Handpåläggning

Handpåläggning eller healing kallas det när man kanaliserar kraft genom sig själv för att utföra energimässig läkning på sig själv eller andra. Det sker vanligtvis genom just händerna men behöver inte nödvändigtvis göra det. Sådana tekniker finns i många tappningar och traditioner. Medan handpåläggning och healing är generella termer så finns det specifika tekniker eller system med sina egna terminologier och föreställningar om hur detta går till.

Trauma ger upphov till blockeringar och störningar i energiflödet där smuts sedan har en tendens att samlas. När vi kanaliserar in energi från en högre kraft eller från ett högre plan kan detta rena och läka. Det är också möjligt att likt en dammsugare suga ut och skicka bort smuts.

De tekniker som jag använder har jag fått från svampen, från ärkeänglarna Ismael och Mikael, eller utvecklat själv.

Kanalisera läkandet

När man utför healing bör man inte ta av sin egen kraft eller ta in saker i sig själv, utan istället agera kanal. Den som tar av sin egen kraft tömmer sig medan den som tar in andras smuts själv behöver finna sätt att göra sig av med den. Det kan uppstå situationer då vi behöver göra undantag men de bör vara just det – undantag.

Arbetar vi med händerna görs detta exempelvis genom att vi kopplar samman handchakran, hjärtchakra och kronchakra. Suger vi ut något så görs det genom händerna och skickas sedan upp genom kronchakrat och dit vi vill förlägga det. Kanaliserar vi in kraft går energin i motsatt riktning. Har vi källan till vår kraft bakom oss kan det istället sugas ut eller skickas in via hjärtchakrat.

Hur vi än gör det är vi bara förmedlare av kraften, inte dess ursprung, och på så vis håller vi oss säkra i processen.

Att vara i kontakt med källan

Nyckeln till att framgångsrikt arbeta på det sättet är att man står i kontakt med källan till energin man arbetar med och bortom tvekan vet dess kraft. Jag kan exempelvis arbeta med ärkeängeln Ismael eftersom jag har en nära kontakt med honom. Hos mig finns ingen tvekan om hans existens för jag har pratat med honom, känt honom och upplevt vad han kan göra. För dig som läser detta är Ismael däremot förmodligen abstrakt; en karaktär på pränt som lika väl hade kunnat heta Fantomen. Oavsett vilken energi eller entitet du kallar in som hjälp i sådant arbete så behöver du veta att den bortom tvivel är sann. Det vet du inte förrän du har en personlig relation till den.

Få kan egentligen läka på det här sättet eftersom de flesta bär på tvivel som blockerar eller kraftigt reducerar deras förmåga. Istället arbetar de med självbedrägeri, placeboeffekten och att plantera förslag om läkning hos den de arbetar med. I många fall räcker det och uppnås läkning är allt i slutändan ändå gott. Det är dock inte samma sak som att arbeta i kontakt med en källa.

När vi har tillgång till källan är det viktigt att också kunna rikta kraften, vilket görs med fokus, intention och placering av kroppen.

Att prata med kroppen

Ett sätt att uppnå snarlika resultat men utan att kanalisera energi utifrån är att beröra och prata med kroppen. Jag har huvudsakligen gjort det för att lösa upp känslobarriärer som hindrar personen från att ta emot kärlek och har därför kallat det för kärleksfull beröring. Den är lika enkel som effektiv och kan användas såväl sexuellt som icke-sexuellt.

1. Rör vid människan kärleksfullt och anpassa beröringen efter området och vad du vill göra med energin där. Det kan exempelvis vara med lätt beröring, att greppa, knåda lätt, med handflata eller fingertoppar. Det kan vara att öka flödet, minska det eller ta bort något.

2. Ladda din beröring med kärlek genom att tyst för dig själv kontinuerligt säga det du vill ge i din beröring. Det kan exempelvis låta: “Kärlek… Kärlek… Kärlek… Du är vacker… Du är stark… Kärlek…” Låt samtalet genomsyra hela sessionen snarare än att bara säga det vid ett specifikt tillfälle.

Utförs detta med en partner kan exempelvis kyssar laddas på samma sätt.

Att rena sig själv

Även den som är bra på att kanalisera läkandet kan behöva rena sig efteråt. Därför bör en helare som arbetar på det sättet ha tekniker och verktyg för det ändamålet. Läs mer om renandetekniker.

ANDEVÄRLDEN

11. andevarlden web

Berättelsen om Ismael och Liv

Det var en kall höstdag när min dåvarande flickvän och jag besökte den ensligt belägna retreatgården som vi fått erbjudande om att ta hand om över vintern. Ägaren tog oss på en rundtur av platsen och det började skymma när vi åter styrde stegen mot värmen.
– Det står någon där nere, sa min flickvän och pekade mot ett buskage bakom huset.
Jag ansträngde mig men kunde inte se annat än växtlighet så jag avfärdade det.
– Jo, det verkar vara en man, insisterade hon utan att för den delen verka särskilt brydd över det.

En dryg månad senare flyttade vi in tillsammans med tre vänner. Det tog inte mer än ett par dagar innan två av dem kom till mig och berättade att de kände en vresig mans närvaro bakom huset. I sin ungdom hade en av dem använt anden i glaset för att prata med andar så vi bestämde oss för att se om vi kunde få kontakt den vägen.

Vi ritade upp en bräda med bokstäver, värmde ett glas, la våra fingrar på det och frågade om det var någon där. Omedelbart fick vi stark kontakt med två själar som berättade att de satt fast i den gamla jordkällaren bakom huset. En tredje själ, den vresige mannen, höll omedvetet kvar dem.

Under loppet av flera nätter klarnade bilden av vad som hänt. I huset bodde en gång i tiden en man, hans fru, deras son och en dräng. Frun dog i barnsäng varpå mannen blev arg, bitter och anklagade Gud för smärtan och saknaden. Hans grepp om verkligheten halkade. Några år senare var han ute och arbetade i skogen medan sonen och drängen reparerade taket till jordkällaren. När taket började ge vika ropade sonen efter pappan som snabbt kom springande. De begravdes alla tre i jordkällaren och dog. Mannen förstod inte att han var död utan vandrade runt vid huset och letade förtvivlat efter sin fru. I sin okontaktbarhet låste han de bägge andra själarna vid platsen.

Vi fick aldrig direktkontakt med mannen men däremot med hans fru som gått vidare till andra sidan. Hon bad oss att gå till ett gammalt altare på gården med ett kors och be till Gud att ta emot själarna som satt fast. Jag är inte kristen men insåg att vi behövde arbeta utifrån den tro som andarna hade, inte vår egen. Så kom det sig att vi pulsade ut i vintermörkret med ett hastigt hopsnickrat kors och några ljus för att be till något jag aldrig tidigare bett till.

Efter att tafatt ha mumlat till Gud i några minuter kände vi plötsligt en väldig närvaro som fick håren att resa sig.
– Kände ni också det där, frågade vi upphetsat varandra.
För att förstå vad som precis hänt tog vi oss in och satte oss åter vid brädan. Där fick vi kontakt med ärkeängeln Ismael som färdas genom kors och hjälper själar över till andra sidan. Hans energi var en helt annan än vad vi vant oss vid. Ismaels kraftfulla energi fyllde hela rummet och glaset sköt fram över brädan med tydliga instruktioner till oss.
– Imorgon bitti ska ni åka till kyrkan i Sankt Olof. Där ska ni be till Gud att ta emot själarna. Jag tar med dem dit och för dem sedan vidare därifrån.
– Men kyrkan är kanske inte öppen, invände jag.
– Det kommer den att vara, svarade Ismael. Ring dem på morgonen så öppnar de.

Nästa morgon ringde jag kyrkoförvaltningen. Egentligen höll kyrkan stängt vintertid men av en händelse var det en vaktmästare på plats. Han skulle öppna åt oss.

Vi åkte till kyrkan där vi följde Ismaels instruktioner och bad för själarna. Efter en stund kände vi en väldig lättnad.
– Nu är det nog klart, sa vi till varandra och åkte hem.
På gården kändes det som att platsen hade andats ut. För att försäkra oss om arbetet var slutfört tog vi åter kontakt med Ismael som bekräftade att själarna vandrat vidare.
– Det finns fortfarande ett avtryck kvar på platsen men det kommer att lätta helt inom några veckor, förklarade han.

För att avrunda samtalet frågade jag Ismael om han hade något mer att säga oss.
– Ja, svarade han. Sara, mamma. Och Daniel, pappa.
En rysning gick genom mig. Vi hade ju inga planer på att bli föräldrar än. Sedan sa Ismael:
– Vill ni prata med henne? Hon är här nu.

Där började samtalet med Liv, vår blivande dotter.

● ● ●

Där den här berättelsen tog sin början hade jag ingen uppfattning om en andevärld. Jag hade aldrig haft sådana upplevelser och det var inte heller något jag sökte efter eller ens ägnade en tanke.

Men som snabbt blev tydligt för mig den vintern finns det andra verkligheter än den materiella som vi till vardags upplever. Där finns det andar, änglar, spöken och allsköns hyss. Utöver det är livet som vi lever just nu bara ett bland många som vi har levt och våra själar möts på nytt i mänsklig skepnad i liv efter liv.

Dessa andra verkligheter är inte mindre verkliga, bara annorlunda jämfört med vad vi är vana vid. Här finns knutar att lösa, hjälp att få men också faror att lura.

Kunskapens fragmentariska natur

Precis som jag inte undersökt världens alla hörn och därför omöjligtvis kan ha en heltäckande förståelse av världens beskaffenhet inbillar jag mig inte att ha en heltäckande förståelse av andevärlden och dess invånare. Jag har enbart de fragment som mina egna upplevelser försett mig med. Därtill befinner jag mig just nu i en mänsklig upplevelse vilket ytterligare begränsar min förmåga att förstå en del koncept. För mig är exempelvis upplevelsen av tid högst verklig och därför svår att skilja mig ifrån. När jag får till mig information om exempelvis tid som skiljer sig från hur jag upplever den ligger den utanför min förståelse. Medan det ibland kan vara lockande att intellektuellt försöka begripa något obegripligt så finner jag det sällan särskilt givande. Därför har jag istället valt att acceptera att min mänskliga upplevelse begränsar min förståelse och att min förståelse av andevärlden är just fragmentarisk.

Detsamma kan naturligtvis sägas om allt som jag tar upp i den här boken och om alla människor och alla försök att förstå vår omvärld. All vår kunskap är fragmentarisk.

Jag har hört en del teorier där andevärlden delas upp och kategoriseras i dimensioner och på andra sätt men kan själv inte säga mycket om det eftersom jag inte haft den upplevelsen. För mig räcker det oftast att kort och gott kalla det för andevärlden, som motpol till den materiella världen som vi vanligtvis rör oss i.

Reinkarnationscykeln

Först är man myra, sist träd.
Först är man man, sedan kvinna.
Ärkeängel Ismael

Riktigt så linjär är inte reinkarnationscykeln men som en förenklad beskrivning duger ärkeängel Ismaels beskrivning bra. Först är vi något, sedan något annat. Först utforskar vi en existens och när vi är klara med dess utmaningar går vi vidare till nästa. Och i den långa kedjan av existenser är människa bara en. Vi är inte kronan på verket eller varandets mitt utan snarare en av många livsyttringar som vi kommer att utforska. Medan några i det gärna skulle föreställa sig en hierarki så är det inte så jag får det beskrivet för mig. Det bara är.

Många känner en stark fascination inför eller tillhörighet med exempelvis djur, växter eller platser. Det är ofta för att de levt liv som det djuret, använt den växten tidigare eller haft andra liv på den platsen. Så kan det exempelvis vara när man känner att man hittat hem trots att man aldrig varit på platsen tidigare. Det skvallrar om att man visst varit det, om än inte i detta livet. Och samma är det med människor. Vi träffar någon som vi redan efter en kort tid upplever att vi känt hela livet. Att ödet fört oss samman. Det är ingen slump utan den människan har vi redan byggt en relation med sedan tidigare.

Varför återföds vi?

Vi är här för att uppleva alla aspekter av livet. I det finns inget ont eller gott utan bara olika upplevelser. Vår själ vill uppleva allt – sjukdom och lidande, glädje och dans. I den mänskliga upplevelsen vill vi gärna kategorisera saker som onda eller goda men i en existens som vill utforska varandets alla aspekter finns ingen sådan uppdelning. Saker bara är. I ett liv är vi slaven och i ett annat förslavaren. I ett är vi offret och i ett annat förtryckaren. Hela tiden ett växelspel för att själen ska få möjlighet att utforska alla aspekter och det växelspelet pågår naturligtvis inte enbart mellan liv utan också inom samma liv.

Vi är kort och gott här för att utforska livet och alla dess utmaningar. Det är vår uppgift i alltet. Ändå är våra liv väldigt olika för någon är här för att utforska kärlek medan en annan är här för att utforska ensamhet. Någon har levt många liv som människa och förfinar de sista aspekterna för att sedan söka sig vidare till att återfödas som något annat medan en annan precis blivit människa och undrar hur man egentligen ska bete sig som en.

Detta är alltet som speglar sig i sig själv. I början fanns bara alltet som ett. Inget var åtskilt. Det är svårt att sätta i ord. Vissa kallar det alltet, andra Gud. En vän som använder ordet Gud säger att “Det fetaste Gud någonsin gjort var att dela på sig.”. Det började med en delning som snabbt övergick till ytterligare delning, snabbt som en explosion likt Big Bang-teorin som med tiden utvecklades till den myriad av uttryck som alltet kan uttryckas på. Och genom denna myriad av uttryck upplever alltet sig själv.

Och där är vi, varje människa en skärva som låter alltet uppleva sig själv från ett lite annat perspektiv. Även om vi kan känna oss frikopplade, autonoma eller rent av ensamma så är vi inte det. Även som delar är vi del av alltet.

När vi mediterar, arbetar med enteogener eller gör annat fördjupat andligt arbete kan vi ibland nå tillståndet då separationen upphör. Där det inte finns någon skiljelinje mellan mig och trädet eller bäcken eller en annan människa. Där gränserna suddas ut och allt som kvarstår är alltet. Det är inget hållbart tillstånd för att leva ett liv men det är en inblick i vad vi egentligen är och kommer ifrån. Det är då vi förstår att allt är ett.  

Den mänskliga reinkarnationscykeln

Fokuserar vi enbart på processen då vi återföds som människor så finns det dels den fysiska tillvaron som vi befinner oss i just nu och dels den andra sidan där vår själ befinner sig mellan liv. Vad händer där, frågade jag en gång en betrodd andehjälpare. “Varandets skola fortsätter”, svarade den. Mycket mer än så kan jag inte säga om vad vi gör mellan liven då vi befinner oss på andra sidan.

När vi börjar bli redo att återfödas kommer vi överens med våra själsfränder om vilka utmaningar vi ska ta oss an, vilka relationer vi ska utforska tillsammans och vad vi vill lära oss. Kort och gott gör vi en skiss för vårt kommande liv och etablerar grundförutsättningarna för det. Vi kommer överens om vem som ska vara barn och vem som ska vara förälder, vem som ska vara vän och vem som ska vara fiende. Redan innan befruktningen är vi helt på det klara med var vi ska och längtan efter det fysiska livet är ofta mycket stark.

Vid befruktningen börjar själen sin vandring över till den fysiska kroppen. Själen kommer inte till kroppen vid ett tillfälle utan överförs långsamt under graviditetens gång. Under den tiden och särskilt i början är det fullt möjligt att ha kanaliserad kontakt med barnet. Redan efter ett par månader är så pass mycket av själen i den fysiska kroppen att det kan vara svårt att upprätthålla en sådan kontakt.

Som människa är det lätt att bli hemmablind inför hur fantastisk den fysiska upplevelsen är. Här i den materiella tillvaron kan vi äta, smaka, dansa, leka och lukta på saker. Vi kan känna dem med våra händer, leka med någons hår, kyssas och ha sex. Vi kan älska och hata och gå upp i limningen av förväntan. Allt det här är sådant som vi längtar efter att få uppleva igen när vi enbart är själ.

Med oss från våra tidigare liv har vi latenta färdigheter som om de återuppväcks gärna blommar ut i en talang. Den som exempelvis musicerat i många liv kommer att ha lätt att lära sig det även i detta. När vi tvärtom har exceptionellt svårt för att lära oss något så är det ofta för att vi faktiskt aldrig gjort det tidigare.

Men även livet har sitt slut och när kroppen dör lämnar själen. I bästa fall är övergången en lättnad. Det är exempelvis vanligt att någon älskad hämtar oss eller att vi upplever ett ljus som vi vill färdas mot. I nära anslutning till döden är det inte ovanligt att människor upplever en andlig kontakt med sina kära men när vandringen till den andra sidan påbörjats så upphör kontakten. Det händer helt enkelt för mycket annat för själen. Det kan ta månader eller ännu längre men när själen kommit över på andra sidan är det åter möjligt att ha kontakt.

Precis som barn under lång tid kan bibehålla en kontakt med andevärlden så kan en själ som vandrat över till den andra sidan under lång tid bibehålla en känsla för det fysiska livet. Den kan minnas ett mänskligt koncept såsom tid men ju längre den befinner sig på andra sidan, ju mer suddas det minnet ut.

Skulle själen av någon anledning inte vara redo att vandra vidare så kan den hamna i ett limbotillstånd mellan det fysiska livet och den andra sidan. I så fall kan den bli ett spöke eller en demon. Att vara ett spöke är ett förvirrande tillstånd för spöken har i vanliga fall inte förstått att de har dött. De virrar runt likt en dement människa och försöker hitta ut ur sitt limbotillstånd. En demon har däremot någonstans gjort ett aktivt val att hänge sig åt det destruktiva. Precis som en själ på andra sidan så börjar också demonen att längta efter den fysiska tillvaron och då kan den uppleva det genom att ta en människas kropp i besittning. Även från demontillståndet kan den komma vidare men det kräver ett aktivt val och ånger.

Jag vet inte om det finns liknande limbotillstånd från andevärlden till den fysiska upplevelsen.

Så som vi människor upplever tid kan tiden som själen befinner sig på andra sidan variera mycket. Vissa själar har bråttom tillbaka och kan då återvända inom loppet av ett decennium. Andra befinner sig på andra sidan i århundraden.

Själsvänner, -familjer och delning

Genom reinkarnationsprocessen skapar vi relationer och band till andra själar. Vi möts i liv efter liv för att utforska nya roller och tillstånd i förhållande till varandra och återsamlas sedan på andra sidan. Med tiden blir vi själsvänner och hittar gång på gång tillbaka till varandra.

I livet menar vi med själsvän ofta någon som vi får en djup kontakt med även på ett andligt plan. Ibland menar vi kanske även en romantisk relation. De kontakterna är oftast förhållandevist lätta att känna igen. Det kan emellertid vara bra att ha i åtanke att en del själsvänner är de vi tycker riktigt illa om i livet och de som sårat oss mest. För som sagt vill själen ha alla upplevelser, även de som vi i vår mänskliga upplevelse uppfattar som negativa. På andra sidan kommer vi därför överens med våra själsvänner om vilka trauman och hemskheter vi ska utsätta varandra för, för att prägla våra liv och ge oss de utmaningar som vi i vårt själstillstånd bestämt oss för att utforska i livet.

Nya själar tillkommer med tiden genom delning så vissa djupare själskontakter kommer också av att vi en gång i tiden varit del av samma själ. 

Våra själar kommer ursprungligen från olika platser eftersom de inte för evigt är bundna till en plats i universum utan kan emigrera. Själar som varit på jorden länge kan kännas rakt igenom jordbundna men även de kommer ursprungligen någon annanstans ifrån. De som kommit hit nyligen kan ibland kännas igen på att de känner sig ganska vilsna på jorden, inte riktigt förstår hur man fungerar som människa och längtar härifrån.

Här skulle man också kunna prata om själsfamiljer – själar som har liknande ursprung. En del människor verkar i mina ögon komma från en annan planet eftersom de resonerar så fullkomligt bakvänt jämfört med mig själv. Det är i en del fall en korrekt iakttagelse eftersom de faktiskt har ett annat ursprung.

Olika ursprung betyder naturligtvis inte att vi inte kan bli vänner eller själsvänner.

Missfall och abort

Det är ingen självklarhet att befruktning ska leda till ett fysiskt liv. Att inte födas på grund av missfall eller abort ingår också i den mänskliga upplevelsen. En själ kan ändå vara besviken över en möjlighet som inte gått i uppfyllelse men den far inte illa av det. Den kommer att få nya chanser.

Oles nät

XXX ILLUSTRATION XXX

En av de bättre illustrationerna av hur allt hänger samman har jag min vän Olof Dahlin att tacka för. Den består av ett antal ringar och från mitten löper linjer utåt i olika längder som delar upp ringarna i olikstora delar så att det liknar ett nät.

Utanför den yttersta ringen når inga linjer. Här finns ingen uppdelning. I detta tillstånd är allt ett.

Nästa ring är tudelad. Här har alltet delats i två delar och existensens motsatspar framträder. Ljus-mörker, ande-materia, manligt-kvinnligt.

För var ring vi går in mot mitten tilltar uppdelningarna och därmed komplexiteten. I realiteten är antalet ringar och uppdelningar obegränsat.

● ● ●

Ovanstående förklaring utgår från alltet och hur alltet delas upp i allt mindre beståndsdelar. Beståndsdelarna är alla del av alltet och tillsammans med varandra är de alltet.

När modellen tillämpas på den mänskliga reinkarnationscykeln blir det lättare att förstå vår nuvarande fysiska skepnad som blott ett av många uttryck som själen tagit sig. Som människa identifierar jag mig starkt med min nuvarande fysiska form men den är alltså bara ett litet fält långt in mot mitten av modellen.

När jag rör mig utåt längs cirklarna blir uppdelningarna större. Liv levda i olika epoker, som olika etniciteter, kön, sexuella läggningar etcetera. Och slutligen utanför den yttersta cirkeln är allt som min existens faktiskt är – min själ. Detta är vad jag ytterst är, om jag menar mig själv som begränsat till den här själen.

Att hjälpa själen vidare

När en människa dör frigörs själen från kroppen. Eventuella parasiterande energier frigörs samtidigt eftersom de parasiterat på kroppen och inte på själen. I normala fall börjar själen då röra sig över till andra sidan. Vanliga upplevelser av det är att själen hämtas av själsvänner eller lärare som hjälper den över eller att själen vandrar mot ett ljus eller någon slags portal.

I vissa fall fastnar dock själen och blir vad jag skulle kalla för ett spöke. I de fall jag sett så hänger det samman med ett trauma eller något olöst i livet som gör att själen klamrar sig fast och inte klarar av att gå vidare. Det kan bero på en hastig eller traumatisk bortgång men kan också härröra från trauman och föreställningar långt tidigare i livet. I berättelsen om Ismael och Liv sitter exempelvis själen fast på grund av ett trauma som hänt flera år tidigare när mannens fru dött i barnsäng. Han befann sig sedan dess i ett depressivt förtvivlat tillstånd, tog avstånd från Gud och när han själv dog satt han fortfarande så fast i det att han inte förmådde vandra vidare.

Ett spöke är inte själv medveten om att den är död men kan vara medveten om att den sitter fast och behöver hjälp att ta sig vidare. Ett spöke är inte något ont och ingenting att vara rädd för. Det är en människas själ som inte förmått ta sig vidare och ska hjälpas vidare med samma kärlek som vi hjälper en medmänniska som sitter fast.

Inför en ytterst förvirrande tillvaro kan spöken liksom människor reagera olika. Vissa kan vara arga och utåtagerande medan andra blir introverta. Men inte heller ett argt och utåtagerande spöke är någonting att vara rädd för eftersom ilskan snarare är uttryck för frustration än illvilja.

Att släppa taget och ta farväl

När en människa ska dö finns det mycket den och vi kan göra för att den ska vandra vidare. Som döende är det gott att ha avslutat våra affärer här i den fysiska tillvaron. Förlåt det som behöver förlåtas, läk det som behöver läkas och släpp taget om det som behöver släppas taget om. Förlika dig med döden och välkomna den.

Döden är inte yxan som hugger ner trädet
utan äpplet som växer på det.
Osho

Som närstående kan vi hjälpa med mycket av det som behöver lösas inför döden. Om personen är för stolt för att själv ta initiativ kan vi exempelvis öppna upp för en förlåtelseprocess. Om personen oroar sig för något som den själv inte kan ordna så kan vi göra det åt den. Just därför är närvaron i slutskedet särskilt viktigt då vi kan hjälpa till att lätta de bördor och bekymmer som människan klamrar sig fast vid i sin rädsla inför döden.

När döden är nära förestående är det gott att försäkra dem om att allt kommer att bli bra, att de är älskade och kommer att vara ihågkomna med kärlek. Framförallt är det bra att påminna dem om att släppa taget. Att det är okej att göra det.

Om du ska hjälpa en person att vandra vidare är det viktigt att stötta dem utifrån deras tro och föreställning. Tror personen på ett liv efter detta kan det vara bra att påminna den att gå mot ljuset eller följa med den som hämtar dem. Om den tror att den behöver att en präst läser bön över dem, be då en präst göra det. Tror den inte på något sådant så ska du inte i det läget försöka föra in dina egna föreställningar. Detta är den personens ögonblick, inte ditt.

Om du inte kan vara fysiskt närvarande med personen så kan du göra arbetet telepatiskt. Du kan därtill frigöra energi genom att göra ditt eget förlåtelsearbete i förhållande till personen, städa upp relationen, be böner eller be avlidna anhöriga till den som ska dö att hjälpa vid övergången. Det är dock viktigt att alltid göra det på ett sätt som är respektfullt gentemot den som ska dö och utan att inkräkta på eller försöka ändra den personens tro.

Efter personen dött kan det också vara på sin plats att hålla någon slags övergångsceremoni där vi får möjlighet att säga farväl och uttrycka tacksamhet. Detta sker exempelvis vid en begravning men vi kan också skapa en egen personlig ceremoni för ändamålet.

Om människan har gjort det nödvändiga i att reda ut det som behövts och förlikat sig med döden och därtill fått stödet att släppa taget är risken att själen fastnar försumbar.

Om själen fastnar

Skulle själen fastna och bli ett spöke så kan vi som jag tidigare nämnt hjälpa den vidare. Jag har ingen metod i punktform för det utan förlitar mig på intuitionen att leda mig rätt. De delar som jag tar upp nedan gäller oavsett om själen nyligen fastnat eller suttit fast i hundratals år.

Förstå traumat. Om en själ fastnat blir det lättare för mig att hjälpa om jag förstår traumat som gjort att den inte kunnat vandra vidare. Finns det något jag kan göra för att lätta det traumat? Finns det något som behöver sägas eller ställas tillrätta?

Återknyt kontakten. I en del fall kan själen behöva återknyta kontakten med någon som är relevant i förhållande till traumat. I berättelsen om Ismael och Liv var det exempelvis viktigt för själen att återknyta kontakten med sin älskade som redan vandrat vidare till andra sidan. I andra fall kan det vara till lättnad att återknyta kontakten med någon som fortfarande befinner sig i livet och som själen som fastnat oroar sig för.

Få hjälp från andra sidan. Slutligen är det till hjälp att söka stöd från den andra sidan. Det kan som jag tidigare nämnt vara till gagn att avlidna närstående till själen som sitter fast möter upp den. Den yttersta hjälpen jag arbetar med är dock ärkeängeln Ismael som är ärkeängeln som styr över liv, död, övergång och pånyttfödelse. Det är hans uppgift att lotsa själar över till den andra sidan och han ger den vägledning jag behöver för att bistå honom i det. 

Övergångsceremoni. I arbetet att lotsa en själ över kan det vara till hjälp att skapa en egen ceremoni för ändamålet där själen överlämnas till exempelvis Ismael att föras över till andra sidan. Det kan också ge oss själva en möjlighet att avsluta sådant som behöver avslutas, säga farväl och uttrycka tacksamhet.

Att avlägsna parasiterande energier

Arbetet att avlägsna en parasiterande energi kan te sig väldigt olika från fall till fall men förmodligen kommer följande sju steg på ett eller annat sätt finnas med.

Identifiera

Innan vi ens tänker tanken att avlägsna något behöver vi bli medvetna om att det finns något att avlägsna. Den som bär på en parasiterande energi är i många fall själv medveten om det. Det är emellertid inte självklart att den har orden för att beskriva det.

Den som kan se eller känna av sådana energier kan exempelvis plocka upp det i personens beteende eller i vad den säger. Parasiterande energier med högt medvetande syns ofta tydligare eftersom de är mer utåtagerande men de försöker i många fall också aktivt att dölja sig. Jag upplever att den syns tydligare när 1. den tror att ingen tittar, eller 2. den känner sig trängd. Är den vaksam och inte känner sig trängd har den bättre förutsättningar att hålla fasaden uppe.

När det finns en inkräktande energi med hög medvetenhet kan det synas i ögonen. Det syns då att något där inne tittar ut på en. När en parasit vet att den är påkommen beror dess respons på om den ser en som ett hot eller någon som kan utnyttjas. Bedömer den att personen som ser den är ett hot kan den exempelvis gripas av panik, försöka fly, bli aggressiv eller försöka förmå värden att rädda den. Bedömer den istället att personen som ser den är någon som kan utnyttjas kan den istället bli manipulativ på bombastiskt, insmickrande eller hotfullt sätt. Oavsett vilket så kan detta vara en farlig situation.

Förarbete

När vi vet att det finns en inkräktande energi kan vi gå vidare till att göra det nödvändiga förarbetet för att avlägsna den. Det arbetet kan pågå i månader och jag utgår här från en situation där personen som bär på parasiten är medveten om, vill bli av med den och själv är aktiv i arbetet.

Ett första steg inför ett avlägsnande kan vara att kartlägga den. Några bra frågor kan exempelvis vara:

• Var i kroppen befinner den sig?

• Hur kom den in? Är den kopplad till ett specifikt trauma?

• Hur känns den igen? Agerar den på något särskilt sätt?

• Är den själv?

Den kartläggningen görs med fördel till stor del av värden själv.

När vi genom observation lärt oss så mycket vi kan om parasiten kan det vara på sin plats att ta kontakt med den. Detta kan exempelvis göras i ett meditativt tillstånd. Berätta för den att den inte är välkommen och att den kommer att avlägsnas. Här kommer parasiten förmodligen att göra allt den kan för att manipulera värden att behålla parasiten. Den kommer rent av att försöka övertyga värden om att ett avlägsnande kommer att leda till att värden dör.

Detta steg kan utföras av värden själv eller tillsammans med någon som ska hjälpa till att avlägsna parasiten. Steget är lämpligt om den som bär på parasiten själv är så pass stabil och hängiven att den kan lägga märke till och stå emot manipulationerna.

I förarbetet kan också ingå livsstilsförändringar som stärker personen som bär på parasiten. En parasiterande energi har i många fall fört in ohälsosamma livsstilsval som försvagar personen och gör den mer lättmanipulerad. Positiva livsstilsval som stärker personen och försvagar den parasiterande energins makt över den kan exempelvis vara att stärka kärleksfulla relationer, äta nyttig mat, sova ordentligt, städa omkring sig och att vara noga med musikval, mediekonsumtion och kläder.

Inför själva utrensningen av parasiten är det bra att trötta ut den fysiska kroppen. Skulle parasiten ta kontroll över kroppen och bli våldsam eller försöka fly är situationen betydligt mycket mer hanterbar. Detta kan göras med särskild diet, fasta eller att personen tar ut sig fysiskt före sessionen. Skulle det behövas kan personen hållas fast.

Kom överens på förhand om hur ni hanterar en sådan situation.

Spåra

Vid själva avlägsnandet behöver parasiten lokaliseras. Den har en boning i kroppen; en plats där den har bitit sig fast. Släpper den taget behöver man dock hålla koll på var den tar vägen då den gärna försöker gömma sig på ett nytt ställe. Är man flera som arbetar med att avlägsna är det inte ovanligt att dela upp arbetsuppgifterna så att en spårar, en avlägsnar, med mera. Det är dock fullt möjligt att göra själv och är värden dessutom vid sådant medvetande och så pass hängiven att den kan vara behjälplig är mycket vunnet.

Få den att släppa taget

När vi vet var parasiten sitter behöver vi få den att släppa taget. Själv gör jag det genom att kanalisera energi från ärkeängeln Mikael eller Ismael genom händerna till området det gäller. När parasiten släpper taget behöver vi hålla koll på var den befinner sig. I det här läget vet parasiten att dess avlägsnande är nära förestående och den kan försöka fly situationen eller lura värden att den redan avlägsnats. Var vaksam och fortsätt spåra den.

Plocka ut den

Det finns flera sätt att slutligen plocka ut en energi. Det kan exempelvis göras genom att:

• Föra ut den genom fötterna eller händerna rakt ner till moder jord.

• Fånga den i en kristall genom att värden exempelvis håller i en kristall avsedd för ändamålet.

• Be en ärkeängel föra bort den.

• Kräkas ut den. Kan värden själv inte kräkas ut den kan den som hjälper göra det åt den.

Ett avlägsnande kan bestå av flera av dessa punkter.

Rena

Under arbetets gång och efter det att parasiten är bortplockad är det på sin plats att rena såväl platsen som verktygen och människorna som är inblandade. Om man använder en kristall eller liknande för att fånga energin är det viktigt att också rena den på ett sätt så att parasiten inte kan göra mer skada.

Efter själva utrensningen är gjord kan det också vara bra att ceremoniellt rena och tacka exempelvis genom att bada, meditera, tacka platsen, tacka hjälpare, krama träd och liknande.

Stänga dörren och eftervård

När vi lyckats ta bort en parasiterande energi uppstår det ett tomrum och vi behöver vara på vår vakt för att inte bjuda in nya energier att ta dess plats. Vi behöver inte bara slänga ut inkräktaren utan också stänga dörren för nya inkräktare. Här är några saker som vi kan göra för att stänga dörren:

1. Löftet till dig själv. Lova dig själv att göra allt i din makt att hålla parasiterande energier borta. Säg högt att ingen sådan energi är välkommen i din kropp.

2. Försvara dig. Var observant på din kropp, dina känslor och sinnesstämning. Om du upplever att du är under attack så kalla in beskydd, säg bestämt att inga sådana energier är välkomna och håll dörren stängd för dem. Skulle du uppleva ett behov så komplettera detta med andra tekniker och verktyg såsom bön, skyddsamuletter och liknande.

3. Stärk immunförsvaret. Vi bör generellt stärka vårt försvar genom att göra sådant som får oss att må bra, känna tillit och livsglädje. Fyll på med god energi.

4. Ändra vanor. När vi burit på en parasiterande energi en längre tid finns det sannolikt negativa vanor och tankemönster som den befäst i oss. Att parasiten avlägsnas innebär inte att dessa mönster också avlägsnas. Genom kontinuerlig observation och omprogrammering kan vi bryta dessa.

5. Lös de underliggande orsakerna. Vi drar på oss parasiterande energier vid trauma och liknande situationer. När vi går tillbaka och läker det som en gång öppnade upp dörren stänger vi den igen. Då kan parasiter inte längre använda våra osäkerheter för att åter smyga sig in.

Genomlysa med Ismael

Jag låg en kväll och skulle sova när ärkeängeln Ismael började prata med mig.
– Du har en inkräktande energi i din kropp.
Han visade mig inkräktaren som kramade åt om mitt hjärta som en näve. Den hade varit med mig i två veckor.
– Kan du ta bort den? frågade jag.

Jag låg i Ismaels famn och från hans bröst sken en energi som genomlyste min kropp. Tio sekunder senare var inkräktaren borta och en fridfullhet infann sig såväl inom som runt mig.
– Var det så enkelt?
– Ja. Det enda du behöver göra är att be om det och uppriktigt veta att det ligger i min makt att göra det. Eftersom du vet det så kan du be om den hjälp du behöver.
– Som när bibelns Jesus säger att allt människan behöver göra är att tro så ska han läka dem?
– Ja, exakt. När du arbetar med en högre makt så behöver du bara tro på den för att den ska kunna arbeta genom dig. Men märk väl, tro i bemärkelsen att veta. När du kallar in en högre makt behöver du veta att den kommer att infinna sig. Jesus hade lätt att utföra läkande på det sättet eftersom han var fullkomligt klar över att Gud fanns och hade verklig makt. Anledningen till att det finns få som kan läka på det sättet är att det är få som fullkomligt vet. De flesta bär på tvivel och föreställningar som blockerar dem även när de inbillar sig att de verkligen tror.

Han fortsatte:
– De flesta som säger sig tro gör så utan att veta. De har ingen egen upplevelse utan förlitar sig på andras påståenden om hur världen fungerar. Många läser alltför mycket och tar till sig andras tankevärldar som sina egna. Dessa människor vet inte.

En fysisk rening

Första gången jag drabbades av ett gallstensanfall trodde jag att det var en hjärtattack och fick åka ambulans till sjukhuset. Därefter kom attackerna regelbundet; varje eller varannan vecka. De ville operera mig men jag ville prova andra metoder först. Jag lärde mig att meditera och andas igenom attackerna och att lösa upp smärtan med citron. Rensningar av lever och gallblåsa hjälpte tillfälligt men besvären återkom alltid inom en månad. Detta pågick i mer än ett halvårs tid.

● ● ●

Nästa kväll såg jag fram emot att gå och lägga mig. Jag gjorde mina toalettbestyr, satte mig i sängen och fick omedelbart kontakt med Ismael som upplevdes tätt bakom och överlappande med mig.
– Jag undrar om vi kan göra om det som vi gjorde igår. Typ att scanna hela mig och plocka bort sånt som inte ska vara där.
– Vi plockade bort den igår. Det finns inget mer.

Lite besviken frågade jag:
– Kan du något annat som vi kan prova?
Ett skratt bröt fram.
– Jag kan en hel del.

Ett bubblande gick genom hela magen och efter någon minut var jag akut kissnödig. Kisset var påtagligt mörkt. En fysisk rening från icke-gynnsamma parasiter, bakterier och andra ämnen, förklarade Ismael.
– Så du kan hjälpa med fysisk rening också? frågade jag när jag kom tillbaka från toaletten.
– Självklart. Du behöver bara be om det så hjälper jag dig.

Efter det upphörde gallstensanfallen.

Att genomlysa ett rum

Mina barn hade emellanåt sovit mycket oroligt så en kväll frågade jag om det gick att genomlysa ett rum på samma sätt som Ismael genomlyst mig.
– Ja, absolut.
Han upplevdes bakom mig och sken genom mig ut i rummet.

– I fotänden av undersängen finns en rädd en. Jag tar bort den.
Det gick så snabbt att jag inte hann fråga något om den. Känslan i rummet lättade.
– Hittar du några fler? frågade jag.
– Nej, det var bara den.

Under en halv minut, allt som allt.

Trauma hos en bebis

Jag låg bredvid bebisen och frågade Ismael om jag fick genomlysa den för att befria honom från tidiga jobbiga upplevelser. Jag la handen på honom, han skakade till och för mitt inre rusade en mängd för mig obekanta jobbiga upplevelser förbi och upplöstes. Det hela var över på tio sekunder och sedan blev bebisen ledsen av plötsligheten.

– Jag trodde inte att han skulle ha hunnit samla på sig så mycket än, sa jag till Ismael.
– Allt är inte härifrån. Vägen ner till att födas i den här världen är lång och tiden när man ligger i magen är ansträngande. Att födas är att komma till en helt annan värld. Där är missförstånden många och ger inte sällan plats för gråt. Det kan finnas mycket att rensa även på ett litet barn för den har varit med om saker.