Övning: Arbetsuppgifter som leder till utmattning

Ett sätt att närma sig detta med gränssättning i yrkeslivet är att sortera arbetsuppgifter efter huruvida vi kan och vill. Ritar vi upp det som en fyrfältare får vi följande fyra fält:

Jag kan och jag vill: arbetsuppgifter som hamnar här är sällan problematiska för här presterar vi som bäst och känner lust inför det vi gör.

Jag kan inte men jag vill: arbetsuppgifter som hamnar här är en utvecklingspotential. Lusten finns men vi behöver lära oss mer för att faktiskt kunna göra det bra.

Jag kan men jag vill inte: arbetsuppgifter som hamnar här är de farligaste eftersom vi har kompetensen men lusten saknas. Vi kan lätt hamna i ett läge där vi tar på oss dem och på så vis dränera oss. Var vaksam.

Jag kan inte och jag vill inte: det är ovanligt att vi befinner oss i den här rutan för det faller sig varken naturligt att vi tar på oss sådana uppgifter eller att de delegeras till oss. Sådana arbetsuppgifter bör helt undvikas.

Övningen

Inspirationen till övningen kommer från Charlotte Hågårds bok Bli din egen coach.

Material: a4-papper med fyrfältaren, två olikfärgade papper, penna.

• Skriv ner alla nuvarande arbetsuppgifter på ett av de färgade pappren. Klipp sedan ut arbetsuppgifterna så du har små lappar som enkelt kan flyttas runt. Lägg dem i en hög.

• Ta det andra färgade pappret och skriv ner arbetsuppgifter som du skulle kunna tänka dig eller skulle vilja ha men som inte ingår i dina nuvarande arbetsuppgifter. Klipp på samma sätt ut dem som små lappar. Lägg dem i en annan hög.

• Ta lapparna med dina nuvarande arbetsuppgifter och placera dem i fyrfältaren i den ruta där de passar bäst. Kan du, vill du, kan du inte, eller vill du inte?

• Reflektera över din nuvarande arbetssituation. Arbetar du utifrån dina styrkor? Vad skulle du behöva lära dig mer om?

De allra flesta lappar bör ligga i rutan för vad du kan och vill göra. Om du är i processen att lära dig något nytt är några kanske i rutan för vad du vill men inte riktigt kan.

Du bör på sin höjd ha ett fåtal lappar i rutan för vad du kan men inte vill göra. Ett visst mått kan vara acceptabelt men ännu bättre är det om du helt kan befrias från dem. Kanske finns det någon annan som både kan och vill utföra dem, eller som skulle vilja lära sig dem. I så fall är det bra att dessa istället läggs på dem. Här kan det finnas anledning att sätta gränser.

Du bör inte ha några lappar alls i rutan för vad du varken kan eller vill göra. Finns här lappar behöver de snarast tas bort.

• Ta nu lapparna med arbetsuppgifter som du skulle kunna tänka dig eller skulle vilja ha men som inte ingår i dina nuvarande arbetsuppgifter. Placera dem på fyrfältaren. Eftersom de enbart handlar om vad du vill göra så hamnar de enbart i två av rutorna.

• Arbetsuppgifterna som hamnar i rutan för vad du vill och kan är din oanvända förmåga. Detta är sådant som du kan bidra med men som du inte gör idag. Kanske vet din arbetsgivare inte ens om att du skulle kunna bidra med detta. Vid en förhandling om arbetsuppgifter är detta dina starkaste kort eftersom du direkt kan leverera med hög lust och kvalitet.

Arbetsuppgifterna som hamnar i rutan för vad du vill men inte kan är din utvecklingspotential. Arbetsgivaren kanske inte vet att du vill detta men med fortbildning finns här en medarbetare som skulle kunna tillföra något mer än vad den gör idag.

En ideal arbetssituation

När arbetsuppgifterna bidrar till utmattning kan det vara till avgörande hjälp att göra förändringar i arbetet så att inga uppgifter ligger inom vad personen inte vill eller kan göra. Om det inte låter sig göras bör personen överväga att söka sig till en annan arbetsplats eller ett annat arbetsområde. Annars är risken överhängande att utmattningen upprepas.

En ideal arbetssituation är naturligtvis en där vi kan och vill det vi gör. Då blir vi inte bara högpresterande utan lusten som förhoppningsvis genomsyrar arbetet skyddar mot framtida utmattning.

Starka frågor

En stark fråga kan hjälpa oss att nå insikt och förändring. Den kan ställa sådant som vi tagit för givet på ända och uppdatera vårt tankesätt. Ofta kan den också användas som ett mantra under en tid för att nå djupare insikt.

Vad kan jag lära mig av detta?

Jag befann mig mitt i en uppslitande arbetsplatskonflikt som hade kommit att handla om min tjänst. Arbetsplatsen var delad i två falanger och den falang som för tillfället fått överhanden ville ge min tjänst till någon som var lojal mot dem. Jag mådde hemskt dåligt när jag åkte på vipassana. Det är en djupmeditationsteknik som sägs komma från Buddha själv.

Hela första dagen rådde det inom mig fullkomlig kakafoni av negativa tankar och känslor. Jag kunde på min höjd behålla mitt fokus i någon minut innan mitt sinne var iväg och rotade runt i min arbetssituation igen. Men redan andra dagen uppenbarade sig lösningen som gjorde att jag just då kunde släppa arbetssituationen och fokusera på meditationstekniken. Lösningen kom i form av en stark fråga:

Vad kan jag lära mig av detta?

Frågan bar jag sedan med mig genom hela konflikten och en bra bit efter. När man befinner sig mitt i något kan det vara svårt att se vad som är vad på grund av alla känslor och tankar som löper amok och att folks inspel och utbrott skymmer sikten. Frågan gjorde två mycket viktiga saker för mig.

För det första gav den mig något att fokusera på. Liknande ett andningsankare om man så vill. Även om jag fortfarande var mycket engagerad i konflikten så var jag inte fullkomligt uppslukad av den mentalt och känslomässigt. Frågan gav mig möjlighet att lyfta blicken.

För det andra öppnade den upp en helt annan förståelse för konflikten. I början var jag fullt upptagen av att känna mina egna känslor. Kort och gott så tog jag det väldigt personligt. När jag istället började fråga mig själv vad jag kunde lära mig av detta så fanns där plötsligt mängder av lärdomar varav en var att det i grunden inte var personligt. Det handlade om makt och om att ge sina vänner förmåner. Det handlade faktiskt inte alls om att Daniel var dålig eller att min arbetsprestation inte var god nog, vilket var en lättnad.

Tiden efter vipassana var fortsatt hemsk med allehanda vändningar i konflikten men ingalunda så hemsk som den varit om jag inte funnit frågan. Det var en uppslitande upplevelse men också en oerhört lärorik en för när man kontinuerligt frågar sig själv “vad kan jag lära mig av detta?” så kommer man ofrånkomligt att lära sig väldigt mycket.

Måste och vill

– Jag har så himla mycket att göra, beklagade jag mig för min coachkollega. Jag måste dra ihop ett möte med arrangörsgruppen, jag måste sätta ihop ett event och mejla ut inbjudningar. Jag måste skriva klart inlägg till bloggen och jag måste göra ett pressmeddelande…
– Men, avbröt hon mig. Du säger hela tiden att det är saker som du MÅSTE göra. Är det inget av detta som du VILL göra?

Jag tystnade och insåg att varenda måste som jag uttalade egentligen var något jag ville göra. Det var saker som jag varit initiativtagare till, som jag engagerat mig själv och andra i, sådant som jag lagt min energi i och ville se förverkligat. Och nu satt jag här och pratade om det som om jag blivit påtvingad alltihop. Så jag började om från början.

– Jag har så himla mycket som jag VILL göra. Jag vill ha ett möte med arrangörsgruppen. Jag vill sätta samman ett event och mejla ut inbjudningar. Jag vill skriva inlägg till bloggen och ett pressmeddelande.

Istället för en tyngd av måsten kände jag plötsligt inspiration.
– Jag vill sätta igång med det här nu, sa jag och kände hur lusten bubblade i min kropp.

● ● ●

Hennes fråga var så enkel men samtidigt kraftfull. Det tog inte mer än de orden för att få mig att gå från bekymmerstankar till sprittande inspiration. En alldeles förträfflig fråga som fler borde ställa sig när de funderar över sina måsten i livet. 

Andra potentiellt starka frågor

Varför gör jag det här?

Det är inte självklart att vi alltid tänkt efter varför vi gör något. Att ställa sig själv frågan ger oss möjlighet att reflektera över det och därefter välja om vi vill fortsätta eller sluta.

Vad säger detta om mig?

Den här frågan kan men behöver inte vara snarlik den förra. Våra handlingar, val, tankar, känslor och mycket mer är uttryck för något hos oss själva. När vi ställer oss frågan kan vi få syn på bakomliggande orsaker till varför vi fungerar på ett visst sätt. 

Är detta bra för mig?

Innerst inne vet vi vad som är bra och dåligt för oss. När vi ställer oss frågan om något är bra för oss så vet vi ofta instinktivt svaret så fort frågan ställts.

Vad behöver jag nu?

Detsamma gäller frågan om vad vi behöver. Innerst inne vet vi vad vi behöver men glömmer ofta att ställa frågan. När vi ställer den kan svaret ofta komma snabbt som en magkänsla eller ett spontant infall. Det ligger redan där på tungspetsen och väntar.

Vad ska jag göra först?

Detta är en fråga som handlar om prioriteringar. Vi behöver börja någonstans men när vi har en diger att göra-lista så kan vi ibland känna oss så överväldigade att vi inte börjar alls. Bland annat då kan den här frågan vara till stor hjälp.

Vad är frågan?

När vi fastnar så är den mest relevanta frågan sällan “Hur tar jag mig ur det här?” eller “Hur kommer jag vidare?”. Sådana frågor fokuserar på att vi inte vill vara där vi är. De hanterar inte situationen eftersom de är ett uttryck för att vi vill fly den. Om vi flyr så fastnar vi snart i en liknande situation igen.

Vi behöver komma ihåg att inte försöka fly det som är obehaglig vilket vi kan göra genom att hitta bättre frågor. En bättre fråga att ställa sig är “Vad är frågan?”. När vi frågar oss det formulerar vi nya frågor. Frågor som “Hur hamnade jag här?”, “Vad är det här fastnandet?” eller “Vad kan jag lära av detta?”. Dessa frågor hjälper oss att hitta en större förståelse för oss själva och hur det kommer sig att vi har fastnat. När vi lär oss läxan och löser de problem som fick oss att fastna så kommer vi loss och fortsätter förhoppningsvis vidare utan problem.