Handpåläggning

Handpåläggning eller healing kallas det när man kanaliserar kraft genom sig själv för att utföra energimässig läkning på sig själv eller andra. Det sker vanligtvis genom just händerna men behöver inte nödvändigtvis göra det. Sådana tekniker finns i många tappningar och traditioner. Medan handpåläggning och healing är generella termer så finns det specifika tekniker eller system med sina egna terminologier och föreställningar om hur detta går till.

Trauma ger upphov till blockeringar och störningar i energiflödet där smuts sedan har en tendens att samlas. När vi kanaliserar in energi från en högre kraft eller från ett högre plan kan detta rena och läka. Det är också möjligt att likt en dammsugare suga ut och skicka bort smuts.

De tekniker som jag använder har jag fått från svampen, från ärkeänglarna Ismael och Mikael, eller utvecklat själv.

Kanalisera läkandet

När man utför healing bör man inte ta av sin egen kraft eller ta in saker i sig själv, utan istället agera kanal. Den som tar av sin egen kraft tömmer sig medan den som tar in andras smuts själv behöver finna sätt att göra sig av med den. Det kan uppstå situationer då vi behöver göra undantag men de bör vara just det – undantag.

Arbetar vi med händerna görs detta exempelvis genom att vi kopplar samman handchakran, hjärtchakra och kronchakra. Suger vi ut något så görs det genom händerna och skickas sedan upp genom kronchakrat och dit vi vill förlägga det. Kanaliserar vi in kraft går energin i motsatt riktning. Har vi källan till vår kraft bakom oss kan det istället sugas ut eller skickas in via hjärtchakrat.

Hur vi än gör det är vi bara förmedlare av kraften, inte dess ursprung, och på så vis håller vi oss säkra i processen.

Att vara i kontakt med källan

Nyckeln till att framgångsrikt arbeta på det sättet är att man står i kontakt med källan till energin man arbetar med och bortom tvekan vet dess kraft. Jag kan exempelvis arbeta med ärkeängeln Ismael eftersom jag har en nära kontakt med honom. Hos mig finns ingen tvekan om hans existens för jag har pratat med honom, känt honom och upplevt vad han kan göra. För dig som läser detta är Ismael däremot förmodligen abstrakt; en karaktär på pränt som lika väl hade kunnat heta Fantomen. Oavsett vilken energi eller entitet du kallar in som hjälp i sådant arbete så behöver du veta att den bortom tvivel är sann. Det vet du inte förrän du har en personlig relation till den.

Få kan egentligen läka på det här sättet eftersom de flesta bär på tvivel som blockerar eller kraftigt reducerar deras förmåga. Istället arbetar de med självbedrägeri, placeboeffekten och att plantera förslag om läkning hos den de arbetar med. I många fall räcker det och uppnås läkning är allt i slutändan ändå gott. Det är dock inte samma sak som att arbeta i kontakt med en källa.

När vi har tillgång till källan är det viktigt att också kunna rikta kraften, vilket görs med fokus, intention och placering av kroppen.

Att prata med kroppen

Ett sätt att uppnå snarlika resultat men utan att kanalisera energi utifrån är att beröra och prata med kroppen. Jag har huvudsakligen gjort det för att lösa upp känslobarriärer som hindrar personen från att ta emot kärlek och har därför kallat det för kärleksfull beröring. Den är lika enkel som effektiv och kan användas såväl sexuellt som icke-sexuellt.

1. Rör vid människan kärleksfullt och anpassa beröringen efter området och vad du vill göra med energin där. Det kan exempelvis vara med lätt beröring, att greppa, knåda lätt, med handflata eller fingertoppar. Det kan vara att öka flödet, minska det eller ta bort något.

2. Ladda din beröring med kärlek genom att tyst för dig själv kontinuerligt säga det du vill ge i din beröring. Det kan exempelvis låta: “Kärlek… Kärlek… Kärlek… Du är vacker… Du är stark… Kärlek…” Låt samtalet genomsyra hela sessionen snarare än att bara säga det vid ett specifikt tillfälle.

Utförs detta med en partner kan exempelvis kyssar laddas på samma sätt.

Att rena sig själv

Även den som är bra på att kanalisera läkandet kan behöva rena sig efteråt. Därför bör en helare som arbetar på det sättet ha tekniker och verktyg för det ändamålet. Läs mer om renandetekniker.

Förlåtelse

Förlåter gör vi inte för att befria någon annan. Vi gör det för att befria oss själva. Så länge vi inte har förlåtit någon så bär vi med oss negativa olösta känslor som fräter på vårt inre.

Att förlåta innebär inte att vi säger att det som hänt är okej och det innebär inte heller att vi behöver återuppta kontakten ifall vi inte vill det. Det innebär att vi möter, accepterar och släpper taget om det som varit. Ibland kan det leda till att man vill återuppta kontakten för att lösa det som varit tillsammans med den andra, men det är ofta inte nödvändigt.

Jag kommer först att beskriva hur jag fick till mig tekniken men det är inte berättelsen som är poängen. Det är tekniken som är poängen. Berättelsen finns med som bakgrund till tekniken.

Berättelsen om Isak

Jag mediterade en dag när en dörr plötsligt forcerades upp till vänster om mig. In klev en man som presenterade sig som Isak.
– Vi känner varandra sedan tidigare, sa han utan att avslöja varifrån. Vi ska arbeta tillsammans.
– Vad är det vi ska göra, frågade jag.
– Vi ska stå till tjänst. Vi ses snart, broder, sa han och gick.

Flera veckor senare dök han åter upp.
– Det är tid för oss att börja arbeta, Daniel. Jag är här för att hjälpa dig att förlåta. Du ska få göra tre saker. Först ska du förlåta dig själv. Sedan ska du förlåta alla som gjort dig illa. När du gjort det ska du förlåta alla andra som behöver förlåtelse.
Jag höll andan en sekund.
– Menar du människor som jag inte känner?
– Ja.
– Att förlåta främlingar?
– Ja. Det är din uppgift. En av dem.
Blotta tanken var svår att greppa så jag lämnade det sista därhän för stunden.

– Vad gör vi nu?
– Du ska gå en pilgrimsvandring. Under den ska du utföra arbetet med att förlåta inom de relationer som du har. Gör såhär. Skriv ner namnen på alla som du behöver förlåta eller som du behöver förlåtelse av på varsin lapp. Sortera dem så att den viktigaste ligger först och resten sedan i fallande ordning. Ta sedan den första lappen i högen, lägg den över ditt hjärta och säg personens namn. Börja gå. Under tiden som du vandrar, prata högt. Be om förlåt för allt du kommer på som du vill säga förlåt för. Lämna ingenting osagt. Det kan ta tid. Låt det göra det. När du sagt allt som du vill ha förlåtelse för, vänd på saken och säg allt som den andra gjort mot dig som du vill förlåta den för. Det är viktigt att du talar högt och tydligt när du går eftersom det ger betydligt mycket mer kraft till orden än om du säger dem tyst för dig själv. När allt sagts så sätt dig ner och meditera. Koppla samman ditt kronchakra och hjärtchakra med chakrana i dina handflator. Tillkalla därefter mig och be mig frigöra energin. Du kommer att känna ett energiflöde uppåt. När det avtar så är det klart. Bränn, riv sönder eller gräv sedan ner lappen.

Jag skrev ner namnen på alla jag kunde minnas som någonsin hade gjort mig illa eller som jag hade gjort illa. Till slut satt jag där med en rejäl bunt namn.

● ● ●

Handen på bröstet och en fot framför den andra. Jag gick själv och med tydlig stämma uttalade jag allt som jag kände att jag behövde be den första personen om förlåtelse för. Tårarna rann och det tog tre kvart innan jag vände på det och började förlåta personen för vad den gjort mot mig. Sen satte jag mig ner och kopplade upp till Isak som frigjorde energin. Jag brände lappen och andades ut.

– Jag förstår nu att vi alla redan är förlåtna, sa jag till Isak efter att ha avverkat ytterligare några personer.
– Det stämmer, sa Isak. Har du kommit underfund med varför?
– Jag tror det. När jag började förlåta andra för allt de gjort mig förstod jag snart att det inte fanns något att förlåta eftersom de alltid gjort så gott de kunnat. Det var kanske inte gott nog men personen var inte förmögen att göra bättre. Människor kan vara klumpiga, dumma, uttrycka sig kränkande eller nedvärdera sina medmänniskor men bara för att de i stunden inte förstår bättre. Det är som ett barn som råkar ha ihjäl en myra som den plockat upp. Det finns inget illvilligt eller överlagt i handlingen. Det bara blev så.
– Och detsamma gäller mig, fortsatte jag. Jag har verkligen varit skittaskig mot människor. Jag har ljugit, manipulerat, varit arg, skrikit, svurit, kallat människor både det ena och andra, slagits, förstört och sårat. Men bara utifrån oförstånd och omedvetenhet. Jag vill i grunden människor gott. Ibland är jag bara inte tillräckligt klok och inkännande för att klara det. Därför är jag redan förlåten. Därför är vi alla redan förlåtna. Vi har alla gjort så gott vi har kunnat med verktygen och den nivå av medvetenhet som vi haft just då.
– Precis så, sa Isak.

● ● ●

Kyrkklockorna började ringa precis som jag stod bredvid kyrkan med min 3-åriga dotter.
– Vad är det, frågade hon exalterat.
– Det är klockorna från kyrkan där, förklarade jag och pekade.
– Vi måste gå dit, insisterade hon och drog med mig.
Vi steg in genom de stora portarna till kyrkrummet. Hon sprang upp och ned för gångarna innan hon hittade en lekhörna. När jag stod där och betraktade henne kände jag plötsligt en välbekant energi.
– Är du här, Isak, frågade jag.
– Ja, svarade Isak.
Jag kände efter. Förlåtelse.
– Är du den de kallar Jesus?
– Ja.
– Men varför kallar du dig för Isak?
– För att jag heter så.
– Håller du till här inne, i kyrkrummet?
– Nej, skrattade han. Nästan minst av allt här, faktiskt. Jag är mest där ute.
– Men vad gör jag här?
– Gå en sväng här inne, Daniel. Det finns något till dig.

Jag sneglade över på dottern som var fullt upptagen med att stoppa in trädjur i Noaks ark.
– Jag går bara en liten sväng. Stanna kvar här.
– Mmm, svarade hon utan att titta upp.

Jag gick nedför raderna och fram till altaret. Inget fångade min blick. Jag rundade altaret och tittade på fotografier av de kyrkoherdar som varit verksamma vid kyrkan. Halvvägs tillbaka till dottern kom jag förbi en stor bok som låg uppslagen på ett podium. Jag kastade ett öga på den och fångades av sidans enda rubrik: TILLÄGG TILL DANIEL.
– Här är det, tänkte jag och började läsa.
Boken berättade om när bibelns Daniel vid unga år fick sin första Gudskontakt och började förmedla det som Gud sa till honom.
– Andra må tvivla, viskade Isak i mitt öra, men det finns ingen anledning för dig att göra det.

Isaks förlåtelseteknik

• Skriv ner namnen på alla som du behöver förlåta eller som du behöver förlåtelse av på varsin lapp. Sortera dem så att du har den allra viktigaste först och därefter i fallande ordning.

• Ta den första lappen i högen, lägg den över ditt hjärta och säg personens namn. Börja gå. Under tiden som du vandrar, prata högt. Be om förlåtelse för allt du vill förlåtas för. Lämna ingenting osagt. Det kan ta tid. Låt det göra det.

• När du är klar med det du vill ha förlåtelse för, vänd på processen. Säg på samma sätt högt allt som personen gjort mot dig som du vill förlåta den för.

• När allt sagts så sätt dig ner och meditera. Lägg dina öppna händer på benen med handflatorna uppåt. Koppla samman toppen av ditt huvud (kronchakra) och ditt hjärta (hjärtchakra) med dina handflator (handchakran). Tillkalla därefter Isak och be honom frigöra energin. Du kommer att känna ett energiflöde uppåt. När flödet avtar så är det klart.

• Bränn, riv sönder eller gräv sedan ner lappen.

• Tacka.

• Ta sedan nästa lapp, lägg den över hjärtat och gör om det hela tills du inte har några fler lappar.

Lite mer om tekniken

Att vandra
Tekniken är menad att utföras på vandring men kan ändras för att passa personen. Anledningen till att den passar sig särskilt väl för vandring är att den fysiska rörelsen och yttre förflyttningen hjälper processen framåt. Rörelsen hjälper oss dels att komma åt och frigöra minnen som vi kanske glömt och den hjälper oss också att göra den inre förflyttningen som förlåtelsen innebär.

Att tala högt
Det är viktigt att du talar högt och tydligt när du går eftersom det ger betydligt mycket mer kraft till orden än om du säger dem tyst för dig själv. När vi säger saker tyst är det dessutom lätt hänt att vi börjar tänka på annat. Att tala högt hjälper oss att hålla fokus på det vi gör. Inledningsvis kan det kännas ganska konstigt att tala så men efter ett tag släpper det och talet hjälper det vi förträngt att komma upp till ytan.

Vad mer behövs?
Vi kan ibland behöva göra mer för att verkligen bli färdiga med processen. Isak kan exempelvis under meditationen säga till oss att be någon om ursäkt när vi träffas, att lämna tillbaka något eller göra något annat. Under meditationen kan vi också fråga Isak om vi behöver göra något mer.

Hur mycket behöver jag be om förlåtelse för?
Den första gången jag gick en förlåtelsevandring hade jag med mig ett 50-tal lappar. Jag hade verkligen grävt djupt i mina gömmor av oförrätter och klavertramp, ända bak till dagistiden. Efter ungefär halva vandringen började Isak avfärda mina försök att ge eller finna förlåtelse.

– Varför ber du om ursäkt för det här, ifrågasatte han.
Sedan förklarade han att vi i många fall känner skuld i onödan. Allt behöver man inte be om förlåtelse för. En del saker bara blev som de blev utan att det var någons fel. I andra fall var det en nödvändig och god handling även om vi i efterhand betvivlat det.

Om du har med dig väldigt många lappar behöver det inte nödvändigtvis betyda att du har mycket att förlåta eller be om förlåtelse för. Det kan vara ett uttryck för att du tar på dig alltför mycket skuld, eller i andra ytterligheten att du är alltför snarstucken och långsint. Ta med dem alla ändå men var uppmärksam på vad Isak säger.

Att få hjälp med att frigöra energin
Om den som behöver arbeta på förlåtelse inte själv kan eller känner sig trygg i att skapa kontakten med Isak så kan detta göras av någon som kan. I så fall utförs början av tekniken på samma sätt som beskrivits genom att den som arbetar med sin förlåtelse tydligt uttalar allt det som den vill be om förlåtelse för och förlåta. Den som hjälper i processen lyssnar utan att lägga sig i.

När energin ska frigöras till Isak görs detta istället genom att den som hjälper. Det kan exempelvis se ut såhär:

• Sitt ner för att meditera tillsammans och håll då händer.

• Den som hjälper drar in energin som ska frigöras genom händerna, vidare till hjärtchakrat och upp genom kronchakrat till Isak.

• På samma sätt som när tekniken utförs själv så kommer energiflödet att avta när processen är klar. Det är på samma sätt också möjligt att Isak kommer med ytterligare anvisningar om vad som behöver göras för att slutföra arbetet.

Att arbeta på detta sättet kan liknas vid en fördjupad form av bikt. Den som hjälper behöver vara noga med att enbart agera mottagare och kanal. Projicera inte egna känslor på situationen genom att exempelvis lägga in ytterligare förlåtelsesteg efter eget tycke. Förmedla enbart det som Isak säger.

Terapeutiskt skrivande

Vi människor har en tendens att gömma undan och förtränga sådant som vi tycker är jobbigt eller skäms för och det fräter sedan på oss inifrån. Samlar vi tillräckligt mycket på lager så förgör det oss till slut men även förhållandevis lite kan ge stora bekymmer. Vi blir förljugna, rädda och begränsade människor, oroliga för att bli påkomna eller att komma ihåg. När vi istället minns och törs blotta oss själva neutraliserar vi det som vi gömt undan.

Om du tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att rädda dig.
Om du inte tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att förgöra dig.
Jesus i Thomasevangeliet
Översatt från Elaine Pagels engelska översättning.

● ● ●

Under flera års tid var jag noga med att inte låta världar mötas. Å ena sidan arbetade jag med politik, å andra sidan hängav jag mig åt att läka och växa med hjälp av enteogener. Jag ljög inte men för att kunna göra båda var jag tvungen att dölja något som var in i själen viktigt för mig vilket med tiden fick mig att känna mig alltmer splittrad. Samtidigt fanns där en oro att jag skulle kunna bli avslöjad eller rentav utpressad.

Jag kom till en punkt då jag behövde smälta samman igen och ville samtidigt undanröja hållhakarna som människor kunde ha på mig. Så jag startade en blogg och började berätta allt det där som jag var orolig för att människor skulle få reda på om mig. Jag började med allt som hade med enteogener att göra men gick snart vidare till annat som ofta satt än längre in. Sådant som jag visste skulle väcka känslor, som kunde fördömas, förnekas, förringas eller förlöjligas. Jag skrev om andliga upplevelser, om dåliga val jag gjort och om situationer som jag skämts för.

Jag satt ofta där med en oro på gränsen till panik över en text som jag egentligen inte alls ville publicera. Och när jag kände den där oron så visste jag att just detta måste jag publicera. Det var samma sak varje gång. Oron innan jag publicerade och lättnaden efteråt. För var hemlighet som jag släppte fram gick jag lite lättare, var lite gladare och sov lite bättre.

I två års tid skrev jag med intentionen att integrera, läka och rensa ut. När vårdagjämningen kom det andra året var jag äntligen klar. Jag inbillar mig inte att jag är slutgiltigt färdig med att vända ut och in på mig själv för det här livet, men jag är inte längre splittrad och jag hyser ingen oro för att någon ska få reda på någonting om mig. Jag har mött och gjort upp med mitt förflutna.

Många människor sorterade bort sig själva ur mitt liv under den perioden samtidigt som andra tillkom och uppskattade ärligheten.

Sociala medier

Jag pratade med en kvinna som gjort någonting liknande men istället för att skriva en blogg hade hon börjat avslöja saker om sig själv på Facebook för att utmana sig själv att vara ärlig med vem hon är.
–  Jag kan nog ha gått lite väl långt ibland och berättat saker som folk verkligen inte ville höra men för mig var det en del av utmaningen, berättade hon för mig.

Precis som sociala medier gör det lätt för oss att skapa förljugna identiteter så gör de det också lätt för oss att vara ärliga och sårbara inför varandra. När vi är ärliga och sårbara så attraherar vi människor som också vågar vara ärliga och sårbara och alienerar de som inte vågar vara det. På så vis gör vi plats åt och odlar ärligare kontakter.

Det är dock kanaler som också dras med betydande bekymmer. Saker sparas och det är svårt att radera sådant som tillhör det förgångna. Människor med ont uppsåt kan försöka använda ens process mot en och förvränga det man sagt. I en annan tid eller annat sammanhang kan det man skrivit helt missförstås. Det kan därför ibland vara viktigt att begränsa ämnesvalen efter vilka man når.

Ett sätt att göra det på är att begränsa vem som kan läsa det man skriver, exempelvis till enbart vänner. Ett annat är att skapa en stängd grupp med det specifika syftet att dela det man skriver. På så vis har man kontroll över vem som släpps in och vänner kan själva välja om de vill följa med på resan. Väljer man att ha en blogg kan man sätta lösenord på den och vara selektiv med vilka som får det.

Gällande ämnesval kan man välja att hantera ämnen på olika sätt. Allt passar sig kanske inte att avhandlas på samma sätt och med samma människor. Jag menar inte att man ska begränsa ämnena man tar upp utan enbart att när så behövs finna olika utlopp för dem. Begränsar vi oss till att enbart ta upp vissa ämnen så begränsar vi också vår frigörelse till enbart de områdena.

När du har publik

Om du låter andra läsa det du skriver, kom ihåg varför du skriver. Poängen med att blotta oss är att befria oss från våra egna rädslor och begränsningar, inte att söka bekräftelse för att vi gör det. Huruvida någon läser, gillar eller kommenterar det du skriver är mindre viktigt.

Det viktiga för din läkning och ditt växande är att du är modig och utmanar dig själv. Att vara modig är inte att berätta det som väcker mest uppmärksamhet, utan att berätta det som skrämmer dig mest att avslöja.

Att skriva av sig

Det finns många sätt att skriva terapeutiskt som inte förlitar sig på en publik. För många fyller exempelvis dagboken en terapeutisk funktion.

När man har ett avgränsat område i livet som är bekymmersamt, såsom en skilsmässa eller ett dödsfall, kan det vara av värde att skriva specifikt kring det och konstruera sin egen ceremoni för att få till ett bra avslut.

Vid en skilsmässa kan man exempelvis skriva ner all ilska och besvikelse man hyser gentemot den andra personen, allt man behöver förlåta och allt man själv behöver förlåtelse för. Med allt som kan behöva uttryckas i en sådan situation så kan det vara ett arbete som tar flera månader. Någonstans är det dock viktigt att ett sådant arbete också får ett tydligt avslut så att vi inte använder processen som förevändning för att vältra oss i det som varit. Gör vi det så slutar skrivandet vara en del av lösningen och bidrar istället till problemet.

När allt är skrivet stänger vi processen. Ett klassiskt sätt att göra det på är att koppla loss från det som varit genom att symboliskt elda upp det vi skrivit och därefter önska alla inblandade gott i livet. Vilket sätt som passar dig bäst är upp till dig att komma underfund med.

Vid ett dödsfall skulle det istället kunna handla om att minnas och vara tacksam för det som varit för att därefter kunna säga farväl och fortsätta leva. Tillvägagångssättet vore i princip detsamma; att skriva avgränsat och med ett tydligt avslut, gärna med en ceremoni som markerar avslutet.

Tacksamhetsbrev

Vi har oerhört mycket att vara tacksamma för i livet men begriper det kanske inte alltid eftersom vi fokuserar på annat. Hur vi än gör det så gör det oss gott att stanna upp och vara tacksamma för allt livet ger oss möjlighet att uppleva.

Ett sätt att fokuserat arbeta med tacksamhet är att skriva ett tacksamhetsbrev till sig själv eller någon annan. Det kan vara särskilt förlösande om man befunnit sig i en långvarig konflikt eller annan låst position till en person och har svårt att se allt man har att vara tacksam för i den relationen. När vi styr om vårt fokus från konflikt till tacksamhet uppmärksammar och minns vi andra saker.

Det kan vara en stor utmaning att fokusera om så, särskilt när det finns mycket fientlighet och ilska. För att släppa sådana känslor helt rekommenderar jag att det kompletteras med en förlåtelsevandring.

När brevet är skrivet kan du själv välja om du vill ge det till personen som det berör eller om du vill avsluta skrivprocessen på annat sätt.

Reinkarnationscykeln

Först är man myra, sist träd.
Först är man man, sedan kvinna.
Ärkeängel Ismael

Riktigt så linjär är inte reinkarnationscykeln men som en förenklad beskrivning duger ärkeängel Ismaels beskrivning bra. Först är vi något, sedan något annat. Först utforskar vi en existens och när vi är klara med dess utmaningar går vi vidare till nästa. Och i den långa kedjan av existenser är människa bara en. Vi är inte kronan på verket eller varandets mitt utan snarare en av många livsyttringar som vi kommer att utforska. Medan några i det gärna skulle föreställa sig en hierarki så är det inte så jag får det beskrivet för mig. Det bara är.

Många känner en stark fascination inför eller tillhörighet med exempelvis djur, växter eller platser. Det är ofta för att de levt liv som det djuret, använt den växten tidigare eller haft andra liv på den platsen. Så kan det exempelvis vara när man känner att man hittat hem trots att man aldrig varit på platsen tidigare. Det skvallrar om att man visst varit det, om än inte i detta livet. Och samma är det med människor. Vi träffar någon som vi redan efter en kort tid upplever att vi känt hela livet. Att ödet fört oss samman. Det är ingen slump utan den människan har vi redan byggt en relation med sedan tidigare.

Varför återföds vi?

Vi är här för att uppleva alla aspekter av livet. I det finns inget ont eller gott utan bara olika upplevelser. Vår själ vill uppleva allt – sjukdom och lidande, glädje och dans. I den mänskliga upplevelsen vill vi gärna kategorisera saker som onda eller goda men i en existens som vill utforska varandets alla aspekter finns ingen sådan uppdelning. Saker bara är. I ett liv är vi slaven och i ett annat förslavaren. I ett är vi offret och i ett annat förtryckaren. Hela tiden ett växelspel för att själen ska få möjlighet att utforska alla aspekter och det växelspelet pågår naturligtvis inte enbart mellan liv utan också inom samma liv.

Vi är kort och gott här för att utforska livet och alla dess utmaningar. Det är vår uppgift i alltet. Ändå är våra liv väldigt olika för någon är här för att utforska kärlek medan en annan är här för att utforska ensamhet. Någon har levt många liv som människa och förfinar de sista aspekterna för att sedan söka sig vidare till att återfödas som något annat medan en annan precis blivit människa och undrar hur man egentligen ska bete sig som en.

Detta är alltet som speglar sig i sig själv. I början fanns bara alltet som ett. Inget var åtskilt. Det är svårt att sätta i ord. Vissa kallar det alltet, andra Gud. En vän som använder ordet Gud säger att “Det fetaste Gud någonsin gjort var att dela på sig.”. Det började med en delning som snabbt övergick till ytterligare delning, snabbt som en explosion likt Big Bang-teorin som med tiden utvecklades till den myriad av uttryck som alltet kan uttryckas på. Och genom denna myriad av uttryck upplever alltet sig själv.

Och där är vi, varje människa en skärva som låter alltet uppleva sig själv från ett lite annat perspektiv. Även om vi kan känna oss frikopplade, autonoma eller rent av ensamma så är vi inte det. Även som delar är vi del av alltet.

När vi mediterar, arbetar med enteogener eller gör annat fördjupat andligt arbete kan vi ibland nå tillståndet då separationen upphör. Där det inte finns någon skiljelinje mellan mig och trädet eller bäcken eller en annan människa. Där gränserna suddas ut och allt som kvarstår är alltet. Det är inget hållbart tillstånd för att leva ett liv men det är en inblick i vad vi egentligen är och kommer ifrån. Det är då vi förstår att allt är ett.  

Den mänskliga reinkarnationscykeln

Fokuserar vi enbart på processen då vi återföds som människor så finns det dels den fysiska tillvaron som vi befinner oss i just nu och dels den andra sidan där vår själ befinner sig mellan liv. Vad händer där, frågade jag en gång en betrodd andehjälpare. “Varandets skola fortsätter”, svarade den. Mycket mer än så kan jag inte säga om vad vi gör mellan liven då vi befinner oss på andra sidan.

När vi börjar bli redo att återfödas kommer vi överens med våra själsfränder om vilka utmaningar vi ska ta oss an, vilka relationer vi ska utforska tillsammans och vad vi vill lära oss. Kort och gott gör vi en skiss för vårt kommande liv och etablerar grundförutsättningarna för det. Vi kommer överens om vem som ska vara barn och vem som ska vara förälder, vem som ska vara vän och vem som ska vara fiende. Redan innan befruktningen är vi helt på det klara med var vi ska och längtan efter det fysiska livet är ofta mycket stark.

Vid befruktningen börjar själen sin vandring över till den fysiska kroppen. Själen kommer inte till kroppen vid ett tillfälle utan överförs långsamt under graviditetens gång. Under den tiden och särskilt i början är det fullt möjligt att ha kanaliserad kontakt med barnet. Redan efter ett par månader är så pass mycket av själen i den fysiska kroppen att det kan vara svårt att upprätthålla en sådan kontakt.

Som människa är det lätt att bli hemmablind inför hur fantastisk den fysiska upplevelsen är. Här i den materiella tillvaron kan vi äta, smaka, dansa, leka och lukta på saker. Vi kan känna dem med våra händer, leka med någons hår, kyssas och ha sex. Vi kan älska och hata och gå upp i limningen av förväntan. Allt det här är sådant som vi längtar efter att få uppleva igen när vi enbart är själ.

Med oss från våra tidigare liv har vi latenta färdigheter som om de återuppväcks gärna blommar ut i en talang. Den som exempelvis musicerat i många liv kommer att ha lätt att lära sig det även i detta. När vi tvärtom har exceptionellt svårt för att lära oss något så är det ofta för att vi faktiskt aldrig gjort det tidigare.

Men även livet har sitt slut och när kroppen dör lämnar själen. I bästa fall är övergången en lättnad. Det är exempelvis vanligt att någon älskad hämtar oss eller att vi upplever ett ljus som vi vill färdas mot. I nära anslutning till döden är det inte ovanligt att människor upplever en andlig kontakt med sina kära men när vandringen till den andra sidan påbörjats så upphör kontakten. Det händer helt enkelt för mycket annat för själen. Det kan ta månader eller ännu längre men när själen kommit över på andra sidan är det åter möjligt att ha kontakt.

Precis som barn under lång tid kan bibehålla en kontakt med andevärlden så kan en själ som vandrat över till den andra sidan under lång tid bibehålla en känsla för det fysiska livet. Den kan minnas ett mänskligt koncept såsom tid men ju längre den befinner sig på andra sidan, ju mer suddas det minnet ut.

Skulle själen av någon anledning inte vara redo att vandra vidare så kan den hamna i ett limbotillstånd mellan det fysiska livet och den andra sidan. I så fall kan den bli ett spöke eller en demon. Att vara ett spöke är ett förvirrande tillstånd för spöken har i vanliga fall inte förstått att de har dött. De virrar runt likt en dement människa och försöker hitta ut ur sitt limbotillstånd. En demon har däremot någonstans gjort ett aktivt val att hänge sig åt det destruktiva. Precis som en själ på andra sidan så börjar också demonen att längta efter den fysiska tillvaron och då kan den uppleva det genom att ta en människas kropp i besittning. Även från demontillståndet kan den komma vidare men det kräver ett aktivt val och ånger.

Jag vet inte om det finns liknande limbotillstånd från andevärlden till den fysiska upplevelsen.

Så som vi människor upplever tid kan tiden som själen befinner sig på andra sidan variera mycket. Vissa själar har bråttom tillbaka och kan då återvända inom loppet av ett decennium. Andra befinner sig på andra sidan i århundraden.

Själsvänner, -familjer och delning

Genom reinkarnationsprocessen skapar vi relationer och band till andra själar. Vi möts i liv efter liv för att utforska nya roller och tillstånd i förhållande till varandra och återsamlas sedan på andra sidan. Med tiden blir vi själsvänner och hittar gång på gång tillbaka till varandra.

I livet menar vi med själsvän ofta någon som vi får en djup kontakt med även på ett andligt plan. Ibland menar vi kanske även en romantisk relation. De kontakterna är oftast förhållandevist lätta att känna igen. Det kan emellertid vara bra att ha i åtanke att en del själsvänner är de vi tycker riktigt illa om i livet och de som sårat oss mest. För som sagt vill själen ha alla upplevelser, även de som vi i vår mänskliga upplevelse uppfattar som negativa. På andra sidan kommer vi därför överens med våra själsvänner om vilka trauman och hemskheter vi ska utsätta varandra för, för att prägla våra liv och ge oss de utmaningar som vi i vårt själstillstånd bestämt oss för att utforska i livet.

Nya själar tillkommer med tiden genom delning så vissa djupare själskontakter kommer också av att vi en gång i tiden varit del av samma själ. 

Våra själar kommer ursprungligen från olika platser eftersom de inte för evigt är bundna till en plats i universum utan kan emigrera. Själar som varit på jorden länge kan kännas rakt igenom jordbundna men även de kommer ursprungligen någon annanstans ifrån. De som kommit hit nyligen kan ibland kännas igen på att de känner sig ganska vilsna på jorden, inte riktigt förstår hur man fungerar som människa och längtar härifrån.

Här skulle man också kunna prata om själsfamiljer – själar som har liknande ursprung. En del människor verkar i mina ögon komma från en annan planet eftersom de resonerar så fullkomligt bakvänt jämfört med mig själv. Det är i en del fall en korrekt iakttagelse eftersom de faktiskt har ett annat ursprung.

Olika ursprung betyder naturligtvis inte att vi inte kan bli vänner eller själsvänner.

Missfall och abort

Det är ingen självklarhet att befruktning ska leda till ett fysiskt liv. Att inte födas på grund av missfall eller abort ingår också i den mänskliga upplevelsen. En själ kan ändå vara besviken över en möjlighet som inte gått i uppfyllelse men den far inte illa av det. Den kommer att få nya chanser.

Oles nät

XXX ILLUSTRATION XXX

En av de bättre illustrationerna av hur allt hänger samman har jag min vän Olof Dahlin att tacka för. Den består av ett antal ringar och från mitten löper linjer utåt i olika längder som delar upp ringarna i olikstora delar så att det liknar ett nät.

Utanför den yttersta ringen når inga linjer. Här finns ingen uppdelning. I detta tillstånd är allt ett.

Nästa ring är tudelad. Här har alltet delats i två delar och existensens motsatspar framträder. Ljus-mörker, ande-materia, manligt-kvinnligt.

För var ring vi går in mot mitten tilltar uppdelningarna och därmed komplexiteten. I realiteten är antalet ringar och uppdelningar obegränsat.

● ● ●

Ovanstående förklaring utgår från alltet och hur alltet delas upp i allt mindre beståndsdelar. Beståndsdelarna är alla del av alltet och tillsammans med varandra är de alltet.

När modellen tillämpas på den mänskliga reinkarnationscykeln blir det lättare att förstå vår nuvarande fysiska skepnad som blott ett av många uttryck som själen tagit sig. Som människa identifierar jag mig starkt med min nuvarande fysiska form men den är alltså bara ett litet fält långt in mot mitten av modellen.

När jag rör mig utåt längs cirklarna blir uppdelningarna större. Liv levda i olika epoker, som olika etniciteter, kön, sexuella läggningar etcetera. Och slutligen utanför den yttersta cirkeln är allt som min existens faktiskt är – min själ. Detta är vad jag ytterst är, om jag menar mig själv som begränsat till den här själen.

Om självmord

Självmord är också en del av den mänskliga upplevelsen och därför något vi alla kommer att uppleva i några liv. Följande text är en kanalisering av en vän till mig som begick självmord.

● ● ●

– Att begå självmord behöver inte vara dåligt. Det finns liv som är alltför svåra att leva. Liv som är meningen ska vara korta.
Hur var det att dö?
– Det var rått och räligt. Jag var rädd och jag dog inte snabbt.
Vad hände sen?
– Jesus kom för att hämta mig. Det var verkligen skönt.
Varför tog du livet av dig?
– Jag kunde inte leva. Detta livet var tvunget att bli kort. Men det är inte viktigt för jag kommer att återfödas igen snart. Det är synd om de som är kvar i smärtan efter min död men för mig var min död en oerhörd lättnad. Jag mår bra nu. Jag har gått över. Det var rätt val för mig.

Hamnar alla som begår självmord där du hamnat?
– Nej, många är förvirrade och tror att förvirringen och smärtan ska upphöra när de dör. Men den upphör inte. Den bara fortsätter och de får ta med sig förvirringen och smärtan till nästa liv.
– Det är helt enkelt mer komplext än att självmord är rätt eller fel. Som människor gör vi det lätt för oss genom att vara kategoriska men det hindrar oss från att se allt vad ett självmord kan vara.
– Det som kan sägas är att det vi inte tar itu med i detta livet kommer vi att möta i nästa. Att använda självmordet som en flykt för att slippa arbeta igenom något fungerar alltså inte. Men alla självmord är inte flykt. Ibland är man helt enkelt klar att gå vidare. Att begå självmord är också en lärdom som vi alla ska stifta bekantskap med någon gång.
– Att begå självmord kan också vara ett sätt att skilja sig från dåligt inflytande. Om man exempelvis blivit besatt så avlägsnas den inkräktande energin automatiskt när man dör. Det kan vara enda sättet att bli av med den.

Vad vill du säga till de som överväger självmord?
– Våga leva. Självmord är inte ett alternativ bland många. Det är ett avslut som leder till en omstart eller nystart. Det är synd att börja om på nytt och behöva gå igenom samma saker igen om problemet kunde ha lösts i livet.

Tack. 

Andlighet och religion

Vi satt i Pildammsparken i Malmö när jag fick förklarat för mig att religiösa människor också kunde vara andliga. Jag blev jag uppriktigt förvånad eftersom det för mig lät som en självmotsägelse.
– Inte kan väl den som har en genuin andlig kontakt och strävan söka sig till trossystem som sår splittring och begränsar kontakten med det gudomliga, tänkte jag.
– Jag måste hitta de religiösa människorna och fråga dem, var den naturliga följdtanken.

Det tog inte mer än 30 minuter så stod jag framför ett bord på Möllevångstorget där en kristen grupp bjöd på kaffe och bibelcitat. Jag drog ett citat ur burken, vecklade upp lappen och läste:

lapp

– Det var ett synnerligen tydligt budskap, fnissade jag för mig själv. Religiösa människor är dåligt sällskap.

Det har emellertid inte hindrat mig från att fortsatt nyfiket studera religiösa och deras sammanhang. Än har jag funnit få religiösa människor som jag bedömer har haft genuina andliga upplevelser. Deras längtan är ofta genuin men istället för att ha baserat sin tro på egen upplevelse så har de trasslat in sig i någon annans beskrivning av det gudomliga. Det yttrar sig i att de hänvisar till andras upplevelser som de läst eller hört om och inte sina egna.

Pingstpastor på besök

Sällan har detta varit mer iögonfallande för mig som när jag var ensam hemma hos mina svärföräldrar och deras pingstpastor ringde på dörren. Jag bjöd in honom på en kopp te och vårt samtal gled in på änglar.
– Tror du på änglar, frågade jag honom.
– Självklart, svarade han. Änglar finns på riktigt. Jag pratar ofta om dem i mina predikningar.
– Har du arbetat med änglar, frågade jag honom.
– Nej, svarade han och jag började märka en begynnande osäkerhet i hans röst.
– Har du pratat med dem?
– Nej.
– Har du känt av dem?
– Nej.
– Men hur kan du då tro dig veta att de finns?
– Det står så i Bibeln.

● ● ●

Tänk vad ofta vi predikar mångordat och övertygat om sådant vi själva aldrig upplevt. Det är ingalunda enbart inom religion som det sker men det är mycket tydligt just där. Istället för att veta bär vi omkring på andras föreställningar som i regel är lika ogrundade som våra egna.

Som någon som faktiskt har personlig kontakt med änglar, Isak (den de kristna kallar Jesus) och det de kallar Gud tycker jag att det känns jättemärkligt när någon som inte har det predikar för andra hur de ska förstå dylika entiteter och energier. Särskilt besynnerligt och väldigt mycket mer problematiskt blir det när de dessutom gör sig till uttolkare av deras vilja och pådyvlar sina åhörare detta. Det öppnar upp för manipulation, maktmissbruk och ger plats åt typen av människor som vill styra andra. Och till syvende och sist är det också det som för mig är mest iögonfallande med religioner. De är mänskliga skapelser som tjänar mänskliga intressen och har ofta lite med andlighet att göra.

Andligheten blir då en skör fasad som religionerna använder för att legitimera sin existens medan de i själva verket ägnar sig åt att kontrollera människor. Det märks särskilt tydligt när de ställs inför äkta andlighet. Då är deras instinktiva reaktion att kasta personen i lejongropen, spika upp vederbörande på ett kors, bränna den på ett bål, förinta dem till sista barn eller jaga dem till världens kant.

Därför är också egenupplevd andlighet så farlig för religionerna. Den undergräver deras legitimitet och tolkningsföreträde.

Gud är inte kristen
och inte jag heller.
Isak (Jesus)

Rädsla och förvirring

Jag var en gång i Vor Frue Kirke (Vårfrukyrkan) i Köpenhamn där jag mediterade med förhoppningen att förnimma andlig aktivitet i kyrkan. Men det var dött. Den enda ängeln där var gjord av marmor och Gud verkade inte bry sig nämnvärt om platsen.

Efter en stund accepterade jag att det inte var en plats för andlig kontakt men undrade för mig själv vad som då fanns där. Omedelbart kände jag människornas känslor. Jag satt uppe vid altaret och kände så himla mycket kärlek. Kärleken mellan människor som gifter sig. Det är en fantastisk slags glädjefylld kärlek som verkligen lämnar avtryck. Men efter hand framträdde också två andra mycket starka känslor som var inpräntade i rummet, nämligen rädsla och förvirring.

Kyrkan är en plats för människor. Det är inte en plats för änglar, Gud eller Isak (Jesus). Det är inte en plats för mirakler, kontakten med det högre eller ens en kraftplats. Det är en plats för människor, människors känslor och människors planer. Vi kan naturligtvis ha andliga kontakter i en kyrka också men det är i regel mycket lättare utanför den.

Charlataner

Det pratas ibland om charlataner i andliga eller religiösa sammanhang och jag varnar själv för bluffen som jag uppfattar religion att vara. Jag vill dock inte tro att de faktiska charlatanerna är särskilt många. Pingstpastorn som jag nämnde ovanför uppfattar jag exempelvis inte som en charlatan utan bara okunnig inför vad det är han faktiskt vet och därmed borde prata om. Att vara okunnig är inte att vara en charlatan. Att tro sig veta mer än vad man faktiskt vet är inte att vara en charlatan. Att överskatta sina förmågor, lita på sådant man hört eller vara någon annans nyttiga idiot är inte att vara en charlatan.

En charlatan är någon som falskeligen påstår sig ha kunskap eller förmågor och som vet att det de påstår är falskt. Det räcker inte med att det är falskt utan personen måste också veta att det är falskt. Först då är det ett bedrägeri.

Sådana människor finns och kan vara mycket farliga. Med medvetna manipulationer kan de styra och påverka väldigt många. De är dock få.

Den egna upplevelsen

Religion är att tro på någon annans upplevelse.
Andlighet är att ha din egen upplevelse.
Deepak Chopra

Andlighet är till sin natur egenupplevd. Annars är det inte andlighet utan skådespel.

Det är bara i den egna upplevelsen som vi faktiskt kan känna det gudomliga och dess plan för oss. För att få tillgång till den egna upplevelsen behöver vi släppa våra präster, gurus och mästare för att själva möta det som väntar på oss.