Att skapa sin egen ceremoni

En ceremoni är en symbolisk handling som vi utför medvetet. Den kan utföras vid ett enstaka tillfälle såsom en övergångsceremoni eller upprepas såsom fullmåneceremonier. Det finns många färdiga upplägg för ceremonier varav en del, exempelvis religiösa sådana, ofta är strikt uppstyrda. Även om jag ser värdet i en grundstruktur så är jag själv av åsikten att det blir bättre om ceremonin vilar på intuitiv grund där infall och budskap i stunden ges utrymme.

Förberedelse

Intentionen. Allt utgår från intentionen. Som med det mesta är det bra att fråga sig själv varför man vill göra någonting. Vilken är min intention och varifrån kommer den? Bottnar den i en längtan från hjärnan eller hjärtat, från egot eller från själen? Om vi kommer på oss själva med att försöka göda ett obalanserat ego bör vi avstå medan kärlek, glädje, lust och ibland mod, rädsla och jävlar anamma kan vara tecken på att vi följer vårt hjärta. Be om tecken om du känner dig osäker och var ärlig med dig själv. Egot är en lurig typ som gärna övertalar oss att just våra handlingar inte härstammar från självhävdelse och bekräftelsebehov.

Vad är då intentionen? Vad vill du att ceremonin ska vara en symbolisk handling för och vad vill du uppnå? Ju tydligare det är för dig själv, ju lättare blir det att sträva i den riktningen eftersom besluten du tar kommer att genomsyras av din intention. Syftet med en namngivningsceremoni kan exempelvis vara att välkomna ett barn i gemenskapen, fira dess existens och ge det ett namn som kommer att föra in en viss energi i dess liv. En fullmåneceremoni skulle kunna handla om att plocka upp saker från djupet av sig själv och låta dem komma till uttryck alternativt släppa taget om dem.

Platsen. Välj en plats som står i samklang med intentionen. En ceremoni för att läka sig själv och jorden utförs gärna på en kraftplats medan en ceremoni för att inviga en specifik plats såklart gärna utförs på den platsen. En namngivningsceremoni kan exempelvis hållas i hemmet om man vill ha en familjär stämning eller på en för gemenskapen signifikant plats om det är upptagandet i en större gemenskap som ska betonas.

Förbered platsen på de sätt du tycker är lämpliga. Sker det i en lokal eller i ett hem kan det exempelvis vara lämpligt att rena platsen, ställa iordning det som behövs för ceremonin, tala sin intention på plats och bjuda in de andehjälpare man eventuellt vill ha med. Vid en ceremoni utomhus kan det vara lämpligt att göra detsamma men att också be platsen om lov att få vara där och berätta för de väsen som finns på platsen vad det är man vill göra samt be om deras hjälp att uppfylla intentionen.

Jag själv. Förbered dig på ett sätt som står i samklang med intentionen. Fokusera först på det inre och sedan på det yttre. Vill du göra detta och är du i stånd att göra det? Finns det tvivel som behöver adresseras? Först när du känner dig trygg i att du vill och är i stånd att göra ceremonin bör du överväga det yttre.

En bra tumregel är att vara fokuserad, ren och känna sig fin vid en ceremoni. Fokus skulle också kunna beskrivas som att vara medvetet närvarande och för det är meditation ett bra verktyg. Vi bör också rena oss inför mötet med oss själva och det högre exempelvis genom att duscha och därefter med röken. Att känna sig fin återspeglas gärna i klädesval men jag vill då också tillägga att kläderna bör vara praktiska. Vid ceremonier där jag kan tänkas hamna på knä under långa perioder väljer jag alltid arbetsbyxor med knäskydd, inte för att jag nödvändigtvis tycker att arbetsbyxor är fina utan för att de är till stor hjälp för mig att uträtta arbetet. När väder spelar in tycker jag alltid att praktisk funktion går före dekorativ skönhet.

Det är också bra att fundera över vilka verktyg man vill ha med sig. Det kan exempelvis vara rökelse, trumma, medicinpåse, stenar, tarotkort och annat som kan komma till användning vid ceremonin. En del shamaner samlar sådana verktyg i ett portabelt altare vilket kan vara ett tygstycke eller en påse.

En del ceremonier kräver mycket förarbete bestående av exempelvis meditation, kostomläggning och utrensningsarbete. Rent allmänt är det så att ju mer vi skalat av på förhand, ju lättare når vi fram till de resultat vi söker. Vid en ceremoni som syftar till att gräva djupt i sig själv och frigöra gammal smärta kan det vara bra att på förhand rensa ut så mycket av den som man kan medvetet. På så vis blir det lättare att under ceremonin nå dess kärna. Annars finns risken att vi spenderar större delen av ceremonin med att rota runt i det som vi redan kunde ha gjort upp med.

Andra. Om andra människor ska delta i en ceremoni behöver de göra sina egna förberedelser. Det vi kan göra är att ge dem informationen de behöver för att förbereda sig. En del ceremonier kan kräva relativt lite av deltagare medan andra kan kräva mycket förberedelsearbete. Inkludera bara de som är beredda att göra vad som krävs för den specifika ceremonin. Är det en namngivning krävs det kanske bara att personen tar med sig ett glatt humör. Vid djupare läkandearbete krävs det en genuin vilja och förmåga att ta sig an sådant arbete.

Olika roller. Om det finns olika roller vid ceremonin så är det bra om det är tydligt på förhand vad som ingår och inte ingår i de olika rollerna. Vid en ceremoni med enteogener kan det exempelvis finnas en eller flera shamaner, några hjälpare och så deltagarna. De har alla olika uppgifter där några kan överlappa och andra inte överlappar. I exemplet är det i regel shamanens uppgift att leda, hålla sammanhanget tryggt från inkräktande entiteter, dela medicinen och vara deltagarnas huvudsakliga stöd. Hjälparens uppgift kan vara att bistå shamanen, se till deltagarnas kroppsliga behov, laga mat och städa. Deltagarnas roll är då huvudsakligen att djupdyka och utföra arbetet med sig själva. Sammanblandas rollerna kan det få betydande konsekvenser för sammanhanget. Det är exempelvis inte deltagarens uppgift att läka andra, inte shamanens tillfälle att själv hänge sig åt sin egen resa och inte hjälparens roll att leda tillställningen.

Med det sagt har jag dock varit med om mindre strukturerade ceremonier där rollen av shaman hoppat mellan personer. Inom oss har vi alla såväl shamanen, hjälparen och deltagaren då dessa inte är fasta konstruktioner utan roller som vi ikläder oss i ett visst sammanhang. Det är därför fullt möjligt att rollerna byter plats i en mindre strukturerad ceremoni. Om det är det som ska ske så var följsam men som huvudregel bör man alltså hålla sig till den roll man har.

Ceremonin

Eftersom ceremonin är en skapelse som ska återspegla intentionen kan ceremonier se väldigt olika ut. Därför ger jag bara generella exempel på sådant som kan ingå i en ceremoni; möjliga byggstenar om man så vill.

Landa på platsen. Ta en stund att samla dig och känna in platsen. Lämna det som inte hör hemma där utanför och låt det som ska vara där kliva fram. Är man en grupp människor kan det göras tillsammans exempelvis med en vägledd inlandning där den som leder välkomnar, påminner deltagarna att lägga det som inte hör hemma åt sidan, ber dem andas och landa i nuet och på platsen.

Rena sig. Har det inte redan gjorts kan processen att rena sig och platsen vara ett bra sätt att påbörja en ceremoni.

Helga ceremonin. Erbjud frukterna av ceremonin till det högsta gudomliga du kan föreställa dig eller till det du uppfattar ligger i linje med ceremonins intention.

Öppna ett helgat rum. På så vis kallar du in beskydd för alla som befinner sig i ceremonin vilket ofta är särskilt viktigt vid läkandearbete och arbete med enteogener.

Bjuda in andevärlden. Vill vi ha andevärldens hjälp vid ceremonin bör vi bjuda in dem att arbeta med oss och då också specificera vad eller vem vi vill och inte vill ha kontakt med. Var också tydlig med vilken hjälp vi vill ha av dem. Det bör kanske sägas att andarna redan är där. Det är de facto inte de som kommer till oss utan vi som kommer till dem genom att öppna upp och uttrycka vår vilja att samarbeta.

Att tala sin intention. När vi säger orden högt ger vi dem mer kraft. Säg vad det är du ämnar göra och vad du önskar få ut av det.

Sjung, dansa och låt. När vi dansar, sjunger och spelar musik så rör vi runt i och frigör energier vilket exempelvis kan vara energigivande eller förlösande. Låt lekfullhet, glädje och humor ta plats. Det gör såväl kroppen som sinnet gott.

Meditation. Meditation är ofta en central del av ceremonier. Det kan exempelvis vara en gemensam meditation för att läka platsen eller en individuell sådan för att djupdyka i sitt inre. Vid ceremonier med enteogener är meditation ofta centralt.

Symboliska handlingar. Skapa symboliska handlingar som ligger i linje med intentionen. Om ceremonin handlar om att släppa taget kan det exempelvis vara en handling där något brännas upp eller grävs ner medan en ceremoni som handlar om återfödelse skulle kunna innehålla en handling där man symboliskt tar sig ur livmodern, är ett frö som gror eller planterar något.

Att fira och vara tacksam. En ceremoni kan också vara ett tillfälle att uttrycka glädje och tacksamhet för sig själv och existensen. En tantrisk sexakt kan vara ett njutbart firande av livet, i skördeceremonier är tacksamheten för vad jorden och solen gett närvarande och ett upptagande i en gemenskap genomsyras av glädje.

Lita på infall och ledning utifrån. Strukturen kan behöva ruckas på så sitt inte fast i din ceremoniplanering. Utöver rent praktiska yttre omständigheter som kan kräva kursändring kan det också komma förslag eller liknande från andevärlden som öppnar dörrar till möjligheter som vi inte kunde ha planerat för. Följ med om det känns givande. Jag upplever att det ofta är där, när vi vågar följa andevärldens förslag och vår intuition, som ordentliga genombrott sker.

Avslut och uppföljning

Precis som en ceremoni behöver en början så behöver den också ett slut. Vid ceremonins slut tackar man exempelvis de entiteter och energier som man arbetat med för deras vägledning och stöd, stänger det helgade rummet och tackar platsen. Då är den formella ceremonin slut.

Är man flera deltagare kan det ofta vara så att man vill stanna kvar och prata om sin upplevelse och då kan det passa bra med en fika eller liknande. Det är exempelvis vanligt att efter en begravning servera kaffe vilket blir ett sådant tillfälle för människor att landa från sin upplevelse av ceremonin.

En del ceremonier kan kräva ganska omfattande efterarbete. Har man exempelvis arbetat på djupet med läkning och att dragit fram sådant som varit begravt kan efterarbetet pågå under lång tid och exempelvis kräva coachning eller annan terapi, livsstilsförändringar, förlåtelsearbete eller liknande. Man behöver inte enbart tid för att integrera insikterna man fått till sig utan också att omsätta dem i handling.

ENTEOGENER

Vad är enteogener?

Enteogener är inte droger.
Gudarna har gett er dem.
De är nycklar för att ni ska kunna tala med det gudomliga.
ur en kanalisering med Liv

Enteogener är psykoaktiva växter, svampar och substanser som bland annat gör det möjligt att få kontakt med det högre och det inre, vår potential och våra visioner men också med vår smärta och sorg. Därför är de ypperliga verktyg för att läka mentalt, känslomässigt och själsligt men också för att se lösningar och vägar framåt i livet. De är också verktyg för att öppna dörrar till andevärlden. På alla dessa sätt och många fler därtill har de använts av shamaner, häxor och medicinkunniga i tusentals år.

Några av de vanligaste från växt- och svampriket är psilocybinsvampar, San Pedro, Peyote, cannabis och Ayahuasca medan den mest välkända kemiska förmodligen är LSD.

Hjälparen bakom

Det är relevant, åtminstone från ett shamanskt perspektiv, att göra skillnad på naturliga enteogener och enteogena substanser.

En naturlig enteogen återfinns i naturen. Den har en själ, ett medvetande och en personlighet. När vi arbetar med en naturlig enteogen har vi med andra ord att göra med en intelligens. Detta menas inte metaforiskt utan bokstavligt. När vi arbetar med en naturlig enteogen skapar vi en relation med en intelligens utanför oss själva.

En enteogen substans däremot är en molekyl. Det är något som en människa har skapat. I den finns ingen intelligens som är separat från oss själva. När vi syntetiserar ett ämne så är den just bara ett ämne; en substans utan intelligens. När vi arbetar med en substans behöver vi förlita oss på våra egna förmågor.

Orden jag använder

Bland de som arbetar med dem från ett shamanskt perspektiv kallas dessa växter och svampar gärna vördnadsfullt för lärare, mästare, moder eller fader. Detta för att betona den respekt man har för det inneboende medvetandet i växten eller svampen och vilken roll de har för en. Ett annat sätt är att försöka beskriva deras funktion. Då kallas de exempelvis medicin eller visionära.

I boken har jag huvudsakligen valt att kalla dem enteogener. Ordet myntades 1979 av etnobotanister och bygger på grekiskans entheos (uppfylld av gud, inspirerad) och genesthai (blivit till, skapats). Det vill säga något som lockar fram det gudomliga inom oss och inspirerar oss, särskilt i andlig bemärkelse. Ordets huvudsakliga fördel är att det betonar den andliga aspekten vilket är en koppling som jag tycker är viktig att framhålla. Som Liv sa är enteogener inte droger utan nycklar för att vi ska kunna kommunicera med det gudomliga.

Ett annat ord som jag tycker fångar mycket av essensen är psykedelier vilket betyder “själs- eller sinnesavslöjande”. Det bygger på det grekiska psyke (själ, sinne) och delein (att manifestera) och myntades 1957 av den brittiske psykiatern Humphry Osmond. Vid den tiden diskuterade han och Aldous Huxley vad man ska kalla dessa växter, svampar och substanser. De båda utväxlade rim på namnförslag när Osmond skrev “To fathom Hell or soar angelic, just take a pinch of psychedelic.”. Och med det var ordet fött. Psykedelier är ett lämpligt ord eftersom de sätter oss i kontakt med vårt inre och avslöjar vad som rör sig i vårt sinne och vår själ.

Mina verktyg och allierade

Min nära allierade är den heliga svampen och LSD. Cannabis har jag erfarenhet av såväl som missbruksdrog och som enteogen. Jag är därtill god vän med såväl San Pedro som Ayahuasca.

Under en period studerade jag fröer innehållande LSA i hopp om att kunna finna ett alternativ som är lagligt i Sverige. Jag har också haft enstaka upplevelser med ketamin och MDMA. De två sista är jag personligen tveksam till att kalla enteogener men jag förstår att en del gör det.

Jag är tacksam för alla de som burit medicinen före mig så att den kunnat finna sin väg hem till mig igen.

Guider, sitters och andra

Det finns många anledningar till att vilja ha med sig någon på sin resa. Den som är ovan kan ha det för att känna sig trygg, det kan finnas aktiviteter på schemat där det vore bra att ha med sig någon nykter eller det kan göras fördjupat terapeutiskt arbete där en terapeut eller shaman behövs för att leda det.

Oavsett vem det är och vilken funktion de fyller så är det viktigt att det är någon som vi känner oss trygga med, som är orädd och som förmår låta oss ha vår egen process utan att projicera sitt eget på oss.

Shaman

Eftersom ordet shaman kan inrymma många olika traditioner är det vanskligt att generalisera men ska jag ändå göra det så skulle jag säga att shamanens arbetssätt inkluderar kontakter med andevärlden och Moder Jord. En shamans arbete är dock inte avgränsat till det som uppfattas som andligt utan kan i mångt gå in i och även låna tekniker från det som vi uppfattar som konventionell terapi. En shaman som arbetar med enteogener har troligtvis något slags ceremoniellt ramverk och en personlig relation till växten, svampen eller substansen.

Shamanen är en god följeslagare när vi vill möta enteogenen i ett sammanhang som betonar andlighet och tradition. Det är till den vi vänder oss om vi exempelvis vill få kontakt med tidigare liv, lösa karmaknutar eller arbeta med Moder Jord och änglar. Då olika traditioner kan ha väsentligt olika uppfattningar om världens beskaffenhet och hur vi bör möta det gudomliga så kan det vara klokt att undersöka om det stämmer överens med våra egna föreställningar.

En del enteogener såsom Ayahuasca och San Pedro har förvaltats inom särskilda traditioner. De kan naturligtvis användas även utanför dessa men den som söker kunskap med mångtusenårig historia bör vända sig till shamaner från dessa traditioner.

Det är vanligt att shamanen också tar enteogenen när den arbetar med en men det finns tillfällen då det enbart är shamanen eller den som blir behandlad som tar den.

Terapeut

Med terapeut menar jag här såväl alternativterapeuter som akademiskt skolade terapeuter. Terapeuten har sin verktygslåda med tekniker som exempelvis kan innefatta sådant som samtal eller somatiskt arbete. Den kan också låna från andliga traditioner på samma sätt som shamanen kan låna från terapeutiska sådana.

Det pågår just nu en diskussion om en terapeut nödvändigtvis behöver ha en personlig relation till enteogenen den arbetar med eller om det räcker att den har sin terapeutiska verktygslåda. Min personliga åsikt är att den som arbetar med enteogener bör ha en egen relation men det betyder inte nödvändigtvis att den också tar enteogenen under sessionen.

Fram till 1960-talet bedrevs mycket forskning kring terapeutisk användning av enteogener men i och med kriminaliseringen gick den verksamheten under jorden. Sedan millennieskiftet bedrivs det åter forskning vilket leder till att terapeutiska modeller åter utvecklas och det finns idag åter utbildning för terapeuter som vill inkludera enteogener i sitt arbete. Terapeuten har inte nödvändigtvis en långvarig tradition att luta sig mot men är den skicklig och verktygen bra så behövs den inte alltid.

Guide

En guide är någon som varken titulerar sig som shaman eller terapeut men som vanligtvis har gedigen erfarenhet av enteogener och därför känner sig bekväm med att guida andra i deras upplevelser. Guiden lånar ofta friskt från såväl shamanska som terapeutiska traditioner men utan att nödvändigtvis vara bunden till något ramverk.

Den träning som en shamansk eller terapeutisk tradition innehåller kan upplevas som en kvalitetsstämpel på behandlingen de ger. Till syvende och sist är det dock personens lämplighet, erfarenhet och förmåga att stötta den specifika personen som de arbetar med som avgör hur väl de kan hjälpa. I många fall är det viktigare att personen som stöttar har egen erfarenhet av problemet än att den är utbildad. Jämför exempelvis med en missbrukare som ofta kan bli bättre hjälpt av någon som själv blivit nykter än en professionell behandlare som inte gjort samma resa.

Sitters och hjälpare

En sitter eller hjälpare är någon som är nykter vid tillfället och vars huvudsakliga uppgift är att skapa en trygg atmosfär och hantera praktiska göromål. Många känner sig tryggare i vetskapen att någon i rummet är nykter och kan hantera sådant som dyker upp. Det kan exempelvis vara att hämta vatten, hålla någon i handen, prata med främmande personer eller framföra fordon.

Det kan vara önskvärt att sittern har egen erfarenhet av enteogener men då den inte är där för att fylla en terapeutisk roll så är det viktigare att den är avslappnad, trygg och låter personen ha sin egen process utan att störa.

För den som företar sin upplevelse utanför ett organiserat sammanhang kan en vän vara en bra sitter.

Team

Vid en organiserad ceremoni med flera deltagare finns ofta flera av dessa roller samtidigt. Teamet kan exempelvis bestå av en eller flera shamaner som leder ceremonin med stöttning av någon terapeut och ett antal hjälpare som sköter det praktiska runtomkring. När vi organiserar en sådan ceremoni är det viktigt att på förhand tänka på vilka roller och ansvarsområden vi har och på vilka sätt de kan överlappa.

I sällskap av vänner

Shamaner, terapeuter och guider i all ära men i många fall är det inte intressant att blanda in någon annan att leda eller arbeta med en under resan. Att resa i vänners sällskap kan vara precis lika bra och i många fall mycket bättre.

Då är det viktigt att tillsammans ta ansvar för att upplevelsen blir trygg och fruktbar. Ta hand om varandra och var på förhand överens om vad ni vill göra. Sätt intentioner, avlägg löften och befinn er i ett sammanhang som ni alla känner er trygga i. För att undvika onödiga krissituationer bör ni vara vaksamma på om någon befinner sig i ett mindset som inte är lämpligt för en upplevelse med enteogener.

Precis som upplevelser med enteogener kan vara oerhört betydelsefulla för individen så kan de också vara det för gruppen. När vi reser tillsammans kan det ge oss möjlighet att dela djupt meningsfulla upplevelser, se varandra med nya ögon och skapa nya band mellan oss.

Shamanen

Ordet shaman betyder “den som vet” och kommer ursprungligen från evenkerna, en ursprungsbefolkning som återfinns i Ryssland, Mongoliet och Kina. Idag används det dock snarare som ett samlingsbegrepp för att beskriva sådana roller eller funktioner oavsett varifrån de kommer. I denna bredaste benämning skulle alltså kunna räknas in medicinmän/kvinnor, häxor, häxdoktorer, runmagiker, nåjder, völvor, druider, prästinnor, curanderos och helare av många slag och från världens alla hörn.

De flesta av dessa skulle emellertid aldrig kalla sig för shamaner eftersom de ju har sina egna namn för rollen. När ordet används som titel så är det ofta för att överbrygga den språkliga okunskapen kring den lokala termen eller för att det saknas en lokal term. Den som i Sydamerika snarare skulle kalla sig curandero (helare) eller ayahuascero (shaman som arbetar specifikt med Ayahuasca) skulle kunna använda det mer välkända ordet shaman för att göra sig förstådd. Som kontrast till detta använder många ordet shaman eftersom det saknas ett lämpligt lokalt uttryck.

Det som förenar

Jag upplever att det framförallt är två saker som förenar alla dessa olika traditioner och som därför skulle utgöra en definition av shamanism i dess bredaste bemärkelse, det vill säga som samlingsbegrepp.

Naturkontakt och animism. Shamanen arbetar i nära kontakt med naturen som också upplevs vara besjälad. Naturen ger oss medicin och material men håller också minnen och är hem till entiteter av många slag. Det är inte bara möjligt utan ofta centralt att kunna kommunicera med naturen och dess invånare.

Kontakt med andevärld. Shamanen arbetar i nära kontakt med andevärlden. Dessa kontakter begränsas inte enbart till naturen utan kan också inbegripa så vitt skilda saker som förfäder, kraftdjur, guider, änglar och tidigare liv.

Den egna resan

Utöver kontakten med naturen och andevärlden är det vanligt att shamanen är någon som själv upplevt och övervunnit svårigheter i livet. Det är någon som företagit sin egen läkanderesa och på så sätt frigjort sin potential och funnit verktyg för att hjälpa andra. I många fall är det rent av det som varit startskottet för personens resa till att bli shaman.

Tradition eller ursprungsshamanism

Utöver det som förenar finns det naturligtvis också mycket som skiljer även om mycket snarare är olika tolkningar av samma sak. En skiljelinje man skulle kunna dra går vid de som verkar inom en tradition och de som inte gör det.

De som verkar inom en tradition går ofta i lära hos en eller flera mästare inom den traditionen. Kunskapen förs vidare från mästare till lärjunge och det finns ofta beprövade sätt som lärjungar väljs ut och tränas.

Vi behöver shamaner.
Om vårt samhälle inte tillhandahåller dem,
så kommer universum att göra så.
Joe Lewels

I kontrast finns en ursprungsshamanism som inte förs vidare genom en specifik tradition utan som gror i människor i de mest skilda sammanhang. Shamaner med en sådan bakgrund är oftare vad vi skulle kalla självlärda vilket snarare betyder att de inte haft någon människa som mästare. Istället kan de ha lärt sig av andevärlden, enteogener, sina medmänniskor och livet i stort. De kan ha inspirerats av många traditioner eller inga alls.

I många kulturer har förföljelsen av den gamla visdomen varit så brutal att det inte finns någon tradition att bygga vidare på. Ibland har de som fått kallet då fått återupptäcka sitt eget ursprung genom andras traditioner. I andra fall har de istället fått förlita sig på den egna kontakten med andevärlden och Moder Jord. För även om visdomen förföljts så kan den inte utrotas. Den väntar bara på att återupptäckas.

Visdomen finns inom oss alla.