INLEDNING

1. inledning web

Om boken

Inbilla dig inte att du vet något för att du har läst en bok. Innan du har den egna upplevelsen så vet du faktiskt inte. Du kan försöka föreställa dig utifrån andras beskrivningar men vet gör bara den som själv har upplevt.

Tro därför inte på något som står här. Om det känns meningsfullt bör du själv undersöka saken.

Plocka russinen ur kakan

Jag föreställer mig inte att allt i boken är relevant för dig och en del håller du kanske inte heller med om. Sålla bort sådant och leta istället efter det som är av nytta för dig.

Språket jag använder

Jag försöker uttrycka mig enkelt, tydligt och kortfattat för att göra materialet tillgängligt för så många som möjligt. För mig är det helt enkelt viktigt att tröskeln för att ta till sig en teknik som kan vara till hjälp är låg.

Hänvisningar

Hänvisningar lämnas när det känns påkallat. Om jag fått en teknik från en viss källa så vill jag berätta det. Mycket är emellertid sådant som jag fått från många olika håll – i meditation, i kontakt med växter och andevärld, från tidigare liv, i samtal och genom upplevelser. I sådana fall känns det ofta varken rimligt eller praktiskt möjligt att namnge allt och alla som bidragit till en viss kunskap.

Metoder i punktform

För tydlighetens skull beskriver jag i boken gärna metoder i punktform. Men det är inte så jag gör. Jag må ha en grundstruktur i huvudet men framförallt försöker jag lyssna in vad som vill hända just då. Tekniker som vi lär oss i stegform blir kraftfullare när vi förmår koppla på vår intuition och lämna manualen därhän.

Berättelser och exempel

Boken innehåller ett flertal berättelser och exempel som alla i någon mening är rotade i verkligheten. En del är raka återgivningar av faktiska händelser. I några fall har jag lånat delar av olika sessioner för att skapa ett mer heltäckande och begripligt exempel. I andra är exemplet fiktivt men innehållet så pass allmängiltigt att jag sett det som beskrivs flera gånger i olika tappningar.

Ditt ansvar

En del ämnen som jag tar upp i boken kan upplevas som kontroversiella i dagens Sverige. Det jag presenterar är ett shamanskt perspektiv och det jag skriver bör därför förstås utifrån den kontexten.

Enteogener

En betydelsefull del av boken handlar om hur man på ett säkert sätt arbetar med enteogener i syfte att läka och växa. De flesta enteogener är i dagsläget förbjudna under Sveriges narkotikalagstiftning men de är alla i någon form lagliga någon annanstans eller i en annan kontext.

Jag känner mig uppriktigt förtvivlad inför en lagstiftning som aktivt hindrar människor att läka, växa och utöva sin andlighet så som den utövats sedan människans begynnelse. Med det jag upplevt och sett, med den djupt transformativa läkning som jag bevittnat hos mig själv och andra, så kan jag utifrån mitt samvete inte respektera den lagstiftningen. Men det är mitt ställningstagande.

Jag uppmanar inte till lagbrott utan tycker snarare att du själv behöver ta ställning till vad du anser om saken. Det jag gör är att presentera verktyg och fakta för ett säkert användande. Vad du gör med den informationen är upp till dig.

När en människas samvete och lagen krockar
är det samvetet människan behöver följa.
Henry David Thoreau

Medicinska råd

Jag har ingen medicinsk utbildning utan presenterar i boken ett shamanskt perspektiv. Det jag skriver baseras på egna och andras erfarenheter. Även om det finns forskning som stödjer mycket av det jag presenterar så gör jag inga anspråk på att vara vetenskapligt förankrad. Annat i boken ligger bortom vetenskapens domäner.

Avstå inte konventionell vård för att du har läst något som jag har skrivit. Undersök saken själv för att hitta det som är sant för och fungerar för dig.

Om du blir triggad av det du läser

Om du känner dig triggad av något du läser, betrakta i första hand inåt och fråga dig själv vad det är som får dig att reagera som du gör. Var sitter känslan? Vad handlar den om? Hur reagerar du? Ta ansvar för det som är ditt.

Känner du trots det att något jag skrivit är fel, behöver utvecklas eller förtydligas så får du gärna berätta det för mig.

ENTEOGENER

12. enteogener web

Vad är enteogener?

Enteogener är inte droger.
Gudarna har gett er dem.
De är nycklar för att ni ska kunna tala med det gudomliga.
ur en kanalisering med Liv

Enteogener är psykoaktiva växter, svampar och substanser som bland annat gör det möjligt att få kontakt med det högre och det inre, vår potential och våra visioner men också med vår smärta och sorg. Därför är de ypperliga verktyg för att läka mentalt, känslomässigt och själsligt men också för att se lösningar och vägar framåt i livet. De är också verktyg för att öppna dörrar till andevärlden. På alla dessa sätt och många fler därtill har de använts av shamaner, häxor och medicinkunniga i tusentals år.

Några av de vanligaste från växt- och svampriket är psilocybinsvampar, San Pedro, Peyote, cannabis och Ayahuasca medan den mest välkända kemiska förmodligen är LSD.

Hjälparen bakom

Det är relevant, åtminstone från ett shamanskt perspektiv, att göra skillnad på naturliga enteogener och enteogena substanser.

En naturlig enteogen återfinns i naturen. Den har en själ, ett medvetande och en personlighet. När vi arbetar med en naturlig enteogen har vi med andra ord att göra med en intelligens. Detta menas inte metaforiskt utan bokstavligt. När vi arbetar med en naturlig enteogen skapar vi en relation med en intelligens utanför oss själva.

En enteogen substans däremot är en molekyl. Det är något som en människa har skapat. I den finns ingen intelligens som är separat från oss själva. När vi syntetiserar ett ämne så är den just bara ett ämne; en substans utan intelligens. När vi arbetar med en substans behöver vi förlita oss på våra egna förmågor.

Orden jag använder

Bland de som arbetar med dem från ett shamanskt perspektiv kallas dessa växter och svampar gärna vördnadsfullt för lärare, mästare, moder eller fader. Detta för att betona den respekt man har för det inneboende medvetandet i växten eller svampen och vilken roll de har för en. Ett annat sätt är att försöka beskriva deras funktion. Då kallas de exempelvis medicin eller visionära.

I boken har jag huvudsakligen valt att kalla dem enteogener. Ordet myntades 1979 av etnobotanister och bygger på grekiskans entheos (uppfylld av gud, inspirerad) och genesthai (blivit till, skapats). Det vill säga något som lockar fram det gudomliga inom oss och inspirerar oss, särskilt i andlig bemärkelse. Ordets huvudsakliga fördel är att det betonar den andliga aspekten vilket är en koppling som jag tycker är viktig att framhålla. Som Liv sa är enteogener inte droger utan nycklar för att vi ska kunna kommunicera med det gudomliga.

Ett annat ord som jag tycker fångar mycket av essensen är psykedelier vilket betyder “själs- eller sinnesavslöjande”. Det bygger på det grekiska psyke (själ, sinne) och delein (att manifestera) och myntades 1957 av den brittiske psykiatern Humphry Osmond. Vid den tiden diskuterade han och Aldous Huxley vad man ska kalla dessa växter, svampar och substanser. De båda utväxlade rim på namnförslag när Osmond skrev “To fathom Hell or soar angelic, just take a pinch of psychedelic.”. Och med det var ordet fött. Psykedelier är ett lämpligt ord eftersom de sätter oss i kontakt med vårt inre och avslöjar vad som rör sig i vårt sinne och vår själ.

Mina verktyg och allierade

Min nära allierade är den heliga svampen och LSD. Cannabis har jag erfarenhet av såväl som missbruksdrog och som enteogen. Jag är därtill god vän med såväl San Pedro som Ayahuasca.

Under en period studerade jag fröer innehållande LSA i hopp om att kunna finna ett alternativ som är lagligt i Sverige. Jag har också haft enstaka upplevelser med ketamin och MDMA. De två sista är jag personligen tveksam till att kalla enteogener men jag förstår att en del gör det.

Jag är tacksam för alla de som burit medicinen före mig så att den kunnat finna sin väg hem till mig igen.

Min berättelse om att läka alkoholism

Vid 31 års ålder var jag deprimerad sedan fyra år då min självkänsla tillintetgjorts i en kulturkrock. Jag var alkoholist sedan sena tonåren, långtidsarbetslös och bodde därtill hemma hos min mormor. Det var inte mycket som stod rätt till i livet där jag drev runt i ett töcken. Jag ville överhuvudtaget inte finnas. Jag hatade livet, mig själv och anklagade allt och alla andra för situationen jag befann mig i.

Min huvuddrog var alltid spriten. Jag var den som köpte 5-litersdunkar med hembränt eller industrisprit. Andra droger intresserade mig inte nämnvärt även om jag ibland tackade ja till sådant som kom min väg på fyllan. Sommaren och hösten 2005 började jag röka cannabis också men på ungefär samma sätt som jag drack alkohol; för att bedöva mig själv, slippa leva och slippa ta ansvar.

● ● ●

– Min kompis har köpt alldeles för mycket LSD, sa min langare en dag. Skulle du vilja köpa lite?
Utan att ha den blekaste aning om vad LSD var svarade jag:
– Det är klart. Vad kostar det?
Där jag befann mig just då hade jag tackat ja till vad som helst som inte inbegrep nålar. Jag ville fly verkligheten och mig själv. Men som sagt, jag visste verkligen inte vad LSD var. Jag trodde att det skulle vara en kemisk fylla och bara diffust i bakhuvudet skvalpade någonting om hippies, gurus och summer of love omkring.

Redan samma helg bestämde mina kompisar och jag oss för att åka ut till ett lantligt hus och festa. Med oss hade vi mängder av öl, en del sprit men också en liten karta med papperslappar inslagna i folie. I något av en teatralisk lek ställde mina kompisar sig på knä och jag agerade LSD-utdelande guru á la 60-tal. När de på knä fått varsin lapp tog jag själv min.

På den här tiden saknade jag andliga begrepp. Det var inte bara att jag inte trodde på något utan jag var fientligt avståndstagande till sådant som jag inte förstod. Därför kände jag exempelvis inte till ett begrepp som chakra men det spelade ingen roll för vad som sedan hände. Ungefär två timmar efter att vi tagit LSDn öppnades mitt halschakra på vid gavel och från basen av min nacke sköt en energistråle rakt upp, ut i universum och kopplade in mig i alltet.

Jag insåg att jag kunde röra mig uppför energistrålen så jag gjorde det. Bara ett par meter. När jag såg mig själv utifrån såg jag att all smärta, all sorg, alla misslyckanden som jag bar omkring på och projicerade, var mina egna skapelser. Insikten landade i mig att jag skapar mitt eget liv. Och precis som jag skapar dimma, smärta och ilska så kan jag välja att skapa klarhet, befrielse och harmoni.

I det ögonblicket valde jag en annan väg. Det krävdes ingen ansträngning utan det var som att slå på ett ljus. Jag valde att återta kontrollen över mitt liv, ta ansvar för mina val och börja skingra smärtan och töcknet. Jag valde att tillfriskna.

Min upplevelse av att vara inkopplad i alltet och lämna min kropp varade ungefär 20 minuter. Sedan började ett nytt kapitel i mitt liv och jag har inte druckit sedan dess. Jag hade förväntat mig en kemisk fylla. Istället vaknade jag.

Jag är inte unik

Jag trodde länge att min upplevelse var något helt unikt.

Suget efter att bedöva mig med alkohol var borta och tomrummet hade fyllts av en vilja att leva och ta ansvar för mitt liv. Utifrån det jag dittills lärt mig var det helt obegripligt; ett sant mirakel.

Men ju mer jag läste på, ju mer insåg jag att jag ingalunda var unik. LSD hade innan det kriminaliserades med stor framgång använts just för att bryta alkoholism och andra missbruk. En av AA-grundarna, Bill Wilson, närde till och med långtgående planer att integrera LSD i organisationens arbete. När jag sökte fann jag många snarlika berättelser om mirakulöst tillfrisknande från allvarliga tillstånd av allehanda slag. Särskilt anmärkningsvärd framgång verkade enteogener ha vid tillstånd som den konventionella vården knappt ens rår på såsom långvarig missbruksproblematik, djupa depressiva tillstånd och svårläkt trauma efter övergrepp.

Jag var bara en bland många.

Det var ett mirakel som hände mig men mirakel är långt ifrån så sällsynta som vi må tro. Bland människor som vänder sig till enteogener i sin strävan att läka verkar de tvärtom vara ganska vanliga.

Dosering

För en normal tripp, ta en tredjedel av påsens innehåll.
För att bli shaman, ta hela påsen.

Instruktionen till den första påsen svamp jag köpte

Att beräkna dosen är att försöka avgöra vilken mängd som krävs för att få avsedd effekt. Den första frågan att ställa sig är därför vad den avsedda effekten är. Vad är syftet med min resa, vilket tillstånd vill jag försätta mig i och i vilket sammanhang kommer jag att göra den?

Dosen är individuell. Det som är en hög dos för en kan vara en förhållandevis hanterbar dos för en annan.

Microdos. En microdos är såpass liten att vi enbart känner av den subtilt om vi medvetet känner efter. Den kan exempelvis vara lämplig när vi vill:
• lära känna eller knyta an till en enteogen
• öka välmående och minska depressiva inslag
• öka kreativitet

Microdoser kan vara bra för att knyta an till och lära känna en enteogen. I så fall rekommenderar jag att kombinera intaget med meditation och att vara uppmärksam på kommunikation.

Det är i vissa kretsar på modet att använda microdosering för att öka välmående och kreativitet. Jag har inget att säga om en sådan användning.

Låg dos. En låg dos är märkbar men också hanterbar. Det är förhållandevis enkelt att utföra vardagliga sysslor och ha social kontakt men också att få tillgång till andra sätt att uppfatta sin omvärld. Ett sådant tillstånd kan lämpa sig för:
• kreativ problemlösning
• en coachande/samtalsbaserad resa där personen behöver nya ögon på sin situation
• en van psykonaut att resa i sammanhang som kräver interaktion med människor som inte är införstådda med att personen använder enteogener
• att gå på fest eller klubb och dansa

Mellandos. Här är effekterna så pass märkbara att personen stundtals kan ha svårt att kommunicera med andra eller förstå vardagliga förehavanden. Här är det viktigt att den som tar enteogenen känner sig trygg och har möjlighet att vara med sig själv om så behövs. En sådan dos kan vara lämplig för:
• en ledd ceremoni tillsammans med andra där alla använder enteogener
• en terapeutisk session där en väsentlig del av arbetet företas inåt med meditation och själviakttagelse
• en session dedikerad till att lära sig eller gå på djupet med något såsom att trumma
• en ledd vandring i naturen
• att gå på rejv eller festival där enteogener är välkomna

Hög dos. Vid en hög dos kan personen under en stor del av sessionen ha svårt för att kommunicera, hantera sådant som den är van vid att hantera eller ens stå upp. Här är det särskilt viktigt att personen befinner sig i ett sammanhang som är tryggt och tillåtande. En hög dos kan vara lämplig för:
• bryta igenom tillstånd där personen försöker hålla sig kvar i den vanliga verkligheten. Vid en hög dos omöjliggörs detta.
• en tyngre terapeutisk session eller ceremoni där personen går på djupet med sig själv
• en visionsresa
• att få tillgång till andra verkligheter

Förberedelser som optimerar effekten

Mat. Med de enteogener som intas oralt gäller generellt att inte äta från ca fyra timmar innan intaget och att innan det enbart äta lätt. Eftersom växten, svampen eller substansen tas upp genom magen vill man inte att magen ska vara upptagen med att ta hand om annat. Effekten ökar avsevärt på tom mage.

Om den som tar enteogenen är särskilt känslig för blodsockerfall kan det vara bra att istället justera ner maten till det minimum som personen klarar av och om nödvändigt höja dosen något.

Hålls en längre diet, vilket exempelvis är vanligt med Ayahuasca, så är det för att rena kroppen. Då avråds man exempelvis från alkohol, nikotin, kött, mjölkprodukter, socker, aspartam, koffein, stark mat och sex. En sådan reningsprocess förstärker också effekten.

Sömn. Ett sätt att underlätta övergången till andra medvetandetillstånd är att vara något trött. Har vi ett sinne som försöker klamra sig fast vid den vanliga verkligheten så avtrubbas dess förmåga att göra så när det är trött. 

Avsätta tid. Precis som med allt här i livet så behöver vi vara närvarande för att få ut det mesta av någonting. Lägg annat åt sidan och hänge dig åt din resa med enteogenen så kommer du djupare.

Annat som påverkar effekten

Kropp. Det verkar finnas en viss korrelation mellan kroppskonstitution och vilken dos man klarar av. Jag har dock sett många avvikelser från det vilket får mig att tro att kroppskonstitution på det stora hela är av underordnad betydelse. Däremot kan människor ha obalanser och kanske också genuppsättningar som gör dem mer eller mindre mottagliga för enteogener.

Sinne. I normalpopulationen verkar det snarare vara vårt sinnes konstitution som avgör vad vi klarar. Min generella upplevelse är att människor som är trygga, accepterande och står stadigt både förnimmer lägre doser och klarar av högre doser. Människor som däremot är inskränkta, låsta i uppfattningar, rädda och vacklar inombords kommer medvetet eller omedvetet att försöka hålla sig kvar i den vanliga verkligheten. Det gör att de kan behöva en något högre dos för att bryta igenom men samtidigt är känsligare än andra för en hög dos. Här är det viktigare att landa på rätt dos.

Personens behov och universums vilja. Det mest avgörande verkar dock vara vad personen behöver och vad universum kokar ihop åt den. En förhållandevis liten dos kan ge en oerhört kraftfull upplevelse om personen behöver det och är redo att ta emot. Sådan var min första resa på LSD som trots den förhållandevis låga dosen gav en såpass kraftfull upplevelse att mitt liv delades upp i ett före och efter.

Tidigare intag

Flera enteogener bygger snabbt upp en tolerans i kroppen vilket innebär att det behövs en avsevärt högre dos nästkommande dag för att nå ett liknande tillstånd. Jag säger liknande eftersom den nästföljande resan förmodligen inte kommer att vara lika kraftfull som den första även om dosen ökas.

Enteogener som binder till samma receptorer ökar toleransen även mellan sig. Tar du exempelvis LSD idag och tänker ta svamp imorgon behöver svampdosen ökas för att kompensera den ökade toleransen efter LSDn. Detta gäller exempelvis mellan LSD, svamp (psilocybin), San Pedro/Peyote (meskalin) och frön innehållande LSA.

Den snabbt ökande toleransen gör det ohållbart att ta liknande enteogener flera dagar i rad. För att återställa toleransen behöver man avstå intag i tre till sju dagar.

Tidigare intag av andra substanser kan också påverka resan. Alkohol, nikotin, cannabis och centralstimulerande medel såsom kokain, amfetamin och koffein kan alla påverka kroppen på sätt som spiller över i upplevelsen med enteogener.

Hur lättpåverkad är personen?

Om personen inte har tidigare erfarenhet av enteogener kan annat substansbruk ibland vara en indikator på hur lättpåverkad personen är. En person som exempelvis är mycket lättpåverkad av såväl alkohol som cannabis kan antas också vara lättpåverkad av enteogener.

Att bestämma dosen

För att bestämma dosen behöver vi väga samman allt detta:
• Vad är syftet/intentionen och vilket tillstånd eftersträvar personen för att bäst kunna arbeta med det syftet?
• Hur väl har personen förberett sig mentalt och fysiskt?
• Hur väl ligger set och setting i linje med intentionen?
• Hur lättpåverkad kan personen antas vara och vad i personens liv kan antas öka eller minska effekten?

Med allt detta taget i beaktande landar vi på en förmodat lämplig dos. Den som arbetar med verktyg såsom tarotkort, pendel eller liknande kan därefter kontrollera dosen med ett sådant verktyg. Meditation med de olika doserna kan också vara ett sätt att fälla det slutliga avgörandet.

Exempel: Att bestämma dosen

Jag ska för första gången ta Ayahuasca och en vän som jag känner mig trygg med ska leda ceremonin. Vi har på förhand pratat igenom min intention vilken är att nå ett genombrott i läkandet av mitt inre barn. Jag har förberett mig noga såväl med den diet som hålls inför en ceremoni men också genom att meditera med min intention att läka och komma vidare. På dagen känner jag mig förväntansfull, väl förberedd och har avgett ett löfte till mig själv att ta i vadhelst som kommer upp under min resa.

Jag har förvisso inte tagit Ayahuasca tidigare men jag är bekant med såväl svamp som San Pedro där jag känt mig trygg med förhållandevis höga doser. I samtal med min vän landar vi därför på att ta en mellandos som drar åt det högre hållet. För att bekräfta detta drar vi tarotkort för doser mellan åt det lägre, mellan åt det högre och hög. Det första kortet visar tankar som sitter fast, nästa visar ett barn som upptäcker sin omvärld och det sista visar ett kaos. Med tanke på mitt syfte dras vi båda till kortet med barnet vilket bekräftar det vi redan hade resonerat oss fram till.

Resans delar

En typisk resa eller session kan sägas bestå av sex delar.

Förberedelser

Många får kontakt med enteogenen redan under förberedelsearbetet när de exempelvis kokar te på svamp eller hanterar sin LSD. Det kan exempelvis yttra sig som spänningar i kroppen, munterhet eller som en låg dos. Görs det ceremoniellt kan det vara ett ypperligt tillfälle att prata med enteogenen om sin intention.

Intag

Från det att man tar enteogenen tar det dels tid innan man känner av den och dels innan den når full effekt. Beroende på vad man arbetar med så kan det ta ungefär 15-60 minuter och under den tiden ökar effekten gradvis. Tiden det tar att nå full effekt kan skilja sig åt med olika intagssätt. Tuggar man sin svamp är det exempelvis vanligt att det tar 45 minuter men gör man istället te eller choklad på den så kan det ta så lite som 15 minuter.

Under tiden som man inväntar full effekt är det förhållandevis vanligt med kroppsliga symptom såsom muskelspänningar, käkspänningar, rysningar och liknande.

Här är det ofta lämpligt att vara närvarande med sin kropp och arbeta med sin intention. Finns det ytterligare förberedelser som behöver göras så gör dem men bäst är det om de redan är gjorda så att man slipper distraheras av sådant.

Peak

Under peaken är effekterna som starkast och beroende på enteogenen brukar det vara cirka timme ett till tre in i resan. Detta är när vi är som mest frikopplade från vår kropp och ett bra tillfälle för djupt inre arbete, kontakt med enteogenen, Moder Jord och alltet. Här kan känslan av att helt eller delvis upplösas infinna sig, egot dö och cellerna kommunicera med oss. Jag rekommenderar att lägga in åtminstone ett längre meditationspass på väg in i eller under peaken.

I den mån vi känner oss förvirrade och inte kan skilja på upp och ner så är det oftast här. Fysiskt kan vi ha svårt för att kommunicera eller förflytta oss och våra sinnen kan vara avstängda eller förstärkta. Därför är det särskilt viktigt att vi befinner oss i ett tryggt sammanhang under peaken.

Avtrappning

Så småningom börjar effekten trappas av och vi återfår vår förmåga att kommunicera begripligt och förflytta oss. Våra sinnen återvänder gärna med en förhöjd sensitivitet. Här kan det vara fullkomligt fantastiskt att utforska sina sinnen genom att exempelvis känna på saker, leka med vatten i munnen, lyssna på trädsus och fågelsång, beröra kroppen eller titta på en vacker blomma. Att äta kan börja kännas lockande igen men vill vi bibehålla effekten bör vi hålla igen på det.

Med en enteogen som Ayahuasca som fylls på efter hand så tas en ny kopp nu för att återvända till peaken. De som röker cannabis använder gärna det för att förstärka effekten vilket kan leda till ytterligare eller förlängda peaktillstånd.

Denna delen av resan brukar vara mer lättnavigerad men behöver inte nödvändigtvis gradvis trappa av utan kan också gå i vågor. Var vaksam på substanser eller situationer som kan trigga en eskalering. Att meditera, vara tyst eller byta miljö kan vara nog för att upplevelsen ska komma tillbaka med full kraft.

Beroende på enteogenen, ens egna förutsättningar och vilka aktiviteter man ägnar sig åt brukar den här fasen vara tre till tio timmar.

Afterglow

Afterglow är ett tillstånd som kan vara i dagar, veckor eller även månader efter en resa. Det är ett tillstånd som ofta kännetecknas av:
• att se saker med nya ögon
• att känna sig upplyft
• att uppfatta möjligheter i tillvaron
• att vara i kontakt med sin potential
• känslor av insiktsfullhet och mening
• en känsla av renhet
• att känna sig positiv inför livet

Jag har tolkat ordet som att det försöker beskriva den aura som någon som rest ofta har runt sig.

Integration

Att integrera är enkelt uttryckt att ta till sig insikterna som upplevelsen gett och låta dem komma till uttryck i livet. Att omvandla dem till handling såsom beteendeförändingar, nya livsstilsval eller attityder.

Detta är ett arbete som kan pågå i veckor eller decennier och kan rent av sägas vara resans viktigaste steg. Utan integration kan upplevelsen stanna vid effektsökeri.

Hur länge varar resan?

När folk ställer den frågan så menar de vanligtvis hur länge de kommer att snubbla runt i ett småförvirrat tillstånd. De söker något liknande detta:
• LSD: 8-12 timmar
• Svamp: 6-10 timmar
• Ayahuasca: 4-6 timmar
• San Pedro: 8-12 timmar
• Cannabis: 2-4 timmar

Så betraktar jag emellertid inte resan. Resan är att dyka in i sitt inre, finna insikter och att omsätta dessa i livet. Enteogenen är i sammanhanget verktyget eller samarbetspartnern.

Hur länge pågår då resan?

Den pågår så länge du arbetar med insikterna som du har fått till dig. Det finns de som decennier senare fortfarande arbetar med att integrera insikterna som de fått till sig under en session. De är fortfarande på resande fot, skulle jag säga.

Guider, sitters och andra

Det finns många anledningar till att vilja ha med sig någon på sin resa. Den som är ovan kan ha det för att känna sig trygg, det kan finnas aktiviteter på schemat där det vore bra att ha med sig någon nykter eller det kan göras fördjupat terapeutiskt arbete där en terapeut eller shaman behövs för att leda det.

Oavsett vem det är och vilken funktion de fyller så är det viktigt att det är någon som vi känner oss trygga med, som är orädd och som förmår låta oss ha vår egen process utan att projicera sitt eget på oss.

Shaman

Eftersom ordet shaman kan inrymma många olika traditioner är det vanskligt att generalisera men ska jag ändå göra det så skulle jag säga att shamanens arbetssätt inkluderar kontakter med andevärlden och Moder Jord. En shamans arbete är dock inte avgränsat till det som uppfattas som andligt utan kan i mångt gå in i och även låna tekniker från det som vi uppfattar som konventionell terapi. En shaman som arbetar med enteogener har troligtvis något slags ceremoniellt ramverk och en personlig relation till växten, svampen eller substansen.

Shamanen är en god följeslagare när vi vill möta enteogenen i ett sammanhang som betonar andlighet och tradition. Det är till den vi vänder oss om vi exempelvis vill få kontakt med tidigare liv, lösa karmaknutar eller arbeta med Moder Jord och änglar. Då olika traditioner kan ha väsentligt olika uppfattningar om världens beskaffenhet och hur vi bör möta det gudomliga så kan det vara klokt att undersöka om det stämmer överens med våra egna föreställningar.

En del enteogener såsom Ayahuasca och San Pedro har förvaltats inom särskilda traditioner. De kan naturligtvis användas även utanför dessa men den som söker kunskap med mångtusenårig historia bör vända sig till shamaner från dessa traditioner.

Det är vanligt att shamanen också tar enteogenen när den arbetar med en men det finns tillfällen då det enbart är shamanen eller den som blir behandlad som tar den.

Terapeut

Med terapeut menar jag här såväl alternativterapeuter som akademiskt skolade terapeuter. Terapeuten har sin verktygslåda med tekniker som exempelvis kan innefatta sådant som samtal eller somatiskt arbete. Den kan också låna från andliga traditioner på samma sätt som shamanen kan låna från terapeutiska sådana.

Det pågår just nu en diskussion om en terapeut nödvändigtvis behöver ha en personlig relation till enteogenen den arbetar med eller om det räcker att den har sin terapeutiska verktygslåda. Min personliga åsikt är att den som arbetar med enteogener bör ha en egen relation men det betyder inte nödvändigtvis att den också tar enteogenen under sessionen.

Fram till 1960-talet bedrevs mycket forskning kring terapeutisk användning av enteogener men i och med kriminaliseringen gick den verksamheten under jorden. Sedan millennieskiftet bedrivs det åter forskning vilket leder till att terapeutiska modeller åter utvecklas och det finns idag åter utbildning för terapeuter som vill inkludera enteogener i sitt arbete. Terapeuten har inte nödvändigtvis en långvarig tradition att luta sig mot men är den skicklig och verktygen bra så behövs den inte alltid.

Guide

En guide är någon som varken titulerar sig som shaman eller terapeut men som vanligtvis har gedigen erfarenhet av enteogener och därför känner sig bekväm med att guida andra i deras upplevelser. Guiden lånar ofta friskt från såväl shamanska som terapeutiska traditioner men utan att nödvändigtvis vara bunden till något ramverk.

Den träning som en shamansk eller terapeutisk tradition innehåller kan upplevas som en kvalitetsstämpel på behandlingen de ger. Till syvende och sist är det dock personens lämplighet, erfarenhet och förmåga att stötta den specifika personen som de arbetar med som avgör hur väl de kan hjälpa. I många fall är det viktigare att personen som stöttar har egen erfarenhet av problemet än att den är utbildad. Jämför exempelvis med en missbrukare som ofta kan bli bättre hjälpt av någon som själv blivit nykter än en professionell behandlare som inte gjort samma resa. 

Sitters och hjälpare

En sitter eller hjälpare är någon som är nykter vid tillfället och vars huvudsakliga uppgift är att skapa en trygg atmosfär och hantera praktiska göromål. Många känner sig tryggare i vetskapen att någon i rummet är nykter och kan hantera sådant som dyker upp. Det kan exempelvis vara att hämta vatten, hålla någon i handen, prata med främmande personer eller framföra fordon.

Det kan vara önskvärt att sittern har egen erfarenhet av enteogener men då den inte är där för att fylla en terapeutisk roll så är det viktigare att den är avslappnad, trygg och låter personen ha sin egen process utan att störa.

För den som företar sin upplevelse utanför ett organiserat sammanhang kan en vän vara en bra sitter.

Team

Vid en organiserad ceremoni med flera deltagare finns ofta flera av dessa roller samtidigt. Teamet kan exempelvis bestå av en eller flera shamaner som leder ceremonin med stöttning av någon terapeut och ett antal hjälpare som sköter det praktiska runtomkring. När vi organiserar en sådan ceremoni är det viktigt att på förhand tänka på vilka roller och ansvarsområden vi har och på vilka sätt de kan överlappa.

I sällskap av vänner

Shamaner, terapeuter och guider i all ära men i många fall är det inte intressant att blanda in någon annan att leda eller arbeta med en under resan. Att resa i vänners sällskap kan vara precis lika bra och i många fall mycket bättre.

Då är det viktigt att tillsammans ta ansvar för att upplevelsen blir trygg och fruktbar. Ta hand om varandra och var på förhand överens om vad ni vill göra. Sätt intentioner, avlägg löften och befinn er i ett sammanhang som ni alla känner er trygga i. För att undvika onödiga krissituationer bör ni vara vaksamma på om någon befinner sig i ett mindset som inte är lämpligt för en upplevelse med enteogener.

Precis som upplevelser med enteogener kan vara oerhört betydelsefulla för individen så kan de också vara det för gruppen. När vi reser tillsammans kan det ge oss möjlighet att dela djupt meningsfulla upplevelser, se varandra med nya ögon och skapa nya band mellan oss.

Andligt arbete med enteogener

De traditioner som har arbetat med visionära växter i årtusenden är andliga. De tar hänsyn till sådant som andra verkligheter, andar, parasiterande energier och tidigare liv. Andligt arbete med enteogener utgår ifrån en förståelse att det i de flesta fall finns en entitet eller intelligens på andra sidan som ofta vördnadsfullt kallas för lärare eller mästare.

Om man förstår att enteogenerna de facto är kraftfulla entiteter som hjälper oss att arbeta med oss ​​själva så säger det sig självt att man ska möta dem med respekt. I traditionella sammanhang återspeglas detta i ceremonin men respekt bör inte förväxlas med tradition eller ceremoni. Att vara respektfull innebär att ha goda avsikter, vara villig att utvecklas och att möta enteogenen som den lärare och hjälpare den är. Att integrera de insikter du har fått är också ett sätt att visa respekt. Respekten syns i hur vi förbereder oss för att möta enteogenen, i vilken inställning vi har och hur vi behandlar och hjälper dem vi reser med.

Det finns många sätt att vara respektlös. Det kan exempelvis vara att man använder enteogenen som en drog, använder den med onda avsikter eller blandar den med smutsiga substanser.

Öppna ceremonin

Öppnandet av en ceremoni kan exempelvis se ut såhär:
• Vi renar oss med rök eller vatten.
• Har det inte redan gjorts så renar vi platsen på liknande sätt.
• Vi öppnar ett helgat rum och i det helgade rummet bjuder var och en in de andar som de vill arbeta med.
• I ett tillstånd av medveten närvaro tar vi enteogenen och tackar den för att den vill arbeta med oss.

Att meditera med enteogenen

Svampen gav mig tidigt en enkel meditation att utföra när effekterna på allvar tar tag. Liknande meditation kan göras med alla naturliga enteogener och den har åtminstone två tydliga syften:

• Att till fullo integrera enteogenen. Yrar vi omkring och distraherar oss med sådant som samtal och musik missar vi en stor portion av kontakten. När vi integrerar enteogenen letar den sig ut i varenda cell och nervkoppling.

• Det är ett tillfälle att låta enteogenen arbeta med en. I många fall kan det ta sig formen av samtal där den rotar fram sådant som bekymrar oss och visar oss lösningar. I andra kan det det vara ett tillfälle för den att lära oss saker såsom en teknik att öva på under resan. Men det kan också vara tystnad medan den arbetar i vår energistruktur.

Svampmeditation

• Sitt eller ligg i en position som är bekväm för dig.

• Blunda och andas djupt.

• Prata med svampen. Säg exempelvis: ”Du är välkommen att arbeta med min kropp. Hjälp mig att läka, utvecklas och förstå. Visa mig gärna samtidigt vad du gör med mig.”

• Observera. Följ med.

• När meditationen är klar, tacka svampen.

• Tillämpa insikterna från meditationen i ditt liv.

På en plats

Många ceremonier med enteogener sker på en tydligt avgränsad plats såsom ett rum, en kyrka eller i ett tält. Detta har jag framförallt upplevt med Ayahuasca där deltagarna under merparten av ceremonin förväntas ligga eller sitta på sina mattor och meditera medan shamanen går runt och arbetar med var och en. Vid sådana ceremonier är belysningen ofta sparsam för att begränsa de yttre intrycken. Lämnar sin plats gör man för att gå på toaletten eller för att man av annan anledning behöver tid borta från gruppen. Det är ett sätt som fungerar mycket bra med Ayahuasca.

Jag har hört om svampceremonier med flertalet deltagare som görs på samma sätt men blir personligen inte riktigt klok på det. Så har svampen inte uppmanat mig att använda den i grupp. Den har däremot vid ett fåtal tillfällen velat göra så när jag varit själv med den.

Det finns många fördelar med att befinna sig på en avgränsad plats, särskilt när många deltagare är inblandade. Framförallt är det lättare att ha kontroll över vad som händer och det blir lättare att ha sina saker tillgängliga. Många shamaner har en rik samling föremål som de dukar upp och använder sig av under ceremonins gång.

På vandring

Jag föredrar emellertid att arbeta utomhus, i nära kontakt med naturen och på vandring vilket är vad svampen dirigerar mig att göra. Det kräver eftertanke gällande vad jag packar med mig men naturen ger å andra sidan många andra möjligheter. Tre saker som är särskilt positiva med att utföra arbete med enteogener till fots är att man utnyttjar rörelseenergin, att man skapar en berättelse och att man tar hjälp av Moder Jord och de väsen som vistas i henne.

Rörelsen. Förändringsarbete handlar till stor del om förflyttningar. Om rörelse från ett tillstånd till ett annat eller från en position till en annan. När vi vandrar uppfylls vi av rörelseenergin och det som stagnerat inom oss lossnar. I det tillståndet är det lättare att också göra mentala förflyttningar.

Berättelsen. När jag rör mig ute skapas en berättelse som jag sedan kan använda för att bättre förstå min resa. Är vi flera på vandring har vi en gemensam berättelse att dra lärdomar ur i efterföljande samtal. Det kan exempelvis låta “Kommer du ihåg när du var orolig att gå över bron och hur skönt det var när du tagit dig över?” eller “Minns du vad trädet sa till dig?”.

Som guide under en sådan resa kan en del av rollen vara att å ena sidan bidra till att skapa berättelsen och å andra sidan vara historieberättaren som minns den. Jag bidrar till att skapa genom att föreslå lekar och övningar som kommer till mig och dra med människor på äventyr och stötta dem att övervinna sina utmaningar. Historieberättaren behöver å andra sidan vara så pass närvarande att den i efterhand kan plocka upp ämnen och situationer i samtalet och kanske också se en röd tråd i upplevelsen.

Att kombinera enteogener med vandring eller annan utevistelse såsom naturterapi är naturligtvis inte förbehållet andligt arbete utan kan användas också i terapeutiska eller lekfulla sammanhang.

Andra hjälpare. Energier och väsen är ständigt i rörelse. När vi vågar oss ut på vandring öppnar vi samtidigt upp för nya kontakter. Vid ceremonins öppnande brukar jag när det ska vandras lägga till en inbjudan till dem när jag öppnar ett helgat rum. Det kan exempelvis låta såhär: “Alla de energier och väsen som vill mig gott, som vill hjälpa mig att läka och växa, är välkomna in i mitt rum. Jag ber Ismael att hålla borta de med tvivelaktiga motiv.”

Möten med andra energier kan vara särskilt viktiga delar av berättelsen och processen. Det kan vara en kontakt med någon som dött, ett träd som skänker trygghet eller en plats som vill älska med en.

Utrensning

En av de första gångerna som jag tog Ayahuasca spenderade jag en stor del av tiden på toaletten. Jag kräktes och bajsade om vartannat som om jag varit kraftigt magsjuk. Det var jag inte utan det var Ayahuascan som grundligt rengjort mig och därefter satt mig på att göra mig av med allt den samlat ihop. Jag har nog aldrig varit så lyckligt tom som efter det toabesöket.

Jag satte mig åter framför shamanen och fick en ännu större kopp Ayahuasca. “Oroa dig inte Daniel” viskade Ayahuasca i mitt öra. “Du är ren nu. Denna gången stannar jag och från och med nu kommer jag alltid att vara med dig.”

● ● ●

Vid shamanskt arbete med enteogener är det vanligt förekommande med kraftfulla utrensningar. Det är särskilt vanligt med Ayahuasca och San Pedro men förekommer också på svamp och mindre sällan också på LSD. Det är inte ett tecken på förgiftning utan enteogenen som rengör oss. Ibland kan utrensningen vara generell såsom i exemplet ovan men den kan också vara specifik och åtföljas av bilder och känslor. Var i så fall uppmärksam på dem då de är tydliga ledtrådar till vad det är som rensas ut.

Om en person inte själv förmår kräkas är det inte ovanligt att shamanen kräks åt den. Shamanen kanaliserar spyan. Samma sak kan hända med gråt eller ilska. När någon själv inte förmår släppa taget kan någon annan behöva göra det åt dem. Vill vi bespara andra obehaget att göra sig av med vår skit bör vi göra vårt yttersta att själva göra det. Det gäller såväl med som utan enteogener.

För att orka spy på det sättet är det bra att ha druckit ordentligt med vatten innan.

Att kontinuerligt rena sig

När vi arbetar ceremoniellt med andra så händer det att vi plockar upp skräp från dem. Då kan vi behöva sätt att snabbt rena oss själva. Några vanliga sätt att göra det är med rök, vatten, sång eller trummande. För mig fungerar skaktekniken som jag fick av svampen också mycket väl. 

Att inte finna det gudomliga

Jag behöver inte jaga, sträva eller söka.
Det som är menat för mig
kommer till mig
när jag är redo för det.

Ordet enteogen betonar kontakten med det gudomliga eller att uppfyllas av gudomlig inspiration. Det är en anledning till att jag tycker att ordet är bra, för det framhäver en koppling som varit central för min och många andras upplevelse. Enteogener är nycklar för att tala med det gudomliga. De är aktiva sakrament för oss att använda i vårt andliga utövande.

Men det är inte alla som gör sådana kopplingar eller har sådana upplevelser. För en del stannar det vid färger och former och känslor medan andra skjuts ut i universum för att möta alltet. Man får det man behöver och är rustad för just då; det som är relevant för en. För en del är det närkontakt med det gudomliga och för andra är det inte det.