Etikett: psilocybin

Att skaka loss trauma

Jag låg på golvet med fötterna i en fåtölj och började landa efter svampresan. Plötsligt började det rycka lite i mitt högerben. Jag hade lätt kunnat få det att upphöra genom att ändra ställningen som jag låg i men jag fick känslan att jag skulle undersöka det istället. Så jag följde intuitionen och lät ryckningarna fortsätta.

De tilltog i kraft och jag märkte att ryckningarna inte kom från mitt ben utan hade sitt ursprung i mitt bäcken. Snart skakade jag så kraftigt att det inte gick att ligga med benen i fåtöljen utan jag la mig raklång på golvet. Jag skakade och skakade och när jag gick in i skakningarna började minnesbilder dyka upp.
– Kom och sitt här bredvid mig, bad jag min sambo. Jag behöver berätta vad det är som kommer upp. Det går ganska snabbt.

– Jag går på lågstadiet och jag springer. Jag är rädd för det är några killar i femman som är efter mig och ska slå mig.
Skakningarna skiftade i karaktär, precis som berättelserna som kom upp.
– Jag får skulden och de är arga på mig men det var inte jag.
Skifte.
– De tänker slå mig. Jag är rädd.

Så låg jag i mer än en timme medan de intensiva skakningarna låste upp förträngda minnen av tillfällen då jag varit rädd eller fast i tvångsmässighet. Efteråt var jag fullkomligt utmattad men det kändes bra att ha gjort det. Mycket hade lossnat och jag kände mig betydligt lättare.

Trauma Release Exercises

Några dagar senare pratade jag med en bekant.
– Jag har varit på skakkurs i Stockholm, berättade han.
– Jasså? Vad var det för något, undrade jag.
Sedan berättade han om exakt samma teknik som jag fått av svampen hemma i mitt vardagsrum.

Teorin bakom den är såhär: varje gång du blir rädd eller skrämd så dras dina muskler samman. Dessa muskelsammandragningar sker huvudsakligen i bäckenet men beroende på situationen kan de sätta sig på andra ställen också. När vi sedan slappnar av så gör vi det inte helt, utan rädslan och spänningen finns delvis kvar och byggs på genom livet. Fortsätter vi traumatiseras blir vi kroniskt rädda och spända.

Vad tekniken gör är att skaka loss spänningarna vilket lindrar eller helt befriar personen från de rädslor, trauman och det emotionella bagage som den burit med sig. Det löser upp reaktionsmönster som har sitt ursprung i gamla rädslor vilket gör att människan inte längre styrs av dem.

– Hur är det med minnesbilderna? Hur arbetade ni med dem, frågade jag sedan.
– Minnesbilderna? Vad menar du?
– Minnesbilderna som är kopplade till varje händelse. Varje händelse är ju specifik och bär med sig ett specifikt minne och en specifik skakning.
– Det sa de inget om. Vi bara skakade.

Jag tog till nätet och hittade Trauma Release Exercises (TRE) som utvecklats av David Berceli som arbetar internationellt med traumabearbetning och konfliktlösning. Tekniken han beskriver är i princip identisk med den jag fått till mig. Den har använts vid katastrofer över hela världen, från Utöya i Norge till getton i Kapstaden, och används med god framgång även för stressbehandling och vid PTSD.

För egen del har tekniken haft två huvudsakliga användningsområden:
• Att låsa upp och släppa egna spänningar, rädslor och beteendemönster.
• Att vid arbete med andra snabbt göra mig av med sådant som jag plockat upp från dem.

Att sätta igång

För mig har det räckt att ligga på rygg med böjda ben, fötterna i golvet och tillåta skakningarna att ske. Jag upplever att nyckeln är just att tillåta. Armarna ligger inledningsvis oftast längs med eller svagt ut från kroppen. Ibland vickar jag lätt med bäckenet för att locka fram de första skakningarna.

Det bästa underlaget är ganska mjukt men samtidigt stumt såsom en tjock matta eller tunn madrass. Är underlaget för hårt kan man bli mörbultad vid kraftigare skakningar och ligger man i en fjädrande säng kan det göra att man studsar på ett ogynnsamt sätt.

Kroppsställningen kan behöva justeras under tiden. Lyssna på kroppen för att veta hur. När jag behöver en paus lägger jag ner benen, sträcker ut armarna lite mer och andas ut djupt.

Set, setting och andra faktorer

De två mest uppenbart avgörande bakgrundfaktorer som leder oss att ha en viss upplevelse är de som kallas set och setting. Begreppen sägs ha myntats av Timothy Leary 1961 när han i rollen som psykologiprofessor vid Harvard undersökte psilocybin och LSD.

Set som i mindset

När jag först kom i kontakt med begreppen set och setting var set en förkortning av mind set. Var befinner du dig mentalt och känslomässigt just nu? Vad händer i ditt liv? Din upplevelse kommer på ett eller annat sätt att återspegla vad som pågår i ditt liv och vad du behöver just nu. För att känna dig trygg i upplevelsen bör du befinna dig i ett sinnestillstånd där du är beredd, kapabel och villig att hantera de utmaningar som du ställs inför. Den som är psykiskt instabil, ovillig att möta sig själv och göra förändringar i sitt liv kan i värsta fall fastna i ett mardrömslikt tillstånd.

En vidareutveckling av set vore att lägga till heart set och skill set. Heart set är ditt hjärtas längtan och den är inte nödvändigtvis medveten. När jag först tog LSD var jag helt ointresserad av att sluta dricka alkohol men inuti mig, omedvetet för mig, fanns en längtan långt in i själen att sluta. Därför var det också det som hände. Din inre längtan kan på samma sätt ställa dig inför sådant som du innerst inne längtar efter. Bubblar en intensiv sorg upp kan det exempelvis vara din inre längtan efter att frigöra dig från den.

Skill set är de verktyg du eller de du reser med har för att arbeta med och hantera olika tillstånd. Terapeutiska eller somatiska verktyg, meditation och kreativa uttryck är alla verktyg som kan vara till stor hjälp för att navigera och avkoda upplevelsen. Den som står utan verktyg eller uppfinningsrikedomen att hitta på egna kan få det besvärligt att navigera upplevelsen.

Setting

Detta är omgivningen. Var är du? Vem befinner du dig där med? Känner du dig trygg? Mina bästa upplevelser har varit med mig själv, med ytterligare en person eller med en liten grupp av vänner som jag tycker om och känner mig trygg med. Och framför allt så har de hållits i naturen.

Placera dig i tanken på olika platser och med olika människor och känn hur väl det återspeglar vad du vill åstadkomma. En trädgård. En nationalpark. I en stuga vid en sjö. I en ateljé. På ett rejv. I en pub. I ett sjukhus. I en bil. På en båt. I en ceremoni. Med en shaman. Med vänner. Med mobbare. Med fyllon. Med dina föräldrar. I ett stökigt studentrum.

Det finns oändligt många kombinationer och några av dem är uppenbarligen dåliga. Se till att dina val bäddar för en bra upplevelse som ligger i linje med vad du vill uppnå.

Dos

Dosen är naturligtvis betydelsefull men inte alltid så avgörande som man kan tro. Är allt annat detsamma är det rimligt att förvänta sig att en hög dos leder till en kraftfullare upplevelse än en låg men i regel får man det man behöver oavsett dos. Därför kan en låg dos ofta vara lika omvälvande som en hög, om det är vad personen behöver.

Universums vilja

Annat som påverkar vår upplevelse ligger bortom vår kontroll. Enteogenerna kan ha en egen agenda. Vi kan ha med oss livsuppgifter som vi bestämt åt oss själva innan vi återföddes här. Kanske befinner vi oss inte där för att utföra något åt oss själva utan leds att hjälpa någon annan.

Vi kan omöjligt på förhand helt säkert veta vad vi kommer att möta men vi kan bestämma vad vi sedan gör av det. Bara för att en dörr öppnas måste vi inte kliva genom den. Även om det så är vår väg så kan vi när som helst välja annorlunda eller skjuta upp beslutet tills vi hunnit kontemplera det.

Det vi ibland kan göra på förhand är att bestämma hur vi hanterar saker och vilka gränser vi har innan vi befinner oss i en situation. För några är det exempelvis otänkbart att inte utföra det Gud ber om. Andra känner så starkt motstånd till något att inte ens Gud skulle kunna förmå dem att göra det. Genom att reflektera över sådant kan vi vara bättre förberedda när vi ställs inför valet.

Dåliga upplevelser

Rapporter om dåliga upplevelser med enteogener börjar nästan alltid med att personen:
• haft fel inställning
• befunnit sig i en olämplig miljö
• varit med människor den inte känt sig trygg med

Var inte den personen. Tänk igenom vad du gör. Enteogener är inte något bland allt annat utan mycket specifika och kraftfulla mediciner och allierade. Hantera dem med respekt och du kommer att vara trygg. Hanterar du dem istället respektlöst och utan eftertanke kan du komma att ångra det.

Dosering

För en normal tripp, ta en tredjedel av påsens innehåll.
För att bli shaman, ta hela påsen.
Instruktionen till den första påsen svamp jag köpte

Att beräkna dosen är att försöka avgöra vilken mängd som krävs för att få avsedd effekt. Den första frågan att ställa sig är därför vad den avsedda effekten är. Vad är syftet med min resa, vilket tillstånd vill jag försätta mig i och i vilket sammanhang kommer jag att göra den?

Dosen är individuell. Det som är en hög dos för en kan vara en förhållandevis hanterbar dos för en annan.

Microdos. En microdos är såpass liten att vi enbart känner av den subtilt om vi medvetet känner efter. Den kan exempelvis vara lämplig när vi vill:
• lära känna eller knyta an till en enteogen
• öka välmående och minska depressiva inslag
• öka kreativitet

Microdoser kan vara bra för att knyta an till och lära känna en enteogen. I så fall rekommenderar jag att kombinera intaget med meditation och att vara uppmärksam på kommunikation.

Det är i vissa kretsar på modet att använda microdosering för att öka välmående och kreativitet. Jag har inget att säga om en sådan användning.

Låg dos. En låg dos är märkbar men också hanterbar. Det är förhållandevis enkelt att utföra vardagliga sysslor och ha social kontakt men också att få tillgång till andra sätt att uppfatta sin omvärld. Ett sådant tillstånd kan lämpa sig för:
• kreativ problemlösning
• en coachande/samtalsbaserad resa där personen behöver nya ögon på sin situation
• en van psykonaut att resa i sammanhang som kräver interaktion med människor som inte är införstådda med att personen använder enteogener
• att gå på fest eller klubb och dansa

Mellandos. Här är effekterna så pass märkbara att personen stundtals kan ha svårt att kommunicera med andra eller förstå vardagliga förehavanden. Här är det viktigt att den som tar enteogenen känner sig trygg och har möjlighet att vara med sig själv om så behövs. En sådan dos kan vara lämplig för:
• en ledd ceremoni tillsammans med andra där alla använder enteogener
• en terapeutisk session där en väsentlig del av arbetet företas inåt med meditation och själviakttagelse
• en session dedikerad till att lära sig eller gå på djupet med något såsom att trumma
• en ledd vandring i naturen
• att gå på rejv eller festival där enteogener är välkomna

Hög dos. Vid en hög dos kan personen under en stor del av sessionen ha svårt för att kommunicera, hantera sådant som den är van vid att hantera eller ens stå upp. Här är det särskilt viktigt att personen befinner sig i ett sammanhang som är tryggt och tillåtande. En hög dos kan vara lämplig för:
• bryta igenom tillstånd där personen försöker hålla sig kvar i den vanliga verkligheten. Vid en hög dos omöjliggörs detta.
• en tyngre terapeutisk session eller ceremoni där personen går på djupet med sig själv
• en visionsresa
• att få tillgång till andra verkligheter

Förberedelser som optimerar effekten

Mat. Med de enteogener som intas oralt gäller generellt att inte äta från ca fyra timmar innan intaget och att innan det enbart äta lätt. Eftersom växten, svampen eller substansen tas upp genom magen vill man inte att magen ska vara upptagen med att ta hand om annat. Effekten ökar avsevärt på tom mage.

Om den som tar enteogenen är särskilt känslig för blodsockerfall kan det vara bra att istället justera ner maten till det minimum som personen klarar av och om nödvändigt höja dosen något.

Hålls en längre diet, vilket exempelvis är vanligt med Ayahuasca, så är det för att rena kroppen. Då avråds man exempelvis från alkohol, nikotin, kött, mjölkprodukter, socker, aspartam, koffein, stark mat och sex. En sådan reningsprocess förstärker också effekten.

Sömn. Ett sätt att underlätta övergången till andra medvetandetillstånd är att vara något trött. Har vi ett sinne som försöker klamra sig fast vid den vanliga verkligheten så avtrubbas dess förmåga att göra så när det är trött. 

Avsätta tid. Precis som med allt här i livet så behöver vi vara närvarande för att få ut det mesta av någonting. Lägg annat åt sidan och hänge dig åt din resa med enteogenen så kommer du djupare.

Annat som påverkar effekten

Kropp. Det verkar finnas en viss korrelation mellan kroppskonstitution och vilken dos man klarar av. Jag har dock sett många avvikelser från det vilket får mig att tro att kroppskonstitution på det stora hela är av underordnad betydelse. Däremot kan människor ha obalanser och kanske också genuppsättningar som gör dem mer eller mindre mottagliga för enteogener.

Sinne. I normalpopulationen verkar det snarare vara vårt sinnes konstitution som avgör vad vi klarar. Min generella upplevelse är att människor som är trygga, accepterande och står stadigt både förnimmer lägre doser och klarar av högre doser. Människor som däremot är inskränkta, låsta i uppfattningar, rädda och vacklar inombords kommer medvetet eller omedvetet att försöka hålla sig kvar i den vanliga verkligheten. Det gör att de kan behöva en något högre dos för att bryta igenom men samtidigt är känsligare än andra för en hög dos. Här är det viktigare att landa på rätt dos.

Personens behov och universums vilja. Det mest avgörande verkar dock vara vad personen behöver och vad universum kokar ihop åt den. En förhållandevis liten dos kan ge en oerhört kraftfull upplevelse om personen behöver det och är redo att ta emot. Sådan var min första resa på LSD som trots den förhållandevis låga dosen gav en såpass kraftfull upplevelse att mitt liv delades upp i ett före och efter.

Tidigare intag

Flera enteogener bygger snabbt upp en tolerans i kroppen vilket innebär att det behövs en avsevärt högre dos nästkommande dag för att nå ett liknande tillstånd. Jag säger liknande eftersom den nästföljande resan förmodligen inte kommer att vara lika kraftfull som den första även om dosen ökas.

Enteogener som binder till samma receptorer ökar toleransen även mellan sig. Tar du exempelvis LSD idag och tänker ta svamp imorgon behöver svampdosen ökas för att kompensera den ökade toleransen efter LSDn. Detta gäller exempelvis mellan LSD, svamp (psilocybin), San Pedro/Peyote (meskalin) och frön innehållande LSA.

Den snabbt ökande toleransen gör det ohållbart att ta liknande enteogener flera dagar i rad. För att återställa toleransen behöver man avstå intag i tre till sju dagar.

Tidigare intag av andra substanser kan också påverka resan. Alkohol, nikotin, cannabis och centralstimulerande medel såsom kokain, amfetamin och koffein kan alla påverka kroppen på sätt som spiller över i upplevelsen med enteogener.

Hur lättpåverkad är personen?

Om personen inte har tidigare erfarenhet av enteogener kan annat substansbruk ibland vara en indikator på hur lättpåverkad personen är. En person som exempelvis är mycket lättpåverkad av såväl alkohol som cannabis kan antas också vara lättpåverkad av enteogener.

Att bestämma dosen

För att bestämma dosen behöver vi väga samman allt detta:
• Vad är syftet/intentionen och vilket tillstånd eftersträvar personen för att bäst kunna arbeta med det syftet?
• Hur väl har personen förberett sig mentalt och fysiskt?
• Hur väl ligger set och setting i linje med intentionen?
• Hur lättpåverkad kan personen antas vara och vad i personens liv kan antas öka eller minska effekten?

Med allt detta taget i beaktande landar vi på en förmodat lämplig dos. Den som arbetar med verktyg såsom tarotkort, pendel eller liknande kan därefter kontrollera dosen med ett sådant verktyg. Meditation med de olika doserna kan också vara ett sätt att fälla det slutliga avgörandet.

Exempel: Att bestämma dosen

Jag ska för första gången ta Ayahuasca och en vän som jag känner mig trygg med ska leda ceremonin. Vi har på förhand pratat igenom min intention vilken är att nå ett genombrott i läkandet av mitt inre barn. Jag har förberett mig noga såväl med den diet som hålls inför en ceremoni men också genom att meditera med min intention att läka och komma vidare. På dagen känner jag mig förväntansfull, väl förberedd och har avgett ett löfte till mig själv att ta i vadhelst som kommer upp under min resa.

Jag har förvisso inte tagit Ayahuasca tidigare men jag är bekant med såväl svamp som San Pedro där jag känt mig trygg med förhållandevis höga doser. I samtal med min vän landar vi därför på att ta en mellandos som drar åt det högre hållet. För att bekräfta detta drar vi tarotkort för doser mellan åt det lägre, mellan åt det högre och hög. Det första kortet visar tankar som sitter fast, nästa visar ett barn som upptäcker sin omvärld och det sista visar ett kaos. Med tanke på mitt syfte dras vi båda till kortet med barnet vilket bekräftar det vi redan hade resonerat oss fram till.

Att blanda substanser

Jag hade lite slattar kvar av allsköns olika cubensis-svampar.
– Äh, svamp som svamp, tänkte jag. Den aktiva ingrediensen är ju ändå psilocybin.
Efter att ha druckit svampteet så la jag mig ner för att meditera in svampen.

Kaos.
Kakafoni och ilska.
En mängd olika entiteter som pratade i mun på varandra.

Det var en ansträngning att återfå någon slags kontroll men efter ett tag lyckades jag få kontakt med en entitet som liknade en sjöko. Med sitt lugn lyckades den få de andra att lugna sig. Sedan förklarade den utförligt för mig hur otroligt dum och respektlös jag var som blandade olika entiteter så. Även om vi människor med vår rudimentära kunskap om kemi kan spåra en viss kemisk formel i alla dessa svampar så är de ingalunda desamma. Varje svamp eller växt har sin specifika energi som bland annat påverkas av hur den vuxit och var den kommer ifrån. En vild svensk toppslätskivling är väldigt olik en odlad kambodjansk cubensis även om effekterna på ytan kan tyckas likartade. Plantlärare kommer med olika kunskaper, förklarade sjökon.

Därefter fick jag möta varje entitet för sig själv och be mångordat om ursäkt och lova att aldrig blanda dem så igen. Jag skämdes som den lilla människa jag är.

● ● ●

När vi arbetar med enteogener så arbetar vi med olika intelligenser eller entiteter. Många av dem kommer mycket bra överens men det är inte alls självklart att de vill trängas med varandra. Det kan tvärtom vara mycket respektlöst att blanda substanser.

Om du vill blanda två eller flera substanser så fråga den enteogen du primärt arbetar med om det är okej. Det görs lättast genom att meditera med enteogenen och vara uppmärksam på svaren.

Jag upplever att enteogenerna oftast är negativa till att blandas med smutsiga substanser såsom alkohol, nikotin eller läkemedel. När flera enteogener ska intas så görs det i många fall bättre efter varandra än blandat med varandra. De flesta enteogener funkar förhållandevis väl med cannabis men jag upplever likväl att cannabis ofta är olämplig att blanda med enteogener. Den kan i många fall förvirra eller förvränga upplevelsen och dras dessutom med en missbrukspotential. Med det sagt så kan cannabis korrekt använd vara ett bra verktyg för att dyka djupare och komma i kontakt med det vi redan vet.

Svamp

När jag skriver svamp menar jag sådan som innehåller psilocybin och psilocin, främst den svenska Toppslätskivlingen Psilocybe semilanceata och varianter av Psilocybe cubensis. Jag räknar också in tryfflar såsom Psilocybe Tampanensis. Jag menar inte flugsvamp såsom Amanita muscaria.

När jag skriver svamp menar jag vanligtvis svampens frukt, det vi till vardags kallar svamp. Men svampen är inte bara dess frukt utan framförallt myceliet som bildar enorma nätverk under jord.

● ● ●

Några tror att den heliga svampen är den första enteogenen som hominider kom i kontakt med och att den varit fullkomligt avgörande för människans utveckling. Teorin som kallas Stoned Ape Theory las fram av etnobotanisten Terence McKenna och menar att människan kom i kontakt med svampen när vi lämnade djungeln och gav oss ut på savannen. Evolutionärt skedde då en otroligt snabb utveckling av vår hjärna vilket är det som idag särskiljer oss från de flesta andra djur. Den utvecklingen är enligt teorin triggad av svampen som gett människan förmåga till abstrakt tänkande, tillgång till andliga upplevelser och fördelar vid jakt och annat.

McKenna menade också att förlusten av relationen till svampen senare i vår historia är förklaringen till framväxten av patriarkalt och religiöst förtryck och andra skadliga dominansbeteenden. Det var när vi tappade kontakten till Moder Jord som människor började vilja äga varandra och marken under sina fötter. När de första civilisationerna föds är kontakten i det närmaste helt bruten och lever mestadels bara kvar som hemlig kunskap förvaltad av häxor, shamaner och liknande.

Det finns många avbrott i vår relation till Moder Jord. Ibland har kunskap tappats bort och i andra lägen har den medvetet förstörts. Många är de som i exempelvis religionens namn försökt förgöra vår äldsta kunskap men inuti varje svamp väntar den på att återupptäckas vilket gör den omöjlig att utrota. Kontakten till Moder Jord finns där för den som kommer till henne.

Det finns traditioner i Sydamerika som vid det här laget haft mångtusenårig kontakt med svampen. Där hade svampen också en framträdande roll hos såväl Mayafolket som Aztekerna. De senare kallade sitt sakrament teonanácatl vilket översätts till gudarnas kött och förmodas syfta på svampen. I Skandinavien har svampen bland annat varit allierad med vikingar och häxor men de som använt den har förföljts av de kristna. Men som det oftast är går sådan kunskap aldrig egentligen förlorad utan väntar bara på att bli återfunnen.

Västvärlden återupptäckte på sätt och vis svampen på 1950-talet. Antropologer, kemister, psykologer och intellektuella var de första att intressera sig för svampen men snart nog blev de centrala också för en återuppväckt naturorienterad andlighet, för hippierörelsen och senare också ravekulturen. Likt flera enteogener har det sedan millennieskiftet åter börjat forskas på svamp och resultaten är otroligt lovande.

Svampens karaktär

Svampen är en mästare, lärare och vän som vill väl. Den har funnits länge på jorden men kommer förmodligen ursprungligen inte härifrån.

Svampen är mångsidig, mångkunnig och har humor. Den har en mycket stark kontakt med Moder Jord. Dess nätverk av mycelium kopplar samman och agerar budbärare i naturen så den känner allt och alla. Det gör den till ett ypperligt val när vi vill arbeta andligt med naturen.

Men svampen kommer såvitt jag upplever inte ursprungligen från jorden och har därför också en annan sida till sig. Den är utomjordisk och bibehåller kontakten med universum och utomjordisk intelligens. Därför kan svampen kännas både familjär och främmande. Den är familjär eftersom den funnits här så länge och blivit en väsentlig del av vår existens men samtidigt främmande eftersom den i själva verket inte härstammar härifrån. Den kan koppla samman oss med såväl entiteter som upplevelser som är utom denna värld.

Odlad svamp är förhållandevis domesticerad jämfört med den vilda. Det finns en annan kraft i den vilda vilket jag tror beror på att den kommer från ett ekosystem där den kontinuerligt kommunicerar och samarbetar med annat. Jämför den rikedomen med att växa för sig själv i en plastlåda. Befinner man sig i ett område där det finns svamp så är den att föredra eftersom den har en nära relation till naturen där.

All svamp från samma art är inte samma. De är snarare att betrakta som individer, familjer eller grupper. De bär minnen och förmågor från sin omgivning vilket innebär att samma art från två olika platser kan vara ganska olika. De kan exempelvis vara särskilt lämpade för att arbeta med döden, tidigare liv, med kroppen eller tankarna.

Jag upplever att svampen är exceptionellt bra för:
• andligt arbete generellt
• kontakt med andevärlden
• kontakt med tidigare liv
• naturkontakt
• kunskap om och uppskattning av naturen
• visionärt arbete
• mentala åkommor som inte orsakats av parasiter, exempelvis trauma, depression, utmattning och missbruk

Portal till andra verkligheter

Svampen öppnar dörrar till andra verkligheter och kan likt en babelfisk ur Liftarens Guide till Galaxen hjälpa oss att förstå och kommunicera med andra intelligenser. Den är därför exceptionellt bra i shamanskt arbete där vi exempelvis vill arbeta med andevärld, Moder Jord och kosmiska energier.

Har vi inte själva kunskapen att navigera sådana verkligheter är det dock ett gott råd att ha med sig någon som kan det.

Att plocka svamp

Toppslätskivlingen (Psilocybe semilanceata) återfinns i Sverige huvudsakligen i hagar men enligt uppgift också på en del välgödda gräsmattor. De bästa hagarna är gamla sådana som betats av kor och får. Har hagen inte betats på sistone är gräset förmodligen för högt för att hitta svamp. Hagar där toppslätskivlingen finns brukar innehålla många fler små svamparter.

Toppslätskivlingen är ofta mycket mindre än människor förväntar sig. Den är hygrofan vilket innebär att den ändrar färg efter fuktighet och är därmed svårupptäckt när det är blött ute. Är det småregnigt eller fuktigt blir den mörkgrå och smälter in. Är det däremot soligt torkar de och blir karakteristiskt gyllenvita vilket gör dem betydligt lättare att finna.

Den ideala tiden att leta svamp i Sverige är från september till november. Det ska gärna ha fått komma en kylknäpp och ha regnat dagarna innan. Efter regn är det oftast bra svampväder i ett par soliga dagar eller mer.

När vi plockar brukar vi äta de första vi hittar, tacka dem och be dem hjälpa oss att hitta de andra.

Notera att det är olagligt att plocka toppslätskivling i Sverige.

Förvara svamp

Vill vi förvara svamp så är det första steget att torka dem. Det kan göras på tidningar eller i en svamptork. Därefter kan svampen läggas i frysen.

Svampen kan också konserveras i choklad eller honung. Honungen drar ut de aktiva ämnena medan chokladen kapslar in dem. För långtidsförvaring verkar choklad vara svårslaget. Det har tydligen hittats choklad som är många hundra år gammal och fortfarande psykoaktiv.

Dosering

En del mäter svamp i gram medan andra räknar antalet svampar. När jag arbetade med cubensissvampar brukade jag väga i gram men när jag började arbeta med Toppslätskivlingen sa den till mig att 22 svampar utgör en dos. Frågan blir sedan hur många doser man vill ta för en resa. Översatt väger en dos Toppslätskivlingar ungefär 0,4 till 0,7 gram. 

Torkad svamp kan behållas i sin torkade form eller pulveriseras. Ju mer finfördelad svampen är, ju snabbare tas den upp av kroppen och blir psykoaktiv.

Enligt Erowid ligger tröskeldosen för Psilocybe cubensis på 0,25 gram och upp till 1 gram räknas som en låg dos. Normal dos är 1 till 2,5 gram, hög dos är upp till 5 gram och allt däröver är en mycket hög dos. Etnobotanisten Terence McKenna kallade doser på över 5 gram cubensis heroic dose vilket blivit något av en benchmark för många psykonauter.

Jag upplever de vilda Toppslätskivlingarna som betydligt starkare än odlad cubensis. Känslan är att en dos Toppslätskivlingar skulle motsvara ungefär ett gram odlad cubensis.

Intagande

Ät som de är
Tugga svampen till en lös gröt och svälj den sedan. Skölj munnen med vatten och svälj igen. Jag upplever att detta är det närmsta jag kommer svampen. Det kan dock smaka småäckligt och många har upplevelsen att svampen blir äckligare för var gång de tar den. Ett sätt att mildra eftersmaken är att äta en sked honung.

Te
En kopp te med en bismak av svamp kan vara ett angenämare intagande.

Svamp
Chai eller annat smakrikt te
Färsk ingefära
Honung

• Kör svampen lätt i en mixer tillsammans med lite vatten.
• Lägg den mixade svampen, te, hackad ingefära och häll över en kopp vatten per deltagare.
• Koka upp, stäng av spisen och låt stå i minst 20 minuter
• Häll upp en kopp per deltagare men lämna kvar ingredienserna.
• Häll på nytt kokande vatten och låt dra medan du dricker den första koppen.
• Sila igen och drick en andra kopp.

Min känsla är att den andra koppen är ungefär en tredjedel så stark som den första.

Choklad
Ett gott sätt är att göra svampchoklad.

Svamp
Mörk choklad
Pralinform

• Mixa eller mortla svampen till ett pulver.
• Smält chokladen i ett vattenbad och tillsätt svamppulvret. Här kan också läggas i andra ingredienser efter smak.
• Häll snabbt över chokladblandningen i pralinformen och ställ in i kylen.

Därefter kan bitarna exempelvis förpackas i folie och behållas i kylen eller frysen.

Effekt

Precis som med andra enteogener är det inte ovanligt att de som arbetar med svampen känner av den redan innan den intas.

När man tuggar svampen kan det ta uppemot 45 minuter för att nå full effekt. Med te och choklad går det på 10 till 20 minuter vilket beror på att det gjorts mer lättillgängligt för vår kropp att ta upp. Beroende på dos, sammanhang och personens känslighet brukar upplevelsen sedan vara i 6-10 timmar med en peak på cirka två till fyra timmar.

Med svampen byggs energin upp med snurriga ilningar, förväntansfullhet och allt mer mättade färger som kan övergå i geometriska mönster. Men här kan också finns sådant som oro och spänningar. En lustig bieffekt av svampen är ofta gäspningar.

Svamp tas ofta i skymningen eller på natten och trivs i mörkret. Även med svamp är det önskvärt med ordentlig sömn efteråt, ibland så mycket som 12 timmar. Afterglow-effekter är vanliga och kan hålla i sig länge.