Enteogener är fantastiska lekkamrater. Å ena sidan öppnar de sinnesförändrade tillstånden upp för nya upplevelser och å andra sidan har enteogenerna själva ofta humor, i min upplevelse särskilt svampen.
Nedan följer en handfull lekfullheter som kommit min väg. Det bästa jag kan råda den som söker lekfullheter är att vara öppen för det. Lekfullhet är ett sinnestillstånd.
Dyka med valar
På en fest på landet hade vi parkerat vår bil med lite grönska omkring den. Vi tog LSD och någonstans mitt i upplevelsen satte vi oss i bilen för att värma oss. Pratet fortsatte varpå fönstren snart var hyfsat igenimmade.
Vi slog till tändningen för att kunna spela en skiva varpå parkeringsljusen lockade fram diffusa skuggor runt bilen. På hög volym spelade vi sedan en valsångsskiva och föreställde oss att vi var på valexpedition i en liten ubåt. Valsången fyllde bilen och jag svär att jag genom imman kunde se valarna simma förbi som skuggor i bladverket.
Gå som en elefant
Det var rejvfest i skogen. Överallt verkade det finnas spännande miljöer men det var svårt att ta sig till dem eftersom terrängen var svårforcerad. Det tjocka blåbärsriset var en utmaning i sig men dolde också förrädiska gropigheter. Som människa var det påtagligt svårt att ta sig fram.
“Tänk er att ni är en elefant” föreslog min vän då. “En elefant har sin snabel hängande framför sig och tar korta men stadiga kliv, från ena sidan till andra.” För en yttre betraktare såg det förmodligen inte klokt ut. Men jag kan säga er ett djur som inte har några problem att gå genom svenskt blåbärsris – elefanten! Det är inte bara roligt att gå som en elefant utan också väldigt effektivt.
Senare provade vi också att springa som vargar och sväva som örnar.
Skåda moln
Som barn har nog de flesta någon gång sökt bilder i molnen. Cumulus-moln är särskilt bra på att locka fantasin att se kaniner, hästar och delfiner skutta fram över himlen.
Befinner vi oss i rätt tillstånd öppnar enteogener upp helt nya upplevelser av den leken. Stundtals kan det vara meditativt att skåda moln men vid andra tillfällen är föreställningen energisk och expressiv.
Mörkret och rädslan
Jag stod jag vid stigens början och tittade in mot den mörka skogen. Så här i nattetid hade skogsbrynet vanligtvis varit något av en läskig portal till mörkret där inne men på LSD ersattes den irrationella rädslan av nyfikenhet och upptäckaranda. Jag gick bort till skogsbrynet för att undersöka vad det var som var så läskigt med det. “Det är precis som i en skräckfilm” tänkte jag entusiastiskt vilket följdes av ett magkittligt “Vad spännande!”. Jag klev igenom skogsbrynsportalen och in i den mörka skogen.
Sedan dess är jag inte längre mörkrädd.
I sängkammaren
– Vilken är den bästa settingen, frågade en i publiken Ann Shulgin.
– Sovrummet.
Efter en kort tystnad följt av skratt fortsatte hon:
– Det är ju så. Många av de här substanserna är fantastiska vid sex.