djupmeditation

Inre barn-arbete

I terapeutiskt arbete överlag är det inte ovanligt att roten till våra bekymmer idag ligger långt tillbaka i tiden och då ofta redan i barndomen. Vår uppväxt har gett oss upplevelser som format oss och genom livet har de undan för undan byggts på och förstärkts. Samma känslor som vi hade då har tagit sig nya uttryck och vi har lagt oss till med strategier för att hantera dem.

Den som exempelvis känt sig ensam som barn kan bära med sig den känslan av ensamhet. Den må ta sig olika uttryck genom livet för känslan av ensamhet är spretig och reagerar olika i olika sammanhang. Våra sätt att handskas med den kan ha utvecklats men kvar i roten är ändå ensamheten. En tidig känsla av ensamhet kan exempelvis ha lett till att man senare har svårt att knyta meningsfulla relationer, att man bär med sig en misstro gentemot andra, känslor av utanförskap, ilska, ett behov av att hävda sig och ta plats, eller det motsatta, att man sjunker undan och försöker gömma sig. Det kan leda till känslor av uppgivenhet om man inte känner att man passar in och ta sig uttryck i normbrytande beteenden eftersom normen inte är mycket värd för den som ändå inte får vara med. Eller det motsatta, att man blir överdrivet följsam och försöker vara alla till lags eftersom man suktar efter andras gillande.

Allt det där kan leda åt vitt skilda håll beroende på personens senare upplevelser. För någon kan det ta sig uttryck i flykt och ilska, missbruk, kriminalitet och liknande. En annan kan med liknande bagage bli en karriärist i ständigt sökande på bekräftelse. Alltihop blad på en växt men i roten finns just ensamheten.

Att gå till roten

Finner vi att roten till våra bekymmer ligger i barndomen kan vi behöva arbeta med det inre barnet; barnet som fortfarande finns där inom oss med den ursprungliga upplevelsen. Om du sluter ögonen och försöker få kontakt med det där barnet som bär på den ursprungliga känslan – hur gammalt är barnet? Var befinner det sig? Hur ser det ut när det uttrycker sin känsla? Hur och var känns det i dess kropp? Var känns det i kroppen idag? Sådana frågor kan vara en ingång till att börja arbeta med barnet men det är inte självklart att du på förhand kan få en uppfattning om något av det.

Det finns åtskilliga tekniker för att närma sig och lösa bekymren som ens inre barn har. Jag ska kort beskriva fyra sätt:
• djupmeditation
• vägledd meditation
• att rita sitt inre barn
• att leva sitt inre barn

Jag beskriver i kapitlet om Trauma en djupmeditationsteknik där vi successivt arbetar oss ner genom lager av känslor och händelser tills vi kommer till kärnan eller roten av vårt bekymmer, i detta fallet vårt inre barn som sitter där med känslor som det inte vet hur det ska hantera.

När vi når vårt inre barn kan vi skapa en situation där vi kan prata med och trösta barnet. Vi kan kanske förklara sådant för barnet som det vid tidpunkten för upplevelsen inte förstod och på så vis lösa upp knuten. Eller kanske kan vi ge det den uppmärksamhet som det inte fick då. Jag ger bara exempel för ett sådant möte är unikt och behöver hanteras intuitivt men oavsett vad så handlar det om att finna ett sätt att försonas med och läka det som varit. Ett sådant möte skulle kunna avslutas med att man kramar om barnet och smälter samman med de nya insikter som mötet gett eller att man tar barnet i handen och tillsammans med sitt yngre jag vandrar mot en ny förståelse.

För någon kan problemet vara slutgiltigt löst redan där. Med den nya insikten på plats infinner sig läkningen och det krävs ingen ytterligare ansträngning. För en annan är det snarare en början. Nu är det dags att ta med sig de nya insikterna ut i vardagslivet och aktivt omsätta dem i handling. Det kan exempelvis vara så att det ligger kvar programmeringar eller konsekvenser av val som utgått från det inre barnet och som ännu inte är lösta. Även om själva grundproblematiken är löst kan vi då behöva rensa ut i vårt liv för att slutligt frigöra oss från det som varit.

Vägledd inre barn-meditation

Tar man från djupmeditationen bort elementet av att arbeta sig ner genom känslolager och istället bygger en berättelse där man går direkt till barnet har man istället en vägledd inre barn-meditation. Den är vanligtvis kortare och i vissa avseenden enklare men syftet är detsamma, att finna det inre barnet och läka det ursprungliga såret. Nedan följer en enkel skiss på hur en sådan kan utformas.

● ● ●

Slut ögonen och andas långsamt. Ta tre djupa andetag ända ner i magen.

Stilla dagens tankeflöde. Tankarna rinner ur dina öron tills huvudet är tomt.

Låt nu din kropp slappna av. Känn hur du slappnar av i tårna, fötterna, vaderna och låren. Slappna av i bäckenet, höften, upp längs ryggraden, axlarna. Låt dina överarmar, underarmar och händer slappna av. Nacken, huvudet och käken. Slappna av i ansiktet, musklerna i pannan, runt ögonen och munnen. Hela du är avslappnad.

Justera så att du ligger bekvämt.

Föreställ dig att du sitter på en plats som känns trygg för dig. Du känner dig lugn och tillfreds. Du reser dig upp och ser en stig som du följer. Efter att ha gått på stigen ett tag ser du att den leder fram till ett hus.

Gå in i huset. När du står i hallen lägger du märke till en trappa som leder ner till källaren. Du går nerför trappan och kommer till en dörr. Öppna dörren och kliv in i rummet.

I ena hörnet ser du dig själv som barn och i ett annat det som barnet räds. Gå fram till ditt inre barn. Prata med och trösta ditt inre barn.

Titta nu över i hörnet med det som barnet räds. Vad ser du? Fyll rummet med ljus och kärlek så att rädslan som finns i det andra hörnet upplöses.

Ta nu barnet i handen och gå ut ur rummet. Ni går uppför trappan och ut genom dörren. Ni följer stigen tillbaka till din trygga plats där ni sätter er ner.

Nu har du åter möjlighet att prata med ditt inre barn. Vill det berätta någonting? Behöver något sägas eller förklaras? Krama om barnet i dig.

Kom tillbaka till här och nu där du ligger avslappnad och lyssnar på min röst. När du är redo, börja väcka dig själv. Rör på fingrar och fötter, rulla över på sidan. När du känner dig klar kan du öppna ögonen och sitta upp.

● ● ●

Detta är bara en skiss till en vägledd meditation och kan broderas ut för att passa personen. Det kan exempelvis finnas anledning att stanna upp vid valda delar och be personen beskriva det den upplever. En sådan fråga finns med, nämligen “Vad ser du?” när du tittar över i hörnet med det som barnet räds. Tanken där är att se en representation av det som barnet är rädd för. Det skulle exempelvis kunna yttra sig som ett läskigt kletigt mörker eller en spetälsk återspegling av barnet. Genom att upplösa representationen i kärlek och ljus tar vi bort och läker det som skrämt barnet.

I den sista delen har barnet förts till säkerhet till din trygga plats. Här ges åter utrymme att prata med barnet. Beroende på interaktionen inne i huset så kan det kännas överflödigt. Vid den avslutande kramen är det inte ovanligt att man smälter samman men det behöver såklart inte vara fallet.

Att rita med sitt inre barn

Ett annat sätt att komma i kontakt med sitt inre barn är med hjälp av penna och papper.

Material: tuschpennor i olika färger, papper.

• Slut ögonen och ta kontakt med ditt inre barn.

• Fatta pennan i vänster hand om du är högerhänt, eller i höger om du är vänsterhänt.

• Rita nu utan tidspress ditt inre barn.

● ● ●

Att fatta pennan med motsatt hand till vad du är van vid syftar dels till att bryta ditt invanda tillvägagångssätt men också till att efterlikna hur det kan vara för ett barn att rita. Det kan ibland kännas svårt men kräver också en annan koncentration. Om resultatet inte blir vad du tänkt dig så försök att inte vara dömande gentemot den egna insatsen.

I motsats till de tidigare beskrivna meditationerna så är att rita med sitt inre barn en process där vi dels ritar och dels reflekterar över vad vi ritat. I reflektionerna kan vi sedan hitta ledtrådar och insikter till områden som vi kan arbeta med i livet.

I exemplet ovan var uppgiften att rita sitt inre barn. Det är en bra utgångspunkt. Om ensamhet är känslan i roten kan det exempelvis framträda en teckning där barnet ser just ensamt ut eller gör något för sig själv. Det är inget att bestämma på förhand utan något som teckningen i efterhand får avslöja. Men vore det exempelvis så att den färdiga teckningen föreställer ett barn som sitter för sig själv i en koja i skogen så skulle man vid den efterföljande reflektionen kanske kunna dra slutsatser som att barnet verkar känna sig ensamt men också att det verkar trivas i skogen. Med de reflektionerna så har vi dels identifierat känslan av ensamhet men också att skogen kan vara en bra plats för återhämtning. Kanske kan det då vara en idé att gå ut och bygga en koja.

Om vi utgår från att känslan av ensamhet är det som framträder i vår första teckning så skulle andra uppgifter kunna vara att teckna:
• Ensamheten.
• När jag inte känner mig ensam.
• När ensamheten upplöses.

Andra uppgifter att teckna skulle kunna vara:
• Då känner jag mig glad.
• Mitt bästa minne.
• När jag är ledsen.
• När världen gick sönder.
• Vad jag helst av allt vill ha.
• Detta är jag tacksam för.

Att rita med sitt inre barn är en process där vi ritar, reflekterar och tar med oss förslag eller insikter att testa i livet. På så vis luckras roten med tiden upp och vi för in nya läkande element i vårt liv.

Att leva sitt inre barn

Ett överlappande och handgripligt sätt att närma sig sitt inre barn är att fysiskt göra sådant som du gjorde som barn. Gå ut och bygg en koja, cykla till stranden och bada, rita, hoppa hage, klättra på diskbänken för att kika vad som finns i skåpen, eller vad du nu gjorde som barn.

Detta kan bli lite mer som ett rollspel men det är i själva verket inte en roll som du är ute efter att gestalta utan snarare att hitta det inre barnet i dig och låta det träda fram igen. Det är också möjligt att inkludera andra i arbetet genom att låta dem spela sig själva som barn eller ikläda sig någon annan som du vill eller behöver möta. Kanske behöver du någon att brottas och bråka med, eller någon att äta glass och skvallra om klasskompisar med.

När jag säger inre barn så är det kanske lätt att tänka sig ett yngre barn men det skulle såklart också kunna vara en tonåring. Det skulle kunna vara flera barn i olika åldrar.

En tonåring har kanske andra saker att ta itu med. Tonåringen skulle kanske behöva ha sex för första gången igen vilket kan vara något att utforska med en partner. Eller den skulle kanske behöva stå upp mot någon eller rent av slå tillbaka.

När vi på så vis utforskar olika situationer kopplade till vår uppväxt kan det leda till en ökad förståelse för hur saker blev som de blev. Det kan öppna dörrar att göra andra val eller att hitta tillbaka till en barnlik lust inför livet.

Vägledd djupmeditation för att lösa trauma

Jag inspirerades tidigt av Brandon Bays livsberättelse och djupmeditationsmetod som hon sammanfattat i sin bok Resan.

Bays undvek länge att gå till läkarna med sin växande mage och när hon till sist gjorde det visade det sig att orsaken var en cancertumör stor som en basketboll. Läkarna ville operera omedelbart men hon ville istället undersöka alternativmedicinska tillvägagångssätt. Det som slutligen läkte henne var en djupmeditationsteknik där hon vägleddes ner genom lager av känslor och minnen tills hon slutligen fann grundorsaken till blockeringen som orsakat cancern. När hon lyckades lösa det ursprungliga traumat löstes det senare fysiska symptomet av sig själv.

Jag har tagit intryck av Brandon Bays men följer inte hennes metod. Den bakomliggande förklaringen håller jag däremot med om. När vi traumatiseras skapas en blockering i vår energikropp som, om det lämnas obehandlat, slutligen kan uttrycka sig som sjukdom.

Med tiden gör vi val och skapar beteendemönster med detta ursprungstrauma i botten. Vi drar till oss situationer som utmanar oss att lösa traumat men kommer i många fall istället att fastna i upprepningar och återtraumatisera oss. Det ursprungliga traumat, som inte ens behöver härstamma från detta livet, byggs på lager för lager tills det är svårt att se vad som är problemets kärna.

Kortfattat kan metoden sammanfattas såhär:

1. Hitta en startpunkt.
2. Gå ner genom lager, förhoppningsvis hela vägen ner till det ursprungliga traumat.
3. Finn en lösning till det som finns där.

Detta är en metod som oftast kräver två personer – den som vägleder och den som vägleds.

Förberedelse

Var på en trygg och avskild plats utan störningar. Avsätt åtminstone fyra timmar för att hinna såväl meditationen som att landa efter den, men beroende på vad som framkommer kan det vara önskvärt att vara ledig resten av dagen och några därtill.

Vägledaren bör ha papper och penna för att föra anteckningar om vilka lager som passerats och andra relevanta detaljer som dyker upp.

Startpunkten

För att förflytta sig neråt genom lager behöver man börja någonstans. Var man vill börja beror såklart i första hand på vad det är man vill ta itu med. För att hitta startpunkten är det bra att kartlägga sina blockeringar eftersom det då brukar bli tydligt var man ska börja. Ett annat sätt är att tillsammans leta upp stället i början av sessionen.

Utifrån kartläggning. Jag använder mig av exemplet i slutet av avsnittet om att kartlägga blockeringar.

Låt säga att personen upplever bekymmer att släppa in kärlek som den misstänker har att göra med en gammal relation. Det finns flera delar av kartläggningen som tyder på det och som kan misstänkas vara sammanlänkade: vänster arm och hjärta känns avstängt och kallt, en mur, tryck över bröstet, en spjutspets och kanske också känslan av att vara energimässigt avsnörpt. Jag tänker instinktivt att en bra startpunkt vore vid hjärtat eller spjutspetsen men det är viktigt att lyssna in den som ska vägledas. Gå i regel dit där det känns som jobbigast eller mest skrämmande.

Undersöka i början av sessionen. Har man inte på förhand gjort en kartläggning och kommit överens om en lämplig startpunkt så är det där sessionen behöver börja. Förmodligen har personen åtminstone en ungefärlig uppfattning om vad den vill bearbeta. Då kan den gå in i den känslan och scanna kroppen för att leta efter områden där det manifesterar sig. Den som vägleder kan vid behov hjälpa till genom att beröra områdena som dyker upp för att på så vis lokalisera den exakta startpunkten.

Att påbörja meditationen

Båda försätter sig i ett avslappnat och semi-meditativt tillstånd där det är lätt att förnimma det som kommer upp men samtidigt också möjligt att kommunicera med ord. Lokalisera startpunkten och gå in i den.

Be personen beskriva det som dyker upp. Be därefter personen att uppleva det den beskriver fullt ut, med alla sinnen och i hela kroppen. Låt personen fullkomligt genomsyras av det.

När personen gjort det till fullo, be den sedan föreställa sig kärlek som omsluter hela sig och skingrar tillståndet. Fullkomlig kärlek som tränger ut i varenda cell och upplöser det som varit.

Fall sedan ned till nästa lager.

Förflytta sig neråt

Med hjälp av dessa två steg förflyttar ni er sedan neråt, lager för lager. Beskriv och upplev tillfullo det som dyker upp och upplös det sedan med fullkomlig kärlek. Lagren kan handla om vitt skilda saker, såsom känslor, händelser, tidigare liv och arketypiska syner.

Här är det lämpligt att den som vägleder för anteckningar över de lager som passeras och detaljer som kan tänkas vara relevanta.

Att finna en lösning

Att lager för lager skala av en blockering kan ge olika resultat.

Kärnan. En möjlighet är att man når blockeringens kärna och där har möjlighet att upplösa grundorsaken med exempelvis acceptans, förståelse eller förlåtelse. I sådana fall avslutar man genom att i meditationen gå i närkontakt med kärnan. Det kan exempelvis vara att möta och prata med sig själv vid åldern då blockeringen uppstod, att konfrontera och förlåta någon som har med blockeringen att göra eller att omsluta och genomlysa även kärnan med kärlek.

Ledtrådar. En annan möjlighet är att man inte finner en kärna utan snarare samlar på sig ledtrådar för att fortsätta arbetet utanför meditationen. Ibland behöver man helt enkelt andra verktyg och sätt för att komma tillrätta med blockeringen och ibland finns det faktiskt ingen kärna eftersom bekymret är ytligare än så.

Två sätt att avrunda meditationen

En sådan här djupmeditation kan pågå i flera timmar och vara både utmanande och utmattande så man vill gärna landa lugnt och avslappnat efter den.

Ett sätt är att stiga uppåt, lager för lager, och på så vis komma tillbaka till utgångspunkten. Väl tillbaka får personen vila till dess att den själv känner sig redo att öppna ögonen.

Ett annat sätt är att skapa en övergång till viloläget. Det kan exempelvis vara att föreställa sig hur man vandrar tillbaka till rummet där man befinner sig, genom ett möte med sig själv eller annan nyckelperson, eller med ett lämpligt musikstycke.

Efter meditationen

Ta den tid du behöver för att landa. När du känner dig klar att återvända till den yttre fysiska världen kan du öppna ögonen.

I många fall vill man prata om upplevelsen direkt efteråt men det kan lika gärna vara att man först behöver smälta det man varit med om. Känn efter vad som känns rätt just då.

Som med allt sådant arbete är integrationen efteråt oerhört viktig. Befäst de framsteg som gjorts och fortsätt med sådant som behöver mer arbete. Oavsett om du kommit till kärnan eller inte så har du med största sannolikhet fått med dig mycket värdefull information för att fortsätta läka. Ta gärna hjälp av vägledaren för att formulera vägen framåt.

Exempel: Sexuellt trauma

Sexuella trauman är olyckligtvis mycket vanliga i vårt samhälle. När vi vill läka dem är det ofta särskilt viktigt att arbeta med någon som man har ett grundmurat förtroende för. Det skulle exempelvis kunna vara en partner som förmår hålla sina egna känslor utanför eller en skicklig terapeut med integritet.

● ● ●

Jennifer självskadar sig med sex. Hon har många sexuella förbindelser och har till och från också sålt sex. I början hade hon lätt för att få orgasm men med tiden har det blivit allt svårare och nu kan hon överhuvudtaget inte komma tillsammans med någon annan. Vid kartläggningen av sig själv hittar hon mycket som är kopplat till underlivet men också sådant som hör till hjärtat. Det som skrämmer mest är dock underlivet så när hon ska göra djupmeditationen tillsammans med en vän väljer de att börja där.

Jennifer ligger naken på sängen och vännen sitter mellan hennes ben. De försätter sig båda i ett semi-meditativt tillstånd innan vännen med lätta tryck börjar undersöka hennes sköte. Först utanpå och därefter för vännen in två fingrar och trycker på samma sätt metodiskt på punkter inuti Jennifer. Hon upplever ömsom lust och ömsom obehag. De hittar ett område som väcker särskilt starka känslor när vännen trycker på det. Ett kraftigt illamående och samtidigt en intensiv ledsamhet väller fram även vid ett mycket lätt tryck. De bestämmer sig för att använda det som startpunkten. Vännen håller kvar sina fingrar på punkten och vägleder.

Beskriv vad du känner.
– Jag mår jätteilla. Jag vill spy och mina ögon fylls av gråt.
Bra. Gå in i känslan av att må så illa. Känn den fullt ut och låt den uppfylla hela dig. När hela du är uppslukad av känslan så vill jag att du vilar i den i en halv minut och sedan säger till mig.
– … Jag är där nu. Jag mår så himla illa.
Bra. Nu vill jag att du föreställer dig hur hela du omsluts av villkorslös kärlek. Kärlek som uppfyller hela dig, som tränger ut i varenda cell och att allt illamående och allt gråt upplöses i kärleken. Säg till mig när du lyckats med det. Låt det ta den tid det tar.
– … Nu är jag där. Jag mår mycket bättre. Lätt.

Fall nu neråt genom kärleken, neråt. Känn efter vad som finns nu.
– Maktlöshet. Jag känner mig uppgiven. Varför försöker jag ens?
Gå in i känslan av att känna dig så maktlös. Hela du är uppgiven. Låt känslan uppsluka dig helt och berätta för mig när du vilat i den känslan i en halv minut.
– Jag är där nu.
Bra. Nu vill jag åter att du låter hela dig omslutas av villkorslös kärlek. Villkorslös kärlek som tränger ut i varenda por och varenda cell. Känn hur kärleken löser upp vartenda spår av maktlöshet tills det enda som finns kvar är kärlek. Säg till när du lyckats med det.
– Nu är jag där.
Fall nu åter neråt genom kärleken, neråt. Känn efter vad som finns nu.

På så vis söker sig Jennifer och hennes vän inåt. Hon upplever och upplöser lager efter lager och vännen för korta anteckningar om varje lager:
• Ilska.
• Avundsjuka.
• Äckel och klet. Något kladdigt finns kvar.
• Kåthet.
• Fritidsledaren tog på mig innanför trosorna i musikrummet.
• Jag blir våldtagen av min bror.
• Vrede.
• Tomhet.
• Jag våldtar min bror. Men han är en annan.

Bakom lager av känslor som vid olika tillfällen uppfyllt henne och som fortfarande finns kvar hittar hon ett tidigt övergrepp i sin barndom som hon försökt förtränga, nämligen fritidsledaren som tog på henne. Därefter dyker minnesbilder av att ha blivit våldtagen av sin bror upp, men hon har ingen bror. Efter ytterligare ett par lager av känslor så är det tvärt om hon som våldtar brodern, men då är han en annan.

Jennifer har tidigt blivit utsatt för sexuella övergrepp vilket hon sedan vänt till ett självskadebeteende. För att slippa bli utsatt har hon istället utsatt sig själv, det vill säga att hon använt andra för att upprepa den ursprungliga kränkningen. Alla dessa kränkningar, som hennes partners i de flesta fall varit helt omedvetna om att de bidragit till, har lämnat så pass djupa avtryck i henne att hennes förmåga att få orgasm till slut helt blockerats.

Men brodern då? En tolkning som ligger nära till hands är att detta inte är det första livet då Jennifer varit med om detta. Hon har flera liv bakom sig där hon turats om att utsätta och utsättas för sexuella övergrepp, framförallt tillsammans med någon som hon i något liv identifierat som en bror. Detta är en upprepning som spänner över flera liv och det är tänkbart att fritidsledaren som utförde den första kränkningen i det här livet också är reinkarnationen av hennes tidigare bror.

Med sin nyfunna förståelse ser hon tydligt två saker som hon behöver göra. Det första är att rena sig från alla de avtryck hon samlat på sig genom det här livet. Det andra är att sätta punkt för upprepningen.

För sitt inre kommer hon till en källa med rent, klart vatten. Det skimrar om källan och hon tvättar underlivet noggrant. Lager efter lager av klet rinner nerför hennes ben och sugs upp av jorden till dess att hon är helt ren. Då kliver hon ner i vattnet och tvättar hela sig. Vattnet läker henne och snart skimrar hela hon.

När hon kliver upp ur vattnet ser hon en pojke komma gående. Han är grå, hopsjunken och hulkar. Det är hennes bror. Han skäms och vågar inte möta hennes blick men hon är bara glad och uppfylld av kärlek inför att möta honom. Hon tar honom i handen, leder honom till källan där hon kramar och tvättar honom om vartannat. Till slut doppar hon honom i vattnet och när han kommer upp skiner också han. Hon kramar honom länge, länge och till slut smälter de samman. Sen är det över.

Jennifer ligger länge och gråter. När hon till slut öppnar ögonen sitter hennes vän bredvid henne och ler betryggande. Jennifer vill inte prata om sin upplevelse men har en färdigformulerad lista på saker hon behöver göra som hon omedelbart skriver ner. Hon ska avregistrera sig från sexkontaktsajter, byta telefonnummer och framöver enbart ha sex med människor som hon genuint tycker om och som vill henne väl. Hon ska sluta prata med kompisar om sexuella eskapader och slänga allt i sitt hem som påminner om dåliga sexuella upplevelser hon haft. Hon ska skaffa sig en omtänksam och inkännande sexpartner som vill hjälpa henne att hitta tillbaka till sin orgasm.

Ingenting på listan visar sig vara särskilt svårt. Nu när hon är medveten om vad som varit så vill hon inget hellre än att fortsätta vara frisk och skina. När hon löser upprepningen i detta livet löser hon den också inför kommande liv.

Kort introduktion till meditation

Vilken slags meditation vi ägnar oss åt behöver anpassas till syftet. Här är fem exempel på meditationer som alla har sina egna styrkor och användningsområden.

Vägledd meditation. En vanlig sorts vägledd meditation är den där en meditationsledare pratar en igenom meditationen. Det kan exempelvis vara att den målar upp en berättelse där den som mediterar får följa med och uppleva. En sådan meditation har ofta ett specifikt syfte såsom att möta rädslor eller finna en väg framåt. Vägledda meditationer är ofta en enkel ingång för nybörjaren eftersom det kräver förhållandevis lite av den som mediterar.

Att stilla tankarna. Den förmodligen mest kända meditationen är den där vi försöker stilla tankeaktiviteten. Tankarna tillåts passera och för att bibehålla fokus används ett ankare av något slag; något att fokusera på istället för tankarna. Meditationen är enkel att förstå och komma igång med men samtidigt utmanande eftersom vi är vana vid att låta våra tankar löpa amok.

Det meditation för att stilla tankarna gör för huvudet gör avslappningsövningar för kroppen. En avslappningsövning kallas vanligtvis inte för meditation men har många likheter.

Riktad meditation. Vid en riktad meditation fokuserar vi på något specifikt som vi vill koppla in i eller förstärka. Det kan exempelvis vara att meditera utifrån hjärtat, att koppla in i egenskapen mod eller känslan av självtillit. En riktad meditation passar den som vill arbeta med någon specifik aspekt av sig själv eller tillvaron. Hur svår meditationen ter sig handlar till stor del om hur lätt man har för att koppla in i det man vill förstärka.

Djupmeditation. När vi vill tränga ner i djupare lager av oss själva kan djupmeditation vara ett kraftfullt verktyg. En djupmeditation varar vanligtvis länge och kan vara guidad eller oguidad. Den lämpar sig exempelvis bra för terapeutiskt eller visionärt arbete, för komma i kontakt med tidigare liv eller arbete med andevärlden. Djupmeditation kräver hängivenhet.

Meditation i rörelse. Meditation behöver inte vara en stilla aktivitet utan kan också utövas gående, i dans, hantverk eller andra fysiska aktiviteter. Många mediterar redan på det sättet utan att tänka på det som meditation.

20 minuter om dagen

Vid hängivet övande ger meditation märkbara resultat även med ganska korta pass. Redan vid 15-20 minuter om dagen i några veckors tid får vi bättre kontroll över vårt sinne och våra förmågor skärps avsevärt.

När och var ska jag meditera?

Meditation kräver ingen specifik tid eller plats utan kan göras när du har tid till det. Du kan däremot underlätta för dig själv och ge meditationen en extra skjuts genom att avsätta en särskild tid och plats. Om du mediterar vid en särskild tid varje dag så genomsyras till slut den tiden av meditationsenergin vilket gör det lättare för dig att nå resultat. Detsamma gäller platsen som du väljer. Efter ett tag genomsyras den av meditationsenergin och får ett behagligt lugn till sig.

Men med det sagt så kan den som är skicklig meditera på en buss eller i högljutt stadsbrus genom att koppla bort det som pågår runtomkring. Som nybörjare är det dock lättast att befinna sig på en lugn avskild plats där man slipper störas av omgivningen.

Att se segern istället för nederlaget

När man börjar meditera är det vanligt att stunderna då man faktiskt lyckas vara utan tankar är korta och få. Kanske lyckas man inledningsvis hålla sitt fokus i 10 sekunder och sedan är sinnet iväg och funderar över dagen i åtta minuter. Man kommer på sig själv och lyckas återföra sitt fokus i 15 sekunder och sedan är sinnet iväg igen och planerar kvällens middagsbjudning i sju minuter. Fokus i 18 sekunder och när meditationsklockan ringer har sinnet lekt bort resten av tiden. Den som är självkritisk har då lätt att se det som ett nederlag att den inte lyckats hålla fokus i mer än 43 sekunder under 20 minuter.

Jag menar tvärt om att det är en seger att ha lyckats återföra fokus två gånger. Att sinnet ränner iväg med oss är oundvikligt. Att vi lyckas återföra fokus är bedriften i sammanhanget och det är den segern som vi bör ta fasta på.

Meditationsställningar

Det finns många mer eller mindre specifika kroppsställningar som vi kan meditera i.

Sitta i hel- eller halvlotus eller skräddare. En klassisk meditationsställning är att sitta rak i ryggen i en av de nämnda eller en liknande position.

Sitta på stol. Har man svårt att sitta på golvet kan det fungera lika bra att sitta på en stol med fötterna i golvet.

Ligga. Det går också bra att ligga ner. Var då vaksam på risken att somna.

Händerna låter vi vila på knäna eller längs kroppen. När vi vänder handflatorna uppåt tar vi emot de gåvor som ges till oss. Väljer vi istället att vända handflatorna neråt på marken så utbyter vi istället energi med Moder Jord.

Utöver det finns det specifika sätt att placera händerna på, vilket på sanskrit heter mudras. Dessa har en mängd olika användningsområden för att förstärka olika aspekter av meditationen.

Tekniska hjälpmedel

Meditationskuddar och -stolar. Det finns mycket praktiska kuddar och stolar som gör det lätt att hålla sittställningen när man mediterar. Själv föredrar jag en något lägre halvmåneformad kudde under rumpan som lyfter upp kroppen medan benen stöder på golvet. Det går också bra att vika ett eget underlag av en filt eller liknande.

Ljudfiler, musik och appar. Det finns gott om vägledda meditationer på nätet. Den som arbetar med en riktad meditation har också lätt att finna lämplig musik. När jag mediterar en specifik tid gillar jag att använda en meditationsklocka som ger ett behagligt stilla ljud när tiden gått.

Hörlurar. Den som arbetar med vägledda meditationer och musik kan med fördel använda hörlurar. Många föredrar in ear-lurar eftersom de samtidigt blockerar ut annat ljud.

Djupmeditation

Det var ungefär ett år efter det att jag hade slutat dricka. Jag tog en hög dos svamp och satte mig för att meditera. Fem timmar senare låg jag i fosterställning på golvet och grät som ett barn.

Jag grät för att jag hade förstått att fastän jag hade tillfrisknat från alkoholismen när jag slutade dricka så var såren efter missbruket fortfarande oläkta. När jag vaknade upp ur alkoholdimman så hade jag stoppat ner allt det obehagliga jag varit med om i min ryggsäck, tagit sikte på framtiden och börjat gå. Det var vad jag behövde göra för att tillfriskna men nu var det tid att börja läka det som jag hade stoppat undan.

Det är fortfarande en av de starkaste meditationsupplevelser jag haft. Under loppet av de fem timmarna gick jag successivt ner genom lager av känslor och upplevelser tills jag slutligen fann den förlösande insikten som triggade gråten.

● ● ●

Med djupmeditation menar jag en meditation som för oss ner till djupare nivåer av vårt medvetande och varande. Sådant som ligger dolt under lager av annat och som vi därför sällan är medvetna om.

Jag har funnit en handfull verktyg för att uppnå sådana djupare meditativa tillstånd.

• Intention. Det första är att ha en intention att gå djupare. En fridykare kommer inte att dyka ner till tio meters djup utan att först bestämma sig och därefter ta ett djupt andetag. Detsamma gäller den som mediterar. Färden ner till våra djupare lager kan bära på obehagliga utmaningar som vi behöver ta oss igenom. Den som inte på förhand bestämt sig för att ta sig igenom det som dyker upp kommer många gånger i ren förskräckelse att avbryta resan.

• Tid. Den enskilt viktigaste faktorn utöver intention upplever jag är tiden. Det tar helt enkelt tid att ta sig ner till våra djupare lager. Två till sex timmar är inte onormalt för en sådan meditation.

• Teknik. Det finns tekniker som bringar en struktur som gör det lättare att fördjupa meditationen. De kan vara till stor hjälp men är i min erfarenhet inte alltid avgörande. Intentionen och tiden är i första hand det som avgör.

• Hjälpmedel. Det finns också hjälpmedel som kan underlätta för den som mediterar att fördjupa sin meditation. Då det kommer till djupmeditation vill jag framförallt framhålla enteogener som kraftfulla hjälpmedel. De öppnar ofta upp förmågor och dörrar hos oss som annars är stängda. När man arbetar med växtlärare kan de i många fall också vägleda oss i vår djupmeditation.

Tidigare liv

Vi har med oss många läxor och utmaningar från tidigare liv såsom relationer som förblev olösta, hinder som vi inte tog itu med eller missbruk som vi inte avslutade. Även förbannelser eller löften kan ligga kvar och störa. Med oss har vi också lärdomarna. Faktiska kunskaper och insikter som vi inte behöver kämpa för att tillgodogöra oss i detta livet utan snarare kan återuppväcka.

Genom att skåda in i vår historia kan vi upptäcka sådant som är relevant för vår resa i detta livet. Mönster och upprepningar, förmågor, styrkor och svagheter. Sådant som vi kan dra nytta av och sådant som håller oss tillbaka. Förklaringar till varför vissa relationer och platser känns så betydelsefulla för oss och ledtrådar till vad vi behöver arbeta mer med.

Ledtrådar

När vi börjar öppna upp för tidigare liv så finns tecknen där ofta som en stark känsla som inte har sitt ursprung i detta livet. Det kan exempelvis uttrycka sig som:

• En förmåga. En yogalärare jag känner till började som ung praktisera yoga fastän ingen i hans närhet eller som han kommit i kontakt med ens visste vad det var. Han hade haft många tidigare liv som yogalärare och när tiden var rätt återuppväcktes hans minnen av positioner, reningstekniker och meditation. Det var först senare som han kom i kontakt med andra som utövade yoga och då var han redan självlärd.

Många som har en särskild fallenhet för något har det därför att de gjort samma sak i många liv. Det betyder inte att de inte behöver öva precis som alla andra men de behöver inte lära sig det från grunden utan återuppväcker snarare och bygger sedan vidare på sin tidigare kunskap.

• En aversion. Många är de som hyser agg mot religion utan att något i detta livet har gett dem grund för det. Inkvisitioner, häxbränningar och förföljelse har lämnat djupa spår i oss där känslor av ilska, förtvivlan och utsatthet följt med in i detta livet. Efter att ha sett korruptionen, manipulationerna och avsaknaden av medmänsklig kärlek på så nära håll kan det vara svårt att förlika sig med institutioner och människor som i vår tid upprätthåller det som tidigare gjort oss så illa.

På samma sätt förhåller det sig med mycket. En obefogad rädsla för vargar kan vara en indikation på att man tidigare dött i en vargattack medan en liknande rädsla för att vara under vatten kan vara en indikation på att man har drunknat. Traumatiska minnen från tidigare liv kan på så sätt påverka vårt nuvarande.

• Att känna sig dragen till en viss plats, kultur eller tid. Jag har rest mycket och bott på många platser men när jag landade bland hagarna, skogarna och åarna just där kände jag mig plötsligt som hemma. Eller kanske mer som att den här platsen tillhör mig och jag tillhör den här platsen. Med tiden förstod jag varför. Jag hade ett mycket betydelsefullt liv just där; ett liv vars lärdomar jag fortfarande brottades med att förstå i detta. Det gav mig å ena sidan en stark känsla av tillhörighet med platsen men å andra sidan också en stark aversion kring mycket som hänt där sedan livet jag mindes. Det var först när jag kom i kontakt med och arbetade igenom olösta känslor från det livet som jag kunde släppa aversionerna i detta.

Liknande situationer är mycket vanliga. Vi känner en stark dragning till eller tillhörighet med en särskild plats eller kultur eftersom vi haft flera tidigare liv just där. Särskilt iögonfallande blir det naturligtvis när en uppfattad gräns passeras mellan tidigare och nuvarande liv. Det kan exempelvis vara om jag som vit har starka minnen av att vara svart, jag som man har starka minnen av att vara kvinna, jag som människa har starka minnen av att vara ett djur eller att jag som människa nu har starka minnen av att vara en människa då. I bästa fall kan jag ta tillvara på mina tidigare minnen, integrera dem i mitt liv och vara gränsöverskridande i positiv mening. Men det är också möjligt att det leder till stor förvirring, känslan av att inte tillhöra någonstans eller en föreställning om att behöva ändra på mig själv i det här livet för att duga.

• Återkommande relationer. I våra närmaste relationer är vi sällan främlingar för varandra. Vi har återfötts tillsammans i liv efter liv för att utforska olika konstellationer. Först var jag din pappa och nu är du min mamma. Först var du den som traumatiserade mig och nu traumatiserar jag dig. Runt och runt och om och om igen tills vi sugit musten och insikterna ur upplevelsen.

I våra unga kan vi ibland känna igen farfars humor, mormors gnolande eller en avliden brors gång. I en del fall är det för att de kommit tillbaka till oss och den som varit med och är uppmärksam kan känna igen vem personen tidigare varit.

Övning: Ögonskådning

Efter att ha tittat in i hennes ögon en bra stund såg jag henne stå där på stranden och vinka farväl till mig. Själv stod jag i ett vikingaskepp och vinkade tillbaka, sorgsen över att lämna min nyblivna fru och barn. Det var sista gången vi sågs i det livet för jag var en av de som stupade och aldrig kom tillbaka. Så ändrades bilden och vi var båda män i ett århundrade inte så avlägset från vårt. Jag älskade honom så mycket men vågade inte. Så jag avslutade vårt förhållande av rädsla för att bli påkommen. En annan bild. Denna gången var vi också båda homosexuella män och det var han som skulle åka iväg med en båt. Solen gassade och jag fick känslan av att vara fenicier. Hans skepp förliste och han kom aldrig tillbaka.

Gång på gång har jag fått tillgång till liknande bilder av henne och oss. En betydelsefull relation som abrupt tar slut på grund av rädsla eller att den ena hastigt går bort. Vi hinner inte bli färdiga med varandra. En tomhet och längtan; en förlust. Även i detta livet slutade vår relation abrupt. Plötsligt var hon bara inte längre där. Lyckligtvis dog hon inte men likväl förblev relationen oavslutad. Jag undrar fortfarande vad som händer sen.

● ● ●

Ett sätt att få kontakt med tidigare liv är just med ögonskådning. Jag misstänker dock att det bara fungerar när man haft tidigare gemensamma liv tillsammans. Annars blir övningen en helt annan.

• Sitt mitt emot varandra och kom till ro. Om det känns bekvämt kan ni ha händerna på varandras knän eller hålla varandras händer. Det är dock inte nödvändigt. Ljuset ska helst vara sådant att ni tydligt ser varandras ögon.

• Fokusera på ett öga. Jag brukar välja personens vänstra. Skåda nu i personens öga samtidigt som den andra gör detsamma med dig.

• Efter ett tag luckras nuet upp och förnimmelser av tidigare liv kan framträda. Det kan vara att personen byter skepnad, att andra anletsdrag framträder, att episoder ur tidigare liv spelas upp eller att specifika känslor förstärks. Notera dessa men håll inte kvar vid dem eftersom det kan finnas mer som vill visa sig.

• När ni känner er färdiga eller mätta på upplevelsen, tacka varandra och berätta gärna för varandra vad ni har sett. Begrunda tillsammans innebörden för detta livet. Jag tycker själv inte att det jag sett är mitt utan snarare vårt och därför tycker jag att det bör delas.

De flesta sessioner har för mig tagit 30-60 minuter.

Djupmeditation

Ett annat sätt att få tillgång till tidigare liv är genom djupmeditation likt den som beskrivs i avsnittet om djupmeditation för att lösa trauma (s. XX).

Om avsikten specifikt är att få kontakt med tidigare liv så är det bra om den intentionen tydliggörs. Det kan exempelvis vara att man vill få kontakt med liv som har att göra med en specifik situation i detta livet eller som har att göra med en specifik person i detta livet.

En van meditatör som har verktygen kan göra resan själv men det kan likväl vara till hjälp att ha någon som vägleder en i processen.

Ta tillvara på informationen

Om man under en session får kontakt med tidigare liv så är det likväl bara en del av arbetet. Därifrån är det upp till oss att bringa klarhet i vad det har för relevans för oss i detta livet och att ta tillvara på de insikter som upplevelsen gett oss.