprepningar och återtraumatisera oss. Det ursprungliga traumat, som inte ens behöver härstamma från detta livet, byggs på lager för lager tills det är svårt att se vad som är problemets kärna.

Kortfattat kan metoden sammanfattas såhär:

1. Hitta en startpunkt.
2. Gå ner genom lager, förhoppningsvis hela vägen ner till det ursprungliga traumat.
3. Finn en lösning till det som finns där.

Detta är en metod som oftast kräver två personer – den som vägleder och den som vägleds.

Förberedelse

Var på en trygg och avskild plats utan störningar. Avsätt åtminstone fyra timmar för att hinna såväl meditationen som att landa efter den, men beroende på vad som framkommer kan det vara önskvärt att vara ledig resten av dagen och några därtill.

Vägledaren bör ha papper och penna för att föra anteckningar om vilka lager som passerats och andra relevanta detaljer som dyker upp.

Startpunkten

För att förflytta sig neråt genom lager behöver man börja någonstans. Var man vill börja beror såklart i första hand på vad det är man vill ta itu med. För att hitta startpunkten är det bra att kartlägga sina blockeringar eftersom det då brukar bli tydligt var man ska börja. Ett annat sätt är att tillsammans leta upp stället i början av sessionen.

Utifrån kartläggning. Jag använder mig av exemplet i slutet av avsnittet om att kartlägga blockeringar.

Låt säga att personen upplever bekymmer att släppa in kärlek som den misstänker har att göra med en gammal relation. Det finns flera delar av kartläggningen som tyder på det och som kan misstänkas vara sammanlänkade: vänster arm och hjärta känns avstängt och kallt, en mur, tryck över bröstet, en spjutspets och kanske också känslan av att vara energimässigt avsnörpt. Jag tänker instinktivt att en bra startpunkt vore vid hjärtat eller spjutspetsen men det är viktigt att lyssna in den som ska vägledas. Gå i regel dit där det känns som jobbigast eller mest skrämmande.

Undersöka i början av sessionen. Har man inte på förhand gjort en kartläggning och kommit överens om en lämplig startpunkt så är det där sessionen behöver börja. Förmodligen har personen åtminstone en ungefärlig uppfattning om vad den vill bearbeta. Då kan den gå in i den känslan och scanna kroppen för att leta efter områden där det manifesterar sig. Den som vägleder kan vid behov hjälpa till genom att beröra områdena som dyker upp för att på så vis lokalisera den exakta startpunkten.

Att påbörja meditationen

Båda försätter sig i ett avslappnat och semi-meditativt tillstånd där det är lätt att förnimma det som kommer upp men samtidigt också möjligt att kommunicera med ord. Lokalisera startpunkten och gå in i den.

Be personen beskriva det som dyker upp. Be därefter personen att uppleva det den beskriver fullt ut, med alla sinnen och i hela kroppen. Låt personen fullkomligt genomsyras av det.

När personen gjort det tillfullo, be den sedan föreställa sig kärlek som omsluter hela sig och skingrar tillståndet. Fullkomlig kärlek som tränger ut i varenda cell och upplöser det som varit.

Fall sedan ned till nästa lager.

Förflytta sig neråt

Med hjälp av dessa två steg förflyttar ni er sedan neråt, lager för lager. Beskriv och upplev tillfullo det som dyker upp och upplös det sedan med fullkomlig kärlek. Lagren kan handla om vitt skilda saker, såsom känslor, händelser, tidigare liv och arketypiska syner.

Här är det lämpligt att den som vägleder för anteckningar över de lager som passeras och detaljer som kan tänkas vara relevanta.

Att finna en lösning

Att lager för lager skala av en blockering kan ge olika resultat.

Kärnan. En möjlighet är att man når blockeringens kärna och där har möjlighet att upplösa grundorsaken med exempelvis acceptans, förståelse eller förlåtelse. I sådana fall avslutar man genom att i meditationen gå i närkontakt med kärnan. Det kan exempelvis vara att möta och prata med sig själv vid åldern då blockeringen uppstod, att konfrontera och förlåta någon som har med blockeringen att göra eller att omsluta och genomlysa även kärnan med kärlek.

Ledtrådar. En annan möjlighet är att man inte finner en kärna utan snarare samlar på sig ledtrådar för att fortsätta arbetet utanför meditationen. Ibland behöver man helt enkelt andra verktyg och sätt för att komma tillrätta med blockeringen och ibland finns det faktiskt ingen kärna eftersom bekymret är ytligare än så.

Två sätt att avrunda meditationen

En sådan här djupmeditation kan pågå i många timmar och vara både utmanande och utmattande så man vill gärna landa lugnt och avslappnat efter den.

Ett sätt är att stiga uppåt, lager för lager, och på så vis komma tillbaka till utgångspunkten. Väl tillbaka får personen vila till dess att den själv känner sig redo att öppna ögonen.

Ett annat sätt är att skapa en övergång till viloläget. Det kan exempelvis vara att föreställa sig hur man vandrar tillbaka till rummet där man befinner sig, genom ett möte med sig själv eller annan nyckelperson, eller med ett lämpligt musikstycke.

Efter meditationen

Ta den tid du behöver för att landa. När du känner dig klar att återvända till den yttre fysiska världen kan du öppna ögonen.

I många fall vill man prata om upplevelsen direkt efteråt men det kan lika gärna vara att man först behöver smälta det man varit med om. Känn efter vad som känns rätt just då.

Som med allt sådant arbete är integrationen efteråt oerhört viktig. Befäst de framsteg som gjorts och fortsätt med sådant som behöver mer arbete. Oavsett om du kommit till kärnan eller inte så har du med största sannolikhet fått med dig mycket värdefull information för att fortsätta läka. Ta gärna hjälp av vägledaren för att formulera vägen framåt.

Exempel: Sexuellt trauma

Sexuella trauman är olyckligtvis mycket vanliga i vårt samhälle. När vi vill läka dem är det ofta särskilt viktigt att arbeta med någon som man har ett grundmurat förtroende för. Det skulle exempelvis kunna vara en partner som förmår hålla sina egna känslor utanför eller en skicklig terapeut med integritet.

● ● ●

Jennifer självskadar sig med sex. Hon har många sexuella förbindelser och har till och från också sålt sex. I början hade hon lätt för att få orgasm men med tiden har det blivit allt svårare och nu kan hon överhuvudtaget inte komma tillsammans med någon annan. Vid kartläggningen av sig själv hittar hon mycket som är kopplat till underlivet men också sådant som hör till hjärtat. Det som skrämmer mest är dock underlivet så när hon ska göra djupmeditationen tillsammans med en vän väljer de att börja där.

Jennifer ligger naken på sängen och vännen sitter mellan hennes ben. De försätter sig båda i ett semi-meditativt tillstånd innan vännen med lätta tryck börjar undersöka hennes sköte. Först utanpå och därefter för vännen in två fingrar och trycker på samma sätt metodiskt på punkter inuti Jennifer. Hon upplever ömsom lust och ömsom obehag. De hittar ett område som väcker särskilt starka känslor när vännen trycker på det. Ett kraftigt illamående och samtidigt en intensiv ledsamhet väller fram även vid ett mycket lätt tryck. De bestämmer sig för att använda det som startpunkten. Vännen håller kvar sina fingrar på punkten och vägleder.

Beskriv vad du känner.
– Jag mår jätteilla. Jag vill spy och mina ögon fylls av gråt.
Bra. Gå in i känslan av att må så illa. Känn den fullt ut och låt den uppfylla hela dig. När hela du är uppslukad av känslan så vill jag att du vilar i den i en halv minut och sedan säger till mig.
– … Jag är där nu. Jag mår så himla illa.
Bra. Nu vill jag att du föreställer dig hur hela du omsluts av villkorslös kärlek. Kärlek som uppfyller hela dig, som tränger ut i varenda cell och att allt illamående och allt gråt upplöses i kärleken. Säg till mig när du lyckats med det. Låt det ta den tid det tar.
– … Nu är jag där. Jag mår mycket bättre. Lätt.

Fall nu neråt genom kärleken, neråt. Känn efter vad som finns nu.
– Maktlöshet. Jag känner mig uppgiven. Varför försöker jag ens?
Gå in i känslan av att känna dig så maktlös. Hela du är uppgiven. Låt känslan uppsluka dig helt och berätta för mig när du vilat i den känslan i en halv minut.
– Jag är där nu.
Bra. Nu vill jag åter att du låter hela dig omslutas av villkorslös kärlek. Villkorslös kärlek som tränger ut i varenda por och varenda cell. Känn hur kärleken löser upp vartenda spår av maktlöshet tills det enda som finns kvar är kärlek. Säg till när du lyckats med det.
– Nu är jag där.
Fall nu åter neråt genom kärleken, neråt. Känn efter vad som finns nu.

På så vis söker sig Jennifer och hennes vän inåt. Hon upplever och upplöser lager efter lager och vännen för korta anteckningar om varje lager:
• Ilska.
• Avundsjuka.
• Äckel och klet. Något kladdigt finns kvar.
• Kåthet.
• Fritidsledaren tog på mig innanför trosorna i musikrummet.
• Jag blir våldtagen av min bror.
• Vrede.
• Tomhet.
• Jag våldtar min bror. Men han är en annan.

Bakom lager av känslor som vid olika tillfällen uppfyllt henne och som fortfarande finns kvar hittar hon ett tidigt övergrepp i sin barndom som hon försökt förtränga, nämligen fritidsledaren som tog på henne. Därefter dyker minnesbilder av att ha blivit våldtagen av sin bror upp, men hon har ingen bror. Efter ytterligare ett par lager av känslor så är det tvärt om hon som våldtar brodern, men då är han en annan.

Jennifer har tidigt blivit utsatt för sexuella övergrepp vilket hon sedan vänt till ett självskadebeteende. För att slippa bli utsatt har hon istället utsatt sig själv, det vill säga att hon använt andra för att upprepa den ursprungliga kränkningen. Alla dessa kränkningar, som hennes partners i de flesta fall varit helt omedvetna om att de bidragit till, har lämnat så pass djupa avtryck i henne att hennes förmåga att få orgasm till slut helt blockerats.

Men brodern då? En tolkning som ligger nära till hands är att detta inte är det första livet då Jennifer varit med om detta. Hon har flera liv bakom sig där hon turats om att utsätta och utsättas för sexuella övergrepp, framförallt tillsammans med någon som hon i något liv identifierat som en bror. Detta är en upprepning som spänner över flera liv och det är tänkbart att fritidsledaren som utförde den första kränkningen i det här livet också är reinkarnationen av hennes tidigare bror.

Med sin nyfunna förståelse ser hon tydligt två saker som hon behöver göra. Det första är att rena sig från alla de avtryck hon samlat på sig genom det här livet. Det andra är att sätta punkt för upprepningen.

För sitt inre kommer hon till en källa med rent, klart vatten. Det skimrar om källan och hon tvättar underlivet noggrant. Lager efter lager av klet rinner nerför hennes ben och sugs upp av jorden till dess att hon är helt ren. Då kliver hon ner i vattnet och tvättar hela sig. Vattnet läker henne och snart skimrar hela hon.

När hon kliver upp ur vattnet ser hon en pojke komma gående. Han är grå, hopsjunken och hulkar. Det är hennes bror. Han skäms och vågar inte möta hennes blick men hon är bara glad och uppfylld av kärlek inför att möta honom. Hon tar honom i handen, leder honom till källan där hon kramar och tvättar honom om vartannat. Till slut doppar hon honom i vattnet och när han kommer upp skiner också han. Hon kramar honom länge, länge och till slut smälter de samman. Sen är det över.

Jennifer ligger länge och gråter. När hon till slut öppnar ögonen sitter hennes vän bredvid henne och ler betryggande. Jennifer vill inte prata om sin upplevelse men har en färdigformulerad lista på saker hon behöver göra som hon omedelbart skriver ner. Hon ska avregistrera sig från sexkontaktsajter, byta telefonnummer och framöver enbart ha sex med människor som hon genuint tycker om och som vill henne väl. Hon ska sluta prata med kompisar om sexuella eskapader och slänga allt i sitt hem som påminner om dåliga sexuella upplevelser hon haft. Hon ska skaffa sig en omtänksam och inkännande sexpartner som vill hjälpa henne att hitta tillbaka till sin orgasm.

Ingenting på listan visar sig vara särskilt svårt. Nu när hon är medveten om vad som varit så vill hon inget hellre än att fortsätta vara frisk och skina. När hon löser upprepningen i detta livet löser hon den också inför kommande liv.