Inkörsporten

Det börjar med hasch och slutar med heroin.

Teorin att en förhållandevis lätt drog leder vidare till allt tyngre droger kallas på engelska ”gateway drug theory”. Metaforen som den bygger på är en dörr eller port som leder vidare till något annat. Trots teorins popularitet har den blivit alltmer kontroversiell eftersom verkligheten inte är så enkel som förespråkarna ger sken av. Metaforen rymmer dock tankar som är värda att reflektera över.

De egentliga inkörssubstanserna

Den substans som oftast nämns som inkörsport är cannabis. De flesta som provar cannabis har emellertid innan dess rökt cigaretter och druckit alkohol vilka båda är mer typiska missbrukssubstanser än vad cannabis är. Och går vi längre tillbaka så har många som har börjat använda alkohol, nikotin och cannabis innan dess sökt distraktion och tröst i socker, koffein, skräpmat och liknande.

Cannabis är sällan substansen som öppnar dörren till tyngre missbruk. Däremot kan det öppna dörren till andra olagliga substanser eftersom cannabis är olagligt, men ha då i åtanke att de allra farligaste och mest beroendeframkallande missbrukssubstanserna alla i en eller annan form är lagliga.

Om substanser verkligen vore inkörsportar till vidare missbruk finner jag det rimligare att i första hand titta på socker, koffein, nikotin, alkohol, opiater och läkemedel. Jag har hitintills inte träffat en substansmissbrukare som inte först haft ett problematiskt förhållande till någon eller flera av dessa.

Personer, strukturer och situationer

Men är substanser verkligen inkörsporten?

Nej.

Missbruket är ett uttryck för att vilja bedöva, distrahera sig eller fly från något. Substansen är vad vi använder för att göra det. Bakom det vi använder finns en anledning och där finner vi personer, strukturer och situationer.

Familj och andra nära relationer är de mest uppenbara som leder fram oss till ett missbruk och de som vi vanligtvis minst av allt vill prata om. Det är i nära relationer som kränkningar gör störst skada och det är i våra nära relationer som vi lär oss hur vi ska hantera livet. Vi vill gärna tänka att det är någon annan, rentav en främling, som öppnat dörren till missbruket men i själva verket är det ofta de som står oss närmst och som älskar oss mest. Det är också i första hand de som för vidare sina tillkortakommanden och smittar oss med sina missbruk.

Samhället i stort är också en uppenbar orsak till missbruk som vi ogärna ärligt uppmärksammar. Vårt samhällsbygge har djupa avgrunder där människor kontinuerligt stigmatiseras, förnedras, kränks och bestraffas. Ta substansmissbruk som exempel. Vi behandlar fortfarande substansmissbruk i stora delar som en fråga för rättsväsendet. Den som missbrukar olagliga substanser ska i vårt samhälle inte bara skämmas utan också vara rädd för repressalier. Vården vi erbjuder är ofta undermålig, sätts in för sent och det ställs många gånger orimliga krav på de som vill ha tillgång till den. Dagens politik fokuserar kort och gott inte på människans tillfrisknande.

Inkörssituationerna till missbruk är otaliga men det är lätt att se återkommande drag. Missbrukare är ofta människor som är traumatiserade, som har blivit mobbade eller försummade, människor som har blivit misshandlade, utnyttjade, som använts och skadats. De är människor som inte känner sig älskade, som har låg självkänsla, känner sig ensamma, utstötta, har bekräftelsebehov eller har en historia av psykisk ohälsa. Nu må detta låta som en ganska snäv grupp men börjar vi skärskåda alla de sätt som ovanstående kan upplevas och ta sig uttryck så förstår vi snart att nästan varenda en av oss är kantstött.

Den verkliga inkörsporten

Den som inte vill ta ansvar för missbruket förlägger gärna skulden för det utanför sig själv. Därför är det tacksamt att skylla på en substans eftersom varken missbrukaren, närstående eller samhället behöver känna skuld eller ta ansvar. Men missbruket börjar inte med substansen utan har en historia.

När vi vill frigöra oss från missbruket är det till stor hjälp att förstå vår historia så att vi förstår grundorsakerna och varför vi reagerat som vi gjort. Varför valde vi en gång i tiden att fly, bedöva oss, distrahera eller glömma?

Nyckelordet är VAL. Någonstans har jag valt hur jag ska hantera situationen. I livet kan jag inte alltid välja vad som kommer att hända mig men jag kan välja hur jag hanterar det. Jag valde missbruket för att hantera situationen. Valet var förmodligen till stora delar omedvetet och jag upplevde sannolikt att jag saknade alternativ – men det var likväl ett val.

Nu är jag framme vid den verkliga inkörsporten. Jag är framme vid valet att:
a) försöka undvika obehaget, eller att
b) möta det.

Om jag väljer att försöka undvika någonting blir följdfrågan hur jag ska undvika det och då kan exempelvis alkohol, nikotin, socker eller cannabis hjälpa mig att göra det. Substanserna blir verktyg men det som fick mig att kliva igenom porten var valet att undvika obehaget.

Väljer jag istället att möta obehaget ställs jag inför samma fråga – hur? För att hantera det jag varit med om behöver jag ofta verktyg men eftersom vårt samhälle har tendensen att bedöva eller ignorera bekymmer står vi illa rustade för att möta obehaget. Därför är det i många fall lättare att välja flykten.

Inkörsporten är alltså till syvende och sist min historia och valen jag själv gjort, medvetet eller omedvetet, för att hantera det som jag varit med om.

Olika uttryck och nivåer

Det finns grader i helvetet. Kan man inte avsluta ett missbruk så kan man ibland mildra konsekvenserna genom att välja ett mindre destruktivt uttryck.

Jag märkte exempelvis under en jobbig period i livet att jag kunde växla mellan tre uttryck för samma missbruk – cannabis, sexchattande och datorspel. De slök alla lika mycket tid när jag använde dem, bedövade och distraherade mig likvärdigt och jag kände mig bakis av alla tre. Cannabis gjorde mig emellertid seg under längre tid efteråt och sexchattandet förstörde min relation. De gånger som jag gjorde ett medvetet val mellan de tre valde jag därför att spela datorspel. Det var också destruktivt men inte lika destruktivt som cannabis eller sexchattande.

Nivåer av missbruk

Ett missbruk kan uttryckas olika grovt. Det grövsta missbruket är oftast mycket lätt att känna igen och svårt att dölja. Omgivningen är förmodligen mycket väl medveten om problematiken och tar inte sällan avstånd från personen som blir isolerad i missbruket.

Under det finns flera nivåer och det kan vara till hjälp i tillfrisknandeprocessen att bli medveten om dem.

Exempel: Nivåer av sexmissbruk

När jag undersökte sexmissbruk fann jag en metafor som väl illustrerade tre olika nivåer av problematiken vilka jag kallade klet, klister och klibb.

Klet är väldigt påtagligt. Det är det grövsta sexmissbruket där den andra bara är en kropp att projicera sina fantasier på. Det är precis sådär kladdigt och äckligt som det låter och är lätt för utomstående att lägga märke till.

Klister är inte lika vulgärt och kan ibland rent av misstas för kärlek. Man känner sig inte hel och vill därför klistra fast sig vid en annan för att kunna känna sig det. Där gror svartsjuka, kontrollbehov och manipulation eftersom allt som hotar sakers tillstånd i en handvändning kan få en att känna sig halv igen.

Klibb är post-it-varianten av det hela. Här gror snarare saknaden vilket är en återspegling av något som saknas hos en själv. Man vill så gärna vara med den andra att man saknar den innan den ens lämnat rummet. Detta känns betydligt bättre än de två förra och kan vara en del av tillfrisknandeprocessen, men helt balanserat är det ännu inte.

Där även klibbet upphör finns glädjebubbel, skratt och tacksamhet för allt man får. Det finns där man slutar jaga, förvänta sig, hoppas, kontrollera och jämföra.

ENTEOGENER

12. enteogener web

Vad är enteogener?

Enteogener är inte droger.
Gudarna har gett er dem.
De är nycklar för att ni ska kunna tala med det gudomliga.
ur en kanalisering med Liv

Enteogener är psykoaktiva växter, svampar och substanser som bland annat gör det möjligt att få kontakt med det högre och det inre, vår potential och våra visioner men också med vår smärta och sorg. Därför är de ypperliga verktyg för att läka mentalt, känslomässigt och själsligt men också för att se lösningar och vägar framåt i livet. De är också verktyg för att öppna dörrar till andevärlden. På alla dessa sätt och många fler därtill har de använts av shamaner, häxor och medicinkunniga i tusentals år.

Några av de vanligaste från växt- och svampriket är psilocybinsvampar, San Pedro, Peyote, cannabis och Ayahuasca medan den mest välkända kemiska förmodligen är LSD.

Hjälparen bakom

Det är relevant, åtminstone från ett shamanskt perspektiv, att göra skillnad på naturliga enteogener och enteogena substanser.

En naturlig enteogen återfinns i naturen. Den har en själ, ett medvetande och en personlighet. När vi arbetar med en naturlig enteogen har vi med andra ord att göra med en intelligens. Detta menas inte metaforiskt utan bokstavligt. När vi arbetar med en naturlig enteogen skapar vi en relation med en intelligens utanför oss själva.

En enteogen substans däremot är en molekyl. Det är något som en människa har skapat. I den finns ingen intelligens som är separat från oss själva. När vi syntetiserar ett ämne så är den just bara ett ämne; en substans utan intelligens. När vi arbetar med en substans behöver vi förlita oss på våra egna förmågor.

Orden jag använder

Bland de som arbetar med dem från ett shamanskt perspektiv kallas dessa växter och svampar gärna vördnadsfullt för lärare, mästare, moder eller fader. Detta för att betona den respekt man har för det inneboende medvetandet i växten eller svampen och vilken roll de har för en. Ett annat sätt är att försöka beskriva deras funktion. Då kallas de exempelvis medicin eller visionära.

I boken har jag huvudsakligen valt att kalla dem enteogener. Ordet myntades 1979 av etnobotanister och bygger på grekiskans entheos (uppfylld av gud, inspirerad) och genesthai (blivit till, skapats). Det vill säga något som lockar fram det gudomliga inom oss och inspirerar oss, särskilt i andlig bemärkelse. Ordets huvudsakliga fördel är att det betonar den andliga aspekten vilket är en koppling som jag tycker är viktig att framhålla. Som Liv sa är enteogener inte droger utan nycklar för att vi ska kunna kommunicera med det gudomliga.

Ett annat ord som jag tycker fångar mycket av essensen är psykedelier vilket betyder “själs- eller sinnesavslöjande”. Det bygger på det grekiska psyke (själ, sinne) och delein (att manifestera) och myntades 1957 av den brittiske psykiatern Humphry Osmond. Vid den tiden diskuterade han och Aldous Huxley vad man ska kalla dessa växter, svampar och substanser. De båda utväxlade rim på namnförslag när Osmond skrev “To fathom Hell or soar angelic, just take a pinch of psychedelic.”. Och med det var ordet fött. Psykedelier är ett lämpligt ord eftersom de sätter oss i kontakt med vårt inre och avslöjar vad som rör sig i vårt sinne och vår själ.

Mina verktyg och allierade

Min nära allierade är den heliga svampen och LSD. Cannabis har jag erfarenhet av såväl som missbruksdrog och som enteogen. Jag är därtill god vän med såväl San Pedro som Ayahuasca.

Under en period studerade jag fröer innehållande LSA i hopp om att kunna finna ett alternativ som är lagligt i Sverige. Jag har också haft enstaka upplevelser med ketamin och MDMA. De två sista är jag personligen tveksam till att kalla enteogener men jag förstår att en del gör det.

Jag är tacksam för alla de som burit medicinen före mig så att den kunnat finna sin väg hem till mig igen.

Min berättelse om att läka alkoholism

Vid 31 års ålder var jag deprimerad sedan fyra år då min självkänsla tillintetgjorts i en kulturkrock. Jag var alkoholist sedan sena tonåren, långtidsarbetslös och bodde därtill hemma hos min mormor. Det var inte mycket som stod rätt till i livet där jag drev runt i ett töcken. Jag ville överhuvudtaget inte finnas. Jag hatade livet, mig själv och anklagade allt och alla andra för situationen jag befann mig i.

Min huvuddrog var alltid spriten. Jag var den som köpte 5-litersdunkar med hembränt eller industrisprit. Andra droger intresserade mig inte nämnvärt även om jag ibland tackade ja till sådant som kom min väg på fyllan. Sommaren och hösten 2005 började jag röka cannabis också men på ungefär samma sätt som jag drack alkohol; för att bedöva mig själv, slippa leva och slippa ta ansvar.

● ● ●

– Min kompis har köpt alldeles för mycket LSD, sa min langare en dag. Skulle du vilja köpa lite?
Utan att ha den blekaste aning om vad LSD var svarade jag:
– Det är klart. Vad kostar det?
Där jag befann mig just då hade jag tackat ja till vad som helst som inte inbegrep nålar. Jag ville fly verkligheten och mig själv. Men som sagt, jag visste verkligen inte vad LSD var. Jag trodde att det skulle vara en kemisk fylla och bara diffust i bakhuvudet skvalpade någonting om hippies, gurus och summer of love omkring.

Redan samma helg bestämde mina kompisar och jag oss för att åka ut till ett lantligt hus och festa. Med oss hade vi mängder av öl, en del sprit men också en liten karta med papperslappar inslagna i folie. I något av en teatralisk lek ställde mina kompisar sig på knä och jag agerade LSD-utdelande guru á la 60-tal. När de på knä fått varsin lapp tog jag själv min.

På den här tiden saknade jag andliga begrepp. Det var inte bara att jag inte trodde på något utan jag var fientligt avståndstagande till sådant som jag inte förstod. Därför kände jag exempelvis inte till ett begrepp som chakra men det spelade ingen roll för vad som sedan hände. Ungefär två timmar efter att vi tagit LSDn öppnades mitt halschakra på vid gavel och från basen av min nacke sköt en energistråle rakt upp, ut i universum och kopplade in mig i alltet.

Jag insåg att jag kunde röra mig uppför energistrålen så jag gjorde det. Bara ett par meter. När jag såg mig själv utifrån såg jag att all smärta, all sorg, alla misslyckanden som jag bar omkring på och projicerade, var mina egna skapelser. Insikten landade i mig att jag skapar mitt eget liv. Och precis som jag skapar dimma, smärta och ilska så kan jag välja att skapa klarhet, befrielse och harmoni.

I det ögonblicket valde jag en annan väg. Det krävdes ingen ansträngning utan det var som att slå på ett ljus. Jag valde att återta kontrollen över mitt liv, ta ansvar för mina val och börja skingra smärtan och töcknet. Jag valde att tillfriskna.

Min upplevelse av att vara inkopplad i alltet och lämna min kropp varade ungefär 20 minuter. Sedan började ett nytt kapitel i mitt liv och jag har inte druckit sedan dess. Jag hade förväntat mig en kemisk fylla. Istället vaknade jag.

Jag är inte unik

Jag trodde länge att min upplevelse var något helt unikt.

Suget efter att bedöva mig med alkohol var borta och tomrummet hade fyllts av en vilja att leva och ta ansvar för mitt liv. Utifrån det jag dittills lärt mig var det helt obegripligt; ett sant mirakel.

Men ju mer jag läste på, ju mer insåg jag att jag ingalunda var unik. LSD hade innan det kriminaliserades med stor framgång använts just för att bryta alkoholism och andra missbruk. En av AA-grundarna, Bill Wilson, närde till och med långtgående planer att integrera LSD i organisationens arbete. När jag sökte fann jag många snarlika berättelser om mirakulöst tillfrisknande från allvarliga tillstånd av allehanda slag. Särskilt anmärkningsvärd framgång verkade enteogener ha vid tillstånd som den konventionella vården knappt ens rår på såsom långvarig missbruksproblematik, djupa depressiva tillstånd och svårläkt trauma efter övergrepp.

Jag var bara en bland många.

Det var ett mirakel som hände mig men mirakel är långt ifrån så sällsynta som vi må tro. Bland människor som vänder sig till enteogener i sin strävan att läka verkar de tvärtom vara ganska vanliga.

Risker med sinnesförändrande substanser

Innan vi överväger att ta en sinnesförändrande växt, svamp eller substans bör vi undersöka riskerna och reflektera över vilka vi är beredda att ta. Följande områden kan exempelvis vara relevanta att reflektera kring:
• Risk för fysiska skador och dödsfall
• Ökat riskbeteende
• Risk för fysiskt eller psykiskt beroende
• Risk för psykiska skador
• Risk för andliga skador
• Miljöpåverkan
• Fara för samhället och legal status

Fysiska skador och dödsfall

De fysiskt sett farligaste drogerna är alltjämt tobak och alkohol. Medan tobak skördar flest liv så skulle jag påstå att alkohol är den mest destruktiva drogen när alla aspekter vägs samman. Många läkemedel är också mycket farliga, särskilt men inte enbart när de används felaktigt.

Ett sätt att mäta dödligheten på en substans är med det som kallas LD50 vilket innebär den dos där halva testpopulationen dör. Ju lägre värdet är, ju farligare är substansen. Redan vid fem gånger den normala heroindosen stryker halva populationen med. En sak som gör heroin särskilt bedrägligt är att det är svårt att avgöra kvaliteten innan man testat det. Kombinerat med att det rent fysiskt är relativt små kvantiteter som behövs gör heroin lätt att överdosera.

Alkohol kräver tio gånger dosen innan halva populationen dör. Alkoholen har en naturlig men för vissa lättforcerad spärr. Man behöver helt enkelt dricka väldigt mycket för att vara i fara för sitt liv. Men varje år dör många av akut alkoholförgiftning efter dryckeslekar och liknande. Med sprit ökar faran betydligt eftersom det krävs mindre fysisk mängd.

I kontrast till de här farliga drogerna så har många enteogener anmärkningsvärt höga LD50-värden. För cannabis, svamp och LSD är de så höga att det inte gått att fastställa LD50-värden. Såvitt jag vet finns inga säkert dokumenterade dödsfall på grund av överdosering av cannabis, svamp eller LSD. Med Ayahuasca finns det dokumenterade dödsfall men de är förhållandevis få.

Ökat riskbeteende

Ökat riskbeteende förknippar jag främst med obalanser på ego-nivån. Det kan exempelvis handla om överdrivet självförtroende, uppblåst självkänsla eller självhävdelsebehov. Substanser som förstärker sådana tillstånd triggar ofta våldsamt eller farligt utåtagerande beteenden. Alkohol är den vanligaste ego-förstärkaren och det är ingen tillfällighet att fylla går hand i hand med risktagande, gränsöverskridande och våld. Det är en substans som det är lätt att snedtända på. Andra egofärstärkare är amfetamin och kokain medan några exempel på milda egoförstärkare är koffein och nikotin.

Ett ökat riskbeteende kan också kopplas till att en person slutar bry sig. Många mediciner såsom bensodiazepiner och antidepressiva läkemedel men även alkohol kan verka känslohämmande på det sättet. I ett tillstånd då empatin för medmänniskor sjunker eller försvinner kan dörrar till våld, kränkande behandling och självskadebeteende öppnas.

Ett tredje slags riskbeteende handlar snarare om att man gör sig illa för att man får för sig saker som inte stämmer. En myt gällande LSD är att folk trott att de kunnat flyga och därför hoppat ut från fönster eller tak. Det är en propagandamyt som skapades för att skrämma folk men den belyser likväl en aspekt som kan vara viktig att ta i beaktande när vi arbetar med sinnesförändrade tillstånd och alternativa verkligheter. Den som inte är van vid att navigera sådana tillstånd kan försätta sig själv i fara om den drar felaktiga slutsatser om vad som egentligen händer. Det är ovanligt att det leder till potentiellt farliga situationer men inte otänkbart. Använd en sitter eller guide om så behövs.

Fysiskt eller psykiskt beroende

Vissa substanser är fysiskt vanebildande så att (miss)brukaren får ett starkt fysiskt sug efter dem. Några välkända sådana är opiater, nikotin, alkohol och kokain. Jag kan själv intyga att cannabis är fysiskt vanebildande men utifrån min egen erfarenhet mycket mindre så än nikotin.

Det finns emellertid många substanser som inte skapar ett fysiskt beroende. Den som har en missbrukspersonlighet behöver inte ett fysiskt beroende för att missbruka något. Det ligger istället i själva inställningen hos missbrukaren där en tvångsmässighet att distrahera sig tar över.

De enteogener jag mött skapar inte fysiska beroenden och endast i undantagsfall psykiska sådana. Tvärtom finns det inbyggt i själva upplevelsen att människor blir mätta och behöver tid att integrera sina insikter. Enteogener dämpar eller löser ofta rentav beroendeproblematiken. Det kräver dock att missbrukaren är öppen för att göra de förändringar som behövs.

Många enteogener har dessutom inbyggt att toleransen snabbt ökar. Det innebär att vi behöver en väsentligt högre dos för att nå en liknande upplevelse. Men även med en högre dos mattas upplevelsen snabbt av så att det snart blir meningslöst att fortsätta. Medan exempelvis alkohol, amfetamin och cannabis kan användas under långa perioder med liknande effekt så kan man inte närma sig LSD eller svamp på samma sätt.

Psykiska skador

Här börjar det bli vanskligt för vad är en psykisk skada? Är det exempelvis en psykisk skada om man triggar en psykos eller ett latent sjukdomstillstånd? Rätt hanterat kan det vara porten till en djupare läkning som inte hade ägt rum om sjukdomstillståndet inte triggats.

En så kallad snedtripp är inte en psykisk skada. En snedtripp bottnar i en oförmåga hos personen att hantera någonting som kommer upp under sessionen. Det kan exempelvis vara ett barndomstrauma, en rädsla eller smärta som man orsakat andra. När något sådant dyker upp så kan vi välja att möta problemet eller så kan vi fly från det. När vi flyr från aspekter hos oss själva som vi skulle behöva läka så gör vi oss själva illa, vilket i värsta fall kan leda till exempelvis depressioner eller psykoser. Men problemet är inte att vi fått möjligheten att konfrontera detta. Den möjligheten är tvärtom en gåva. Problemet är att vi inte vågar eller har förmågan att möta dessa utmaningar utan väljer att fly från oss själva. Psykiska skador som uppstår på det sättet beror på människans oförmåga att möta sig själv.

Ett annat sätt att närma sig psykiska skador är att tala om personlighetsförändringar. Negativa personlighetsförändringar kan exempelvis vara gränsöverskridande beteenden, lögner, uppblåst självkänsla, offermentalitet och bristande social förmåga. Positiva personlighetsförändringar kan vara större självinsikt och vilja att läka, ökad empati, ansvarstagande och sträva efter att tala sanning. En personlighetsförändring kan med andra ord vara något positivt eller negativt och det är kanske enbart den negativa förändringen som skulle betecknas som en skada.

Andliga faror

Det finns substanser som kopplar upp oss till det gudomliga och andra som bedövar oss och därmed kopplar ner oss. Enteogener kopplar upp oss medan exempelvis opiater, alkohol, nikotin, amfetamin och kokain tenderar att koppla ner oss. Båda bär sina utmaningar.

Den som kopplar upp sig och sträcker sig uppåt behöver ha rötter. Utan rötter eller stöd hos andra kan en sådan person fladdra iväg som ett blad i höstblåsten. Den som istället kopplar ner sig retirerar från livet och förlorar samhörigheten med alltet. På så sätt leder de båda till vilsenhet och gör personen sårbar för attacker utifrån, såväl från medmänniskor som från andevärlden.

När vi använder sinnesförändrande substanser är det således viktigt att vara medveten om vilka faror som kan lura i sammanhanget. I en shamansk ceremoni kan det finnas parasiterande energier i omlopp men det sker i ett sammanhang där medvetenheten är hög och där shamaner och hjälpare bör vara förberedda på att motverka och hantera angrepp. På en genomsnittlig fyllefest finns vanligtvis ingen medvetenhet kring detta och inte heller någon beredskap att hantera angrepp.

Miljöpåverkan

När vi överväger en sinnesförändrade substans bör vi också ha i åtanke den miljöpåverkan som framtagandet haft. Storskalig odling kan exempelvis innebära skövling, utarmande av den biologiska mångfalden och användande av bekämpningsmedel. När vi förlitar oss på naturligt förekommande källor kan ett överuttag hota de vilda bestånden vilket exempelvis verkar vara fallet med lianen Banisteriopsis caapi i och med det ökade intresset för Ayahuasca.

Förädlingen kan innebära ytterligare påverkan om processen innehåller farliga kemikalier såsom vid produktionen av kokain, DMT och tobak. Därtill behöver läggas distributionen av substanserna.

Eftersom mycket av detta sker i ljusskygga miljöer är det svårt att veta något om de produktionsförhållanden, processer och transporter som ligger bakom en substans. De bästa substanserna är rimligtvis de som kommer från hållbart skördade vilda bestånd alternativt ekologiskt odlade, är förädlade med skonsamma tekniker och befinner sig nära slutkonsumenten.

Våld, övergrepp och stölder följer i vissa substansers spår. Minskad respekt och ökad frustration. En oreglerad marknad som styrs av kriminella gäng och utan kvalitetskontroll kan innebära en fara på flera plan.

Handel med enteogener sker huvudsakligen mellan entusiaster och bidrar i regel inte till grövre kriminalitet. Faran med enteogener är såvitt jag förstår huvudsakligen de omstörtande effekterna. Att det kan få människan att kliva ur ekorrhjulet och ifrågasätta sakers ordning.

Samhället bestraffar människor som bortser från narkotikalagstiftningen i sitt sökande efter alternativa sätt att läka, utvecklas, koppla upp till det gudomliga eller bara slappna av och ha roligt.

Meditera över konsekvenserna av att åka fast. Du vet vad som är rätt för dig.

Den sammanvägda faran

En som studerat riskerna med sinnesförändrande substanser ingående är vetenskapsmannen David Nutt. Han utvecklade ett system för att väga in 16 olika riskkriterier som forskare från olika discipliner sedan fyllde med innehåll. Undersökningen har gjorts flera gånger med olika forskare men resultaten tenderar att bli desamma. Sammantaget är alkohol den i särklass farligaste drogen med ett riskvärde på 72. Därefter följer heroin och crack med riskvärde på 55 respektive 54, det vill säga en bra bit under alkohol men ändå mycket farliga. De följs av metamfetamin (33), kokain (27) och tobak (26).

Enteogenerna är generellt mycket säkrare. Med svamp (6) och LSD (7) ligger riskerna nästan helt på det mentala planet medan cannabis (20) har en mer spridd riskbild. Men sammantaget är de alla betydligt säkrare än de lagliga substanser som finns att tillgå.

Detta är dock en generell bild. Det som är en fara för en behöver inte nödvändigtvis vara det för en annan. Därför är det viktigt att göra en individuell bedömning och själv bestämma vilka risker som är acceptabla, vilka som inte är det och vilka som kanske inte ens är relevanta i sammanhanget.

Ett informerat val

Jag tycker generellt att människor ska ha stor valfrihet men att den ska bygga på kunskap och eftertanke. Idag är det svårt för gemene man att göra ett väl underbyggt val gällande sinnesförändrande substanser. Mycket av informationen som finns tillgänglig är propagandistisk, felaktig och inte så sällan faktiskt lögnaktig. Därtill vilar vår narkotikalagstiftning inte på vetenskaplig grund utan är istället godtycklig och moralistisk.

När jag själv närmat mig riskerna konstaterar jag att jag inte löper någon nämnvärd risk på det mentala planet när jag arbetar med enteogener. Däremot har jag identifierat flera andra risker som jag inte är beredd att ta och därför undviker jag generellt:
• förgiftningseffekter
• sådant där det finns en reell risk för fysiska skador eller död
• sådant som är skadligt för min energistruktur
• egoförstärkande substanser
• substanser som jag inte litar på

Jag tycker själv att mina krav på en sinnesförändrande substans är högst rimliga men slås naturligtvis av ironin att det sorterar bort det mesta som är lagligt. Det som är lagligt i Sverige just nu är det som är allra farligast och som i princip helt saknar potential i förhållande till vår personliga och andliga utveckling.

Att blanda substanser

Jag hade lite slattar kvar av allsköns olika cubensis-svampar.
– Äh, svamp som svamp, tänkte jag. Den aktiva ingrediensen är ju ändå psilocybin.
Efter att ha druckit svampteet så la jag mig ner för att meditera in svampen.

Kaos.
Kakafoni och ilska.
En mängd olika entiteter som pratade i mun på varandra.

Det var en ansträngning att återfå någon slags kontroll men efter ett tag lyckades jag få kontakt med en entitet som liknade en sjöko. Med sitt lugn lyckades den få de andra att lugna sig. Sedan förklarade den utförligt för mig hur otroligt dum och respektlös jag var som blandade olika entiteter så. Även om vi människor med vår rudimentära kunskap om kemi kan spåra en viss kemisk formel i alla dessa svampar så är de ingalunda desamma. Varje svamp eller växt har sin specifika energi som bland annat påverkas av hur den vuxit och var den kommer ifrån. En vild svensk toppslätskivling är väldigt olik en odlad kambodjansk cubensis även om effekterna på ytan kan tyckas likartade. Plantlärare kommer med olika kunskaper, förklarade sjökon.

Därefter fick jag möta varje entitet för sig själv och be mångordat om ursäkt och lova att aldrig blanda dem så igen. Jag skämdes som den lilla människa jag är.

● ● ●

När vi arbetar med enteogener så arbetar vi med olika intelligenser eller entiteter. Många av dem kommer mycket bra överens men det är inte alls självklart att de vill trängas med varandra. Det kan tvärtom vara mycket respektlöst att blanda substanser.

Om du vill blanda två eller flera substanser så fråga den enteogen du primärt arbetar med om det är okej. Det görs lättast genom att meditera med enteogenen och vara uppmärksam på svaren.

Jag upplever att enteogenerna oftast är negativa till att blandas med smutsiga substanser såsom alkohol, nikotin eller läkemedel. När flera enteogener ska intas så görs det i många fall bättre efter varandra än blandat med varandra. De flesta enteogener funkar förhållandevis väl med cannabis men jag upplever likväl att cannabis ofta är olämplig att blanda med enteogener. Den kan i många fall förvirra eller förvränga upplevelsen och dras dessutom med en missbrukspotential. Med det sagt så kan cannabis korrekt använd vara ett bra verktyg för att dyka djupare och komma i kontakt med det vi redan vet.

Resans delar

En typisk resa eller session kan sägas bestå av sex delar.

Förberedelser

Många får kontakt med enteogenen redan under förberedelsearbetet när de exempelvis kokar te på svamp eller hanterar sin LSD. Det kan exempelvis yttra sig som spänningar i kroppen, munterhet eller som en låg dos. Görs det ceremoniellt kan det vara ett ypperligt tillfälle att prata med enteogenen om sin intention.

Intag

Från det att man tar enteogenen tar det dels tid innan man känner av den och dels innan den når full effekt. Beroende på vad man arbetar med så kan det ta ungefär 15-60 minuter och under den tiden ökar effekten gradvis. Tiden det tar att nå full effekt kan skilja sig åt med olika intagssätt. Tuggar man sin svamp är det exempelvis vanligt att det tar 45 minuter men gör man istället te eller choklad på den så kan det ta så lite som 15 minuter.

Under tiden som man inväntar full effekt är det förhållandevis vanligt med kroppsliga symptom såsom muskelspänningar, käkspänningar, rysningar och liknande.

Här är det ofta lämpligt att vara närvarande med sin kropp och arbeta med sin intention. Finns det ytterligare förberedelser som behöver göras så gör dem men bäst är det om de redan är gjorda så att man slipper distraheras av sådant.

Peak

Under peaken är effekterna som starkast och beroende på enteogenen brukar det vara cirka timme ett till tre in i resan. Detta är när vi är som mest frikopplade från vår kropp och ett bra tillfälle för djupt inre arbete, kontakt med enteogenen, Moder Jord och alltet. Här kan känslan av att helt eller delvis upplösas infinna sig, egot dö och cellerna kommunicera med oss. Jag rekommenderar att lägga in åtminstone ett längre meditationspass på väg in i eller under peaken.

I den mån vi känner oss förvirrade och inte kan skilja på upp och ner så är det oftast här. Fysiskt kan vi ha svårt för att kommunicera eller förflytta oss och våra sinnen kan vara avstängda eller förstärkta. Därför är det särskilt viktigt att vi befinner oss i ett tryggt sammanhang under peaken.

Avtrappning

Så småningom börjar effekten trappas av och vi återfår vår förmåga att kommunicera begripligt och förflytta oss. Våra sinnen återvänder gärna med en förhöjd sensitivitet. Här kan det vara fullkomligt fantastiskt att utforska sina sinnen genom att exempelvis känna på saker, leka med vatten i munnen, lyssna på trädsus och fågelsång, beröra kroppen eller titta på en vacker blomma. Att äta kan börja kännas lockande igen men vill vi bibehålla effekten bör vi hålla igen på det.

Med en enteogen som Ayahuasca som fylls på efter hand så tas en ny kopp nu för att återvända till peaken. De som röker cannabis använder gärna det för att förstärka effekten vilket kan leda till ytterligare eller förlängda peaktillstånd.

Denna delen av resan brukar vara mer lättnavigerad men behöver inte nödvändigtvis gradvis trappa av utan kan också gå i vågor. Var vaksam på substanser eller situationer som kan trigga en eskalering. Att meditera, vara tyst eller byta miljö kan vara nog för att upplevelsen ska komma tillbaka med full kraft.

Beroende på enteogenen, ens egna förutsättningar och vilka aktiviteter man ägnar sig åt brukar den här fasen vara tre till tio timmar.

Afterglow

Afterglow är ett tillstånd som kan vara i dagar, veckor eller även månader efter en resa. Det är ett tillstånd som ofta kännetecknas av:
• att se saker med nya ögon
• att känna sig upplyft
• att uppfatta möjligheter i tillvaron
• att vara i kontakt med sin potential
• känslor av insiktsfullhet och mening
• en känsla av renhet
• att känna sig positiv inför livet

Jag har tolkat ordet som att det försöker beskriva den aura som någon som rest ofta har runt sig.

Integration

Att integrera är enkelt uttryckt att ta till sig insikterna som upplevelsen gett och låta dem komma till uttryck i livet. Att omvandla dem till handling såsom beteendeförändingar, nya livsstilsval eller attityder.

Detta är ett arbete som kan pågå i veckor eller decennier och kan rent av sägas vara resans viktigaste steg. Utan integration kan upplevelsen stanna vid effektsökeri.

Hur länge varar resan?

När folk ställer den frågan så menar de vanligtvis hur länge de kommer att snubbla runt i ett småförvirrat tillstånd. De söker något liknande detta:
• LSD: 8-12 timmar
• Svamp: 6-10 timmar
• Ayahuasca: 4-6 timmar
• San Pedro: 8-12 timmar
• Cannabis: 2-4 timmar

Så betraktar jag emellertid inte resan. Resan är att dyka in i sitt inre, finna insikter och att omsätta dessa i livet. Enteogenen är i sammanhanget verktyget eller samarbetspartnern.

Hur länge pågår då resan?

Den pågår så länge du arbetar med insikterna som du har fått till dig. Det finns de som decennier senare fortfarande arbetar med att integrera insikterna som de fått till sig under en session. De är fortfarande på resande fot, skulle jag säga.

Cannabis

Få växter är så mångsidiga som cannabis. Redan 5000 år sedan finns det dokumenterad användning av den men den har förmodligen använts betydligt längre än så. Inom hinduismen sägs det att cannabis är en gåva från gudarna och den används än idag i religiösa sammanhang såväl i Indien som på andra platser i världen.

I Sverige är vi förmodligen mest bekanta med det rekreationella bruket av cannabis men på senare år har dess medicinska egenskaper uppmärksammats alltmer. Dess bruk som enteogen diskuteras däremot sällan fastän många har sådana upplevelser.

Växtens karaktär

Cannabis har många användningsområden så jag väljer här bara att ge tre exempel som kan vara relevanta i förhållande till att läka och växa, nämligen:
• att minnas det vi vet
• smärtstillande och lugnande
• kreativ hjälp

Att minnas det vi vet

Vi kan och vet i regel väldigt mycket men glömmer lätt eller börjar tvivla på oss själva. Det cannabis ofta är exceptionellt bra på är att sätta oss i kontakt med vår egen inre visdom.

Någon gång i livet har du exempelvis kanske fullt väl vetat hur du kan kommunicera med andevärlden. Men med tiden har du intalat dig att du inte kan eller kanske rent av att andevärlden inte existerar. I så fall kan cannabis hjälpa dig att återknyta kontakten med den källan.

På liknande sätt kan den återetablera kontakten med din inre kompass som visar vad som är rätt och fel för dig.

Smärtstillande och lugnande

Bland cannabis mest uppenbara egenskaper är dess förmåga att lindra eller helt lösa upp smärta och lugna vårt nervsystem. Den används därför med oerhört goda resultat vid sådana tillstånd som smärta, epilepsi, oro och dödsångest. Där kan den helt ersätta eller kraftigt reducera behovet av farligare och mer vanebildande substanser såsom opiater.

Dess lugnande egenskaper kan på liknande sätt användas vid ångest och känslomässig smärta. Det är dock viktigt att då samtidigt behandla grundorsakerna så att medicinen inte enbart används för att lägga locket på. Förmågan att dämpa dessa tillstånd gör att den ofta används av människor som vill fly ett problem.

Cannabis kommer i många former och en som blivit särskilt uppmärksammad i medicinsk användning är CBD-oljan som inte är psykoaktiv. Medan cannabis dras med en förhållandevis hög missbrukspotential så kan den också användas som medicin för att trappa ner eller avsluta missbruk. Där kan CBD-oljan ibland användas som ett sista steg för att få de lugnande effekterna på nervsystemet men samtidigt slippa de psykoaktiva effekterna.

Kreativ hjälp

Det är ingen tillfällighet att cannabis är vanligt förekommande i kreativa sammanhang. Dess förmåga att sätta oss i kontakt med vårt inre kan frigöra en kreativ potential som vi annars kanske inte har lika lätt att få tillgång till.

Jag upplever dock att den kreativa boosten bara varar några dagar. När man fortsätter ta cannabis efter dag två eller tre så sänks det kreativa flödet och ersätts efter hand snarare av en dimma.

Förstärkning och förvirring 

Cannabis blandas ofta med andra substanser eftersom den kan förstärka dessa. Många använder det exempelvis tillsammans med enteogener som LSD och svamp för att i resans senare skede förstärka effekten och åter nå peaktillstånd.

Det är dock inte helt oproblematiskt då det ofta också för in en betydande förvirring att blanda in cannabis. Jag minns särskilt en gång då min vän och jag tagit LSD och var i fullkomlig synk med varandra. Det var som att våra sinnen smält samman och vi förstod precis vad den andra ville förmedla. En joint senare hade vi inte bara tappat kopplingen utan var nära på att börja gräla eftersom vi alls inte kunde begripa oss på varandra längre.

Missbruk

I motsats till LSD och svamp har cannabis ingen inbyggd mekanism som förhindrar eller försvårar missbruk av den. Missbruk av cannabis är vanligt men såvitt jag kan bedöma betydligt mindre problematisk och farlig än de flesta andra missbruk.

De vanligaste bieffekterna jag sett hos cannabisrökare är att de blir slöa, omotiverade, dimmiga i huvudet och introverta. Det är som att det bildas ett moln av rök runt huvudet på dem på samma sätt som med tobaksrökare. Effekterna avtar i regel inom några veckor efter att personen slutat missbruka.

Det finns ingen risk att dö av cannabis. Den största risken med cannabis i en kultur där det är förbjudet ligger förmodligen i kontakten som brukaren kan behöva ha med kriminella och rättsväsende. Paradoxalt nog kan mötet med rättsväsende vara ett betydligt större hot mot personens hälsa och välbefinnande än vad cannabis någonsin varit, även vid ett fullfjädrat missbruk.

Cannabis sägs ibland vara en inkörsport till tyngre missbruk. Det är i grunden felaktigt eftersom det inte är substanser som leder till missbruk utan hur vi hanterar svåra upplevelser. Ta exempelvis någon som röker cannabis för att mildra ångesten efter en trasig uppväxt. Det är inte cannabis som leder till missbruket utan inkörsporten är i det fallet den trasiga uppväxten och vår oförmåga att hantera den på ett bättre sätt. Anledningen till att cannabis fått rykte som inkörsport är att den är mångsidig och används av människor med olika slags missbruk.

Form

Cannabis kommer i många former. Vanligast är förmodligen fortfarande torkad form eller som hasch. I torkad form tas i regel honblommans knoppar som på engelska kallas buds. Den är förhållandevis utrymmeskrävande på grund av luftinnehållet och kan lukta starkt. Hasch är en sammanpressad och renad form av cannabis där de mest potenta delarna av knopparna extraheras och används. Den pressas till kakor som i regel inte luktar lika mycket som torkad cannabis.

Det finns också oljor som kan vara processade för att lyfta fram specifika komponenter. Exempel på det är den icke psykoaktiva CBD-oljan och den psykoaktiva THC-oljan.

Inmundigande

Cannabis röks ofta antingen för sig själv eller utblandad med tobak. Många som försöker sluta röka cannabis inser därför att de inte är beroende av cannabis men väl av nikotin.

Att inhalera rök är skadligt för kroppen oavsett material. Ett skonsammare sätt att inhalera cannabis är därför med en vape. Då hettas cannabisen upp så att den frigör sina verksamma ämnen men utan att det sker en förbränning.

Den som helt vill undvika att inhalera och därmed belasta lungorna kan istället äta cannabis. Att äta cannabis som den är ger liten effekt eftersom de verksamma ämnena inte frigjorts. För att de ska frigöras behöver de först lösas upp vilket vanligtvis görs i fett såsom smör. Det kan därefter enkelt användas i valfritt bakverk eller liknande. Jämfört med att röka bör man dosera något lägre eftersom hela dosen finns med utan svinn. Vid rökning går en inte försumbar del upp i rök.