Etikett: smärta

Fyrstegsmodell för personlig och andlig utveckling

1. Bli medveten
2. Acceptera
3. Förändra
4. Vara tacksam

Detta är den fyrstegsmodell som jag använder för att förstå var jag befinner mig i en process. Eftersom den inte är en metod behöver den fyllas med innehåll vilket särskilt lämpar sig för kreativa människor som arbetar intuitivt.

Det finns många liknande modeller som har fler steg men jag har fortfarande inte hittat något steg som jag tycker saknas här. Många har snarare försökt göra metod av processen genom att lägga till steg men har då samtidigt begränsat den till att vara på ett visst sätt.

Bli medveten

All avsiktlig förändring börjar med att vi blir medvetna. Så länge vi inte är medvetna om ett bekymmer så kan vi inte heller aktivt ta oss an det. Ibland kommer medvetenheten som ett hastigt uppvaknande men den kan också växa fram över tid. Oavsett vilket så är det steg ett i att arbeta med sig själv.

Acceptera

När vi blir medvetna om att något är på ett visst sätt så behöver vi också acceptera att det är så för att på allvar kunna börja arbeta med det. Innan vi accepterar läget som det är står vi still eftersom vi samtidigt förnekar det. Att acceptera att någonting är på ett visst sätt betyder inte att vi tycker att det är okej. Det är bara ett konstaterande av hur situationen är just nu.

Det är lätt att tro att steg ett och två är samma sak. Det är de inte. Många som exempelvis blir medvetna om ett barndomstrauma eller egna dåliga beteenden accepterar det inte när de konfronteras med det. Istället försöker de förneka eller bortförklara. Från den positionen kan vi inte förändra eftersom vi inte har förlikat oss med att något behöver förändras.

Förändra

När vi blivit medvetna och accepterat läget kan vi börja göra förändringar som leder oss i riktningen som vi vill. Min upplevelse är att när jag klarat av steg ett och två så ger livet mig möjligheter att förändra min situation. Jag styrs till att undersöka något närmare, träffar rätt människa eller får en ny teknik som kan hjälpa mig. Det jag behöver göra är att vara uppmärksam och ta emot det som kommer.

Det är detta steget som många andra modeller bryter ner i detaljerade punkter.  De försöker göra metod av det genom att specificera vad som ska göras för att förändring ska kunna ske. Det är exempelvis vanligt att en metod innehåller någon slags förlåtelseprocess. Nu anser jag att människor generellt behöver arbeta med förlåtelse men det är faktiskt inte alltid ett relevant steg. Min upplevelse är istället att metoden behöver vara föränderlig då människors utmaningar och processer kan se väldigt olika ut.

Vara tacksam

Den som glömmer att vara tacksam glömmer till slut vad den har att vara tacksam för.

När jag kommer till punkten då allt som finns kvar är ett minne och en lärdom så har jag kommit till slutet av processen. Då har mitt fokus förflyttats från det jag mist till det jag funnit och från vad som varit till vad som är. Ofta kommer då tacksamheten av sig själv. Jag har kommit underfund med varför jag tog mig an läxan och har vuxit genom den.

Den som inte förmår vara tacksam för det som kommit ur processen är förmodligen inte klar.

Exempel: Missbruk

Det är inte ovanligt att en missbrukare plötsligt blir smärtsamt medveten om hur djupt destruktivt och sårande dens missbruk är. Inte sällan är det i ett ångestladdat ögonblick när missbruket lett till något riktigt hemskt. I stundens klarhet lovar personen sig själv exempelvis att aldrig dricka igen. Den här personen är på steg ett.

När bakfyllan avklingar börjar personen sedan bli medveten om alla de sätt som den förstört för sig själv och andra genom sitt missbruk. När den möter detta så finns två möjliga responser. Många mår i det läget så ofantligt dåligt att de snart inte längre vill kännas vid det och de försöker därför åter bedöva sig, exempelvis genom att återfalla i missbruket. Den personen har inte accepterat det den blivit medveten om. Den försöker genom förträngning åter omedvetandegöra sig och på så vis ökar den interna spänningen. Missbruket kan då faktiskt förvärras.

Den bättre responsen är att acceptera situationen som den är. Personen väjer inte för det obehagliga utan möter det trots smärtan som det bär med sig. Utifrån den positionen kan den arbeta vidare med sin process att tillfriskna. Det kan i det här läget exempelvis vara viktigt att inför familj, vänner och kollegor erkänna sitt problem. Nu har personen klarat av steg två.

Med acceptansen börjar ledtrådar till hur personen kan ta sig vidare uppenbara sig. Det kan exempelvis vara att den träffar någon annan som varit igenom samma process, att en chef hjälper den med en samtalskontakt eller att personen känner ett behov av att bryta kontakten med tidigare bekanta som fortfarande missbrukar. Detta är steg tre och är en resa som tas en utmaning åt gången. När den börjar ser man inte slutet och det kan finnas många lager att läka.

Den här delen av processen, att läka och förändra sitt liv, kan ta många år och det är inte ovanligt att under det arbetet flera gånger fastna, ha djupa svackor och tappa modet. Inte sällan leder det till återfall men så länge personen återvänder till sin process så är det inte ett misslyckande. Återfall är tvärt om ofta en viktig del av tillfrisknandet.

Om personen inte ger upp så kommer det oundvikligen en dag då allt är läkt och spänningarna har släppt. Det som återstår då är minnet av det som varit och de lärdomar som personen fått till sig på vägen. Den människan kommer att ha vuxit något alldeles oerhört, ha fördjupat kontakten med sig själv och förstå saker som många aldrig kommer att begripa. Den människan har befriat sig. Då kommer tacksamheten naturligt och personen kommer att befinna sig på det fjärde steget.

● ● ●

Modellen beskrivs här i punktform men livet fungerar inte så. Ofta går en person inte igenom processen steg för steg utan kan istället fastna på steg, vackla mellan dem eller stundtals falla tillbaka på tidigare steg. Så länge personen fortsätter så är det inte ett bekymmer.

Jag brukar tänka att vi har flera sådana processer igång samtidigt. En person kan exempelvis vara på steg tre med sitt alkoholmissbruk, steg ett med sitt nikotinmissbruk och samtidigt fortfarande vara omedveten om sitt matmissbruk.

Modellens styrka är att bli medveten om processens olika faser för att förstå var man befinner sig.

Parasiterande energier

En parasiterande energi är ett andeväsen som sätter sig på en människa och utnyttjar dess kropp och livskraft. Det finns ett spektrum av sådana energier men grovt uppdelat så finns det de med lågt och de med högt medvetande.

De med lågt medvetande är ungefär som iglar. De suger kraft från oss men utan att aktivt försöka styra oss. Vanliga kännetecken vid en sådan parasit är att vi exempelvis blir trötta, omotiverade, lata och apatiska. De är förhållandevis lätta att avlägsna eftersom de likt en igel inte kommer att göra aktivt motstånd när man väl fått dem att släppa taget.

Parasiterande energier med högt medvetande är betydligt farligare och svårare att bli av med. De är medvetna om vad de gör i människan och använder människans kropp för att själva ha en upplevelse av fysiskt liv. Sådana energier har en egen agenda, är manipulativa, illvilliga och försöker i regel dölja sig. Skulle de bli upptäckta kommer de att göra vad de kan för att stanna kvar i sin värd vilket kan sträcka sig från manipulationer till våld. De elakaste av dessa identifierar jag som demoner.

Parasitsjukdomar

Flera tillstånd som betecknas som mental ohälsa beror på inkräktande parasiter. Vanliga diagnoser när man bär på en parasit med högt medvetande är bland annat schizofreni, bipolär sjukdom, borderline och psykos. Alla som har dessa tillstånd bär inte på parasiterande energier eftersom diagnoserna är mänskliga skapelser som rymmer många olika bakomliggande orsaker, men utifrån en shamansk förståelse skulle jag gissa attmånga med de två första snarare bär på parasiterande energier än lider av en mental åkomma i den mening som läkarvetenskapen föreställer sig. Att vara besatt av en inkräktande energi kan i sin tur leda till mentala bekymmer men dessa är i sammanhanget snarare att betrakta som följdsjukdomar. Vid parasitsjukdomar är det också vanligt med smärta.

Det mest uppenbara symptomet av att bära på en parasit med högt medvetande är att höra röster. Mindre uppenbara sätt är överdriven rädsla, ledsamhet, lathet och att man får förslag eller infall som inte är ens egna.

Eftersom parasiterande energier är rädda för att bli påkomna är det vanligt att de manipulerar värden att hålla sig borta från sådant som kan avslöja dem. Det kan göras subtilt genom att värden intalas att något är dåligt för den och att den därför bör dra sig undan, eller genom att vara utåtagerande, skapa konflikt och drama och på så vis straffa ut värden ur sammanhanget. Parasiten kan också försöka dölja sig själv genom att vilseleda på samma sätt som en magiker. Kommer något nära att avslöja parasiten på ett område försöker den omdirigera uppmärksamheten till något annat.

Anledningen till att konventionell vård inte kan bota dessa tillstånd är, från mitt perspektiv, för att den inte förstår och kan hantera den bakomliggande orsaken. Därför heter det att dessa inte går att bota. Det är dock såvitt jag kan se fel. Det är fullt möjligt att avlägsna inkräktande energier och läka efter dem.

En parasit avlägsnas genom exorcism eller enklare uttryckt utdrivning eller avlägsnande. Medan avlägsnandet av en parasit med lågt medvetande kan vara en förhållandevis enkel sak så kan utdrivningen av en parasit med högt medvetande vara en veritabel kamp då den senare kan komma att göra vad som helst för att stanna kvar i värden.

När parasiten avlägsnats är det lättare att adressera följdsjukdomarna som uppkommit.

Hur dörren öppnas

En frisk och välmående människa som står stadigt riskerar inte att dra på sig en parasiterande energi. Människans skydd är intakt och det finns ingen väg in. För att parasiten ska ta sig in behöver det öppnas en dörr. Det naturliga försvaret behöver sänkas.

Ett tillfälle då detta sker är vid tvivel. Då menar jag inte en vardaglig betänklighet eller skepsis utan ett djupt tvivel som rubbar själva grundvalen för vad vi uppfattar som sant och riktigt. Det kan exempelvis ske vid ett trauma eller när en person först kommer i kontakt med sinnesförändrande substanser. I tvivlet som uppstår då öppnas dörren och en parasit har möjlighet att slinka in.

Ett annat sätt som dörren kan öppnas är när själen lämnar kroppen. Det kan exempelvis ske med vissa meditationstekniker eller vid utomkroppsliga upplevelser. Om vi arbetar med sådana tekniker är det därför viktigt att skydda kroppen så att parasiter inte slinker med in.

Alkohol och parasiterande energier

Följande är hämtat från en kanalisering av en själ som i sitt senaste liv hade en parasiterande energi i sin fysiska kropp.

● ● ●

– Jag fick demonen när jag som 12-åring drack alkohol för första gången. Den fyllan öppnade ett djupt livstvivel i mig och jag hade inte kraften att stå emot.
Är det vanligt att de som blir besatta av demoner blir det när de dricker alkohol?
– Ja, det är mycket vanligt. Särskilt under de första fyllorna när ens föreställningar om livet utmanas men det krävs att man dessutom står känslomässigt ostadigt och inte säger nej när det mörka griper tag i en.
– Många av de som senare får diagnoser som mani eller schizofreni har drabbats av en demon i unga år när de experimenterat med alkohol eller andra berusningsmedel såsom läkemedel eller lösningsmedel.

● ● ●

Låt mig understryka vad som precis sas. Många av de allvarligaste psykiska sjukdomstillstånden vi känner till är direkt relaterade till våra allra första kontakterna med alkohol. Det behövs en underliggande känslomässig ostadighet som sänker det psykiska immunförsvaret men har man det är alkohol i många fall en inkörsport till psykisk sjukdom orsakad av parasiter.

Att skydda sig

Det bästa skyddet mot parasiterande energier är att ha ett starkt psykiskt immunförsvar. Det får vi naturligt när vi möts med kärlek och respekt och tar hand om oss själva och varandra. Ett sådant försvar är i princip omöjligt för en parasiterande energi att penetrera.

Vi kan förstärka vårt försvar genom att göra sådant som får oss att må bra, känna tillit och livsglädje. Exempel på sådant som förstärker och lagar eventuella hål i vårt försvar är:
• att älska
• meditation
• äta god och bra mat
• god sömn
• att mysa
• att leka
• att säga ja till livet

Utöver det kan vi kalla in beskydd men beskydd kan inte ersätta vårt eget immunförsvar. Finns det betydande luckor i vårt immunförsvar såsom att vi står känslomässigt ostadigt och inte säger nej när det mörka griper tag i oss så är vi sårbara.

Vi kan också förebygga attacker från parasiterande energier genom att undvika sammanhang och situationer där det är vanligare att sådant sker. Det kan exempelvis vara att:

• inte umgås i sammanhang där många parasiterande energier befinner sig. Parasiter i andra människor kan försöka manipulera oss att öppna dörren för parasiter.

• inte öppna upp portaler för andekontakt när vi känner oss otrygga inför det.

• inte låta själen lämna kroppen i en otrygg eller obevakad situation.

• inte berusa oss överdrivet och okontrollerat med skadliga substanser såsom alkohol, lösningsmedel eller läkemedel.

Detta är särskilt viktigt när vi inte har ett starkt immunförsvar. Den som har det behöver i princip aldrig oroa sig.

Förväxla inte människan med parasiten

Eftersom det finns negativa föreställningar och stigma kring människor med parasiterande energier känner jag ett behov att förtydliga detta.

Att en människa bär på en parasit betyder inte att människan på något sätt är dålig. Den har en parasit på samma sätt som någon kan råka plocka upp en magbakterie eller få en fästing. Det säger inget mer om människan än att dens psykiska immunförsvar vid något tillfälle varit försvagat. Sätt inte likhetstecken mellan parasiten och människan. På samma sätt som att en människa med en fästing inte är en fästing så är en människa med en parasiterande energi inte en parasiterande energi.

När jag avråder från kontakt med människor som har parasiterande energier så gäller det rådet de som behöver vara försiktiga eftersom de har ett svagt psykiskt immunförsvar. På samma sätt skulle jag inte råda en skröplig människa att hänga på en förskola i förkylningstider. Det rådet utgår inte ifrån att jag tycker illa om barn utan från omtanke med den som har ett svagt immunförsvar.

Den som är stabil och inte bjuder in mörkret befinner sig inte i fara.

Min berättelse om att läka alkoholism

Vid 31 års ålder var jag deprimerad sedan fyra år då min självkänsla tillintetgjorts i en kulturkrock. Jag var alkoholist sedan sena tonåren, långtidsarbetslös och bodde därtill hemma hos min mormor. Det var inte mycket som stod rätt till i livet där jag drev runt i ett töcken. Jag ville överhuvudtaget inte finnas. Jag hatade livet, mig själv och anklagade allt och alla andra för situationen jag befann mig i.

Min huvuddrog var alltid spriten. Jag var den som köpte 5-litersdunkar med hembränt eller industrisprit. Andra droger intresserade mig inte nämnvärt även om jag ibland tackade ja till sådant som kom min väg på fyllan. Sommaren och hösten 2005 började jag röka cannabis också men på ungefär samma sätt som jag drack alkohol; för att bedöva mig själv, slippa leva och slippa ta ansvar.

● ● ●

– Min kompis har köpt alldeles för mycket LSD, sa min langare en dag. Skulle du vilja köpa lite?
Utan att ha den blekaste aning om vad LSD var svarade jag:
– Det är klart. Vad kostar det?
Där jag befann mig just då hade jag tackat ja till vad som helst som inte inbegrep nålar. Jag ville fly verkligheten och mig själv. Men som sagt, jag visste verkligen inte vad LSD var. Jag trodde att det skulle vara en kemisk fylla och bara diffust i bakhuvudet skvalpade någonting om hippies, gurus och summer of love omkring.

Redan samma helg bestämde mina kompisar och jag oss för att åka ut till ett lantligt hus och festa. Med oss hade vi mängder av öl, en del sprit men också en liten karta med papperslappar inslagna i folie. I något av en teatralisk lek ställde mina kompisar sig på knä och jag agerade LSD-utdelande guru á la 60-tal. När de på knä fått varsin lapp tog jag själv min.

På den här tiden saknade jag andliga begrepp. Det var inte bara att jag inte trodde på något utan jag var fientligt avståndstagande till sådant som jag inte förstod. Därför kände jag exempelvis inte till ett begrepp som chakra men det spelade ingen roll för vad som sedan hände. Ungefär två timmar efter att vi tagit LSDn öppnades mitt halschakra på vid gavel och från basen av min nacke sköt en energistråle rakt upp, ut i universum och kopplade in mig i alltet.

Jag insåg att jag kunde röra mig uppför energistrålen så jag gjorde det. Bara ett par meter. När jag såg mig själv utifrån såg jag att all smärta, all sorg, alla misslyckanden som jag bar omkring på och projicerade, var mina egna skapelser. Insikten landade i mig att jag skapar mitt eget liv. Och precis som jag skapar dimma, smärta och ilska så kan jag välja att skapa klarhet, befrielse och harmoni.

I det ögonblicket valde jag en annan väg. Det krävdes ingen ansträngning utan det var som att slå på ett ljus. Jag valde att återta kontrollen över mitt liv, ta ansvar för mina val och börja skingra smärtan och töcknet. Jag valde att tillfriskna.

Min upplevelse av att vara inkopplad i alltet och lämna min kropp varade ungefär 20 minuter. Sedan började ett nytt kapitel i mitt liv och jag har inte druckit sedan dess. Jag hade förväntat mig en kemisk fylla. Istället vaknade jag.

Jag är inte unik

Jag trodde länge att min upplevelse var något helt unikt.

Suget efter att bedöva mig med alkohol var borta och tomrummet hade fyllts av en vilja att leva och ta ansvar för mitt liv. Utifrån det jag dittills lärt mig var det helt obegripligt; ett sant mirakel.

Men ju mer jag läste på, ju mer insåg jag att jag ingalunda var unik. LSD hade innan det kriminaliserades med stor framgång använts just för att bryta alkoholism och andra missbruk. En av AA-grundarna, Bill Wilson, närde till och med långtgående planer att integrera LSD i organisationens arbete. När jag sökte fann jag många snarlika berättelser om mirakulöst tillfrisknande från allvarliga tillstånd av allehanda slag. Särskilt anmärkningsvärd framgång verkade enteogener ha vid tillstånd som den konventionella vården knappt ens rår på såsom långvarig missbruksproblematik, djupa depressiva tillstånd och svårläkt trauma efter övergrepp.

Jag var bara en bland många.

Det var ett mirakel som hände mig men mirakel är långt ifrån så sällsynta som vi må tro. Bland människor som vänder sig till enteogener i sin strävan att läka verkar de tvärtom vara ganska vanliga.

Cannabis

Få växter är så mångsidiga som cannabis. Redan 5000 år sedan finns det dokumenterad användning av den men den har förmodligen använts betydligt längre än så. Inom hinduismen sägs det att cannabis är en gåva från gudarna och den används än idag i religiösa sammanhang såväl i Indien som på andra platser i världen.

I Sverige är vi förmodligen mest bekanta med det rekreationella bruket av cannabis men på senare år har dess medicinska egenskaper uppmärksammats alltmer. Dess bruk som enteogen diskuteras däremot sällan fastän många har sådana upplevelser.

Växtens karaktär

Cannabis har många användningsområden så jag väljer här bara att ge tre exempel som kan vara relevanta i förhållande till att läka och växa, nämligen:
• att minnas det vi vet
• smärtstillande och lugnande
• kreativ hjälp

Att minnas det vi vet

Vi kan och vet i regel väldigt mycket men glömmer lätt eller börjar tvivla på oss själva. Det cannabis ofta är exceptionellt bra på är att sätta oss i kontakt med vår egen inre visdom.

Någon gång i livet har du exempelvis kanske fullt väl vetat hur du kan kommunicera med andevärlden. Men med tiden har du intalat dig att du inte kan eller kanske rent av att andevärlden inte existerar. I så fall kan cannabis hjälpa dig att återknyta kontakten med den källan.

På liknande sätt kan den återetablera kontakten med din inre kompass som visar vad som är rätt och fel för dig.

Smärtstillande och lugnande

Bland cannabis mest uppenbara egenskaper är dess förmåga att lindra eller helt lösa upp smärta och lugna vårt nervsystem. Den används därför med oerhört goda resultat vid sådana tillstånd som smärta, epilepsi, oro och dödsångest. Där kan den helt ersätta eller kraftigt reducera behovet av farligare och mer vanebildande substanser såsom opiater.

Dess lugnande egenskaper kan på liknande sätt användas vid ångest och känslomässig smärta. Det är dock viktigt att då samtidigt behandla grundorsakerna så att medicinen inte enbart används för att lägga locket på. Förmågan att dämpa dessa tillstånd gör att den ofta används av människor som vill fly ett problem.

Cannabis kommer i många former och en som blivit särskilt uppmärksammad i medicinsk användning är CBD-oljan som inte är psykoaktiv. Medan cannabis dras med en förhållandevis hög missbrukspotential så kan den också användas som medicin för att trappa ner eller avsluta missbruk. Där kan CBD-oljan ibland användas som ett sista steg för att få de lugnande effekterna på nervsystemet men samtidigt slippa de psykoaktiva effekterna.

Kreativ hjälp

Det är ingen tillfällighet att cannabis är vanligt förekommande i kreativa sammanhang. Dess förmåga att sätta oss i kontakt med vårt inre kan frigöra en kreativ potential som vi annars kanske inte har lika lätt att få tillgång till.

Jag upplever dock att den kreativa boosten bara varar några dagar. När man fortsätter ta cannabis efter dag två eller tre så sänks det kreativa flödet och ersätts efter hand snarare av en dimma.

Förstärkning och förvirring 

Cannabis blandas ofta med andra substanser eftersom den kan förstärka dessa. Många använder det exempelvis tillsammans med enteogener som LSD och svamp för att i resans senare skede förstärka effekten och åter nå peaktillstånd.

Det är dock inte helt oproblematiskt då det ofta också för in en betydande förvirring att blanda in cannabis. Jag minns särskilt en gång då min vän och jag tagit LSD och var i fullkomlig synk med varandra. Det var som att våra sinnen smält samman och vi förstod precis vad den andra ville förmedla. En joint senare hade vi inte bara tappat kopplingen utan var nära på att börja gräla eftersom vi alls inte kunde begripa oss på varandra längre.

Missbruk

I motsats till LSD och svamp har cannabis ingen inbyggd mekanism som förhindrar eller försvårar missbruk av den. Missbruk av cannabis är vanligt men såvitt jag kan bedöma betydligt mindre problematisk och farlig än de flesta andra missbruk.

De vanligaste bieffekterna jag sett hos cannabisrökare är att de blir slöa, omotiverade, dimmiga i huvudet och introverta. Det är som att det bildas ett moln av rök runt huvudet på dem på samma sätt som med tobaksrökare. Effekterna avtar i regel inom några veckor efter att personen slutat missbruka.

Det finns ingen risk att dö av cannabis. Den största risken med cannabis i en kultur där det är förbjudet ligger förmodligen i kontakten som brukaren kan behöva ha med kriminella och rättsväsende. Paradoxalt nog kan mötet med rättsväsende vara ett betydligt större hot mot personens hälsa och välbefinnande än vad cannabis någonsin varit, även vid ett fullfjädrat missbruk.

Cannabis sägs ibland vara en inkörsport till tyngre missbruk. Det är i grunden felaktigt eftersom det inte är substanser som leder till missbruk utan hur vi hanterar svåra upplevelser. Ta exempelvis någon som röker cannabis för att mildra ångesten efter en trasig uppväxt. Det är inte cannabis som leder till missbruket utan inkörsporten är i det fallet den trasiga uppväxten och vår oförmåga att hantera den på ett bättre sätt. Anledningen till att cannabis fått rykte som inkörsport är att den är mångsidig och används av människor med olika slags missbruk.

Form

Cannabis kommer i många former. Vanligast är förmodligen fortfarande torkad form eller som hasch. I torkad form tas i regel honblommans knoppar som på engelska kallas buds. Den är förhållandevis utrymmeskrävande på grund av luftinnehållet och kan lukta starkt. Hasch är en sammanpressad och renad form av cannabis där de mest potenta delarna av knopparna extraheras och används. Den pressas till kakor som i regel inte luktar lika mycket som torkad cannabis.

Det finns också oljor som kan vara processade för att lyfta fram specifika komponenter. Exempel på det är den icke psykoaktiva CBD-oljan och den psykoaktiva THC-oljan.

Inmundigande

Cannabis röks ofta antingen för sig själv eller utblandad med tobak. Många som försöker sluta röka cannabis inser därför att de inte är beroende av cannabis men väl av nikotin.

Att inhalera rök är skadligt för kroppen oavsett material. Ett skonsammare sätt att inhalera cannabis är därför med en vape. Då hettas cannabisen upp så att den frigör sina verksamma ämnen men utan att det sker en förbränning.

Den som helt vill undvika att inhalera och därmed belasta lungorna kan istället äta cannabis. Att äta cannabis som den är ger liten effekt eftersom de verksamma ämnena inte frigjorts. För att de ska frigöras behöver de först lösas upp vilket vanligtvis görs i fett såsom smör. Det kan därefter enkelt användas i valfritt bakverk eller liknande. Jämfört med att röka bör man dosera något lägre eftersom hela dosen finns med utan svinn. Vid rökning går en inte försumbar del upp i rök.