Lägg energin där den gör nytta

En gammal tjur och en ung tjur står på en kulle och tittar ner på korna som står och betar.
– Låt oss rusa ner dit och sätta på varsin ko, säger den unga tjuren ivrigt.
– Nej, säger den gamla tjuren. Låt oss istället gå ner och sedan sätta på dem allihop.

● ● ●

Det är lätt att missta var man bör lägga sin energi, som att upphetsat rusa nerför en kulle och sedan ha lite ork kvar till själva akten. Eller att distraheras av oväsentligheter och slösa bort sin energi på det betydelselösa.

Lägg din energi och ditt fokus på det du vill se hända så händer det. Du blir den som skapar det. Om du vill ha ett mer inkluderande och välkomnande samhälle så gå ut och var inkluderande och välkomnande. Det lockar fram detsamma hos de du möter och på så vis sprids det. Om du vill tillfriskna, lägg din energi och ditt fokus på att göra det.

Där du lägger energi och fokus är där det händer saker för dig.

Vet vad som kommer först

Det vi prioriterar är där det händer.

Den som vill läka exempelvis utmattning, depression, trauma eller missbruk behöver sätta det först. När vi sätter läkandet och växandet först så kommer vi att göra just det. Många har emellertid annat som de när det kommer till saken prioriterar högre. Trygghet, försörjning, relationer, livsstil, laglydighet, njutning och väldigt mycket mer kommer för många före att läka.

Det som prioriteras högre än läkandet begränsar möjligheterna att läka till det som passar med det som prioriteras högre. Ibland spelar det liten roll men ofta klamrar vi oss fast vid sådant som vi desperat behöver befria oss från. Tänk exempelvis en depression som underhålls av en ohälsosam arbetsmiljö eller av ett negativt socialt umgänge. Den som sätter tryggheten i anställningen eller existerande sociala band först blir då begränsad till att söka lösningar där den stannar kvar i destruktiva sammanhang som upprätthåller depressionen. Under de omständigheterna är det svårt att läka.

Den som sätter sitt eget läkande först skulle istället säga upp sig från jobbet och bekantskapskretsen och på så vis möjliggöra sitt tillfrisknande. När allt annat är underordnat är möjligheterna obegränsade.

Löftet till sig själv

Att avlägga ett löfte till sig själv att göra vad som krävs är ett kraftfullt sätt att tydliggöra vad som kommer först. Här är ett exempel på hur det kan göras.

1. Försätt dig i ett meditativt tillstånd.

2. När du är avslappnad och fokuserad, säg ”Jag lovar att göra allt i min makt att (exempelvis läka min utmattning/depression/trauma/missbruk)”. Säg det om och om igen tills det genomträngt hela dig och du känner visshet att du kommer att göra vad du kan.

3. Håll löftet. Utan steg tre spelar steg ett och två ingen roll.

Oviktigheter som distraherar

Det pågår uppenbarligen många konspirationer i vår värld och de flesta är naturligtvis varken så märkliga eller fantasifulla som en del som folk tror på. Många som fokuserar på sådant distraherar sig med oviktigheter utanför sig själva och borde istället vända blicken inåt för att hitta sitt eget fokus.

Detsamma gäller naturligtvis allt vi distraherar oss med. Vi lägger mycket energi och fokus på oviktigheter när vi borde vara med oss själva och utforska vad vi är, vet, kan och behöver. Alla distraherar sig i någon mån och många väldigt mycket.

Bli medveten om hur du distraherar dig och styr om energin dit du vill ha den.

Göra motstånd

Den som följer flödet arbetar vanligtvis för något medan den som gör motstånd eller klamrar sig fast arbetar mot något. Det är oftast både lättare och mer givande att följa flödet. Den som kämpar emot tröttar ut sig. Tvärtemot syftet så bidrar den som motarbetar något ofta till att det den motarbetar blir starkare.

Att vilja fortsätta vara sjuk

För den som vill fortsätta vara sjuk
ser medicinen ut som gift.

Det är vanligt att människor som är deprimerade dröjer sig kvar i eller rent av håller fast vid sjukdomstillståndet. Ofta beror det på en ovilja att möta och göra upp med det bakomliggande bekymret. Å ena sidan vill den deprimerade kanske bli kvitt sitt dåliga mående, men å andra sidan är den inte beredd att göra de uppoffringar som behövs. Då lägger personen sig till med strategier och programmeringar som garanterar att den stannar kvar i det deprimerade tillståndet. Dessa är ofta omedvetna och den som inte vill tillfriskna vill inte heller göra sig medveten om dem.

Det är också vanligt att man är rädd för vad som kommer efter tillfrisknandet och därför dröjer sig kvar i sjukdomen. Även om det gör ont så är det onda välbekant och upplevs därför som tryggt, medan det som kommer efter tillfrisknandet är obekant och därför otryggt och skrämmande.

Här är några exempel på sätt som deprimerade människor använder för att fortsätta vara kvar i depressionen.

Bortförklaringar

– Jag vill men jag kan inte, sa han.
– Du kan men du vill inte, svarade hon.

Den som är deprimerad vet ofta ganska väl vad den behöver göra för att börja tillfriskna men gör det inte eftersom den vill slippa obehaget och arbetet som det skulle medföra. Därför kommer den på ursäkter till varför den inte kan göra just det. Ursäkterna kan låta rationella eftersom sinnet inte vill avslöja sin bluff. Det saknas exempelvis pengar, tid eller något annat som antas vara väsentligt i sammanhanget. Men när bluffen synas genom att lösningar erbjuds blir bortförklaringarna allt märkligare och oviljan att tillfriskna framträder tydligt.

Den som vill tillfriskna kan tillfriskna. Hinder är utmaningar som kan övervinnas. Det finns inget hinder som är så stort att det omöjliggör tillfrisknandet. Det enda som kan omöjliggöra det är att viljan saknas.

Distraktioner

Den som vill slippa tillfriskna distraherar sig gärna från uppgiften. Tre vanliga exempel på det är:

Att fokusera på andra. Människor som själva behöver läka fokuserar gärna på andras sår eller att försöka hjälpa andra att läka. Därför finner vi många i hjälpande positioner som inte är klara med sin egen läkning. De distraherar sig från sin egen process genom att hänge sig åt någon annans.

Att ligga i konflikt. Den som har en inre konflikt lägger den gärna utanför sig själv och anklagar andra för det den själv behöver lösa. När vi har bekymmer med någon annan så är det ofta på grund av något som vi inte löst i oss själva. Det är typiskt för människor som distraherar sig att hålla igång konflikter och hänge sig åt drama.

Att bedöva sig. Vi förknippar gärna ”att bedöva sig” med substanser såsom alkohol eller andra droger men det finns ingen ände på allt människor använder för att stänga ner. Arbete, sex, sociala medier, sport, spel… Allt som distraherar från att möta oss själva kan användas för att bedöva oss.

Att programmera sig olycklig

Deprimerade människor omger sig ofta med sådant som garanterar att de fortsätter vara deprimerade. De lyssnar exempelvis på sorgsen eller arg musik, klär sig i svart, upprätthåller destruktiva relationer, tar inte hand om sig själva eller sitt hem, äter dåligt, överkonsumerar nyheter och skräpkultur. När detta påpekas så avfärdas det ofta utan eftertanke. Även i de fall då personen kan se att dessa saker inte är bra så följs det ofta av en förklaring till varför det måhända inte är bra för andra men att det faktiskt är bra för just dem.

Allt som vi omger oss med färgar vår tillvaro. Vi programmerar oss med det. När vi omger oss med destruktivitet och dålig energi så är det också vad som kommer att genomsyra vårt liv.

Att lägga ansvaret utanför sig själv

För många är det svårt att acceptera ett eget ansvar för sitt mående utan det behöver vara någon annans fel att man mår som man gör. Då är det lockande att stanna vid att skylla på sin barndom, sin partner, den idiotiska chefen, politiker, patriarkatet, samhällets normer eller någon annan som borde veta bättre. Jag säger inte att alla de där andra inte haft något med saken att göra eller att det inte ska belysas, men det är likväl upp till personen vad den sedan gör av erfarenheten. Man kan stanna vid att anklaga andra för sitt mående eller så kan man möta det onda i sig själv, göra sig kvitt det och växa som människa. Det kan aldrig den andra göra åt en.

Det är ingen annans fel att någon inte tar ansvar för sitt eget mående.

”Jag är sån”

En del människor verkar tänka på sig själva som statiska. De tror att de är stöpta i en viss form och sedan är det bara så. Men människan befinner sig tvärt om i ständig förändring. Hon utvecklas, lär sig och bestämmer själv vem hon vill vara i varje beslut hon tar. Att låsa sig i en position är att stagnera och börja förtvina inombords.

Att lösa en depression är att förändras. Om personen inbillar sig att den omöjligtvis kan förändras så håller den sig kvar i depressionen. Då behöver den först komma till insikt om att förändring faktiskt är möjligt. Att allting förändras är rent av en av få saker som vi kan vara säkra på i livet.

Inkörsporten

Det börjar med hasch och slutar med heroin.

Teorin att en förhållandevis lätt drog leder vidare till allt tyngre droger kallas på engelska ”gateway drug theory”. Metaforen som den bygger på är en dörr eller port som leder vidare till något annat. Trots teorins popularitet har den blivit alltmer kontroversiell eftersom verkligheten inte är så enkel som förespråkarna ger sken av. Metaforen rymmer dock tankar som är värda att reflektera över.

De egentliga inkörssubstanserna

Den substans som oftast nämns som inkörsport är cannabis. De flesta som provar cannabis har emellertid innan dess rökt cigaretter och druckit alkohol vilka båda är mer typiska missbrukssubstanser än vad cannabis är. Och går vi längre tillbaka så har många som har börjat använda alkohol, nikotin och cannabis innan dess sökt distraktion och tröst i socker, koffein, skräpmat och liknande.

Cannabis är sällan substansen som öppnar dörren till tyngre missbruk. Däremot kan det öppna dörren till andra olagliga substanser eftersom cannabis är olagligt, men ha då i åtanke att de allra farligaste och mest beroendeframkallande missbrukssubstanserna alla i en eller annan form är lagliga.

Om substanser verkligen vore inkörsportar till vidare missbruk finner jag det rimligare att i första hand titta på socker, koffein, nikotin, alkohol, opiater och läkemedel. Jag har hitintills inte träffat en substansmissbrukare som inte först haft ett problematiskt förhållande till någon eller flera av dessa.

Personer, strukturer och situationer

Men är substanser verkligen inkörsporten?

Nej.

Missbruket är ett uttryck för att vilja bedöva, distrahera sig eller fly från något. Substansen är vad vi använder för att göra det. Bakom det vi använder finns en anledning och där finner vi personer, strukturer och situationer.

Familj och andra nära relationer är de mest uppenbara som leder fram oss till ett missbruk och de som vi vanligtvis minst av allt vill prata om. Det är i nära relationer som kränkningar gör störst skada och det är i våra nära relationer som vi lär oss hur vi ska hantera livet. Vi vill gärna tänka att det är någon annan, rentav en främling, som öppnat dörren till missbruket men i själva verket är det ofta de som står oss närmst och som älskar oss mest. Det är också i första hand de som för vidare sina tillkortakommanden och smittar oss med sina missbruk.

Samhället i stort är också en uppenbar orsak till missbruk som vi ogärna ärligt uppmärksammar. Vårt samhällsbygge har djupa avgrunder där människor kontinuerligt stigmatiseras, förnedras, kränks och bestraffas. Ta substansmissbruk som exempel. Vi behandlar fortfarande substansmissbruk i stora delar som en fråga för rättsväsendet. Den som missbrukar olagliga substanser ska i vårt samhälle inte bara skämmas utan också vara rädd för repressalier. Vården vi erbjuder är ofta undermålig, sätts in för sent och det ställs många gånger orimliga krav på de som vill ha tillgång till den. Dagens politik fokuserar kort och gott inte på människans tillfrisknande.

Inkörssituationerna till missbruk är otaliga men det är lätt att se återkommande drag. Missbrukare är ofta människor som är traumatiserade, som har blivit mobbade eller försummade, människor som har blivit misshandlade, utnyttjade, som använts och skadats. De är människor som inte känner sig älskade, som har låg självkänsla, känner sig ensamma, utstötta, har bekräftelsebehov eller har en historia av psykisk ohälsa. Nu må detta låta som en ganska snäv grupp men börjar vi skärskåda alla de sätt som ovanstående kan upplevas och ta sig uttryck så förstår vi snart att nästan varenda en av oss är kantstött.

Den verkliga inkörsporten

Den som inte vill ta ansvar för missbruket förlägger gärna skulden för det utanför sig själv. Därför är det tacksamt att skylla på en substans eftersom varken missbrukaren, närstående eller samhället behöver känna skuld eller ta ansvar. Men missbruket börjar inte med substansen utan har en historia.

När vi vill frigöra oss från missbruket är det till stor hjälp att förstå vår historia så att vi förstår grundorsakerna och varför vi reagerat som vi gjort. Varför valde vi en gång i tiden att fly, bedöva oss, distrahera eller glömma?

Nyckelordet är VAL. Någonstans har jag valt hur jag ska hantera situationen. I livet kan jag inte alltid välja vad som kommer att hända mig men jag kan välja hur jag hanterar det. Jag valde missbruket för att hantera situationen. Valet var förmodligen till stora delar omedvetet och jag upplevde sannolikt att jag saknade alternativ – men det var likväl ett val.

Nu är jag framme vid den verkliga inkörsporten. Jag är framme vid valet att:
a) försöka undvika obehaget, eller att
b) möta det.

Om jag väljer att försöka undvika någonting blir följdfrågan hur jag ska undvika det och då kan exempelvis alkohol, nikotin, socker eller cannabis hjälpa mig att göra det. Substanserna blir verktyg men det som fick mig att kliva igenom porten var valet att undvika obehaget.

Väljer jag istället att möta obehaget ställs jag inför samma fråga – hur? För att hantera det jag varit med om behöver jag ofta verktyg men eftersom vårt samhälle har tendensen att bedöva eller ignorera bekymmer står vi illa rustade för att möta obehaget. Därför är det i många fall lättare att välja flykten.

Inkörsporten är alltså till syvende och sist min historia och valen jag själv gjort, medvetet eller omedvetet, för att hantera det som jag varit med om.

Medveten närvaro i vardagen

Det är förhållandevis lätt att hitta aktiviteter som inbjuder till att öva medveten närvaro. Många finner det exempelvis i hantverk, odling, idrott, lek eller sex. Det som behövs är en syssla att till fullo kunna fokusera på och vara närvarande i.

Vi kan underlätta detta för oss själva på många sätt varav jag redan nämnt ett flertal. Att vara ostörd. Lägga undan sådant som distraherar. I många fall kan det vara till hjälp att göra det tillsammans med någon som inte låter en vara någon annanstans, exempelvis att leka med ett barn. Det kan också hjälpa när sysslan är så pass komplex att den kräver hela ens uppmärksamhet.

Ett tips när tankarna sticker iväg

Ett sätt att hantera att tankarna vandrar är genom att helt sonika konkurrera ut dem. Tanken är som en röst som vi kan prata över.

Säg exempelvis att jag bygger en pilbåge. Jag står där och slipar den med ett sandpapper när jag märker att mina tankar är iväg i att hämta barnen på dagis. Kanske ser jag knappt ens pilbågen utan min rörelse är i stunden automatiserad.

För att hämta tillbaka mig själv kan jag då prata över tankarna genom att berätta för mig själv vad det är jag gör i stunden, exempelvis ”Det är inte mycket kvar att slipa på denna sida men det lilla märket efter filen vill jag ha bort. För att det inte ska bli en grop istället så behöver jag ta ut rörelsen och slipa ända härifrån.” När vi återberättar vad vi upplever i nuet pratar vi dels över de distraherande tankarna men vi hämtar också tillbaka oss själva till själva handlingen och reflekterar över vad det är vi gör, hur vi gör det och varför. Ofta behövs berättandet bara en kort stund för att vi åter ska vara närvarande i det vi gör.

Att skapa goda förutsättningar

När vi vill få kontakt med andevärlden finns det mycket vi kan göra för att underlätta och ge plats för en bra upplevelse. Det jag beskriver här är att skapa en trygg idealsituation för en nybörjare att ta kontakt. Den som är erfaren har förhoppningsvis verktyg för att hantera situationer som inte är optimala.

Plats

Välj plats med omsorg då den kan ha stor inverkan på kontakten. Det är generellt lättare att få kontakt i en avskild trygg miljö utan störningar och distraktioner. Jag upplever att det är lättare att få kontakt på landet än i stan eftersom det i stan finns så mycket information i omlopp. Atmosfären där är såpass tät med reklam, trafikljud, trådlösa nätverk och människors tankar och förehavanden att det blir svårare att få till en bra uppkoppling.

Om intentionen inte är att arbeta med det som tidigare hänt på en plats så är det också bra att välja en plats där det inte inträffat något större trauma, där tiden inte är ur led eller märkliga energier hänger kvar.

För att ge kontakten de bästa förutsättningarna kan det också vara bra att på förhand rena platsen och oss själva.

Människor

Beroende på intentionen kan man vilja ta kontakt tillsammans med andra. Det kan vara en givande social aktivitet men ger också mer energi till uppkopplingen vilket gör det lättare att nå fram. Vill du vara flera är det dock viktigt att tänka igenom vem du vill bjuda in eftersom det kan ha en avgörande betydelse för kontakten. En bra deltagare är i regel den som är förhåller sig öppen eller nyfiken till andevärlden, känner sig trygg och närmar sig upplevelsen respektfullt och seriöst.

Undvik deltagare som inte vill ha kontakt med andevärlden, är rädda, oseriösa, respektlösa eller känner behov av att berusa sig inför kontakten. Ett glas vin eller fem går inte bra ihop med att skapa en trygg kontakt. Undvik också deltagare som inte står stadigt, som mår dåligt och saknar en genuin vilja att möta sina bekymmer.

Det är värt att notera att en del av det som i modern medicin betraktas som psykiska sjukdomar i ett shamanskt sammanhang snarare betraktas som parasitsjukdomar där personen är besatt av en inkräktande entitet från andevärlden. Sådana entiteter kan i olyckliga fall få utrymme att leka med och förvirra deltagarna eller rent av öppna upp för fler parasiter. Det kan förvärra sjukdomen genom att personen hamnar än mer i dess våld eller rent av smitta. Jag går senare i kapitlet igenom hur sådana kan avlägsnas men här är det en trygg idealsituation för andekontakter som beskrivs och då är det ofta inte lämpligt att ha med någon som bär på en utåtagerande parasit.

Andehjälpare

Om du arbetar med andehjälpare kan det vara till stor hjälp att inkludera dem vid andekontakter. De kan bland annat hjälpa en att hitta de kontakter man söker men också hålla oönskade sådana borta.

Bjud enbart in de andekontakter som du vill ha. Skulle du få kontakt med något som du inte vill ha kontakt med, säg tydligt nej och avsluta kontakten.

Den avgörande faktorn – du själv

Precis som i samtalet med en medmänniska så är kontakten med andevärlden i stora delar en återspegling av var du själv befinner dig. Den som har god självkännedom, är modig, trygg och vet att skilja klokskap från dumhet har betydligt lättare att få till ett givande samtal än den som är svajig, osäker och lättlurad. Här är några egenskaper och färdigheter som jag upplever är betydelsefulla i kontakt med andevärlden.

Stå stadigt. Var i kontakt med dig själv, vet vad som är sant för dig och vad du vill. Den som är osäker på sig själv är lättmanipulerad och lockas därför lättare på villospår.

Var modig. Det är när vi vågar rota runt i saker, möta det som oroar oss, utforska och ställa frågor som vi får möjlighet att läka och växa. Att ge efter för rädslan lägger tvärt om locket på och hindrar vår utveckling eftersom vi försöker undvika att se det vi skulle behöva se. Dessutom attraherar rädslan upplevelser som är obehagliga för oss. Den blir en negativt laddad affirmation som öppnar dörren för det vi försöker undvika vilket är en dålig ingång för andekontakter. Mod är inte motsatsen till rädsla utan hur vi möter den. Att vara modig är att våga möta rädslan.

Ha tillit. Ett hinder för många är att de tvivlar på sina upplevelser och börjar ifrågasätta det de är med om under tiden som de är med om det. I det tillståndet blandas kontakten med en pågående analys av densamma vilket gör att kontakten blir lidande. För att undvika detta kan man komma överens med sig själv om att lägga analys och tvivel åt sidan en stund för att enbart ägna sig åt upplevelsen. Efter upplevelsen kan det däremot vara klokt att ifrågasätta sin upplevelse, om det fortfarande känns relevant då.

Att lyssna. Att känna sitt dominanta intuitiva sinne är en förutsättning för att kunna föra ett vettigt samtal. Den som inte vet på vilket sätt den ska lyssna efter svar hör i många fall ingenting alls. Många som tror sig inte kunna få kontakt med andevärlden vet helt enkelt inte med vilket sinne de ska ta emot informationen.

Det är viktigt också att kunna skilja på sanning och strunt. Den som inte kan skilja på dem kan bli medlockad på allsköns dumheter.

Att fråga. Den som vill ha ett vettigt svar gör gott i att ställa en klok fråga. Att ställa bra frågor är en färdighet som kan övas upp. Vilka frågor ska man då inte ställa? Kort och gott de man inte vill ha svaret på.

Filtrera och tolka information. Anden du pratar med är inte utan egenintresse utan har också en agenda, även om den är välvillig. Därför är det viktigt att kunna filtrera det den säger genom det som är sant för dig och som du vill. Svaren du får är också ett uttryck för den verklighet som anden förhåller sig till. Det är inte säkert att det kan tillämpas rakt av i vår materiella verklighet utan det kan i många fall behöva översättas.

Känn dina egna styrkor och svagheter. För att plocka ner och tillgodogöra sig informationen från andevärlden behöver man vara stark inom alla delar jag nämnt ovan och mer därtill. Det är dock vanligt att någon är stark inom något och svag inom något annat. Jag har särskilt reflekterat över det när jag träffat människor som är starka på att ta emot budskap men som sedan vacklar i sin tolkning eller inte kan skilja sanning från strunt. Att man kan höra andevärlden betyder inte att man förstår eller kan översätta det som sägs. Den distinktionen är viktig att förstå eftersom den som plockar ner budskap utan urskiljnings- och tolkningsförmåga kan ställa till mycket bekymmer för sig själv och andra. Om man har svaga sidor är det viktigt att arbeta med någon som kompletterar en.

Symboler, ceremonier och verktyg

Det är vanligt att människor som söker kontakt med andevärlden använder sig av symboler, ceremonier och fysiska verktyg för att på olika sätt hjälpa i den kontakten. Mycket fungerar, annat är inbillning medan en del snarare är distraktion. Visst kan vi framgångsrikt använda symboler och annat men låt dem inte skymma den egna förmågan. Den är själva kärnan i kontakten och finns inte den så är resten bara krimskrams.

Att navigera upplevelsen

Jag betonar vikten av att vara väl förberedd att möta utmanande upplevelser för att vi inte ska överrumplas av dem och gå i baklås. Inte för att de nödvändigtvis är vad vi ska förvänta oss. De flesta av mina upplevelser med enteogener har tvärt om varit glada, vackra och ögonöppnande, fyllda med förundran och kärlek.

Det bör dock också påpekas att utmanande eller skrämmande inte bör förväxlas med att någonting är dåligt eller fel. Precis som i livet i stort så rymmer de mest utmanande ögonblicken ofta också potentialen till de allra största genombrotten. Det är inte händelsen som avgör var vi slutligen hamnar utan hur vi hanterar den. Var modig, respektfull, accepterande och följ flödet så uppenbarar sig ljusningen, läkningen och lärdomen.

Meditera in i upplevelsen

Från det att vi börjar nå full effekt kan det vara bra att meditera in i upplevelsen. På så vis knyter vi an till enteogenen och låter den genomsyra hela vår kropp. Springer vi istället omkring och distraherar oss så kommer vi dels inte till fullo i kontakt med enteogenen och dels så kan det finnas fickor kvar i vår kropp dit enteogenen inte nått.

När vi mediterar in i upplevelsen så stärker vi samarbetet med enteogenen vilket både kan göra sessionen mycket starkare men också gör det lättare för oss att få hjälp när vi behöver den.

Följ flödet

För att återanvända liknelsen med floden så är vi som mest effektiva när vi simmar med eller låter oss föras med av floden. När vi istället försöker simma motströms eller hålla oss fast vid någon utstickande rot så tröttar vi ut oss.

Det gäller livet i stort men också i en session med enteogener. Även här kan vi fastna eller kanske snarare försöka behålla en förlegad föreställning. Släpp taget och följ med på resan istället för att göra motstånd. På så vis kommer vi både snabbare framåt och förs dit som vi behöver vara.

Möt utmaningen

Den bästa vägen ut är alltid genom.
Robert Frost

Det bästa sättet att möta en utmaning är genom att acceptera och gå in i den. När du möter utmaningen och bearbetar det som skrämmer dig kommer du så småningom att lösa ditt bekymmer och komma ut på andra sidan. Det kan gå i en handvändning eller vara en resa som tar många år men är du hängiven din läkning och ditt växande så kommer du att komma ut ur det, klokare och fri från det som tidigare tyngde dig.

Tyvärr är många så vana vid att undvika obehag att det tar emot att möta problem, utmaningar eller rädslor. Istället för att möta obehaget är det vanligt att vi lägger locket på, distraherar eller bedövar oss. Så länge du försöker att undvika ditt problem så sitter du fortfarande fast i det. Att distrahera dig själv kommer inte att lösa ditt problem utan skapar bara mer stress.

När vi arbetar med enteogener kan en inställning som bygger på distraktion, bedövning och liknande vara rent skadlig eftersom enteogener arbetar i motsatt riktning. Enteogener höjer vår medvetenhet, låter oss komma i kontakt med vårt undermedvetna, synliggör våra bekymmer och visar oss lösningar. Det vi behöver göra är att acceptera och följa med på den resan. Är vi inte beredda att göra det så är enteogener inte rätt väg för oss.

Så när du står inför något, hur hemskt det än må tyckas vara, så är din bästa respons att acceptera och arbeta igenom det för att så småningom komma ut på andra sidan. Det gäller såväl i arbetet med enteogener som i livet i stort.

Ändra variabler i setting

När du mår dåligt under en resa kan det bero på att du faktiskt har något som du behöver ta itu med. I så fall, acceptera och gå in i det. Det finns dock tillfällen när folk mår dåligt utan att kunna lokalisera varför. När obehaget inte orsakas av något inre så orsakas det av något yttre. När externa faktorer påverkar hur du mår så kan enkla förändringar i omgivningen snabbt få dig att må bättre. Du kan till exempel prova att:

• Ändra din kroppsställning.
• Undersöka dina kroppsliga behov. Behöver du gå på toaletten, dricka något eller är du för varm eller kall?
• Ändra musiken, stäng av den eller sätt på.
• Ändra belysningen.
• Göra något annat än det du gör.
• Byta rum, gå ut eller in.
• Byta sällskap.

Alla dessa variabler och många fler därtill kan påverka ditt välbefinnande utan att du märker det. Genom att medvetet ändra dem kan du räkna ut var problemet ligger. Den omgivning som du har valt har sina egna unika möjligheter som kan ändras för att förändra hur du mår, på gott och ont.

Förändring är det enda som är konstant

Inget varar för evigt. Effekterna av växten, svampen eller substansen som du har intagit kommer så småningom att avta. Oavsett vad du upplever just nu så kommer det snart att bara vara ett minne. Det kan vara en tröst att minnas när saker är särskilt utmanande.