DEPRESSION

Vad är depression?

Jag använder ordet depression som ett samlingsbegrepp för en mängd tillstånd som genomsyras av kraftig nedstämdhet och som ofta åtföljs av ångest, obehagskänslor och viljelöshet. På samma sätt som med utmattning uppfattar jag depression som en varningssignal liknande smärta. Smärtan är en varningssignal som påkallar vår uppmärksamhet till en fysisk skada. Nedstämdheten signalerar att något inte står rätt till på det mentala planet eller i känslolivet. Det uppmärksammar oss på att någonting behöver åtgärdas.

Den som råkat ut för ett allvarligt benbrott kan behöva smärtstillande men utöver det behöver den också få benbrottet fixerat och gipsat. Detsamma gäller depression och liknande tillstånd. Ibland kan vi tillfälligt vara hjälpta av sådant som lindrar symptomen men framför allt behöver vi läka det som ligger bakom. Att enbart bedöva tillståndet är som att enbart behandla benbrottet med smärtlindrande. Det löser inte problemet utan kan i värsta fall lämna människan i förfall; förvriden och beroende.

För att lösa depressionen behöver vi identifiera vad som ligger bakom och lösa det. Vi behöver göra medvetna val som leder oss i rätt riktning.

Vad ligger då bakom alltihop? Det kan vara i princip vad som helst. Några vanliga bakomliggande orsaker är att vi vantrivs i vår livssituation eller med oss själva, att vi inte tar hand om oss, att vi upprätthåller relationer som är destruktiva för oss, håller fast vid sorg eller känslor av meningslöshet, känner oss ensamma eller splittrade.

Vänd blicken inåt för att finna orsak och lösning

Oftast vet vi vad som ligger bakom vårt mående så fort vi skrapar lite på ytan men ibland kan orsakerna vara dolda bakom skyddsmekanismer och glömska. Gå inåt med exempelvis meditation, dans eller enteogener. Skaka liv i det som stagnerat, desarmera skyddsmekanismerna och minns det som glömts. När vi kommer underfund med vad bekymret är kan vi också göra något åt det. Innan dess ägnar vi oss åt skuggboxning.

Den som hängivet och uppriktigt söker orsakerna till sitt mående kommer att hitta dem. Var modig, ha tålamod och gå dit energin är som starkast. Medvetandegör dig. Först då är det möjligt att göra medvetna val som leder i en annan riktning.

● ● ●

När vi når medvetenhet är vi på steg ett i fyrstegsmodellen för personlig utveckling vilket är avgörande för att processen överhuvudtaget ska börja. När vi nått den punkten behöver vi sedan acceptera hur läget är just nu. Först därefter börjar det faktiska förändringsarbetet.

Vad som behöver göras och hur är en upptäcktsfärd. Var uppmärksam på flödet och lyssna till intuitionen. Här är några exempel på sådant som kan behöva göras:

Sådant som behöver lösas

En del saker behöver vi bara lösa. När vi har gjort det så är vi kvitt dem.

Det kan handla om att hitta och avlägsna trauman som lämnat blockeringar i vårt energisystem och arbeta på våra relationer. Det kan vara att lämna en situation, förlåta, avsluta och gå vidare. Eller att finna mening, vision eller bara en väg framåt.

Allt har inte sitt ursprung i detta livet utan det kan handla om att lösa karmaknutar eller avsluta upprepningar som löpt över flera liv.

När vi plockar bort något finns det ofta kvar ett avtryck, ungefär som efter någon som legat i en säng. Allt försvinner inte nödvändigtvis på en gång även när vi löst grundorsaken. Ha tålamod och var uppmärksam. Hitta förgreningarna som lämnats kvar som exempelvis beteendemönster eller livsstilsval och arbeta för att avlägsna eller förändra dem.

Beteendeförändringar

Att arbeta med depression kan handla om omprogrammering. Då medvetandegör vi oss om negativa reaktioner, beteenden och tankemönster för att sedan plocka bort eller programmera om dem.

Vi lägger oss till med vanor och sätt att hantera saker som med tiden blir som automatiska program som körs i bakgrunden. När vi inte uppdaterar vår programmering spelar vi snart upp automatiserade responser som är inte är relevanta eller lämpliga i sammanhanget. En del äldre program blir bara överflödiga medan andra rent av kan bli destruktiva.

Hitta det som inte funkar. Ta sedan bort, byt ut eller uppgradera.

Livsstilsförändringar

Hur vi mår sätter sig i allt; i beteenden, relationer och saker. Den som mår dåligt programmerar ofta sig själv att fortsätta må dåligt. Det återspeglas i livsstil, umgänge och sådant den håller hårt i.

För att läka är det ofta helt avgörande att göra genomgripande livsstilsförändringar. Plocka bort sådant som är destruktivt och ersätt det med sådant som läker och hjälper dig att växa. Det kan handla om att lämna ett jobb, en relation eller annat sammanhang. Att rensa ut bland och avsluta saker.

När vi tar bort någonting lämnar det ett tomrum som gärna fylls av något liknande. Fyll medvetet på med det som för dig i riktningen som du vill. Det kan handla om att röra sig bra och äta rätt men också om att lära sig något nytt, finna nya vänner och upplevelser. Att skapa sitt liv.

En del människor är naturbegåvade att arbeta med sig själva på det sättet medan andra behöver stöd.

Depression och liknande tillstånd löser vi långsiktigt genom att plocka bort sådant som inte längre gynnar oss och fylla på med det som gynnar oss.

Antidepressiva mediciner

Ingen medicin eller terapeut kan läka depression. Enbart du kan läka dig själv. Det mediciner och terapeuter kan göra är att på olika sätt möjliggöra eller underlätta för dig att läka. Jag gör här en skillnad på mediciner och läkemedel. Medicin är alla substanser eller växter som hjälper oss i vårt tillfrisknande medan läkemedel är mediciner som framställs av läkemedelsindustrin.

Johannesört

En växt som jag tycker är väldigt bra vid depression är Johannesört. Det har förklarats för mig att Johannesörten hjälper oss att nyproducera serotonin, signalsubstansen i hjärnan som deprimerade människor brukar ha ett underskott av. Johannesört lägger varken locket på eller bedövar människan.

Johannesört är lätt att odla själv och man tar tillvara på alla synliga växtdelar. Torka genom att hänga upp och finfördela sedan till en blandning som kan bryggas som te. Smaken påminner om hö så det kan vara bra att blanda med exempelvis mynta för en trevligare smak. Det går också att köpa torkad Johannesört i hälsokostaffärer.

Om du vill arbeta med Johannesört så tänk dig en initial kur på åtminstone en månad eller två. Jag märker av god effekt redan efter ett par veckor men för andra kan det ta upp till en och en halv månad innan de märker en tydlig skillnad.

Johannesört är särskilt lämplig vid lindriga till normalsvåra besvär men kan för all del inkluderas som del av behandlingen även vid svår depression.

Drick en kopp morgon och kväll. Jag brukar ta ungefär en matsked torkad Johannesört till en kopp och låta det dra 7-10 minuter. Lyssna till din egen kropp och justera dosering och längden på kuren därefter.

Var uppmärksam

Johannesört kan göra huden ljuskänslig så det är en växt som bäst intas under den mörka årstiden.

Det finns läkemedel som kan sluta fungera eller ge negativa biverkningar tillsammans med Johannesört, exempelvis p-piller och SSRI-preparat. Läs på innan du bestämmer dig för att påbörja en kur. Blanda inte Johannesört med antidepressiva läkemedel såsom SSRI.

Enteogener

För den som är modig och hängiven utmaningen att gräva i och ta itu med sina bekymmer kan enteogener vara fantastiska verktyg och hjälpare. Enteogener lämpar sig för alla nivåer av depressiva besvär, även för mycket svåra besvär och för människor som varit resistenta till andra terapier. De flesta, särskilt de med svåra besvär, behöver dock vägledning för att arbeta med sådana verktyg.

Var uppmärksam

Den som inte vill möta sitt undermedvetna ska inte arbeta med enteogener då de ofta blottlägger det vi förträngt. Den som då flyr riskerar att återtraumatisera sig.

Blanda inte enteogener med antidepressiva läkemedel eftersom de verkar i olika riktning. Den ena trycker ner medan den andra lyfter upp vilket i sällsynta fall kan vara livshotande.

SSRI och liknande läkemedel

När antidepressiva läkemedel används rätt är de en åtgärd som gör det deprimerade tillståndet så pass hanterbart att personen kan arbeta igenom det som ligger bakom och därmed läka sig själv. Medan några är fullt kapabla att göra det arbetet själva så behöver det stora flertalet stöd i en sådan process.

När sådana läkemedel används fel så lägger de locket på, bedövar och hjälper oss att förtränga eller åtminstone ignorera det som är obehagligt. När tillståndet känns hanterbart finns risken att personen inte arbetar vidare med att lösa de bakomliggande orsakerna utan nöjer sig med sakers tillstånd. Då är medicinen inte längre en medicin utan ett bedövningsmedel som förhindrar tillfrisknande. Det finns också risk för ett långvarigt beroende.

Det finns en plats för antidepressiva och ångestdämpande läkemedel vid behandling av depression men i min mening sker det idag en överutskrivning till människor som skulle behöva läka på andra sätt. Som jag uppfattar det sker överutskrivningen dels för att många människor hellre vill bedöva sig än att hantera sina bekymmer, och dels för att vården saknar resurser och i många fall kompetens för att arbeta med depression på andra sätt.

Var uppmärksam

SSRI och liknande läkemedel kan vara beroendeframkallande och många användare drabbas av allvarliga biverkningar. Läs på ordentligt innan du överväger sådana läkemedel och kartlägg fortlöpande hur de påverkar dig. Eftersom det sker en överutskrivning bör du i första hand lita på din egen upplevelse och inte på läkares åsikter.

Använd enbart sådana läkemedel som komplement till annan behandling såsom terapi.

Om tid och hur den kan gå sönder

När livet löper på som vanligt går vi från en tid till nästa men när vi upplever ett trauma kan det uppstå en tidsskada som förändrar vår upplevelse av tiden. Vi kan fastna där eller fortsätta vidare med bruten tid. Fyra uttryck som det kan ta sig är:

• Splittrad tid
• Luckor i tiden
• Uppförstorad tid
• Att fastna i en tid

Splittrad tid

Den som är med om ett trauma kan uppleva att tiden går i bitar eller splittras. Det blir en oreda i tiden där vi tidigare kunnat skapa ordning. När tid splittras kan vi ha svårt att skapa ordning igen.

Ett sätt att arbeta med splittrad tid och tidsluckor är genom att minnas. Om en bit tid går i bitar kan vi börja pussla ihop den igen genom att minnas hur bilden var innan den gick sönder. Det som var innan traumat finns fortfarande kvar. Jämför före och efter. Vad försvann däremellan?

Det finns många sätt att minnas. Att minnas med sinnet kan vara ett verktyg men vi minns exempelvis också med kroppen. Genom att säga saker högt och undersöka med våra olika sinnen kan vi få igång processen att minnas.

Luckor i tiden

Vid ett trauma kan det uppstå en lucka i tiden, likt en minneslucka. Även här kan det vara bra att arbeta med minnet.

Uppförstorad tid

Ibland går tiden sönder så att den stannar just där. Vi noterar detaljer som vi sedan alltid minns. Då är inte utmaningen att minnas utan att få bilden att anta samma proportioner som resten av tiden. Den bilden sticker nämligen ut från allt annat.

Genomgående för att arbeta med tidsskador är att befästa och skapa vår tillvaro utifrån nuet. Det är dock av än större vikt när något blivit uppförstorat eller vi fastnat i en tid. Då behöver vi hitta tillbaka till nuet.

Att fastna i en tid

Man kan också fastna i en tid och då ofta i en sekvens. För en människa som exempelvis mist någon och inte kunnat hantera det kan tiden skadas så att det lika gärna kunde ha gått sju sekunder som sju år sedan det hände. En sådan människa kan fastna på ett sätt där de går sönder på nytt varje dag.

Såväl en människa som en plats kan fastna i en viss tid. När något traumatiskt händer på en plats så ristas den tiden in där. När tiden inte har gått vidare på en plats kan man komma dit och uppleva traumat på nytt.

Terapeutiskt skrivande

Vi människor har en tendens att gömma undan och förtränga sådant som vi tycker är jobbigt eller skäms för och det fräter sedan på oss inifrån. Samlar vi tillräckligt mycket på lager så förgör det oss till slut men även förhållandevis lite kan ge stora bekymmer. Vi blir förljugna, rädda och begränsade människor, oroliga för att bli påkomna eller att komma ihåg. När vi istället minns och törs blotta oss själva neutraliserar vi det som vi gömt undan.

Om du tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att rädda dig.
Om du inte tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att förgöra dig.
Jesus i Thomasevangeliet
Översatt från Elaine Pagels engelska översättning.

● ● ●

Under flera års tid var jag noga med att inte låta världar mötas. Å ena sidan arbetade jag med politik, å andra sidan hängav jag mig åt att läka och växa med hjälp av enteogener. Jag ljög inte men för att kunna göra båda var jag tvungen att dölja något som var in i själen viktigt för mig vilket med tiden fick mig att känna mig alltmer splittrad. Samtidigt fanns där en oro att jag skulle kunna bli avslöjad eller rentav utpressad.

Jag kom till en punkt då jag behövde smälta samman igen och ville samtidigt undanröja hållhakarna som människor kunde ha på mig. Så jag startade en blogg och började berätta allt det där som jag var orolig för att människor skulle få reda på om mig. Jag började med allt som hade med enteogener att göra men gick snart vidare till annat som ofta satt än längre in. Sådant som jag visste skulle väcka känslor, som kunde fördömas, förnekas, förringas eller förlöjligas. Jag skrev om andliga upplevelser, om dåliga val jag gjort och om situationer som jag skämts för.

Jag satt ofta där med en oro på gränsen till panik över en text som jag egentligen inte alls ville publicera. Och när jag kände den där oron så visste jag att just detta måste jag publicera. Det var samma sak varje gång. Oron innan jag publicerade och lättnaden efteråt. För var hemlighet som jag släppte fram gick jag lite lättare, var lite gladare och sov lite bättre.

I två års tid skrev jag med intentionen att integrera, läka och rensa ut. När vårdagjämningen kom det andra året var jag äntligen klar. Jag inbillar mig inte att jag är slutgiltigt färdig med att vända ut och in på mig själv för det här livet, men jag är inte längre splittrad och jag hyser ingen oro för att någon ska få reda på någonting om mig. Jag har mött och gjort upp med mitt förflutna.

Många människor sorterade bort sig själva ur mitt liv under den perioden samtidigt som andra tillkom och uppskattade ärligheten.

Sociala medier

Jag pratade med en kvinna som gjort någonting liknande men istället för att skriva en blogg hade hon börjat avslöja saker om sig själv på Facebook för att utmana sig själv att vara ärlig med vem hon är.
– Jag kan nog ha gått lite väl långt ibland och berättat saker som folk verkligen inte ville höra men för mig var det en del av utmaningen, berättade hon för mig.

Precis som sociala medier gör det lätt för oss att skapa förljugna identiteter så gör de det också lätt för oss att vara ärliga och sårbara inför varandra. När vi är ärliga och sårbara så attraherar vi människor som också vågar vara ärliga och sårbara och alienerar de som inte vågar vara det. På så vis gör vi plats åt och odlar ärligare kontakter.

Det är dock kanaler som också dras med betydande bekymmer. Saker sparas och det är svårt att radera sådant som tillhör det förgångna. Människor med ont uppsåt kan försöka använda ens process mot en och förvränga det man sagt. I en annan tid eller annat sammanhang kan det man skrivit helt missförstås. Det kan därför ibland vara viktigt att begränsa ämnesvalen efter vilka man når.

Ett sätt att göra det på är att begränsa vem som kan läsa det man skriver, exempelvis till enbart vänner. Ett annat är att skapa en stängd grupp med det specifika syftet att dela det man skriver. På så vis har man kontroll över vem som släpps in och vänner kan själva välja om de vill följa med på resan. Väljer man att ha en blogg kan man sätta lösenord på den och vara selektiv med vilka som får det.

Gällande ämnesval kan man välja att hantera ämnen på olika sätt. Allt passar sig kanske inte att avhandlas på samma sätt och med samma människor. Jag menar inte att man ska begränsa ämnena man tar upp utan enbart att när så behövs finna olika utlopp för dem. Begränsar vi oss till att enbart ta upp vissa ämnen så begränsar vi också vår frigörelse till enbart de områdena.

När du har publik

Om du låter andra läsa det du skriver, kom ihåg varför du skriver. Poängen med att blotta oss är att befria oss från våra egna rädslor och begränsningar, inte att söka bekräftelse för att vi gör det. Huruvida någon läser, gillar eller kommenterar det du skriver är mindre viktigt.

Det viktiga för din läkning och ditt växande är att du är modig och utmanar dig själv. Att vara modig är inte att berätta det som väcker mest uppmärksamhet, utan att berätta det som skrämmer dig mest att avslöja.

Att skriva av sig

Det finns många sätt att skriva terapeutiskt som inte förlitar sig på en publik. För många fyller exempelvis dagboken en terapeutisk funktion.

När man har ett avgränsat område i livet som är bekymmersamt, såsom en skilsmässa eller ett dödsfall, kan det vara av värde att skriva specifikt kring det och konstruera sin egen ceremoni för att få till ett bra avslut.

Vid en skilsmässa kan man exempelvis skriva ner all ilska och besvikelse man hyser gentemot den andra personen, allt man behöver förlåta och allt man själv behöver förlåtelse för. Med allt som kan behöva uttryckas i en sådan situation så kan det vara ett arbete som tar flera månader. Någonstans är det dock viktigt att ett sådant arbete också får ett tydligt avslut så att vi inte använder processen som förevändning för att vältra oss i det som varit. Gör vi det så slutar skrivandet vara en del av lösningen och bidrar istället till problemet.

När allt är skrivet stänger vi processen. Ett klassiskt sätt att göra det på är att koppla loss från det som varit genom att symboliskt elda upp det vi skrivit och därefter önska alla inblandade gott i livet. Vilket sätt som passar dig bäst är upp till dig att komma underfund med.

Vid ett dödsfall skulle det istället kunna handla om att minnas och vara tacksam för det som varit för att därefter kunna säga farväl och fortsätta leva. Tillvägagångssättet vore i princip detsamma; att skriva avgränsat och med ett tydligt avslut, gärna med en ceremoni som markerar avslutet.

Tacksamhetsbrev

Vi har oerhört mycket att vara tacksamma för i livet men begriper det kanske inte alltid eftersom vi fokuserar på annat. Hur vi än gör det så gör det oss gott att stanna upp och vara tacksamma för allt livet ger oss möjlighet att uppleva.

Ett sätt att fokuserat arbeta med tacksamhet är att skriva ett tacksamhetsbrev till sig själv eller någon annan. Det kan vara särskilt förlösande om man befunnit sig i en långvarig konflikt eller annan låst position till en person och har svårt att se allt man har att vara tacksam för i den relationen. När vi styr om vårt fokus från konflikt till tacksamhet uppmärksammar och minns vi andra saker.

Det kan vara en stor utmaning att fokusera om så, särskilt när det finns mycket fientlighet och ilska. För att släppa sådana känslor helt rekommenderar jag att det kompletteras med en förlåtelsevandring.

När brevet är skrivet kan du själv välja om du vill ge det till personen som det berör eller om du vill avsluta skrivprocessen på annat sätt.

Djupmeditation

Det var ungefär ett år efter det att jag hade slutat dricka. Jag tog en hög dos svamp och satte mig för att meditera. Fem timmar senare låg jag i fosterställning på golvet och grät som ett barn.

Jag grät för att jag hade förstått att fastän jag hade tillfrisknat från alkoholismen när jag slutade dricka så var såren efter missbruket fortfarande oläkta. När jag vaknade upp ur alkoholdimman så hade jag stoppat ner allt det obehagliga jag varit med om i min ryggsäck, tagit sikte på framtiden och börjat gå. Det var vad jag behövde göra för att tillfriskna men nu var det tid att börja läka det som jag hade stoppat undan.

Det är fortfarande en av de starkaste meditationsupplevelser jag haft. Under loppet av de fem timmarna gick jag successivt ner genom lager av känslor och upplevelser tills jag slutligen fann den förlösande insikten som triggade gråten.

● ● ●

Med djupmeditation menar jag en meditation som för oss ner till djupare nivåer av vårt medvetande och varande. Sådant som ligger dolt under lager av annat och som vi därför sällan är medvetna om.

Jag har funnit en handfull verktyg för att uppnå sådana djupare meditativa tillstånd.

• Intention. Det första är att ha en intention att gå djupare. En fridykare kommer inte att dyka ner till tio meters djup utan att först bestämma sig och därefter ta ett djupt andetag. Detsamma gäller den som mediterar. Färden ner till våra djupare lager kan bära på obehagliga utmaningar som vi behöver ta oss igenom. Den som inte på förhand bestämt sig för att ta sig igenom det som dyker upp kommer många gånger i ren förskräckelse att avbryta resan.

• Tid. Den enskilt viktigaste faktorn utöver intention upplever jag är tiden. Det tar helt enkelt tid att ta sig ner till våra djupare lager. Två till sex timmar är inte onormalt för en sådan meditation.

• Teknik. Det finns tekniker som bringar en struktur som gör det lättare att fördjupa meditationen. De kan vara till stor hjälp men är i min erfarenhet inte alltid avgörande. Intentionen och tiden är i första hand det som avgör.

• Hjälpmedel. Det finns också hjälpmedel som kan underlätta för den som mediterar att fördjupa sin meditation. Då det kommer till djupmeditation vill jag framförallt framhålla enteogener som kraftfulla hjälpmedel. De öppnar ofta upp förmågor och dörrar hos oss som annars är stängda. När man arbetar med växtlärare kan de i många fall också vägleda oss i vår djupmeditation.

Att hjälpa själen vidare

När en människa dör frigörs själen från kroppen. Eventuella parasiterande energier frigörs samtidigt eftersom de parasiterat på kroppen och inte på själen. I normala fall börjar själen då röra sig över till andra sidan. Vanliga upplevelser av det är att själen hämtas av själsvänner eller lärare som hjälper den över eller att själen vandrar mot ett ljus eller någon slags portal.

I vissa fall fastnar dock själen och blir vad jag skulle kalla för ett spöke. I de fall jag sett så hänger det samman med ett trauma eller något olöst i livet som gör att själen klamrar sig fast och inte klarar av att gå vidare. Det kan bero på en hastig eller traumatisk bortgång men kan också härröra från trauman och föreställningar långt tidigare i livet. I berättelsen om Ismael och Liv sitter exempelvis själen fast på grund av ett trauma som hänt flera år tidigare när mannens fru dött i barnsäng. Han befann sig sedan dess i ett depressivt förtvivlat tillstånd, tog avstånd från Gud och när han själv dog satt han fortfarande så fast i det att han inte förmådde vandra vidare.

Ett spöke är inte själv medveten om att den är död men kan vara medveten om att den sitter fast och behöver hjälp att ta sig vidare. Ett spöke är inte något ont och ingenting att vara rädd för. Det är en människas själ som inte förmått ta sig vidare och ska hjälpas vidare med samma kärlek som vi hjälper en medmänniska som sitter fast.

Inför en ytterst förvirrande tillvaro kan spöken liksom människor reagera olika. Vissa kan vara arga och utåtagerande medan andra blir introverta. Men inte heller ett argt och utåtagerande spöke är någonting att vara rädd för eftersom ilskan snarare är uttryck för frustration än illvilja.

Att släppa taget och ta farväl

När en människa ska dö finns det mycket den och vi kan göra för att den ska vandra vidare. Som döende är det gott att ha avslutat våra affärer här i den fysiska tillvaron. Förlåt det som behöver förlåtas, läk det som behöver läkas och släpp taget om det som behöver släppas taget om. Förlika dig med döden och välkomna den.

Döden är inte yxan som hugger ner trädet
utan äpplet som växer på det.
Osho

Som närstående kan vi hjälpa med mycket av det som behöver lösas inför döden. Om personen är för stolt för att själv ta initiativ kan vi exempelvis öppna upp för en förlåtelseprocess. Om personen oroar sig för något som den själv inte kan ordna så kan vi göra det åt den. Just därför är närvaron i slutskedet särskilt viktigt då vi kan hjälpa till att lätta de bördor och bekymmer som människan klamrar sig fast vid i sin rädsla inför döden.

När döden är nära förestående är det gott att försäkra dem om att allt kommer att bli bra, att de är älskade och kommer att vara ihågkomna med kärlek. Framförallt är det bra att påminna dem om att släppa taget. Att det är okej att göra det.

Om du ska hjälpa en person att vandra vidare är det viktigt att stötta dem utifrån deras tro och föreställning. Tror personen på ett liv efter detta kan det vara bra att påminna den att gå mot ljuset eller följa med den som hämtar dem. Om den tror att den behöver att en präst läser bön över dem, be då en präst göra det. Tror den inte på något sådant så ska du inte i det läget försöka föra in dina egna föreställningar. Detta är den personens ögonblick, inte ditt.

Om du inte kan vara fysiskt närvarande med personen så kan du göra arbetet telepatiskt. Du kan därtill frigöra energi genom att göra ditt eget förlåtelsearbete i förhållande till personen, städa upp relationen, be böner eller be avlidna anhöriga till den som ska dö att hjälpa vid övergången. Det är dock viktigt att alltid göra det på ett sätt som är respektfullt gentemot den som ska dö och utan att inkräkta på eller försöka ändra den personens tro.

Efter personen dött kan det också vara på sin plats att hålla någon slags övergångsceremoni där vi får möjlighet att säga farväl och uttrycka tacksamhet. Detta sker exempelvis vid en begravning men vi kan också skapa en egen personlig ceremoni för ändamålet.

Om människan har gjort det nödvändiga i att reda ut det som behövts och förlikat sig med döden och därtill fått stödet att släppa taget är risken att själen fastnar försumbar.

Om själen fastnar

Skulle själen fastna och bli ett spöke så kan vi som jag tidigare nämnt hjälpa den vidare. Jag har ingen metod i punktform för det utan förlitar mig på intuitionen att leda mig rätt. De delar som jag tar upp nedan gäller oavsett om själen nyligen fastnat eller suttit fast i hundratals år.

Förstå traumat. Om en själ fastnat blir det lättare för mig att hjälpa om jag förstår traumat som gjort att den inte kunnat vandra vidare. Finns det något jag kan göra för att lätta det traumat? Finns det något som behöver sägas eller ställas tillrätta?

Återknyt kontakten. I en del fall kan själen behöva återknyta kontakten med någon som är relevant i förhållande till traumat. I berättelsen om Ismael och Liv var det exempelvis viktigt för själen att återknyta kontakten med sin älskade som redan vandrat vidare till andra sidan. I andra fall kan det vara till lättnad att återknyta kontakten med någon som fortfarande befinner sig i livet och som själen som fastnat oroar sig för.

Få hjälp från andra sidan. Slutligen är det till hjälp att söka stöd från den andra sidan. Det kan som jag tidigare nämnt vara till gagn att avlidna närstående till själen som sitter fast möter upp den. Den yttersta hjälpen jag arbetar med är dock ärkeängeln Ismael som är ärkeängeln som styr över liv, död, övergång och pånyttfödelse. Det är hans uppgift att lotsa själar över till den andra sidan och han ger den vägledning jag behöver för att bistå honom i det.

Övergångsceremoni. I arbetet att lotsa en själ över kan det vara till hjälp att skapa en egen ceremoni för ändamålet där själen överlämnas till exempelvis Ismael att föras över till andra sidan. Det kan också ge oss själva en möjlighet att avsluta sådant som behöver avslutas, säga farväl och uttrycka tacksamhet.

ENTEOGENER

Vad är enteogener?

Enteogener är inte droger.
Gudarna har gett er dem.
De är nycklar för att ni ska kunna tala med det gudomliga.
ur en kanalisering med Liv

Enteogener är psykoaktiva växter, svampar och substanser som bland annat gör det möjligt att få kontakt med det högre och det inre, vår potential och våra visioner men också med vår smärta och sorg. Därför är de ypperliga verktyg för att läka mentalt, känslomässigt och själsligt men också för att se lösningar och vägar framåt i livet. De är också verktyg för att öppna dörrar till andevärlden. På alla dessa sätt och många fler därtill har de använts av shamaner, häxor och medicinkunniga i tusentals år.

Några av de vanligaste från växt- och svampriket är psilocybinsvampar, San Pedro, Peyote, cannabis och Ayahuasca medan den mest välkända kemiska förmodligen är LSD.

Hjälparen bakom

Det är relevant, åtminstone från ett shamanskt perspektiv, att göra skillnad på naturliga enteogener och enteogena substanser.

En naturlig enteogen återfinns i naturen. Den har en själ, ett medvetande och en personlighet. När vi arbetar med en naturlig enteogen har vi med andra ord att göra med en intelligens. Detta menas inte metaforiskt utan bokstavligt. När vi arbetar med en naturlig enteogen skapar vi en relation med en intelligens utanför oss själva.

En enteogen substans däremot är en molekyl. Det är något som en människa har skapat. I den finns ingen intelligens som är separat från oss själva. När vi syntetiserar ett ämne så är den just bara ett ämne; en substans utan intelligens. När vi arbetar med en substans behöver vi förlita oss på våra egna förmågor.

Orden jag använder

Bland de som arbetar med dem från ett shamanskt perspektiv kallas dessa växter och svampar gärna vördnadsfullt för lärare, mästare, moder eller fader. Detta för att betona den respekt man har för det inneboende medvetandet i växten eller svampen och vilken roll de har för en. Ett annat sätt är att försöka beskriva deras funktion. Då kallas de exempelvis medicin eller visionära.

I boken har jag huvudsakligen valt att kalla dem enteogener. Ordet myntades 1979 av etnobotanister och bygger på grekiskans entheos (uppfylld av gud, inspirerad) och genesthai (blivit till, skapats). Det vill säga något som lockar fram det gudomliga inom oss och inspirerar oss, särskilt i andlig bemärkelse. Ordets huvudsakliga fördel är att det betonar den andliga aspekten vilket är en koppling som jag tycker är viktig att framhålla. Som Liv sa är enteogener inte droger utan nycklar för att vi ska kunna kommunicera med det gudomliga.

Ett annat ord som jag tycker fångar mycket av essensen är psykedelier vilket betyder “själs- eller sinnesavslöjande”. Det bygger på det grekiska psyke (själ, sinne) och delein (att manifestera) och myntades 1957 av den brittiske psykiatern Humphry Osmond. Vid den tiden diskuterade han och Aldous Huxley vad man ska kalla dessa växter, svampar och substanser. De båda utväxlade rim på namnförslag när Osmond skrev “To fathom Hell or soar angelic, just take a pinch of psychedelic.”. Och med det var ordet fött. Psykedelier är ett lämpligt ord eftersom de sätter oss i kontakt med vårt inre och avslöjar vad som rör sig i vårt sinne och vår själ.

Mina verktyg och allierade

Min nära allierade är den heliga svampen och LSD. Cannabis har jag erfarenhet av såväl som missbruksdrog och som enteogen. Jag är därtill god vän med såväl San Pedro som Ayahuasca.

Under en period studerade jag fröer innehållande LSA i hopp om att kunna finna ett alternativ som är lagligt i Sverige. Jag har också haft enstaka upplevelser med ketamin och MDMA. De två sista är jag personligen tveksam till att kalla enteogener men jag förstår att en del gör det.

Jag är tacksam för alla de som burit medicinen före mig så att den kunnat finna sin väg hem till mig igen.

Min berättelse om att läka alkoholism

Vid 31 års ålder var jag deprimerad sedan fyra år då min självkänsla tillintetgjorts i en kulturkrock. Jag var alkoholist sedan sena tonåren, långtidsarbetslös och bodde därtill hemma hos min mormor. Det var inte mycket som stod rätt till i livet där jag drev runt i ett töcken. Jag ville överhuvudtaget inte finnas. Jag hatade livet, mig själv och anklagade allt och alla andra för situationen jag befann mig i.

Min huvuddrog var alltid spriten. Jag var den som köpte 5-litersdunkar med hembränt eller industrisprit. Andra droger intresserade mig inte nämnvärt även om jag ibland tackade ja till sådant som kom min väg på fyllan. Sommaren och hösten 2005 började jag röka cannabis också men på ungefär samma sätt som jag drack alkohol; för att bedöva mig själv, slippa leva och slippa ta ansvar.

● ● ●

– Min kompis har köpt alldeles för mycket LSD, sa min langare en dag. Skulle du vilja köpa lite?
Utan att ha den blekaste aning om vad LSD var svarade jag:
– Det är klart. Vad kostar det?
Där jag befann mig just då hade jag tackat ja till vad som helst som inte inbegrep nålar. Jag ville fly verkligheten och mig själv. Men som sagt, jag visste verkligen inte vad LSD var. Jag trodde att det skulle vara en kemisk fylla och bara diffust i bakhuvudet skvalpade någonting om hippies, gurus och summer of love omkring.

Redan samma helg bestämde mina kompisar och jag oss för att åka ut till ett lantligt hus och festa. Med oss hade vi mängder av öl, en del sprit men också en liten karta med papperslappar inslagna i folie. I något av en teatralisk lek ställde mina kompisar sig på knä och jag agerade LSD-utdelande guru á la 60-tal. När de på knä fått varsin lapp tog jag själv min.

På den här tiden saknade jag andliga begrepp. Det var inte bara att jag inte trodde på något utan jag var fientligt avståndstagande till sådant som jag inte förstod. Därför kände jag exempelvis inte till ett begrepp som chakra men det spelade ingen roll för vad som sedan hände. Ungefär två timmar efter att vi tagit LSDn öppnades mitt halschakra på vid gavel och från basen av min nacke sköt en energistråle rakt upp, ut i universum och kopplade in mig i alltet.

Jag insåg att jag kunde röra mig uppför energistrålen så jag gjorde det. Bara ett par meter. När jag såg mig själv utifrån såg jag att all smärta, all sorg, alla misslyckanden som jag bar omkring på och projicerade, var mina egna skapelser. Insikten landade i mig att jag skapar mitt eget liv. Och precis som jag skapar dimma, smärta och ilska så kan jag välja att skapa klarhet, befrielse och harmoni.

I det ögonblicket valde jag en annan väg. Det krävdes ingen ansträngning utan det var som att slå på ett ljus. Jag valde att återta kontrollen över mitt liv, ta ansvar för mina val och börja skingra smärtan och töcknet. Jag valde att tillfriskna.

Min upplevelse av att vara inkopplad i alltet och lämna min kropp varade ungefär 20 minuter. Sedan började ett nytt kapitel i mitt liv och jag har inte druckit sedan dess. Jag hade förväntat mig en kemisk fylla. Istället vaknade jag.

Jag är inte unik

Jag trodde länge att min upplevelse var något helt unikt.

Suget efter att bedöva mig med alkohol var borta och tomrummet hade fyllts av en vilja att leva och ta ansvar för mitt liv. Utifrån det jag dittills lärt mig var det helt obegripligt; ett sant mirakel.

Men ju mer jag läste på, ju mer insåg jag att jag ingalunda var unik. LSD hade innan det kriminaliserades med stor framgång använts just för att bryta alkoholism och andra missbruk. En av AA-grundarna, Bill Wilson, närde till och med långtgående planer att integrera LSD i organisationens arbete. När jag sökte fann jag många snarlika berättelser om mirakulöst tillfrisknande från allvarliga tillstånd av allehanda slag. Särskilt anmärkningsvärd framgång verkade enteogener ha vid tillstånd som den konventionella vården knappt ens rår på såsom långvarig missbruksproblematik, djupa depressiva tillstånd och svårläkt trauma efter övergrepp.

Jag var bara en bland många.

Det var ett mirakel som hände mig men mirakel är långt ifrån så sällsynta som vi må tro. Bland människor som vänder sig till enteogener i sin strävan att läka verkar de tvärtom vara ganska vanliga.

Fyra skäl att använda sinnesförändrande substanser

Det finns många skäl att använda sinnesförändrande substanser. Här är fyra vanliga som jag har identifierat.

Rekreation

Många använder sinnesförändrande substanser för att slappna av, ha kul och utforska. De tar det hemma med sin partner, på en fest eller som ett äventyr tillsammans med vänner.

Med enteogener: De förändrade medvetandetillstånd som enteogener ger är ofta härliga och upplyftande och känns samtidigt mycket meningsfulla. Vissa såsom svamp och LSD kan passa bra i ett socialt sammanhang medan exempelvis Ayahuasca lämpar sig bättre för en meditativ djupdykning.

Medicinskt

De medicinska effekterna av sinnesförändrande substanser är många och varierade. Det är viktigt att förstå att mycket av användandet av illegala substanser faktiskt snarare är självmedicinering än försök att fly något.

Med enteogener: Enteogener är i sammanhanget kraftfulla verktyg för att läka känslomässigt, mentalt och ibland även fysiskt. De bringar ofta klarhet till vår situation och ger oss verktyg för att arbeta med vår egen läkning. Det är också vanligt att de sänker de mentala barriärer och försvar som hindrar oss från att hantera vår situation på bästa sätt. Detta gör dem till kraftfulla verktyg för djupt terapeutiskt arbete där genombrott är vanliga. Att arbeta på det sättet kräver mod, trygghet och det är ofta lämpligt att ha en erfaren person vid sin sida.

Andligt

Sinnesförändrande substanser finns med i många andliga och religiösa sammanhang och betraktas ofta som sakrament. Ibland är effekten viktig för ritualen medan sakramentet i andra fall reducerats till att vara symbolisk.

Med enteogener: Enteogener har använts i andliga sammanhang i tusentals år och över hela världen. Växternas andar kommunicerar med oss och de kallas därför ofta respektfullt för lärare. Att arbeta utifrån en andlig förståelse öppnar möjligheter till sådant som att komma i kontakt med andevärlden, ta emot meddelanden från andra sidan, att extrahera inkräktande energier, att arbeta med tidigare liv och så vidare. Även här är det viktigt att ha mod, arbeta i en trygg miljö och att ha en erfaren person vid sin sida.

Missbruk

Vilken växt, svamp eller substans vi än använder så är det viktigt att vara medveten om missbrukspotentialen. Missbruket bottnar inte i substansen utan i oss själva. Därför är det viktigt att vi frågar oss varför och hur vi använder en substans. Använder vi det för att fly, lägga locket på, distrahera oss eller sänka vårt medvetande så är det tecken på missbruk.

Med enteogener: Det är ovanligt att människor missbrukar enteogener. De är tvärtom välkända för att bryta missbruk. De är dock inte omöjliga att missbruka.

Risker med sinnesförändrande substanser

Innan vi överväger att ta en sinnesförändrande växt, svamp eller substans bör vi undersöka riskerna och reflektera över vilka vi är beredda att ta. Följande områden kan exempelvis vara relevanta att reflektera kring:
• Risk för fysiska skador och dödsfall
• Ökat riskbeteende
• Risk för fysiskt eller psykiskt beroende
• Risk för psykiska skador
• Risk för andliga skador
• Miljöpåverkan
• Fara för samhället och legal status

Fysiska skador och dödsfall

De fysiskt sett farligaste drogerna är alltjämt tobak och alkohol. Medan tobak skördar flest liv så skulle jag påstå att alkohol är den mest destruktiva drogen när alla aspekter vägs samman. Många läkemedel är också mycket farliga, särskilt men inte enbart när de används felaktigt.

Ett sätt att mäta dödligheten på en substans är med det som kallas LD50 vilket innebär den dos där halva testpopulationen dör. Ju lägre värdet är, ju farligare är substansen. Redan vid fem gånger den normala heroindosen stryker halva populationen med. En sak som gör heroin särskilt bedrägligt är att det är svårt att avgöra kvaliteten innan man testat det. Kombinerat med att det rent fysiskt är relativt små kvantiteter som behövs gör heroin lätt att överdosera.

Alkohol kräver tio gånger dosen innan halva populationen dör. Alkoholen har en naturlig men för vissa lättforcerad spärr. Man behöver helt enkelt dricka väldigt mycket för att vara i fara för sitt liv. Men varje år dör många av akut alkoholförgiftning efter dryckeslekar och liknande. Med sprit ökar faran betydligt eftersom det krävs mindre fysisk mängd.

I kontrast till de här farliga drogerna så har många enteogener anmärkningsvärt höga LD50-värden. För cannabis, svamp och LSD är de så höga att det inte gått att fastställa LD50-värden. Såvitt jag vet finns inga säkert dokumenterade dödsfall på grund av överdosering av cannabis, svamp eller LSD. Med Ayahuasca finns det dokumenterade dödsfall men de är förhållandevis få.

Ökat riskbeteende

Ökat riskbeteende förknippar jag främst med obalanser på ego-nivån. Det kan exempelvis handla om överdrivet självförtroende, uppblåst självkänsla eller självhävdelsebehov. Substanser som förstärker sådana tillstånd triggar ofta våldsamt eller farligt utåtagerande beteenden. Alkohol är den vanligaste ego-förstärkaren och det är ingen tillfällighet att fylla går hand i hand med risktagande, gränsöverskridande och våld. Det är en substans som det är lätt att snedtända på. Andra egofärstärkare är amfetamin och kokain medan några exempel på milda egoförstärkare är koffein och nikotin.

Ett ökat riskbeteende kan också kopplas till att en person slutar bry sig. Många mediciner såsom bensodiazepiner och antidepressiva läkemedel men även alkohol kan verka känslohämmande på det sättet. I ett tillstånd då empatin för medmänniskor sjunker eller försvinner kan dörrar till våld, kränkande behandling och självskadebeteende öppnas.

Ett tredje slags riskbeteende handlar snarare om att man gör sig illa för att man får för sig saker som inte stämmer. En myt gällande LSD är att folk trott att de kunnat flyga och därför hoppat ut från fönster eller tak. Det är en propagandamyt som skapades för att skrämma folk men den belyser likväl en aspekt som kan vara viktig att ta i beaktande när vi arbetar med sinnesförändrade tillstånd och alternativa verkligheter. Den som inte är van vid att navigera sådana tillstånd kan försätta sig själv i fara om den drar felaktiga slutsatser om vad som egentligen händer. Det är ovanligt att det leder till potentiellt farliga situationer men inte otänkbart. Använd en sitter eller guide om så behövs.

Fysiskt eller psykiskt beroende

Vissa substanser är fysiskt vanebildande så att (miss)brukaren får ett starkt fysiskt sug efter dem. Några välkända sådana är opiater, nikotin, alkohol och kokain. Jag kan själv intyga att cannabis är fysiskt vanebildande men utifrån min egen erfarenhet mycket mindre så än nikotin.

Det finns emellertid många substanser som inte skapar ett fysiskt beroende. Den som har en missbrukspersonlighet behöver inte ett fysiskt beroende för att missbruka något. Det ligger istället i själva inställningen hos missbrukaren där en tvångsmässighet att distrahera sig tar över.

De enteogener jag mött skapar inte fysiska beroenden och endast i undantagsfall psykiska sådana. Tvärtom finns det inbyggt i själva upplevelsen att människor blir mätta och behöver tid att integrera sina insikter. Enteogener dämpar eller löser ofta rentav beroendeproblematiken. Det kräver dock att missbrukaren är öppen för att göra de förändringar som behövs.

Många enteogener har dessutom inbyggt att toleransen snabbt ökar. Det innebär att vi behöver en väsentligt högre dos för att nå en liknande upplevelse. Men även med en högre dos mattas upplevelsen snabbt av så att det snart blir meningslöst att fortsätta. Medan exempelvis alkohol, amfetamin och cannabis kan användas under långa perioder med liknande effekt så kan man inte närma sig LSD eller svamp på samma sätt.

Psykiska skador

Här börjar det bli vanskligt för vad är en psykisk skada? Är det exempelvis en psykisk skada om man triggar en psykos eller ett latent sjukdomstillstånd? Rätt hanterat kan det vara porten till en djupare läkning som inte hade ägt rum om sjukdomstillståndet inte triggats.

En så kallad snedtripp är inte en psykisk skada. En snedtripp bottnar i en oförmåga hos personen att hantera någonting som kommer upp under sessionen. Det kan exempelvis vara ett barndomstrauma, en rädsla eller smärta som man orsakat andra. När något sådant dyker upp så kan vi välja att möta problemet eller så kan vi fly från det. När vi flyr från aspekter hos oss själva som vi skulle behöva läka så gör vi oss själva illa, vilket i värsta fall kan leda till exempelvis depressioner eller psykoser. Men problemet är inte att vi fått möjligheten att konfrontera detta. Den möjligheten är tvärtom en gåva. Problemet är att vi inte vågar eller har förmågan att möta dessa utmaningar utan väljer att fly från oss själva. Psykiska skador som uppstår på det sättet beror på människans oförmåga att möta sig själv.

Ett annat sätt att närma sig psykiska skador är att tala om personlighetsförändringar. Negativa personlighetsförändringar kan exempelvis vara gränsöverskridande beteenden, lögner, uppblåst självkänsla, offermentalitet och bristande social förmåga. Positiva personlighetsförändringar kan vara större självinsikt och vilja att läka, ökad empati, ansvarstagande och sträva efter att tala sanning. En personlighetsförändring kan med andra ord vara något positivt eller negativt och det är kanske enbart den negativa förändringen som skulle betecknas som en skada.

Andliga faror

Det finns substanser som kopplar upp oss till det gudomliga och andra som bedövar oss och därmed kopplar ner oss. Enteogener kopplar upp oss medan exempelvis opiater, alkohol, nikotin, amfetamin och kokain tenderar att koppla ner oss. Båda bär sina utmaningar.

Den som kopplar upp sig och sträcker sig uppåt behöver ha rötter. Utan rötter eller stöd hos andra kan en sådan person fladdra iväg som ett blad i höstblåsten. Den som istället kopplar ner sig retirerar från livet och förlorar samhörigheten med alltet. På så sätt leder de båda till vilsenhet och gör personen sårbar för attacker utifrån, såväl från medmänniskor som från andevärlden.

När vi använder sinnesförändrande substanser är det således viktigt att vara medveten om vilka faror som kan lura i sammanhanget. I en shamansk ceremoni kan det finnas parasiterande energier i omlopp men det sker i ett sammanhang där medvetenheten är hög och där shamaner och hjälpare bör vara förberedda på att motverka och hantera angrepp. På en genomsnittlig fyllefest finns vanligtvis ingen medvetenhet kring detta och inte heller någon beredskap att hantera angrepp.

Miljöpåverkan

När vi överväger en sinnesförändrade substans bör vi också ha i åtanke den miljöpåverkan som framtagandet haft. Storskalig odling kan exempelvis innebära skövling, utarmande av den biologiska mångfalden och användande av bekämpningsmedel. När vi förlitar oss på naturligt förekommande källor kan ett överuttag hota de vilda bestånden vilket exempelvis verkar vara fallet med lianen Banisteriopsis caapi i och med det ökade intresset för Ayahuasca.

Förädlingen kan innebära ytterligare påverkan om processen innehåller farliga kemikalier såsom vid produktionen av kokain, DMT och tobak. Därtill behöver läggas distributionen av substanserna.

Eftersom mycket av detta sker i ljusskygga miljöer är det svårt att veta något om de produktionsförhållanden, processer och transporter som ligger bakom en substans. De bästa substanserna är rimligtvis de som kommer från hållbart skördade vilda bestånd alternativt ekologiskt odlade, är förädlade med skonsamma tekniker och befinner sig nära slutkonsumenten.

Fara för samhället och legal status

Våld, övergrepp och stölder följer i vissa substansers spår. Minskad respekt och ökad frustration. En oreglerad marknad som styrs av kriminella gäng och utan kvalitetskontroll kan innebära en fara på flera plan.

Handel med enteogener sker huvudsakligen mellan entusiaster och bidrar i regel inte till grövre kriminalitet. Faran med enteogener är såvitt jag förstår huvudsakligen de omstörtande effekterna. Att det kan få människan att kliva ur ekorrhjulet och ifrågasätta sakers ordning.

Samhället bestraffar människor som bortser från narkotikalagstiftningen i sitt sökande efter alternativa sätt att läka, utvecklas, koppla upp till det gudomliga eller bara slappna av och ha roligt.

Meditera över konsekvenserna av att åka fast. Du vet vad som är rätt för dig.

Den sammanvägda faran

En som studerat riskerna med sinnesförändrande substanser ingående är vetenskapsmannen David Nutt. Han utvecklade ett system för att väga in 16 olika riskkriterier som forskare från olika discipliner sedan fyllde med innehåll. Undersökningen har gjorts flera gånger med olika forskare men resultaten tenderar att bli desamma. Sammantaget är alkohol den i särklass farligaste drogen med ett riskvärde på 72. Därefter följer heroin och crack med riskvärde på 55 respektive 54, det vill säga en bra bit under alkohol men ändå mycket farliga. De följs av metamfetamin (33), kokain (27) och tobak (26).

Enteogenerna är generellt mycket säkrare. Med svamp (6) och LSD (7) ligger riskerna nästan helt på det mentala planet medan cannabis (20) har en mer spridd riskbild. Men sammantaget är de alla betydligt säkrare än de lagliga substanser som finns att tillgå.

Detta är dock en generell bild. Det som är en fara för en behöver inte nödvändigtvis vara det för en annan. Därför är det viktigt att göra en individuell bedömning och själv bestämma vilka risker som är acceptabla, vilka som inte är det och vilka som kanske inte ens är relevanta i sammanhanget.

Ett informerat val

Jag tycker generellt att människor ska ha stor valfrihet men att den ska bygga på kunskap och eftertanke. Idag är det svårt för gemene man att göra ett väl underbyggt val gällande sinnesförändrande substanser. Mycket av informationen som finns tillgänglig är propagandistisk, felaktig och inte så sällan faktiskt lögnaktig. Därtill vilar vår narkotikalagstiftning inte på vetenskaplig grund utan är istället godtycklig och moralistisk.

När jag själv närmat mig riskerna konstaterar jag att jag inte löper någon nämnvärd risk på det mentala planet när jag arbetar med enteogener. Däremot har jag identifierat flera andra risker som jag inte är beredd att ta och därför undviker jag generellt:
• förgiftningseffekter
• sådant där det finns en reell risk för fysiska skador eller död
• sådant som är skadligt för min energistruktur
• egoförstärkande substanser
• substanser som jag inte litar på

Jag tycker själv att mina krav på en sinnesförändrande substans är högst rimliga men slås naturligtvis av ironin att det sorterar bort det mesta som är lagligt. Det som är lagligt i Sverige just nu är det som är allra farligast och som i princip helt saknar potential i förhållande till vår personliga och andliga utveckling.