Etikett: ande

MEDITATION OCH
MEDVETEN NÄRVARO

8. meditation web

Meditation

– Hur är det med din son? Är han fortfarande arbetslös?
– Sist jag hörde hade han börjat med meditation.
– Jaha, vad är det då?
– Jag vet inte riktigt, men det är ju bättre än att han sitter och gör ingenting.

Vad är meditation?

Ursprungligen kom ordet meditation från latinet via franskan och betydde då att kontemplera, begrunda, reflektera och fundera över. I latinet användes det mer aktivt att betyda studera, öva eller planera. Med senare österländska och nyandliga influenser har det i högre utsträckning kommit att handla om att stilla sinnet och finna inre frid.

Eftersom ordet meditation används i många olika sammanhang kan innebörden skilja sig väsentligt åt. Det används idag för att exempelvis beskriva tekniker för att uppnå inre tystnad, avslappning, introspektion, visualisering, kontemplation, bön och kommunikation med något högre eller inre.

Meditation eller meditativt tillstånd

Jag skiljer på meditation och meditativt tillstånd.

Meditation. Med meditation stillar vi sinnet och kan på sikt uppnå en inre tystnad. Inget annat eftersträvas även om listan på andra effekter kan göras lång.

Meditativt tillstånd. När vi mediterar så kan vi uppnå ett meditativt tillstånd där vi har lyckats stilla eller stänga av det mentala tjatter som annars pågår inom oss. Vi kan sedan använda det tillståndet för att göra andra saker, såsom att:
• tänka klarare kring något, planera
• visualisera
• kommunicera med oss själva, något högre eller andevärlden
• arbeta terapeutiskt
• öka vår mottaglighet/känslighet

Medvetenhet och fokus

Du bör meditera 20 minuter om dagen.
Förutom om du är för upptagen.
Då bör du meditera i en timme.
Buddistiskt talesätt

För den som har alldeles för mycket att göra kan det kännas slösaktigt att lägga en timme på att meditera. Men ingen tid är egentligen bättre än just då. Det meditativa tillståndet kännetecknas av en hög grad av medvetenhet och klarhet samt färre mentala distraktioner vilket gör det ypperligt för uppgifter som kräver närvaro och fokus. Virrvarret i hjärnan reds ut och arbetet går sedan mycket smidigare.

Det undermedvetna och andra verkligheter

Jag småpratade med en tjej när en annan person kom fram och frågade om vi visste något om meditation.
– Ja, svarade vi i mun på varandra, varpå personen undrade vad vi kunde berätta.
Jag märkte att tjejen hade något att säga om saken och är nyfiken på andras upplevelser så jag lyssnade.

– Det är jättefarligt! Du kan hamna i en psykos. Man går in i andra medvetandetillstånd och många hittar aldrig ut igen. Man öppnar upp för allt ont man någonsin utsatts för och det är, som du förstår, svårt för någon som översköljs av alla dessa begravda trauman att inte hamna i en psykos. Så lita på mig, håll dig borta från meditation. Det är verkligen ingenting för vanliga människor att prova. Det är något som bara några få kan hantera, sa hon.

● ● ●

Det finns en utbredd rädsla i samhället för att få tillgång till det undermedvetna. Tanken är att vi under livets gång stoppat undan så mycket skräp att minsta skymt riskerar att leda till psykos och att vi därför helt borde undvika det undermedvetna. Den som vet med sig att den har bagage undanstoppat som den under inga omständigheter vill komma i kontakt med bör kanske inte ägna sig åt meditation. När vi mediterar finns det nämligen en möjlighet att vi blir medvetna om sådant som vi försökt förtränga.

Personligen tycker jag emellertid inte att det undermedvetna ska undvikas. Den som har stoppat undan jobbigheter behöver framförallt öppna upp och vädra ut. När vi gör oss kvitt vårt bagage läker vi och kommer vidare i livet. Att undvika det undermedvetna är att undvika läkning och det vi fortsätter att vara omedvetna om styr oss.

Många hyser liknande rädslor inför andra medvetandetillstånd. De är exempelvis rädda att förlora kontrollen eller få kontakt med andar. Den som är rädd bör inte meditera förrän den tagit itu med rädslorna eller skaffat sig strategier för att känna sig trygg.

När vi mediterar vill vi stilla sinnet för att kunna vara mer närvarande vilket mycket riktigt är ett annat medvetandetillstånd än vad många är vana vid. Där kommer emellertid rädslan för att förlora kontrollen på skam eftersom kontrollen ju faktiskt ökar.

Det människor faktiskt är rädda för är att förlora kontrollen inför negativa medvetandetillstånd. Den risken finns i princip enbart när vi vägrar ta itu med det som kommer upp. När vi är rädda och försöker fly från det som vi tycker är obehagligt kan vi, om vi är oförsiktiga, hamna i negativa tankebanor som är svåra att bryta. Det bästa sättet att hantera obehagligheter är att undersöka och göra upp med dem och den som inte är beredd att göra det skulle jag inte rekommendera att meditera.

Att få kontakt med andevärlden är vanligtvis lättare i ett meditativt tillstånd. Den som är rädd för andekontakter kan därför ha anledning att inte meditera. Oönskade kontakter är dock förhållandevis ovanliga.

När det är nog

Meditation är medicin, inte ett praktiserande.
När dörren är öppen – sluta ringa på klockan.
Alan Watts

Många tänker att meditation ska göras till daglig övning. Medan det kan finnas anledning att meditera regelbundet under en längre tid så är det ingalunda så att daglig meditation bör vara en självklar strävan. Hur länge och på vilket sätt man väljer att meditera ska anpassas till ändamålet.

Anden i glaset

Jag introducerades till andevärlden med verktyget Anden i glaset eller Ouija som en snarlik variant också kallas. Det är ett verktyg som jag använt flitigt men nuförtiden sköter jag sådana kontakter på andra sätt. Jag tycker dock fortfarande att Anden i glaset har många förtjänster. Framförallt är det ett bra verktyg för nybörjare.

Upplägget är enkelt. I dess enklaste utformning är det ett papper med alfabetets alla bokstäver i cirklar, siffrorna 0 till 9, en ja-cirkel, en nej-cirkel och en start-cirkel. Jag kallar det ibland också för bräda. Ett glas värms upp över ett ljus, ställs upp-och-ner på start-cirkeln, deltagarna lägger varsitt finger på det och bjuder därefter in till kontakt. Är kontakten tillräckligt stark kommer andarna att bokstavera ut svar genom att glaset rör sig över brädan och stannar vid specifika bokstäver.

Ett verktyg för andekontakter

Anden i glaset är ett genuint verktyg för andekontakter. Jag har hört och läst många varningar kring Anden i glaset men de brukar inte handla om verktyget i sig. Istället handlar de om att andevärlden på något sätt är farlig och att oerfarna människor (om ens några) inte bör kontakta den. I min mening är sådana varningar ofta överdrivna och framhålls ihärdigast av de som vet minst. Med rätt inställning och förberedelse är riskerna små.

Brädan, hur utsmyckat och magiskt det än må tyckas vara, är till syvende och sist ett verktyg. Som alla verktyg så har det styrkor och svagheter, det har förtjänster och begränsningar. Verktyget i sig är varken ont eller gott. Det bara är. Vår användning av den kan däremot vara ond eller god, respektfull eller respektlös, kärleksfull eller kärleksbefriad. Välj att ha en god intention och att göra gott.

Eftersträvar man inte genuina andekontakter bör man inte befatta sig med verktyget.

Några fördelar

• Lätt att förstå och ta till sig. Det krävs inga förkunskaper utan de flesta kan vara med efter en kort introduktion.

• Pedagogiskt. Många når en annan förståelse när de själva är delaktiga i kanaliseringen. Anden i glaset är ett bra verktyg för att öva upp sin förmåga att kanalisera även på andra sätt.

• Inkluderande gruppaktivitet. Alla kan delta och bidra. Jämfört med exempelvis en gruppseans så blir det mindre fokus på en person och mer på gruppen. Det passar sig bra tillsammans med vänner.

Några nackdelar

• Busenkelt. Enkelheten gör att i princip vem som helst kan skapa och hantera verktyget, även de som inte borde.

• Långsamt. Andra sätt att kanalisera är betydligt snabbare men kan samtidigt vara mindre pedagogiska, inkluderande och kräver att någon har en särskild begåvning. Informationsmängden som kommer genom att glaset bokstaverar ut det är begränsad men det är vanligt att det kommer mer via andra kanaler vid sidan om. 

• Fungerar inte för människor som är avstängda. Människor som är avstängda är i regel inte intresserade av att vara med men är de det så yttrar det sig i regel som att det blir svårt att få glaset att röra sig. Det kan rent av upplevas som fastklistrat på brädan.

Olika roller vid Anden i glaset

Anden i glaset är i regel något som görs med flera deltagare. Tre till sju deltagare kan vara lagom och när man är flera kan det vara bra att veta vem som gör vad. Nedan presenteras några vanliga roller där flera kan axlas av samma person.

Kanal. Om någon eller några i gruppen är mer mediala så verkar energin huvudsakligen röra sig genom dem och de kan då ibland ge mer information än den som presenteras genom brädan.

Ledare. Det är till nytta att ha någon som är duktig på att hålla samman gruppen och få alla att arbeta i samma riktning. Samma sak kan uppnås genom att innan kanaliseringen prata ihop sig om vad man är ute efter och vad man inte gör.

Frågeställare. Det är bra att skicka frågorna genom en person så att man inte frågar i mun på varandra. Man kan välja en frågeställare eller bytas om att vara det.

Sekreterare. Det är ofta uppskattat att skriva ner svaren man får. Utse en person att föra anteckningar.

Deltagare. Ibland kan det vara skönt att enbart få vara deltagare och inget mer. Det kan exempelvis vara när man är den som får ta emot en kontakt från någon närstående, om man är nybörjare och inte förmår hålla flera roller samtidigt eller om man är gäst i sammanhanget.

Gatekeeper på andra sidan

När vi öppnar upp för andekontakter så attraherar det i första hand de andar som står oss nära på olika sätt. Det kan exempelvis vara avlidna närstående, guider eller någon som sitter fast på platsen som vi befinner oss på. Men det attraherar i många fall också andra nyfikna andar varav några kan vara riktigt intressanta och andra rent av kan ha ont uppsåt. Vanligtvis är den första gruppen, de som står oss nära, så pass angelägna att få kontakt att de andra inte får utrymme. I det fallet är situationen oproblematisk. Men när vi redan klarat av de samtalen eller när någon av de andra bufflar sig fram kan det vara på sin plats med en gatekeeper.

När jag först fick gatekeeper-funktionen beskriven för mig liknades den vid en personlig sekreterare eller reception vars uppgift det är att bringa ordning i väntrummet. Den håller undan oönskade och buffliga andar, släpper fram de som har gott uppsåt eller letar rätt på en specifik kontakt som gruppen efterfrågar. Precis som i ett vanligt väntrum så beror skyddet som gatekeepern kan ge dels på dess egen kraft och dels på hur bångstyriga andarna som försöker ta sig fram är.

Skulle er gatekeeper falla till föga är det upp till er att avhysa eventuella inkräktare exempelvis med ett ordentligt fuck off. Ge dem inte lillfingret och förhandla inte utan släng dörren i ansiktet på dem genom att tydligt säga att kontakten är oönskad och därefter bryta den genom att vända på glaset. Med en bra gatekeeper händer sådant dock ytterst sällan.

En gatekeeper är vanligtvis en hjälpande ande som man har en stark relation till. Det kan vara en guide, en släkting eller liknande som har ett intresse av att hjälpa och skydda en.

Att bjuda in

Det är viktigt att tänka på hur man uttrycker sig när man bjuder in. Om man öppnar upp och frågar ”Är det någon där?” så kommer NÅGON att svara. Genom att vara specifik i vilka man bjuder in kan man undvika obehagliga upplevelser med andar som man inte vill ha kontakt med. Ibland vet man en specifik ande som man skulle vilja prata med men man kan också fråga mer generellt, såsom ”Finns det någon här som hör till mig?”.

En kort guide till hur man praktiskt går tillväga

• Landa in. Det kan vara gynnsamt för gruppen och situationen att först komma till ro och finna sitt fokus. Det kan exempelvis göras med en kort inlandning, andningsövningar, en stunds tystnad, en meditation, att rena platsen med en örtblandning eller att prata om sina intentioner med sessionen över en kopp te.

• Säkra brädan. Rengör ytan där brädan ska ligga. Smulor och liknande under den kan få glaset att välta. Lägg brädan så att alla kan se den och kommer åt att ha åtminstone ett finger på glaset. Säkra brädan i underlaget så att den inte halkar omkring. Det kan exempelvis göras med tejp, häftmassa eller genom att lägga pappret på ett gummiunderlägg. 

• Att börja. Tänd ett stearinljus, håll glaset upp och ner och värm upp det över lågan. Rotera glaset över lågan och låt lågan slicka insidan av glaset. Ställ sedan glaset upp-och-ner på startcirkeln och lägg varsitt finger lätt på glaset. Låt den som ni kommit överens om ska föra talan att bjuda in den första kontakten.

• Att prata. Ett samtal börjar vanligtvis med att man ber anden presentera sig. Därefter kan den som för samtalet från denna sidan ställa andra frågor. Om kontakten är tillräckligt stark kommer glaset att röra sig över cirklarna med bokstäver och stanna till vid olika cirklar för att bokstavera ut svar.

När ett svar bokstaverats klart ställer sig glaset åter på startcirkeln. Om någon i gruppen är mer medial kan det hända att det kommer ytterligare information genom denna bredvid svaret på brädan. Med tid och övning kommer de flesta som kanaliserar med bräda förmodligen att öva upp sin mediala förmåga så att de redan vid de första bokstäverna av ett svar intuitivt vet vad som kommer. När de därtill hittar sitt dominanta intuitiva sinne kan de också få budskap vid sidan om.

Prata gärna med varandra under tiden som ni kanaliserar exempelvis för att dela ytterligare information, tanketrådar eller förslag till frågeställningar. Gör det dock på ett sätt och vid en tidpunkt som inte stör när anden svarar. Om någon för anteckningar så gör detta samtidigt.

• Att avsluta samtalet. Avsluta en kontakt genom att tacka för möjligheten ni fått att få prata med anden och för svaren den gett. Ta sedan bort fingrarna från glaset och vänd på det. Att vända på glaset är motsvarigheten till att lägga på luren i ett telefonsamtal.

Nu finns möjligheten att prata ytterligare om kanaliseringen ni gjort, färdigställa anteckningar och förbereda inför en eventuell ny kontakt.

• Att fortsätta eller avsluta helt. Om ni väljer att fortsätta så samla er, värm upp glaset på samma sätt som tidigare och ställ det åter på startcirkeln.

Känner ni er färdiga så tacka för kontakten eller kontakterna ni haft och släck sedan stearinljuset. Gör därefter något annat. Det kan exempelvis vara på sin plats att plocka undan brädan och glaset, tända en lampa, ta en bensträckare eller byta rum.

Exempel på en kanalisering

Låt mig avsluta med ett fiktivt exempel på hur en kanalisering med Anden i glaset kan te sig.

Någon gång i månaden tar Jonna, Robin och Fadime fram sin bräda och kanaliserar. De känner sig trygga med varandra och med att vara i kontakt med andevärlden. Efter hand har de också funnit sina roller när de kanaliserar. Jonna är den som har starkast kontakt och hon har också en andehjälpare vid namn Björn. Fadime för alltid noggranna anteckningar och de tre turas oftast om att ställa frågorna.

Denna kvällen ska Fadimes vän Oscar vara med. Han känner sig nyfiken på att prata med andevärlden och har sedan tonåren haft känningar av närvaro omkring sig som han inte kan förklara. Det är inte så viktigt för honom vilka andar de pratar med men hans pappa dog när han var barn och Oscar skulle gärna vilja veta att han har det bra.

De fyra träffas hos Jonna på kvällen och över en kopp te berättar de för Oscar hur de rent praktiskt går tillväga och han får ställa de frågor som han har. De pratar om hans intention och om hans pappa.

När teet är uppdrucket stänger de av sina mobiler, sätter fast brädan på bordet, släcker ner, tänder ett stearinljus och sätter sig tillrätta. Jonna värmer glaset över ljuset och ställer det på startcirkeln varpå de alla lägger varsitt finger lätt på glaset. Därefter frågar Jonna:
– Är du med oss Björn?
Glaset rör sig först lite trevande men får snart upp farten. Först går den till en särskild cirkel där namnet Björn står och därefter till cirkeln för ja. Därefter återvänder den till startcirkeln.
– Vad roligt att få vara här med dig igen Björn, säger Jonna. Idag har vi med oss Oscar som är nyfiken på det här med andekontakter. Han undrar om det går att få kontakt med hans pappa. Kan du hitta honom?
Glaset väntar en stund och därefter glider den bestämt över på ja och tillbaka till startcirkeln.

– Vem har vi med oss? frågar Fadime.
Glaset bokstaverar namnet Per.
– Vem hör du till?
Glaset glider över till bokstaven O på brädan och därefter tillbaka.
– Det är min pappa, säger Oscar märkbart rörd.
Så börjar glaset röra sig igen. Kärlek, bokstaverar den först ut. Därefter Jag är med dig innan glaset går tillbaka till startcirkeln.
– Är det dig jag känt av, frågar Oscar.
Glaset glider över till Ja och sedan tillbaka.
– Hur är det med dig, frågar Oscar.
Glaset bokstaverar ut flera ord i följd. Sjuk, ont, mamma hämtade, allt bra nu. Därefter ställer sig glaset åter på startcirkeln.
– Han säger att han dels hade fysiskt ont när han dog men också att det gjorde ont att lämna er, fyller Jonna i. Men när han väl lämnade så kom hans mamma för att hämta honom. Han har passerat över till andra sidan och allt är bra nu. Han och hans mamma vakar över dig och du kan alltid prata dem om något känns tufft. Din farmor, hans mamma alltså, kommer snart att återfödas.

Under samtalet med sin pappa ömsom gråter och ömsom skrattar Oscar. När gruppen slutligen tackar för kontakten känner Oscar en lättnad och glädje över att ha återknutit kontakten med sin pappa. Han har dessutom fått veta hur han själv ska göra för att prata med honom, fått med sig hälsningar till andra familjemedlemmar och goda råd kring sin egen livssituation.

Upprymda av en mycket givande första kontakt pratar de sedan med ett par andra andar varav en okänd som sa att den bara var på förbiresa. Den okända anden berättar för dem om olika slags smärtor som människor kan uppleva, vilket är relevant för Robin som nyligen diagnostiserats med fibromyalgi. Därefter träder ytterligare en okänd ande fram.
– Jag är den store Magus, presenterar den sig.
Det följs av skrävel, löften och förtäckta hot. Jonna känner instinktivt att det är en ande med onda avsikter som försöker få fäste i den fysiska världen genom gruppen.
– Du är inte välkommen här. Försvinn, säger hon varpå hon plockar upp glaset och vänder på det.
Därefter sluter hon ögonen och ber Björn hålla anden borta.
– Det är nog nu, säger Jonna och de andra håller med.
Gruppen tänder lampan, plockar undan brädan och sätter på en ny kanna te. Därefter pratar de om upplevelsen, läser valda delar av sina anteckningar och funderar vidare kring hur de kan tolkas. Nästa dag skriver Fadime ut anteckningarna från Oscars kontakt med sin pappa och skickar dem till honom.

Andevärldens invånare

Följande är en förteckning över de ord som jag använder för att beskriva andevärldens invånare.

Ande

Ande är för mig två saker. Dels är det ett generellt begrepp för att beskriva en kontakt som jag ännu inte är helt på det klara med vad det är för något. Det skulle exempelvis kunna vara att jag ännu inte kunnat avgöra om det är ett spöke, en demon eller ett naturväsen. Och dels är det ett specifikt begrepp för en mänsklig själ som passerat över till andra sidan. Den är i anden.

Själ

En själ är den delen av människan som lever vidare efter att vår fysiska kropp dött. Själen kan vara del av en levande människa, befinna sig i ett limbo, ha passerat över till andra sidan eller vara i processen att ta plats i en ny fysisk kropp.

Spöke

Ett spöke är en människas själ som fastnat och därför inte lyckats ta sig vidare till andra sidan efter att människans kropp har dött. I vårt samhälle finns många negativa associationer kring ordet spöke som något skrämmande. Så uppfattar jag dem inte. Snarare är det en existens som jag känner medlidande för. Själen har på något sätt fastnat och har inte lyckats ta sig vidare. Den framstår ofta som förvirrad, lidande eller berusad och behöver hjälp att ta sig vidare.

Jag vänder mig mot föreställningar om att ett spöke ska fördrivas eller avlägsnas. Ett spöke är en mänsklig själ som sitter fast och därför behöver hjälpas vidare. Vi ska inte jaga bort människor som är i behov av hjälp utan istället hjälpa dem.

Parasit

En parasit är en andevarelse som sätter sig på exempelvis en människa och utnyttjar dess livskraft. Det är vanligt att den suger energi ur människan eller försöker leva och påverka den fysiska omvärlden genom den.

Vissa parasiter är tämligen harmlösa och kan liknas vid en mask i tarmsystemet eller en igel. De suger energi ur oss och gör oss exempelvis omotiverade, lata eller apatiska. Dessa har i regel en låg medvetandenivå. Andra är betydligt farligare och är mycket medvetna om vad de gör med människan. De försöker snarare ta över människan och använda kroppen som sin egen. De kan försöka vilseleda, manipulera eller rent av skada sin omgivning. Människan kan då höra röster eller få infall att göra destruktiva saker. Många av de mentala sjukdomstillstånd som västerländsk läkevetenskap identifierar är i den shamanska föreställningsvärlden i snarare uttryck för parasiter som tagit plats i och utnyttjar en människa.

Demon

Demoner är ofta elaka, missunnsamma och manipulativa. Därför är de också farliga att befatta sig med, särskilt de som är parasiter. Som parasiter kan de exempelvis vara elakt utåtagerande eller förhålla sig dolt destruktiva.

Försöker man avlägsna en parasiterande demon kan de bli mycket aggressiva och även försöka förmå människovärden att den kommer att dö om demonen avlägsnas.

Åtminstone en del demoner verkar vara del av den mänskliga reinkarnationscykeln. En förklaring som en andehjälpare gav mig är att en demon är en ateistisk själ. När människokroppen dör har den ateistiska själen ingenstans att ta vägen och vandrar då omkring och letar efter en människa att besitta för att åter kunna leva i köttet. Då menar jag inte ateistisk som i ett vardagligt “jag tror inte på något” utan en destruktiv övertygelse som tränger ända in i själen och aktivt förnekar ljuset och kärleken som binder samman allt. En sådan demon kan så småningom återvända till ljuset när den släpper sin destruktiva övertygelse och ångrar sina handlingar.

Ängel

Det finns många slags änglar. Fastän jag har sett en del som vill beskriva en hierarki med många nivåer bland änglar har jag själv bara erfarenheten av tre sorter. För att få änglarnas hjälp behöver vi be om den.

Ärkeängel. En ärkeängel är en särskilt kraftfull ängel med arketypiska drag och ansvarsområden. Ärkeängeln Ismael styr exempelvis över död, förstörelse, övergången mellan liv och återfödelse medan ärkeängeln Raphael förknippas med läkande och helande.

Skyddsängel. En skyddsängel är en ängel som vakar över oss och styr verkligheten att ta hand om oss. Den personliga skyddsängeln är förmodligen den som flest människor är bekant med och det sägs att alla har en. Det finns också generella skyddsänglar som flera kan vända sig till.

Andra änglar. Det finns många änglar som vill oss väl och som enligt Doreen Virtue har förhållandevis lite att göra. För att arbeta med dem behöver vi själva aktivt bjuda in dem. På så vis kan vem som helst skaffa sig flera änglahjälpare.

Guide

Det finns en viss överlappning mellan guider och personliga skyddsänglar samt kraftdjur. En guide är en personlig andehjälpare vars uppgift det är att vägleda och ge oss stöd. En människa kan ha flera guider som i sin tur kan bistå med olika aspekter av den mänskliga upplevelsen.

Kraftdjur

Liksom guider och personliga skyddsänglar är kraftdjuren personliga. De besitter djurets visdom och personlighet och kan bistå oss på samma sätt som en guide. De kan också kallas på för att förstärka aspekter av människan. En människa kan ha många olika kraftdjur.

Naturväsen

Det finns en uppsjö olika naturväsen varav jag enbart haft direkt kontakt med ett fåtal. En del tycker om människor, andra förhåller sig neutrala och vissa är negativt inställda till oss. Är vi uppmärksamma kan vi förnimma dem här och var i naturen. Stövlar vi runt i naturen ouppmärksamt kan vi ibland störa dem vilket vi exempelvis kan bli varse om genom obehagliga eller smärtsamma upplevelser. När jag får känslan eller signalen att något inte vill bli stört brukar jag undvika att gå dit.

Växter och mineraler. Allt har en själ och det är fullt möjligt att kommunicera med växter, träd och stenar. För mig ligger detta i gränslandet mellan den fysiska världen och andevärlden. Anledningen till att jag tar upp det i kapitlet om andevärlden är att det ligger bortom vår gängse uppfattning om tingens ordning.

Älvor är ett slags naturväsen som trivs varhelst det finns växtlighet och då gärna vildvuxen sådan. Finns det ett särskilt vildvuxet hörn av trädgården där gräsmattan fått bli till äng och där häcken inte klippts så är det förmodligen också där älvorna trivs bäst. Vänner som sett dem beskriver dem som 40-60 cm höga och att de verkar ha vad som kan liknas vid kungar och drottningar som håller samman gruppen. Jag som huvudsakligen känner upplever dem som gladlynta, busiga och livsglada men de har också nära till ilska när någon skräpar ner i eller skadar naturen. De verkar leva i grupper eller samhällen.

Det sägs att älvor kan hjälpa oss med det materiella i tillvaron så önskar vi hjälp att förverkliga något materiellt kan de bistå oss i att bana väg för det. I utbyte får de gärna materiella gåvor och att umgås med oss. Den som arbetar med älvorna får ofta i uppgift att plocka upp skräp i naturen då de tycker väldigt illa om hur människorna skräpar ner.

Den som har prunkande växtlighet hemma kan ha älvor hos sig även inomhus.

Utomjordingar

När jag i detta sammanhanget säger utomjordingar så menar jag inte fysiska sådana som åker runt i rymdskepp eller liknande. Snarare så har vissa andekontakter varit så väsensfrämmande från det jag uppfattar som andar på jorden att de verkat komma från yttre rymden.

Jag upplever att svampen är ett ypperligt verktyg för sådana kontakter då den utöver att vara starkt kopplad till jorden också verkar vara kopplad till rymden och universum.

Från andra dimensioner eller tider

Det finns också andar som kan tränga igenom till oss från andra dimensioner eller tider. Här blir det svårare för mig att begripa eller förklara eftersom jag som människa känner mig bunden i tid och rum. Men trots det har jag haft kontakter som alldeles uppenbart varit bortom min uppfattning av tid och rum. Den första som lämnade ett stort intryck på mig var en väns guide som kom från en annan dimension av vår värld och dessutom från en annan tid då höga träd täcker större delen av jorden och människorna beskrivs som få, långa och högt utvecklade.

Reinkarnationscykeln

Först är man myra, sist träd.
Först är man man, sedan kvinna.
Ärkeängel Ismael

Riktigt så linjär är inte reinkarnationscykeln men som en förenklad beskrivning duger ärkeängel Ismaels beskrivning bra. Först är vi något, sedan något annat. Först utforskar vi en existens och när vi är klara med dess utmaningar går vi vidare till nästa. Och i den långa kedjan av existenser är människa bara en. Vi är inte kronan på verket eller varandets mitt utan snarare en av många livsyttringar som vi kommer att utforska. Medan några i det gärna skulle föreställa sig en hierarki så är det inte så jag får det beskrivet för mig. Det bara är.

Många känner en stark fascination inför eller tillhörighet med exempelvis djur, växter eller platser. Det är ofta för att de levt liv som det djuret, använt den växten tidigare eller haft andra liv på den platsen. Så kan det exempelvis vara när man känner att man hittat hem trots att man aldrig varit på platsen tidigare. Det skvallrar om att man visst varit det, om än inte i detta livet. Och samma är det med människor. Vi träffar någon som vi redan efter en kort tid upplever att vi känt hela livet. Att ödet fört oss samman. Det är ingen slump utan den människan har vi redan byggt en relation med sedan tidigare.

Varför återföds vi?

Vi är här för att uppleva alla aspekter av livet. I det finns inget ont eller gott utan bara olika upplevelser. Vår själ vill uppleva allt – sjukdom och lidande, glädje och dans. I den mänskliga upplevelsen vill vi gärna kategorisera saker som onda eller goda men i en existens som vill utforska varandets alla aspekter finns ingen sådan uppdelning. Saker bara är. I ett liv är vi slaven och i ett annat förslavaren. I ett är vi offret och i ett annat förtryckaren. Hela tiden ett växelspel för att själen ska få möjlighet att utforska alla aspekter och det växelspelet pågår naturligtvis inte enbart mellan liv utan också inom samma liv.

Vi är kort och gott här för att utforska livet och alla dess utmaningar. Det är vår uppgift i alltet. Ändå är våra liv väldigt olika för någon är här för att utforska kärlek medan en annan är här för att utforska ensamhet. Någon har levt många liv som människa och förfinar de sista aspekterna för att sedan söka sig vidare till att återfödas som något annat medan en annan precis blivit människa och undrar hur man egentligen ska bete sig som en.

Detta är alltet som speglar sig i sig själv. I början fanns bara alltet som ett. Inget var åtskilt. Det är svårt att sätta i ord. Vissa kallar det alltet, andra Gud. En vän som använder ordet Gud säger att “Det fetaste Gud någonsin gjort var att dela på sig.”. Det började med en delning som snabbt övergick till ytterligare delning, snabbt som en explosion likt Big Bang-teorin som med tiden utvecklades till den myriad av uttryck som alltet kan uttryckas på. Och genom denna myriad av uttryck upplever alltet sig själv.

Och där är vi, varje människa en skärva som låter alltet uppleva sig själv från ett lite annat perspektiv. Även om vi kan känna oss frikopplade, autonoma eller rent av ensamma så är vi inte det. Även som delar är vi del av alltet.

När vi mediterar, arbetar med enteogener eller gör annat fördjupat andligt arbete kan vi ibland nå tillståndet då separationen upphör. Där det inte finns någon skiljelinje mellan mig och trädet eller bäcken eller en annan människa. Där gränserna suddas ut och allt som kvarstår är alltet. Det är inget hållbart tillstånd för att leva ett liv men det är en inblick i vad vi egentligen är och kommer ifrån. Det är då vi förstår att allt är ett.  

Den mänskliga reinkarnationscykeln

Fokuserar vi enbart på processen då vi återföds som människor så finns det dels den fysiska tillvaron som vi befinner oss i just nu och dels den andra sidan där vår själ befinner sig mellan liv. Vad händer där, frågade jag en gång en betrodd andehjälpare. “Varandets skola fortsätter”, svarade den. Mycket mer än så kan jag inte säga om vad vi gör mellan liven då vi befinner oss på andra sidan.

När vi börjar bli redo att återfödas kommer vi överens med våra själsfränder om vilka utmaningar vi ska ta oss an, vilka relationer vi ska utforska tillsammans och vad vi vill lära oss. Kort och gott gör vi en skiss för vårt kommande liv och etablerar grundförutsättningarna för det. Vi kommer överens om vem som ska vara barn och vem som ska vara förälder, vem som ska vara vän och vem som ska vara fiende. Redan innan befruktningen är vi helt på det klara med var vi ska och längtan efter det fysiska livet är ofta mycket stark.

Vid befruktningen börjar själen sin vandring över till den fysiska kroppen. Själen kommer inte till kroppen vid ett tillfälle utan överförs långsamt under graviditetens gång. Under den tiden och särskilt i början är det fullt möjligt att ha kanaliserad kontakt med barnet. Redan efter ett par månader är så pass mycket av själen i den fysiska kroppen att det kan vara svårt att upprätthålla en sådan kontakt.

Som människa är det lätt att bli hemmablind inför hur fantastisk den fysiska upplevelsen är. Här i den materiella tillvaron kan vi äta, smaka, dansa, leka och lukta på saker. Vi kan känna dem med våra händer, leka med någons hår, kyssas och ha sex. Vi kan älska och hata och gå upp i limningen av förväntan. Allt det här är sådant som vi längtar efter att få uppleva igen när vi enbart är själ.

Med oss från våra tidigare liv har vi latenta färdigheter som om de återuppväcks gärna blommar ut i en talang. Den som exempelvis musicerat i många liv kommer att ha lätt att lära sig det även i detta. När vi tvärtom har exceptionellt svårt för att lära oss något så är det ofta för att vi faktiskt aldrig gjort det tidigare.

Men även livet har sitt slut och när kroppen dör lämnar själen. I bästa fall är övergången en lättnad. Det är exempelvis vanligt att någon älskad hämtar oss eller att vi upplever ett ljus som vi vill färdas mot. I nära anslutning till döden är det inte ovanligt att människor upplever en andlig kontakt med sina kära men när vandringen till den andra sidan påbörjats så upphör kontakten. Det händer helt enkelt för mycket annat för själen. Det kan ta månader eller ännu längre men när själen kommit över på andra sidan är det åter möjligt att ha kontakt.

Precis som barn under lång tid kan bibehålla en kontakt med andevärlden så kan en själ som vandrat över till den andra sidan under lång tid bibehålla en känsla för det fysiska livet. Den kan minnas ett mänskligt koncept såsom tid men ju längre den befinner sig på andra sidan, ju mer suddas det minnet ut.

Skulle själen av någon anledning inte vara redo att vandra vidare så kan den hamna i ett limbotillstånd mellan det fysiska livet och den andra sidan. I så fall kan den bli ett spöke eller en demon. Att vara ett spöke är ett förvirrande tillstånd för spöken har i vanliga fall inte förstått att de har dött. De virrar runt likt en dement människa och försöker hitta ut ur sitt limbotillstånd. En demon har däremot någonstans gjort ett aktivt val att hänge sig åt det destruktiva. Precis som en själ på andra sidan så börjar också demonen att längta efter den fysiska tillvaron och då kan den uppleva det genom att ta en människas kropp i besittning. Även från demontillståndet kan den komma vidare men det kräver ett aktivt val och ånger.

Jag vet inte om det finns liknande limbotillstånd från andevärlden till den fysiska upplevelsen.

Så som vi människor upplever tid kan tiden som själen befinner sig på andra sidan variera mycket. Vissa själar har bråttom tillbaka och kan då återvända inom loppet av ett decennium. Andra befinner sig på andra sidan i århundraden.

Själsvänner, -familjer och delning

Genom reinkarnationsprocessen skapar vi relationer och band till andra själar. Vi möts i liv efter liv för att utforska nya roller och tillstånd i förhållande till varandra och återsamlas sedan på andra sidan. Med tiden blir vi själsvänner och hittar gång på gång tillbaka till varandra.

I livet menar vi med själsvän ofta någon som vi får en djup kontakt med även på ett andligt plan. Ibland menar vi kanske även en romantisk relation. De kontakterna är oftast förhållandevist lätta att känna igen. Det kan emellertid vara bra att ha i åtanke att en del själsvänner är de vi tycker riktigt illa om i livet och de som sårat oss mest. För som sagt vill själen ha alla upplevelser, även de som vi i vår mänskliga upplevelse uppfattar som negativa. På andra sidan kommer vi därför överens med våra själsvänner om vilka trauman och hemskheter vi ska utsätta varandra för, för att prägla våra liv och ge oss de utmaningar som vi i vårt själstillstånd bestämt oss för att utforska i livet.

Nya själar tillkommer med tiden genom delning så vissa djupare själskontakter kommer också av att vi en gång i tiden varit del av samma själ. 

Våra själar kommer ursprungligen från olika platser eftersom de inte för evigt är bundna till en plats i universum utan kan emigrera. Själar som varit på jorden länge kan kännas rakt igenom jordbundna men även de kommer ursprungligen någon annanstans ifrån. De som kommit hit nyligen kan ibland kännas igen på att de känner sig ganska vilsna på jorden, inte riktigt förstår hur man fungerar som människa och längtar härifrån.

Här skulle man också kunna prata om själsfamiljer – själar som har liknande ursprung. En del människor verkar i mina ögon komma från en annan planet eftersom de resonerar så fullkomligt bakvänt jämfört med mig själv. Det är i en del fall en korrekt iakttagelse eftersom de faktiskt har ett annat ursprung.

Olika ursprung betyder naturligtvis inte att vi inte kan bli vänner eller själsvänner.

Missfall och abort

Det är ingen självklarhet att befruktning ska leda till ett fysiskt liv. Att inte födas på grund av missfall eller abort ingår också i den mänskliga upplevelsen. En själ kan ändå vara besviken över en möjlighet som inte gått i uppfyllelse men den far inte illa av det. Den kommer att få nya chanser.

Oles nät

XXX ILLUSTRATION XXX

En av de bättre illustrationerna av hur allt hänger samman har jag min vän Olof Dahlin att tacka för. Den består av ett antal ringar och från mitten löper linjer utåt i olika längder som delar upp ringarna i olikstora delar så att det liknar ett nät.

Utanför den yttersta ringen når inga linjer. Här finns ingen uppdelning. I detta tillstånd är allt ett.

Nästa ring är tudelad. Här har alltet delats i två delar och existensens motsatspar framträder. Ljus-mörker, ande-materia, manligt-kvinnligt.

För var ring vi går in mot mitten tilltar uppdelningarna och därmed komplexiteten. I realiteten är antalet ringar och uppdelningar obegränsat.

● ● ●

Ovanstående förklaring utgår från alltet och hur alltet delas upp i allt mindre beståndsdelar. Beståndsdelarna är alla del av alltet och tillsammans med varandra är de alltet.

När modellen tillämpas på den mänskliga reinkarnationscykeln blir det lättare att förstå vår nuvarande fysiska skepnad som blott ett av många uttryck som själen tagit sig. Som människa identifierar jag mig starkt med min nuvarande fysiska form men den är alltså bara ett litet fält långt in mot mitten av modellen.

När jag rör mig utåt längs cirklarna blir uppdelningarna större. Liv levda i olika epoker, som olika etniciteter, kön, sexuella läggningar etcetera. Och slutligen utanför den yttersta cirkeln är allt som min existens faktiskt är – min själ. Detta är vad jag ytterst är, om jag menar mig själv som begränsat till den här själen.

Att hjälpa själen vidare

När en människa dör frigörs själen från kroppen. Eventuella parasiterande energier frigörs samtidigt eftersom de parasiterat på kroppen och inte på själen. I normala fall börjar själen då röra sig över till andra sidan. Vanliga upplevelser av det är att själen hämtas av själsvänner eller lärare som hjälper den över eller att själen vandrar mot ett ljus eller någon slags portal.

I vissa fall fastnar dock själen och blir vad jag skulle kalla för ett spöke. I de fall jag sett så hänger det samman med ett trauma eller något olöst i livet som gör att själen klamrar sig fast och inte klarar av att gå vidare. Det kan bero på en hastig eller traumatisk bortgång men kan också härröra från trauman och föreställningar långt tidigare i livet. I berättelsen om Ismael och Liv sitter exempelvis själen fast på grund av ett trauma som hänt flera år tidigare när mannens fru dött i barnsäng. Han befann sig sedan dess i ett depressivt förtvivlat tillstånd, tog avstånd från Gud och när han själv dog satt han fortfarande så fast i det att han inte förmådde vandra vidare.

Ett spöke är inte själv medveten om att den är död men kan vara medveten om att den sitter fast och behöver hjälp att ta sig vidare. Ett spöke är inte något ont och ingenting att vara rädd för. Det är en människas själ som inte förmått ta sig vidare och ska hjälpas vidare med samma kärlek som vi hjälper en medmänniska som sitter fast.

Inför en ytterst förvirrande tillvaro kan spöken liksom människor reagera olika. Vissa kan vara arga och utåtagerande medan andra blir introverta. Men inte heller ett argt och utåtagerande spöke är någonting att vara rädd för eftersom ilskan snarare är uttryck för frustration än illvilja.

Att släppa taget och ta farväl

När en människa ska dö finns det mycket den och vi kan göra för att den ska vandra vidare. Som döende är det gott att ha avslutat våra affärer här i den fysiska tillvaron. Förlåt det som behöver förlåtas, läk det som behöver läkas och släpp taget om det som behöver släppas taget om. Förlika dig med döden och välkomna den.

Döden är inte yxan som hugger ner trädet
utan äpplet som växer på det.
Osho

Som närstående kan vi hjälpa med mycket av det som behöver lösas inför döden. Om personen är för stolt för att själv ta initiativ kan vi exempelvis öppna upp för en förlåtelseprocess. Om personen oroar sig för något som den själv inte kan ordna så kan vi göra det åt den. Just därför är närvaron i slutskedet särskilt viktigt då vi kan hjälpa till att lätta de bördor och bekymmer som människan klamrar sig fast vid i sin rädsla inför döden.

När döden är nära förestående är det gott att försäkra dem om att allt kommer att bli bra, att de är älskade och kommer att vara ihågkomna med kärlek. Framförallt är det bra att påminna dem om att släppa taget. Att det är okej att göra det.

Om du ska hjälpa en person att vandra vidare är det viktigt att stötta dem utifrån deras tro och föreställning. Tror personen på ett liv efter detta kan det vara bra att påminna den att gå mot ljuset eller följa med den som hämtar dem. Om den tror att den behöver att en präst läser bön över dem, be då en präst göra det. Tror den inte på något sådant så ska du inte i det läget försöka föra in dina egna föreställningar. Detta är den personens ögonblick, inte ditt.

Om du inte kan vara fysiskt närvarande med personen så kan du göra arbetet telepatiskt. Du kan därtill frigöra energi genom att göra ditt eget förlåtelsearbete i förhållande till personen, städa upp relationen, be böner eller be avlidna anhöriga till den som ska dö att hjälpa vid övergången. Det är dock viktigt att alltid göra det på ett sätt som är respektfullt gentemot den som ska dö och utan att inkräkta på eller försöka ändra den personens tro.

Efter personen dött kan det också vara på sin plats att hålla någon slags övergångsceremoni där vi får möjlighet att säga farväl och uttrycka tacksamhet. Detta sker exempelvis vid en begravning men vi kan också skapa en egen personlig ceremoni för ändamålet.

Om människan har gjort det nödvändiga i att reda ut det som behövts och förlikat sig med döden och därtill fått stödet att släppa taget är risken att själen fastnar försumbar.

Om själen fastnar

Skulle själen fastna och bli ett spöke så kan vi som jag tidigare nämnt hjälpa den vidare. Jag har ingen metod i punktform för det utan förlitar mig på intuitionen att leda mig rätt. De delar som jag tar upp nedan gäller oavsett om själen nyligen fastnat eller suttit fast i hundratals år.

Förstå traumat. Om en själ fastnat blir det lättare för mig att hjälpa om jag förstår traumat som gjort att den inte kunnat vandra vidare. Finns det något jag kan göra för att lätta det traumat? Finns det något som behöver sägas eller ställas tillrätta?

Återknyt kontakten. I en del fall kan själen behöva återknyta kontakten med någon som är relevant i förhållande till traumat. I berättelsen om Ismael och Liv var det exempelvis viktigt för själen att återknyta kontakten med sin älskade som redan vandrat vidare till andra sidan. I andra fall kan det vara till lättnad att återknyta kontakten med någon som fortfarande befinner sig i livet och som själen som fastnat oroar sig för.

Få hjälp från andra sidan. Slutligen är det till hjälp att söka stöd från den andra sidan. Det kan som jag tidigare nämnt vara till gagn att avlidna närstående till själen som sitter fast möter upp den. Den yttersta hjälpen jag arbetar med är dock ärkeängeln Ismael som är ärkeängeln som styr över liv, död, övergång och pånyttfödelse. Det är hans uppgift att lotsa själar över till den andra sidan och han ger den vägledning jag behöver för att bistå honom i det. 

Övergångsceremoni. I arbetet att lotsa en själ över kan det vara till hjälp att skapa en egen ceremoni för ändamålet där själen överlämnas till exempelvis Ismael att föras över till andra sidan. Det kan också ge oss själva en möjlighet att avsluta sådant som behöver avslutas, säga farväl och uttrycka tacksamhet.