Läka och växa

I läkearbetet med mig själv och andra har jag hittills sett två tydliga och ett möjligt tredje steg.

Läka

De första åren efter att jag vaknat upp ur alkoholdimmorna handlade uteslutande om att läka mig själv. Jag var bakfull efter ett långvarigt alkoholmissbruk, hade en bruten självbild och en flerårig depression att ta itu med.

När jag efter fyra år var klar med den första delen av min resa så skiftade min energi inom loppet av en månad och jag gick vidare till nästa fas.

Växa

Nästa fas har varit att växa utifrån läkandet jag har gjort. Det har handlat om att växa i min potential genom att dra lärdom av det som varit, få tillgång till nya verktyg och utforska mig själv.

Bidra

Den som har läkt sig själv befinner sig på en plats där den kan inspirera eller stötta andra att läka. Att göra det är för många dels ett sätt att ge tillbaka och dels att uttrycka tacksamhet för det som varit. Det är dock inte självklart att man känner det behovet och inte heller något som bör förväntas av någon.

Om och om igen

När man läkt något är det lätt att tro att man är slutgiltigt färdig. Man har klivit ut i en ny värld med en helt annan förståelse för sig själv och de processer man gått igenom.

Det innebär dock inte att man inte har något kvar att läka. Snart nog dyker nästa utmaning upp; nästa läkanderesa. Om och om igen.

Vad det däremot betyder att ha gjort en läkanderesa är att man tillgodogjort sig dess grundläggande lärdomar och på så vis kan gå vidare.

Reflektion kring att hjälpa andra

Alla kan hjälpa någon. Även den som inte är i kontakt med sin egen läkeprocess kan ge andra förutsättningarna för att arbeta med sin. Den som har påbörjat sin läkeprocess kan inspirera den som ännu inte kommit lika långt.

Den som vill stötta människor professionellt, exempelvis som terapeut, läkare eller andlig vägledare, bör i min mening ha gjort sin egen läkanderesa. Innan dess stör personens egna bekymmer och vanföreställningar hjälpen de försöker ge. Avsaknaden av självinsikten som en läkanderesa ger gör att den som vill hjälpa i bästa fall bara har tillgång till en bråkdel av sin potential och i sämsta fall projicerar egna bekymmer och skadar den de försöker hjälpa.

Fyrstegsmodell för personlig och andlig utveckling

1. Bli medveten
2. Acceptera
3. Förändra
4. Vara tacksam

Detta är den fyrstegsmodell som jag använder för att förstå var jag befinner mig i en process. Eftersom den inte är en metod behöver den fyllas med innehåll vilket särskilt lämpar sig för kreativa människor som arbetar intuitivt.

Det finns många liknande modeller som har fler steg men jag har fortfarande inte hittat något steg som jag tycker saknas här. Många har snarare försökt göra metod av processen genom att lägga till steg men har då samtidigt begränsat den till att vara på ett visst sätt.

Bli medveten

All avsiktlig förändring börjar med att vi blir medvetna. Så länge vi inte är medvetna om ett bekymmer så kan vi inte heller aktivt ta oss an det. Ibland kommer medvetenheten som ett hastigt uppvaknande men den kan också växa fram över tid. Oavsett vilket så är det steg ett i att arbeta med sig själv.

Acceptera

När vi blir medvetna om att något är på ett visst sätt så behöver vi också acceptera att det är så för att på allvar kunna börja arbeta med det. Innan vi accepterar läget som det är står vi still eftersom vi samtidigt förnekar det. Att acceptera att någonting är på ett visst sätt betyder inte att vi tycker att det är okej. Det är bara ett konstaterande av hur situationen är just nu.

Det är lätt att tro att steg ett och två är samma sak. Det är de inte. Många som exempelvis blir medvetna om ett barndomstrauma eller egna dåliga beteenden accepterar det inte när de konfronteras med det. Istället försöker de förneka eller bortförklara. Från den positionen kan vi inte förändra eftersom vi inte har förlikat oss med att något behöver förändras.

Förändra

När vi blivit medvetna och accepterat läget kan vi börja göra förändringar som leder oss i riktningen som vi vill. Min upplevelse är att när jag klarat av steg ett och två så ger livet mig möjligheter att förändra min situation. Jag styrs till att undersöka något närmare, träffar rätt människa eller får en ny teknik som kan hjälpa mig. Det jag behöver göra är att vara uppmärksam och ta emot det som kommer.

Det är detta steget som många andra modeller bryter ner i detaljerade punkter.  De försöker göra metod av det genom att specificera vad som ska göras för att förändring ska kunna ske. Det är exempelvis vanligt att en metod innehåller någon slags förlåtelseprocess. Nu anser jag att människor generellt behöver arbeta med förlåtelse men det är faktiskt inte alltid ett relevant steg. Min upplevelse är istället att metoden behöver vara föränderlig då människors utmaningar och processer kan se väldigt olika ut.

Vara tacksam

Den som glömmer att vara tacksam glömmer till slut vad den har att vara tacksam för.

När jag kommer till punkten då allt som finns kvar är ett minne och en lärdom så har jag kommit till slutet av processen. Då har mitt fokus förflyttats från det jag mist till det jag funnit och från vad som varit till vad som är. Ofta kommer då tacksamheten av sig själv. Jag har kommit underfund med varför jag tog mig an läxan och har vuxit genom den.

Den som inte förmår vara tacksam för det som kommit ur processen är förmodligen inte klar.

Exempel: Missbruk

Det är inte ovanligt att en missbrukare plötsligt blir smärtsamt medveten om hur djupt destruktivt och sårande dens missbruk är. Inte sällan är det i ett ångestladdat ögonblick när missbruket lett till något riktigt hemskt. I stundens klarhet lovar personen sig själv exempelvis att aldrig dricka igen. Den här personen är på steg ett.

När bakfyllan avklingar börjar personen sedan bli medveten om alla de sätt som den förstört för sig själv och andra genom sitt missbruk. När den möter detta så finns två möjliga responser. Många mår i det läget så ofantligt dåligt att de snart inte längre vill kännas vid det och de försöker därför åter bedöva sig, exempelvis genom att återfalla i missbruket. Den personen har inte accepterat det den blivit medveten om. Den försöker genom förträngning åter omedvetandegöra sig och på så vis ökar den interna spänningen. Missbruket kan då faktiskt förvärras.

Den bättre responsen är att acceptera situationen som den är. Personen väjer inte för det obehagliga utan möter det trots smärtan som det bär med sig. Utifrån den positionen kan den arbeta vidare med sin process att tillfriskna. Det kan i det här läget exempelvis vara viktigt att inför familj, vänner och kollegor erkänna sitt problem. Nu har personen klarat av steg två.

Med acceptansen börjar ledtrådar till hur personen kan ta sig vidare uppenbara sig. Det kan exempelvis vara att den träffar någon annan som varit igenom samma process, att en chef hjälper den med en samtalskontakt eller att personen känner ett behov av att bryta kontakten med tidigare bekanta som fortfarande missbrukar. Detta är steg tre och är en resa som tas en utmaning åt gången. När den börjar ser man inte slutet och det kan finnas många lager att läka.

Den här delen av processen, att läka och förändra sitt liv, kan ta många år och det är inte ovanligt att under det arbetet flera gånger fastna, ha djupa svackor och tappa modet. Inte sällan leder det till återfall men så länge personen återvänder till sin process så är det inte ett misslyckande. Återfall är tvärt om ofta en viktig del av tillfrisknandet.

Om personen inte ger upp så kommer det oundvikligen en dag då allt är läkt och spänningarna har släppt. Det som återstår då är minnet av det som varit och de lärdomar som personen fått till sig på vägen. Den människan kommer att ha vuxit något alldeles oerhört, ha fördjupat kontakten med sig själv och förstå saker som många aldrig kommer att begripa. Den människan har befriat sig. Då kommer tacksamheten naturligt och personen kommer att befinna sig på det fjärde steget.

● ● ●

Modellen beskrivs här i punktform men livet fungerar inte så. Ofta går en person inte igenom processen steg för steg utan kan istället fastna på steg, vackla mellan dem eller stundtals falla tillbaka på tidigare steg. Så länge personen fortsätter så är det inte ett bekymmer.

Jag brukar tänka att vi har flera sådana processer igång samtidigt. En person kan exempelvis vara på steg tre med sitt alkoholmissbruk, steg ett med sitt nikotinmissbruk och samtidigt fortfarande vara omedveten om sitt matmissbruk.

Modellens styrka är att bli medveten om processens olika faser för att förstå var man befinner sig.

Att aktivera och gå in i ett trauma

När jag var i 20-årsåldern drabbades jag av en kortvarig psykos när min ungdomskärlek dumpade mig. Jag minns det fortfarande ganska tydligt. Det var mörkt, det regnade och jag kollapsade ensam mot ett träd på torget. Episoden varade bara i ett par timmar och jag hittade ut ur den genom att bygga en mur mot kärlek runt mitt hjärta. Jag lovade mig själv att aldrig vara den som älskade mest igen. Därefter blev det emellertid också svårt för mig att hantera avvisningar. Det tog 15 år innan jag ens blev medveten om blockeringen och därefter ytterligare fem innan jag hittade ut.

● ● ●

Vi satt där på stocken, hon och jag. Som omväxling var det hon som förde. Långsamt lät hon mig komma allt närmare henne. Röra – men bara lite. Smaka – men bara som flyktigast. Så plötsligt, när min kåthet passerat kokpunkten, satte hon hela handflatan i mitt bröst och sa:
– Och där slutar vi för idag.

Hennes intention var att bygga upp ett förspel som sträckte sig över dagar, kanske till och med veckor. Hon ville visa mig tålamod och att bygga upp lust.

Istället aktiverades min ursprungliga psykos. Avvisad. Jag kollapsade känslomässigt på samma sätt som då. Jag befann mig i ett töcken där jag knappt längre hörde vad hon sa eller kände min egen kropp. Med stapplande steg tog jag mig till bilen och hon körde mig hem.
– Gå in i det, uppmanade hon när jag satt där näst intill okontaktbar.
– Det är ju det jag gör, kved jag till svar.

När jag somnade den natten var jag tömd, bortkopplad och hade allvarliga sinnesrubbningar.

Nästa morgon befann jag mig fortfarande i psykosen. Det tog några timmar innan jag lyckades försätta mig i ett meditativt tillstånd och koppla in i ursprungstraumat. Då kunde jag för första gången betrakta det första tillfället utifrån och se vad det lett till. På grund av min oförmåga att hantera situationen hade jag då tagit dåliga beslut vilket sedan blivit till dåliga reaktionsmönster som omedvetet spelades upp vid tillfällen som på minsta sätt påminde mig om natten då jag kände mig avvisad. Jag kunde konstatera att:
• de reaktionsmönster jag lagt mig till med var skadliga för mig.
• jag hade bättre verktyg för att hantera sådana känslor nu.
• reaktionen idag var inte rimlig i sammanhanget då hon faktiskt inte avvisade mig utan snarare ville förlänga och fördjupa akten.

När jag såg detta kunde jag enkelt utifrån medvetenhet välja annorlunda. Jag valde att:
• förlåta min ungdomskärlek och mig själv.
• ta nya beslut för hur jag skulle reagera inför liknande situationer framöver.
• se på den nyligen uppkomna situationen på nytt och välja ett annat sätt att hantera den på.

När jag väl hittade fram till rätt punkt tog meditationen där jag löste upp traumat inte mer än 20-30 minuter. Såväl psykosen som blockeringen försvann direkt.

Att fortsätta välja annorlunda

Bara för att man tagit bort det som varit försvinner inte möjligheten att fastna i liknande negativa tankar och beslut framöver. Faktum är att man tänkt dem så många gånger att de kan vara lätta att halka tillbaka i om man inte är uppmärksam och hängiven förändringen.

Med en ny medvetenhet kring det som varit är det emellertid lättare att känna igen gamla mönster och korrigera sina tankar och beteenden därefter. På så vis är det vanligt att man behöver fortsätta välja annorlunda under en bra tid efteråt för att nya mönster ska sätta sig.

Metoden

Det mest direkta sättet att bearbeta ett trauma är att aktivera det och därefter arbeta med det när det är aktivt. Samtidigt som det kan vara mycket kraftfullt är det dock också en väldig utmaning som kräver att personen är helhjärtat hängiven uppgiften att läka. Att påbörja en sådan process och sedan avbryta mitt i kan leda till att personen återtraumatiserar sig.

För att arbeta med sådana tekniker bör du antingen vara synnerligen skicklig på att vägleda dig själv, eller ha stöd av en terapeut eller annan stödperson, samt befinna dig i ett tryggt sammanhang.

Förenklat kan metoden beskrivas två steg:
1. Aktivera traumat.
2. Möt det och välj annorlunda.

Exempel: Svartsjuka

Marias ungdomskärlek lämnade henne för en äldre partner vilket resulterade i att hon lovade sig själv att aldrig vara den som älskade mest igen. Energimässigt uttrycker detta sig som ett avstängt flöde till vänster om hjärtat. I senare relationer har detta gjort henne misstänksam, svartsjuk och missunnsam vilket förstört varenda relation hon varit i.

Många år senare har hon en partner som hon känner sig trygg med och tillsammans bestämmer de sig för att göra upp med det som varit för att inte också deras relation ska bli förstörd. Hennes partner berättar ingående om sina tidigare partners och sparar inte på detaljerna vilket triggar Marias svartsjuka. En kyla sprider sig över hennes bröst, hon fokuserar på hjärtat och vänder sig inåt. Efter vågor av ilska kommer hon tillbaka till tillfället då hennes då 16-åriga pojkvän gjorde slut med henne för att han blivit tillsammans med någon i sin nya klass på gymnasiet.

Hon ser sig själv bryta ihop men det som slår henne allra mest när hon betraktar det såhär utifrån är hur liten han är. Han hade verkat så gammal och mogen då men nu ser hon en tafatt och osäker pojke. Hon ser att han var på väg vidare i livet, att de inte hade mycket gemensamt efter att han börjat gymnasiet och att han bara inte visste hur han skulle hantera situationen. Och så var han ju faktiskt nykär, precis som de varit en gång.

Såhär på avstånd blir hon rörd av situationen och känner såväl tacksamhet för det de haft och medlidande för barnen som inte visste hur de skulle avsluta det bättre. Och hon ser att inget av det som hände då har minsta lilla att göra med hennes senare relationer men att hennes reaktionsmönster som grundlades vid det tillfället är en viktig del till varför hennes relationer inte har fungerat.

Hon föreställer sig att hon kramar sin första pojkvän, tackar honom för det de haft och uppriktigt önskar honom lycka till i livet och med sin nya kärlek. Och hon väljer att själv älska sin nästa partner ännu mer än vad hon förmått älska sin första.

Flödet till hennes hjärta öppnas upp och från hennes hjärta strålar en intensiv värme. Missunnsamheten och svartsjukan är borta. Hon behöver fortsätta bearbeta sin misstänksamhet men känner sig förvissad om att hon kommer att klara det.

Exempel: Dödsfall

Claudes dotter Sofie hade nyligen fött sitt barn när hon fick reda på att hon hade cancer. Från första dag vägrade Claude prata om sjukdomen. Utåt kunde han verka säker och trygg men inombords hade han panik och vågade inte tänka på hur det kunde gå.

Han fick ytterligare två år med Sofie. Allt eftersom hon blev svagare och tappade livsgnistan tog han mer ansvar för sitt barnbarn. De sista veckorna var värst och han undvek att träffa Sofie med ursäkten att han behövde ta hand om barnbarnet.

Så kom dagen då tiden stannade. Sofies mamma ringde från sjukhuset och när han hörde att hon var död tappade han andan och la på. Han segnade ihop och efter att ha kippat efter luft ett tag somnade han. När han vaknade var allt färglöst och det enda som fanns var saknaden.

Åren därpå minns han inget av. Han var sjukskriven en stor del av tiden, träffade flera psykologer och åt antidepressiv medicin. Han var pliktskyldigt med på familjetillställningar men satt tyst.

Under en sådan tillställning började hans brorsdotter prata med honom om en terapeut hon kände som arbetade med MDMA-assisterad terapi. Det var visserligen olagligt men samtidigt mycket lovande vid djupa trauman, berättade hon. Om han ville kunde hon förmedla kontakten.

Det började med vanliga terapisamtal. Terapeuten frågade om hans relationer, hur det kändes när Sofie dog och om saknaden som följt. Det var samma sorg, saknad och tomhet som han redan pratat om flera gånger tidigare och han mindes inte mycket av samtalen.

Så kom dagen som Claude och terapeuten skulle ta MDMA tillsammans. De var hemma hos Claude och hade förberett dagen väl. Lägenheten var städad, telefonerna avstängda och på soffbordet låg minnen av Sofie. Främst var det fotoalbum och filmer men också några av hennes dagisteckningar och en halsduk hon stickat åt honom.

Någon timme efter att de tagit tabletten kom först en störtflod av gråt. Det kändes som att han var under vattenytan och desperat försökte ta sig upp för att få luft. Så plötsligt släppte hans andningsblockering och för första gången sedan telefonsamtalet om Sofies död tog han ett fullt andetag. Terapeuten vägledde honom att fortsätta andas och det var det enda de gjorde i 20 minuter.

Sedan gick de tillsammans igenom alla minnessaker de plockat fram inför sessionen. Han mindes tillbaka till semestrar, sommarlov och födelsedagar. Till skrapade knän, kramar, gräl och glädje. Han fick på nytt känna hur hans hjärta öppnades på vid gavel när han först höll henne i sin famn och hur alla i rummet skrattat när hon kissat ner honom. Och så fanns där bilden där han satt med sitt barnbarn i famnen. En skrynklig liten en, innan det hemska hade hänt och han fortfarande log.

Sofie var borta och inget kunde ändra på det, men gud vad tacksam han var att överhuvudtaget ha fått ha henne i sitt liv. Så mycket fantastiskt de hade upplevt tillsammans och så mycket kärlek.

Så kom han till en plats där han fick välja. Han kunde välja att fortsätta vara tyst, stänga in sig och sakna Sofie. Eller så kunde han ta till sig kärleken och tacksamheten han kände nu och fortsätta leva. Inget beslut hade nog någonsin varit så lätt.

Efter en hel natts sömn och en frukost som han verkligen njöt av klev han ut genom dörren. Där ute var världen åter i färg.

Terapeutiskt skrivande

Vi människor har en tendens att gömma undan och förtränga sådant som vi tycker är jobbigt eller skäms för och det fräter sedan på oss inifrån. Samlar vi tillräckligt mycket på lager så förgör det oss till slut men även förhållandevis lite kan ge stora bekymmer. Vi blir förljugna, rädda och begränsade människor, oroliga för att bli påkomna eller att komma ihåg. När vi istället minns och törs blotta oss själva neutraliserar vi det som vi gömt undan.

Om du tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att rädda dig.
Om du inte tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att förgöra dig.
Jesus i Thomasevangeliet
Översatt från Elaine Pagels engelska översättning.

● ● ●

Under flera års tid var jag noga med att inte låta världar mötas. Å ena sidan arbetade jag med politik, å andra sidan hängav jag mig åt att läka och växa med hjälp av enteogener. Jag ljög inte men för att kunna göra båda var jag tvungen att dölja något som var in i själen viktigt för mig vilket med tiden fick mig att känna mig alltmer splittrad. Samtidigt fanns där en oro att jag skulle kunna bli avslöjad eller rentav utpressad.

Jag kom till en punkt då jag behövde smälta samman igen och ville samtidigt undanröja hållhakarna som människor kunde ha på mig. Så jag startade en blogg och började berätta allt det där som jag var orolig för att människor skulle få reda på om mig. Jag började med allt som hade med enteogener att göra men gick snart vidare till annat som ofta satt än längre in. Sådant som jag visste skulle väcka känslor, som kunde fördömas, förnekas, förringas eller förlöjligas. Jag skrev om andliga upplevelser, om dåliga val jag gjort och om situationer som jag skämts för.

Jag satt ofta där med en oro på gränsen till panik över en text som jag egentligen inte alls ville publicera. Och när jag kände den där oron så visste jag att just detta måste jag publicera. Det var samma sak varje gång. Oron innan jag publicerade och lättnaden efteråt. För var hemlighet som jag släppte fram gick jag lite lättare, var lite gladare och sov lite bättre.

I två års tid skrev jag med intentionen att integrera, läka och rensa ut. När vårdagjämningen kom det andra året var jag äntligen klar. Jag inbillar mig inte att jag är slutgiltigt färdig med att vända ut och in på mig själv för det här livet, men jag är inte längre splittrad och jag hyser ingen oro för att någon ska få reda på någonting om mig. Jag har mött och gjort upp med mitt förflutna.

Många människor sorterade bort sig själva ur mitt liv under den perioden samtidigt som andra tillkom och uppskattade ärligheten.

Sociala medier

Jag pratade med en kvinna som gjort någonting liknande men istället för att skriva en blogg hade hon börjat avslöja saker om sig själv på Facebook för att utmana sig själv att vara ärlig med vem hon är.
–  Jag kan nog ha gått lite väl långt ibland och berättat saker som folk verkligen inte ville höra men för mig var det en del av utmaningen, berättade hon för mig.

Precis som sociala medier gör det lätt för oss att skapa förljugna identiteter så gör de det också lätt för oss att vara ärliga och sårbara inför varandra. När vi är ärliga och sårbara så attraherar vi människor som också vågar vara ärliga och sårbara och alienerar de som inte vågar vara det. På så vis gör vi plats åt och odlar ärligare kontakter.

Det är dock kanaler som också dras med betydande bekymmer. Saker sparas och det är svårt att radera sådant som tillhör det förgångna. Människor med ont uppsåt kan försöka använda ens process mot en och förvränga det man sagt. I en annan tid eller annat sammanhang kan det man skrivit helt missförstås. Det kan därför ibland vara viktigt att begränsa ämnesvalen efter vilka man når.

Ett sätt att göra det på är att begränsa vem som kan läsa det man skriver, exempelvis till enbart vänner. Ett annat är att skapa en stängd grupp med det specifika syftet att dela det man skriver. På så vis har man kontroll över vem som släpps in och vänner kan själva välja om de vill följa med på resan. Väljer man att ha en blogg kan man sätta lösenord på den och vara selektiv med vilka som får det.

Gällande ämnesval kan man välja att hantera ämnen på olika sätt. Allt passar sig kanske inte att avhandlas på samma sätt och med samma människor. Jag menar inte att man ska begränsa ämnena man tar upp utan enbart att när så behövs finna olika utlopp för dem. Begränsar vi oss till att enbart ta upp vissa ämnen så begränsar vi också vår frigörelse till enbart de områdena.

När du har publik

Om du låter andra läsa det du skriver, kom ihåg varför du skriver. Poängen med att blotta oss är att befria oss från våra egna rädslor och begränsningar, inte att söka bekräftelse för att vi gör det. Huruvida någon läser, gillar eller kommenterar det du skriver är mindre viktigt.

Det viktiga för din läkning och ditt växande är att du är modig och utmanar dig själv. Att vara modig är inte att berätta det som väcker mest uppmärksamhet, utan att berätta det som skrämmer dig mest att avslöja.

Att skriva av sig

Det finns många sätt att skriva terapeutiskt som inte förlitar sig på en publik. För många fyller exempelvis dagboken en terapeutisk funktion.

När man har ett avgränsat område i livet som är bekymmersamt, såsom en skilsmässa eller ett dödsfall, kan det vara av värde att skriva specifikt kring det och konstruera sin egen ceremoni för att få till ett bra avslut.

Vid en skilsmässa kan man exempelvis skriva ner all ilska och besvikelse man hyser gentemot den andra personen, allt man behöver förlåta och allt man själv behöver förlåtelse för. Med allt som kan behöva uttryckas i en sådan situation så kan det vara ett arbete som tar flera månader. Någonstans är det dock viktigt att ett sådant arbete också får ett tydligt avslut så att vi inte använder processen som förevändning för att vältra oss i det som varit. Gör vi det så slutar skrivandet vara en del av lösningen och bidrar istället till problemet.

När allt är skrivet stänger vi processen. Ett klassiskt sätt att göra det på är att koppla loss från det som varit genom att symboliskt elda upp det vi skrivit och därefter önska alla inblandade gott i livet. Vilket sätt som passar dig bäst är upp till dig att komma underfund med.

Vid ett dödsfall skulle det istället kunna handla om att minnas och vara tacksam för det som varit för att därefter kunna säga farväl och fortsätta leva. Tillvägagångssättet vore i princip detsamma; att skriva avgränsat och med ett tydligt avslut, gärna med en ceremoni som markerar avslutet.

Tacksamhetsbrev

Vi har oerhört mycket att vara tacksamma för i livet men begriper det kanske inte alltid eftersom vi fokuserar på annat. Hur vi än gör det så gör det oss gott att stanna upp och vara tacksamma för allt livet ger oss möjlighet att uppleva.

Ett sätt att fokuserat arbeta med tacksamhet är att skriva ett tacksamhetsbrev till sig själv eller någon annan. Det kan vara särskilt förlösande om man befunnit sig i en långvarig konflikt eller annan låst position till en person och har svårt att se allt man har att vara tacksam för i den relationen. När vi styr om vårt fokus från konflikt till tacksamhet uppmärksammar och minns vi andra saker.

Det kan vara en stor utmaning att fokusera om så, särskilt när det finns mycket fientlighet och ilska. För att släppa sådana känslor helt rekommenderar jag att det kompletteras med en förlåtelsevandring.

När brevet är skrivet kan du själv välja om du vill ge det till personen som det berör eller om du vill avsluta skrivprocessen på annat sätt.

Negativa tankar

Det är vanligt att vi ältar negativa tankar och på så vis programmerar oss att tänka negativt. Vi tänker illa om oss själva och andra, förskjuter, tar på oss skuld eller känner skam.

Här är en övning som du kan göra för att medvetandegöra dig om dina negativa tankar. Jag fick den ursprungligen från Natha yogaskola men här är den fritt återberättad från minnet.

1. Du behöver något att anteckna på såsom en liten anteckningsbok eller ett A4-papper. Bestäm dig sedan för hur länge du ska göra övningen. Två till fyra veckor kan vara en bra start.

2. Varje gång du tänker en ny negativ tanke, skriv ner dess essens i några ord. Det kan exempelvis vara “jag är ful”, “jag har inget av värde att ge” eller “X är en skit”. Lämna plats efter tanken.

3. Varje gång du sedan tänker den tanken, sätt en pinne vid den så att du börjar räkna hur ofta du tänker tanken.

4. Gruppera varje morgon gårdagens pinnar så att du kan se hur många gånger du tänkte en specifik negativ tanke igår.

Arbeta med resultatet

När du är klar med övningen kommer du att ha ett material som du kan dra slutsatser utifrån. Vid det laget har du redan märkt att en del av tankarna hör ihop. Gruppera dem på olika sätt och se vad som händer. Vilka övergripande ämnesområden hittar du? Var finns det överlappningar och hur hör olika tankar ihop? Vilka slags negativa tankar har du inte?

Efter du undersökt materialet på det sättet så kommer du att ha en mycket bättre förståelse för vilka negativa tankar du har. Fördjupa då frågeställningarna. Vad säger de här tankarna om dig? Vad har de för ursprung? Triggas de i specifika situationer? Är de rimliga? Finns det något du behöver ändra på i ditt liv för att bli kvitt dem?

Göra något åt saken

Det är mycket vanligt att negativa tankar börjar lösas upp redan när vi kartlägger dem. Istället för att älta dem börjar vi observera dem och när vi gör det börjar vi se dem för vad de är, vilket ofta visar sig vara nonsens. Istället för att uppslukas av en tanke som att ”jag är ful” så börjar vi möta det med ”jasså, här kommer den där fultanken igen. Har jag verkligen inget bättre att tänka på?”.

Med observation höjer vi vår medvetenhet och med det följer möjligheten att gripa in och göra något åt den negativa tankegången. När vi ser vad som kommer kan vi i många fall förebygga tanken redan innan vi fastnar i den och i andra fall kan vi snabbt klura oss ur den.

Det jag har beskrivit hitintills tar i många fall bort merparten av alla negativa tankar. Om några återstår kan vi behöva skapa specifika tekniker eller strategier för att möta dem. Jag kan inte ge en övergripande teknik för det eftersom det behöver skräddarsys efter den specifika tanken som vi arbetar med. Om du förhåller dig öppen och mottaglig under tiden som du undersöker tanken kommer relevanta tekniker och strategier att uppenbara sig för dig. Det kan handla om så vitt skilda saker som omprogrammering, att bygga självkänsla eller ett behov av att förlåta.

Exempel: Att köra mot gult

Vid en period då jag kartlade mina negativa tankar så brottades jag med en intensiv sorg och saknad efter en kärlek som hade lämnat mig. De tankarna återkom många gånger varje dag så i samband med kartläggningen började jag resonera med mig själv om saknaden.

Efter jag lyckats ta mig förbi flera lager av sårat ego så fann jag en djup tacksamhet över att ha haft henne i mitt liv. Det var sorgligt att inte längre ha henne där men oavsett om hon var med mig eller inte så önskade jag henne uppriktigt allt gott i livet. Mitt sårade ego kände sorg och saknad men mina sannaste känslor inför henne handlade uteslutande om tacksamhet och välvilja. Frågan var hur jag skulle kunna ge plats åt mina sanna känslor.

● ● ●

När jag kör mot gult pussar jag ibland handflatan, sätter den mot taket och önskar mig något.

Vad jag gjorde var att ta den vanan och programmera om den. Istället för att önska något åt mig själv när jag körde mot gult sa jag nu något i stil med ”Tack för att jag har fått ha dig i mitt liv. Jag önskar dig uppriktigt allt gott.”.

När jag gav dem utrymme gick det snabbt för mina sanna känslor att få överhanden. Samma vecka var saknaden hanterbar och inom ytterligare ett par veckor var min känslomässiga kris läkt. Visst kunde jag fortfarande sakna henne men saknaden överskuggades med råge av tacksamheten. När jag tänker på henne idag är det med värme och ett leende.

Vid oro

När vi oroar oss tar vi ut negativa händelser i förskott. Oron stjäl energi och fokus från oss, särskilt när den går på repeat. Händer inte det som vi oroat oss för så har vi utan anledning ältat en negativ möjlighet. Händer det som vi oroat oss för så har vi i onödan upplevt det negativa flera gånger och på så vis möjligtvis också attraherat det vi oroat oss för.

Den här övningen kan användas för att släppa oron utan att för den delen ignorera den.

● ● ●

1. Föreställ dig det värsta som kan hända.

2. Acceptera den utgången.

● ● ●

När jag accepterat det sämsta möjliga resultatet upplever jag att det är lättare att lägga oron åt sidan.

Om det du oroar dig för är något du själv är frivilligt delaktig i och du inte kan acceptera det värsta som kan hända – avstå. Man bör inte göra saker som man inte är beredd att hantera konsekvenserna för.

Om det du oroar dig för är något som du inte själv är delaktig i och du inte kan acceptera det värsta som kan hända – engagera dig eller släpp taget. Din oro bidrar inte till en gynnsam lösning. Hjälp istället till att finna eller ge energi åt en bra lösning eller släpp taget om situationen.

Att omprogrammera sig

Den hösten köpte jag min första musikmobil men hur jag än bar mig åt ville den inte veta av min dator. Istället för argsint punk och dystra visor fick jag därför nöja mig med att använda mobilen för att lyssna på radio.

Nu var det tisdag och jag gick på promenad med hörlurar i öronen. Några dagar tidigare hade jag efter ett långvarigt alkoholmissbruk tvärt slutat dricka och jag började sakta vakna till insikten att jag dessutom varit deprimerad i fyra år. Hoppet hade återvänt men jag hade inte den blekaste aning om hur jag skulle ta mig vidare. Jag visste att jag behövde läka men saknade verktyg och hade ingen som kunde vägleda mig. Det var ett miserabelt och ensamt tillstånd. 

Just då kom det en låt på radion som jag aldrig skulle ha nedlåtit mig själv till att ladda ner – Shooting star med Amy Diamond. Jag kände mig plötsligt upprymd och kunde inte låta bli att le. Solen tycktes skina lite extra på mig och jag kände mig förvissad om att jag skulle kunna reda ut det trassel som blivit mitt liv. Och med ens förstod jag vilken oerhörd påverkan musiken hade på mitt mående.

Den kvällen lyckades jag äntligen få min dator och mobil att kommunicera med varandra. Nästa dag gav jag mig ut med de gladaste och fånigaste låtarna jag kunde hitta i öronen och skillnaden var som natt och dag.

Det är lätt att irritera sig, hålla kvar vid ilska eller snäsa när man har arg punk i lurarna. Och det är lätt att tycka synd om sig själv när man lyssnar på andra som gör detsamma. Men det är svårt att inte möta människor med ett leende när man samtidigt lyssnar på Disneys Var glad för allt som livet ger.

Vi programmerar oss ständigt, i stort och smått. Allt vi matar och omger oss med bidrar till vårt mående. När detta gick upp för mig började jag skärskåda mitt liv och vad jag programmerade mig själv med.

● ● ●

Jag träffade en gång en läkare i Indien som sa:
– Ni västerlänningar klär er så mycket i svart att det inte är att undra på att ni mår så dåligt.
Då avfärdade jag det läkaren sa som nonsens men när jag nu var i direkt kontakt med min depression klädde jag mig mycket riktigt helt i svart och hade tunga Doc Martens på fötterna.

Jag började med att byta ut alla mina strumpor. Svarta tubsockor byttes mot strumpor med kor och grisar, randigt, prickigt och flerfärgat. Och jag märkte snart att det är betydligt mycket svårare att vara sur eller ledsen om man lägger upp fötterna i soffan och tittar ner på ett par fånigt färgglada strumpor.

Sen bytte jag mina kängor mot röda gympaskor vilket gav mig känslan av att jag flöt fram i tillvaron. Jag älskade mina kängor. I kängor står man stadigt och får en bestämdhet i stegen men de begränsar samtidigt möjligheten att springa, dansa och klättra i träd. Med mina röda gympaskor kunde jag dansa igen.

Och jag fortsatte på det sättet att identifiera hur jag programmerade mig själv att må dåligt. Och jag började omprogrammera mig själv till att må bra. På så vis botade jag en fyra år lång depression på mindre än tre månader.

Omprogrammering

När jag pratar om omprogrammering menar jag att lokalisera och sedan radera, skriva om eller byta ut ogynnsam programmering som vi lagt oss till med, exempelvis uttryckt som en vana eller ett beteende.

Jag använder metaforen ”att omprogrammera” då jag tycker att den är enkel och tydlig. En aspekt som jag tycker är särskilt tilltalande är att en programmering inte är statisk. Den som är kunnig kan när som helst skriva om ett program, radera eller ersätta det. Sådana är människans beteenden och vanor också. Fastän vi ibland intalar oss motsatsen, att vi är statiska, så är människan till sin natur föränderlig. Så som vi är just nu är vi inte dömda att fortsätta vara utan vi kan när som helst radera, uppdatera eller byta ut vår programmering.

När jag arbetat med detta så har jag huvudsakligen rört mig mellan tre nivåer:
• Vad jag har närmst mig, såsom min kropp och mina kläder.
• Vad jag omger mig med, såsom umgänge och sammanhang.
• Vad jag matar mig med, såsom medier.

Jag påstår inte att dessa tre nivåer är generellt applicerbara utan de kan behöva anpassas efter personen. Detta är vad som var relevant för mig.

Det jag har närmst mig

Jag har redan varit inne på betydelsen av kläder, färger och skor. Jag håller numer väldigt mycket med den indiska läkaren som jag tidigare i livet avfärdade – det är inte att undra på att vi mår så dåligt när vi klär oss som vi gör. Färger och mönster gör otroligt mycket för vårt välmående men vi har en tendens i västvärlden att klä oss mycket i enfärgat svart eller grått. Våra färg- och mönsterval bidrar starkt till vårt mående.

Men det är naturligtvis inte enbart färgerna som påverkar vårt mående utan också funktionaliteten i det vi har på oss. Jag tog skorna som exempel. Mina Doc Martens gav å ena sidan en väldig stabilitet men samtidigt hindrade de mig från att röra mig fritt. På samma sätt kan åtsittande eller illasittande kläder, eller för all del för stora kläder, begränsa våra rörelser och uttrycksförmåga. Det är exempelvis svårt att klättra i träd i skinny jeans, springa i högklackat eller känna sig fin när man är klädd som en säck potatis.

Lek med kläderna för att utforska vilka möjligheter de öppnar eller stänger och hur de på så vis påverkar ditt mående.

● ● ●

När jag började vakna ur min depression hade jag samma hästsvans som jag hade haft i åtminstone tio år. Jag gillade att ha hästsvans men i min iver att justera saker i mitt liv för att se hur det skulle påverka mitt mående så klippte jag av den. Skillnaden var mycket större än jag föreställde mig att den skulle vara.

Gemene man tänker nog sällan på det men hår väger ganska mycket. Uppsatt i en hästsvans stramar det dessutom. Därtill bär vi med oss spår av sådant vi varit med om i vårt hår. När jag klippte mig upplevde jag en oerhörd lättnad. Samtidigt som en tyngd och stramhet runt huvudet försvann så försvann också mycket av det skräp som jag bar med mig spår av i mitt hår. Mitt mående lyftes avsevärt.

Inledningsvis klippte jag mig bara kort men det är ofta ännu kraftfullare att vid en grundlig rensning och nystart dessutom raka av sig håret. När vi gör det så tar vi bort allt negativt som finns lagrat i håret och börjar om på nytt. Som symbolisk gest är det starkt förknippat med återfödelse. Många kopplar mycket av sin identitet till sitt hår och kan i det exempelvis uttrycka fåfänga eller gömma sig bakom det. Då är det ofta en särskilt stor och frigörande utmaning att raka av sig det.

För att komma tillrätta med depression skulle jag dock inte inledningsvis föreslå att raka av sig håret då det för många snarare är en prövning som kan föra med sig vånda. Att raka av sig håret är snarare en utmaning för den som vill växa.

Det jag omger mig med

Vi påverkas starkt av vilka vi omger oss med. Människor har en tendens att gruppera sig hyfsat homogent vilket förstärker de föreställningar och tillstånd som finns i gruppen. Den som mår dåligt befinner sig därför ofta i sammanhang och med människor som bidrar till och förstärker det dåliga måendet.

Om jag vill få till stånd en förändring i mitt mående så kan det vara mycket svårt att få det tillsammans med människor som fortfarande mår dåligt. Detsamma gäller såklart vilken förändring man än vill genomföra. Den som är spelmissbrukare har svårt att tillfriskna i ett sammanhang med aktiva spelmissbrukare på samma sätt som den som har ett shoppingberoende inte är hjälpt av att springa i butiker.

För att komma vidare behöver vi ofta skilja oss från sammanhanget och människorna som bidrar till att upprätthålla vårt dåliga mående. För många behövs det ett fullständigt avståndstagande men det är inte alltid nödvändigt.

Det är ofta lättare att tillfriskna på en annan plats. Den som har möjlighet att spendera tid i ett annat sammanhang tillsammans med stöttande medmänniskor är ofta mycket hjälpt av det.

Det jag matar mig med

Det vi exempelvis tittar på, lyssnar till eller läser har mycket stor betydelse för hur vi mår. Därför är det lätt för oss att påverka vårt mående genom att helt enkelt förändra vad vi väljer att ta in. Exemplen kan bli hur många som helst men låt mig begränsa mig till en handfull som många känner igen.

Musik. Vi har alla vår egen musiksmak och det som är ljuv musik för en är en ren plåga för en annan. Men bortom det består musik av vibrationer som aktiverar och påverkar kroppen på olika sätt. Viss musik är lättare att vara arg till, annan hjälper oss att slappna av och en del lockar fram saknad och vemod. Bara för att du gillar viss musik betyder det inte att den får dig att må bra. Mår du dåligt trots att du lyssnar på din favoritmusik kan det rent av vara en indikation att den i dagsläget inte hjälper ditt mående.

Film. Det är samma med film som med musik – smak och grundvibration är olika saker. Mycket skräck, våld och sorg bidrar lätt till att en människa inte mår bra även om personen måhända gillar genren.

Nyheter. Många mår dåligt av att konsumera nyheter, till stor del för att ämnesvalen ofta är sådana att nyheterna är rent deprimerande att ta del av. Det finns dock en annan fara med nyheter, nämligen att vi får en fragmenterad världsbild. Detta verklighetssplitter lurar oss att tro att vi förstår vår omvärld medan vi i själva verket är ganska aningslösa. Det ger dessutom också ofta upphov till en splittrad uppmärksamhet som på många sätt liknar eller ibland kanske rent av är ADHD.

Sociala medier och smartphones. På samma sätt som nyheter har en tendens att göra så ger dessa upphov till en splittrad uppmärksamhet, men ofta exponentiellt mycket större. Det ständiga flödet av material gör oss huvudsakligen till passiva konsumenter och vi kopplar i värsta fall i allt högre grad ur oss från vårt verkliga liv. Att ständigt vara nåbar och ha ett behov av att uppdatera bidrar också ofta till oro och ångest.

Porr. En överkonsumtion av pornografi leder ofta till avtrubbning och att vi omprogrammerar oss sexuellt till att tända på det vi tittat mycket på. Då all slags porr idag är lättillgänglig är det lätt att en osund fascination eskalerar till allt grövre uttryck vilket sedan ytterligare förvränger vår sexualitet.

Att omprogrammera sig frisk

Vid omprogrammering utgår jag från fyrstegsmodellen för personlig utveckling.

Bli medveten. Undersök vad du har på och omkring dig och vad du matar dig själv med. Var uppmärksam på samband och triggers men utgå inte ifrån att du kommer att upptäcka dem innan du gör det faktiska förändringsarbetet.

Acceptera att du just nu mår som du gör och att det du omger och matar dig med bidrar till det, utan att för den del acceptera ditt dåliga mående som ett normaltillstånd.

Förändra. Byt ut det som du tar för givet. Ju mer du håller fast vid något, ju viktigare är det ofta att du släpper det. Våga åtminstone prova. Byt strumpor, skor, musik, umgänge och allt annat som kan misstänkas bidra till att du mår dåligt. Mata dig sedan medvetet med sådant som är gynnsamt för dig och för dig i riktningen som du vill.

Var tacksam för framstegen som du gör.

Vad jag inte säger

När jag ger exempel på sådant som kan bidra till dåligt mående är det vanligt att människor försvarar sina livsstilsval. Lika tvärsäkert som jag en gång förklarade för en indisk läkare att det inte fanns något samband mellan svarta kläder och depression, lika tvärsäkert berättar människor som mår dåligt för mig att just deras musik, kläder, umgänge, mat, alkoholvanor och allt vad det kan vara minsann inte påverkar deras mående. Och de gör det i princip alltid utan att ha gjort minsta ansats till att pröva hypotesen.

Det jag vill fråga i det läget är ”Vad är du egentligen beredd att göra för att tillfriskna?”. Jag är övertygad om att näst intill alla depressioner kan botas med hängiven utrensning och omprogrammering. Den som säger sig vilja tillfriskna men som har en hel lista på saker som de inte är beredda att rucka på i livet för att göra det, uppfattar jag inte som seriös i sin strävan. Om du vill tillfriskna – var öppen för att prova i princip allt och att offra även det du håller kärt.

Med det sagt så får människor naturligtvis klä sig precis hur de vill; det är inte upp till mig eller någon annan att ha synpunkter på det. De får umgås med vem de vill, lyssna på vilken musik de vill och titta på vilka filmer, nyheter eller porr de vill.

Det jag diskuterar här är inte någons smak. Jag diskuterar omprogrammering som ett sätt för att tillfriskna eller återhämta sig från ett negativt sinnestillstånd.

Att äta medvetet närvarande och vara tacksam

När vi äter medvetet närvarande blir maten godare, nyttigare och näringsupptaget bättre. Eftersom vi blir uppmärksamma på kroppens signaler blir det dessutom lättare för oss att äta lagom och att anpassa maten efter våra behov.

Odla

Den allra bästa maten du kan äta är den som du har odlat själv. När du lagt ner tid och möda på att samarbeta med jorden för att odla din mat så laddas maten med din omtanke.

Näst bäst är maten som vänner har odlat och det är därför bra att byta mat med varandra. Den är på samma sätt laddad med deras omtanke och också den vänskapliga energin mellan er.

Därefter kommer mat från gemensamma odlingar och därefter närproducerad mat. Långt ifrån allt detta finner du de massproducerade varorna i snabbköpet.

Tillaga

Ju mer medveten man är när man lagar maten desto bättre blir den. Ett sätt att öka medvetenheten är genom att välsigna matlagandet och att vara fri från distraktioner under tiden. Laga mat och gör ingenting annat. Att stänga av datorn, telefonen, tvn, stereon och radion räcker långt.

En vän skickade mig en gång en bild på sina finhackade grönsaker som alla låg i formerna av hjärtan. Jag tycker att det är ett fint exempel på hur man kan ladda maten med kärlek under tiden som man förbereder den.

Äta

Välsigna eller tacka för maten. När vi välsignar maten kallar vi in en yttre kraft för att vitalisera det vi äter medan den som tackar gör just det. De två kan såklart göras samtidigt också. Det finns oändligt många sätt att välsigna eller tacka för maten och det är upp till dig att hitta ditt sätt som hedrar maten, dig själv och världen omkring dig. Här följer några exempel:

Försätt dig i ett semi-meditativt tillstånd och kupa händerna över maten så att handflatorna är riktade mot den. Koppla samma kronchakra, hjärtchakra och händernas chakran. Be den kraft du vill kanalisera att välsigna maten, göra den näringsrik och bringa gott till dig. Du kommer att känna ett energiflöde som kan förnimmas i händerna. När välsignelsen är klar kommer förnimmelsen i händerna att upphöra tvärt. Tacka.

Titta på maten och uttala tacksamhet för var ingrediens den innehåller. “Här är potatisen. Jag fick den från min vän som är så duktig på att odla. Det är verkligen en underbar plats de har vuxit på och de har gjort så helt utan gifter. Tack så mycket för potatisen.” Och gör sedan samma med var ingrediens.

• Mina barn lärde sig följande fina tacksägelseramsa på sin skola:

Jorden har oss detta gett
Solen det i ljus berett
Kära sol och kära jord
Er vi tackar vid vårt bord

Lukta på maten. Många av oss är alltför fokuserade på syn och hörsel när vi äter eftersom vi distraherar oss genom att prata eller titta på något. Synen är en viktig del av upplevelsen att äta. Smak är en självklarhet men lukten är också en viktig del av att smaka. Och sedan finns det känsel, som när vi hanterar mat eller smakar på struktur och konsistens.

Jag luktar på maten och försöker särskilja de olika ingredienserna och genom att göra det öppnar jag för fler sinnen att vara med i upplevelsen. Det sänder också en signal till magsäcken att det är dags att äta.

Äta i tystnad. Många av oss pratar alldeles för mycket för att verkligen uppskatta maten. Några av mina mest smakfulla måltider har varit på meditationsretreat. Även om maten varit mycket mild så fick medvetenheten smakerna att explodera.

Äta långsamt. När vi tuggar vår mat ordentligt gör vi det lättare för kroppen att tillgodogöra sig maten. Att äta långsamt ger oss också tid att uppskatta smak, doft och konsistens.

Rapen. När vi äter långsamt och medvetet kommer vi efter ett tag att märka en liten rap. Det är en signal att sluta äta. Vi behöver i allmänhet mycket mindre mat när vi äter medvetet och många av oss äter ändå för mycket, så för de flesta kommer rapen överraskande tidigt. Prova och se hur det känns för dig att lyssna efter rapen. Detta tips fick jag från Natha yogaskola.

Stänga måltiden

Städa och diska efteråt så att du harmoniskt stänger matupplevelsen.

Spara rester, kompostera eller ge dem till djuren.

Kroppen vet vilken mat som är bäst för mig

Jag gick till livsmedelsaffären och tänkte köpa mig en massa god mat för jag var verkligen jättehungrig. Men varenda gång jag tog i något så var där en energi som berättade vad min kropp tyckte om saken.
– Nä, fy för den här köttfärsen. Vilket lidande den bär med sig.
– Nädu, den där såsen är alldeles för stark för mig. Det mår jag inte bra av.
– Ja, den ostbiten kommer att vara god.

Jag virrade runt i butiken fem gånger så lång tid som jag brukar och när jag kom ut hade jag med mig ett bröd, en bit ost och en ananas. Det är uppenbarligen inte mycket som min kropp tycker är ätbart i livsmedelsaffären.

När vi är uppmärksamma på vad kroppen berättar så vet vi exakt vad som är bra och dåligt för oss.

Kanalisering utan verktyg

När man funnit sitt dominanta sinne samt etablerat och känner igen andekontakt kan det vara dags att släppa verktygen. Jag har ingen direkt metod för det utan brukar helt enkelt sluta ögonen, försätta mig i ett meditativt tillstånd och därefter 1. känna in om jag upplever att det finns en ande som söker kontakt, eller 2. tillkalla den ande jag söker. Men för att ändå förtydliga vilka komponenter som kan vara viktiga för att få till kontakt med andevärlden har jag sammanfattat dessa i åtta punkter.

Jag vill dock påpeka att saker i allmänhet kommer till oss när vi är redo för dem, inte när vi försöker tvinga eller jaga fram dem. Detta kan mycket möjligt vara det perfekta tillfället för dig att öppna upp för andekontakter, eller så är det inte det. Var inte besviken om du inte lyckas få kontakt. Acceptera det som är just nu och var öppen för det du får i stället för att jaga det som inte kommer till dig.

Förberedelse

För den som är i processen att lära sig att ta kontakt med andevärlden kan det vara särskilt viktigt att lägga fokus på förberedelserna. Skapa en plats där du känner dig trygg och ostörd och genomför de ritualer som du känner behövs för att rena och skydda dig och platsen. Var mentalt stabil och tänk på förhand igenom hur du hanterar energier som du inte vill ha kontakt med samt hur du avbryter en oönskad kontakt så att du inte blir överrumplad om så skulle ske.

Meditativt tillstånd

Försätt dig i ett meditativt tillstånd. I det meditativa tillståndet stillas vårt mentala tjatter och fokus ökar vilket i sin tur gör det lättare att vara närvarande i det vi företar oss och förnimma sådant som vi till vardags kanske inte förnimmer. 

Öppna för kontakt

Fokusera i det tillståndet på ditt dominanta sinne och bjud in till kontakt på det sätt som du vill. Orden kan ges mer kraft genom att de sägs högt, i motsats till att bjuda in i tanken. Det är viktigt att avsikten är god och inställningen respektfull.

Var tydlig

När man ber om kontakt är det ofta bra att vara tydlig med vad det är för slags kontakt man vill ha. Du kanske har en särskild ande eller entitet som du vill prata med i åtanke eller en viss del av ditt liv som du behöver hjälp med. Söker du efter någon som kan hjälpa dig med ett specifikt område men inte har namnet på en ande som kan tänkas hjälpa kan du exempelvis säga något i stil med “Jag skulle vilja ha kontakt med en ängel som kan hjälpa mig att lista ut vad jag ska göra härnäst i livet.”.

Stäng kontakten

Tacka för kontakten och stäng den sedan genom att exempelvis öppna ögonen. Om du har en ritual för ändamålet så gör den.

Öva

Precis som med allt här i livet så ger övning färdighet. Hitta någon form eller övning för att komma i kontakt. Det kan exempelvis vara i meditation, bön eller promenader. Hitta en form som passar dig och dina behov. Var öppen för förslag som kommer till dig.

Lita på dig själv och din kontakt

Många människor fastnar i att tvivla på sina erfarenheter vilket hindrar dem från att utvecklas. Du behöver ha tilltro till och acceptera det du upplever. Det behöver finnas utrymme för ett hälsosamt tvivel men vi tenderar överlag att tvivla alldeles för mycket. Om det behövs, gå igenom din tvivelrutin, och lägg dem sedan åt sidan. Annars finns risken att du fastnar i dem.

Var tacksam

Detta är en viktig punkt i allt arbete och en som vi ofta glömmer. Var tacksam och visa uppskattning för den hjälp som du har fått. Tänk också mellan varven tillbaka på hur det var innan du hade gjort något av detta. Tänk tillbaka på dina första steg och utmaningarna som var svåra då. När du gör det infinner sig förmodligen en känsla av rörelse men också en känsla av tacksamhet för allt du har lärt dig och uppnått.