Inre barn-arbete

I terapeutiskt arbete överlag är det inte ovanligt att roten till våra bekymmer idag ligger långt tillbaka i tiden och då ofta redan i barndomen. Vår uppväxt har gett oss upplevelser som format oss och genom livet har de undan för undan byggts på och förstärkts. Samma känslor som vi hade då har tagit sig nya uttryck och vi har lagt oss till med strategier för att hantera dem.

Den som exempelvis känt sig ensam som barn kan bära med sig den känslan av ensamhet. Den må ta sig olika uttryck genom livet för känslan av ensamhet är spretig och reagerar olika i olika sammanhang. Våra sätt att handskas med den kan ha utvecklats men kvar i roten är ändå ensamheten. En tidig känsla av ensamhet kan exempelvis ha lett till att man senare har svårt att knyta meningsfulla relationer, att man bär med sig en misstro gentemot andra, känslor av utanförskap, ilska, ett behov av att hävda sig och ta plats, eller det motsatta, att man sjunker undan och försöker gömma sig. Det kan leda till känslor av uppgivenhet om man inte känner att man passar in och ta sig uttryck i normbrytande beteenden eftersom normen inte är mycket värd för den som ändå inte får vara med. Eller det motsatta, att man blir överdrivet följsam och försöker vara alla till lags eftersom man suktar efter andras gillande.

Allt det där kan leda åt vitt skilda håll beroende på personens senare upplevelser. För någon kan det ta sig uttryck i flykt och ilska, missbruk, kriminalitet och liknande. En annan kan med liknande bagage bli en karriärist i ständigt sökande på bekräftelse. Alltihop blad på en växt men i roten finns just ensamheten.

Att gå till roten

Finner vi att roten till våra bekymmer ligger i barndomen kan vi behöva arbeta med det inre barnet; barnet som fortfarande finns där inom oss med den ursprungliga upplevelsen. Om du sluter ögonen och försöker få kontakt med det där barnet som bär på den ursprungliga känslan – hur gammalt är barnet? Var befinner det sig? Hur ser det ut när det uttrycker sin känsla? Hur och var känns det i dess kropp? Var känns det i kroppen idag? Sådana frågor kan vara en ingång till att börja arbeta med barnet men det är inte självklart att du på förhand kan få en uppfattning om något av det.

Det finns åtskilliga tekniker för att närma sig och lösa bekymren som ens inre barn har. Jag ska kort beskriva fyra sätt:
• djupmeditation
• vägledd meditation
• att rita sitt inre barn
• att leva sitt inre barn

Djupmeditation

Jag beskriver i kapitlet om Trauma en djupmeditationsteknik där vi successivt arbetar oss ner genom lager av känslor och händelser tills vi kommer till kärnan eller roten av vårt bekymmer, i detta fallet vårt inre barn som sitter där med känslor som det inte vet hur det ska hantera.

När vi når vårt inre barn kan vi skapa en situation där vi kan prata med och trösta barnet. Vi kan kanske förklara sådant för barnet som det vid tidpunkten för upplevelsen inte förstod och på så vis lösa upp knuten. Eller kanske kan vi ge det den uppmärksamhet som det inte fick då. Jag ger bara exempel för ett sådant möte är unikt och behöver hanteras intuitivt men oavsett vad så handlar det om att finna ett sätt att försonas med och läka det som varit. Ett sådant möte skulle kunna avslutas med att man kramar om barnet och smälter samman med de nya insikter som mötet gett eller att man tar barnet i handen och tillsammans med sitt yngre jag vandrar mot en ny förståelse.

För någon kan problemet vara slutgiltigt löst redan där. Med den nya insikten på plats infinner sig läkningen och det krävs ingen ytterligare ansträngning. För en annan är det snarare en början. Nu är det dags att ta med sig de nya insikterna ut i vardagslivet och aktivt omsätta dem i handling. Det kan exempelvis vara så att det ligger kvar programmeringar eller konsekvenser av val som utgått från det inre barnet och som ännu inte är lösta. Även om själva grundproblematiken är löst kan vi då behöva rensa ut i vårt liv för att slutligt frigöra oss från det som varit.

Vägledd inre barn-meditation

Tar man från djupmeditationen bort elementet av att arbeta sig ner genom känslolager och istället bygger en berättelse där man går direkt till barnet har man istället en vägledd inre barn-meditation. Den är vanligtvis kortare och i vissa avseenden enklare men syftet är detsamma, att finna det inre barnet och läka det ursprungliga såret. Nedan följer en enkel skiss på hur en sådan kan utformas.

● ● ●

Slut ögonen och andas långsamt. Ta tre  djupa andetag ända ner i magen.

Stilla dagens tankeflöde. Tankarna rinner ur dina öron tills huvudet är tomt.

Låt nu din kropp slappna av. Känn hur du slappnar av i tårna, fötterna, vaderna och låren. Slappna av i bäckenet, höften, upp längs ryggraden, axlarna. Låt dina överarmar, underarmar och händer slappna av. Nacken, huvudet och käken. Slappna av i ansiktet, musklerna i pannan, runt ögonen och munnen. Hela du är avslappnad.

Justera så att du ligger bekvämt.

Föreställ dig att du sitter på en plats som känns trygg för dig. Du känner dig lugn och tillfreds. Du reser dig upp och ser en stig som du följer. Efter att ha gått på stigen ett tag ser du att den leder fram till ett hus.

Gå in i huset. När du står i hallen lägger du märke till en trappa som leder ner till källaren. Du går nerför trappan och kommer till en dörr. Öppna dörren och kliv in i rummet.

I ena hörnet ser du dig själv som barn och i ett annat det som barnet räds. Gå fram till ditt inre barn. Prata med och trösta ditt inre barn.

Titta nu över i hörnet med det som barnet räds. Vad ser du? Fyll rummet med ljus och kärlek så att rädslan som finns i det andra hörnet upplöses.

Ta nu barnet i handen och gå ut ur rummet. Ni går uppför trappan och ut genom dörren. Ni följer stigen tillbaka till din trygga plats där ni sätter er ner.

Nu har du åter möjlighet att prata med ditt inre barn. Vill det berätta någonting? Behöver något sägas eller förklaras? Krama om barnet i dig.

Kom tillbaka till här och nu där du ligger avslappnad och lyssnar på min röst. När du är redo, börja väcka dig själv. Rör på fingrar och fötter, rulla över på sidan. När du känner dig klar kan du öppna ögonen och sitta upp.

● ● ●

Detta är bara en skiss till en vägledd meditation och kan broderas ut för att passa personen. Det kan exempelvis finnas anledning att stanna upp vid valda delar och be personen beskriva det den upplever. En sådan fråga finns med, nämligen “Vad ser du?” när du tittar över i hörnet med det som barnet räds. Tanken där är att se en representation av det som barnet är rädd för. Det skulle exempelvis kunna yttra sig som ett läskigt kletigt mörker eller en spetälsk återspegling av barnet. Genom att upplösa representationen i kärlek och ljus tar vi bort och läker det som skrämt barnet.

I den sista delen har barnet förts till säkerhet till din trygga plats. Här ges åter utrymme att prata med barnet. Beroende på interaktionen inne i huset så kan det kännas överflödigt. Vid den avslutande kramen är det inte ovanligt att man smälter samman men det behöver såklart inte vara fallet.

Att rita med sitt inre barn

Ett annat sätt att komma i kontakt med sitt inre barn är med hjälp av penna och papper.

Material: tuschpennor i olika färger, papper.

• Slut ögonen och ta kontakt med ditt inre barn.

• Fatta pennan i vänster hand om du är högerhänt, eller i höger om du är vänsterhänt.

• Rita nu utan tidspress ditt inre barn.

● ● ●

Att fatta pennan med motsatt hand till vad du är van vid syftar dels till att bryta ditt invanda tillvägagångssätt men också till att efterlikna hur det kan vara för ett barn att rita. Det kan ibland kännas svårt men kräver också en annan koncentration. Om resultatet inte blir vad du tänkt dig så försök att inte vara dömande gentemot den egna insatsen.

I motsats till de tidigare beskrivna meditationerna så är att rita med sitt inre barn en process där vi dels ritar och dels reflekterar över vad vi ritat. I reflektionerna kan vi sedan hitta ledtrådar och insikter till områden som vi kan arbeta med i livet.

I exemplet ovan var uppgiften att rita sitt inre barn. Det är en bra utgångspunkt. Om ensamhet är känslan i roten kan det exempelvis framträda en teckning där barnet ser just ensamt ut eller gör något för sig själv. Det är inget att bestämma på förhand utan något som teckningen i efterhand får avslöja. Men vore det exempelvis så att den färdiga teckningen föreställer ett barn som sitter för sig själv i en koja i skogen så skulle man vid den efterföljande reflektionen kanske kunna dra slutsatser som att barnet verkar känna sig ensamt men också att det verkar trivas i skogen. Med de reflektionerna så har vi dels identifierat känslan av ensamhet men också att skogen kan vara en bra plats för återhämtning. Kanske kan det då vara en idé att gå ut och bygga en koja.

Om vi utgår från att känslan av ensamhet är det som framträder i vår första teckning så skulle andra uppgifter kunna vara att teckna:
• Ensamheten.
• När jag inte känner mig ensam.
• När ensamheten upplöses.

Andra uppgifter att teckna skulle kunna vara:
• Då känner jag mig glad.
• Mitt bästa minne.
• När jag är ledsen.
• När världen gick sönder.
• Vad jag helst av allt vill ha.
• Detta är jag tacksam för.

Att rita med sitt inre barn är en process där vi ritar, reflekterar och tar med oss förslag eller insikter att testa i livet. På så vis luckras roten med tiden upp och vi för in nya läkande element i vårt liv.

Att leva sitt inre barn

Ett överlappande och handgripligt sätt att närma sig sitt inre barn är att fysiskt göra sådant som du gjorde som barn. Gå ut och bygg en koja, cykla till stranden och bada, rita, hoppa hage, klättra på diskbänken för att kika vad som finns i skåpen, eller vad du nu gjorde som barn.

Detta kan bli lite mer som ett rollspel men det är i själva verket inte en roll som du är ute efter att gestalta utan snarare att hitta det inre barnet i dig och låta det träda fram igen. Det är också möjligt att inkludera andra i arbetet genom att låta dem spela sig själva som barn eller ikläda sig någon annan som du vill eller behöver möta. Kanske behöver du någon att brottas och bråka med, eller någon att äta glass och skvallra om klasskompisar med.

När jag säger inre barn så är det kanske lätt att tänka sig ett yngre barn men det skulle såklart också kunna vara en tonåring. Det skulle kunna vara flera barn i olika åldrar.

En tonåring har kanske andra saker att ta itu med. Tonåringen skulle kanske behöva ha sex för första gången igen vilket kan vara något att utforska med en partner. Eller den skulle kanske behöva stå upp mot någon eller rent av slå tillbaka.

När vi på så vis utforskar olika situationer kopplade till vår uppväxt kan det leda till en ökad förståelse för hur saker blev som de blev. Det kan öppna dörrar att göra andra val eller att hitta tillbaka till en barnlik lust inför livet.

Vägledd meditation

Vid en vägledd meditation leder någon annan meditationen genom att berätta eller ge ledtrådar till vad den som mediterar ska utforska och förnimma. Nedan följer ett exempel på hur en sådan meditation kan vara uppbyggd.

När jag läser en meditation för andra så försätter jag mig först i ett lätt meditativt tillstånd. Jag läser långsamt och med inlevelse, ger den som följer med gott om tid att göra det jag säger och anpassa sig till nya bilder. Ibland artikulerar jag vissa ord eller bokstäver för att förstärka eller så höjer eller sänker jag rösten för att framhäva en särskild känsla.

Exempel: Trädmeditation

Andas långsamt och ta djupa andetag. Ända ner i magen.

Låt din kropp slappna av. Känn hur du slappnar av i tårna, i fötterna, vaderna, låren. Slappna av i bäckenet, höften, upp längs ryggraden, axlarna. Låt dina överarmar, underarmar och händer slappna av. Nacken, huvudet, käken. Ansiktet, musklerna i pannan, runt ögonen, runt munnen.

Justera så du ligger bekvämt.

Stilla dagens tankeflöde. Tankarna rinner ur dina öron tills huvudet är tomt. Andas djupa andetag och släpp ut luften långsamt. Känn luften fylla dina lungor. För vart andetag du tar fylls du av ny energi. Känn den vandra ut i din kropp, längs ryggraden sprider sig energin, ner i benen och ut i armarna, upp i huvudet.

Tänk dig energi som sträcker sig från dina fötter, ner i jorden, som rötter, och jorden ger dig energi. Från toppen av ditt huvud och kopplar in dig i universum och universum ger dig energi. Du andas in, och luften ger dig energi. Du utbyter energi med allt omkring dig.

Föreställ dig nu ett lövträd. Det kan vara ett träd du tycker mycket om, vars grenar och knotor och bark du känner väl. Eller det kan vara ett träd, vilket som helst ur fantasin.

Du sitter lutad mot trädet och känner hur det rör sig, knakar. Höstblåsten har lämnat trädets grenar nakna. På marken omkring dig dansar de fallna löven. Brandgula, röda, mörknande. Luften är fuktig men ännu inte bitande kall.

Det mörknar och snart är grenarna snöbeklädda. Det är vinter och trädet vilar. Du också. Kylan kryper inpå när landskapet täcks av snö och is. Rök kommer ur munnen när du andas.

Solen står högt över vinterlandskapet och snön börjar smälta undan. Livet återväcks och saven rinner till. Vatten porlar i en bäck i närheten och trädet suger i sig. Gröna knoppar längtar efter att få brista. Snödroppar och vintergäck på marken. Solen omfamnar såväl dig som trädet. Bladen spricker fram. Ljusgröna.

Värmen tilltar och snart omges du av blomsterprakt. Trädets blad växer och blir djupgröna, fåglar sjunger och bygger bon. Humlor, bin och insekter är upptagna med sina sysslor. Ett nyfiket djur kommer fram för att undersöka dig.

Så småningom drar trädet tillbaka sin sav. Hettan tilltar och avtar innan bladen åter börjar växla från grönt, till brandgult, till rött. Blåsten återkommer och runt dig virvlar trädens nyfallna löv.

Du reser dig upp och går runt trädet. På andra sidan möter du dig själv, men ett äldre du. Du ser tillfreds ut och dina ögon gnistrar av livskraft. Ingen oro eller osäkerhet verkar tynga dig. Du hälsar på ditt äldre jag som ber dig sitta ner.

Tänk på en situation i ditt liv där du känner att du behöver vägledning. Det kan vara någonting specifikt, men du kan också mer generellt hålla ett ämne i tankarna. Vill du ha råd? Behöver du en försäkran? Vill du be om något? Nu kan du be ditt äldre jag om svar.

(längre paus)

Tacka ditt äldre jag för svaren. Du lägger dig ner i lä av trädet och sluter ögonen. Vila.

Kom sakta tillbaka till här och nu. Rör lite på fingrarna, knip med tårna, vicka på fötterna. När du känner dig redo, rulla över på sidan och ligg så en stund. När du känner dig redo kan du sätta dig upp och öppna ögonen.

Meditationens olika delar och syften

Den här meditationen består av fyra delar.

Inlandning. Här får den som lyssnar slappna av, komma till ro och lämna andra tankar åt sidan. Syftet är att låta den som ska meditera landa för att kunna ta till sig upplevelsen utan att störas av en felaktig position eller kvardröjande tankar. Här finns också en del där personen får koppla in i andningen, moder jord och universum som ett led i att göra sig mer mottaglig i meditationen.

Betraktandet av trädet. Här betraktar den som lyssnar årstidernas växlingar. Syftet är att med naturens hjälp inge en känsla av att saker ständigt förändras och att det som känns mörkt idag inte alltid kommer att vara det. Här ska den som lyssnar i princip bara följa med och uppleva. Djuret som kommer fram och undersöker personen kan ge ledtrådar till vilken energi personen behöver föra in i sitt liv.

Mötet med sig själv. Detta är en mer aktiv del i meditationen där personen får möta ett jag som är mer tillfreds med tillvaron och som löst de bekymmer som personen har i dagsläget. Vi har ofta redan lösningarna till våra bekymmer inom oss. Här ges en möjlighet att få tillgång till de lösningarna.

Avslutning. Meditationen börjar lida mot sitt slut och personen uppmanas att komma tillbaka. När jag slutat läsa väntar jag in personen och låter den börja prata först. Leder man en grupp bör man på förhand vara överens om att man väntar in den sista innan något prat förekommer. Det är viktigt att ge alla tid att landa tillbaka i den här verkligheten.

● ● ●

Tanken med meditationen har varit att ge människor som upplever att de sitter fast och inte vet hur de ska ta sig vidare möjligheten att dels känna att saker är i ständig förändring och därmed inte hopplösa, och dels ge dem möjlighet att få tillgång till sina egna svar.

Efter en sådan meditation kan vissa behöva prata om sin upplevelse medan andra vill ha den för sig själv. I en gruppsituation är det vanligt att efteråt ha en runda där alla får möjlighet att berätta om sin upplevelse och sina insikter. Det är dock viktigt att den som deltar inte känner sig tvungen att dela med sig.

Berättelsen om Valter och våra intuitiva sinnen

I ett och ett halvt års tid inbillade jag mig att jag inte kunde kanalisera för jag kunde då rakt inte se eller höra några budskap från andra sidan. När vi först hade börjat var jag den ständige sekreteraren och oftast också frågeställaren. Den huvudsakliga kanalen var däremot min tidigare flickvän som hade särskilt lätt för att ta emot budskap både genom att se och höra.

Men så en natt satt jag och mediterade i ett främmande hus när jag plötsligt kände en vattnig närvaro vid mig. Jag försökte varken höra eller se utan gick istället in i känslan. Jag kände hur jag flöt livlös i en tjärn. Min kropp var en ung pojkes, kanske bara sex eller sju år gammal.

I det läget kunde jag sedan koppla på andra sinnen och jag fick se landskapet omkring oss. Där fanns inga asfalterade vägar och en häst och vagn körde förbi. Gissningsvis 17-1800-tal. Och jag fick höra hans namn. Valter. Han satt fast och hade gjort så sedan dagen då han drunknat i tjärnen.

Jag lovade honom att komma tillbaka och befria honom vilket jag också gjorde under en ceremoni två månader senare.

Det dominanta sinnet

Vi har vanligtvis ett eller två intuitiva sinnen som är starkare eller mer utvecklade än de andra. De är våra dominanta sinnen och också de vi åtminstone inledningsvis behöver använda i vår kontakt med andevärlden. Det är annars lätt hänt att vi missar att vi faktiskt har kontakt. Om jag helt fokuserar på att försöka se någonting så lägger jag förmodligen inte märke till att någon knackar mig på axeln eller viskar i mitt öra.

Jag har träffat många som liksom jag inbillat sig att de helt enkelt inte kan men där det istället visat sig att de fokuserat på fel sinne. Det är idag vanligt att vi i vägledda meditationer och regressioner fokuserar på det vi förväntas se och ibland vad vi förväntas höra. Men den som behöver känna först kan då helt missa kontakten.

När kontakten är upprättad via det dominanta sinnet kan man därefter ibland koppla på andra sinnen.

Vi får ibland en ledtråd till vilket sinne som är vårt dominanta genom hur vi beskriver vår upplevelse av omvärlden. Den som känner säger ofta ”jag känner” medan den som ser ofta istället säger ”jag ser”.

Våra intuitiva sinnen

Att se. Att ha förmågan att se kallas klarsynthet eller klärvoajans (eng. clairvoyance). Den som har det som sitt dominanta intuitiva sinne har ofta lätt för att se vägledda meditationer, drömma tydliga drömmar, uppfatta bilder som andevärlden förmedlar eller rent av se auror, energier eller väsen.

Att höra. Att ha förmågan att höra kallas kläraudians (eng. clairaudience). Den som har förmågan att höra kan exempelvis ibland höra andras tankar, få till sig budskap genom att de bara dyker upp i huvudet eller höra vad som sägs i en dröm. I kontakt med andevärlden kan den höra och prata med andar och kontakter kan inledas med en klar ton i örat.

Att känna. Att ha förmågan att känna kallas på engelska clairsentience och den som har den förmågan plockar lätt upp andras känslor och sinnestillstånd, rörs lätt av andras berättelser och har lätt för att känna empati. I kontakt med andevärlden är det lätt att känna om det finns aktivitet på en plats eller plocka upp en andes upplevelse av en situation. Hit sorteras ofta också sinnena smak och lukt.

Att tänka klart. Att ha en väl utvecklad magkänsla och lätt kunna skilja på sant och falskt även när man inte rimligtvis borde kunna veta kallas på engelska claircognizans. Den som har det plockar ofta upp vad som är sant eller falskt i en situation, snappar till synes från ingenstans upp kreativa lösningar och får utan ansträngning till sig svar på frågor som den har. I kontakt med andevärlden genomskådar en sådan person lätt en ande som luras eller får till sig färdigformulerade budskap eller övningar från sina hjälpare. Den har ofta också lätt att hitta på, göra om eller skräddarsy övningar för att passa olika människor.

Övning: Undersök dina sinnen

Jag upprättar vanligtvis kontakt genom att först försätta mig i ett meditativt tillstånd och därefter koppla på mitt dominanta sinne, i mitt fall känseln. När kontakten är upprättad kan jag sedan koppla på de andra sinnena men det blir då nästan alltid en blandning av sinnen där känsel finns med. Med andra ord ser/känner jag då exempelvis oftare än att enbart se.

● ● ●

1. Hitta en vägledd meditation där den som vägleder ber dig se saker framför dig eller beskriver saker som att du borde se dem.

2. Undersök sedan meditationen genom att istället närma dig den med dina andra sinnen. Om du exempelvis ombeds att se ett träd så försök istället känna det, förnimma platsens doft, höra vinden i trädets grenar eller känna smaken av andetaget när du är där eller föreställ dig rent av att du tar en tugga av trädet.

3. När du provat olika sinnen och hittat förnimmelser kopplat till någon av dem, gå då till sinnet som var som starkast. Gå till fullo in i det sinnet och se sedan om du kan koppla på ytterligare sinnen som förstärker det första.

Om du exempelvis har en tydlig doftsensation av platsen och trädet, se då om du kan koppla på seendet genom att gå genom doften. Var öppen för bilden så som den kommer utan föreställningar om hur den ska vara. Det kan exempelvis vara att du snarare ser doften eller att doften mynnar ut i en vag bild.

Prova på så sätt olika kombinationer för att undersöka vad du får tillgång till.