Etikett: meditativt tillstånd

Övning: Att kartlägga blockeringar

Ett trauma lämnar ett avtryck i vår energikropp vilket med tiden kan utvecklas till fysiska sjukdomar. Det innebär att traumat har en plats. Genom att observera oss själva kan vi komma underfund med vilka blockeringar vi har, var de sitter och hur de påverkar oss. Med den kunskapen blir det lättare att läka.

Till den här övningen behöver du en lugn plats, papper och penna. Gör en snabb skiss av din kropp innan du börjar.

● ● ●

1. Försätt dig i ett meditativt tillstånd.

2. Scanna kroppen. Leta efter förnimmelser som avslöjar ett minskat eller blockerat energiflöde, spänningar och annat som påkallar din uppmärksamhet.

3. När du hittar ett sådant område eller punkt – undersök det noggrant. Hur känns det? Har det en färg? En form? Vad handlar det om? Vad händer när uppmärksamheten fästs vid det? Sitter det ihop med något annat? Ställ frågor, känn efter, peta på och utmana det. Kommunicera med kroppen.

En sådan blockering kan exempelvis uttrycka sig som ett klet, en tagg, en skärva, ett skärp, pulserande rött eller stelnat svart. Det kan vara kopplat till andra problemområden i kroppen, ha sitt ursprung i en sak som sedan byggts på med annat, vara kopplat till ett specifikt minne eller till ett tidigare liv. Det kan ge upphov till känslotillstånd och trigga reaktionsmönster när det observeras. Rita och anteckna dina iakttagelser på skissen.

4. Fortsätt scanna och undersöka tills du känner dig klar.

Du har nu en karta över de blockeringar som du upplever att du har.

Exempel: Kartläggning

En genomsnittlig människa har ofta redan i ung ålder samlat på sig blockeringar där åtminstone en del av dem är sammanlänkade. En kartläggning skulle exempelvis kunna låta såhär:

Jag har ett moln runt huvudet som gör att jag ser dimmigt vilket hör ihop med att jag inte vill se. Jag förstärker det till vardags genom att röka.

Min vänstra arm och mitt hjärta känns avstängda och kalla. Det är som en mur där jag inte släpper in någon och jag tror att det har att göra med min första partner.

Jag har också ett tryck över bröstet som ger mig panikartad andnöd vilket jag misstänker har något att göra med det stängda hjärtat.

Det känns som att jag har en spjutspets inkörd i ryggen, på vänster sida ungefär vid njuren. Jag känner ett svek och kalla ilningar som går därifrån upp mot hjärtat.

Nedanför midjan är jag energimässigt avsnörpt vilket gör att jag varken känner livslust eller sexuell lust.

I mitt kön har jag ett svart klet efter sexuella relationer som jag ångrar.

Mitt högra ben är avdomnat och det känns som att jag går i cirklar. Jag har ingen aning vad det har att göra med.

Att aktivera och gå in i ett trauma

När jag var i 20-årsåldern drabbades jag av en kortvarig psykos när min ungdomskärlek dumpade mig. Jag minns det fortfarande ganska tydligt. Det var mörkt, det regnade och jag kollapsade ensam mot ett träd på torget. Episoden varade bara i ett par timmar och jag hittade ut ur den genom att bygga en mur mot kärlek runt mitt hjärta. Jag lovade mig själv att aldrig vara den som älskade mest igen. Därefter blev det emellertid också svårt för mig att hantera avvisningar. Det tog 15 år innan jag ens blev medveten om blockeringen och därefter ytterligare fem innan jag hittade ut.

● ● ●

Vi satt där på stocken, hon och jag. Som omväxling var det hon som förde. Långsamt lät hon mig komma allt närmare henne. Röra – men bara lite. Smaka – men bara som flyktigast. Så plötsligt, när min kåthet passerat kokpunkten, satte hon hela handflatan i mitt bröst och sa:
– Och där slutar vi för idag.

Hennes intention var att bygga upp ett förspel som sträckte sig över dagar, kanske till och med veckor. Hon ville visa mig tålamod och att bygga upp lust.

Istället aktiverades min ursprungliga psykos. Avvisad. Jag kollapsade känslomässigt på samma sätt som då. Jag befann mig i ett töcken där jag knappt längre hörde vad hon sa eller kände min egen kropp. Med stapplande steg tog jag mig till bilen och hon körde mig hem.
– Gå in i det, uppmanade hon när jag satt där näst intill okontaktbar.
– Det är ju det jag gör, kved jag till svar.

När jag somnade den natten var jag tömd, bortkopplad och hade allvarliga sinnesrubbningar.

Nästa morgon befann jag mig fortfarande i psykosen. Det tog några timmar innan jag lyckades försätta mig i ett meditativt tillstånd och koppla in i ursprungstraumat. Då kunde jag för första gången betrakta det första tillfället utifrån och se vad det lett till. På grund av min oförmåga att hantera situationen hade jag då tagit dåliga beslut vilket sedan blivit till dåliga reaktionsmönster som omedvetet spelades upp vid tillfällen som på minsta sätt påminde mig om natten då jag kände mig avvisad. Jag kunde konstatera att:
• de reaktionsmönster jag lagt mig till med var skadliga för mig.
• jag hade bättre verktyg för att hantera sådana känslor nu.
• reaktionen idag var inte rimlig i sammanhanget då hon faktiskt inte avvisade mig utan snarare ville förlänga och fördjupa akten.

När jag såg detta kunde jag enkelt utifrån medvetenhet välja annorlunda. Jag valde att:
• förlåta min ungdomskärlek och mig själv.
• ta nya beslut för hur jag skulle reagera inför liknande situationer framöver.
• se på den nyligen uppkomna situationen på nytt och välja ett annat sätt att hantera den på.

När jag väl hittade fram till rätt punkt tog meditationen där jag löste upp traumat inte mer än 20-30 minuter. Såväl psykosen som blockeringen försvann direkt.

Att fortsätta välja annorlunda

Bara för att man tagit bort det som varit försvinner inte möjligheten att fastna i liknande negativa tankar och beslut framöver. Faktum är att man tänkt dem så många gånger att de kan vara lätta att halka tillbaka i om man inte är uppmärksam och hängiven förändringen.

Med en ny medvetenhet kring det som varit är det emellertid lättare att känna igen gamla mönster och korrigera sina tankar och beteenden därefter. På så vis är det vanligt att man behöver fortsätta välja annorlunda under en bra tid efteråt för att nya mönster ska sätta sig.

Metoden

Det mest direkta sättet att bearbeta ett trauma är att aktivera det och därefter arbeta med det när det är aktivt. Samtidigt som det kan vara mycket kraftfullt är det dock också en väldig utmaning som kräver att personen är helhjärtat hängiven uppgiften att läka. Att påbörja en sådan process och sedan avbryta mitt i kan leda till att personen återtraumatiserar sig.

För att arbeta med sådana tekniker bör du antingen vara synnerligen skicklig på att vägleda dig själv, eller ha stöd av en terapeut eller annan stödperson, samt befinna dig i ett tryggt sammanhang.

Förenklat kan metoden beskrivas två steg:
1. Aktivera traumat.
2. Möt det och välj annorlunda.

Exempel: Svartsjuka

Marias ungdomskärlek lämnade henne för en äldre partner vilket resulterade i att hon lovade sig själv att aldrig vara den som älskade mest igen. Energimässigt uttrycker detta sig som ett avstängt flöde till vänster om hjärtat. I senare relationer har detta gjort henne misstänksam, svartsjuk och missunnsam vilket förstört varenda relation hon varit i.

Många år senare har hon en partner som hon känner sig trygg med och tillsammans bestämmer de sig för att göra upp med det som varit för att inte också deras relation ska bli förstörd. Hennes partner berättar ingående om sina tidigare partners och sparar inte på detaljerna vilket triggar Marias svartsjuka. En kyla sprider sig över hennes bröst, hon fokuserar på hjärtat och vänder sig inåt. Efter vågor av ilska kommer hon tillbaka till tillfället då hennes då 16-åriga pojkvän gjorde slut med henne för att han blivit tillsammans med någon i sin nya klass på gymnasiet.

Hon ser sig själv bryta ihop men det som slår henne allra mest när hon betraktar det såhär utifrån är hur liten han är. Han hade verkat så gammal och mogen då men nu ser hon en tafatt och osäker pojke. Hon ser att han var på väg vidare i livet, att de inte hade mycket gemensamt efter att han börjat gymnasiet och att han bara inte visste hur han skulle hantera situationen. Och så var han ju faktiskt nykär, precis som de varit en gång.

Såhär på avstånd blir hon rörd av situationen och känner såväl tacksamhet för det de haft och medlidande för barnen som inte visste hur de skulle avsluta det bättre. Och hon ser att inget av det som hände då har minsta lilla att göra med hennes senare relationer men att hennes reaktionsmönster som grundlades vid det tillfället är en viktig del till varför hennes relationer inte har fungerat.

Hon föreställer sig att hon kramar sin första pojkvän, tackar honom för det de haft och uppriktigt önskar honom lycka till i livet och med sin nya kärlek. Och hon väljer att själv älska sin nästa partner ännu mer än vad hon förmått älska sin första.

Flödet till hennes hjärta öppnas upp och från hennes hjärta strålar en intensiv värme. Missunnsamheten och svartsjukan är borta. Hon behöver fortsätta bearbeta sin misstänksamhet men känner sig förvissad om att hon kommer att klara det.

Exempel: Dödsfall

Claudes dotter Sofie hade nyligen fött sitt barn när hon fick reda på att hon hade cancer. Från första dag vägrade Claude prata om sjukdomen. Utåt kunde han verka säker och trygg men inombords hade han panik och vågade inte tänka på hur det kunde gå.

Han fick ytterligare två år med Sofie. Allt eftersom hon blev svagare och tappade livsgnistan tog han mer ansvar för sitt barnbarn. De sista veckorna var värst och han undvek att träffa Sofie med ursäkten att han behövde ta hand om barnbarnet.

Så kom dagen då tiden stannade. Sofies mamma ringde från sjukhuset och när han hörde att hon var död tappade han andan och la på. Han segnade ihop och efter att ha kippat efter luft ett tag somnade han. När han vaknade var allt färglöst och det enda som fanns var saknaden.

Åren därpå minns han inget av. Han var sjukskriven en stor del av tiden, träffade flera psykologer och åt antidepressiv medicin. Han var pliktskyldigt med på familjetillställningar men satt tyst.

Under en sådan tillställning började hans brorsdotter prata med honom om en terapeut hon kände som arbetade med MDMA-assisterad terapi. Det var visserligen olagligt men samtidigt mycket lovande vid djupa trauman, berättade hon. Om han ville kunde hon förmedla kontakten.

Det började med vanliga terapisamtal. Terapeuten frågade om hans relationer, hur det kändes när Sofie dog och om saknaden som följt. Det var samma sorg, saknad och tomhet som han redan pratat om flera gånger tidigare och han mindes inte mycket av samtalen.

Så kom dagen som Claude och terapeuten skulle ta MDMA tillsammans. De var hemma hos Claude och hade förberett dagen väl. Lägenheten var städad, telefonerna avstängda och på soffbordet låg minnen av Sofie. Främst var det fotoalbum och filmer men också några av hennes dagisteckningar och en halsduk hon stickat åt honom.

Någon timme efter att de tagit tabletten kom först en störtflod av gråt. Det kändes som att han var under vattenytan och desperat försökte ta sig upp för att få luft. Så plötsligt släppte hans andningsblockering och för första gången sedan telefonsamtalet om Sofies död tog han ett fullt andetag. Terapeuten vägledde honom att fortsätta andas och det var det enda de gjorde i 20 minuter.

Sedan gick de tillsammans igenom alla minnessaker de plockat fram inför sessionen. Han mindes tillbaka till semestrar, sommarlov och födelsedagar. Till skrapade knän, kramar, gräl och glädje. Han fick på nytt känna hur hans hjärta öppnades på vid gavel när han först höll henne i sin famn och hur alla i rummet skrattat när hon kissat ner honom. Och så fanns där bilden där han satt med sitt barnbarn i famnen. En skrynklig liten en, innan det hemska hade hänt och han fortfarande log.

Sofie var borta och inget kunde ändra på det, men gud vad tacksam han var att överhuvudtaget ha fått ha henne i sitt liv. Så mycket fantastiskt de hade upplevt tillsammans och så mycket kärlek.

Så kom han till en plats där han fick välja. Han kunde välja att fortsätta vara tyst, stänga in sig och sakna Sofie. Eller så kunde han ta till sig kärleken och tacksamheten han kände nu och fortsätta leva. Inget beslut hade nog någonsin varit så lätt.

Efter en hel natts sömn och en frukost som han verkligen njöt av klev han ut genom dörren. Där ute var världen åter i färg.

MEDITATION OCH
MEDVETEN NÄRVARO

8. meditation web

Meditation

– Hur är det med din son? Är han fortfarande arbetslös?
– Sist jag hörde hade han börjat med meditation.
– Jaha, vad är det då?
– Jag vet inte riktigt, men det är ju bättre än att han sitter och gör ingenting.

Vad är meditation?

Ursprungligen kom ordet meditation från latinet via franskan och betydde då att kontemplera, begrunda, reflektera och fundera över. I latinet användes det mer aktivt att betyda studera, öva eller planera. Med senare österländska och nyandliga influenser har det i högre utsträckning kommit att handla om att stilla sinnet och finna inre frid.

Eftersom ordet meditation används i många olika sammanhang kan innebörden skilja sig väsentligt åt. Det används idag för att exempelvis beskriva tekniker för att uppnå inre tystnad, avslappning, introspektion, visualisering, kontemplation, bön och kommunikation med något högre eller inre.

Meditation eller meditativt tillstånd

Jag skiljer på meditation och meditativt tillstånd.

Meditation. Med meditation stillar vi sinnet och kan på sikt uppnå en inre tystnad. Inget annat eftersträvas även om listan på andra effekter kan göras lång.

Meditativt tillstånd. När vi mediterar så kan vi uppnå ett meditativt tillstånd där vi har lyckats stilla eller stänga av det mentala tjatter som annars pågår inom oss. Vi kan sedan använda det tillståndet för att göra andra saker, såsom att:
• tänka klarare kring något, planera
• visualisera
• kommunicera med oss själva, något högre eller andevärlden
• arbeta terapeutiskt
• öka vår mottaglighet/känslighet

Medvetenhet och fokus

Du bör meditera 20 minuter om dagen.
Förutom om du är för upptagen.
Då bör du meditera i en timme.
Buddistiskt talesätt

För den som har alldeles för mycket att göra kan det kännas slösaktigt att lägga en timme på att meditera. Men ingen tid är egentligen bättre än just då. Det meditativa tillståndet kännetecknas av en hög grad av medvetenhet och klarhet samt färre mentala distraktioner vilket gör det ypperligt för uppgifter som kräver närvaro och fokus. Virrvarret i hjärnan reds ut och arbetet går sedan mycket smidigare.

Det undermedvetna och andra verkligheter

Jag småpratade med en tjej när en annan person kom fram och frågade om vi visste något om meditation.
– Ja, svarade vi i mun på varandra, varpå personen undrade vad vi kunde berätta.
Jag märkte att tjejen hade något att säga om saken och är nyfiken på andras upplevelser så jag lyssnade.

– Det är jättefarligt! Du kan hamna i en psykos. Man går in i andra medvetandetillstånd och många hittar aldrig ut igen. Man öppnar upp för allt ont man någonsin utsatts för och det är, som du förstår, svårt för någon som översköljs av alla dessa begravda trauman att inte hamna i en psykos. Så lita på mig, håll dig borta från meditation. Det är verkligen ingenting för vanliga människor att prova. Det är något som bara några få kan hantera, sa hon.

● ● ●

Det finns en utbredd rädsla i samhället för att få tillgång till det undermedvetna. Tanken är att vi under livets gång stoppat undan så mycket skräp att minsta skymt riskerar att leda till psykos och att vi därför helt borde undvika det undermedvetna. Den som vet med sig att den har bagage undanstoppat som den under inga omständigheter vill komma i kontakt med bör kanske inte ägna sig åt meditation. När vi mediterar finns det nämligen en möjlighet att vi blir medvetna om sådant som vi försökt förtränga.

Personligen tycker jag emellertid inte att det undermedvetna ska undvikas. Den som har stoppat undan jobbigheter behöver framförallt öppna upp och vädra ut. När vi gör oss kvitt vårt bagage läker vi och kommer vidare i livet. Att undvika det undermedvetna är att undvika läkning och det vi fortsätter att vara omedvetna om styr oss.

Många hyser liknande rädslor inför andra medvetandetillstånd. De är exempelvis rädda att förlora kontrollen eller få kontakt med andar. Den som är rädd bör inte meditera förrän den tagit itu med rädslorna eller skaffat sig strategier för att känna sig trygg.

När vi mediterar vill vi stilla sinnet för att kunna vara mer närvarande vilket mycket riktigt är ett annat medvetandetillstånd än vad många är vana vid. Där kommer emellertid rädslan för att förlora kontrollen på skam eftersom kontrollen ju faktiskt ökar.

Det människor faktiskt är rädda för är att förlora kontrollen inför negativa medvetandetillstånd. Den risken finns i princip enbart när vi vägrar ta itu med det som kommer upp. När vi är rädda och försöker fly från det som vi tycker är obehagligt kan vi, om vi är oförsiktiga, hamna i negativa tankebanor som är svåra att bryta. Det bästa sättet att hantera obehagligheter är att undersöka och göra upp med dem och den som inte är beredd att göra det skulle jag inte rekommendera att meditera.

Att få kontakt med andevärlden är vanligtvis lättare i ett meditativt tillstånd. Den som är rädd för andekontakter kan därför ha anledning att inte meditera. Oönskade kontakter är dock förhållandevis ovanliga.

När det är nog

Meditation är medicin, inte ett praktiserande.
När dörren är öppen – sluta ringa på klockan.
Alan Watts

Många tänker att meditation ska göras till daglig övning. Medan det kan finnas anledning att meditera regelbundet under en längre tid så är det ingalunda så att daglig meditation bör vara en självklar strävan. Hur länge och på vilket sätt man väljer att meditera ska anpassas till ändamålet.

Det andliga och det fysiska

Folk har ibland en föreställning om att det andliga och det fysiska på något sätt är åtskilt; att den som är andlig också bör vara något världsfrånvänd. Och visst är det många som har en tendens att bli det, åtminstone i perioder. De ligger hellre kvar på sin yogamatta eller läser sin heliga bok än att brottas med vardagens bekymmer.

Den positionen är dock passiv och obalanserad. Det är inte meditationen i sig som är det intressanta för vår utveckling utan vad som händer när det meditativa tillståndet och insikterna får följa med oss ut i livet. På samma sätt så är medveten närvaro rätt meningslöst så länge vi inte har något meningsfullt att vara medvetet närvarande i.

Uppdelningen mellan det andliga och det fysiska är en illusion. De behöver smälta samman, rent av upplösas i varandra, för att teknikerna som jag beskrivit i det här kapitlet ska vara meningsfulla.

Berättelsen om Valter och våra intuitiva sinnen

I ett och ett halvt års tid inbillade jag mig att jag inte kunde kanalisera för jag kunde då rakt inte se eller höra några budskap från andra sidan. När vi först hade börjat var jag den ständige sekreteraren och oftast också frågeställaren. Den huvudsakliga kanalen var däremot min tidigare flickvän som hade särskilt lätt för att ta emot budskap både genom att se och höra.

Men så en natt satt jag och mediterade i ett främmande hus när jag plötsligt kände en vattnig närvaro vid mig. Jag försökte varken höra eller se utan gick istället in i känslan. Jag kände hur jag flöt livlös i en tjärn. Min kropp var en ung pojkes, kanske bara sex eller sju år gammal.

I det läget kunde jag sedan koppla på andra sinnen och jag fick se landskapet omkring oss. Där fanns inga asfalterade vägar och en häst och vagn körde förbi. Gissningsvis 17-1800-tal. Och jag fick höra hans namn. Valter. Han satt fast och hade gjort så sedan dagen då han drunknat i tjärnen.

Jag lovade honom att komma tillbaka och befria honom vilket jag också gjorde under en ceremoni två månader senare.

Det dominanta sinnet

Vi har vanligtvis ett eller två intuitiva sinnen som är starkare eller mer utvecklade än de andra. De är våra dominanta sinnen och också de vi åtminstone inledningsvis behöver använda i vår kontakt med andevärlden. Det är annars lätt hänt att vi missar att vi faktiskt har kontakt. Om jag helt fokuserar på att försöka se någonting så lägger jag förmodligen inte märke till att någon knackar mig på axeln eller viskar i mitt öra.

Jag har träffat många som liksom jag inbillat sig att de helt enkelt inte kan men där det istället visat sig att de fokuserat på fel sinne. Det är idag vanligt att vi i vägledda meditationer och regressioner fokuserar på det vi förväntas se och ibland vad vi förväntas höra. Men den som behöver känna först kan då helt missa kontakten.

När kontakten är upprättad via det dominanta sinnet kan man därefter ibland koppla på andra sinnen.

Vi får ibland en ledtråd till vilket sinne som är vårt dominanta genom hur vi beskriver vår upplevelse av omvärlden. Den som känner säger ofta ”jag känner” medan den som ser ofta istället säger ”jag ser”.

Våra intuitiva sinnen

Att se. Att ha förmågan att se kallas klarsynthet eller klärvoajans (eng. clairvoyance). Den som har det som sitt dominanta intuitiva sinne har ofta lätt för att se vägledda meditationer, drömma tydliga drömmar, uppfatta bilder som andevärlden förmedlar eller rent av se auror, energier eller väsen.

Att höra. Att ha förmågan att höra kallas kläraudians (eng. clairaudience). Den som har förmågan att höra kan exempelvis ibland höra andras tankar, få till sig budskap genom att de bara dyker upp i huvudet eller höra vad som sägs i en dröm. I kontakt med andevärlden kan den höra och prata med andar och kontakter kan inledas med en klar ton i örat.

Att känna. Att ha förmågan att känna kallas på engelska clairsentience och den som har den förmågan plockar lätt upp andras känslor och sinnestillstånd, rörs lätt av andras berättelser och har lätt för att känna empati. I kontakt med andevärlden är det lätt att känna om det finns aktivitet på en plats eller plocka upp en andes upplevelse av en situation. Hit sorteras ofta också sinnena smak och lukt.

Att tänka klart. Att ha en väl utvecklad magkänsla och lätt kunna skilja på sant och falskt även när man inte rimligtvis borde kunna veta kallas på engelska claircognizans. Den som har det plockar ofta upp vad som är sant eller falskt i en situation, snappar till synes från ingenstans upp kreativa lösningar och får utan ansträngning till sig svar på frågor som den har. I kontakt med andevärlden genomskådar en sådan person lätt en ande som luras eller får till sig färdigformulerade budskap eller övningar från sina hjälpare. Den har ofta också lätt att hitta på, göra om eller skräddarsy övningar för att passa olika människor.

Övning: Undersök dina sinnen

Jag upprättar vanligtvis kontakt genom att först försätta mig i ett meditativt tillstånd och därefter koppla på mitt dominanta sinne, i mitt fall känseln. När kontakten är upprättad kan jag sedan koppla på de andra sinnena men det blir då nästan alltid en blandning av sinnen där känsel finns med. Med andra ord ser/känner jag då exempelvis oftare än att enbart se.

● ● ●

1. Hitta en vägledd meditation där den som vägleder ber dig se saker framför dig eller beskriver saker som att du borde se dem.

2. Undersök sedan meditationen genom att istället närma dig den med dina andra sinnen. Om du exempelvis ombeds att se ett träd så försök istället känna det, förnimma platsens doft, höra vinden i trädets grenar eller känna smaken av andetaget när du är där eller föreställ dig rent av att du tar en tugga av trädet.

3. När du provat olika sinnen och hittat förnimmelser kopplat till någon av dem, gå då till sinnet som var som starkast. Gå till fullo in i det sinnet och se sedan om du kan koppla på ytterligare sinnen som förstärker det första.

Om du exempelvis har en tydlig doftsensation av platsen och trädet, se då om du kan koppla på seendet genom att gå genom doften. Var öppen för bilden så som den kommer utan föreställningar om hur den ska vara. Det kan exempelvis vara att du snarare ser doften eller att doften mynnar ut i en vag bild.

Prova på så sätt olika kombinationer för att undersöka vad du får tillgång till.

Kanalisering utan verktyg

När man funnit sitt dominanta sinne samt etablerat och känner igen andekontakt kan det vara dags att släppa verktygen. Jag har ingen direkt metod för det utan brukar helt enkelt sluta ögonen, försätta mig i ett meditativt tillstånd och därefter 1. känna in om jag upplever att det finns en ande som söker kontakt, eller 2. tillkalla den ande jag söker. Men för att ändå förtydliga vilka komponenter som kan vara viktiga för att få till kontakt med andevärlden har jag sammanfattat dessa i åtta punkter.

Jag vill dock påpeka att saker i allmänhet kommer till oss när vi är redo för dem, inte när vi försöker tvinga eller jaga fram dem. Detta kan mycket möjligt vara det perfekta tillfället för dig att öppna upp för andekontakter, eller så är det inte det. Var inte besviken om du inte lyckas få kontakt. Acceptera det som är just nu och var öppen för det du får i stället för att jaga det som inte kommer till dig.

Förberedelse

För den som är i processen att lära sig att ta kontakt med andevärlden kan det vara särskilt viktigt att lägga fokus på förberedelserna. Skapa en plats där du känner dig trygg och ostörd och genomför de ritualer som du känner behövs för att rena och skydda dig och platsen. Var mentalt stabil och tänk på förhand igenom hur du hanterar energier som du inte vill ha kontakt med samt hur du avbryter en oönskad kontakt så att du inte blir överrumplad om så skulle ske.

Meditativt tillstånd

Försätt dig i ett meditativt tillstånd. I det meditativa tillståndet stillas vårt mentala tjatter och fokus ökar vilket i sin tur gör det lättare att vara närvarande i det vi företar oss och förnimma sådant som vi till vardags kanske inte förnimmer. 

Öppna för kontakt

Fokusera i det tillståndet på ditt dominanta sinne och bjud in till kontakt på det sätt som du vill. Orden kan ges mer kraft genom att de sägs högt, i motsats till att bjuda in i tanken. Det är viktigt att avsikten är god och inställningen respektfull.

Var tydlig

När man ber om kontakt är det ofta bra att vara tydlig med vad det är för slags kontakt man vill ha. Du kanske har en särskild ande eller entitet som du vill prata med i åtanke eller en viss del av ditt liv som du behöver hjälp med. Söker du efter någon som kan hjälpa dig med ett specifikt område men inte har namnet på en ande som kan tänkas hjälpa kan du exempelvis säga något i stil med “Jag skulle vilja ha kontakt med en ängel som kan hjälpa mig att lista ut vad jag ska göra härnäst i livet.”.

Stäng kontakten

Tacka för kontakten och stäng den sedan genom att exempelvis öppna ögonen. Om du har en ritual för ändamålet så gör den.

Öva

Precis som med allt här i livet så ger övning färdighet. Hitta någon form eller övning för att komma i kontakt. Det kan exempelvis vara i meditation, bön eller promenader. Hitta en form som passar dig och dina behov. Var öppen för förslag som kommer till dig.

Lita på dig själv och din kontakt

Många människor fastnar i att tvivla på sina erfarenheter vilket hindrar dem från att utvecklas. Du behöver ha tilltro till och acceptera det du upplever. Det behöver finnas utrymme för ett hälsosamt tvivel men vi tenderar överlag att tvivla alldeles för mycket. Om det behövs, gå igenom din tvivelrutin, och lägg dem sedan åt sidan. Annars finns risken att du fastnar i dem.

Var tacksam

Detta är en viktig punkt i allt arbete och en som vi ofta glömmer. Var tacksam och visa uppskattning för den hjälp som du har fått. Tänk också mellan varven tillbaka på hur det var innan du hade gjort något av detta. Tänk tillbaka på dina första steg och utmaningarna som var svåra då. När du gör det infinner sig förmodligen en känsla av rörelse men också en känsla av tacksamhet för allt du har lärt dig och uppnått.

Att avlägsna parasiterande energier

Arbetet att avlägsna en parasiterande energi kan te sig väldigt olika från fall till fall men förmodligen kommer följande sju steg på ett eller annat sätt finnas med.

Identifiera

Innan vi ens tänker tanken att avlägsna något behöver vi bli medvetna om att det finns något att avlägsna. Den som bär på en parasiterande energi är i många fall själv medveten om det. Det är emellertid inte självklart att den har orden för att beskriva det.

Den som kan se eller känna av sådana energier kan exempelvis plocka upp det i personens beteende eller i vad den säger. Parasiterande energier med högt medvetande syns ofta tydligare eftersom de är mer utåtagerande men de försöker i många fall också aktivt att dölja sig. Jag upplever att den syns tydligare när 1. den tror att ingen tittar, eller 2. den känner sig trängd. Är den vaksam och inte känner sig trängd har den bättre förutsättningar att hålla fasaden uppe.

När det finns en inkräktande energi med hög medvetenhet kan det synas i ögonen. Det syns då att något där inne tittar ut på en. När en parasit vet att den är påkommen beror dess respons på om den ser en som ett hot eller någon som kan utnyttjas. Bedömer den att personen som ser den är ett hot kan den exempelvis gripas av panik, försöka fly, bli aggressiv eller försöka förmå värden att rädda den. Bedömer den istället att personen som ser den är någon som kan utnyttjas kan den istället bli manipulativ på bombastiskt, insmickrande eller hotfullt sätt. Oavsett vilket så kan detta vara en farlig situation.

Förarbete

När vi vet att det finns en inkräktande energi kan vi gå vidare till att göra det nödvändiga förarbetet för att avlägsna den. Det arbetet kan pågå i månader och jag utgår här från en situation där personen som bär på parasiten är medveten om, vill bli av med den och själv är aktiv i arbetet.

Ett första steg inför ett avlägsnande kan vara att kartlägga den. Några bra frågor kan exempelvis vara:

• Var i kroppen befinner den sig?

• Hur kom den in? Är den kopplad till ett specifikt trauma?

• Hur känns den igen? Agerar den på något särskilt sätt?

• Är den själv?

Den kartläggningen görs med fördel till stor del av värden själv.

När vi genom observation lärt oss så mycket vi kan om parasiten kan det vara på sin plats att ta kontakt med den. Detta kan exempelvis göras i ett meditativt tillstånd. Berätta för den att den inte är välkommen och att den kommer att avlägsnas. Här kommer parasiten förmodligen att göra allt den kan för att manipulera värden att behålla parasiten. Den kommer rent av att försöka övertyga värden om att ett avlägsnande kommer att leda till att värden dör.

Detta steg kan utföras av värden själv eller tillsammans med någon som ska hjälpa till att avlägsna parasiten. Steget är lämpligt om den som bär på parasiten själv är så pass stabil och hängiven att den kan lägga märke till och stå emot manipulationerna.

I förarbetet kan också ingå livsstilsförändringar som stärker personen som bär på parasiten. En parasiterande energi har i många fall fört in ohälsosamma livsstilsval som försvagar personen och gör den mer lättmanipulerad. Positiva livsstilsval som stärker personen och försvagar den parasiterande energins makt över den kan exempelvis vara att stärka kärleksfulla relationer, äta nyttig mat, sova ordentligt, städa omkring sig och att vara noga med musikval, mediekonsumtion och kläder.

Inför själva utrensningen av parasiten är det bra att trötta ut den fysiska kroppen. Skulle parasiten ta kontroll över kroppen och bli våldsam eller försöka fly är situationen betydligt mycket mer hanterbar. Detta kan göras med särskild diet, fasta eller att personen tar ut sig fysiskt före sessionen. Skulle det behövas kan personen hållas fast.

Kom överens på förhand om hur ni hanterar en sådan situation.

Spåra

Vid själva avlägsnandet behöver parasiten lokaliseras. Den har en boning i kroppen; en plats där den har bitit sig fast. Släpper den taget behöver man dock hålla koll på var den tar vägen då den gärna försöker gömma sig på ett nytt ställe. Är man flera som arbetar med att avlägsna är det inte ovanligt att dela upp arbetsuppgifterna så att en spårar, en avlägsnar, med mera. Det är dock fullt möjligt att göra själv och är värden dessutom vid sådant medvetande och så pass hängiven att den kan vara behjälplig är mycket vunnet.

Få den att släppa taget

När vi vet var parasiten sitter behöver vi få den att släppa taget. Själv gör jag det genom att kanalisera energi från ärkeängeln Mikael eller Ismael genom händerna till området det gäller. När parasiten släpper taget behöver vi hålla koll på var den befinner sig. I det här läget vet parasiten att dess avlägsnande är nära förestående och den kan försöka fly situationen eller lura värden att den redan avlägsnats. Var vaksam och fortsätt spåra den.

Plocka ut den

Det finns flera sätt att slutligen plocka ut en energi. Det kan exempelvis göras genom att:

• Föra ut den genom fötterna eller händerna rakt ner till Moder Jord.

• Fånga den i en kristall genom att värden exempelvis håller i en kristall avsedd för ändamålet.

• Be en ärkeängel föra bort den.

• Kräkas ut den. Kan värden själv inte kräkas ut den kan den som hjälper göra det åt den.

Ett avlägsnande kan bestå av flera av dessa punkter.

Rena

Under arbetets gång och efter det att parasiten är bortplockad är det på sin plats att rena såväl platsen som verktygen och människorna som är inblandade. Om man använder en kristall eller liknande för att fånga energin är det viktigt att också rena den på ett sätt så att parasiten inte kan göra mer skada.

Efter själva utrensningen är gjord kan det också vara bra att ceremoniellt rena och tacka exempelvis genom att bada, meditera, tacka platsen, tacka hjälpare, krama träd och liknande.

Stänga dörren och eftervård

När vi lyckats ta bort en parasiterande energi uppstår det ett tomrum och vi behöver vara på vår vakt för att inte bjuda in nya energier att ta dess plats. Vi behöver inte bara slänga ut inkräktaren utan också stänga dörren för nya inkräktare. Här är några saker som vi kan göra för att stänga dörren:

1. Löftet till dig själv. Lova dig själv att göra allt i din makt att hålla parasiterande energier borta. Säg högt att ingen sådan energi är välkommen i din kropp.

2. Försvara dig. Var observant på din kropp, dina känslor och sinnesstämning. Om du upplever att du är under attack så kalla in beskydd, säg bestämt att inga sådana energier är välkomna och håll dörren stängd för dem. Skulle du uppleva ett behov så komplettera detta med andra tekniker och verktyg såsom bön, skyddsamuletter och liknande.

3. Stärk immunförsvaret. Vi bör generellt stärka vårt försvar genom att göra sådant som får oss att må bra, känna tillit och livsglädje. Fyll på med god energi.

4. Ändra vanor. När vi burit på en parasiterande energi en längre tid finns det sannolikt negativa vanor och tankemönster som den befäst i oss. Att parasiten avlägsnas innebär inte att dessa mönster också avlägsnas. Genom kontinuerlig observation och omprogrammering kan vi bryta dessa.

5. Lös de underliggande orsakerna. Vi drar på oss parasiterande energier vid trauma och liknande situationer. När vi går tillbaka och läker det som en gång öppnade upp dörren stänger vi den igen. Då kan parasiter inte längre använda våra osäkerheter för att åter smyga sig in.