Meditation i rörelse

Vi föreställer oss gärna att meditation är något som görs stillasittande. Även om så ofta är fallet så kan det grundläggande syftet i meditation, att stilla sinnet, också uppnås i rörelse eller handling. Många som aldrig ägnat sig åt meditation känner igen de meditativa tillstånden från andra delar av livet, i allt från att diska till att dansa.

Dans

– Koppla bort hjärnan och låt musiken flöda genom din kropp.
Jag var på mitt andra rejv någonsin när jag fick rådet av en gammal elev. Förmodligen såg jag rätt vilsen ut där på dansgolvet då jag varken hittade takten eller kunde koppla bort hjärnan, men jag förstod vad han menade.

I nio månader snavade jag omkring på dansgolv i jakt på tillståndet som han beskrivit för mig. Så kom det sig att jag en dag stod på ett dansgolv i Portugal. Solen gassade, musiken knorrade och mitt i folkhavet stod jag när något plötsligt släppte i min kropp. Det var som att en dammlucka öppnats. Med ens flödade musiken genom min kropp. Jag blundade, kopplade bort hjärnan och takten var i mig. Utan att hjärnan la sig i dansade min kropp bättre än vad den någonsin gjort.

● ● ●

Tillståndet där tankarna är bortkopplade medan kroppen rör sig till musiken är i allra högsta grad ett meditativt tillstånd. Det är meditation i rörelse. Med musik som lockar fram rätt rörelser blir dansen dessutom frigörande och läkande då den öppnar upp, balanserar och fyller på kroppens energisystem.

Precis som i sittande meditation så blundar jag gärna när jag dansar för att sortera bort störande intryck.

Gående meditation

Jag har huvudsakligen använt gående meditation för att träna medveten närvaro. Ett meditativt tillstånd är ypperligt för att med förstärkta sinnen bli medveten om och koppla in i sin omgivning. Nedan följer ett exempel på en gående meditation med det syftet.

● ● ●

• Välj en plats där du kan gå utan att bli störd. Det är skillnad på att göra en gående meditation i en skog eller i ett industriområde. De kan båda vara bra men tänk på att olika miljöer ger olika upplevelser.

• Stå först still, blunda och försätt dig i ett meditativt tillstånd.

• Sätt sedan en fot framför den andra och börja gå. Fokusera på kontaktytan mellan dig och marken. Känn fotsteget.

Jämför detta med andningsankaret i meditationen för att stilla sinnet. Här använder du istället fotsteget, kontaktytan mellan dig och marken som ankare. Om du enbart vill stilla sinnet kan du stanna vid det här steget.

• Om du vill utveckla meditationen till att inbegripa att öva medveten närvaro genom sinnena så gör du först den föregående punkten tills du är stabil i ditt fokus på fotsteget. Därefter kopplar du på ytterligare ett sinne och fokuserar till fullo på informationen som du får genom det. Det kan exempelvis yttra sig såhär:

Känsel: du uppfattar dina fotsteg och brisen som smeker dina armar, hur ditt hår rör sig och dina kläder mot huden. Du förnimmer stenar under fötterna och en gren som stryker mot din arm.

Hörsel: du hör trädens löv rassla, en fågels lockrop och en bil i fjärran. Ljudet av en pinne som knäcks och ett vattendrag i närheten.

Syn: granen som spretar med sina grenar bär upp ett spindelnät som glittrar av dagg, över stigen löper en myrväg och i gräskanten kämpar en tordyvel för att komma på fötter igen.

När vi fokuserar på ett sinne blir det skarpare och vi uppfattar detaljer som vi vanligtvis missar.

Meditation i vardagen

När jag beskriver meditativa tillstånd för människor som inte mediterar så känner de ofta igen sig. De har liknande upplevelser kopplade till andra handlingar. De upplevelser som jag oftast hört refereras som meditativa är att städa, sporta, kreativt skapande, handarbete, sex, dans, musicerande och att vara med djur.

I princip vad som helst där sinnet stillas och vårt fokus smalnar av kan användas som meditation.

Hur medveten närvaro löste mitt sexmissbruk

Ett av de mest skamfyllda missbruk som jag behövt göra upp med är sexmissbruk. För mig uttryckte det sig huvudsakligen i att jag sexchattade med främlingar men det kom också till uttryck i mina faktiska relationer. När jag gick in i missbruket stängdes förnuftet av, likaså respekten för mig själv och de förhållanden jag hade.

Missbruket kretsade till stor del kring fantasier som jag projicerade på andra människor. Istället för att utforska tillsammans så blev den jag just då hade sex med snarare en projektorduk som jag spelade upp mina fantasier på. I efterhand ser jag att många av de människor som jag då chattade med också var sexmissbrukare och använde mig på samma sätt. Vad som var utmärkande var avsaknaden av ett genuint intresse för den andra människan. Sexchattandet var inte mycket till dialog utan snarare två monologer.

Under lång tid förnekade jag att jag överhuvudtaget hade ett problem. Sedan kom en rad bryska uppvaknanden och så småningom förstod jag att jag var tvungen att göra något för att bryta mitt destruktiva tvångsmässiga mönster. Först fick jag terapi. Sen gick jag till SLAA (Sex and Love Addicts Anonymous/12-stegsprogrammet). Båda hjälpte mig att börja prata om mina problem men ingen av dem gav mig verktygen som jag behövde för att övervinna mitt missbruk. Så det hela fortgick, i större eller mindre utsträckning och med tillfälliga avbrott, tills en helg då min älskarinna och jag hyrt ett hotellrum.

Vi låg i badkaret när min intuition viskade “tvätta henne”. Så jag frågade:
– Är det ok om du är passiv ett tag? Jag skulle vilja tvätta dig men jag vill att du bara tar emot.
Hon nickade och jag badade med omsorg hennes kropp. Efteråt hjälpte jag upp henne ur badet och torkade av henne med en handduk. Jag ledde henne till sängen där jag med samma omsorg masserade henne.

När jag masserade henne insåg jag att jag var helt absorberad i nuet. Jag befann mig i kontaktpunkten mellan mina fingrar och hennes kropp och jag kunde omöjligtvis vara någon annanstans samtidigt. I det ögonblicket fanns det inte plats för fantasier i mitt medvetande. Där fanns bara hennes kropp, min kropp och kontaktpunkten mellan de båda. Och det fanns ingenstans i hela världen som jag hellre skulle vilja vara.

Där och då började min problematik att lösas. Jag blev återigen hänvisad till det enklaste och mest komplexa av alla verktyg – meditation och medveten närvaro. När jag ställdes inför det medvetna valet att möta den andra i fantasin eller på riktigt här och nu så var valet påfallande lätt. När jag hade en äkta kontakt i nuet förlorade fantasierna sitt grepp om mig.

En andlig utmaning

Vissa utmaningar ställs vi inför. Andra tar vi själva initiativet till. Att anta en andlig utmaning är ett kraftfullt sätt att ge näring till vår andliga strävan och öva vår hängivenhet. Jag kom inledningsvis i kontakt med andliga utmaningar genom yogan där det är vanligt med så kallade tapas (sanskrit: att hetta upp). Exempel på vanliga tapas är daglig meditation och sexuell eller annan avhållsamhet som praktiseras medvetet under flera veckor eller månader. På så vis tränar vi såväl självdisciplinen och hängivenheten i vår strävan.

En andlig utmaning behöver inte ta sig uttryck som anses vara typiskt andliga eller löpa över längre tid, även om det är vanligt att de gör det. Om min intention är att träna min självdisciplin, ge näring åt min strävan och öva min hängivenhet så är det en andlig utmaning även om det tar sig ett till synes banalt uttryck såsom att jag varje morgon i en veckas tid bäddar min säng. Det är inte uttrycket som bestämmer om det är en utmaning utan intentionen bakom handlandet.

För att något ska vara en reell utmaning så ska det vara utmanande. Den som redan bäddar sängen varje morgon får inte mycket ut av att anta det som en utmaning. För att låna ordet tapas (att hetta upp) så är det inte en handling som nämnvärt hettar upp oss och därför blir utdelningen därefter. För den som aldrig bäddat sängen kan det däremot vara en betydande utmaning att göra det och då hopar sig gärna hindren att göra det. Där finns en faktisk utmaning och utdelningen blir betydligt större.

Hur du tar dig an en utmaning

Definiera utmaningen. Bestäm i detalj utmaningen du tar dig an och hur länge du ska utföra den. Det kan exempelvis vara att meditera 20 minuter om dagen i 14 dagar eller att äta en ärta om dagen i ett års tid.

Bestäm reglerna för utmaningen. Får jag äta mer än en ärta eller får jag faktiskt bara äta en? Om jag glömmer att äta en ärta, börjar utmaningen om från noll då? Om jag omöjligtvis kan uppbåda en ärta, vad händer då? Vad händer om jag somnar under meditationen? Vad händer om jag blir störd under den och inte hinner hitta ett nytt tillfälle? Måste meditationen ske inom dygnets 24 timmar eller går det bra om jag mediterar precis innan jag lägger mig klockan ett på natten även om det rent tekniskt är nästa dygn?

Inom yogan som jag praktiserade var det vanligt att anta en utmaning i cykler av sju dagar, exempelvis 7, 21 eller 49 dagar. En utmaning kan dock också vara en engångsföreteelse såsom att raka av sig håret.

Löftet och intentionen. Avge ett löfte till dig själv att ro din utmaning i land och beskriv samtidigt varför du antar utmaningen. Det kan exempelvis låta såhär:

”Med stöd av alla löften jag hållit och alla utmaningar jag rott i land lovar jag mig själv att äta en ärta om dagen i ett års tid. Det gör jag för att träna min uthållighet och självdisciplin.” Därefter kan det vara lämpligt att högt också upprepa de regler man satt för utmaningen.

Löftet avläggs i början av utmaningen men kan också upprepas vid varje tillfälle om så behövs för att påminna sig om varför man gör något och stärka sin beslutsamhet.

Tid och plats. Det är inte nödvändigt men kan vara till hjälp att avsätta en specifik tid och plats för sin utmaning. Om man gör den vid samma tid och på samma plats varje dag så genomsyras snart tiden och platsen med utmaningens energi vilket dels innebär att det blir en kraftansamling just där och dels blir lättare för oss att komma ihåg vår utmaning.

Det går också bra att koppla annat än just tid och plats till utmaningen såsom ett föremål som man genom att alltid ha med sig laddar med utmaningens energi.

När du är färdig. Vila i känslan av att ha slutfört utmaningen. Tacka dig själv och tacka för det stöd du fått av universum och av andra. Reflektera över vad utmaningen gett och vad du vill göra annorlunda i nästa utmaning du tar dig an.

Det här behöver inte vara ett steg som du gör i en enda sittning utan kan också vara något som du vilar i, tackar för och reflekterar över under en lång tid framöver.

Att skapa sin egen ceremoni

En ceremoni är en symbolisk handling som vi utför medvetet. Den kan utföras vid ett enstaka tillfälle såsom en övergångsceremoni eller upprepas såsom fullmåneceremonier. Det finns många färdiga upplägg för ceremonier varav en del, exempelvis religiösa sådana, ofta är strikt uppstyrda. Även om jag ser värdet i en grundstruktur så är jag själv av åsikten att det blir bättre om ceremonin vilar på intuitiv grund där infall och budskap i stunden ges utrymme.

Förberedelse

Intentionen. Allt utgår från intentionen. Som med det mesta är det bra att fråga sig själv varför man vill göra någonting. Vilken är min intention och varifrån kommer den? Bottnar den i en längtan från hjärnan eller hjärtat, från egot eller från själen? Om vi kommer på oss själva med att försöka göda ett obalanserat ego bör vi avstå medan kärlek, glädje, lust och ibland mod, rädsla och jävlar anamma kan vara tecken på att vi följer vårt hjärta. Be om tecken om du känner dig osäker och var ärlig med dig själv. Egot är en lurig typ som gärna övertalar oss att just våra handlingar inte härstammar från självhävdelse och bekräftelsebehov.

Vad är då intentionen? Vad vill du att ceremonin ska vara en symbolisk handling för och vad vill du uppnå? Ju tydligare det är för dig själv, ju lättare blir det att sträva i den riktningen eftersom besluten du tar kommer att genomsyras av din intention. Syftet med en namngivningsceremoni kan exempelvis vara att välkomna ett barn i gemenskapen, fira dess existens och ge det ett namn som kommer att föra in en viss energi i dess liv. En fullmåneceremoni skulle kunna handla om att plocka upp saker från djupet av sig själv och låta dem komma till uttryck alternativt släppa taget om dem. 

Platsen. Välj en plats som står i samklang med intentionen. En ceremoni för att läka sig själv och jorden utförs gärna på en kraftplats medan en ceremoni för att inviga en specifik plats såklart gärna utförs på den platsen. En namngivningsceremoni kan exempelvis hållas i hemmet om man vill ha en familjär stämning eller på en för gemenskapen signifikant plats om det är upptagandet i en större gemenskap som ska betonas.

Förbered platsen på de sätt du tycker är lämpliga. Sker det i en lokal eller i ett hem kan det exempelvis vara lämpligt att rena platsen, ställa iordning det som behövs för ceremonin, tala sin intention på plats och bjuda in de andehjälpare man eventuellt vill ha med. Vid en ceremoni utomhus kan det vara lämpligt att göra detsamma men att också be platsen om lov att få vara där och berätta för de väsen som finns på platsen vad det är man vill göra samt be om deras hjälp att uppfylla intentionen. 

Jag själv. Förbered dig på ett sätt som står i samklang med intentionen. Fokusera först på det inre och sedan på det yttre. Vill du göra detta och är du i stånd att göra det? Finns det tvivel som behöver adresseras? Först när du känner dig trygg i att du vill och är i stånd att göra ceremonin bör du överväga det yttre.

En bra tumregel är att vara fokuserad, ren och känna sig fin vid en ceremoni. Fokus skulle också kunna beskrivas som att vara medvetet närvarande och för det är meditation ett bra verktyg. Vi bör också rena oss inför mötet med oss själva och det högre exempelvis genom att duscha och därefter med röken. Att känna sig fin återspeglas gärna i klädesval men jag vill då också tillägga att kläderna bör vara praktiska. Vid ceremonier där jag kan tänkas hamna på knä under långa perioder väljer jag alltid arbetsbyxor med knäskydd, inte för att jag nödvändigtvis tycker att arbetsbyxor är fina utan för att de är till stor hjälp för mig att uträtta arbetet. När väder spelar in tycker jag alltid att praktisk funktion går före dekorativ skönhet.

Det är också bra att fundera över vilka verktyg man vill ha med sig. Det kan exempelvis vara rökelse, trumma, medicinpåse, stenar, tarotkort och annat som kan komma till användning vid ceremonin. En del shamaner samlar sådana verktyg i ett portabelt altare vilket kan vara ett tygstycke eller en påse.

En del ceremonier kräver mycket förarbete bestående av exempelvis meditation, kostomläggning och utrensningsarbete. Rent allmänt är det så att ju mer vi skalat av på förhand, ju lättare når vi fram till de resultat vi söker. Vid en ceremoni som syftar till att gräva djupt i sig själv och frigöra gammal smärta kan det vara bra att på förhand rensa ut så mycket av den som man kan medvetet. På så vis blir det lättare att under ceremonin nå dess kärna. Annars finns risken att vi spenderar större delen av ceremonin med att rota runt i det som vi redan kunde ha gjort upp med.

Andra. Om andra människor ska delta i en ceremoni behöver de göra sina egna förberedelser. Det vi kan göra är att ge dem informationen de behöver för att förbereda sig. En del ceremonier kan kräva relativt lite av deltagare medan andra kan kräva mycket förberedelsearbete. Inkludera bara de som är beredda att göra vad som krävs för den specifika ceremonin. Är det en namngivning krävs det kanske bara att personen tar med sig ett glatt humör. Vid djupare läkandearbete krävs det en genuin vilja och förmåga att ta sig an sådant arbete.

Olika roller. Om det finns olika roller vid ceremonin så är det bra om det är tydligt på förhand vad som ingår och inte ingår i de olika rollerna. Vid en ceremoni med enteogener kan det exempelvis finnas en eller flera shamaner, några hjälpare och så deltagarna. De har alla olika uppgifter där några kan överlappa och andra inte överlappar. I exemplet är det i regel shamanens uppgift att leda, hålla sammanhanget tryggt från inkräktande entiteter, dela medicinen och vara deltagarnas huvudsakliga stöd. Hjälparens uppgift kan vara att bistå shamanen, se till deltagarnas kroppsliga behov, laga mat och städa. Deltagarnas roll är då huvudsakligen att djupdyka och utföra arbetet med sig själva. Sammanblandas rollerna kan det få betydande konsekvenser för sammanhanget. Det är exempelvis inte deltagarens uppgift att läka andra, inte shamanens tillfälle att själv hänge sig åt sin egen resa och inte hjälparens roll att leda tillställningen.

Med det sagt har jag dock varit med om mindre strukturerade ceremonier där rollen av shaman hoppat mellan personer. Inom oss har vi alla såväl shamanen, hjälparen och deltagaren då dessa inte är fasta konstruktioner utan roller som vi ikläder oss i ett visst sammanhang. Det är därför fullt möjligt att rollerna byter plats i en mindre strukturerad ceremoni. Om det är det som ska ske så var följsam men som huvudregel bör man alltså hålla sig till den roll man har.

Ceremonin

Eftersom ceremonin är en skapelse som ska återspegla intentionen kan ceremonier se väldigt olika ut. Därför ger jag bara generella exempel på sådant som kan ingå i en ceremoni; möjliga byggstenar om man så vill.

Landa på platsen. Ta en stund att samla dig och känna in platsen. Lämna det som inte hör hemma där utanför och låt det som ska vara där kliva fram. Är man en grupp människor kan det göras tillsammans exempelvis med en vägledd inlandning där den som leder välkomnar, påminner deltagarna att lägga det som inte hör hemma åt sidan, ber dem andas och landa i nuet och på platsen.

Rena sig. Har det inte redan gjorts kan processen att rena sig och platsen vara ett bra sätt att påbörja en ceremoni.

Helga ceremonin. Erbjud frukterna av ceremonin till det högsta gudomliga du kan föreställa dig eller till det du uppfattar ligger i linje med ceremonins intention.

Öppna ett helgat rum. På så vis kallar du in beskydd för alla som befinner sig i ceremonin vilket ofta är särskilt viktigt vid läkandearbete och arbete med enteogener.

Bjuda in andevärlden. Vill vi ha andevärldens hjälp vid ceremonin bör vi bjuda in dem att arbeta med oss och då också specificera vad eller vem vi vill och inte vill ha kontakt med. Var också tydlig med vilken hjälp vi vill ha av dem. Det bör kanske sägas att andarna redan är där. Det är de facto inte de som kommer till oss utan vi som kommer till dem genom att öppna upp och uttrycka vår vilja att samarbeta.

Att tala sin intention. När vi säger orden högt ger vi dem mer kraft. Säg vad det är du ämnar göra och vad du önskar få ut av det.

Sjung, dansa och låt. När vi dansar, sjunger och spelar musik så rör vi runt i och frigör energier vilket exempelvis kan vara energigivande eller förlösande. Låt lekfullhet, glädje och humor ta plats. Det gör såväl kroppen som sinnet gott.

Meditation. Meditation är ofta en central del av ceremonier. Det kan exempelvis vara en gemensam meditation för att läka platsen eller en individuell sådan för att djupdyka i sitt inre. Vid ceremonier med enteogener är meditation ofta centralt.

Symboliska handlingar. Skapa symboliska handlingar som ligger i linje med intentionen. Om ceremonin handlar om att släppa taget kan det exempelvis vara en handling där något brännas upp eller grävs ner medan en ceremoni som handlar om återfödelse skulle kunna innehålla en handling där man symboliskt tar sig ur livmodern, är ett frö som gror eller planterar något.

Att fira och vara tacksam. En ceremoni kan också vara ett tillfälle att uttrycka glädje och tacksamhet för sig själv och existensen. En tantrisk sexakt kan vara ett njutbart firande av livet, i skördeceremonier är tacksamheten för vad jorden och solen gett närvarande och ett upptagande i en gemenskap genomsyras av glädje.

Lita på infall och ledning utifrån. Strukturen kan behöva ruckas på så sitt inte fast i din ceremoniplanering. Utöver rent praktiska yttre omständigheter som kan kräva kursändring kan det också komma förslag eller liknande från andevärlden som öppnar dörrar till möjligheter som vi inte kunde ha planerat för. Följ med om det känns givande. Jag upplever att det ofta är där, när vi vågar följa andevärldens förslag och vår intuition, som ordentliga genombrott sker.

Avslut och uppföljning

Precis som en ceremoni behöver en början så behöver den också ett slut. Vid ceremonins slut tackar man exempelvis de entiteter och energier som man arbetat med för deras vägledning och stöd, stänger det helgade rummet och tackar platsen. Då är den formella ceremonin slut.

Är man flera deltagare kan det ofta vara så att man vill stanna kvar och prata om sin upplevelse och då kan det passa bra med en fika eller liknande. Det är exempelvis vanligt att efter en begravning servera kaffe vilket blir ett sådant tillfälle för människor att landa från sin upplevelse av ceremonin.

En del ceremonier kan kräva ganska omfattande efterarbete. Har man exempelvis arbetat på djupet med läkning och att dragit fram sådant som varit begravt kan efterarbetet pågå under lång tid och exempelvis kräva coachning eller annan terapi, livsstilsförändringar, förlåtelsearbete eller liknande. Man behöver inte enbart tid för att integrera insikterna man fått till sig utan också att omsätta dem i handling.

Berättelsen om Valter och våra intuitiva sinnen

I ett och ett halvt års tid inbillade jag mig att jag inte kunde kanalisera för jag kunde då rakt inte se eller höra några budskap från andra sidan. När vi först hade börjat var jag den ständige sekreteraren och oftast också frågeställaren. Den huvudsakliga kanalen var däremot min tidigare flickvän som hade särskilt lätt för att ta emot budskap både genom att se och höra.

Men så en natt satt jag och mediterade i ett främmande hus när jag plötsligt kände en vattnig närvaro vid mig. Jag försökte varken höra eller se utan gick istället in i känslan. Jag kände hur jag flöt livlös i en tjärn. Min kropp var en ung pojkes, kanske bara sex eller sju år gammal.

I det läget kunde jag sedan koppla på andra sinnen och jag fick se landskapet omkring oss. Där fanns inga asfalterade vägar och en häst och vagn körde förbi. Gissningsvis 17-1800-tal. Och jag fick höra hans namn. Valter. Han satt fast och hade gjort så sedan dagen då han drunknat i tjärnen.

Jag lovade honom att komma tillbaka och befria honom vilket jag också gjorde under en ceremoni två månader senare.

Det dominanta sinnet

Vi har vanligtvis ett eller två intuitiva sinnen som är starkare eller mer utvecklade än de andra. De är våra dominanta sinnen och också de vi åtminstone inledningsvis behöver använda i vår kontakt med andevärlden. Det är annars lätt hänt att vi missar att vi faktiskt har kontakt. Om jag helt fokuserar på att försöka se någonting så lägger jag förmodligen inte märke till att någon knackar mig på axeln eller viskar i mitt öra.

Jag har träffat många som liksom jag inbillat sig att de helt enkelt inte kan men där det istället visat sig att de fokuserat på fel sinne. Det är idag vanligt att vi i vägledda meditationer och regressioner fokuserar på det vi förväntas se och ibland vad vi förväntas höra. Men den som behöver känna först kan då helt missa kontakten.

När kontakten är upprättad via det dominanta sinnet kan man därefter ibland koppla på andra sinnen.

Vi får ibland en ledtråd till vilket sinne som är vårt dominanta genom hur vi beskriver vår upplevelse av omvärlden. Den som känner säger ofta ”jag känner” medan den som ser ofta istället säger ”jag ser”.

Våra intuitiva sinnen

Att se. Att ha förmågan att se kallas klarsynthet eller klärvoajans (eng. clairvoyance). Den som har det som sitt dominanta intuitiva sinne har ofta lätt för att se vägledda meditationer, drömma tydliga drömmar, uppfatta bilder som andevärlden förmedlar eller rent av se auror, energier eller väsen.

Att höra. Att ha förmågan att höra kallas kläraudians (eng. clairaudience). Den som har förmågan att höra kan exempelvis ibland höra andras tankar, få till sig budskap genom att de bara dyker upp i huvudet eller höra vad som sägs i en dröm. I kontakt med andevärlden kan den höra och prata med andar och kontakter kan inledas med en klar ton i örat.

Att känna. Att ha förmågan att känna kallas på engelska clairsentience och den som har den förmågan plockar lätt upp andras känslor och sinnestillstånd, rörs lätt av andras berättelser och har lätt för att känna empati. I kontakt med andevärlden är det lätt att känna om det finns aktivitet på en plats eller plocka upp en andes upplevelse av en situation. Hit sorteras ofta också sinnena smak och lukt.

Att tänka klart. Att ha en väl utvecklad magkänsla och lätt kunna skilja på sant och falskt även när man inte rimligtvis borde kunna veta kallas på engelska claircognizans. Den som har det plockar ofta upp vad som är sant eller falskt i en situation, snappar till synes från ingenstans upp kreativa lösningar och får utan ansträngning till sig svar på frågor som den har. I kontakt med andevärlden genomskådar en sådan person lätt en ande som luras eller får till sig färdigformulerade budskap eller övningar från sina hjälpare. Den har ofta också lätt att hitta på, göra om eller skräddarsy övningar för att passa olika människor.

Övning: Undersök dina sinnen

Jag upprättar vanligtvis kontakt genom att först försätta mig i ett meditativt tillstånd och därefter koppla på mitt dominanta sinne, i mitt fall känseln. När kontakten är upprättad kan jag sedan koppla på de andra sinnena men det blir då nästan alltid en blandning av sinnen där känsel finns med. Med andra ord ser/känner jag då exempelvis oftare än att enbart se.

● ● ●

1. Hitta en vägledd meditation där den som vägleder ber dig se saker framför dig eller beskriver saker som att du borde se dem.

2. Undersök sedan meditationen genom att istället närma dig den med dina andra sinnen. Om du exempelvis ombeds att se ett träd så försök istället känna det, förnimma platsens doft, höra vinden i trädets grenar eller känna smaken av andetaget när du är där eller föreställ dig rent av att du tar en tugga av trädet.

3. När du provat olika sinnen och hittat förnimmelser kopplat till någon av dem, gå då till sinnet som var som starkast. Gå till fullo in i det sinnet och se sedan om du kan koppla på ytterligare sinnen som förstärker det första.

Om du exempelvis har en tydlig doftsensation av platsen och trädet, se då om du kan koppla på seendet genom att gå genom doften. Var öppen för bilden så som den kommer utan föreställningar om hur den ska vara. Det kan exempelvis vara att du snarare ser doften eller att doften mynnar ut i en vag bild.

Prova på så sätt olika kombinationer för att undersöka vad du får tillgång till.

Parasiterande energier

En parasiterande energi är ett andeväsen som sätter sig på en människa och utnyttjar dess kropp och livskraft. Det finns ett spektrum av sådana energier men grovt uppdelat så finns det de med lågt och de med högt medvetande.

De med lågt medvetande är ungefär som iglar. De suger kraft från oss men utan att aktivt försöka styra oss. Vanliga kännetecken vid en sådan parasit är att vi exempelvis blir trötta, omotiverade, lata och apatiska. De är förhållandevis lätta att avlägsna eftersom de likt en igel inte kommer att göra aktivt motstånd när man väl fått dem att släppa taget.

Parasiterande energier med högt medvetande är betydligt farligare och svårare att bli av med. De är medvetna om vad de gör i människan och använder människans kropp för att själva ha en upplevelse av fysiskt liv. Sådana energier har en egen agenda, är manipulativa, illvilliga och försöker i regel dölja sig. Skulle de bli upptäckta kommer de att göra vad de kan för att stanna kvar i sin värd vilket kan sträcka sig från manipulationer till våld. De elakaste av dessa identifierar jag som demoner.

Parasitsjukdomar

Flera tillstånd som betecknas som mental ohälsa beror på inkräktande parasiter. Vanliga diagnoser när man bär på en parasit med högt medvetande är bland annat schizofreni, bipolär sjukdom, borderline och psykos. Alla som har dessa tillstånd bär inte på parasiterande energier eftersom diagnoserna är mänskliga skapelser som rymmer många olika bakomliggande orsaker, men utifrån en shamansk förståelse skulle jag gissa attmånga med de två första snarare bär på parasiterande energier än lider av en mental åkomma i den mening som läkarvetenskapen föreställer sig. Att vara besatt av en inkräktande energi kan i sin tur leda till mentala bekymmer men dessa är i sammanhanget snarare att betrakta som följdsjukdomar. Vid parasitsjukdomar är det också vanligt med smärta.

Det mest uppenbara symptomet av att bära på en parasit med högt medvetande är att höra röster. Mindre uppenbara sätt är överdriven rädsla, ledsamhet, lathet och att man får förslag eller infall som inte är ens egna.

Eftersom parasiterande energier är rädda för att bli påkomna är det vanligt att de manipulerar värden att hålla sig borta från sådant som kan avslöja dem. Det kan göras subtilt genom att värden intalas att något är dåligt för den och att den därför bör dra sig undan, eller genom att vara utåtagerande, skapa konflikt och drama och på så vis straffa ut värden ur sammanhanget. Parasiten kan också försöka dölja sig själv genom att vilseleda på samma sätt som en magiker. Kommer något nära att avslöja parasiten på ett område försöker den omdirigera uppmärksamheten till något annat.

Anledningen till att konventionell vård inte kan bota dessa tillstånd är, från mitt perspektiv, för att den inte förstår och kan hantera den bakomliggande orsaken. Därför heter det att dessa inte går att bota. Det är dock såvitt jag kan se fel. Det är fullt möjligt att avlägsna inkräktande energier och läka efter dem.

En parasit avlägsnas genom exorcism eller enklare uttryckt utdrivning eller avlägsnande. Medan avlägsnandet av en parasit med lågt medvetande kan vara en förhållandevis enkel sak så kan utdrivningen av en parasit med högt medvetande vara en veritabel kamp då den senare kan komma att göra vad som helst för att stanna kvar i värden.

När parasiten avlägsnats är det lättare att adressera följdsjukdomarna som uppkommit.

Hur dörren öppnas

En frisk och välmående människa som står stadigt riskerar inte att dra på sig en parasiterande energi. Människans skydd är intakt och det finns ingen väg in. För att parasiten ska ta sig in behöver det öppnas en dörr. Det naturliga försvaret behöver sänkas.

Ett tillfälle då detta sker är vid tvivel. Då menar jag inte en vardaglig betänklighet eller skepsis utan ett djupt tvivel som rubbar själva grundvalen för vad vi uppfattar som sant och riktigt. Det kan exempelvis ske vid ett trauma eller när en person först kommer i kontakt med sinnesförändrande substanser. I tvivlet som uppstår då öppnas dörren och en parasit har möjlighet att slinka in.

Ett annat sätt som dörren kan öppnas är när själen lämnar kroppen. Det kan exempelvis ske med vissa meditationstekniker eller vid utomkroppsliga upplevelser. Om vi arbetar med sådana tekniker är det därför viktigt att skydda kroppen så att parasiter inte slinker med in.

Alkohol och parasiterande energier

Följande är hämtat från en kanalisering av en själ som i sitt senaste liv hade en parasiterande energi i sin fysiska kropp.

● ● ●

– Jag fick demonen när jag som 12-åring drack alkohol för första gången. Den fyllan öppnade ett djupt livstvivel i mig och jag hade inte kraften att stå emot.
Är det vanligt att de som blir besatta av demoner blir det när de dricker alkohol?
– Ja, det är mycket vanligt. Särskilt under de första fyllorna när ens föreställningar om livet utmanas men det krävs att man dessutom står känslomässigt ostadigt och inte säger nej när det mörka griper tag i en.
– Många av de som senare får diagnoser som mani eller schizofreni har drabbats av en demon i unga år när de experimenterat med alkohol eller andra berusningsmedel såsom läkemedel eller lösningsmedel.

● ● ●

Låt mig understryka vad som precis sas. Många av de allvarligaste psykiska sjukdomstillstånden vi känner till är direkt relaterade till våra allra första kontakterna med alkohol. Det behövs en underliggande känslomässig ostadighet som sänker det psykiska immunförsvaret men har man det är alkohol i många fall en inkörsport till psykisk sjukdom orsakad av parasiter.

Att skydda sig

Det bästa skyddet mot parasiterande energier är att ha ett starkt psykiskt immunförsvar. Det får vi naturligt när vi möts med kärlek och respekt och tar hand om oss själva och varandra. Ett sådant försvar är i princip omöjligt för en parasiterande energi att penetrera.

Vi kan förstärka vårt försvar genom att göra sådant som får oss att må bra, känna tillit och livsglädje. Exempel på sådant som förstärker och lagar eventuella hål i vårt försvar är:
• att älska
• meditation
• äta god och bra mat
• god sömn
• att mysa
• att leka
• att säga ja till livet

Utöver det kan vi kalla in beskydd men beskydd kan inte ersätta vårt eget immunförsvar. Finns det betydande luckor i vårt immunförsvar såsom att vi står känslomässigt ostadigt och inte säger nej när det mörka griper tag i oss så är vi sårbara.

Vi kan också förebygga attacker från parasiterande energier genom att undvika sammanhang och situationer där det är vanligare att sådant sker. Det kan exempelvis vara att:

• inte umgås i sammanhang där många parasiterande energier befinner sig. Parasiter i andra människor kan försöka manipulera oss att öppna dörren för parasiter.

• inte öppna upp portaler för andekontakt när vi känner oss otrygga inför det.

• inte låta själen lämna kroppen i en otrygg eller obevakad situation.

• inte berusa oss överdrivet och okontrollerat med skadliga substanser såsom alkohol, lösningsmedel eller läkemedel.

Detta är särskilt viktigt när vi inte har ett starkt immunförsvar. Den som har det behöver i princip aldrig oroa sig.

Förväxla inte människan med parasiten

Eftersom det finns negativa föreställningar och stigma kring människor med parasiterande energier känner jag ett behov att förtydliga detta.

Att en människa bär på en parasit betyder inte att människan på något sätt är dålig. Den har en parasit på samma sätt som någon kan råka plocka upp en magbakterie eller få en fästing. Det säger inget mer om människan än att dens psykiska immunförsvar vid något tillfälle varit försvagat. Sätt inte likhetstecken mellan parasiten och människan. På samma sätt som att en människa med en fästing inte är en fästing så är en människa med en parasiterande energi inte en parasiterande energi.

När jag avråder från kontakt med människor som har parasiterande energier så gäller det rådet de som behöver vara försiktiga eftersom de har ett svagt psykiskt immunförsvar. På samma sätt skulle jag inte råda en skröplig människa att hänga på en förskola i förkylningstider. Det rådet utgår inte ifrån att jag tycker illa om barn utan från omtanke med den som har ett svagt immunförsvar.

Den som är stabil och inte bjuder in mörkret befinner sig inte i fara.

Resans delar

En typisk resa eller session kan sägas bestå av sex delar.

Förberedelser

Många får kontakt med enteogenen redan under förberedelsearbetet när de exempelvis kokar te på svamp eller hanterar sin LSD. Det kan exempelvis yttra sig som spänningar i kroppen, munterhet eller som en låg dos. Görs det ceremoniellt kan det vara ett ypperligt tillfälle att prata med enteogenen om sin intention.

Intag

Från det att man tar enteogenen tar det dels tid innan man känner av den och dels innan den når full effekt. Beroende på vad man arbetar med så kan det ta ungefär 15-60 minuter och under den tiden ökar effekten gradvis. Tiden det tar att nå full effekt kan skilja sig åt med olika intagssätt. Tuggar man sin svamp är det exempelvis vanligt att det tar 45 minuter men gör man istället te eller choklad på den så kan det ta så lite som 15 minuter.

Under tiden som man inväntar full effekt är det förhållandevis vanligt med kroppsliga symptom såsom muskelspänningar, käkspänningar, rysningar och liknande.

Här är det ofta lämpligt att vara närvarande med sin kropp och arbeta med sin intention. Finns det ytterligare förberedelser som behöver göras så gör dem men bäst är det om de redan är gjorda så att man slipper distraheras av sådant.

Peak

Under peaken är effekterna som starkast och beroende på enteogenen brukar det vara cirka timme ett till tre in i resan. Detta är när vi är som mest frikopplade från vår kropp och ett bra tillfälle för djupt inre arbete, kontakt med enteogenen, Moder Jord och alltet. Här kan känslan av att helt eller delvis upplösas infinna sig, egot dö och cellerna kommunicera med oss. Jag rekommenderar att lägga in åtminstone ett längre meditationspass på väg in i eller under peaken.

I den mån vi känner oss förvirrade och inte kan skilja på upp och ner så är det oftast här. Fysiskt kan vi ha svårt för att kommunicera eller förflytta oss och våra sinnen kan vara avstängda eller förstärkta. Därför är det särskilt viktigt att vi befinner oss i ett tryggt sammanhang under peaken.

Avtrappning

Så småningom börjar effekten trappas av och vi återfår vår förmåga att kommunicera begripligt och förflytta oss. Våra sinnen återvänder gärna med en förhöjd sensitivitet. Här kan det vara fullkomligt fantastiskt att utforska sina sinnen genom att exempelvis känna på saker, leka med vatten i munnen, lyssna på trädsus och fågelsång, beröra kroppen eller titta på en vacker blomma. Att äta kan börja kännas lockande igen men vill vi bibehålla effekten bör vi hålla igen på det.

Med en enteogen som Ayahuasca som fylls på efter hand så tas en ny kopp nu för att återvända till peaken. De som röker cannabis använder gärna det för att förstärka effekten vilket kan leda till ytterligare eller förlängda peaktillstånd.

Denna delen av resan brukar vara mer lättnavigerad men behöver inte nödvändigtvis gradvis trappa av utan kan också gå i vågor. Var vaksam på substanser eller situationer som kan trigga en eskalering. Att meditera, vara tyst eller byta miljö kan vara nog för att upplevelsen ska komma tillbaka med full kraft.

Beroende på enteogenen, ens egna förutsättningar och vilka aktiviteter man ägnar sig åt brukar den här fasen vara tre till tio timmar.

Afterglow

Afterglow är ett tillstånd som kan vara i dagar, veckor eller även månader efter en resa. Det är ett tillstånd som ofta kännetecknas av:
• att se saker med nya ögon
• att känna sig upplyft
• att uppfatta möjligheter i tillvaron
• att vara i kontakt med sin potential
• känslor av insiktsfullhet och mening
• en känsla av renhet
• att känna sig positiv inför livet

Jag har tolkat ordet som att det försöker beskriva den aura som någon som rest ofta har runt sig.

Integration

Att integrera är enkelt uttryckt att ta till sig insikterna som upplevelsen gett och låta dem komma till uttryck i livet. Att omvandla dem till handling såsom beteendeförändingar, nya livsstilsval eller attityder.

Detta är ett arbete som kan pågå i veckor eller decennier och kan rent av sägas vara resans viktigaste steg. Utan integration kan upplevelsen stanna vid effektsökeri.

Hur länge varar resan?

När folk ställer den frågan så menar de vanligtvis hur länge de kommer att snubbla runt i ett småförvirrat tillstånd. De söker något liknande detta:
• LSD: 8-12 timmar
• Svamp: 6-10 timmar
• Ayahuasca: 4-6 timmar
• San Pedro: 8-12 timmar
• Cannabis: 2-4 timmar

Så betraktar jag emellertid inte resan. Resan är att dyka in i sitt inre, finna insikter och att omsätta dessa i livet. Enteogenen är i sammanhanget verktyget eller samarbetspartnern.

Hur länge pågår då resan?

Den pågår så länge du arbetar med insikterna som du har fått till dig. Det finns de som decennier senare fortfarande arbetar med att integrera insikterna som de fått till sig under en session. De är fortfarande på resande fot, skulle jag säga.

Att navigera upplevelsen

Jag betonar vikten av att vara väl förberedd att möta utmanande upplevelser för att vi inte ska överrumplas av dem och gå i baklås. Inte för att de nödvändigtvis är vad vi ska förvänta oss. De flesta av mina upplevelser med enteogener har tvärt om varit glada, vackra och ögonöppnande, fyllda med förundran och kärlek.

Det bör dock också påpekas att utmanande eller skrämmande inte bör förväxlas med att någonting är dåligt eller fel. Precis som i livet i stort så rymmer de mest utmanande ögonblicken ofta också potentialen till de allra största genombrotten. Det är inte händelsen som avgör var vi slutligen hamnar utan hur vi hanterar den. Var modig, respektfull, accepterande och följ flödet så uppenbarar sig ljusningen, läkningen och lärdomen.

Meditera in i upplevelsen

Från det att vi börjar nå full effekt kan det vara bra att meditera in i upplevelsen. På så vis knyter vi an till enteogenen och låter den genomsyra hela vår kropp. Springer vi istället omkring och distraherar oss så kommer vi dels inte till fullo i kontakt med enteogenen och dels så kan det finnas fickor kvar i vår kropp dit enteogenen inte nått.

När vi mediterar in i upplevelsen så stärker vi samarbetet med enteogenen vilket både kan göra sessionen mycket starkare men också gör det lättare för oss att få hjälp när vi behöver den.

Följ flödet

För att återanvända liknelsen med floden så är vi som mest effektiva när vi simmar med eller låter oss föras med av floden. När vi istället försöker simma motströms eller hålla oss fast vid någon utstickande rot så tröttar vi ut oss.

Det gäller livet i stort men också i en session med enteogener. Även här kan vi fastna eller kanske snarare försöka behålla en förlegad föreställning. Släpp taget och följ med på resan istället för att göra motstånd. På så vis kommer vi både snabbare framåt och förs dit som vi behöver vara.

Möt utmaningen

Den bästa vägen ut är alltid genom.
Robert Frost

Det bästa sättet att möta en utmaning är genom att acceptera och gå in i den. När du möter utmaningen och bearbetar det som skrämmer dig kommer du så småningom att lösa ditt bekymmer och komma ut på andra sidan. Det kan gå i en handvändning eller vara en resa som tar många år men är du hängiven din läkning och ditt växande så kommer du att komma ut ur det, klokare och fri från det som tidigare tyngde dig.

Tyvärr är många så vana vid att undvika obehag att det tar emot att möta problem, utmaningar eller rädslor. Istället för att möta obehaget är det vanligt att vi lägger locket på, distraherar eller bedövar oss. Så länge du försöker att undvika ditt problem så sitter du fortfarande fast i det. Att distrahera dig själv kommer inte att lösa ditt problem utan skapar bara mer stress.

När vi arbetar med enteogener kan en inställning som bygger på distraktion, bedövning och liknande vara rent skadlig eftersom enteogener arbetar i motsatt riktning. Enteogener höjer vår medvetenhet, låter oss komma i kontakt med vårt undermedvetna, synliggör våra bekymmer och visar oss lösningar. Det vi behöver göra är att acceptera och följa med på den resan. Är vi inte beredda att göra det så är enteogener inte rätt väg för oss.

Så när du står inför något, hur hemskt det än må tyckas vara, så är din bästa respons att acceptera och arbeta igenom det för att så småningom komma ut på andra sidan. Det gäller såväl i arbetet med enteogener som i livet i stort.

Ändra variabler i setting

När du mår dåligt under en resa kan det bero på att du faktiskt har något som du behöver ta itu med. I så fall, acceptera och gå in i det. Det finns dock tillfällen när folk mår dåligt utan att kunna lokalisera varför. När obehaget inte orsakas av något inre så orsakas det av något yttre. När externa faktorer påverkar hur du mår så kan enkla förändringar i omgivningen snabbt få dig att må bättre. Du kan till exempel prova att:

• Ändra din kroppsställning.
• Undersöka dina kroppsliga behov. Behöver du gå på toaletten, dricka något eller är du för varm eller kall?
• Ändra musiken, stäng av den eller sätt på.
• Ändra belysningen.
• Göra något annat än det du gör.
• Byta rum, gå ut eller in.
• Byta sällskap.

Alla dessa variabler och många fler därtill kan påverka ditt välbefinnande utan att du märker det. Genom att medvetet ändra dem kan du räkna ut var problemet ligger. Den omgivning som du har valt har sina egna unika möjligheter som kan ändras för att förändra hur du mår, på gott och ont.

Förändring är det enda som är konstant

Inget varar för evigt. Effekterna av växten, svampen eller substansen som du har intagit kommer så småningom att avta. Oavsett vad du upplever just nu så kommer det snart att bara vara ett minne. Det kan vara en tröst att minnas när saker är särskilt utmanande.

Integration

Ta insikterna som sessionen gett och omsätt dem i handling i livet.

Sätten att göra det kan skilja sig väsentligt åt men syftet är detsamma – att ta tillvara på och omvandla insikterna. Några vanliga verktyg för att utvinna insikter är meditation, kontemplation, skrivande och coachande samtal. Det kan i sin tur leda vidare till sådant som:
• ändrade prioriteringar i livet
• livsomställning
• förändringar i relationer
• fördjupat terapeutiskt arbete
• byte av sysselsättning
• omläggning av kost
• träning

Integration är i mitt tycke den viktigaste men i de flesta fall också mest eftersatta delen av arbetet med enteogener. Det är också här som många som vänder sig till enteogener för hjälp saknar tillräckligt stöd. En del som använder enteogener är själva fullt kapabla att utföra integrationsarbetet medan andra behöver mycket stöd i de efterföljande processerna.

Att inte ta sig an integrationsarbetet, det vill säga att inte omsätta insikterna i handling, innebär att arbetet inte slutförs. Fullföljs inte arbetet kan det exempelvis leda till att ens mående eller situation faktiskt försämras eftersom man är medveten om problemet men inte tar tag i det.

Tuffare upplevelser

Om man inte tar tag i sina bekymmer men ändå fortsätter komma tillbaka till enteogenerna kan de med tiden tröttna på en. I det läget kan upplevelserna komma att bli betydligt mer utmanande och rent av hemska. Enteogenerna och personens psyke försöker helt enkelt ruska om personen så att den faktiskt tar tag i sina problem.

Detta är ett ganska vanligt fenomen bland människor som närmar sig enteogener rekreationellt men utan intresse för att ta sig lärdomarna som de ger. Upplevelserna som till en början var inspirerande och upplyftande kan då bli så pass utmanande att personen antingen börjar arbeta med sin personliga utveckling eller helt avstår enteogener.

Andligt arbete med enteogener

De traditioner som har arbetat med visionära växter i årtusenden är andliga. De tar hänsyn till sådant som andra verkligheter, andar, parasiterande energier och tidigare liv. Andligt arbete med enteogener utgår ifrån en förståelse att det i de flesta fall finns en entitet eller intelligens på andra sidan som ofta vördnadsfullt kallas för lärare eller mästare.

Om man förstår att enteogenerna de facto är kraftfulla entiteter som hjälper oss att arbeta med oss ​​själva så säger det sig självt att man ska möta dem med respekt. I traditionella sammanhang återspeglas detta i ceremonin men respekt bör inte förväxlas med tradition eller ceremoni. Att vara respektfull innebär att ha goda avsikter, vara villig att utvecklas och att möta enteogenen som den lärare och hjälpare den är. Att integrera de insikter du har fått är också ett sätt att visa respekt. Respekten syns i hur vi förbereder oss för att möta enteogenen, i vilken inställning vi har och hur vi behandlar och hjälper dem vi reser med.

Det finns många sätt att vara respektlös. Det kan exempelvis vara att man använder enteogenen som en drog, använder den med onda avsikter eller blandar den med smutsiga substanser.

Öppna ceremonin

Öppnandet av en ceremoni kan exempelvis se ut såhär:
• Vi renar oss med rök eller vatten.
• Har det inte redan gjorts så renar vi platsen på liknande sätt.
• Vi öppnar ett helgat rum och i det helgade rummet bjuder var och en in de andar som de vill arbeta med.
• I ett tillstånd av medveten närvaro tar vi enteogenen och tackar den för att den vill arbeta med oss.

Att meditera med enteogenen

Svampen gav mig tidigt en enkel meditation att utföra när effekterna på allvar tar tag. Liknande meditation kan göras med alla naturliga enteogener och den har åtminstone två tydliga syften:

• Att till fullo integrera enteogenen. Yrar vi omkring och distraherar oss med sådant som samtal och musik missar vi en stor portion av kontakten. När vi integrerar enteogenen letar den sig ut i varenda cell och nervkoppling.

• Det är ett tillfälle att låta enteogenen arbeta med en. I många fall kan det ta sig formen av samtal där den rotar fram sådant som bekymrar oss och visar oss lösningar. I andra kan det det vara ett tillfälle för den att lära oss saker såsom en teknik att öva på under resan. Men det kan också vara tystnad medan den arbetar i vår energistruktur.

Svampmeditation

• Sitt eller ligg i en position som är bekväm för dig.

• Blunda och andas djupt.

• Prata med svampen. Säg exempelvis: ”Du är välkommen att arbeta med min kropp. Hjälp mig att läka, utvecklas och förstå. Visa mig gärna samtidigt vad du gör med mig.”

• Observera. Följ med.

• När meditationen är klar, tacka svampen.

• Tillämpa insikterna från meditationen i ditt liv.

På en plats

Många ceremonier med enteogener sker på en tydligt avgränsad plats såsom ett rum, en kyrka eller i ett tält. Detta har jag framförallt upplevt med Ayahuasca där deltagarna under merparten av ceremonin förväntas ligga eller sitta på sina mattor och meditera medan shamanen går runt och arbetar med var och en. Vid sådana ceremonier är belysningen ofta sparsam för att begränsa de yttre intrycken. Lämnar sin plats gör man för att gå på toaletten eller för att man av annan anledning behöver tid borta från gruppen. Det är ett sätt som fungerar mycket bra med Ayahuasca.

Jag har hört om svampceremonier med flertalet deltagare som görs på samma sätt men blir personligen inte riktigt klok på det. Så har svampen inte uppmanat mig att använda den i grupp. Den har däremot vid ett fåtal tillfällen velat göra så när jag varit själv med den.

Det finns många fördelar med att befinna sig på en avgränsad plats, särskilt när många deltagare är inblandade. Framförallt är det lättare att ha kontroll över vad som händer och det blir lättare att ha sina saker tillgängliga. Många shamaner har en rik samling föremål som de dukar upp och använder sig av under ceremonins gång.

På vandring

Jag föredrar emellertid att arbeta utomhus, i nära kontakt med naturen och på vandring vilket är vad svampen dirigerar mig att göra. Det kräver eftertanke gällande vad jag packar med mig men naturen ger å andra sidan många andra möjligheter. Tre saker som är särskilt positiva med att utföra arbete med enteogener till fots är att man utnyttjar rörelseenergin, att man skapar en berättelse och att man tar hjälp av Moder Jord och de väsen som vistas i henne.

Rörelsen. Förändringsarbete handlar till stor del om förflyttningar. Om rörelse från ett tillstånd till ett annat eller från en position till en annan. När vi vandrar uppfylls vi av rörelseenergin och det som stagnerat inom oss lossnar. I det tillståndet är det lättare att också göra mentala förflyttningar.

Berättelsen. När jag rör mig ute skapas en berättelse som jag sedan kan använda för att bättre förstå min resa. Är vi flera på vandring har vi en gemensam berättelse att dra lärdomar ur i efterföljande samtal. Det kan exempelvis låta “Kommer du ihåg när du var orolig att gå över bron och hur skönt det var när du tagit dig över?” eller “Minns du vad trädet sa till dig?”.

Som guide under en sådan resa kan en del av rollen vara att å ena sidan bidra till att skapa berättelsen och å andra sidan vara historieberättaren som minns den. Jag bidrar till att skapa genom att föreslå lekar och övningar som kommer till mig och dra med människor på äventyr och stötta dem att övervinna sina utmaningar. Historieberättaren behöver å andra sidan vara så pass närvarande att den i efterhand kan plocka upp ämnen och situationer i samtalet och kanske också se en röd tråd i upplevelsen.

Att kombinera enteogener med vandring eller annan utevistelse såsom naturterapi är naturligtvis inte förbehållet andligt arbete utan kan användas också i terapeutiska eller lekfulla sammanhang.

Andra hjälpare. Energier och väsen är ständigt i rörelse. När vi vågar oss ut på vandring öppnar vi samtidigt upp för nya kontakter. Vid ceremonins öppnande brukar jag när det ska vandras lägga till en inbjudan till dem när jag öppnar ett helgat rum. Det kan exempelvis låta såhär: “Alla de energier och väsen som vill mig gott, som vill hjälpa mig att läka och växa, är välkomna in i mitt rum. Jag ber Ismael att hålla borta de med tvivelaktiga motiv.”

Möten med andra energier kan vara särskilt viktiga delar av berättelsen och processen. Det kan vara en kontakt med någon som dött, ett träd som skänker trygghet eller en plats som vill älska med en.

Utrensning

En av de första gångerna som jag tog Ayahuasca spenderade jag en stor del av tiden på toaletten. Jag kräktes och bajsade om vartannat som om jag varit kraftigt magsjuk. Det var jag inte utan det var Ayahuascan som grundligt rengjort mig och därefter satt mig på att göra mig av med allt den samlat ihop. Jag har nog aldrig varit så lyckligt tom som efter det toabesöket.

Jag satte mig åter framför shamanen och fick en ännu större kopp Ayahuasca. “Oroa dig inte Daniel” viskade Ayahuasca i mitt öra. “Du är ren nu. Denna gången stannar jag och från och med nu kommer jag alltid att vara med dig.”

● ● ●

Vid shamanskt arbete med enteogener är det vanligt förekommande med kraftfulla utrensningar. Det är särskilt vanligt med Ayahuasca och San Pedro men förekommer också på svamp och mindre sällan också på LSD. Det är inte ett tecken på förgiftning utan enteogenen som rengör oss. Ibland kan utrensningen vara generell såsom i exemplet ovan men den kan också vara specifik och åtföljas av bilder och känslor. Var i så fall uppmärksam på dem då de är tydliga ledtrådar till vad det är som rensas ut.

Om en person inte själv förmår kräkas är det inte ovanligt att shamanen kräks åt den. Shamanen kanaliserar spyan. Samma sak kan hända med gråt eller ilska. När någon själv inte förmår släppa taget kan någon annan behöva göra det åt dem. Vill vi bespara andra obehaget att göra sig av med vår skit bör vi göra vårt yttersta att själva göra det. Det gäller såväl med som utan enteogener.

För att orka spy på det sättet är det bra att ha druckit ordentligt med vatten innan.

Att kontinuerligt rena sig

När vi arbetar ceremoniellt med andra så händer det att vi plockar upp skräp från dem. Då kan vi behöva sätt att snabbt rena oss själva. Några vanliga sätt att göra det är med rök, vatten, sång eller trummande. För mig fungerar skaktekniken som jag fick av svampen också mycket väl. 

Att inte finna det gudomliga

Jag behöver inte jaga, sträva eller söka.
Det som är menat för mig
kommer till mig
när jag är redo för det.

Ordet enteogen betonar kontakten med det gudomliga eller att uppfyllas av gudomlig inspiration. Det är en anledning till att jag tycker att ordet är bra, för det framhäver en koppling som varit central för min och många andras upplevelse. Enteogener är nycklar för att tala med det gudomliga. De är aktiva sakrament för oss att använda i vårt andliga utövande.

Men det är inte alla som gör sådana kopplingar eller har sådana upplevelser. För en del stannar det vid färger och former och känslor medan andra skjuts ut i universum för att möta alltet. Man får det man behöver och är rustad för just då; det som är relevant för en. För en del är det närkontakt med det gudomliga och för andra är det inte det.