Förlåtelse

Förlåter gör vi inte för att befria någon annan. Vi gör det för att befria oss själva. Så länge vi inte har förlåtit någon så bär vi med oss negativa olösta känslor som fräter på vårt inre.

Att förlåta innebär inte att vi säger att det som hänt är okej och det innebär inte heller att vi behöver återuppta kontakten ifall vi inte vill det. Det innebär att vi möter, accepterar och släpper taget om det som varit. Ibland kan det leda till att man vill återuppta kontakten för att lösa det som varit tillsammans med den andra, men det är ofta inte nödvändigt.

Jag kommer först att beskriva hur jag fick till mig tekniken men det är inte berättelsen som är poängen. Det är tekniken som är poängen. Berättelsen finns med som bakgrund till tekniken.

Berättelsen om Isak

Jag mediterade en dag när en dörr plötsligt forcerades upp till vänster om mig. In klev en man som presenterade sig som Isak.
– Vi känner varandra sedan tidigare, sa han utan att avslöja varifrån. Vi ska arbeta tillsammans.
– Vad är det vi ska göra, frågade jag.
– Vi ska stå till tjänst. Vi ses snart, broder, sa han och gick.

Flera veckor senare dök han åter upp.
– Det är tid för oss att börja arbeta, Daniel. Jag är här för att hjälpa dig att förlåta. Du ska få göra tre saker. Först ska du förlåta dig själv. Sedan ska du förlåta alla som gjort dig illa. När du gjort det ska du förlåta alla andra som behöver förlåtelse.
Jag höll andan en sekund.
– Menar du människor som jag inte känner?
– Ja.
– Att förlåta främlingar?
– Ja. Det är din uppgift. En av dem.
Blotta tanken var svår att greppa så jag lämnade det sista därhän för stunden.

– Vad gör vi nu?
– Du ska gå en pilgrimsvandring. Under den ska du utföra arbetet med att förlåta inom de relationer som du har. Gör såhär. Skriv ner namnen på alla som du behöver förlåta eller som du behöver förlåtelse av på varsin lapp. Sortera dem så att den viktigaste ligger först och resten sedan i fallande ordning. Ta sedan den första lappen i högen, lägg den över ditt hjärta och säg personens namn. Börja gå. Under tiden som du vandrar, prata högt. Be om förlåt för allt du kommer på som du vill säga förlåt för. Lämna ingenting osagt. Det kan ta tid. Låt det göra det. När du sagt allt som du vill ha förlåtelse för, vänd på saken och säg allt som den andra gjort mot dig som du vill förlåta den för. Det är viktigt att du talar högt och tydligt när du går eftersom det ger betydligt mycket mer kraft till orden än om du säger dem tyst för dig själv. När allt sagts så sätt dig ner och meditera. Koppla samman ditt kronchakra och hjärtchakra med chakrana i dina handflator. Tillkalla därefter mig och be mig frigöra energin. Du kommer att känna ett energiflöde uppåt. När det avtar så är det klart. Bränn, riv sönder eller gräv sedan ner lappen.

Jag skrev ner namnen på alla jag kunde minnas som någonsin hade gjort mig illa eller som jag hade gjort illa. Till slut satt jag där med en rejäl bunt namn.

● ● ●

Handen på bröstet och en fot framför den andra. Jag gick själv och med tydlig stämma uttalade jag allt som jag kände att jag behövde be den första personen om förlåtelse för. Tårarna rann och det tog tre kvart innan jag vände på det och började förlåta personen för vad den gjort mot mig. Sen satte jag mig ner och kopplade upp till Isak som frigjorde energin. Jag brände lappen och andades ut.

– Jag förstår nu att vi alla redan är förlåtna, sa jag till Isak efter att ha avverkat ytterligare några personer.
– Det stämmer, sa Isak. Har du kommit underfund med varför?
– Jag tror det. När jag började förlåta andra för allt de gjort mig förstod jag snart att det inte fanns något att förlåta eftersom de alltid gjort så gott de kunnat. Det var kanske inte gott nog men personen var inte förmögen att göra bättre. Människor kan vara klumpiga, dumma, uttrycka sig kränkande eller nedvärdera sina medmänniskor men bara för att de i stunden inte förstår bättre. Det är som ett barn som råkar ha ihjäl en myra som den plockat upp. Det finns inget illvilligt eller överlagt i handlingen. Det bara blev så.
– Och detsamma gäller mig, fortsatte jag. Jag har verkligen varit skittaskig mot människor. Jag har ljugit, manipulerat, varit arg, skrikit, svurit, kallat människor både det ena och andra, slagits, förstört och sårat. Men bara utifrån oförstånd och omedvetenhet. Jag vill i grunden människor gott. Ibland är jag bara inte tillräckligt klok och inkännande för att klara det. Därför är jag redan förlåten. Därför är vi alla redan förlåtna. Vi har alla gjort så gott vi har kunnat med verktygen och den nivå av medvetenhet som vi haft just då.
– Precis så, sa Isak.

● ● ●

Kyrkklockorna började ringa precis som jag stod bredvid kyrkan med min 3-åriga dotter.
– Vad är det, frågade hon exalterat.
– Det är klockorna från kyrkan där, förklarade jag och pekade.
– Vi måste gå dit, insisterade hon och drog med mig.
Vi steg in genom de stora portarna till kyrkrummet. Hon sprang upp och ned för gångarna innan hon hittade en lekhörna. När jag stod där och betraktade henne kände jag plötsligt en välbekant energi.
– Är du här, Isak, frågade jag.
– Ja, svarade Isak.
Jag kände efter. Förlåtelse.
– Är du den de kallar Jesus?
– Ja.
– Men varför kallar du dig för Isak?
– För att jag heter så.
– Håller du till här inne, i kyrkrummet?
– Nej, skrattade han. Nästan minst av allt här, faktiskt. Jag är mest där ute.
– Men vad gör jag här?
– Gå en sväng här inne, Daniel. Det finns något till dig.

Jag sneglade över på dottern som var fullt upptagen med att stoppa in trädjur i Noaks ark.
– Jag går bara en liten sväng. Stanna kvar här.
– Mmm, svarade hon utan att titta upp.

Jag gick nedför raderna och fram till altaret. Inget fångade min blick. Jag rundade altaret och tittade på fotografier av de kyrkoherdar som varit verksamma vid kyrkan. Halvvägs tillbaka till dottern kom jag förbi en stor bok som låg uppslagen på ett podium. Jag kastade ett öga på den och fångades av sidans enda rubrik: TILLÄGG TILL DANIEL.
– Här är det, tänkte jag och började läsa.
Boken berättade om när bibelns Daniel vid unga år fick sin första Gudskontakt och började förmedla det som Gud sa till honom.
– Andra må tvivla, viskade Isak i mitt öra, men det finns ingen anledning för dig att göra det.

Isaks förlåtelseteknik

• Skriv ner namnen på alla som du behöver förlåta eller som du behöver förlåtelse av på varsin lapp. Sortera dem så att du har den allra viktigaste först och därefter i fallande ordning.

• Ta den första lappen i högen, lägg den över ditt hjärta och säg personens namn. Börja gå. Under tiden som du vandrar, prata högt. Be om förlåtelse för allt du vill förlåtas för. Lämna ingenting osagt. Det kan ta tid. Låt det göra det.

• När du är klar med det du vill ha förlåtelse för, vänd på processen. Säg på samma sätt högt allt som personen gjort mot dig som du vill förlåta den för.

• När allt sagts så sätt dig ner och meditera. Lägg dina öppna händer på benen med handflatorna uppåt. Koppla samman toppen av ditt huvud (kronchakra) och ditt hjärta (hjärtchakra) med dina handflator (handchakran). Tillkalla därefter Isak och be honom frigöra energin. Du kommer att känna ett energiflöde uppåt. När flödet avtar så är det klart.

• Bränn, riv sönder eller gräv sedan ner lappen.

• Tacka.

• Ta sedan nästa lapp, lägg den över hjärtat och gör om det hela tills du inte har några fler lappar.

Lite mer om tekniken

Att vandra
Tekniken är menad att utföras på vandring men kan ändras för att passa personen. Anledningen till att den passar sig särskilt väl för vandring är att den fysiska rörelsen och yttre förflyttningen hjälper processen framåt. Rörelsen hjälper oss dels att komma åt och frigöra minnen som vi kanske glömt och den hjälper oss också att göra den inre förflyttningen som förlåtelsen innebär.

Att tala högt
Det är viktigt att du talar högt och tydligt när du går eftersom det ger betydligt mycket mer kraft till orden än om du säger dem tyst för dig själv. När vi säger saker tyst är det dessutom lätt hänt att vi börjar tänka på annat. Att tala högt hjälper oss att hålla fokus på det vi gör. Inledningsvis kan det kännas ganska konstigt att tala så men efter ett tag släpper det och talet hjälper det vi förträngt att komma upp till ytan.

Vad mer behövs?
Vi kan ibland behöva göra mer för att verkligen bli färdiga med processen. Isak kan exempelvis under meditationen säga till oss att be någon om ursäkt när vi träffas, att lämna tillbaka något eller göra något annat. Under meditationen kan vi också fråga Isak om vi behöver göra något mer.

Hur mycket behöver jag be om förlåtelse för?
Den första gången jag gick en förlåtelsevandring hade jag med mig ett 50-tal lappar. Jag hade verkligen grävt djupt i mina gömmor av oförrätter och klavertramp, ända bak till dagistiden. Efter ungefär halva vandringen började Isak avfärda mina försök att ge eller finna förlåtelse.

– Varför ber du om ursäkt för det här, ifrågasatte han.
Sedan förklarade han att vi i många fall känner skuld i onödan. Allt behöver man inte be om förlåtelse för. En del saker bara blev som de blev utan att det var någons fel. I andra fall var det en nödvändig och god handling även om vi i efterhand betvivlat det.

Om du har med dig väldigt många lappar behöver det inte nödvändigtvis betyda att du har mycket att förlåta eller be om förlåtelse för. Det kan vara ett uttryck för att du tar på dig alltför mycket skuld, eller i andra ytterligheten att du är alltför snarstucken och långsint. Ta med dem alla ändå men var uppmärksam på vad Isak säger.

Att få hjälp med att frigöra energin
Om den som behöver arbeta på förlåtelse inte själv kan eller känner sig trygg i att skapa kontakten med Isak så kan detta göras av någon som kan. I så fall utförs början av tekniken på samma sätt som beskrivits genom att den som arbetar med sin förlåtelse tydligt uttalar allt det som den vill be om förlåtelse för och förlåta. Den som hjälper i processen lyssnar utan att lägga sig i.

När energin ska frigöras till Isak görs detta istället genom att den som hjälper. Det kan exempelvis se ut såhär:

• Sitt ner för att meditera tillsammans och håll då händer.

• Den som hjälper drar in energin som ska frigöras genom händerna, vidare till hjärtchakrat och upp genom kronchakrat till Isak.

• På samma sätt som när tekniken utförs själv så kommer energiflödet att avta när processen är klar. Det är på samma sätt också möjligt att Isak kommer med ytterligare anvisningar om vad som behöver göras för att slutföra arbetet.

Att arbeta på detta sättet kan liknas vid en fördjupad form av bikt. Den som hjälper behöver vara noga med att enbart agera mottagare och kanal. Projicera inte egna känslor på situationen genom att exempelvis lägga in ytterligare förlåtelsesteg efter eget tycke. Förmedla enbart det som Isak säger.

Andligt arbete med enteogener

De traditioner som har arbetat med visionära växter i årtusenden är andliga. De tar hänsyn till sådant som andra verkligheter, andar, parasiterande energier och tidigare liv. Andligt arbete med enteogener utgår ifrån en förståelse att det i de flesta fall finns en entitet eller intelligens på andra sidan som ofta vördnadsfullt kallas för lärare eller mästare.

Om man förstår att enteogenerna de facto är kraftfulla entiteter som hjälper oss att arbeta med oss ​​själva så säger det sig självt att man ska möta dem med respekt. I traditionella sammanhang återspeglas detta i ceremonin men respekt bör inte förväxlas med tradition eller ceremoni. Att vara respektfull innebär att ha goda avsikter, vara villig att utvecklas och att möta enteogenen som den lärare och hjälpare den är. Att integrera de insikter du har fått är också ett sätt att visa respekt. Respekten syns i hur vi förbereder oss för att möta enteogenen, i vilken inställning vi har och hur vi behandlar och hjälper dem vi reser med.

Det finns många sätt att vara respektlös. Det kan exempelvis vara att man använder enteogenen som en drog, använder den med onda avsikter eller blandar den med smutsiga substanser.

Öppna ceremonin

Öppnandet av en ceremoni kan exempelvis se ut såhär:
• Vi renar oss med rök eller vatten.
• Har det inte redan gjorts så renar vi platsen på liknande sätt.
• Vi öppnar ett helgat rum och i det helgade rummet bjuder var och en in de andar som de vill arbeta med.
• I ett tillstånd av medveten närvaro tar vi enteogenen och tackar den för att den vill arbeta med oss.

Att meditera med enteogenen

Svampen gav mig tidigt en enkel meditation att utföra när effekterna på allvar tar tag. Liknande meditation kan göras med alla naturliga enteogener och den har åtminstone två tydliga syften:

• Att till fullo integrera enteogenen. Yrar vi omkring och distraherar oss med sådant som samtal och musik missar vi en stor portion av kontakten. När vi integrerar enteogenen letar den sig ut i varenda cell och nervkoppling.

• Det är ett tillfälle att låta enteogenen arbeta med en. I många fall kan det ta sig formen av samtal där den rotar fram sådant som bekymrar oss och visar oss lösningar. I andra kan det det vara ett tillfälle för den att lära oss saker såsom en teknik att öva på under resan. Men det kan också vara tystnad medan den arbetar i vår energistruktur.

Svampmeditation

• Sitt eller ligg i en position som är bekväm för dig.

• Blunda och andas djupt.

• Prata med svampen. Säg exempelvis: ”Du är välkommen att arbeta med min kropp. Hjälp mig att läka, utvecklas och förstå. Visa mig gärna samtidigt vad du gör med mig.”

• Observera. Följ med.

• När meditationen är klar, tacka svampen.

• Tillämpa insikterna från meditationen i ditt liv.

På en plats

Många ceremonier med enteogener sker på en tydligt avgränsad plats såsom ett rum, en kyrka eller i ett tält. Detta har jag framförallt upplevt med Ayahuasca där deltagarna under merparten av ceremonin förväntas ligga eller sitta på sina mattor och meditera medan shamanen går runt och arbetar med var och en. Vid sådana ceremonier är belysningen ofta sparsam för att begränsa de yttre intrycken. Lämnar sin plats gör man för att gå på toaletten eller för att man av annan anledning behöver tid borta från gruppen. Det är ett sätt som fungerar mycket bra med Ayahuasca.

Jag har hört om svampceremonier med flertalet deltagare som görs på samma sätt men blir personligen inte riktigt klok på det. Så har svampen inte uppmanat mig att använda den i grupp. Den har däremot vid ett fåtal tillfällen velat göra så när jag varit själv med den.

Det finns många fördelar med att befinna sig på en avgränsad plats, särskilt när många deltagare är inblandade. Framförallt är det lättare att ha kontroll över vad som händer och det blir lättare att ha sina saker tillgängliga. Många shamaner har en rik samling föremål som de dukar upp och använder sig av under ceremonins gång.

På vandring

Jag föredrar emellertid att arbeta utomhus, i nära kontakt med naturen och på vandring vilket är vad svampen dirigerar mig att göra. Det kräver eftertanke gällande vad jag packar med mig men naturen ger å andra sidan många andra möjligheter. Tre saker som är särskilt positiva med att utföra arbete med enteogener till fots är att man utnyttjar rörelseenergin, att man skapar en berättelse och att man tar hjälp av moder Jord och de väsen som vistas i henne.

Rörelsen. Förändringsarbete handlar till stor del om förflyttningar. Om rörelse från ett tillstånd till ett annat eller från en position till en annan. När vi vandrar uppfylls vi av rörelseenergin och det som stagnerat inom oss lossnar. I det tillståndet är det lättare att också göra mentala förflyttningar.

Berättelsen. När jag rör mig ute skapas en berättelse som jag sedan kan använda för att bättre förstå min resa. Är vi flera på vandring har vi en gemensam berättelse att dra lärdomar ur i efterföljande samtal. Det kan exempelvis låta “Kommer du ihåg när du var orolig att gå över bron och hur skönt det var när du tagit dig över?” eller “Minns du vad trädet sa till dig?”.

Som guide under en sådan resa kan en del av rollen vara att å ena sidan bidra till att skapa berättelsen och å andra sidan vara historieberättaren som minns den. Jag bidrar till att skapa genom att föreslå lekar och övningar som kommer till mig och dra med människor på äventyr och stötta dem att övervinna sina utmaningar. Historieberättaren behöver å andra sidan vara så pass närvarande att den i efterhand kan plocka upp ämnen och situationer i samtalet och kanske också se en röd tråd i upplevelsen.

Att kombinera enteogener med vandring eller annan utevistelse såsom naturterapi är naturligtvis inte förbehållet andligt arbete utan kan användas också i terapeutiska eller lekfulla sammanhang.

Andra hjälpare. Energier och väsen är ständigt i rörelse. När vi vågar oss ut på vandring öppnar vi samtidigt upp för nya kontakter. Vid ceremonins öppnande brukar jag när det ska vandras lägga till en inbjudan till dem när jag öppnar ett helgat rum. Det kan exempelvis låta såhär: “Alla de energier och väsen som vill mig gott, som vill hjälpa mig att läka och växa, är välkomna in i mitt rum. Jag ber Ismael att hålla borta de med tvivelaktiga motiv.”

Möten med andra energier kan vara särskilt viktiga delar av berättelsen och processen. Det kan vara en kontakt med någon som dött, ett träd som skänker trygghet eller en plats som vill älska med en.

Utrensning

En av de första gångerna som jag tog Ayahuasca spenderade jag en stor del av tiden på toaletten. Jag kräktes och bajsade om vartannat som om jag varit kraftigt magsjuk. Det var jag inte utan det var Ayahuascan som grundligt rengjort mig och därefter satt mig på att göra mig av med allt den samlat ihop. Jag har nog aldrig varit så lyckligt tom som efter det toabesöket.

Jag satte mig åter framför shamanen och fick en ännu större kopp Ayahuasca. “Oroa dig inte Daniel” viskade Ayahuasca i mitt öra. “Du är ren nu. Denna gången stannar jag och från och med nu kommer jag alltid att vara med dig.”

● ● ●

Vid shamanskt arbete med enteogener är det vanligt förekommande med kraftfulla utrensningar. Det är särskilt vanligt med Ayahuasca och San Pedro men förekommer också på svamp och mindre sällan också på LSD. Det är inte ett tecken på förgiftning utan enteogenen som rengör oss. Ibland kan utrensningen vara generell såsom i exemplet ovan men den kan också vara specifik och åtföljas av bilder och känslor. Var i så fall uppmärksam på dem då de är tydliga ledtrådar till vad det är som rensas ut.

Om en person inte själv förmår kräkas är det inte ovanligt att shamanen kräks åt den. Shamanen kanaliserar spyan. Samma sak kan hända med gråt eller ilska. När någon själv inte förmår släppa taget kan någon annan behöva göra det åt dem. Vill vi bespara andra obehaget att göra sig av med vår skit bör vi göra vårt yttersta att själva göra det. Det gäller såväl med som utan enteogener.

För att orka spy på det sättet är det bra att ha druckit ordentligt med vatten innan.

Att kontinuerligt rena sig

När vi arbetar ceremoniellt med andra så händer det att vi plockar upp skräp från dem. Då kan vi behöva sätt att snabbt rena oss själva. Några vanliga sätt att göra det är med rök, vatten, sång eller trummande. För mig fungerar skaktekniken som jag fick av svampen också mycket väl. 

Att inte finna det gudomliga

Jag behöver inte jaga, sträva eller söka.
Det som är menat för mig
kommer till mig
när jag är redo för det.

Ordet enteogen betonar kontakten med det gudomliga eller att uppfyllas av gudomlig inspiration. Det är en anledning till att jag tycker att ordet är bra, för det framhäver en koppling som varit central för min och många andras upplevelse. Enteogener är nycklar för att tala med det gudomliga. De är aktiva sakrament för oss att använda i vårt andliga utövande.

Men det är inte alla som gör sådana kopplingar eller har sådana upplevelser. För en del stannar det vid färger och former och känslor medan andra skjuts ut i universum för att möta alltet. Man får det man behöver och är rustad för just då; det som är relevant för en. För en del är det närkontakt med det gudomliga och för andra är det inte det.