Skillnaden mellan att vara en sökare och en mottagare

För några är detta en icke-fråga. För andra kan det emellertid vara viktigt att reflektera över hur de närmar sig sin resa.

Sökare

Många kallar sig sökare eller säger att de söker när de pratar om sin andliga resa. För mig är sinnebilden av sökaren någon som aktivt letar utanför sig själv men som inte hittar svaret eftersom svaret ju finns inom dem. Jag föreställer mig att det är de som flockas till gurus, har koll på de senaste andliga trenderna och övertygat återberättar sådant de hört men inte själva upplevt.

Sedan finns det naturligtvis ett annat slags sökande som istället går inåt med exempelvis meditation och läkandearbete. Det är inte vad jag menar med ordet sökare här.

Mottagare

Min resa har tett sig väldigt annorlunda. Jag har inte sökt utan istället har något plötsligt dumpats i knäet på mig som jag sedan fått reda ut.

Jag sökte exempelvis inte kontakt med andevärlden. Sådant fanns inte för mig. Men så plötsligt en vinter behövde några vänner och jag hjälpa flera själar att vandra vidare. Vi accepterade situationen, arbetade igenom den och förlöste själarna.

Efter hand som jag fått egen erfarenhet har jag sedan kunnat formulera egna modeller för att förklara det som jag varit med om. Först flera månader efter vi hjälpt själarna vidare läste jag min första bok på ämnet och kunde konstatera att det var överflödigt då jag redan kunde allt som stod i den.

Oftare än något annat så är det så det har fungerat för mig. Jag har förhållit mig avvaktande, okunnig eller ibland till och med avståndstagande tills livet gett mig nästa utmaning. När jag har arbetat igenom den har jag fått nya insikter.

En absurd förenkling

Att dela upp människor i sökare och mottagare är naturligtvis en absurd förenkling. Det är inte två läger utan två idealtyper med två vanliga men olika inställningar till livet.

Sökaren skulle jag föreställa mig som mer protestantiskt influerad. Det finns en strävan och en aktivitet hos sökaren som går igen i det västerländska samhället. Alltid redo, alltid på väg, alltid ansträngd.

Mottagaren är kanske snarare taoistiskt influerad. Här handlar det om att slappna av och lita på att man får det man behöver. Det handlar om att ta emot och hantera det som kommer.

Vägledd djupmeditation för att lösa trauma

Jag inspirerades tidigt av Brandon Bays livsberättelse och djupmeditationsmetod som hon sammanfattat i sin bok Resan.

Bays undvek länge att gå till läkarna med sin växande mage och när hon till sist gjorde det visade det sig att orsaken var en cancertumör stor som en basketboll. Läkarna ville operera omedelbart men hon ville istället undersöka alternativmedicinska tillvägagångssätt. Det som slutligen läkte henne var en djupmeditationsteknik där hon vägleddes ner genom lager av känslor och minnen tills hon slutligen fann grundorsaken till blockeringen som orsakat cancern. När hon lyckades lösa det ursprungliga traumat löstes det senare fysiska symptomet av sig själv.

Jag har tagit intryck av Brandon Bays men följer inte hennes metod. Den bakomliggande förklaringen håller jag däremot med om. När vi traumatiseras skapas en blockering i vår energikropp som, om det lämnas obehandlat, slutligen kan uttrycka sig som sjukdom.

Med tiden gör vi val och skapar beteendemönster med detta ursprungstrauma i botten. Vi drar till oss situationer som utmanar oss att lösa traumat men kommer i många fall istället att fastna i upprepningar och återtraumatisera oss. Det ursprungliga traumat, som inte ens behöver härstamma från detta livet, byggs på lager för lager tills det är svårt att se vad som är problemets kärna.

Kortfattat kan metoden sammanfattas såhär:

1. Hitta en startpunkt.
2. Gå ner genom lager, förhoppningsvis hela vägen ner till det ursprungliga traumat.
3. Finn en lösning till det som finns där.

Detta är en metod som oftast kräver två personer – den som vägleder och den som vägleds.

Förberedelse

Var på en trygg och avskild plats utan störningar. Avsätt åtminstone fyra timmar för att hinna såväl meditationen som att landa efter den, men beroende på vad som framkommer kan det vara önskvärt att vara ledig resten av dagen och några därtill.

Vägledaren bör ha papper och penna för att föra anteckningar om vilka lager som passerats och andra relevanta detaljer som dyker upp.

Startpunkten

För att förflytta sig neråt genom lager behöver man börja någonstans. Var man vill börja beror såklart i första hand på vad det är man vill ta itu med. För att hitta startpunkten är det bra att kartlägga sina blockeringar eftersom det då brukar bli tydligt var man ska börja. Ett annat sätt är att tillsammans leta upp stället i början av sessionen.

Utifrån kartläggning. Jag använder mig av exemplet i slutet av avsnittet om att kartlägga blockeringar.

Låt säga att personen upplever bekymmer att släppa in kärlek som den misstänker har att göra med en gammal relation. Det finns flera delar av kartläggningen som tyder på det och som kan misstänkas vara sammanlänkade: vänster arm och hjärta känns avstängt och kallt, en mur, tryck över bröstet, en spjutspets och kanske också känslan av att vara energimässigt avsnörpt. Jag tänker instinktivt att en bra startpunkt vore vid hjärtat eller spjutspetsen men det är viktigt att lyssna in den som ska vägledas. Gå i regel dit där det känns som jobbigast eller mest skrämmande.

Undersöka i början av sessionen. Har man inte på förhand gjort en kartläggning och kommit överens om en lämplig startpunkt så är det där sessionen behöver börja. Förmodligen har personen åtminstone en ungefärlig uppfattning om vad den vill bearbeta. Då kan den gå in i den känslan och scanna kroppen för att leta efter områden där det manifesterar sig. Den som vägleder kan vid behov hjälpa till genom att beröra områdena som dyker upp för att på så vis lokalisera den exakta startpunkten.

Att påbörja meditationen

Båda försätter sig i ett avslappnat och semi-meditativt tillstånd där det är lätt att förnimma det som kommer upp men samtidigt också möjligt att kommunicera med ord. Lokalisera startpunkten och gå in i den.

Be personen beskriva det som dyker upp. Be därefter personen att uppleva det den beskriver fullt ut, med alla sinnen och i hela kroppen. Låt personen fullkomligt genomsyras av det.

När personen gjort det till fullo, be den sedan föreställa sig kärlek som omsluter hela sig och skingrar tillståndet. Fullkomlig kärlek som tränger ut i varenda cell och upplöser det som varit.

Fall sedan ned till nästa lager.

Förflytta sig neråt

Med hjälp av dessa två steg förflyttar ni er sedan neråt, lager för lager. Beskriv och upplev tillfullo det som dyker upp och upplös det sedan med fullkomlig kärlek. Lagren kan handla om vitt skilda saker, såsom känslor, händelser, tidigare liv och arketypiska syner.

Här är det lämpligt att den som vägleder för anteckningar över de lager som passeras och detaljer som kan tänkas vara relevanta.

Att finna en lösning

Att lager för lager skala av en blockering kan ge olika resultat.

Kärnan. En möjlighet är att man når blockeringens kärna och där har möjlighet att upplösa grundorsaken med exempelvis acceptans, förståelse eller förlåtelse. I sådana fall avslutar man genom att i meditationen gå i närkontakt med kärnan. Det kan exempelvis vara att möta och prata med sig själv vid åldern då blockeringen uppstod, att konfrontera och förlåta någon som har med blockeringen att göra eller att omsluta och genomlysa även kärnan med kärlek.

Ledtrådar. En annan möjlighet är att man inte finner en kärna utan snarare samlar på sig ledtrådar för att fortsätta arbetet utanför meditationen. Ibland behöver man helt enkelt andra verktyg och sätt för att komma tillrätta med blockeringen och ibland finns det faktiskt ingen kärna eftersom bekymret är ytligare än så.

Två sätt att avrunda meditationen

En sådan här djupmeditation kan pågå i flera timmar och vara både utmanande och utmattande så man vill gärna landa lugnt och avslappnat efter den.

Ett sätt är att stiga uppåt, lager för lager, och på så vis komma tillbaka till utgångspunkten. Väl tillbaka får personen vila till dess att den själv känner sig redo att öppna ögonen.

Ett annat sätt är att skapa en övergång till viloläget. Det kan exempelvis vara att föreställa sig hur man vandrar tillbaka till rummet där man befinner sig, genom ett möte med sig själv eller annan nyckelperson, eller med ett lämpligt musikstycke.

Efter meditationen

Ta den tid du behöver för att landa. När du känner dig klar att återvända till den yttre fysiska världen kan du öppna ögonen.

I många fall vill man prata om upplevelsen direkt efteråt men det kan lika gärna vara att man först behöver smälta det man varit med om. Känn efter vad som känns rätt just då.

Som med allt sådant arbete är integrationen efteråt oerhört viktig. Befäst de framsteg som gjorts och fortsätt med sådant som behöver mer arbete. Oavsett om du kommit till kärnan eller inte så har du med största sannolikhet fått med dig mycket värdefull information för att fortsätta läka. Ta gärna hjälp av vägledaren för att formulera vägen framåt.

Exempel: Sexuellt trauma

Sexuella trauman är olyckligtvis mycket vanliga i vårt samhälle. När vi vill läka dem är det ofta särskilt viktigt att arbeta med någon som man har ett grundmurat förtroende för. Det skulle exempelvis kunna vara en partner som förmår hålla sina egna känslor utanför eller en skicklig terapeut med integritet.

● ● ●

Jennifer självskadar sig med sex. Hon har många sexuella förbindelser och har till och från också sålt sex. I början hade hon lätt för att få orgasm men med tiden har det blivit allt svårare och nu kan hon överhuvudtaget inte komma tillsammans med någon annan. Vid kartläggningen av sig själv hittar hon mycket som är kopplat till underlivet men också sådant som hör till hjärtat. Det som skrämmer mest är dock underlivet så när hon ska göra djupmeditationen tillsammans med en vän väljer de att börja där.

Jennifer ligger naken på sängen och vännen sitter mellan hennes ben. De försätter sig båda i ett semi-meditativt tillstånd innan vännen med lätta tryck börjar undersöka hennes sköte. Först utanpå och därefter för vännen in två fingrar och trycker på samma sätt metodiskt på punkter inuti Jennifer. Hon upplever ömsom lust och ömsom obehag. De hittar ett område som väcker särskilt starka känslor när vännen trycker på det. Ett kraftigt illamående och samtidigt en intensiv ledsamhet väller fram även vid ett mycket lätt tryck. De bestämmer sig för att använda det som startpunkten. Vännen håller kvar sina fingrar på punkten och vägleder.

Beskriv vad du känner.
– Jag mår jätteilla. Jag vill spy och mina ögon fylls av gråt.
Bra. Gå in i känslan av att må så illa. Känn den fullt ut och låt den uppfylla hela dig. När hela du är uppslukad av känslan så vill jag att du vilar i den i en halv minut och sedan säger till mig.
– … Jag är där nu. Jag mår så himla illa.
Bra. Nu vill jag att du föreställer dig hur hela du omsluts av villkorslös kärlek. Kärlek som uppfyller hela dig, som tränger ut i varenda cell och att allt illamående och allt gråt upplöses i kärleken. Säg till mig när du lyckats med det. Låt det ta den tid det tar.
– … Nu är jag där. Jag mår mycket bättre. Lätt.

Fall nu neråt genom kärleken, neråt. Känn efter vad som finns nu.
– Maktlöshet. Jag känner mig uppgiven. Varför försöker jag ens?
Gå in i känslan av att känna dig så maktlös. Hela du är uppgiven. Låt känslan uppsluka dig helt och berätta för mig när du vilat i den känslan i en halv minut.
– Jag är där nu.
Bra. Nu vill jag åter att du låter hela dig omslutas av villkorslös kärlek. Villkorslös kärlek som tränger ut i varenda por och varenda cell. Känn hur kärleken löser upp vartenda spår av maktlöshet tills det enda som finns kvar är kärlek. Säg till när du lyckats med det.
– Nu är jag där.
Fall nu åter neråt genom kärleken, neråt. Känn efter vad som finns nu.

På så vis söker sig Jennifer och hennes vän inåt. Hon upplever och upplöser lager efter lager och vännen för korta anteckningar om varje lager:
• Ilska.
• Avundsjuka.
• Äckel och klet. Något kladdigt finns kvar.
• Kåthet.
• Fritidsledaren tog på mig innanför trosorna i musikrummet.
• Jag blir våldtagen av min bror.
• Vrede.
• Tomhet.
• Jag våldtar min bror. Men han är en annan.

Bakom lager av känslor som vid olika tillfällen uppfyllt henne och som fortfarande finns kvar hittar hon ett tidigt övergrepp i sin barndom som hon försökt förtränga, nämligen fritidsledaren som tog på henne. Därefter dyker minnesbilder av att ha blivit våldtagen av sin bror upp, men hon har ingen bror. Efter ytterligare ett par lager av känslor så är det tvärt om hon som våldtar brodern, men då är han en annan.

Jennifer har tidigt blivit utsatt för sexuella övergrepp vilket hon sedan vänt till ett självskadebeteende. För att slippa bli utsatt har hon istället utsatt sig själv, det vill säga att hon använt andra för att upprepa den ursprungliga kränkningen. Alla dessa kränkningar, som hennes partners i de flesta fall varit helt omedvetna om att de bidragit till, har lämnat så pass djupa avtryck i henne att hennes förmåga att få orgasm till slut helt blockerats.

Men brodern då? En tolkning som ligger nära till hands är att detta inte är det första livet då Jennifer varit med om detta. Hon har flera liv bakom sig där hon turats om att utsätta och utsättas för sexuella övergrepp, framförallt tillsammans med någon som hon i något liv identifierat som en bror. Detta är en upprepning som spänner över flera liv och det är tänkbart att fritidsledaren som utförde den första kränkningen i det här livet också är reinkarnationen av hennes tidigare bror.

Med sin nyfunna förståelse ser hon tydligt två saker som hon behöver göra. Det första är att rena sig från alla de avtryck hon samlat på sig genom det här livet. Det andra är att sätta punkt för upprepningen.

För sitt inre kommer hon till en källa med rent, klart vatten. Det skimrar om källan och hon tvättar underlivet noggrant. Lager efter lager av klet rinner nerför hennes ben och sugs upp av jorden till dess att hon är helt ren. Då kliver hon ner i vattnet och tvättar hela sig. Vattnet läker henne och snart skimrar hela hon.

När hon kliver upp ur vattnet ser hon en pojke komma gående. Han är grå, hopsjunken och hulkar. Det är hennes bror. Han skäms och vågar inte möta hennes blick men hon är bara glad och uppfylld av kärlek inför att möta honom. Hon tar honom i handen, leder honom till källan där hon kramar och tvättar honom om vartannat. Till slut doppar hon honom i vattnet och när han kommer upp skiner också han. Hon kramar honom länge, länge och till slut smälter de samman. Sen är det över.

Jennifer ligger länge och gråter. När hon till slut öppnar ögonen sitter hennes vän bredvid henne och ler betryggande. Jennifer vill inte prata om sin upplevelse men har en färdigformulerad lista på saker hon behöver göra som hon omedelbart skriver ner. Hon ska avregistrera sig från sexkontaktsajter, byta telefonnummer och framöver enbart ha sex med människor som hon genuint tycker om och som vill henne väl. Hon ska sluta prata med kompisar om sexuella eskapader och slänga allt i sitt hem som påminner om dåliga sexuella upplevelser hon haft. Hon ska skaffa sig en omtänksam och inkännande sexpartner som vill hjälpa henne att hitta tillbaka till sin orgasm.

Ingenting på listan visar sig vara särskilt svårt. Nu när hon är medveten om vad som varit så vill hon inget hellre än att fortsätta vara frisk och skina. När hon löser upprepningen i detta livet löser hon den också inför kommande liv.

Handpåläggning

Handpåläggning eller healing kallas det när man kanaliserar kraft genom sig själv för att utföra energimässig läkning på sig själv eller andra. Det sker vanligtvis genom just händerna men behöver inte nödvändigtvis göra det. Sådana tekniker finns i många tappningar och traditioner. Medan handpåläggning och healing är generella termer så finns det specifika tekniker eller system med sina egna terminologier och föreställningar om hur detta går till.

Trauma ger upphov till blockeringar och störningar i energiflödet där smuts sedan har en tendens att samlas. När vi kanaliserar in energi från en högre kraft eller från ett högre plan kan detta rena och läka. Det är också möjligt att likt en dammsugare suga ut och skicka bort smuts.

De tekniker som jag använder har jag fått från svampen, från ärkeänglarna Ismael och Mikael, eller utvecklat själv.

Kanalisera läkandet

När man utför healing bör man inte ta av sin egen kraft eller ta in saker i sig själv, utan istället agera kanal. Den som tar av sin egen kraft tömmer sig medan den som tar in andras smuts själv behöver finna sätt att göra sig av med den. Det kan uppstå situationer då vi behöver göra undantag men de bör vara just det – undantag.

Arbetar vi med händerna görs detta exempelvis genom att vi kopplar samman handchakran, hjärtchakra och kronchakra. Suger vi ut något så görs det genom händerna och skickas sedan upp genom kronchakrat och dit vi vill förlägga det. Kanaliserar vi in kraft går energin i motsatt riktning. Har vi källan till vår kraft bakom oss kan det istället sugas ut eller skickas in via hjärtchakrat.

Hur vi än gör det är vi bara förmedlare av kraften, inte dess ursprung, och på så vis håller vi oss säkra i processen.

Att vara i kontakt med källan

Nyckeln till att framgångsrikt arbeta på det sättet är att man står i kontakt med källan till energin man arbetar med och bortom tvekan vet dess kraft. Jag kan exempelvis arbeta med ärkeängeln Ismael eftersom jag har en nära kontakt med honom. Hos mig finns ingen tvekan om hans existens för jag har pratat med honom, känt honom och upplevt vad han kan göra. För dig som läser detta är Ismael däremot förmodligen abstrakt; en karaktär på pränt som lika väl hade kunnat heta Fantomen. Oavsett vilken energi eller entitet du kallar in som hjälp i sådant arbete så behöver du veta att den bortom tvivel är sann. Det vet du inte förrän du har en personlig relation till den.

Få kan egentligen läka på det här sättet eftersom de flesta bär på tvivel som blockerar eller kraftigt reducerar deras förmåga. Istället arbetar de med självbedrägeri, placeboeffekten och att plantera förslag om läkning hos den de arbetar med. I många fall räcker det och uppnås läkning är allt i slutändan ändå gott. Det är dock inte samma sak som att arbeta i kontakt med en källa.

När vi har tillgång till källan är det viktigt att också kunna rikta kraften, vilket görs med fokus, intention och placering av kroppen.

Att prata med kroppen

Ett sätt att uppnå snarlika resultat men utan att kanalisera energi utifrån är att beröra och prata med kroppen. Jag har huvudsakligen gjort det för att lösa upp känslobarriärer som hindrar personen från att ta emot kärlek och har därför kallat det för kärleksfull beröring. Den är lika enkel som effektiv och kan användas såväl sexuellt som icke-sexuellt.

1. Rör vid människan kärleksfullt och anpassa beröringen efter området och vad du vill göra med energin där. Det kan exempelvis vara med lätt beröring, att greppa, knåda lätt, med handflata eller fingertoppar. Det kan vara att öka flödet, minska det eller ta bort något.

2. Ladda din beröring med kärlek genom att tyst för dig själv kontinuerligt säga det du vill ge i din beröring. Det kan exempelvis låta: “Kärlek… Kärlek… Kärlek… Du är vacker… Du är stark… Kärlek…” Låt samtalet genomsyra hela sessionen snarare än att bara säga det vid ett specifikt tillfälle.

Utförs detta med en partner kan exempelvis kyssar laddas på samma sätt.

Att rena sig själv

Även den som är bra på att kanalisera läkandet kan behöva rena sig efteråt. Därför bör en helare som arbetar på det sättet ha tekniker och verktyg för det ändamålet. Läs mer om renandetekniker.

Inkörsporten

Det börjar med hasch och slutar med heroin.

Teorin att en förhållandevis lätt drog leder vidare till allt tyngre droger kallas på engelska ”gateway drug theory”. Metaforen som den bygger på är en dörr eller port som leder vidare till något annat. Trots teorins popularitet har den blivit alltmer kontroversiell eftersom verkligheten inte är så enkel som förespråkarna ger sken av. Metaforen rymmer dock tankar som är värda att reflektera över.

De egentliga inkörssubstanserna

Den substans som oftast nämns som inkörsport är cannabis. De flesta som provar cannabis har emellertid innan dess rökt cigaretter och druckit alkohol vilka båda är mer typiska missbrukssubstanser än vad cannabis är. Och går vi längre tillbaka så har många som har börjat använda alkohol, nikotin och cannabis innan dess sökt distraktion och tröst i socker, koffein, skräpmat och liknande.

Cannabis är sällan substansen som öppnar dörren till tyngre missbruk. Däremot kan det öppna dörren till andra olagliga substanser eftersom cannabis är olagligt, men ha då i åtanke att de allra farligaste och mest beroendeframkallande missbrukssubstanserna alla i en eller annan form är lagliga.

Om substanser verkligen vore inkörsportar till vidare missbruk finner jag det rimligare att i första hand titta på socker, koffein, nikotin, alkohol, opiater och läkemedel. Jag har hitintills inte träffat en substansmissbrukare som inte först haft ett problematiskt förhållande till någon eller flera av dessa.

Personer, strukturer och situationer

Men är substanser verkligen inkörsporten?

Nej.

Missbruket är ett uttryck för att vilja bedöva, distrahera sig eller fly från något. Substansen är vad vi använder för att göra det. Bakom det vi använder finns en anledning och där finner vi personer, strukturer och situationer.

Familj och andra nära relationer är de mest uppenbara som leder fram oss till ett missbruk och de som vi vanligtvis minst av allt vill prata om. Det är i nära relationer som kränkningar gör störst skada och det är i våra nära relationer som vi lär oss hur vi ska hantera livet. Vi vill gärna tänka att det är någon annan, rentav en främling, som öppnat dörren till missbruket men i själva verket är det ofta de som står oss närmst och som älskar oss mest. Det är också i första hand de som för vidare sina tillkortakommanden och smittar oss med sina missbruk.

Samhället i stort är också en uppenbar orsak till missbruk som vi ogärna ärligt uppmärksammar. Vårt samhällsbygge har djupa avgrunder där människor kontinuerligt stigmatiseras, förnedras, kränks och bestraffas. Ta substansmissbruk som exempel. Vi behandlar fortfarande substansmissbruk i stora delar som en fråga för rättsväsendet. Den som missbrukar olagliga substanser ska i vårt samhälle inte bara skämmas utan också vara rädd för repressalier. Vården vi erbjuder är ofta undermålig, sätts in för sent och det ställs många gånger orimliga krav på de som vill ha tillgång till den. Dagens politik fokuserar kort och gott inte på människans tillfrisknande.

Inkörssituationerna till missbruk är otaliga men det är lätt att se återkommande drag. Missbrukare är ofta människor som är traumatiserade, som har blivit mobbade eller försummade, människor som har blivit misshandlade, utnyttjade, som använts och skadats. De är människor som inte känner sig älskade, som har låg självkänsla, känner sig ensamma, utstötta, har bekräftelsebehov eller har en historia av psykisk ohälsa. Nu må detta låta som en ganska snäv grupp men börjar vi skärskåda alla de sätt som ovanstående kan upplevas och ta sig uttryck så förstår vi snart att nästan varenda en av oss är kantstött.

Den verkliga inkörsporten

Den som inte vill ta ansvar för missbruket förlägger gärna skulden för det utanför sig själv. Därför är det tacksamt att skylla på en substans eftersom varken missbrukaren, närstående eller samhället behöver känna skuld eller ta ansvar. Men missbruket börjar inte med substansen utan har en historia.

När vi vill frigöra oss från missbruket är det till stor hjälp att förstå vår historia så att vi förstår grundorsakerna och varför vi reagerat som vi gjort. Varför valde vi en gång i tiden att fly, bedöva oss, distrahera eller glömma?

Nyckelordet är VAL. Någonstans har jag valt hur jag ska hantera situationen. I livet kan jag inte alltid välja vad som kommer att hända mig men jag kan välja hur jag hanterar det. Jag valde missbruket för att hantera situationen. Valet var förmodligen till stora delar omedvetet och jag upplevde sannolikt att jag saknade alternativ – men det var likväl ett val.

Nu är jag framme vid den verkliga inkörsporten. Jag är framme vid valet att:
a) försöka undvika obehaget, eller att
b) möta det.

Om jag väljer att försöka undvika någonting blir följdfrågan hur jag ska undvika det och då kan exempelvis alkohol, nikotin, socker eller cannabis hjälpa mig att göra det. Substanserna blir verktyg men det som fick mig att kliva igenom porten var valet att undvika obehaget.

Väljer jag istället att möta obehaget ställs jag inför samma fråga – hur? För att hantera det jag varit med om behöver jag ofta verktyg men eftersom vårt samhälle har tendensen att bedöva eller ignorera bekymmer står vi illa rustade för att möta obehaget. Därför är det i många fall lättare att välja flykten.

Inkörsporten är alltså till syvende och sist min historia och valen jag själv gjort, medvetet eller omedvetet, för att hantera det som jag varit med om.

Parasiterande energier

En parasiterande energi är ett andeväsen som sätter sig på en människa och utnyttjar dess kropp och livskraft. Det finns ett spektrum av sådana energier men grovt uppdelat så finns det de med lågt och de med högt medvetande.

De med lågt medvetande är ungefär som iglar. De suger kraft från oss men utan att aktivt försöka styra oss. Vanliga kännetecken vid en sådan parasit är att vi exempelvis blir trötta, omotiverade, lata och apatiska. De är förhållandevis lätta att avlägsna eftersom de likt en igel inte kommer att göra aktivt motstånd när man väl fått dem att släppa taget.

Parasiterande energier med högt medvetande är betydligt farligare och svårare att bli av med. De är medvetna om vad de gör i människan och använder människans kropp för att själva ha en upplevelse av fysiskt liv. Sådana energier har en egen agenda, är manipulativa, illvilliga och försöker i regel dölja sig. Skulle de bli upptäckta kommer de att göra vad de kan för att stanna kvar i sin värd vilket kan sträcka sig från manipulationer till våld. De elakaste av dessa identifierar jag som demoner.

Parasitsjukdomar

Flera tillstånd som betecknas som mental ohälsa beror på inkräktande parasiter. Vanliga diagnoser när man bär på en parasit med högt medvetande är bland annat schizofreni, bipolär sjukdom, borderline och psykos. Alla som har dessa tillstånd bär inte på parasiterande energier eftersom diagnoserna är mänskliga skapelser som rymmer många olika bakomliggande orsaker, men utifrån en shamansk förståelse skulle jag gissa attmånga med de två första snarare bär på parasiterande energier än lider av en mental åkomma i den mening som läkarvetenskapen föreställer sig. Att vara besatt av en inkräktande energi kan i sin tur leda till mentala bekymmer men dessa är i sammanhanget snarare att betrakta som följdsjukdomar. Vid parasitsjukdomar är det också vanligt med smärta.

Det mest uppenbara symptomet av att bära på en parasit med högt medvetande är att höra röster. Mindre uppenbara sätt är överdriven rädsla, ledsamhet, lathet och att man får förslag eller infall som inte är ens egna.

Eftersom parasiterande energier är rädda för att bli påkomna är det vanligt att de manipulerar värden att hålla sig borta från sådant som kan avslöja dem. Det kan göras subtilt genom att värden intalas att något är dåligt för den och att den därför bör dra sig undan, eller genom att vara utåtagerande, skapa konflikt och drama och på så vis straffa ut värden ur sammanhanget. Parasiten kan också försöka dölja sig själv genom att vilseleda på samma sätt som en magiker. Kommer något nära att avslöja parasiten på ett område försöker den omdirigera uppmärksamheten till något annat.

Anledningen till att konventionell vård inte kan bota dessa tillstånd är, från mitt perspektiv, för att den inte förstår och kan hantera den bakomliggande orsaken. Därför heter det att dessa inte går att bota. Det är dock såvitt jag kan se fel. Det är fullt möjligt att avlägsna inkräktande energier och läka efter dem.

En parasit avlägsnas genom exorcism eller enklare uttryckt utdrivning eller avlägsnande. Medan avlägsnandet av en parasit med lågt medvetande kan vara en förhållandevis enkel sak så kan utdrivningen av en parasit med högt medvetande vara en veritabel kamp då den senare kan komma att göra vad som helst för att stanna kvar i värden.

När parasiten avlägsnats är det lättare att adressera följdsjukdomarna som uppkommit.

Hur dörren öppnas

En frisk och välmående människa som står stadigt riskerar inte att dra på sig en parasiterande energi. Människans skydd är intakt och det finns ingen väg in. För att parasiten ska ta sig in behöver det öppnas en dörr. Det naturliga försvaret behöver sänkas.

Ett tillfälle då detta sker är vid tvivel. Då menar jag inte en vardaglig betänklighet eller skepsis utan ett djupt tvivel som rubbar själva grundvalen för vad vi uppfattar som sant och riktigt. Det kan exempelvis ske vid ett trauma eller när en person först kommer i kontakt med sinnesförändrande substanser. I tvivlet som uppstår då öppnas dörren och en parasit har möjlighet att slinka in.

Ett annat sätt som dörren kan öppnas är när själen lämnar kroppen. Det kan exempelvis ske med vissa meditationstekniker eller vid utomkroppsliga upplevelser. Om vi arbetar med sådana tekniker är det därför viktigt att skydda kroppen så att parasiter inte slinker med in.

Alkohol och parasiterande energier

Följande är hämtat från en kanalisering av en själ som i sitt senaste liv hade en parasiterande energi i sin fysiska kropp.

● ● ●

– Jag fick demonen när jag som 12-åring drack alkohol för första gången. Den fyllan öppnade ett djupt livstvivel i mig och jag hade inte kraften att stå emot.
Är det vanligt att de som blir besatta av demoner blir det när de dricker alkohol?
– Ja, det är mycket vanligt. Särskilt under de första fyllorna när ens föreställningar om livet utmanas men det krävs att man dessutom står känslomässigt ostadigt och inte säger nej när det mörka griper tag i en.
– Många av de som senare får diagnoser som mani eller schizofreni har drabbats av en demon i unga år när de experimenterat med alkohol eller andra berusningsmedel såsom läkemedel eller lösningsmedel.

● ● ●

Låt mig understryka vad som precis sas. Många av de allvarligaste psykiska sjukdomstillstånden vi känner till är direkt relaterade till våra allra första kontakterna med alkohol. Det behövs en underliggande känslomässig ostadighet som sänker det psykiska immunförsvaret men har man det är alkohol i många fall en inkörsport till psykisk sjukdom orsakad av parasiter.

Att skydda sig

Det bästa skyddet mot parasiterande energier är att ha ett starkt psykiskt immunförsvar. Det får vi naturligt när vi möts med kärlek och respekt och tar hand om oss själva och varandra. Ett sådant försvar är i princip omöjligt för en parasiterande energi att penetrera.

Vi kan förstärka vårt försvar genom att göra sådant som får oss att må bra, känna tillit och livsglädje. Exempel på sådant som förstärker och lagar eventuella hål i vårt försvar är:
• att älska
• meditation
• äta god och bra mat
• god sömn
• att mysa
• att leka
• att säga ja till livet

Utöver det kan vi kalla in beskydd men beskydd kan inte ersätta vårt eget immunförsvar. Finns det betydande luckor i vårt immunförsvar såsom att vi står känslomässigt ostadigt och inte säger nej när det mörka griper tag i oss så är vi sårbara.

Vi kan också förebygga attacker från parasiterande energier genom att undvika sammanhang och situationer där det är vanligare att sådant sker. Det kan exempelvis vara att:

• inte umgås i sammanhang där många parasiterande energier befinner sig. Parasiter i andra människor kan försöka manipulera oss att öppna dörren för parasiter.

• inte öppna upp portaler för andekontakt när vi känner oss otrygga inför det.

• inte låta själen lämna kroppen i en otrygg eller obevakad situation.

• inte berusa oss överdrivet och okontrollerat med skadliga substanser såsom alkohol, lösningsmedel eller läkemedel.

Detta är särskilt viktigt när vi inte har ett starkt immunförsvar. Den som har det behöver i princip aldrig oroa sig.

Förväxla inte människan med parasiten

Eftersom det finns negativa föreställningar och stigma kring människor med parasiterande energier känner jag ett behov att förtydliga detta.

Att en människa bär på en parasit betyder inte att människan på något sätt är dålig. Den har en parasit på samma sätt som någon kan råka plocka upp en magbakterie eller få en fästing. Det säger inget mer om människan än att dens psykiska immunförsvar vid något tillfälle varit försvagat. Sätt inte likhetstecken mellan parasiten och människan. På samma sätt som att en människa med en fästing inte är en fästing så är en människa med en parasiterande energi inte en parasiterande energi.

När jag avråder från kontakt med människor som har parasiterande energier så gäller det rådet de som behöver vara försiktiga eftersom de har ett svagt psykiskt immunförsvar. På samma sätt skulle jag inte råda en skröplig människa att hänga på en förskola i förkylningstider. Det rådet utgår inte ifrån att jag tycker illa om barn utan från omtanke med den som har ett svagt immunförsvar.

Den som är stabil och inte bjuder in mörkret befinner sig inte i fara.

Att avlägsna parasiterande energier

Arbetet att avlägsna en parasiterande energi kan te sig väldigt olika från fall till fall men förmodligen kommer följande sju steg på ett eller annat sätt finnas med.

Identifiera

Innan vi ens tänker tanken att avlägsna något behöver vi bli medvetna om att det finns något att avlägsna. Den som bär på en parasiterande energi är i många fall själv medveten om det. Det är emellertid inte självklart att den har orden för att beskriva det.

Den som kan se eller känna av sådana energier kan exempelvis plocka upp det i personens beteende eller i vad den säger. Parasiterande energier med högt medvetande syns ofta tydligare eftersom de är mer utåtagerande men de försöker i många fall också aktivt att dölja sig. Jag upplever att den syns tydligare när 1. den tror att ingen tittar, eller 2. den känner sig trängd. Är den vaksam och inte känner sig trängd har den bättre förutsättningar att hålla fasaden uppe.

När det finns en inkräktande energi med hög medvetenhet kan det synas i ögonen. Det syns då att något där inne tittar ut på en. När en parasit vet att den är påkommen beror dess respons på om den ser en som ett hot eller någon som kan utnyttjas. Bedömer den att personen som ser den är ett hot kan den exempelvis gripas av panik, försöka fly, bli aggressiv eller försöka förmå värden att rädda den. Bedömer den istället att personen som ser den är någon som kan utnyttjas kan den istället bli manipulativ på bombastiskt, insmickrande eller hotfullt sätt. Oavsett vilket så kan detta vara en farlig situation.

Förarbete

När vi vet att det finns en inkräktande energi kan vi gå vidare till att göra det nödvändiga förarbetet för att avlägsna den. Det arbetet kan pågå i månader och jag utgår här från en situation där personen som bär på parasiten är medveten om, vill bli av med den och själv är aktiv i arbetet.

Ett första steg inför ett avlägsnande kan vara att kartlägga den. Några bra frågor kan exempelvis vara:

• Var i kroppen befinner den sig?

• Hur kom den in? Är den kopplad till ett specifikt trauma?

• Hur känns den igen? Agerar den på något särskilt sätt?

• Är den själv?

Den kartläggningen görs med fördel till stor del av värden själv.

När vi genom observation lärt oss så mycket vi kan om parasiten kan det vara på sin plats att ta kontakt med den. Detta kan exempelvis göras i ett meditativt tillstånd. Berätta för den att den inte är välkommen och att den kommer att avlägsnas. Här kommer parasiten förmodligen att göra allt den kan för att manipulera värden att behålla parasiten. Den kommer rent av att försöka övertyga värden om att ett avlägsnande kommer att leda till att värden dör.

Detta steg kan utföras av värden själv eller tillsammans med någon som ska hjälpa till att avlägsna parasiten. Steget är lämpligt om den som bär på parasiten själv är så pass stabil och hängiven att den kan lägga märke till och stå emot manipulationerna.

I förarbetet kan också ingå livsstilsförändringar som stärker personen som bär på parasiten. En parasiterande energi har i många fall fört in ohälsosamma livsstilsval som försvagar personen och gör den mer lättmanipulerad. Positiva livsstilsval som stärker personen och försvagar den parasiterande energins makt över den kan exempelvis vara att stärka kärleksfulla relationer, äta nyttig mat, sova ordentligt, städa omkring sig och att vara noga med musikval, mediekonsumtion och kläder.

Inför själva utrensningen av parasiten är det bra att trötta ut den fysiska kroppen. Skulle parasiten ta kontroll över kroppen och bli våldsam eller försöka fly är situationen betydligt mycket mer hanterbar. Detta kan göras med särskild diet, fasta eller att personen tar ut sig fysiskt före sessionen. Skulle det behövas kan personen hållas fast.

Kom överens på förhand om hur ni hanterar en sådan situation.

Spåra

Vid själva avlägsnandet behöver parasiten lokaliseras. Den har en boning i kroppen; en plats där den har bitit sig fast. Släpper den taget behöver man dock hålla koll på var den tar vägen då den gärna försöker gömma sig på ett nytt ställe. Är man flera som arbetar med att avlägsna är det inte ovanligt att dela upp arbetsuppgifterna så att en spårar, en avlägsnar, med mera. Det är dock fullt möjligt att göra själv och är värden dessutom vid sådant medvetande och så pass hängiven att den kan vara behjälplig är mycket vunnet.

Få den att släppa taget

När vi vet var parasiten sitter behöver vi få den att släppa taget. Själv gör jag det genom att kanalisera energi från ärkeängeln Mikael eller Ismael genom händerna till området det gäller. När parasiten släpper taget behöver vi hålla koll på var den befinner sig. I det här läget vet parasiten att dess avlägsnande är nära förestående och den kan försöka fly situationen eller lura värden att den redan avlägsnats. Var vaksam och fortsätt spåra den.

Plocka ut den

Det finns flera sätt att slutligen plocka ut en energi. Det kan exempelvis göras genom att:

• Föra ut den genom fötterna eller händerna rakt ner till moder jord.

• Fånga den i en kristall genom att värden exempelvis håller i en kristall avsedd för ändamålet.

• Be en ärkeängel föra bort den.

• Kräkas ut den. Kan värden själv inte kräkas ut den kan den som hjälper göra det åt den.

Ett avlägsnande kan bestå av flera av dessa punkter.

Rena

Under arbetets gång och efter det att parasiten är bortplockad är det på sin plats att rena såväl platsen som verktygen och människorna som är inblandade. Om man använder en kristall eller liknande för att fånga energin är det viktigt att också rena den på ett sätt så att parasiten inte kan göra mer skada.

Efter själva utrensningen är gjord kan det också vara bra att ceremoniellt rena och tacka exempelvis genom att bada, meditera, tacka platsen, tacka hjälpare, krama träd och liknande.

Stänga dörren och eftervård

När vi lyckats ta bort en parasiterande energi uppstår det ett tomrum och vi behöver vara på vår vakt för att inte bjuda in nya energier att ta dess plats. Vi behöver inte bara slänga ut inkräktaren utan också stänga dörren för nya inkräktare. Här är några saker som vi kan göra för att stänga dörren:

1. Löftet till dig själv. Lova dig själv att göra allt i din makt att hålla parasiterande energier borta. Säg högt att ingen sådan energi är välkommen i din kropp.

2. Försvara dig. Var observant på din kropp, dina känslor och sinnesstämning. Om du upplever att du är under attack så kalla in beskydd, säg bestämt att inga sådana energier är välkomna och håll dörren stängd för dem. Skulle du uppleva ett behov så komplettera detta med andra tekniker och verktyg såsom bön, skyddsamuletter och liknande.

3. Stärk immunförsvaret. Vi bör generellt stärka vårt försvar genom att göra sådant som får oss att må bra, känna tillit och livsglädje. Fyll på med god energi.

4. Ändra vanor. När vi burit på en parasiterande energi en längre tid finns det sannolikt negativa vanor och tankemönster som den befäst i oss. Att parasiten avlägsnas innebär inte att dessa mönster också avlägsnas. Genom kontinuerlig observation och omprogrammering kan vi bryta dessa.

5. Lös de underliggande orsakerna. Vi drar på oss parasiterande energier vid trauma och liknande situationer. När vi går tillbaka och läker det som en gång öppnade upp dörren stänger vi den igen. Då kan parasiter inte längre använda våra osäkerheter för att åter smyga sig in.

Andlighet och religion

Vi satt i Pildammsparken i Malmö när jag fick förklarat för mig att religiösa människor också kunde vara andliga. Jag blev jag uppriktigt förvånad eftersom det för mig lät som en självmotsägelse.
– Inte kan väl den som har en genuin andlig kontakt och strävan söka sig till trossystem som sår splittring och begränsar kontakten med det gudomliga, tänkte jag.
– Jag måste hitta de religiösa människorna och fråga dem, var den naturliga följdtanken.

Det tog inte mer än 30 minuter så stod jag framför ett bord på Möllevångstorget där en kristen grupp bjöd på kaffe och bibelcitat. Jag drog ett citat ur burken, vecklade upp lappen och läste:

lapp

– Det var ett synnerligen tydligt budskap, fnissade jag för mig själv. Religiösa människor är dåligt sällskap.

Det har emellertid inte hindrat mig från att fortsatt nyfiket studera religiösa och deras sammanhang. Än har jag funnit få religiösa människor som jag bedömer har haft genuina andliga upplevelser. Deras längtan är ofta genuin men istället för att ha baserat sin tro på egen upplevelse så har de trasslat in sig i någon annans beskrivning av det gudomliga. Det yttrar sig i att de hänvisar till andras upplevelser som de läst eller hört om och inte sina egna.

Pingstpastor på besök

Sällan har detta varit mer iögonfallande för mig som när jag var ensam hemma hos mina svärföräldrar och deras pingstpastor ringde på dörren. Jag bjöd in honom på en kopp te och vårt samtal gled in på änglar.
– Tror du på änglar, frågade jag honom.
– Självklart, svarade han. Änglar finns på riktigt. Jag pratar ofta om dem i mina predikningar.
– Har du arbetat med änglar, frågade jag honom.
– Nej, svarade han och jag började märka en begynnande osäkerhet i hans röst.
– Har du pratat med dem?
– Nej.
– Har du känt av dem?
– Nej.
– Men hur kan du då tro dig veta att de finns?
– Det står så i Bibeln.

● ● ●

Tänk vad ofta vi predikar mångordat och övertygat om sådant vi själva aldrig upplevt. Det är ingalunda enbart inom religion som det sker men det är mycket tydligt just där. Istället för att veta bär vi omkring på andras föreställningar som i regel är lika ogrundade som våra egna.

Som någon som faktiskt har personlig kontakt med änglar, Isak (den de kristna kallar Jesus) och det de kallar Gud tycker jag att det känns jättemärkligt när någon som inte har det predikar för andra hur de ska förstå dylika entiteter och energier. Särskilt besynnerligt och väldigt mycket mer problematiskt blir det när de dessutom gör sig till uttolkare av deras vilja och pådyvlar sina åhörare detta. Det öppnar upp för manipulation, maktmissbruk och ger plats åt typen av människor som vill styra andra. Och till syvende och sist är det också det som för mig är mest iögonfallande med religioner. De är mänskliga skapelser som tjänar mänskliga intressen och har ofta lite med andlighet att göra.

Andligheten blir då en skör fasad som religionerna använder för att legitimera sin existens medan de i själva verket ägnar sig åt att kontrollera människor. Det märks särskilt tydligt när de ställs inför äkta andlighet. Då är deras instinktiva reaktion att kasta personen i lejongropen, spika upp vederbörande på ett kors, bränna den på ett bål, förinta dem till sista barn eller jaga dem till världens kant.

Därför är också egenupplevd andlighet så farlig för religionerna. Den undergräver deras legitimitet och tolkningsföreträde.

Gud är inte kristen
och inte jag heller.
Isak (Jesus)

Rädsla och förvirring

Jag var en gång i Vor Frue Kirke (Vårfrukyrkan) i Köpenhamn där jag mediterade med förhoppningen att förnimma andlig aktivitet i kyrkan. Men det var dött. Den enda ängeln där var gjord av marmor och Gud verkade inte bry sig nämnvärt om platsen.

Efter en stund accepterade jag att det inte var en plats för andlig kontakt men undrade för mig själv vad som då fanns där. Omedelbart kände jag människornas känslor. Jag satt uppe vid altaret och kände så himla mycket kärlek. Kärleken mellan människor som gifter sig. Det är en fantastisk slags glädjefylld kärlek som verkligen lämnar avtryck. Men efter hand framträdde också två andra mycket starka känslor som var inpräntade i rummet, nämligen rädsla och förvirring.

Kyrkan är en plats för människor. Det är inte en plats för änglar, Gud eller Isak (Jesus). Det är inte en plats för mirakler, kontakten med det högre eller ens en kraftplats. Det är en plats för människor, människors känslor och människors planer. Vi kan naturligtvis ha andliga kontakter i en kyrka också men det är i regel mycket lättare utanför den.

Charlataner

Det pratas ibland om charlataner i andliga eller religiösa sammanhang och jag varnar själv för bluffen som jag uppfattar religion att vara. Jag vill dock inte tro att de faktiska charlatanerna är särskilt många. Pingstpastorn som jag nämnde ovanför uppfattar jag exempelvis inte som en charlatan utan bara okunnig inför vad det är han faktiskt vet och därmed borde prata om. Att vara okunnig är inte att vara en charlatan. Att tro sig veta mer än vad man faktiskt vet är inte att vara en charlatan. Att överskatta sina förmågor, lita på sådant man hört eller vara någon annans nyttiga idiot är inte att vara en charlatan.

En charlatan är någon som falskeligen påstår sig ha kunskap eller förmågor och som vet att det de påstår är falskt. Det räcker inte med att det är falskt utan personen måste också veta att det är falskt. Först då är det ett bedrägeri.

Sådana människor finns och kan vara mycket farliga. Med medvetna manipulationer kan de styra och påverka väldigt många. De är dock få.

Den egna upplevelsen

Religion är att tro på någon annans upplevelse.
Andlighet är att ha din egen upplevelse.
Deepak Chopra

Andlighet är till sin natur egenupplevd. Annars är det inte andlighet utan skådespel.

Det är bara i den egna upplevelsen som vi faktiskt kan känna det gudomliga och dess plan för oss. För att få tillgång till den egna upplevelsen behöver vi släppa våra präster, gurus och mästare för att själva möta det som väntar på oss.