När jag skriver svamp menar jag sådan som innehåller psilocybin och psilocin, främst den svenska Toppslätskivlingen Psilocybe semilanceata och varianter av Psilocybe cubensis. Jag räknar också in tryfflar såsom Psilocybe Tampanensis. Jag menar inte flugsvamp såsom Amanita muscaria.
När jag skriver svamp menar jag vanligtvis svampens frukt, det vi till vardags kallar svamp. Men svampen är inte bara dess frukt utan framförallt myceliet som bildar enorma nätverk under jord.
● ● ●
Några tror att den heliga svampen är den första enteogenen som hominider kom i kontakt med och att den varit fullkomligt avgörande för människans utveckling. Teorin som kallas Stoned Ape Theory las fram av etnobotanisten Terence McKenna och menar att människan kom i kontakt med svampen när vi lämnade djungeln och gav oss ut på savannen. Evolutionärt skedde då en otroligt snabb utveckling av vår hjärna vilket är det som idag särskiljer oss från de flesta andra djur. Den utvecklingen är enligt teorin triggad av svampen som gett människan förmåga till abstrakt tänkande, tillgång till andliga upplevelser och fördelar vid jakt och annat.
McKenna menade också att förlusten av relationen till svampen senare i vår historia är förklaringen till framväxten av patriarkalt och religiöst förtryck och andra skadliga dominansbeteenden. Det var när vi tappade kontakten till Moder Jord som människor började vilja äga varandra och marken under sina fötter. När de första civilisationerna föds är kontakten i det närmaste helt bruten och lever mestadels bara kvar som hemlig kunskap förvaltad av häxor, shamaner och liknande.
Det finns många avbrott i vår relation till Moder Jord. Ibland har kunskap tappats bort och i andra lägen har den medvetet förstörts. Många är de som i exempelvis religionens namn försökt förgöra vår äldsta kunskap men inuti varje svamp väntar den på att återupptäckas vilket gör den omöjlig att utrota. Kontakten till Moder Jord finns där för den som kommer till henne.
Det finns traditioner i Sydamerika som vid det här laget haft mångtusenårig kontakt med svampen. Där hade svampen också en framträdande roll hos såväl Mayafolket som Aztekerna. De senare kallade sitt sakrament teonanácatl vilket översätts till gudarnas kött och förmodas syfta på svampen. I Skandinavien har svampen bland annat varit allierad med vikingar och häxor men de som använt den har förföljts av de kristna. Men som det oftast är går sådan kunskap aldrig egentligen förlorad utan väntar bara på att bli återfunnen.
Västvärlden återupptäckte på sätt och vis svampen på 1950-talet. Antropologer, kemister, psykologer och intellektuella var de första att intressera sig för svampen men snart nog blev de centrala också för en återuppväckt naturorienterad andlighet, för hippierörelsen och senare också ravekulturen. Likt flera enteogener har det sedan millennieskiftet åter börjat forskas på svamp och resultaten är otroligt lovande.
Svampens karaktär
Svampen är en mästare, lärare och vän som vill väl. Den har funnits länge på jorden men kommer förmodligen ursprungligen inte härifrån.
Svampen är mångsidig, mångkunnig och har humor. Den har en mycket stark kontakt med Moder Jord. Dess nätverk av mycelium kopplar samman och agerar budbärare i naturen så den känner allt och alla. Det gör den till ett ypperligt val när vi vill arbeta andligt med naturen.
Men svampen kommer såvitt jag upplever inte ursprungligen från jorden och har därför också en annan sida till sig. Den är utomjordisk och bibehåller kontakten med universum och utomjordisk intelligens. Därför kan svampen kännas både familjär och främmande. Den är familjär eftersom den funnits här så länge och blivit en väsentlig del av vår existens men samtidigt främmande eftersom den i själva verket inte härstammar härifrån. Den kan koppla samman oss med såväl entiteter som upplevelser som är utom denna värld.
Odlad svamp är förhållandevis domesticerad jämfört med den vilda. Det finns en annan kraft i den vilda vilket jag tror beror på att den kommer från ett ekosystem där den kontinuerligt kommunicerar och samarbetar med annat. Jämför den rikedomen med att växa för sig själv i en plastlåda. Befinner man sig i ett område där det finns svamp så är den att föredra eftersom den har en nära relation till naturen där.
All svamp från samma art är inte samma. De är snarare att betrakta som individer, familjer eller grupper. De bär minnen och förmågor från sin omgivning vilket innebär att samma art från två olika platser kan vara ganska olika. De kan exempelvis vara särskilt lämpade för att arbeta med döden, tidigare liv, med kroppen eller tankarna.
Jag upplever att svampen är exceptionellt bra för:
• andligt arbete generellt
• kontakt med andevärlden
• kontakt med tidigare liv
• naturkontakt
• kunskap om och uppskattning av naturen
• visionärt arbete
• mentala åkommor som inte orsakats av parasiter, exempelvis trauma, depression, utmattning och missbruk
Portal till andra verkligheter
Svampen öppnar dörrar till andra verkligheter och kan likt en babelfisk ur Liftarens Guide till Galaxen hjälpa oss att förstå och kommunicera med andra intelligenser. Den är därför exceptionellt bra i shamanskt arbete där vi exempelvis vill arbeta med andevärld, Moder Jord och kosmiska energier.
Har vi inte själva kunskapen att navigera sådana verkligheter är det dock ett gott råd att ha med sig någon som kan det.
Att plocka svamp
Toppslätskivlingen (Psilocybe semilanceata) återfinns i Sverige huvudsakligen i hagar men enligt uppgift också på en del välgödda gräsmattor. De bästa hagarna är gamla sådana som betats av kor och får. Har hagen inte betats på sistone är gräset förmodligen för högt för att hitta svamp. Hagar där toppslätskivlingen finns brukar innehålla många fler små svamparter.
Toppslätskivlingen är ofta mycket mindre än människor förväntar sig. Den är hygrofan vilket innebär att den ändrar färg efter fuktighet och är därmed svårupptäckt när det är blött ute. Är det småregnigt eller fuktigt blir den mörkgrå och smälter in. Är det däremot soligt torkar de och blir karakteristiskt gyllenvita vilket gör dem betydligt lättare att finna.
Den ideala tiden att leta svamp i Sverige är från september till november. Det ska gärna ha fått komma en kylknäpp och ha regnat dagarna innan. Efter regn är det oftast bra svampväder i ett par soliga dagar eller mer.
När vi plockar brukar vi äta de första vi hittar, tacka dem och be dem hjälpa oss att hitta de andra.
Notera att det är olagligt att plocka toppslätskivling i Sverige.
Förvara svamp
Vill vi förvara svamp så är det första steget att torka dem. Det kan göras på tidningar eller i en svamptork. Därefter kan svampen läggas i frysen.
Svampen kan också konserveras i choklad eller honung. Honungen drar ut de aktiva ämnena medan chokladen kapslar in dem. För långtidsförvaring verkar choklad vara svårslaget. Det har tydligen hittats choklad som är många hundra år gammal och fortfarande psykoaktiv.
Dosering
En del mäter svamp i gram medan andra räknar antalet svampar. När jag arbetade med cubensissvampar brukade jag väga i gram men när jag började arbeta med Toppslätskivlingen sa den till mig att 22 svampar utgör en dos. Frågan blir sedan hur många doser man vill ta för en resa. Översatt väger en dos Toppslätskivlingar ungefär 0,4 till 0,7 gram.
Torkad svamp kan behållas i sin torkade form eller pulveriseras. Ju mer finfördelad svampen är, ju snabbare tas den upp av kroppen och blir psykoaktiv.
Enligt Erowid ligger tröskeldosen för Psilocybe cubensis på 0,25 gram och upp till 1 gram räknas som en låg dos. Normal dos är 1 till 2,5 gram, hög dos är upp till 5 gram och allt däröver är en mycket hög dos. Etnobotanisten Terence McKenna kallade doser på över 5 gram cubensis heroic dose vilket blivit något av en benchmark för många psykonauter.
Jag upplever de vilda Toppslätskivlingarna som betydligt starkare än odlad cubensis. Känslan är att en dos Toppslätskivlingar skulle motsvara ungefär ett gram odlad cubensis.
Intagande
Ät som de är
Tugga svampen till en lös gröt och svälj den sedan. Skölj munnen med vatten och svälj igen. Jag upplever att detta är det närmsta jag kommer svampen. Det kan dock smaka småäckligt och många har upplevelsen att svampen blir äckligare för var gång de tar den. Ett sätt att mildra eftersmaken är att äta en sked honung.
Te
En kopp te med en bismak av svamp kan vara ett angenämare intagande.
Svamp
Chai eller annat smakrikt te
Färsk ingefära
Honung
• Kör svampen lätt i en mixer tillsammans med lite vatten.
• Lägg den mixade svampen, te, hackad ingefära och häll över en kopp vatten per deltagare.
• Koka upp, stäng av spisen och låt stå i minst 20 minuter
• Häll upp en kopp per deltagare men lämna kvar ingredienserna.
• Häll på nytt kokande vatten och låt dra medan du dricker den första koppen.
• Sila igen och drick en andra kopp.
Min känsla är att den andra koppen är ungefär en tredjedel så stark som den första.
Choklad
Ett gott sätt är att göra svampchoklad.
Svamp
Mörk choklad
Pralinform
• Mixa eller mortla svampen till ett pulver.
• Smält chokladen i ett vattenbad och tillsätt svamppulvret. Här kan också läggas i andra ingredienser efter smak.
• Häll snabbt över chokladblandningen i pralinformen och ställ in i kylen.
Därefter kan bitarna exempelvis förpackas i folie och behållas i kylen eller frysen.
Effekt
Precis som med andra enteogener är det inte ovanligt att de som arbetar med svampen känner av den redan innan den intas.
När man tuggar svampen kan det ta uppemot 45 minuter för att nå full effekt. Med te och choklad går det på 10 till 20 minuter vilket beror på att det gjorts mer lättillgängligt för vår kropp att ta upp. Beroende på dos, sammanhang och personens känslighet brukar upplevelsen sedan vara i 6-10 timmar med en peak på cirka två till fyra timmar.
Med svampen byggs energin upp med snurriga ilningar, förväntansfullhet och allt mer mättade färger som kan övergå i geometriska mönster. Men här kan också finns sådant som oro och spänningar. En lustig bieffekt av svampen är ofta gäspningar.
Svamp tas ofta i skymningen eller på natten och trivs i mörkret. Även med svamp är det önskvärt med ordentlig sömn efteråt, ibland så mycket som 12 timmar. Afterglow-effekter är vanliga och kan hålla i sig länge.