Terapeutiskt skrivande

Vi människor har en tendens att gömma undan och förtränga sådant som vi tycker är jobbigt eller skäms för och det fräter sedan på oss inifrån. Samlar vi tillräckligt mycket på lager så förgör det oss till slut men även förhållandevis lite kan ge stora bekymmer. Vi blir förljugna, rädda och begränsade människor, oroliga för att bli påkomna eller att komma ihåg. När vi istället minns och törs blotta oss själva neutraliserar vi det som vi gömt undan.

Om du tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att rädda dig.
Om du inte tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att förgöra dig.
Jesus i Thomasevangeliet
Översatt från Elaine Pagels engelska översättning.

● ● ●

Under flera års tid var jag noga med att inte låta världar mötas. Å ena sidan arbetade jag med politik, å andra sidan hängav jag mig åt att läka och växa med hjälp av enteogener. Jag ljög inte men för att kunna göra båda var jag tvungen att dölja något som var in i själen viktigt för mig vilket med tiden fick mig att känna mig alltmer splittrad. Samtidigt fanns där en oro att jag skulle kunna bli avslöjad eller rentav utpressad.

Jag kom till en punkt då jag behövde smälta samman igen och ville samtidigt undanröja hållhakarna som människor kunde ha på mig. Så jag startade en blogg och började berätta allt det där som jag var orolig för att människor skulle få reda på om mig. Jag började med allt som hade med enteogener att göra men gick snart vidare till annat som ofta satt än längre in. Sådant som jag visste skulle väcka känslor, som kunde fördömas, förnekas, förringas eller förlöjligas. Jag skrev om andliga upplevelser, om dåliga val jag gjort och om situationer som jag skämts för.

Jag satt ofta där med en oro på gränsen till panik över en text som jag egentligen inte alls ville publicera. Och när jag kände den där oron så visste jag att just detta måste jag publicera. Det var samma sak varje gång. Oron innan jag publicerade och lättnaden efteråt. För var hemlighet som jag släppte fram gick jag lite lättare, var lite gladare och sov lite bättre.

I två års tid skrev jag med intentionen att integrera, läka och rensa ut. När vårdagjämningen kom det andra året var jag äntligen klar. Jag inbillar mig inte att jag är slutgiltigt färdig med att vända ut och in på mig själv för det här livet, men jag är inte längre splittrad och jag hyser ingen oro för att någon ska få reda på någonting om mig. Jag har mött och gjort upp med mitt förflutna.

Många människor sorterade bort sig själva ur mitt liv under den perioden samtidigt som andra tillkom och uppskattade ärligheten.

Sociala medier

Jag pratade med en kvinna som gjort någonting liknande men istället för att skriva en blogg hade hon börjat avslöja saker om sig själv på Facebook för att utmana sig själv att vara ärlig med vem hon är.
–  Jag kan nog ha gått lite väl långt ibland och berättat saker som folk verkligen inte ville höra men för mig var det en del av utmaningen, berättade hon för mig.

Precis som sociala medier gör det lätt för oss att skapa förljugna identiteter så gör de det också lätt för oss att vara ärliga och sårbara inför varandra. När vi är ärliga och sårbara så attraherar vi människor som också vågar vara ärliga och sårbara och alienerar de som inte vågar vara det. På så vis gör vi plats åt och odlar ärligare kontakter.

Det är dock kanaler som också dras med betydande bekymmer. Saker sparas och det är svårt att radera sådant som tillhör det förgångna. Människor med ont uppsåt kan försöka använda ens process mot en och förvränga det man sagt. I en annan tid eller annat sammanhang kan det man skrivit helt missförstås. Det kan därför ibland vara viktigt att begränsa ämnesvalen efter vilka man når.

Ett sätt att göra det på är att begränsa vem som kan läsa det man skriver, exempelvis till enbart vänner. Ett annat är att skapa en stängd grupp med det specifika syftet att dela det man skriver. På så vis har man kontroll över vem som släpps in och vänner kan själva välja om de vill följa med på resan. Väljer man att ha en blogg kan man sätta lösenord på den och vara selektiv med vilka som får det.

Gällande ämnesval kan man välja att hantera ämnen på olika sätt. Allt passar sig kanske inte att avhandlas på samma sätt och med samma människor. Jag menar inte att man ska begränsa ämnena man tar upp utan enbart att när så behövs finna olika utlopp för dem. Begränsar vi oss till att enbart ta upp vissa ämnen så begränsar vi också vår frigörelse till enbart de områdena.

När du har publik

Om du låter andra läsa det du skriver, kom ihåg varför du skriver. Poängen med att blotta oss är att befria oss från våra egna rädslor och begränsningar, inte att söka bekräftelse för att vi gör det. Huruvida någon läser, gillar eller kommenterar det du skriver är mindre viktigt.

Det viktiga för din läkning och ditt växande är att du är modig och utmanar dig själv. Att vara modig är inte att berätta det som väcker mest uppmärksamhet, utan att berätta det som skrämmer dig mest att avslöja.

Att skriva av sig

Det finns många sätt att skriva terapeutiskt som inte förlitar sig på en publik. För många fyller exempelvis dagboken en terapeutisk funktion.

När man har ett avgränsat område i livet som är bekymmersamt, såsom en skilsmässa eller ett dödsfall, kan det vara av värde att skriva specifikt kring det och konstruera sin egen ceremoni för att få till ett bra avslut.

Vid en skilsmässa kan man exempelvis skriva ner all ilska och besvikelse man hyser gentemot den andra personen, allt man behöver förlåta och allt man själv behöver förlåtelse för. Med allt som kan behöva uttryckas i en sådan situation så kan det vara ett arbete som tar flera månader. Någonstans är det dock viktigt att ett sådant arbete också får ett tydligt avslut så att vi inte använder processen som förevändning för att vältra oss i det som varit. Gör vi det så slutar skrivandet vara en del av lösningen och bidrar istället till problemet.

När allt är skrivet stänger vi processen. Ett klassiskt sätt att göra det på är att koppla loss från det som varit genom att symboliskt elda upp det vi skrivit och därefter önska alla inblandade gott i livet. Vilket sätt som passar dig bäst är upp till dig att komma underfund med.

Vid ett dödsfall skulle det istället kunna handla om att minnas och vara tacksam för det som varit för att därefter kunna säga farväl och fortsätta leva. Tillvägagångssättet vore i princip detsamma; att skriva avgränsat och med ett tydligt avslut, gärna med en ceremoni som markerar avslutet.

Tacksamhetsbrev

Vi har oerhört mycket att vara tacksamma för i livet men begriper det kanske inte alltid eftersom vi fokuserar på annat. Hur vi än gör det så gör det oss gott att stanna upp och vara tacksamma för allt livet ger oss möjlighet att uppleva.

Ett sätt att fokuserat arbeta med tacksamhet är att skriva ett tacksamhetsbrev till sig själv eller någon annan. Det kan vara särskilt förlösande om man befunnit sig i en långvarig konflikt eller annan låst position till en person och har svårt att se allt man har att vara tacksam för i den relationen. När vi styr om vårt fokus från konflikt till tacksamhet uppmärksammar och minns vi andra saker.

Det kan vara en stor utmaning att fokusera om så, särskilt när det finns mycket fientlighet och ilska. För att släppa sådana känslor helt rekommenderar jag att det kompletteras med en förlåtelsevandring.

När brevet är skrivet kan du själv välja om du vill ge det till personen som det berör eller om du vill avsluta skrivprocessen på annat sätt.

Djupmeditation

Det var ungefär ett år efter det att jag hade slutat dricka. Jag tog en hög dos svamp och satte mig för att meditera. Fem timmar senare låg jag i fosterställning på golvet och grät som ett barn.

Jag grät för att jag hade förstått att fastän jag hade tillfrisknat från alkoholismen när jag slutade dricka så var såren efter missbruket fortfarande oläkta. När jag vaknade upp ur alkoholdimman så hade jag stoppat ner allt det obehagliga jag varit med om i min ryggsäck, tagit sikte på framtiden och börjat gå. Det var vad jag behövde göra för att tillfriskna men nu var det tid att börja läka det som jag hade stoppat undan.

Det är fortfarande en av de starkaste meditationsupplevelser jag haft. Under loppet av de fem timmarna gick jag successivt ner genom lager av känslor och upplevelser tills jag slutligen fann den förlösande insikten som triggade gråten.

● ● ●

Med djupmeditation menar jag en meditation som för oss ner till djupare nivåer av vårt medvetande och varande. Sådant som ligger dolt under lager av annat och som vi därför sällan är medvetna om.

Jag har funnit en handfull verktyg för att uppnå sådana djupare meditativa tillstånd.

Intention. Det första är att ha en intention att gå djupare. En fridykare kommer inte att dyka ner till tio meters djup utan att först bestämma sig och därefter ta ett djupt andetag. Detsamma gäller den som mediterar. Färden ner till våra djupare lager kan bära på obehagliga utmaningar som vi behöver ta oss igenom. Den som inte på förhand bestämt sig för att ta sig igenom det som dyker upp kommer många gånger i ren förskräckelse att avbryta resan.

Tid. Den enskilt viktigaste faktorn utöver intention upplever jag är tiden. Det tar helt enkelt tid att ta sig ner till våra djupare lager. Två till sex timmar är inte onormalt för en sådan meditation.

Teknik. Det finns tekniker som bringar en struktur som gör det lättare att fördjupa meditationen. De kan vara till stor hjälp men är i min erfarenhet inte alltid avgörande. Intentionen och tiden är i första hand det som avgör.

Hjälpmedel. Det finns också hjälpmedel som kan underlätta för den som mediterar att fördjupa sin meditation. Då det kommer till djupmeditation vill jag framförallt framhålla enteogener som kraftfulla hjälpmedel. De öppnar ofta upp förmågor och dörrar hos oss som annars är stängda. När man arbetar med växtlärare kan de i många fall också vägleda oss i vår djupmeditation.

Att skapa en tavla

Så här kan du skapa en enkel tavla.

Material: en förhållandevis porös MDF-skiva, tapet, tapetklister, häftpistol. Samtliga material finner du lättast hos en byggvaruhandel. MDF-skivan bör vara förhållandevis lätt att fästa häftstift i.

• Såga till en så pass stor MDF-skiva som du har plats till. Ju större desto bättre tycker jag själv så jag satsade på en som var ca 2,5×1,3 meter. Har du inte själv möjlighet att såga till den så ta med måtten till byggvaruhandeln och be dem såga till den på plats.

• Tapetsera tavlan med en tapet som gör sig bra som bakgrund och som återspeglar din intention med tavlan. Eftersom MDF-skivan är porös behöver du använda rikligt med tapetklister.

• Vik in tapeten på baksidan av tavlan och häfta fast.

Resultatet är förhoppningsvis en enkel och snygg tavla som fungerar bra för att sätta fast lappar med häftstift. Eftersom skivan är förhållandevis lätt kan den enkelt sättas upp med ett par stadiga skruvar.

Att ge kraft till tavlan

Ett sätt att ge kraft åt tavlan är att skriva en ram där du åkallar den intention, energi eller de hjälpare som du vill införliva i den. Det bör vara ditt eget budskap som kallar in det du vill, tror på och är kontakt med. Skriv inte sådant som du inte har någon egen relation till. Här följer ett exempel på hur det kan se ut.

”Från djupet av mitt hjärta, med kärlek och tacksamhet, ber jag mina änglar och guider om hjälp att förverkliga mina projekt. Jag vill också bjuda in energin av de som inspirerar mig.” Det sista kan sedan följas av namnen på dina inspirationskällor.

Ett annat sätt är att fokuserat kalla in en enda energi som skydd för arbetet som tavlan innehåller. Det kan exempelvis göras genom att skriva ordet ”kärlek” runt hela tavlans kant.

Hitta som alltid det sätt som känns rätt för just dig.

Kom ihåg att det inte är orden som du skriver runt dess kant som ger tavlan liv. Det är arbetet som du utför på tavlan. En tavla som står undanskymd, som inte tittas på och inte arbetas med är blott ett lik. Den får liv genom ditt hängivna arbete med den.

Att skapa sin egen ceremoni

En ceremoni är en symbolisk handling som vi utför medvetet. Den kan utföras vid ett enstaka tillfälle såsom en övergångsceremoni eller upprepas såsom fullmåneceremonier. Det finns många färdiga upplägg för ceremonier varav en del, exempelvis religiösa sådana, ofta är strikt uppstyrda. Även om jag ser värdet i en grundstruktur så är jag själv av åsikten att det blir bättre om ceremonin vilar på intuitiv grund där infall och budskap i stunden ges utrymme.

Förberedelse

Intentionen. Allt utgår från intentionen. Som med det mesta är det bra att fråga sig själv varför man vill göra någonting. Vilken är min intention och varifrån kommer den? Bottnar den i en längtan från hjärnan eller hjärtat, från egot eller från själen? Om vi kommer på oss själva med att försöka göda ett obalanserat ego bör vi avstå medan kärlek, glädje, lust och ibland mod, rädsla och jävlar anamma kan vara tecken på att vi följer vårt hjärta. Be om tecken om du känner dig osäker och var ärlig med dig själv. Egot är en lurig typ som gärna övertalar oss att just våra handlingar inte härstammar från självhävdelse och bekräftelsebehov.

Vad är då intentionen? Vad vill du att ceremonin ska vara en symbolisk handling för och vad vill du uppnå? Ju tydligare det är för dig själv, ju lättare blir det att sträva i den riktningen eftersom besluten du tar kommer att genomsyras av din intention. Syftet med en namngivningsceremoni kan exempelvis vara att välkomna ett barn i gemenskapen, fira dess existens och ge det ett namn som kommer att föra in en viss energi i dess liv. En fullmåneceremoni skulle kunna handla om att plocka upp saker från djupet av sig själv och låta dem komma till uttryck alternativt släppa taget om dem. 

Platsen. Välj en plats som står i samklang med intentionen. En ceremoni för att läka sig själv och jorden utförs gärna på en kraftplats medan en ceremoni för att inviga en specifik plats såklart gärna utförs på den platsen. En namngivningsceremoni kan exempelvis hållas i hemmet om man vill ha en familjär stämning eller på en för gemenskapen signifikant plats om det är upptagandet i en större gemenskap som ska betonas.

Förbered platsen på de sätt du tycker är lämpliga. Sker det i en lokal eller i ett hem kan det exempelvis vara lämpligt att rena platsen, ställa iordning det som behövs för ceremonin, tala sin intention på plats och bjuda in de andehjälpare man eventuellt vill ha med. Vid en ceremoni utomhus kan det vara lämpligt att göra detsamma men att också be platsen om lov att få vara där och berätta för de väsen som finns på platsen vad det är man vill göra samt be om deras hjälp att uppfylla intentionen. 

Jag själv. Förbered dig på ett sätt som står i samklang med intentionen. Fokusera först på det inre och sedan på det yttre. Vill du göra detta och är du i stånd att göra det? Finns det tvivel som behöver adresseras? Först när du känner dig trygg i att du vill och är i stånd att göra ceremonin bör du överväga det yttre.

En bra tumregel är att vara fokuserad, ren och känna sig fin vid en ceremoni. Fokus skulle också kunna beskrivas som att vara medvetet närvarande och för det är meditation ett bra verktyg. Vi bör också rena oss inför mötet med oss själva och det högre exempelvis genom att duscha och därefter med röken. Att känna sig fin återspeglas gärna i klädesval men jag vill då också tillägga att kläderna bör vara praktiska. Vid ceremonier där jag kan tänkas hamna på knä under långa perioder väljer jag alltid arbetsbyxor med knäskydd, inte för att jag nödvändigtvis tycker att arbetsbyxor är fina utan för att de är till stor hjälp för mig att uträtta arbetet. När väder spelar in tycker jag alltid att praktisk funktion går före dekorativ skönhet.

Det är också bra att fundera över vilka verktyg man vill ha med sig. Det kan exempelvis vara rökelse, trumma, medicinpåse, stenar, tarotkort och annat som kan komma till användning vid ceremonin. En del shamaner samlar sådana verktyg i ett portabelt altare vilket kan vara ett tygstycke eller en påse.

En del ceremonier kräver mycket förarbete bestående av exempelvis meditation, kostomläggning och utrensningsarbete. Rent allmänt är det så att ju mer vi skalat av på förhand, ju lättare når vi fram till de resultat vi söker. Vid en ceremoni som syftar till att gräva djupt i sig själv och frigöra gammal smärta kan det vara bra att på förhand rensa ut så mycket av den som man kan medvetet. På så vis blir det lättare att under ceremonin nå dess kärna. Annars finns risken att vi spenderar större delen av ceremonin med att rota runt i det som vi redan kunde ha gjort upp med.

Andra. Om andra människor ska delta i en ceremoni behöver de göra sina egna förberedelser. Det vi kan göra är att ge dem informationen de behöver för att förbereda sig. En del ceremonier kan kräva relativt lite av deltagare medan andra kan kräva mycket förberedelsearbete. Inkludera bara de som är beredda att göra vad som krävs för den specifika ceremonin. Är det en namngivning krävs det kanske bara att personen tar med sig ett glatt humör. Vid djupare läkandearbete krävs det en genuin vilja och förmåga att ta sig an sådant arbete.

Olika roller. Om det finns olika roller vid ceremonin så är det bra om det är tydligt på förhand vad som ingår och inte ingår i de olika rollerna. Vid en ceremoni med enteogener kan det exempelvis finnas en eller flera shamaner, några hjälpare och så deltagarna. De har alla olika uppgifter där några kan överlappa och andra inte överlappar. I exemplet är det i regel shamanens uppgift att leda, hålla sammanhanget tryggt från inkräktande entiteter, dela medicinen och vara deltagarnas huvudsakliga stöd. Hjälparens uppgift kan vara att bistå shamanen, se till deltagarnas kroppsliga behov, laga mat och städa. Deltagarnas roll är då huvudsakligen att djupdyka och utföra arbetet med sig själva. Sammanblandas rollerna kan det få betydande konsekvenser för sammanhanget. Det är exempelvis inte deltagarens uppgift att läka andra, inte shamanens tillfälle att själv hänge sig åt sin egen resa och inte hjälparens roll att leda tillställningen.

Med det sagt har jag dock varit med om mindre strukturerade ceremonier där rollen av shaman hoppat mellan personer. Inom oss har vi alla såväl shamanen, hjälparen och deltagaren då dessa inte är fasta konstruktioner utan roller som vi ikläder oss i ett visst sammanhang. Det är därför fullt möjligt att rollerna byter plats i en mindre strukturerad ceremoni. Om det är det som ska ske så var följsam men som huvudregel bör man alltså hålla sig till den roll man har.

Ceremonin

Eftersom ceremonin är en skapelse som ska återspegla intentionen kan ceremonier se väldigt olika ut. Därför ger jag bara generella exempel på sådant som kan ingå i en ceremoni; möjliga byggstenar om man så vill.

Landa på platsen. Ta en stund att samla dig och känna in platsen. Lämna det som inte hör hemma där utanför och låt det som ska vara där kliva fram. Är man en grupp människor kan det göras tillsammans exempelvis med en vägledd inlandning där den som leder välkomnar, påminner deltagarna att lägga det som inte hör hemma åt sidan, ber dem andas och landa i nuet och på platsen.

Rena sig. Har det inte redan gjorts kan processen att rena sig och platsen vara ett bra sätt att påbörja en ceremoni.

Helga ceremonin. Erbjud frukterna av ceremonin till det högsta gudomliga du kan föreställa dig eller till det du uppfattar ligger i linje med ceremonins intention.

Öppna ett helgat rum. På så vis kallar du in beskydd för alla som befinner sig i ceremonin vilket ofta är särskilt viktigt vid läkandearbete och arbete med enteogener.

Bjuda in andevärlden. Vill vi ha andevärldens hjälp vid ceremonin bör vi bjuda in dem att arbeta med oss och då också specificera vad eller vem vi vill och inte vill ha kontakt med. Var också tydlig med vilken hjälp vi vill ha av dem. Det bör kanske sägas att andarna redan är där. Det är de facto inte de som kommer till oss utan vi som kommer till dem genom att öppna upp och uttrycka vår vilja att samarbeta.

Att tala sin intention. När vi säger orden högt ger vi dem mer kraft. Säg vad det är du ämnar göra och vad du önskar få ut av det.

Sjung, dansa och låt. När vi dansar, sjunger och spelar musik så rör vi runt i och frigör energier vilket exempelvis kan vara energigivande eller förlösande. Låt lekfullhet, glädje och humor ta plats. Det gör såväl kroppen som sinnet gott.

Meditation. Meditation är ofta en central del av ceremonier. Det kan exempelvis vara en gemensam meditation för att läka platsen eller en individuell sådan för att djupdyka i sitt inre. Vid ceremonier med enteogener är meditation ofta centralt.

Symboliska handlingar. Skapa symboliska handlingar som ligger i linje med intentionen. Om ceremonin handlar om att släppa taget kan det exempelvis vara en handling där något brännas upp eller grävs ner medan en ceremoni som handlar om återfödelse skulle kunna innehålla en handling där man symboliskt tar sig ur livmodern, är ett frö som gror eller planterar något.

Att fira och vara tacksam. En ceremoni kan också vara ett tillfälle att uttrycka glädje och tacksamhet för sig själv och existensen. En tantrisk sexakt kan vara ett njutbart firande av livet, i skördeceremonier är tacksamheten för vad jorden och solen gett närvarande och ett upptagande i en gemenskap genomsyras av glädje.

Lita på infall och ledning utifrån. Strukturen kan behöva ruckas på så sitt inte fast i din ceremoniplanering. Utöver rent praktiska yttre omständigheter som kan kräva kursändring kan det också komma förslag eller liknande från andevärlden som öppnar dörrar till möjligheter som vi inte kunde ha planerat för. Följ med om det känns givande. Jag upplever att det ofta är där, när vi vågar följa andevärldens förslag och vår intuition, som ordentliga genombrott sker.

Avslut och uppföljning

Precis som en ceremoni behöver en början så behöver den också ett slut. Vid ceremonins slut tackar man exempelvis de entiteter och energier som man arbetat med för deras vägledning och stöd, stänger det helgade rummet och tackar platsen. Då är den formella ceremonin slut.

Är man flera deltagare kan det ofta vara så att man vill stanna kvar och prata om sin upplevelse och då kan det passa bra med en fika eller liknande. Det är exempelvis vanligt att efter en begravning servera kaffe vilket blir ett sådant tillfälle för människor att landa från sin upplevelse av ceremonin.

En del ceremonier kan kräva ganska omfattande efterarbete. Har man exempelvis arbetat på djupet med läkning och att dragit fram sådant som varit begravt kan efterarbetet pågå under lång tid och exempelvis kräva coachning eller annan terapi, livsstilsförändringar, förlåtelsearbete eller liknande. Man behöver inte enbart tid för att integrera insikterna man fått till sig utan också att omsätta dem i handling.

Att skapa goda förutsättningar

När vi vill få kontakt med andevärlden finns det mycket vi kan göra för att underlätta och ge plats för en bra upplevelse. Det jag beskriver här är att skapa en trygg idealsituation för en nybörjare att ta kontakt. Den som är erfaren har förhoppningsvis verktyg för att hantera situationer som inte är optimala.

Plats

Välj plats med omsorg då den kan ha stor inverkan på kontakten. Det är generellt lättare att få kontakt i en avskild trygg miljö utan störningar och distraktioner. Jag upplever att det är lättare att få kontakt på landet än i stan eftersom det i stan finns så mycket information i omlopp. Atmosfären där är såpass tät med reklam, trafikljud, trådlösa nätverk och människors tankar och förehavanden att det blir svårare att få till en bra uppkoppling.

Om intentionen inte är att arbeta med det som tidigare hänt på en plats så är det också bra att välja en plats där det inte inträffat något större trauma, där tiden inte är ur led eller märkliga energier hänger kvar.

För att ge kontakten de bästa förutsättningarna kan det också vara bra att på förhand rena platsen och oss själva.

Människor

Beroende på intentionen kan man vilja ta kontakt tillsammans med andra. Det kan vara en givande social aktivitet men ger också mer energi till uppkopplingen vilket gör det lättare att nå fram. Vill du vara flera är det dock viktigt att tänka igenom vem du vill bjuda in eftersom det kan ha en avgörande betydelse för kontakten. En bra deltagare är i regel den som är förhåller sig öppen eller nyfiken till andevärlden, känner sig trygg och närmar sig upplevelsen respektfullt och seriöst.

Undvik deltagare som inte vill ha kontakt med andevärlden, är rädda, oseriösa, respektlösa eller känner behov av att berusa sig inför kontakten. Ett glas vin eller fem går inte bra ihop med att skapa en trygg kontakt. Undvik också deltagare som inte står stadigt, som mår dåligt och saknar en genuin vilja att möta sina bekymmer.

Det är värt att notera att en del av det som i modern medicin betraktas som psykiska sjukdomar i ett shamanskt sammanhang snarare betraktas som parasitsjukdomar där personen är besatt av en inkräktande entitet från andevärlden. Sådana entiteter kan i olyckliga fall få utrymme att leka med och förvirra deltagarna eller rent av öppna upp för fler parasiter. Det kan förvärra sjukdomen genom att personen hamnar än mer i dess våld eller rent av smitta. Jag går senare i kapitlet igenom hur sådana kan avlägsnas men här är det en trygg idealsituation för andekontakter som beskrivs och då är det ofta inte lämpligt att ha med någon som bär på en utåtagerande parasit.

Andehjälpare

Om du arbetar med andehjälpare kan det vara till stor hjälp att inkludera dem vid andekontakter. De kan bland annat hjälpa en att hitta de kontakter man söker men också hålla oönskade sådana borta.

Bjud enbart in de andekontakter som du vill ha. Skulle du få kontakt med något som du inte vill ha kontakt med, säg tydligt nej och avsluta kontakten.

Den avgörande faktorn – du själv

Precis som i samtalet med en medmänniska så är kontakten med andevärlden i stora delar en återspegling av var du själv befinner dig. Den som har god självkännedom, är modig, trygg och vet att skilja klokskap från dumhet har betydligt lättare att få till ett givande samtal än den som är svajig, osäker och lättlurad. Här är några egenskaper och färdigheter som jag upplever är betydelsefulla i kontakt med andevärlden.

Stå stadigt. Var i kontakt med dig själv, vet vad som är sant för dig och vad du vill. Den som är osäker på sig själv är lättmanipulerad och lockas därför lättare på villospår.

Var modig. Det är när vi vågar rota runt i saker, möta det som oroar oss, utforska och ställa frågor som vi får möjlighet att läka och växa. Att ge efter för rädslan lägger tvärt om locket på och hindrar vår utveckling eftersom vi försöker undvika att se det vi skulle behöva se. Dessutom attraherar rädslan upplevelser som är obehagliga för oss. Den blir en negativt laddad affirmation som öppnar dörren för det vi försöker undvika vilket är en dålig ingång för andekontakter. Mod är inte motsatsen till rädsla utan hur vi möter den. Att vara modig är att våga möta rädslan.

Ha tillit. Ett hinder för många är att de tvivlar på sina upplevelser och börjar ifrågasätta det de är med om under tiden som de är med om det. I det tillståndet blandas kontakten med en pågående analys av densamma vilket gör att kontakten blir lidande. För att undvika detta kan man komma överens med sig själv om att lägga analys och tvivel åt sidan en stund för att enbart ägna sig åt upplevelsen. Efter upplevelsen kan det däremot vara klokt att ifrågasätta sin upplevelse, om det fortfarande känns relevant då.

Att lyssna. Att känna sitt dominanta intuitiva sinne är en förutsättning för att kunna föra ett vettigt samtal. Den som inte vet på vilket sätt den ska lyssna efter svar hör i många fall ingenting alls. Många som tror sig inte kunna få kontakt med andevärlden vet helt enkelt inte med vilket sinne de ska ta emot informationen.

Det är viktigt också att kunna skilja på sanning och strunt. Den som inte kan skilja på dem kan bli medlockad på allsköns dumheter.

Att fråga. Den som vill ha ett vettigt svar gör gott i att ställa en klok fråga. Att ställa bra frågor är en färdighet som kan övas upp. Vilka frågor ska man då inte ställa? Kort och gott de man inte vill ha svaret på.

Filtrera och tolka information. Anden du pratar med är inte utan egenintresse utan har också en agenda, även om den är välvillig. Därför är det viktigt att kunna filtrera det den säger genom det som är sant för dig och som du vill. Svaren du får är också ett uttryck för den verklighet som anden förhåller sig till. Det är inte säkert att det kan tillämpas rakt av i vår materiella verklighet utan det kan i många fall behöva översättas.

Känn dina egna styrkor och svagheter. För att plocka ner och tillgodogöra sig informationen från andevärlden behöver man vara stark inom alla delar jag nämnt ovan och mer därtill. Det är dock vanligt att någon är stark inom något och svag inom något annat. Jag har särskilt reflekterat över det när jag träffat människor som är starka på att ta emot budskap men som sedan vacklar i sin tolkning eller inte kan skilja sanning från strunt. Att man kan höra andevärlden betyder inte att man förstår eller kan översätta det som sägs. Den distinktionen är viktig att förstå eftersom den som plockar ner budskap utan urskiljnings- och tolkningsförmåga kan ställa till mycket bekymmer för sig själv och andra. Om man har svaga sidor är det viktigt att arbeta med någon som kompletterar en.

Symboler, ceremonier och verktyg

Det är vanligt att människor som söker kontakt med andevärlden använder sig av symboler, ceremonier och fysiska verktyg för att på olika sätt hjälpa i den kontakten. Mycket fungerar, annat är inbillning medan en del snarare är distraktion. Visst kan vi framgångsrikt använda symboler och annat men låt dem inte skymma den egna förmågan. Den är själva kärnan i kontakten och finns inte den så är resten bara krimskrams.

Intention och löften

Vad är ditt syfte? Vad söker du svar på eller insikt kring? Ju tydligare du är med vad du söker, ju lättare är det att hitta det. Ett ofta använt ord för detta är intention. Vissa intentioner är exakta såsom att vi vill hitta svaret till en specifik fråga. “Vad kan jag göra för att läka min depression?” Andra intentioner kan vara generella men ändå kraftfulla, exempelvis “ge mig det jag behöver och styrkan att hantera det”.

Att du har en avsikt med din resa sänder ut signalen att du är öppen för att ta emot och arbeta med dig själv vilket gör det lättare för dig att göra det. Att inte ha en intention skickar ut en omedveten och förvrängd signal som kan bjuda in sådant som du inte är redo att hantera.

Om min medvetna intention är i linje med vad som är bäst för mig kommer svaren ofta snabbt och är tydliga. Om min intention inte ligger i linje med vad som är bäst för mig så besvaras den kanske inte alls. När det händer är det viktigt att inte klamra sig fast vid den ursprungliga intentionen utan att istället följa med och undersöka vad plantläraren vill förmedla.

Löftet till mig själv

Ett sätt som jag tycker är särskilt bra för att förbereda mig mentalt är att uppriktigt lova mig själv att ta itu med det som dyker upp. Hur utmanande eller otäckt det än är så kommer jag att vara modig, våga se och arbeta igenom det. Om jag lovar mig själv att göra det så kommer jag att bli mindre benägen att försöka undvika obehagliga utmaningar och när jag möter dem kommer jag därför säkerligen att lösa dem.

Vi kan avlägga löftet till oss själva på många olika sätt. Jag har vanligtvis gjort det i anslutning till ceremonins början på genom att:

• Försätta mig i ett meditativt tillstånd.

• Upprepa ramsan “med stöd av alla löften som jag hållit och alla utmaningar jag sett i hamn lovar jag mig själv att…” tills jag känner mig helt uppfylld av löftet till mig själv.

• Tacka.

Gör det jag kan först

Innan jag vänder mig till enteogener för att söka svar bör jag göra det jag redan vet och kan för att förändra min situation. Det finns ju ingen anledning att springa till en mästare för att få svar som jag redan har. Arbetar du med en terapeut eller shaman är det därför inte ovanligt att behöva göra livsstilsförändringar innan enteogenerna kommer in i bilden. Gör det du själv kan först så kommer du i nästa steg kunna gå mycket djupare med medicinen.

Det är också vanligt att bli ombedd att hålla en diet före och efter att ha arbetat med enteogener. Om du ombeds att fasta en dag innan upplevelsen så är det främst för att förbereda din kropp och göra effekten mer kraftfull men om du ombeds hålla en längre diet så är dieten ofta också en del av behandlingen.

Löftet till varandra

– Jag tycker att det är tråkigt att sitta här med dig så nu går jag och dansar.
Han reste sig upp och gick. Vännen som hade en väldigt jobbig upplevelse på LSD satt övergiven kvar och visste inte vad han skulle ta sig till.

● ● ●

Lämna inte en vän som behöver dig.

När vi reser tillsammans anser jag att vi bör hjälpa varandra. Prata på förhand igenom hur ni hanterar situationer om så behövs.

Lova varandra att ta hand om varandra.

Vanliga misstag

– Vi kan det här, försäkrade hans vänner honom.
De var nere på en tysk festival och han skulle för första gången få prova LSD.

Hans vänner hade köpt en liten flaska med flytande LSD men hemma hade de bara sett substansen som små frimärken.
– Hur mycket tror du man ska ta, frågade den ena vännen.
– Jag vet inte riktigt. Tio droppar kanske, svarade den andre.
Så han som aldrig trippat förut sträckte fram sin hand och hans LSD-kunniga vänner lät tio droppar falla på baksidan av den. Han slickade i sig dropparna och hans vänner tog lika många.

Efter en dryg halvtimme sa den ena vännen till den andra:
– Jag känner ingenting. Känner du något?
– Nej, jag känner ingenting.
– Det kanske inte är så starkt? Vi kanske behöver ta fler?
Så de portionerade ut ytterligare 20 droppar på var hand och slickade i sig dem. Lagom till att de slickat i sig dem slog de första tio tripparna på.

När jag träffade honom hade det gått många år sedan hans LSD-upplevelse.
– Det var verkligen himmel och helvete, berättade han. Jag skulle inte önska någon den upplevelsen för jag har aldrig varit med om något så hemskt som när jag var i helvetet. Det var skärseld, oändlig plåga och total hopplöshet. Men samtidigt har jag aldrig varit med om något så fantastiskt som när jag befann mig i himmelriket. Allt var välsignat, fridfullt och läkt.
– Trippen varade i en evighet. Jag tror att jag landade ett par dygn senare men då kom jag ur den i ett tillstånd av djup frid och tacksamhet. Jag kände mig verkligen som en buddha och var kvar i det tillståndet i många månader.

● ● ●

Med flytande LSD är en droppe vanligtvis en normal dos medan två eller tre droppar är en hög dos. 30 droppar är en vansinnigt hög dos.

Oavsiktlig överdosering

Man vet inte hur potent substansen är och har inte brytt sig om att ta reda på det. Utan avsikt tar man därför en långt mycket högre dos än vad man tänkt sig.

Lösning: Fråga den du köper substansen av. Börja med en låg dos om det är en ny substans som du känner minsta osäkerhet inför.

”Jag känner inget”

Man är otålig och låter inte substansen verka innan man tar mer. Många saker kan fördröja effekten såsom hur substansen inmundigas, vad man ätit innan och hur närvarande man är i det som sker. Otåligheten kan i sig fördröja effekten. Tiden det tar för substansen att verka kan ibland skilja på mer än en timme.

Lösning: Ha tålamod. Det kan vara bra att bestämma en dos och inte lockas att fylla på den. Blir det ingen eller bara en ganska lätt tripp så är det meningen att det ska vara så. Acceptera och var tacksam för det.

Otrygg omgivning

Ett vanligt fel som ovana psykonauter gör är att de tar substansen i en otrygg omgivning eller med människor som de inte känner sig trygga med. Om något sedan inträffar eller de tvingas möta något obehagligt så kan de inte hantera det eftersom de känner sig otrygga och kanske inte heller vågar be om hjälp.

Lösning: Res i sammanhang och tillsammans med människor som du känner dig trygg med. Ta hand om varandra. Avstå om du får en dålig magkänsla inför sammanhanget eller människorna.

Instabilt psyke

Rätt använda kan enteogener vara mycket läkande. Generellt gäller dock att inte ta enteogener om du inte är beredd på att bli avskalad dina skyddsmekanismer och medvetandegjord om varenda vidrighet du varit med om i livet. Den som är hyfsat stabil kan i de flesta fall hantera även det men för den som är instabil och kanske också lider av psykisk ohälsa kan det exempelvis leda till återtraumatisering, sammanbrott eller att personen fastnar.

Lösning: Om du vill ta enteogener i terapeutiskt syfte så gör det tillsammans med någon som du litar på, en shaman eller guide och var noga med intention och löften. Ta inte enteogener om du har saker i ditt förflutna som du inte är beredd att möta. Ta enbart enteogener i sammanhang där du känner dig trygg och blanda inte enteogener med andra substanser såsom alkohol eller mediciner. Var särskilt försiktig om du lider av allvarlig psykisk ohälsa och gör så mycket förarbete som möjligt innan du överväger enteogener. Överväg också att avstå från att arbeta med enteogener.

Uppblåst ego

– Ayahuasca berättade för mig att jag är speciell och utvald.
Ja, det är du. Precis som alla andra. Vi är alla speciella och utvalda men vi har genom livet en tendens att glömma bort det. Därför påminner enteogenerna oss gärna om vår sanna natur. Det är dock inte detsamma som att vara bättre eller mer värd än någon annan och det betyder inte att du är nästa messias som ska berätta för oss andra hur vi bör leva våra liv.

Lösning: Ta till dig budskapet men förstå samtidigt att budskapet är avsett för dig. Vi har alla våra egna vägar och sanningar. Utforska din väg och sanning utan att pådyvla andra den.

Enteogener till alla

Många är de som efter några fruktbart omvälvande upplevelser med enteogener tänker “om alla bara tog enteogener så skulle alla världens problem lösas”. Och visst finns det visst fog att tänka så. Enteogener bär på en ofantlig visdom och skulle kunna hjälpa bra många fler än vad de får möjlighet till idag. Det är viktigt att de får göra det, men tro mig, de är inte lösningen på allas bekymmer. Vissa människor bör verkligen inte ta enteogener.

Lösning: Pracka inte på folk enteogener. Berätta gärna om dina upplevelser men låt andra göra sina egna val. Människor som inte tilltalas av enteogener bör inte heller använda dem.

Andligt arbete med enteogener

De traditioner som har arbetat med visionära växter i årtusenden är andliga. De tar hänsyn till sådant som andra verkligheter, andar, parasiterande energier och tidigare liv. Andligt arbete med enteogener utgår ifrån en förståelse att det i de flesta fall finns en entitet eller intelligens på andra sidan som ofta vördnadsfullt kallas för lärare eller mästare.

Om man förstår att enteogenerna de facto är kraftfulla entiteter som hjälper oss att arbeta med oss ​​själva så säger det sig självt att man ska möta dem med respekt. I traditionella sammanhang återspeglas detta i ceremonin men respekt bör inte förväxlas med tradition eller ceremoni. Att vara respektfull innebär att ha goda avsikter, vara villig att utvecklas och att möta enteogenen som den lärare och hjälpare den är. Att integrera de insikter du har fått är också ett sätt att visa respekt. Respekten syns i hur vi förbereder oss för att möta enteogenen, i vilken inställning vi har och hur vi behandlar och hjälper dem vi reser med.

Det finns många sätt att vara respektlös. Det kan exempelvis vara att man använder enteogenen som en drog, använder den med onda avsikter eller blandar den med smutsiga substanser.

Öppna ceremonin

Öppnandet av en ceremoni kan exempelvis se ut såhär:
• Vi renar oss med rök eller vatten.
• Har det inte redan gjorts så renar vi platsen på liknande sätt.
• Vi öppnar ett helgat rum och i det helgade rummet bjuder var och en in de andar som de vill arbeta med.
• I ett tillstånd av medveten närvaro tar vi enteogenen och tackar den för att den vill arbeta med oss.

Att meditera med enteogenen

Svampen gav mig tidigt en enkel meditation att utföra när effekterna på allvar tar tag. Liknande meditation kan göras med alla naturliga enteogener och den har åtminstone två tydliga syften:

• Att till fullo integrera enteogenen. Yrar vi omkring och distraherar oss med sådant som samtal och musik missar vi en stor portion av kontakten. När vi integrerar enteogenen letar den sig ut i varenda cell och nervkoppling.

• Det är ett tillfälle att låta enteogenen arbeta med en. I många fall kan det ta sig formen av samtal där den rotar fram sådant som bekymrar oss och visar oss lösningar. I andra kan det det vara ett tillfälle för den att lära oss saker såsom en teknik att öva på under resan. Men det kan också vara tystnad medan den arbetar i vår energistruktur.

Svampmeditation

• Sitt eller ligg i en position som är bekväm för dig.

• Blunda och andas djupt.

• Prata med svampen. Säg exempelvis: ”Du är välkommen att arbeta med min kropp. Hjälp mig att läka, utvecklas och förstå. Visa mig gärna samtidigt vad du gör med mig.”

• Observera. Följ med.

• När meditationen är klar, tacka svampen.

• Tillämpa insikterna från meditationen i ditt liv.

På en plats

Många ceremonier med enteogener sker på en tydligt avgränsad plats såsom ett rum, en kyrka eller i ett tält. Detta har jag framförallt upplevt med Ayahuasca där deltagarna under merparten av ceremonin förväntas ligga eller sitta på sina mattor och meditera medan shamanen går runt och arbetar med var och en. Vid sådana ceremonier är belysningen ofta sparsam för att begränsa de yttre intrycken. Lämnar sin plats gör man för att gå på toaletten eller för att man av annan anledning behöver tid borta från gruppen. Det är ett sätt som fungerar mycket bra med Ayahuasca.

Jag har hört om svampceremonier med flertalet deltagare som görs på samma sätt men blir personligen inte riktigt klok på det. Så har svampen inte uppmanat mig att använda den i grupp. Den har däremot vid ett fåtal tillfällen velat göra så när jag varit själv med den.

Det finns många fördelar med att befinna sig på en avgränsad plats, särskilt när många deltagare är inblandade. Framförallt är det lättare att ha kontroll över vad som händer och det blir lättare att ha sina saker tillgängliga. Många shamaner har en rik samling föremål som de dukar upp och använder sig av under ceremonins gång.

På vandring

Jag föredrar emellertid att arbeta utomhus, i nära kontakt med naturen och på vandring vilket är vad svampen dirigerar mig att göra. Det kräver eftertanke gällande vad jag packar med mig men naturen ger å andra sidan många andra möjligheter. Tre saker som är särskilt positiva med att utföra arbete med enteogener till fots är att man utnyttjar rörelseenergin, att man skapar en berättelse och att man tar hjälp av moder Jord och de väsen som vistas i henne.

Rörelsen. Förändringsarbete handlar till stor del om förflyttningar. Om rörelse från ett tillstånd till ett annat eller från en position till en annan. När vi vandrar uppfylls vi av rörelseenergin och det som stagnerat inom oss lossnar. I det tillståndet är det lättare att också göra mentala förflyttningar.

Berättelsen. När jag rör mig ute skapas en berättelse som jag sedan kan använda för att bättre förstå min resa. Är vi flera på vandring har vi en gemensam berättelse att dra lärdomar ur i efterföljande samtal. Det kan exempelvis låta “Kommer du ihåg när du var orolig att gå över bron och hur skönt det var när du tagit dig över?” eller “Minns du vad trädet sa till dig?”.

Som guide under en sådan resa kan en del av rollen vara att å ena sidan bidra till att skapa berättelsen och å andra sidan vara historieberättaren som minns den. Jag bidrar till att skapa genom att föreslå lekar och övningar som kommer till mig och dra med människor på äventyr och stötta dem att övervinna sina utmaningar. Historieberättaren behöver å andra sidan vara så pass närvarande att den i efterhand kan plocka upp ämnen och situationer i samtalet och kanske också se en röd tråd i upplevelsen.

Att kombinera enteogener med vandring eller annan utevistelse såsom naturterapi är naturligtvis inte förbehållet andligt arbete utan kan användas också i terapeutiska eller lekfulla sammanhang.

Andra hjälpare. Energier och väsen är ständigt i rörelse. När vi vågar oss ut på vandring öppnar vi samtidigt upp för nya kontakter. Vid ceremonins öppnande brukar jag när det ska vandras lägga till en inbjudan till dem när jag öppnar ett helgat rum. Det kan exempelvis låta såhär: “Alla de energier och väsen som vill mig gott, som vill hjälpa mig att läka och växa, är välkomna in i mitt rum. Jag ber Ismael att hålla borta de med tvivelaktiga motiv.”

Möten med andra energier kan vara särskilt viktiga delar av berättelsen och processen. Det kan vara en kontakt med någon som dött, ett träd som skänker trygghet eller en plats som vill älska med en.

Utrensning

En av de första gångerna som jag tog Ayahuasca spenderade jag en stor del av tiden på toaletten. Jag kräktes och bajsade om vartannat som om jag varit kraftigt magsjuk. Det var jag inte utan det var Ayahuascan som grundligt rengjort mig och därefter satt mig på att göra mig av med allt den samlat ihop. Jag har nog aldrig varit så lyckligt tom som efter det toabesöket.

Jag satte mig åter framför shamanen och fick en ännu större kopp Ayahuasca. “Oroa dig inte Daniel” viskade Ayahuasca i mitt öra. “Du är ren nu. Denna gången stannar jag och från och med nu kommer jag alltid att vara med dig.”

● ● ●

Vid shamanskt arbete med enteogener är det vanligt förekommande med kraftfulla utrensningar. Det är särskilt vanligt med Ayahuasca och San Pedro men förekommer också på svamp och mindre sällan också på LSD. Det är inte ett tecken på förgiftning utan enteogenen som rengör oss. Ibland kan utrensningen vara generell såsom i exemplet ovan men den kan också vara specifik och åtföljas av bilder och känslor. Var i så fall uppmärksam på dem då de är tydliga ledtrådar till vad det är som rensas ut.

Om en person inte själv förmår kräkas är det inte ovanligt att shamanen kräks åt den. Shamanen kanaliserar spyan. Samma sak kan hända med gråt eller ilska. När någon själv inte förmår släppa taget kan någon annan behöva göra det åt dem. Vill vi bespara andra obehaget att göra sig av med vår skit bör vi göra vårt yttersta att själva göra det. Det gäller såväl med som utan enteogener.

För att orka spy på det sättet är det bra att ha druckit ordentligt med vatten innan.

Att kontinuerligt rena sig

När vi arbetar ceremoniellt med andra så händer det att vi plockar upp skräp från dem. Då kan vi behöva sätt att snabbt rena oss själva. Några vanliga sätt att göra det är med rök, vatten, sång eller trummande. För mig fungerar skaktekniken som jag fick av svampen också mycket väl. 

Att inte finna det gudomliga

Jag behöver inte jaga, sträva eller söka.
Det som är menat för mig
kommer till mig
när jag är redo för det.

Ordet enteogen betonar kontakten med det gudomliga eller att uppfyllas av gudomlig inspiration. Det är en anledning till att jag tycker att ordet är bra, för det framhäver en koppling som varit central för min och många andras upplevelse. Enteogener är nycklar för att tala med det gudomliga. De är aktiva sakrament för oss att använda i vårt andliga utövande.

Men det är inte alla som gör sådana kopplingar eller har sådana upplevelser. För en del stannar det vid färger och former och känslor medan andra skjuts ut i universum för att möta alltet. Man får det man behöver och är rustad för just då; det som är relevant för en. För en del är det närkontakt med det gudomliga och för andra är det inte det.