För att hjälpa behöver jag först lyssna ordentligt. Gör jag inte det så missar jag vad som pågår. Människor pratar generellt direkt eller indirekt om sådant som är betydelsefullt för dem så det enda vi egentligen behöver göra för att komma underfund med vad som rör sig i deras liv är att lyssna och ställa rätt frågor.
Fem nivåer av lyssnande
Vad vill jag säga?
På den första nivån lyssnar jag mestadels till mig själv. I det den andra säger fiskar jag upp nyckelord som jag sedan knyter an till för att berätta det som jag själv vill säga. Allt som sägs återknyts till mig själv vilket såklart innebär att jag egentligen inte lyssnar alls. Jag letar bara efter ingången till att själv få prata. En typisk sak som en lyssnare på första nivån säger är ”det är precis som när jag…” vilket ofta följs av något som bara vagt anknyter till det som den andra försökte berätta.
Vad säger den andra?
På den andra nivån lyssnar jag på orden som den andra säger och försöker förstå dem. Fokus ligger på att höra orden och förstå deras bokstavliga innebörd, vilket kan vara nog så knepigt. Den som fastnar på denna nivån kan tillmäta orden alltför stor betydelse och nonchalera vad personen försöker förmedla. Här hamnar ofta politiska diskussioner när de fastnar i hårklyverier kring formuleringar.
Vad säger den andra egentligen?
Orden vi säger är bara en bråkdel av vår kommunikation. Vi säger desto mer med kroppsspråk, tonfall och liknande. På lyssnandets tredje nivå lyssnar jag till hela kommunikationen och tar in även det som sägs på andra sätt än just med ord.
Vad försöker den andra säga?
Att säga det man vill ha sagt är dock inte alltid så lätt. Man hittar inte riktigt rätt sätt att uttrycka sig, slarvar med såväl ord som gester, får hjärnsläpp och lyckas helt enkelt inte få fram det man vill ha sagt. Åtminstone inte på sättet man vill få det sagt. På lyssnandets fjärde nivå försöker jag inte enbart förstå det som faktiskt kommuniceras, utan hjälper själv aktivt till att komma underfund med vad personen vill ha sagt. Lyssnandet är välvilligt och hjälpsamt.
Vad är den högsta sanningen bakom det som den andra försöker säga?
Bakom våra berättelser döljer sig ofta djupare sanningar som vi kanske inte ens själva ser. Vi är ett uttryck för det högsta gudomliga som uttrycker sig genom oss. När jag lyssnar på femte nivån så kan jag se det gudomliga i dig och höra den djupare sanningen som finns mellan raderna.
Att tysta eller tillåta
Hon öppnade sig en smula och började berätta att hon såg småknytt omkring sig när hon gick i skogen. Jag hade lärt mig att sådant var trams så självsäkert berättade jag för henne att det bara var dumheter. Hon tystnade och sa inget mer om sina upplevelser.
Det gjorde ingen annan heller för mig på den tiden för jag var snabb på att stänga ner och förlöjliga dem. Och eftersom ingen berättade om sina märkliga upplevelser tog jag det som ett bevis på att ingen egentligen hade några.
Ett halvt liv senare hade jag själv haft upplevelser av andevärld, tidigare liv och allsköns konstigheter som den unga jag tvärsäkert hade avfärdat. Jag skulle börja på ett nytt jobb och brottades med hur öppen jag skulle vara med mina upplevelser. Till slut bestämde jag mig att vara öppen utan att för den delen vara exhibitionistisk.
Det tog inte länge förrän kollega efter kollega sökte upp mig för att berätta om sina egna övernaturliga upplevelser. De hade alla haft sådana men la också alla till “Berätta det inte för någon annan för de kommer att tro att jag är galen.”. Trots att de alla haft övernaturliga upplevelser vågade de bara berätta om dem för mig eftersom de trodde att de var ensamma i sin upplevelse.
● ● ●
När vi inte dömer eller förlöjligar skapar vi ett tryggt utrymme för människor att dela sina erfarenheter. Det krävs ibland mycket för att öppna sig om sådant som exempelvis övergrepp, psykiskt mående och annan utsatthet. Eller för den delen om upplevelser som ligger utanför det som uppfattas som normen.
När vi visar att det är okej att berätta sådant och förvaltar förtroendet så öppnar sig människor i regel för oss. Avfärdar och förlöjligar vi dem så sluter de sig istället. Då är det lätt att liksom jag i unga år få för sig att ingen faktiskt haft sådana upplevelser medan det faktiskt är precis tvärtom – att det är en mycket allmänmänsklig upplevelse.