Fyrstegsmodell för personlig och andlig utveckling

1. Bli medveten
2. Acceptera
3. Förändra
4. Vara tacksam

Detta är den fyrstegsmodell som jag använder för att förstå var jag befinner mig i en process. Eftersom den inte är en metod behöver den fyllas med innehåll vilket särskilt lämpar sig för kreativa människor som arbetar intuitivt.

Det finns många liknande modeller som har fler steg men jag har fortfarande inte hittat något steg som jag tycker saknas här. Många har snarare försökt göra metod av processen genom att lägga till steg men har då samtidigt begränsat den till att vara på ett visst sätt.

Bli medveten

All avsiktlig förändring börjar med att vi blir medvetna. Så länge vi inte är medvetna om ett bekymmer så kan vi inte heller aktivt ta oss an det. Ibland kommer medvetenheten som ett hastigt uppvaknande men den kan också växa fram över tid. Oavsett vilket så är det steg ett i att arbeta med sig själv.

Acceptera

När vi blir medvetna om att något är på ett visst sätt så behöver vi också acceptera att det är så för att på allvar kunna börja arbeta med det. Innan vi accepterar läget som det är står vi still eftersom vi samtidigt förnekar det. Att acceptera att någonting är på ett visst sätt betyder inte att vi tycker att det är okej. Det är bara ett konstaterande av hur situationen är just nu.

Det är lätt att tro att steg ett och två är samma sak. Det är de inte. Många som exempelvis blir medvetna om ett barndomstrauma eller egna dåliga beteenden accepterar det inte när de konfronteras med det. Istället försöker de förneka eller bortförklara. Från den positionen kan vi inte förändra eftersom vi inte har förlikat oss med att något behöver förändras.

Förändra

När vi blivit medvetna och accepterat läget kan vi börja göra förändringar som leder oss i riktningen som vi vill. Min upplevelse är att när jag klarat av steg ett och två så ger livet mig möjligheter att förändra min situation. Jag styrs till att undersöka något närmare, träffar rätt människa eller får en ny teknik som kan hjälpa mig. Det jag behöver göra är att vara uppmärksam och ta emot det som kommer.

Det är detta steget som många andra modeller bryter ner i detaljerade punkter.  De försöker göra metod av det genom att specificera vad som ska göras för att förändring ska kunna ske. Det är exempelvis vanligt att en metod innehåller någon slags förlåtelseprocess. Nu anser jag att människor generellt behöver arbeta med förlåtelse men det är faktiskt inte alltid ett relevant steg. Min upplevelse är istället att metoden behöver vara föränderlig då människors utmaningar och processer kan se väldigt olika ut.

Vara tacksam

Den som glömmer att vara tacksam glömmer till slut vad den har att vara tacksam för.

När jag kommer till punkten då allt som finns kvar är ett minne och en lärdom så har jag kommit till slutet av processen. Då har mitt fokus förflyttats från det jag mist till det jag funnit och från vad som varit till vad som är. Ofta kommer då tacksamheten av sig själv. Jag har kommit underfund med varför jag tog mig an läxan och har vuxit genom den.

Den som inte förmår vara tacksam för det som kommit ur processen är förmodligen inte klar.

Exempel: Missbruk

Det är inte ovanligt att en missbrukare plötsligt blir smärtsamt medveten om hur djupt destruktivt och sårande dens missbruk är. Inte sällan är det i ett ångestladdat ögonblick när missbruket lett till något riktigt hemskt. I stundens klarhet lovar personen sig själv exempelvis att aldrig dricka igen. Den här personen är på steg ett.

När bakfyllan avklingar börjar personen sedan bli medveten om alla de sätt som den förstört för sig själv och andra genom sitt missbruk. När den möter detta så finns två möjliga responser. Många mår i det läget så ofantligt dåligt att de snart inte längre vill kännas vid det och de försöker därför åter bedöva sig, exempelvis genom att återfalla i missbruket. Den personen har inte accepterat det den blivit medveten om. Den försöker genom förträngning åter omedvetandegöra sig och på så vis ökar den interna spänningen. Missbruket kan då faktiskt förvärras.

Den bättre responsen är att acceptera situationen som den är. Personen väjer inte för det obehagliga utan möter det trots smärtan som det bär med sig. Utifrån den positionen kan den arbeta vidare med sin process att tillfriskna. Det kan i det här läget exempelvis vara viktigt att inför familj, vänner och kollegor erkänna sitt problem. Nu har personen klarat av steg två.

Med acceptansen börjar ledtrådar till hur personen kan ta sig vidare uppenbara sig. Det kan exempelvis vara att den träffar någon annan som varit igenom samma process, att en chef hjälper den med en samtalskontakt eller att personen känner ett behov av att bryta kontakten med tidigare bekanta som fortfarande missbrukar. Detta är steg tre och är en resa som tas en utmaning åt gången. När den börjar ser man inte slutet och det kan finnas många lager att läka.

Den här delen av processen, att läka och förändra sitt liv, kan ta många år och det är inte ovanligt att under det arbetet flera gånger fastna, ha djupa svackor och tappa modet. Inte sällan leder det till återfall men så länge personen återvänder till sin process så är det inte ett misslyckande. Återfall är tvärt om ofta en viktig del av tillfrisknandet.

Om personen inte ger upp så kommer det oundvikligen en dag då allt är läkt och spänningarna har släppt. Det som återstår då är minnet av det som varit och de lärdomar som personen fått till sig på vägen. Den människan kommer att ha vuxit något alldeles oerhört, ha fördjupat kontakten med sig själv och förstå saker som många aldrig kommer att begripa. Den människan har befriat sig. Då kommer tacksamheten naturligt och personen kommer att befinna sig på det fjärde steget.

● ● ●

Modellen beskrivs här i punktform men livet fungerar inte så. Ofta går en person inte igenom processen steg för steg utan kan istället fastna på steg, vackla mellan dem eller stundtals falla tillbaka på tidigare steg. Så länge personen fortsätter så är det inte ett bekymmer.

Jag brukar tänka att vi har flera sådana processer igång samtidigt. En person kan exempelvis vara på steg tre med sitt alkoholmissbruk, steg ett med sitt nikotinmissbruk och samtidigt fortfarande vara omedveten om sitt matmissbruk.

Modellens styrka är att bli medveten om processens olika faser för att förstå var man befinner sig.

Resan inåt

Resan inåt företar vi för att nå till roten av våra bekymmer, läka det som behöver läkas och göra de förändringar i livet som behöver göras. Medan vila och aktivitet möjliggör viss återhämtning till ett normaltillstånd så är det den inre resan som gör det möjligt att lösa de bakomliggande orsakerna till varför vi hamnat där.

Medvetenhet och förändringsarbete

Den inre resan är ett växelspel mellan reflektion och förändringsarbete på det sätt som beskrivs i fyrstegsmodellen för personlig och andlig utveckling.

I det första steget söker vi efter det mest närliggande bekymret som behöver lösas. Vi söker medvetenhet vilket vi exempelvis kan nå med reflektion eller spegling i en vän eller terapeut.

När medvetenheten finns behöver vi acceptera att så är fallet för att kunna börja arbeta med problemet.

Först därefter kan vi på allvar påbörja förändringsarbetet. Den processen kan innefatta en mängd olika verktyg och tillvägagångssätt. Om utmaningen exempelvis rör gränssättande kan en del vara att reflektera över vilka gränser vi tidigare satt, vilka vi vill sätta och hur vi hanterar när någon går över våra gränser. En annan del kommer sannolikt vara att vi ges otaliga möjligheter att markera våra gränser till dess att det inte längre är en utmaning för oss att göra det.

Medan en del av problemet kan vara att förändra hur vi hanterar en situation så kan en annan del vara att läka tidiga händelser kopplade till det. Om en svårighet att sätta gränser exempelvis handlar om att någon tidigt i livet inte respekterat våra gränser kan vi exempelvis behöva läka de händelserna.

När vi bemästrat att sätta de gränser vi vill ha är utmaningen avklarad och vi kan gå vidare till nästa utmaning. En fråga som kan leda oss vidare kan exempelvis vara “Vad kom före min svårighet att sätta gränser?”. På så vis vägleder vi oss själva ner genom de lager av föreställningar, livsval, händelser och beteendemönster som ligger utanpå problemets faktiska kärna.

Under processen är det viktigt att stanna upp och vara tacksam över de framsteg man gjort. Det ger en känsla av att vara på väg och påminner oss vad vi har att vara tacksamma för. Ett sätt att spåra sina framgångar kan vara med en framgångstavla. Ett annat kan vara att rita växten och dess rot.

Växten och dess rot

Ett sätt att illustrera ett ursprungsproblem och dess efterföljande uttryck i våra liv är att tänka sig det som en växt. Någonstans har det såtts ett frö i oss som slagit rot. Från roten växer en planta och på den blad. Vart blad får sin näring från roten och är kopplad till ursprungsbekymret.

Om vi ritar en planta och sätter namn på bladen så kan detta vara ett sätt att tydliggöra vad som är en följd av det ursprungliga bekymret. När vi först ritar upp plantan vet vi kanske inte alls vad som döljer sig i roten och kan kanske bara namnge några av bladen men ju längre arbetet fortskrider, ju fler blad kan vi sätta namn på och ju tydligare blir det förhoppningsvis vad det är som döljer sig i roten.

Modet att göra det som skrämmer mest

Utöver att vilja så är det viktigaste steget för att frigöra sig från ett trauma att våga möta det. Det ligger i sakens natur att vi begraver och förtränger våra trauman vilket gör att vi huvudsakligen skymtar dem i vårt medvetandes periferi.

När vi inte vågar titta på någonting så har det en oerhörd makt över oss och rädslan dikterar kontinuerligt våra val. När vi istället fokuserar på traumat och undersöker det händer några viktiga saker:

• Traumat förlorar makt över oss och vi återtar kontroll. Det som vi inte vågar möta styr våra liv och ofta utan att vi är medvetna om det.

• Traumat återfår tydlighet och mer realistiska proportioner. När det ligger i periferin är det otydligt och blir ofta uppförstorat eller förminskat.

• Vi ökar vår medvetenhet kring traumat vilket leder oss närmare att finna acceptans. Det ger också värdefull information om hur vi kan läka traumat.

Störst potential att läka och växa finns där utmaningen är som störst. Om något känns särskilt skrämmande, hotfullt, jobbigt eller utmanande – gå dit. Det är när du tar itu med det du allra ihärdigast försöker ignorera som du kommer att göra störst framsteg.

MISSBRUK

6. missbruk web

Vad är missbruk?

Den första gången som jag verkligen pratade med Anders blåste han cigarettrök i ansiktet på mig.
– En sak som irriterar mig med rökare är att de inte tar hänsyn till andra, sa jag.
– Vad menar du? frågade han lätt upprörd. Rökare tar väl lika mycket hänsyn som andra?
– Varför blåser du i så fall rök i ansiktet på mig?
Han hade verkligen inte lagt märke till att han gjorde det och bad om ursäkt flera gånger om.
– Jag menar inte att rökare medvetet inte tar hänsyn till andra. De tänker inte på eller har slutat bry sig om hur andra påverkas av deras rökning.
Med tanke på situationen kunde han inte annat än att hålla med mig.

● ● ●

Missbruk har i min mening två avgörande komponenter – omedvetenhet och tvångsmässighet.

När vi missbrukar så gör vi oss omedvetna om vårt handlande och dess konsekvenser. Vårt seende smalnar av och vi uppfattar inte eller väljer att bortse ifrån hur vårt missbruk begränsar oss och inkräktar på andra. Vi blundar, för skulle vi möta konsekvenserna av vårt missbruk skulle vi ha svårt att försvara det inför oss själva.

Samtidigt blir vi ständigt påminda om de negativa konsekvenserna och här kommer tvångsmässigheten in. Trots att vi vet att något är dåligt och att priset vi får betala är orimligt högt så kan vi inte sluta. Vi blir fångar till vårt begär och vår avsaknad av självkontroll.

Överallt där jag ser missbruk så ser jag omedvetenhet och tvångsmässighet och med den definitionen spelar det ingen roll om missbruket levs ut med substanser, konsumism, sex eller något annat. I grunden handlar missbruk inte om substanser. Det handlar om att människan försöker bedöva eller distrahera sig. Substanser är enbart en av många saker som människor använder för att göra så.

Att bedöva sig

I missbruket bedövar vi oss och gör oss omedvetna. Bakom viljan att bedöva sig finns något som gör ont, skaver eller skrämmer, som människan inte vill möta, ett ansvar som personen vill slippa eller liknande. Missbruket är ett undvikande.

När man går in i ett missbruk avstannar delar av ens utveckling. Därför kan någon som exempelvis började dricka när den var 15 känslomässigt fortfarande befinna sig på en 15-årings nivå som 30-åring om missbruket pågått så pass länge. När någon slutar missbruka kan de på många områden behöva återuppta sin utveckling där de befann sig när de började missbruka.

Runt i rummet

Människor fastnar i upprepningar. Vi spelar upp dramer, tvångsmässiga beteenden går på autopilot, vi återfaller i missbruk, martyrskap och våldsamma eller destruktiva förhållanden.

En upprepning kan liknas vid att gå runt, runt i ett rum. Vi vet att det finns en dörr och vi kan längta efter att kliva ut genom den. Ibland kan vi mångordigt deklarera oss vara beredda att göra allt i vår makt för att ta oss ut genom dörren. Ändå går vi förbi den, gång på gång, i cirklar. Cirklar som sträcker sig över veckor, år eller decennier. Cirklar som sträcker sig över liv.

Varje gång vi närmar oss dörren är en ny chans att kliva ut. Om minsta vilja till förändring gror inom oss kommer vi att få möjligheten att göra det. Vi drar till oss situationer och människor som visar oss dörren.

Men det är läskigt att förändra sitt liv. Den kända smärtan är trots allt trygg. Vad som väntar utanför dörren är okänt vilket får det att verka otryggt. Så trots att vi vet att vi behöver gå ut genom dörren så väljer vi att gå ett varv till.

Vi förnekar dörren och insikten som fört oss till den. Sveket mot oss själva gör ont så vi bedövar oss. Vi bedövar oss med arbete, droger, spel, internet, sex och relationsdramer. Vi fyller huvudet med strunt för att slippa se att vi än en gång svikit oss själva. Vi uppfinner ursäkter till varför just nu faktiskt inte var rätt tid.

Så vi går ett varv till. Och ett till. Ett till.

En dag kliver vi ut genom dörren. Den dagen är imorgon, om tio år eller rent av i ett annat liv. Vi tittar tillbaka och undrar:
– Varför klev jag inte ut tidigare?

Den som vill hjälpa

Rumsmetaforen kom till mig när jag skulle förklara för anhöriga till en missbrukare när de bäst kunde hjälpa honom. Han hade varit nykter och mått bra ett tag men så hade han återfallit och nu fick de sällan tag på honom.

Missbrukaren som befinner sig längst in i rummet vill inte därifrån. Personen är på flykt, medvetenheten är som lägst och kontakten med omvärlden ofta ganska liten. Att ta sig in till och släpa ut den personen är en kamp och även om man lyckas tvinga ut personen så är dens motivation till förändring låg och risken för återfall överhängande. Risken om man försöker rädda någon som befinner sig här är att man dränerar sig själv och går under. Det är i princip en tvångsåtgärd som krävs om man ska få ut en människa som befinner sig här.

När personen börjar öppna upp för förändring så kommer den allt närmare dörren och ibland ökar då också kontakten med omvärlden. Den är fortfarande inne i missbruket men börjar se möjligheter eller anledningar till att lämna det. Men det står fortfarande och väger, så försöker man tvinga ut personen kan reaktionen bli att den drar sig inåt igen. Vid alltför mycket tjat eller försök att kontrollera personen kan relationen skadas, förtroende gå förlorat och båda dräneras på energi.

Visa istället att det finns en dörr. Uppmuntra det som vill tillfriskna hos personen. Stå där i dörren och säg att du är redo när den är det.

När personen så kommer fram till dörren, ta tag i den och dra ut den ur rummet. Här krävs det som minst energi för att hjälpa personen och den är själv motiverad att förändras. Ge näring till det som vill tillfriskna hos personen. Ge sammanhang, verktyg och stötta personen i sin resa att läka och växa.

Återfallet

Det är vanligt att missbrukare som varit nyktra återfaller och det kan ofta rent av vara en viktig del av tillfrisknandeprocessen. Personen kan ha anledning att ta en vända till. Kanske var insikten inte tillräckligt förankrad, beslutet inte ens eget eller konsekvenserna inte tydliga nog, för att ge några exempel. Det behövs något mer för att slutgiltigt kliva ut genom dörren.

Lägg inte fokus på att gräma återfallet utan lär av det och hitta sedan tillbaka till dörren.

Min upplevelse av återfall har varit att vändorna i rummet blir allt kortare och de negativa konsekvenserna allt tydligare. Det kan alltså dröja kortare tid tills man åter får möjligheten att kliva ut ur rummet men man kan också ha farit betydligt mycket mer illa än tidigare. Eftersom vi tydligen inte förstod läxan sist ger livet allt tydligare svar för var gång vi kommer tillbaka.

Övning: Öppna dig inför en annan

I missbruket samlar vi ofta på oss hemligheter, svek och annat som vi ogärna vill att någon annan ska få veta. En viktig del av processen att frigöra sig från missbruket är därför att erkänna och möta det vi försöker gömma undan. Den här övningen hjälper med det.

● ● ●

1. Skriv ner allt dumt du gjort i missbruket. Allt du skäms över, önskar att du kunde lämna ogjort eller råkat ut för. Ha inte bråttom utan gräv djupt och var ärlig.

2. Läs upp listan för någon som du litar på och som vill hjälpa dig med övningen. Utelämna ingenting.

● ● ●

Genom att blotta oss börjar vi lätta på hemlighetsmakeriet. Detta gör det lättare att sedan våga vara ärliga om våra upplevelser även inför andra.

Ökad medvetenhet

Det vi försöker gömma undan kontrollerar oss och tar sig med tiden uttryck i omedvetna reaktionsmönster. När vi öppnar upp och börjar prata om våra upplevelser så förlorar de sin makt över oss. Då kan vi hantera minnet eller triggern medvetet istället för att återfalla i omedvetna reaktioner.

När vi öppnar upp bjuder vi in andra att göra detsamma. Ofta märker vi då att vi ingalunda är så ensamma om våra upplevelser som vi trott. Andra längtar på samma sätt som vi efter att våga vara ärliga om och känna oss bekräftade i våra upplevelser.

Utrensning av saker

Jag hade satt igång en kraftfull utrensning i mitt liv och fann mig en eftermiddag stående framför min bokhylla i ivrigt samtal med mig själv.
– Vad ska jag med den här boken till? Den bara står här. Nej, bort med den.

Jag tog ut var bok och skärskådade den på samma sätt. De flesta, kom jag fram till, stod bara där. Jag hade läst dem någon gång för länge sedan men så fort jag tog ut dem ur hyllan visste jag att jag aldrig skulle öppna dem igen. Eller så hade jag tänkt läsa dem, inte gjort så och nu var ögonblicket förbi. Onödig utfyllnad.

Men mellan varven fann jag en bok som jag verkligen var fäst vid. Vackra, speciella böcker som inte sällan bar på minnen. Och jag kände begär till boken; något inom mig som inte ville släppa taget om den. Då visste jag att jag behövde släppa den, så jag sorterade ut dem också.

Slutligen fanns där böcker som var verktyg för mig. Manualer, referenslitteratur och liknande som jag ofta fann anledning att gå tillbaka till. Av alla böcker jag hade var det bara dem jag sparade.

Sedan gjorde jag samma sak med allt i livet.

Tre kategorier av saker

Av detta förstod jag att alla mina ägodelar kunde kategoriseras och rensas ut på samma sätt.

Sådant som inte (längre) fyller ett syfte
Vi har överlag mycket utfyllnad i livet. Kläder vi aldrig använder, album fyllda med bilder vi inte kommer att titta på igen och smycken vi glömt att vi hade. När vi flyttar släpar vi det med oss för att fylla nästa förråd eller bokhylla med. De är onödigheter som tar upp plats och tynger ner oss. Bort med det.

Sådant som jag är fäst vid
När vi fäster oss vid saker så får de makt över oss. I de mest extrema fall utvecklas det till en besatthet av saker som begränsar vår frihet men vi begränsar oss själva även med de små tingen som vi håller fast vid. Bort med det.

Sådant som jag behöver
Det finns saker i mitt liv som är till stor nytta såsom kläderna jag använder, verktyg, bestick och tallrikar. De finns där för att de fyller en funktion men jag fäster mig inte vid dem och de är inte simpel utfyllnad. Dem kan jag behålla.

Tips

Prata gärna högt med dig själv när du rensar ut saker. Vad är det för dig och vad ska du göra av det? Det må kännas lite märkligt till att börja med men efter ett tag blir det till en konversation som hjälper processen framåt. När vi gör sådant i tystnad finns annars risken att vi börjar tänka på annat och sorterar utan medvetenhet.

Vad gör jag av det som ska bort?

Ge bort som present
Fina saker som jag varit fäst vid blir ofta mycket fina presenter. För mig var det mycket som jag samlat på mig under resor, speciella böcker, stenar och andra vackra ting. Också sådant som jag är klar med men som jag vet är till nytta för någon annan i bekantskapskretsen.

Sälja, byta eller skänka bort
Här hamnar allt möjligt som är av värde men som kanske inte lämpar sig som present. Skidor, skor, teknik och dylikt.

Slänga
En del saker är inte värda att ens skicka vidare. Alltför ofta har jag köpt saker på loppis som jag sedan förstått varför folk gjort sig av med. Sådant som bara kommer att irritera en eventuell ny ägare är det bättre om vi slänger. Jag slänger också sådant som är trasigt och inte kan eller är värt att reparera. Saker som förknippas med dåliga minnen eller som i princip bara har negativa användningsområden kan också vara bra att slänga eller förstöra.

Omvandla
Vid en utrensning finner vi ofta saker som är bra att omvandla eller förstöra som en markering. Elden är ofta bra för det medan annat kan grävas ner, slängas i havet eller ceremoniellt läggas i återvinningen.

Ge tillbaka till naturen
En del saker får jag till mig att ge tillbaka till naturen, antingen för att tingen själva vill det eller som gåvor till naturväsen. Det är ofta saker som har sitt ursprung i naturen, såsom statyetter, smycken med halvädelstenar eller sådant som jag själv plockat med mig hem från skogen.

Förlåtelse

Förlåter gör vi inte för att befria någon annan. Vi gör det för att befria oss själva. Så länge vi inte har förlåtit någon så bär vi med oss negativa olösta känslor som fräter på vårt inre.

Att förlåta innebär inte att vi säger att det som hänt är okej och det innebär inte heller att vi behöver återuppta kontakten ifall vi inte vill det. Det innebär att vi möter, accepterar och släpper taget om det som varit. Ibland kan det leda till att man vill återuppta kontakten för att lösa det som varit tillsammans med den andra, men det är ofta inte nödvändigt.

Jag kommer först att beskriva hur jag fick till mig tekniken men det är inte berättelsen som är poängen. Det är tekniken som är poängen. Berättelsen finns med som bakgrund till tekniken.

Berättelsen om Isak

Jag mediterade en dag när en dörr plötsligt forcerades upp till vänster om mig. In klev en man som presenterade sig som Isak.
– Vi känner varandra sedan tidigare, sa han utan att avslöja varifrån. Vi ska arbeta tillsammans.
– Vad är det vi ska göra, frågade jag.
– Vi ska stå till tjänst. Vi ses snart, broder, sa han och gick.

Flera veckor senare dök han åter upp.
– Det är tid för oss att börja arbeta, Daniel. Jag är här för att hjälpa dig att förlåta. Du ska få göra tre saker. Först ska du förlåta dig själv. Sedan ska du förlåta alla som gjort dig illa. När du gjort det ska du förlåta alla andra som behöver förlåtelse.
Jag höll andan en sekund.
– Menar du människor som jag inte känner?
– Ja.
– Att förlåta främlingar?
– Ja. Det är din uppgift. En av dem.
Blotta tanken var svår att greppa så jag lämnade det sista därhän för stunden.

– Vad gör vi nu?
– Du ska gå en pilgrimsvandring. Under den ska du utföra arbetet med att förlåta inom de relationer som du har. Gör såhär. Skriv ner namnen på alla som du behöver förlåta eller som du behöver förlåtelse av på varsin lapp. Sortera dem så att den viktigaste ligger först och resten sedan i fallande ordning. Ta sedan den första lappen i högen, lägg den över ditt hjärta och säg personens namn. Börja gå. Under tiden som du vandrar, prata högt. Be om förlåt för allt du kommer på som du vill säga förlåt för. Lämna ingenting osagt. Det kan ta tid. Låt det göra det. När du sagt allt som du vill ha förlåtelse för, vänd på saken och säg allt som den andra gjort mot dig som du vill förlåta den för. Det är viktigt att du talar högt och tydligt när du går eftersom det ger betydligt mycket mer kraft till orden än om du säger dem tyst för dig själv. När allt sagts så sätt dig ner och meditera. Koppla samman ditt kronchakra och hjärtchakra med chakrana i dina handflator. Tillkalla därefter mig och be mig frigöra energin. Du kommer att känna ett energiflöde uppåt. När det avtar så är det klart. Bränn, riv sönder eller gräv sedan ner lappen.

Jag skrev ner namnen på alla jag kunde minnas som någonsin hade gjort mig illa eller som jag hade gjort illa. Till slut satt jag där med en rejäl bunt namn.

● ● ●

Handen på bröstet och en fot framför den andra. Jag gick själv och med tydlig stämma uttalade jag allt som jag kände att jag behövde be den första personen om förlåtelse för. Tårarna rann och det tog tre kvart innan jag vände på det och började förlåta personen för vad den gjort mot mig. Sen satte jag mig ner och kopplade upp till Isak som frigjorde energin. Jag brände lappen och andades ut.

– Jag förstår nu att vi alla redan är förlåtna, sa jag till Isak efter att ha avverkat ytterligare några personer.
– Det stämmer, sa Isak. Har du kommit underfund med varför?
– Jag tror det. När jag började förlåta andra för allt de gjort mig förstod jag snart att det inte fanns något att förlåta eftersom de alltid gjort så gott de kunnat. Det var kanske inte gott nog men personen var inte förmögen att göra bättre. Människor kan vara klumpiga, dumma, uttrycka sig kränkande eller nedvärdera sina medmänniskor men bara för att de i stunden inte förstår bättre. Det är som ett barn som råkar ha ihjäl en myra som den plockat upp. Det finns inget illvilligt eller överlagt i handlingen. Det bara blev så.
– Och detsamma gäller mig, fortsatte jag. Jag har verkligen varit skittaskig mot människor. Jag har ljugit, manipulerat, varit arg, skrikit, svurit, kallat människor både det ena och andra, slagits, förstört och sårat. Men bara utifrån oförstånd och omedvetenhet. Jag vill i grunden människor gott. Ibland är jag bara inte tillräckligt klok och inkännande för att klara det. Därför är jag redan förlåten. Därför är vi alla redan förlåtna. Vi har alla gjort så gott vi har kunnat med verktygen och den nivå av medvetenhet som vi haft just då.
– Precis så, sa Isak.

● ● ●

Kyrkklockorna började ringa precis som jag stod bredvid kyrkan med min 3-åriga dotter.
– Vad är det, frågade hon exalterat.
– Det är klockorna från kyrkan där, förklarade jag och pekade.
– Vi måste gå dit, insisterade hon och drog med mig.
Vi steg in genom de stora portarna till kyrkrummet. Hon sprang upp och ned för gångarna innan hon hittade en lekhörna. När jag stod där och betraktade henne kände jag plötsligt en välbekant energi.
– Är du här, Isak, frågade jag.
– Ja, svarade Isak.
Jag kände efter. Förlåtelse.
– Är du den de kallar Jesus?
– Ja.
– Men varför kallar du dig för Isak?
– För att jag heter så.
– Håller du till här inne, i kyrkrummet?
– Nej, skrattade han. Nästan minst av allt här, faktiskt. Jag är mest där ute.
– Men vad gör jag här?
– Gå en sväng här inne, Daniel. Det finns något till dig.

Jag sneglade över på dottern som var fullt upptagen med att stoppa in trädjur i Noaks ark.
– Jag går bara en liten sväng. Stanna kvar här.
– Mmm, svarade hon utan att titta upp.

Jag gick nedför raderna och fram till altaret. Inget fångade min blick. Jag rundade altaret och tittade på fotografier av de kyrkoherdar som varit verksamma vid kyrkan. Halvvägs tillbaka till dottern kom jag förbi en stor bok som låg uppslagen på ett podium. Jag kastade ett öga på den och fångades av sidans enda rubrik: TILLÄGG TILL DANIEL.
– Här är det, tänkte jag och började läsa.
Boken berättade om när bibelns Daniel vid unga år fick sin första Gudskontakt och började förmedla det som Gud sa till honom.
– Andra må tvivla, viskade Isak i mitt öra, men det finns ingen anledning för dig att göra det.

Isaks förlåtelseteknik

• Skriv ner namnen på alla som du behöver förlåta eller som du behöver förlåtelse av på varsin lapp. Sortera dem så att du har den allra viktigaste först och därefter i fallande ordning.

• Ta den första lappen i högen, lägg den över ditt hjärta och säg personens namn. Börja gå. Under tiden som du vandrar, prata högt. Be om förlåtelse för allt du vill förlåtas för. Lämna ingenting osagt. Det kan ta tid. Låt det göra det.

• När du är klar med det du vill ha förlåtelse för, vänd på processen. Säg på samma sätt högt allt som personen gjort mot dig som du vill förlåta den för.

• När allt sagts så sätt dig ner och meditera. Lägg dina öppna händer på benen med handflatorna uppåt. Koppla samman toppen av ditt huvud (kronchakra) och ditt hjärta (hjärtchakra) med dina handflator (handchakran). Tillkalla därefter Isak och be honom frigöra energin. Du kommer att känna ett energiflöde uppåt. När flödet avtar så är det klart.

• Bränn, riv sönder eller gräv sedan ner lappen.

• Tacka.

• Ta sedan nästa lapp, lägg den över hjärtat och gör om det hela tills du inte har några fler lappar.

Lite mer om tekniken

Att vandra
Tekniken är menad att utföras på vandring men kan ändras för att passa personen. Anledningen till att den passar sig särskilt väl för vandring är att den fysiska rörelsen och yttre förflyttningen hjälper processen framåt. Rörelsen hjälper oss dels att komma åt och frigöra minnen som vi kanske glömt och den hjälper oss också att göra den inre förflyttningen som förlåtelsen innebär.

Att tala högt
Det är viktigt att du talar högt och tydligt när du går eftersom det ger betydligt mycket mer kraft till orden än om du säger dem tyst för dig själv. När vi säger saker tyst är det dessutom lätt hänt att vi börjar tänka på annat. Att tala högt hjälper oss att hålla fokus på det vi gör. Inledningsvis kan det kännas ganska konstigt att tala så men efter ett tag släpper det och talet hjälper det vi förträngt att komma upp till ytan.

Vad mer behövs?
Vi kan ibland behöva göra mer för att verkligen bli färdiga med processen. Isak kan exempelvis under meditationen säga till oss att be någon om ursäkt när vi träffas, att lämna tillbaka något eller göra något annat. Under meditationen kan vi också fråga Isak om vi behöver göra något mer.

Hur mycket behöver jag be om förlåtelse för?
Den första gången jag gick en förlåtelsevandring hade jag med mig ett 50-tal lappar. Jag hade verkligen grävt djupt i mina gömmor av oförrätter och klavertramp, ända bak till dagistiden. Efter ungefär halva vandringen började Isak avfärda mina försök att ge eller finna förlåtelse.

– Varför ber du om ursäkt för det här, ifrågasatte han.
Sedan förklarade han att vi i många fall känner skuld i onödan. Allt behöver man inte be om förlåtelse för. En del saker bara blev som de blev utan att det var någons fel. I andra fall var det en nödvändig och god handling även om vi i efterhand betvivlat det.

Om du har med dig väldigt många lappar behöver det inte nödvändigtvis betyda att du har mycket att förlåta eller be om förlåtelse för. Det kan vara ett uttryck för att du tar på dig alltför mycket skuld, eller i andra ytterligheten att du är alltför snarstucken och långsint. Ta med dem alla ändå men var uppmärksam på vad Isak säger.

Att få hjälp med att frigöra energin
Om den som behöver arbeta på förlåtelse inte själv kan eller känner sig trygg i att skapa kontakten med Isak så kan detta göras av någon som kan. I så fall utförs början av tekniken på samma sätt som beskrivits genom att den som arbetar med sin förlåtelse tydligt uttalar allt det som den vill be om förlåtelse för och förlåta. Den som hjälper i processen lyssnar utan att lägga sig i.

När energin ska frigöras till Isak görs detta istället genom den som hjälper. Det kan exempelvis se ut såhär:

• Sitt ner för att meditera tillsammans och håll då händer.

• Den som hjälper drar in energin som ska frigöras genom händerna, vidare till hjärtchakrat och upp genom kronchakrat till Isak.

• På samma sätt som när tekniken utförs själv så kommer energiflödet att avta när processen är klar. Det är på samma sätt också möjligt att Isak kommer med ytterligare anvisningar om vad som behöver göras för att slutföra arbetet.

Att arbeta på detta sättet kan liknas vid en fördjupad form av bikt. Den som hjälper behöver vara noga med att enbart agera mottagare och kanal. Projicera inte egna känslor på situationen genom att exempelvis lägga in ytterligare förlåtelsesteg efter eget tycke. Förmedla enbart det som Isak säger.

Att omprogrammera sig

Den hösten köpte jag min första musikmobil men hur jag än bar mig åt ville den inte veta av min dator. Istället för argsint punk och dystra visor fick jag därför nöja mig med att använda mobilen för att lyssna på radio.

Nu var det tisdag och jag gick på promenad med hörlurar i öronen. Några dagar tidigare hade jag efter ett långvarigt alkoholmissbruk tvärt slutat dricka och jag började sakta vakna till insikten att jag dessutom varit deprimerad i fyra år. Hoppet hade återvänt men jag hade inte den blekaste aning om hur jag skulle ta mig vidare. Jag visste att jag behövde läka men saknade verktyg och hade ingen som kunde vägleda mig. Det var ett miserabelt och ensamt tillstånd. 

Just då kom det en låt på radion som jag aldrig skulle ha nedlåtit mig själv till att ladda ner – Shooting star med Amy Diamond. Jag kände mig plötsligt upprymd och kunde inte låta bli att le. Solen tycktes skina lite extra på mig och jag kände mig förvissad om att jag skulle kunna reda ut det trassel som blivit mitt liv. Och med ens förstod jag vilken oerhörd påverkan musiken hade på mitt mående.

Den kvällen lyckades jag äntligen få min dator och mobil att kommunicera med varandra. Nästa dag gav jag mig ut med de gladaste och fånigaste låtarna jag kunde hitta i öronen och skillnaden var som natt och dag.

Det är lätt att irritera sig, hålla kvar vid ilska eller snäsa när man har arg punk i lurarna. Och det är lätt att tycka synd om sig själv när man lyssnar på andra som gör detsamma. Men det är svårt att inte möta människor med ett leende när man samtidigt lyssnar på Disneys Var glad för allt som livet ger.

Vi programmerar oss ständigt, i stort och smått. Allt vi matar och omger oss med bidrar till vårt mående. När detta gick upp för mig började jag skärskåda mitt liv och vad jag programmerade mig själv med.

● ● ●

Jag träffade en gång en läkare i Indien som sa:
– Ni västerlänningar klär er så mycket i svart att det inte är att undra på att ni mår så dåligt.
Då avfärdade jag det läkaren sa som nonsens men när jag nu var i direkt kontakt med min depression klädde jag mig mycket riktigt helt i svart och hade tunga Doc Martens på fötterna.

Jag började med att byta ut alla mina strumpor. Svarta tubsockor byttes mot strumpor med kor och grisar, randigt, prickigt och flerfärgat. Och jag märkte snart att det är betydligt mycket svårare att vara sur eller ledsen om man lägger upp fötterna i soffan och tittar ner på ett par fånigt färgglada strumpor.

Sen bytte jag mina kängor mot röda gympaskor vilket gav mig känslan av att jag flöt fram i tillvaron. Jag älskade mina kängor. I kängor står man stadigt och får en bestämdhet i stegen men de begränsar samtidigt möjligheten att springa, dansa och klättra i träd. Med mina röda gympaskor kunde jag dansa igen.

Och jag fortsatte på det sättet att identifiera hur jag programmerade mig själv att må dåligt. Och jag började omprogrammera mig själv till att må bra. På så vis botade jag en fyra år lång depression på mindre än tre månader.

Omprogrammering

När jag pratar om omprogrammering menar jag att lokalisera och sedan radera, skriva om eller byta ut ogynnsam programmering som vi lagt oss till med, exempelvis uttryckt som en vana eller ett beteende.

Jag använder metaforen ”att omprogrammera” då jag tycker att den är enkel och tydlig. En aspekt som jag tycker är särskilt tilltalande är att en programmering inte är statisk. Den som är kunnig kan när som helst skriva om ett program, radera eller ersätta det. Sådana är människans beteenden och vanor också. Fastän vi ibland intalar oss motsatsen, att vi är statiska, så är människan till sin natur föränderlig. Så som vi är just nu är vi inte dömda att fortsätta vara utan vi kan när som helst radera, uppdatera eller byta ut vår programmering.

När jag arbetat med detta så har jag huvudsakligen rört mig mellan tre nivåer:
• Vad jag har närmst mig, såsom min kropp och mina kläder.
• Vad jag omger mig med, såsom umgänge och sammanhang.
• Vad jag matar mig med, såsom medier.

Jag påstår inte att dessa tre nivåer är generellt applicerbara utan de kan behöva anpassas efter personen. Detta är vad som var relevant för mig.

Det jag har närmst mig

Jag har redan varit inne på betydelsen av kläder, färger och skor. Jag håller numer väldigt mycket med den indiska läkaren som jag tidigare i livet avfärdade – det är inte att undra på att vi mår så dåligt när vi klär oss som vi gör. Färger och mönster gör otroligt mycket för vårt välmående men vi har en tendens i västvärlden att klä oss mycket i enfärgat svart eller grått. Våra färg- och mönsterval bidrar starkt till vårt mående.

Men det är naturligtvis inte enbart färgerna som påverkar vårt mående utan också funktionaliteten i det vi har på oss. Jag tog skorna som exempel. Mina Doc Martens gav å ena sidan en väldig stabilitet men samtidigt hindrade de mig från att röra mig fritt. På samma sätt kan åtsittande eller illasittande kläder, eller för all del för stora kläder, begränsa våra rörelser och uttrycksförmåga. Det är exempelvis svårt att klättra i träd i skinny jeans, springa i högklackat eller känna sig fin när man är klädd som en säck potatis.

Lek med kläderna för att utforska vilka möjligheter de öppnar eller stänger och hur de på så vis påverkar ditt mående.

● ● ●

När jag började vakna ur min depression hade jag samma hästsvans som jag hade haft i åtminstone tio år. Jag gillade att ha hästsvans men i min iver att justera saker i mitt liv för att se hur det skulle påverka mitt mående så klippte jag av den. Skillnaden var mycket större än jag föreställde mig att den skulle vara.

Gemene man tänker nog sällan på det men hår väger ganska mycket. Uppsatt i en hästsvans stramar det dessutom. Därtill bär vi med oss spår av sådant vi varit med om i vårt hår. När jag klippte mig upplevde jag en oerhörd lättnad. Samtidigt som en tyngd och stramhet runt huvudet försvann så försvann också mycket av det skräp som jag bar med mig spår av i mitt hår. Mitt mående lyftes avsevärt.

Inledningsvis klippte jag mig bara kort men det är ofta ännu kraftfullare att vid en grundlig rensning och nystart dessutom raka av sig håret. När vi gör det så tar vi bort allt negativt som finns lagrat i håret och börjar om på nytt. Som symbolisk gest är det starkt förknippat med återfödelse. Många kopplar mycket av sin identitet till sitt hår och kan i det exempelvis uttrycka fåfänga eller gömma sig bakom det. Då är det ofta en särskilt stor och frigörande utmaning att raka av sig det.

För att komma tillrätta med depression skulle jag dock inte inledningsvis föreslå att raka av sig håret då det för många snarare är en prövning som kan föra med sig vånda. Att raka av sig håret är snarare en utmaning för den som vill växa.

Det jag omger mig med

Vi påverkas starkt av vilka vi omger oss med. Människor har en tendens att gruppera sig hyfsat homogent vilket förstärker de föreställningar och tillstånd som finns i gruppen. Den som mår dåligt befinner sig därför ofta i sammanhang och med människor som bidrar till och förstärker det dåliga måendet.

Om jag vill få till stånd en förändring i mitt mående så kan det vara mycket svårt att få det tillsammans med människor som fortfarande mår dåligt. Detsamma gäller såklart vilken förändring man än vill genomföra. Den som är spelmissbrukare har svårt att tillfriskna i ett sammanhang med aktiva spelmissbrukare på samma sätt som den som har ett shoppingberoende inte är hjälpt av att springa i butiker.

För att komma vidare behöver vi ofta skilja oss från sammanhanget och människorna som bidrar till att upprätthålla vårt dåliga mående. För många behövs det ett fullständigt avståndstagande men det är inte alltid nödvändigt.

Det är ofta lättare att tillfriskna på en annan plats. Den som har möjlighet att spendera tid i ett annat sammanhang tillsammans med stöttande medmänniskor är ofta mycket hjälpt av det.

Det jag matar mig med

Det vi exempelvis tittar på, lyssnar till eller läser har mycket stor betydelse för hur vi mår. Därför är det lätt för oss att påverka vårt mående genom att helt enkelt förändra vad vi väljer att ta in. Exemplen kan bli hur många som helst men låt mig begränsa mig till en handfull som många känner igen.

Musik. Vi har alla vår egen musiksmak och det som är ljuv musik för en är en ren plåga för en annan. Men bortom det består musik av vibrationer som aktiverar och påverkar kroppen på olika sätt. Viss musik är lättare att vara arg till, annan hjälper oss att slappna av och en del lockar fram saknad och vemod. Bara för att du gillar viss musik betyder det inte att den får dig att må bra. Mår du dåligt trots att du lyssnar på din favoritmusik kan det rent av vara en indikation att den i dagsläget inte hjälper ditt mående.

Film. Det är samma med film som med musik – smak och grundvibration är olika saker. Mycket skräck, våld och sorg bidrar lätt till att en människa inte mår bra även om personen måhända gillar genren.

Nyheter. Många mår dåligt av att konsumera nyheter, till stor del för att ämnesvalen ofta är sådana att nyheterna är rent deprimerande att ta del av. Det finns dock en annan fara med nyheter, nämligen att vi får en fragmenterad världsbild. Detta verklighetssplitter lurar oss att tro att vi förstår vår omvärld medan vi i själva verket är ganska aningslösa. Det ger dessutom också ofta upphov till en splittrad uppmärksamhet som på många sätt liknar eller ibland kanske rent av är ADHD.

Sociala medier och smartphones. På samma sätt som nyheter har en tendens att göra så ger dessa upphov till en splittrad uppmärksamhet, men ofta exponentiellt mycket större. Det ständiga flödet av material gör oss huvudsakligen till passiva konsumenter och vi kopplar i värsta fall i allt högre grad ur oss från vårt verkliga liv. Att ständigt vara nåbar och ha ett behov av att uppdatera bidrar också ofta till oro och ångest.

Porr. En överkonsumtion av pornografi leder ofta till avtrubbning och att vi omprogrammerar oss sexuellt till att tända på det vi tittat mycket på. Då all slags porr idag är lättillgänglig är det lätt att en osund fascination eskalerar till allt grövre uttryck vilket sedan ytterligare förvränger vår sexualitet.

Att omprogrammera sig frisk

Vid omprogrammering utgår jag från fyrstegsmodellen för personlig utveckling.

Bli medveten. Undersök vad du har på och omkring dig och vad du matar dig själv med. Var uppmärksam på samband och triggers men utgå inte ifrån att du kommer att upptäcka dem innan du gör det faktiska förändringsarbetet.

Acceptera att du just nu mår som du gör och att det du omger och matar dig med bidrar till det, utan att för den del acceptera ditt dåliga mående som ett normaltillstånd.

Förändra. Byt ut det som du tar för givet. Ju mer du håller fast vid något, ju viktigare är det ofta att du släpper det. Våga åtminstone prova. Byt strumpor, skor, musik, umgänge och allt annat som kan misstänkas bidra till att du mår dåligt. Mata dig sedan medvetet med sådant som är gynnsamt för dig och för dig i riktningen som du vill.

Var tacksam för framstegen som du gör.

Vad jag inte säger

När jag ger exempel på sådant som kan bidra till dåligt mående är det vanligt att människor försvarar sina livsstilsval. Lika tvärsäkert som jag en gång förklarade för en indisk läkare att det inte fanns något samband mellan svarta kläder och depression, lika tvärsäkert berättar människor som mår dåligt för mig att just deras musik, kläder, umgänge, mat, alkoholvanor och allt vad det kan vara minsann inte påverkar deras mående. Och de gör det i princip alltid utan att ha gjort minsta ansats till att pröva hypotesen.

Det jag vill fråga i det läget är ”Vad är du egentligen beredd att göra för att tillfriskna?”. Jag är övertygad om att näst intill alla depressioner kan botas med hängiven utrensning och omprogrammering. Den som säger sig vilja tillfriskna men som har en hel lista på saker som de inte är beredda att rucka på i livet för att göra det, uppfattar jag inte som seriös i sin strävan. Om du vill tillfriskna – var öppen för att prova i princip allt och att offra även det du håller kärt.

Med det sagt så får människor naturligtvis klä sig precis hur de vill; det är inte upp till mig eller någon annan att ha synpunkter på det. De får umgås med vem de vill, lyssna på vilken musik de vill och titta på vilka filmer, nyheter eller porr de vill.

Det jag diskuterar här är inte någons smak. Jag diskuterar omprogrammering som ett sätt för att tillfriskna eller återhämta sig från ett negativt sinnestillstånd.

MEDITATION OCH
MEDVETEN NÄRVARO

8. meditation web

Meditation

– Hur är det med din son? Är han fortfarande arbetslös?
– Sist jag hörde hade han börjat med meditation.
– Jaha, vad är det då?
– Jag vet inte riktigt, men det är ju bättre än att han sitter och gör ingenting.

Vad är meditation?

Ursprungligen kom ordet meditation från latinet via franskan och betydde då att kontemplera, begrunda, reflektera och fundera över. I latinet användes det mer aktivt att betyda studera, öva eller planera. Med senare österländska och nyandliga influenser har det i högre utsträckning kommit att handla om att stilla sinnet och finna inre frid.

Eftersom ordet meditation används i många olika sammanhang kan innebörden skilja sig väsentligt åt. Det används idag för att exempelvis beskriva tekniker för att uppnå inre tystnad, avslappning, introspektion, visualisering, kontemplation, bön och kommunikation med något högre eller inre.

Meditation eller meditativt tillstånd

Jag skiljer på meditation och meditativt tillstånd.

Meditation. Med meditation stillar vi sinnet och kan på sikt uppnå en inre tystnad. Inget annat eftersträvas även om listan på andra effekter kan göras lång.

Meditativt tillstånd. När vi mediterar så kan vi uppnå ett meditativt tillstånd där vi har lyckats stilla eller stänga av det mentala tjatter som annars pågår inom oss. Vi kan sedan använda det tillståndet för att göra andra saker, såsom att:
• tänka klarare kring något, planera
• visualisera
• kommunicera med oss själva, något högre eller andevärlden
• arbeta terapeutiskt
• öka vår mottaglighet/känslighet

Medvetenhet och fokus

Du bör meditera 20 minuter om dagen.
Förutom om du är för upptagen.
Då bör du meditera i en timme.

Buddistiskt talesätt

För den som har alldeles för mycket att göra kan det kännas slösaktigt att lägga en timme på att meditera. Men ingen tid är egentligen bättre än just då. Det meditativa tillståndet kännetecknas av en hög grad av medvetenhet och klarhet samt färre mentala distraktioner vilket gör det ypperligt för uppgifter som kräver närvaro och fokus. Virrvarret i hjärnan reds ut och arbetet går sedan mycket smidigare.

Det undermedvetna och andra verkligheter

Jag småpratade med en tjej när en annan person kom fram och frågade om vi visste något om meditation.
– Ja, svarade vi i mun på varandra, varpå personen undrade vad vi kunde berätta.
Jag märkte att tjejen hade något att säga om saken och är nyfiken på andras upplevelser så jag lyssnade.

– Det är jättefarligt! Du kan hamna i en psykos. Man går in i andra medvetandetillstånd och många hittar aldrig ut igen. Man öppnar upp för allt ont man någonsin utsatts för och det är, som du förstår, svårt för någon som översköljs av alla dessa begravda trauman att inte hamna i en psykos. Så lita på mig, håll dig borta från meditation. Det är verkligen ingenting för vanliga människor att prova. Det är något som bara några få kan hantera, sa hon.

● ● ●

Det finns en utbredd rädsla i samhället för att få tillgång till det undermedvetna. Tanken är att vi under livets gång stoppat undan så mycket skräp att minsta skymt riskerar att leda till psykos och att vi därför helt borde undvika det undermedvetna. Den som vet med sig att den har bagage undanstoppat som den under inga omständigheter vill komma i kontakt med bör kanske inte ägna sig åt meditation. När vi mediterar finns det nämligen en möjlighet att vi blir medvetna om sådant som vi försökt förtränga.

Personligen tycker jag emellertid inte att det undermedvetna ska undvikas. Den som har stoppat undan jobbigheter behöver framförallt öppna upp och vädra ut. När vi gör oss kvitt vårt bagage läker vi och kommer vidare i livet. Att undvika det undermedvetna är att undvika läkning och det vi fortsätter att vara omedvetna om styr oss.

Många hyser liknande rädslor inför andra medvetandetillstånd. De är exempelvis rädda att förlora kontrollen eller få kontakt med andar. Den som är rädd bör inte meditera förrän den tagit itu med rädslorna eller skaffat sig strategier för att känna sig trygg.

När vi mediterar vill vi stilla sinnet för att kunna vara mer närvarande vilket mycket riktigt är ett annat medvetandetillstånd än vad många är vana vid. Där kommer emellertid rädslan för att förlora kontrollen på skam eftersom kontrollen ju faktiskt ökar.

Det människor faktiskt är rädda för är att förlora kontrollen inför negativa medvetandetillstånd. Den risken finns i princip enbart när vi vägrar ta itu med det som kommer upp. När vi är rädda och försöker fly från det som vi tycker är obehagligt kan vi, om vi är oförsiktiga, hamna i negativa tankebanor som är svåra att bryta. Det bästa sättet att hantera obehagligheter är att undersöka och göra upp med dem och den som inte är beredd att göra det skulle jag inte rekommendera att meditera.

Att få kontakt med andevärlden är vanligtvis lättare i ett meditativt tillstånd. Den som är rädd för andekontakter kan därför ha anledning att inte meditera. Oönskade kontakter är dock förhållandevis ovanliga.

När det är nog

Meditation är medicin, inte ett praktiserande.
När dörren är öppen – sluta ringa på klockan.
Alan Watts

Många tänker att meditation ska göras till daglig övning. Medan det kan finnas anledning att meditera regelbundet under en längre tid så är det ingalunda så att daglig meditation bör vara en självklar strävan. Hur länge och på vilket sätt man väljer att meditera ska anpassas till ändamålet.