MEDITATION OCH
MEDVETEN NÄRVARO

8. meditation web

Meditation

– Hur är det med din son? Är han fortfarande arbetslös?
– Sist jag hörde hade han börjat med meditation.
– Jaha, vad är det då?
– Jag vet inte riktigt, men det är ju bättre än att han sitter och gör ingenting.

Vad är meditation?

Ursprungligen kom ordet meditation från latinet via franskan och betydde då att kontemplera, begrunda, reflektera och fundera över. I latinet användes det mer aktivt att betyda studera, öva eller planera. Med senare österländska och nyandliga influenser har det i högre utsträckning kommit att handla om att stilla sinnet och finna inre frid.

Eftersom ordet meditation används i många olika sammanhang kan innebörden skilja sig väsentligt åt. Det används idag för att exempelvis beskriva tekniker för att uppnå inre tystnad, avslappning, introspektion, visualisering, kontemplation, bön och kommunikation med något högre eller inre.

Meditation eller meditativt tillstånd

Jag skiljer på meditation och meditativt tillstånd.

Meditation. Med meditation stillar vi sinnet och kan på sikt uppnå en inre tystnad. Inget annat eftersträvas även om listan på andra effekter kan göras lång.

Meditativt tillstånd. När vi mediterar så kan vi uppnå ett meditativt tillstånd där vi har lyckats stilla eller stänga av det mentala tjatter som annars pågår inom oss. Vi kan sedan använda det tillståndet för att göra andra saker, såsom att:
• tänka klarare kring något, planera
• visualisera
• kommunicera med oss själva, något högre eller andevärlden
• arbeta terapeutiskt
• öka vår mottaglighet/känslighet

Medvetenhet och fokus

Du bör meditera 20 minuter om dagen.
Förutom om du är för upptagen.
Då bör du meditera i en timme.

Buddistiskt talesätt

För den som har alldeles för mycket att göra kan det kännas slösaktigt att lägga en timme på att meditera. Men ingen tid är egentligen bättre än just då. Det meditativa tillståndet kännetecknas av en hög grad av medvetenhet och klarhet samt färre mentala distraktioner vilket gör det ypperligt för uppgifter som kräver närvaro och fokus. Virrvarret i hjärnan reds ut och arbetet går sedan mycket smidigare.

Det undermedvetna och andra verkligheter

Jag småpratade med en tjej när en annan person kom fram och frågade om vi visste något om meditation.
– Ja, svarade vi i mun på varandra, varpå personen undrade vad vi kunde berätta.
Jag märkte att tjejen hade något att säga om saken och är nyfiken på andras upplevelser så jag lyssnade.

– Det är jättefarligt! Du kan hamna i en psykos. Man går in i andra medvetandetillstånd och många hittar aldrig ut igen. Man öppnar upp för allt ont man någonsin utsatts för och det är, som du förstår, svårt för någon som översköljs av alla dessa begravda trauman att inte hamna i en psykos. Så lita på mig, håll dig borta från meditation. Det är verkligen ingenting för vanliga människor att prova. Det är något som bara några få kan hantera, sa hon.

● ● ●

Det finns en utbredd rädsla i samhället för att få tillgång till det undermedvetna. Tanken är att vi under livets gång stoppat undan så mycket skräp att minsta skymt riskerar att leda till psykos och att vi därför helt borde undvika det undermedvetna. Den som vet med sig att den har bagage undanstoppat som den under inga omständigheter vill komma i kontakt med bör kanske inte ägna sig åt meditation. När vi mediterar finns det nämligen en möjlighet att vi blir medvetna om sådant som vi försökt förtränga.

Personligen tycker jag emellertid inte att det undermedvetna ska undvikas. Den som har stoppat undan jobbigheter behöver framförallt öppna upp och vädra ut. När vi gör oss kvitt vårt bagage läker vi och kommer vidare i livet. Att undvika det undermedvetna är att undvika läkning och det vi fortsätter att vara omedvetna om styr oss.

Många hyser liknande rädslor inför andra medvetandetillstånd. De är exempelvis rädda att förlora kontrollen eller få kontakt med andar. Den som är rädd bör inte meditera förrän den tagit itu med rädslorna eller skaffat sig strategier för att känna sig trygg.

När vi mediterar vill vi stilla sinnet för att kunna vara mer närvarande vilket mycket riktigt är ett annat medvetandetillstånd än vad många är vana vid. Där kommer emellertid rädslan för att förlora kontrollen på skam eftersom kontrollen ju faktiskt ökar.

Det människor faktiskt är rädda för är att förlora kontrollen inför negativa medvetandetillstånd. Den risken finns i princip enbart när vi vägrar ta itu med det som kommer upp. När vi är rädda och försöker fly från det som vi tycker är obehagligt kan vi, om vi är oförsiktiga, hamna i negativa tankebanor som är svåra att bryta. Det bästa sättet att hantera obehagligheter är att undersöka och göra upp med dem och den som inte är beredd att göra det skulle jag inte rekommendera att meditera.

Att få kontakt med andevärlden är vanligtvis lättare i ett meditativt tillstånd. Den som är rädd för andekontakter kan därför ha anledning att inte meditera. Oönskade kontakter är dock förhållandevis ovanliga.

När det är nog

Meditation är medicin, inte ett praktiserande.
När dörren är öppen – sluta ringa på klockan.
Alan Watts

Många tänker att meditation ska göras till daglig övning. Medan det kan finnas anledning att meditera regelbundet under en längre tid så är det ingalunda så att daglig meditation bör vara en självklar strävan. Hur länge och på vilket sätt man väljer att meditera ska anpassas till ändamålet.

Autoskrift

Autoskrift är en enkel metod för kanalisering där andekontakten kommer till uttryck genom penna och papper alternativt vid en dator. Det är en metod som  jag enbart praktiserat själv men som jag antar skulle kunna göras tillsammans också.

● ● ●

• Sätt dig efter förberedelser i ett meditativt tillstånd och öppna upp för kontakt på samma sätt som jag beskriver gällande kanalisering utan verktyg (s. XX).

• Börja skriva. Koppla bort hjärnan och låt det som kommer flöda genom dig ut i pennan eller till tangentbordet. För mig faller det sig naturligt att det tar sig formen av fråga-svar där jag ställer frågor och sedan får svar men det kan ta sig andra uttryckssätt.

• Tacka och avsluta när kanaliseringen är klar.

● ● ●

Vi känner igen äkta svar på fördröjningen mellan tanken (frågan) och svaret samt svarets innehåll. Att svaret uppenbarar sig snabbare än vad vi hade kunnat tänka det eller rent av överlappar frågan brukar vara en indikation på att vi har kontakt. När svaret därtill innehåller sådant som vi själva inte skulle säga, sådant som gör oss obekväma eller rimligtvis inte kan veta indikerar också det att kontakten är genuin.

Fördelen med verktyget är att det är förhållandevis snabbt, åtminstone i jämförelse med anden i glaset. En nackdel kan vara att den som gör det själv, är ofokuserad och ägnar sig åt självbedrägeri med lätthet kan bedra sig själv. På samma sätt som med all kanalisering är det viktigt att vi står stadigt och förmår tolka materialet som kommer.

Autoskrift kan med fördel också användas vid kontakt med ens högre jag eller sitt undermedvetna.

Hallucinationer

En hallucination är något som kan uppfattas som externt och verkligt utan att det till synes finns något faktiskt yttre stimuli. En klassisk nidbild av hallucinationen är seriefiguren som ser rosa elefanter på fyllan. Den nidbilden lever kvar i det allmänna samtalet om sinnesförändrande substanser där hallucinationer‌ ‌ofta‌ ‌antas mena‌ vanföreställningar‌ ‌utan meningsfull förankring i verkligheten. Det är något slags inre nonsens som kokats ihop av vår egen hjärna.

Inre hallucinationer

Få hallucinationer är meningslösa vanföreställningar. Snarare är de återspeglingar av vårt inre, såväl det medvetna som det undermedvetna. De är inte rosa elefanter sprungna ur ingenting utan är i allra högsta grad meningsfulla representationer av sådant vi bär med oss. Vi må uppleva att vi ser, känner eller hör något utanför oss själva men vid en inre hallucination kommer signalen i själva verket inifrån. Utmaningen är att avkoda hallucinationen. Vad är den ett uttryck för? På vilket sätt får den mening i förhållande till mitt liv?

Yttre hallucinationer

Jeremy Narby lägger i boken The Cosmic Serpent fram en helt annan bild av hallucinationen. Enligt honom menar de sydamerikanska shamanerna han besökt att hallucinationen är en yttre företeelse. Vad enteogener gör är att öppna upp vårt seende så‌ ‌att‌ ‌vi‌ ‌kan‌ ‌se‌ ‌sådant‌ ‌som‌ ‌annars‌ ‌är‌ ‌dolt‌ ‌för‌ ‌oss.‌

I vårt vardagliga liv är våra sinnen avtrubbade. Det vi förnimmer till vardags är därför bara en bråkdel av allt som kan förnimmas. Med tiden glömmer vi att vi kunnat uppfatta så mycket mer. Vår världsbild smalnar av så att vi till slut tror att det enbart är de grövsta stimuli som är verkliga. Detta är illusionen som döljer tillvarons mer subtila uttryck. Enteogener kan upplösa den illusionen så att vi kan se vad som faktiskt finns där. De ger oss tillgång till andra verkligheter och möjligheter.

Vad‌ ‌är‌ ‌då‌ ‌rätt?‌

Båda‌ ‌är‌ ‌rätt.‌ ‌En‌ ‌del‌ ‌hallucinationer‌ ‌är‌ ‌tydliga ‌återspeglingar‌ ‌av‌ ‌vad‌ ‌som‌ ‌rör‌ ‌sig‌ ‌i‌nom oss.‌ ‌Andra‌ ‌är‌ ‌uppenbarligen‌ ‌verkligheter‌ ‌som‌ ‌ligger‌ ‌utanför‌ ‌vårt‌ ‌vanligtvis‌ ‌smala‌ ‌spektrum‌ ‌av‌ ‌varseblivning.‌ Fel‌ ‌blir‌ ‌det‌ ‌när‌ ‌man‌ ‌tror‌ ‌att‌ ‌enbart‌ ‌ett‌ ‌av‌ ‌sätten‌ ‌att‌ ‌förstå‌ ‌hallucinationer‌ ‌är‌ ‌rätt‌ ‌och‌ ‌därför‌ ‌avfärdar‌ den‌ ‌andra.‌ ‌Då‌ ‌saknar‌ ‌man‌ ‌förståelse‌ ‌för‌ ‌en‌ ‌otroligt‌ ‌stor‌ ‌del‌ ‌av‌ ‌vad‌ ‌som‌ ‌faktiskt‌ ‌händer.‌ 

Hallucinationer och det undermedvetna

–‌ ‌Du‌ ‌förstår‌ ‌inte,‌ ‌Daniel.‌ ‌Om‌ ‌du‌ ‌håller‌ ‌på‌ ‌med‌ ‌sådana‌ ‌substanser‌ ‌så‌ ‌kommer‌ ‌saker‌ ‌från‌ ‌ditt‌ undermedvetna‌ ‌att‌ ‌komma‌ ‌upp.‌ ‌Och‌ ‌du‌ ‌vet‌ ‌aldrig‌ ‌vad‌ ‌som‌ ‌finns‌ ‌där‌ ‌nere.‌
–‌ ‌Men‌ ‌det‌ ‌är‌ ‌ju‌ ‌precis‌ ‌det‌ ‌jag‌ ‌vill.‌ ‌Jag‌ ‌vill‌ ‌släpa‌ ‌upp‌ varenda‌ rädsla‌ ‌och‌ ‌spöke‌ ‌i‌ ‌ljuset ‌så‌ ‌att‌ ‌jag‌ ‌kan‌ ‌befria‌ ‌mig‌ ‌från‌ ‌dem.‌

● ● ●

Samhällets‌ ‌rädsla‌ ‌för‌ ‌enteogener ‌och‌ ‌hallucinationer‌ ‌handlar‌ ‌till‌ ‌stor‌ ‌del‌ ‌om‌ ‌just‌ ‌detta‌ –‌ rädslan‌ ‌för‌ det‌ ‌undermedvetna.‌ ‌Vi‌ ‌är‌ ‌skräckslagna‌ ‌för‌ ‌vad‌ ‌vi‌ ‌tryckt‌ ‌ner‌ ‌och‌ ‌försökt‌ ‌glömma,‌ ‌såväl‌ ‌individuellt‌ som‌ ‌kollektivt.‌ ‌När‌ ‌vi‌ ‌plockar‌ ‌upp‌ ‌det‌ ‌kommer‌ ‌vi‌ ‌inte‌ ‌bara‌ ‌behöva‌ ‌möta‌ ‌alla‌ ‌de‌ ‌trauman‌ ‌vi‌ ‌utsatts‌ ‌för utan‌ ‌också‌ ‌alla‌ ‌de‌ ‌trauman‌ ‌som‌ ‌vi‌ ‌utsatt‌ ‌andra‌ ‌för,‌ ‌vilket‌ ‌i många fall är‌ ‌en‌ ‌betydligt‌ ‌mycket‌ ‌större‌ ‌utmaning.‌ Den‌ ‌som‌ ‌möter‌ ‌sitt‌ ‌undermedvetna‌ ‌behöver‌ ‌ta‌ ‌ansvar‌ ‌för‌ ‌sina‌ ‌gamla‌ ‌trauman,‌ ‌säga‌ ‌sina‌ förlåt‌ ‌och‌ framöver‌ ‌försöka leva‌ ‌bättre.‌

Om‌ ‌vi‌ ‌mötte‌ ‌vårt‌ ‌undermedvetna‌ ‌på‌ ‌en‌ ‌kollektiv‌ ‌skala‌ ‌skulle‌ ‌vi‌ ‌behöva‌ ‌ta‌ ‌ansvar‌ för‌ ‌alla‌ ‌de‌ ‌smutsigheter‌ ‌som‌ ‌vi‌ ‌alla‌ ‌vet‌ ‌om ‌men‌ ‌försöker‌ ‌ignorera.‌ ‌Vi‌ ‌skulle‌ ‌behöva‌ ‌rannsaka‌ ‌hur‌ ‌vi‌ behandlar‌ ‌kvinnor,‌ ‌invandrare,‌ ‌barn,‌ ‌fattiga‌ ‌och‌ ‌de‌ ‌som‌ ‌behöver‌ ‌oss‌ ‌mest.‌ ‌Vi‌ ‌skulle‌ ‌på‌ ‌allvar‌ ‌behöva‌ möta‌ ‌hur‌ ‌vi‌ ‌behandlar‌ ‌djur,‌ ‌förgiftar‌ ‌jorden,‌ ‌vältrar‌ ‌oss‌ ‌i‌ ‌vapen,‌ ‌våld‌ ‌och‌ ‌död.‌ ‌Och‌ ‌tusen‌ ‌andra‌ smutsiga‌ ‌hemligheter‌ ‌som‌ ‌vi‌ ‌alla‌ ‌känner‌ ‌till‌ ‌och‌ ‌bidrar‌ ‌till‌ ‌varje‌ ‌dag. Det‌ ‌är‌ ‌väl‌ ‌klart‌ ‌att‌ ‌vårt‌ ‌samhälle‌ ‌är‌ ‌skräckslaget‌ ‌inför‌ ‌blotta‌ ‌tanken‌ ‌att‌ ‌kika‌ ‌i‌ ‌det‌ ‌undermedvetna ‌för‌ aldrig‌ ‌har‌ ‌vi‌ ‌gjort‌ ‌så‌ ‌mycket‌ ‌fel‌ ‌och‌ ‌på‌ ‌en‌ ‌sådan‌ ‌monumental‌ ‌skala‌ ‌som‌ ‌vi‌ ‌gör‌ ‌just‌ ‌nu.‌

Ett‌ ‌vet‌ ‌jag‌ ‌dock‌ ‌säkert.‌ ‌Vi‌ ‌kommer‌ ‌inte‌ ‌att‌ ‌lösa‌ ‌vår situation med fortsatt förträngning, varken individuellt eller kollektivt.‌

Hallucinationer och andra verkligheter

Shamaner,‌ ‌medicinmän,‌ ‌häxor‌ ‌och‌ ‌liknande‌ ‌har‌ ‌länge‌ ‌utforskat‌ ‌andra‌ ‌verkligheter.‌ ‌I‌ ‌vår‌ ‌materiellt‌ orienterade‌ ‌värld‌ ‌får‌ ‌vi‌ ‌ibland‌ ‌för‌ ‌oss‌ ‌att‌ ‌det‌ ‌enda‌ som‌ ‌är‌ ‌verkligt‌ ‌är‌ ‌det‌ som ‌vi‌ ‌kan‌ ‌ta‌ ‌på ‌men‌ ‌den‌ ‌ståndpunkten‌ ‌verkar‌ ‌för‌ ‌mig‌ ‌fullkomligt‌ ‌orimlig‌ ‌när‌ människor‌ ‌världen över‌ ‌och‌ ‌i‌ ‌alla‌ ‌tider‌ ‌haft‌ ‌upplevelser‌ ‌av‌ ‌sådant‌ ‌som‌ ‌andar,‌ ‌själen,‌ ‌tidigare‌ ‌liv‌ ‌och‌ ‌besjälad‌ ‌natur.‌

Vi‌ ‌kan‌ ‌alla‌ ‌få‌ ‌tillgång‌ ‌till‌ ‌sådana upplevelser av andra‌ ‌verkligheter.‌ ‌Det‌ ‌finns‌ ‌en‌ ‌mängd‌ ‌tekniker‌ ‌och‌ hjälpmedel ‌där‌ ‌enteogener ‌är‌ bland de ‌äldsta‌ ‌i‌ ‌mänsklighetens‌ ‌historia.‌ ‌I‌ ‌ett‌ ‌tillstånd‌ ‌då‌ ‌vi‌ ‌får‌ ‌tillgång‌ till‌ ‌andra‌ ‌verkligheter‌ ‌finns‌ ‌det‌ ‌få‌ ‌gränser‌ ‌för‌ ‌vad‌ ‌som‌ ‌är‌ ‌möjligt.‌

Med enteogener är upplevelser som vi i andra fall skulle uppfatta som otroliga eller rent magiska vanligt förekommande. Det kan exempelvis vara att:
• förnimma människors auror och energiflöden/blockeringar
• ha förmåga att kommunicera med kroppen
• förnimma energimönster i naturen, vatten under jord och djurs rörelse
• ha förmåga att kommunicera med djur, växter, naturen och elementen
• ha förmåga att förnimma och kommunicera med andar, naturväsen, navigera andra verkligheter och tidigare liv
• koppla in i själens visdom

För någon som arbetar med enteogener är detta varken konstigt eller märkvärdigt. Det kräver dock förmåga och förankring att navigera sådana verkligheter. Därför är det klokt att ha med sig någon som kan om man själv inte känner sig trygg med det.

Att se karaktärsdrag och parasiter

Han har auktoritära drag så jag blev inte förvånad att se honom som en general under vår resa tillsammans.

● ● ●

En sorts hallucinationer som varit särskilt vanliga för mig är att en människas karaktärsdrag uttrycks eller förstärks visuellt. Medan den som är auktoritär kan se ut som en general kan den som är ett busfrö ta sig skepnaden av ett skogstroll, den som har en inneboende trädgårdsmästare anta formen av en vis gammal man i naturen och den som är manipulativ och elak se rent grotesk ut.

Gränsen mellan vad som faktiskt tillhör personen och vad som tillhör en själv är dock sällan knivskarp så man bör inte låta det allena bestämma ens uppfattning om personen. Låt det snarare vara en av många ledtrådar som tillsammans skapar en bild.

Enteogener har också en förmåga att avslöja parasiterande energier. För mig har det framförallt gällt medvetna parasiter som på olika sätt kontrollerar en persons beteenden och hallucinationerna kopplade till det är sådana som Jeremy Narby skulle kalla yttre hallucinationer. Människor som har parasiterande energier har ofta märkliga egenheter för sig samtidigt som den styrande kraften bakom försöker dölja sig. Med enteogener ser jag igenom illusionerna som parasiten använder för att vilseleda. Tittar jag sedan in i personens ögon så syns parasiten tydligt och förmågan att se förstärks betydligt av enteogenerna.

En parasit som blir påkommen kan dock bli aggressiv så ser du en parasit och inte är i en situation där du kan konfrontera och avlägsna den så låtsas att du inte ser den. Observera i smyg.

Den fetaste hallucinationen

– Shit, du måste komma och kolla den här blomman. Det är helt galet.
Vi stod där en bra stund tillsammans och förundrades över hallucinationen vi delade. Blomman som bara. Wow. Tills vi började inse att det överhuvudtaget inte hände något med blomman. Den bara. Var. En blomma. Precis som blommor är. Helt fantastisk. En visuell orgasm helt i sin egen rätt.

● ● ●

De är de fetaste hallucinationerna, de där ögonblicken då man står och storögt förundras över något i tron om att enteogenerna skruvat till upplevelsen, men då det visar sig att de snarare fått vanans och vardagens slöjor och illusioner att falla bort. Kvar blir det som faktiskt är och sett med vakna ögon är det fullkomligt fantastiskt.

När hallucinationer dröjer sig kvar

I dagarna och veckorna efter en session är det vanligt att befinna sig i ett afterglow-tillstånd där man nyvaket betraktar världen. Tröskeln över till det enteogena tillståndet är lågt och hallucinationer kan ibland dröja kvar, framförallt hallucinationer av det yttre slaget. När vi aktiverat ett förfinat seende eller sätt att förnimma vår omvärld så är det inte självklart att gå tillbaka till att se världen som den var för oss tidigare.

Låt mig återvända till ett exempel som jag redan nämnt i boken. När jag med hjälp av LSD läkte min depression så hade jag en upplevelse där jag för första gången såg trädens löv igen. I flera år hade jag bara sett pinnar med ett grönt blurr ovanpå. Men plötsligt såg jag alltså hundratals individuella löv. Mitt seende hade förfinats och efter den upplevelsen kunde jag inte gå tillbaka till att se ett grönt blurr.

I den upplevelsen hittade jag tillbaka till att se något som vi alla är överens om finns, nämligen löv. Men låt säga att upplevelsen gällde något vi inte alla var överens om. Säg istället att personen från en dag till en annan började se auror eller förnimma växters förehavanden. Personen skulle kanske acceptera upplevelsen under en session men skulle den acceptera den efter sessionen? Om den inte gjorde det, hur skulle den då beskriva vad som händer?

En förklaring som jag landar i är att vi öppnat upp nya sätt att förnimma saker och har svårt att stänga ner dem, om stänga ner ens vore realistiskt eller önskvärt. Den som då gör tolkningen att det de ser inte är sant kan tro att något är fel. Mitt råd är då att stanna med, acceptera och kontemplera effekterna. Vad är de ett uttryck för?

Den som snarare försöker förstå saken ur ett västerländskt medicinskt perspektiv skulle förmodligen dra andra slutsatser. När enteogena effekter kommer plötsligt långt efteråt kallas de flashbacks. När de snarare är långvarigt kvardröjande effekter kallas det för HDDP-syndrom. Vetenskapligt är begreppen omtvistade men det finns uppenbarligen de som har sådana upplevelser, även om de är mycket ovanliga.

En tolkning av HDDP som verkar ha visst vetenskapligt stöd är att det är en cocktaileffekt i kombination med depressivitet. Enteogener allena har inte visats ge HDDP. Däremot har sådana effekter rapporterats av blandmissbrukare med depressiva tillstånd.