Missbrukets tidevarv

Jag kanaliserade en gång kring psykisk ohälsa när anden som jag pratade med sa:
– Det finns också fan. Fan är en destruktiv, förstörande energi som river ner själen.
– Känner jag någon som har fan, frågade jag varpå anden började räkna upp en hel rad vänner och bekanta.
Till slut fick jag omformulera frågan.
– Känner jag någon som inte har fan?
– Nej.

Missbruk är fan förstod jag senare.

● ● ●

Vårt samhälle är ett missbrukssamhälle. I princip alla använder eller gör tvångsmässigt någonting som sänker deras medvetandenivå och som är direkt skadligt för dem själva och/eller andra, men bara en bråkdel är medvetna om att de faktiskt är missbrukare. Vi har tusen sätt att missbruka och minst lika många sätt att förneka att just vi gör det.

Från det individuella till det kollektiva så genomsyras vår civilisation av missbrukets omedvetenhet och tvångsmässighet. Ta miljön och mänsklighetens överlevnad som exempel. Vår existens står på spel men vi förmår ändå inte tygla oss själva. Likt en alkoholist som står på gränsen till att supa bort sin familj så fortsätter vi tvångsmässigt att missbruka trots att vi vet att konsekvenserna kommer att vara ödesdigra.

På samma sätt som missbruk gör att delar av en persons utveckling avstannar så avstannar också delar av en civilisations utveckling under missbruket. Det är därför tiden vi lever i är så pass pubertal. Trots många tekniska landvinningar så är vi intellektuellt, känslomässigt och andligt underutvecklade.

Det är dags att sluta vara Guds barn
och bli Guds vuxna.
Swami Beyondananda