Resans delar

En typisk resa eller session kan sägas bestå av sex delar.

Förberedelser

Många får kontakt med enteogenen redan under förberedelsearbetet när de exempelvis kokar te på svamp eller hanterar sin LSD. Det kan exempelvis yttra sig som spänningar i kroppen, munterhet eller som en låg dos. Görs det ceremoniellt kan det vara ett ypperligt tillfälle att prata med enteogenen om sin intention.

Intag

Från det att man tar enteogenen tar det dels tid innan man känner av den och dels innan den når full effekt. Beroende på vad man arbetar med så kan det ta ungefär 15-60 minuter och under den tiden ökar effekten gradvis. Tiden det tar att nå full effekt kan skilja sig åt med olika intagssätt. Tuggar man sin svamp är det exempelvis vanligt att det tar 45 minuter men gör man istället te eller choklad på den så kan det ta så lite som 15 minuter.

Under tiden som man inväntar full effekt är det förhållandevis vanligt med kroppsliga symptom såsom muskelspänningar, käkspänningar, rysningar och liknande.

Här är det ofta lämpligt att vara närvarande med sin kropp och arbeta med sin intention. Finns det ytterligare förberedelser som behöver göras så gör dem men bäst är det om de redan är gjorda så att man slipper distraheras av sådant.

Peak

Under peaken är effekterna som starkast och beroende på enteogenen brukar det vara cirka timme ett till tre in i resan. Detta är när vi är som mest frikopplade från vår kropp och ett bra tillfälle för djupt inre arbete, kontakt med enteogenen, moder jord och alltet. Här kan känslan av att helt eller delvis upplösas infinna sig, egot dö och cellerna kommunicera med oss. Jag rekommenderar att lägga in åtminstone ett längre meditationspass på väg in i eller under peaken.

I den mån vi känner oss förvirrade och inte kan skilja på upp och ner så är det oftast här. Fysiskt kan vi ha svårt för att kommunicera eller förflytta oss och våra sinnen kan vara avstängda eller förstärkta. Därför är det särskilt viktigt att vi befinner oss i ett tryggt sammanhang under peaken.

Avtrappning

Så småningom börjar effekten trappas av och vi återfår vår förmåga att kommunicera begripligt och förflytta oss. Våra sinnen återvänder gärna med en förhöjd sensitivitet. Här kan det vara fullkomligt fantastiskt att utforska sina sinnen genom att exempelvis känna på saker, leka med vatten i munnen, lyssna på trädsus och fågelsång, beröra kroppen eller titta på en vacker blomma. Att äta kan börja kännas lockande igen men vill vi bibehålla effekten bör vi hålla igen på det.

Med en enteogen som Ayahuasca som fylls på efter hand så tas en ny kopp nu för att återvända till peaken. De som röker cannabis använder gärna det för att förstärka effekten vilket kan leda till ytterligare eller förlängda peaktillstånd.

Denna delen av resan brukar vara mer lättnavigerad men behöver inte nödvändigtvis gradvis trappa av utan kan också gå i vågor. Var vaksam på substanser eller situationer som kan trigga en eskalering. Att meditera, vara tyst eller byta miljö kan vara nog för att upplevelsen ska komma tillbaka med full kraft.

Beroende på enteogenen, ens egna förutsättningar och vilka aktiviteter man ägnar sig åt brukar den här fasen vara tre till tio timmar.

Afterglow

Afterglow är ett tillstånd som kan vara i dagar, veckor eller även månader efter en resa. Det är ett tillstånd som ofta kännetecknas av:
• att se saker med nya ögon
• att känna sig upplyft
• att uppfatta möjligheter i tillvaron
• att vara i kontakt med sin potential
• känslor av insiktsfullhet och mening
• en känsla av renhet
• att känna sig positiv inför livet

Jag har tolkat ordet som att det försöker beskriva den aura som någon som rest ofta har runt sig.

Integration

Att integrera är enkelt uttryckt att ta till sig insikterna som upplevelsen gett och låta dem komma till uttryck i livet. Att omvandla dem till handling såsom beteendeförändingar, nya livsstilsval eller attityder.

Detta är ett arbete som kan pågå i veckor eller decennier och kan rent av sägas vara resans viktigaste steg. Utan integration kan upplevelsen stanna vid effektsökeri.

Hur länge varar resan?

När folk ställer den frågan så menar de vanligtvis hur länge de kommer att snubbla runt i ett småförvirrat tillstånd. De söker något liknande detta:
• LSD: 8-12 timmar
• Svamp: 6-10 timmar
• Ayahuasca: 4-6 timmar
• San Pedro: 8-12 timmar
• Cannabis: 2-4 timmar

Så betraktar jag emellertid inte resan. Resan är att dyka in i sitt inre, finna insikter och att omsätta dessa i livet. Enteogenen är i sammanhanget verktyget eller samarbetspartnern.

Hur länge pågår då resan?

Den pågår så länge du arbetar med insikterna som du har fått till dig. Det finns de som decennier senare fortfarande arbetar med att integrera insikterna som de fått till sig under en session. De är fortfarande på resande fot, skulle jag säga.

Hallucinationer

En hallucination är något som kan uppfattas som externt och verkligt utan att det till synes finns något faktiskt yttre stimuli. En klassisk nidbild av hallucinationen är seriefiguren som ser rosa elefanter på fyllan. Den nidbilden lever kvar i det allmänna samtalet om sinnesförändrande substanser där hallucinationer‌ ‌ofta‌ ‌antas mena‌ vanföreställningar‌ ‌utan meningsfull förankring i verkligheten. Det är något slags inre nonsens som kokats ihop av vår egen hjärna.

Inre hallucinationer

Få hallucinationer är meningslösa vanföreställningar. Snarare är de återspeglingar av vårt inre, såväl det medvetna som det undermedvetna. De är inte rosa elefanter sprungna ur ingenting utan är i allra högsta grad meningsfulla representationer av sådant vi bär med oss. Vi må uppleva att vi ser, känner eller hör något utanför oss själva men vid en inre hallucination kommer signalen i själva verket inifrån. Utmaningen är att avkoda hallucinationen. Vad är den ett uttryck för? På vilket sätt får den mening i förhållande till mitt liv?

Yttre hallucinationer

Jeremy Narby lägger i boken The Cosmic Serpent fram en helt annan bild av hallucinationen. Enligt honom menar de sydamerikanska shamanerna han besökt att hallucinationen är en yttre företeelse. Vad enteogener gör är att öppna upp vårt seende så‌ ‌att‌ ‌vi‌ ‌kan‌ ‌se‌ ‌sådant‌ ‌som‌ ‌annars‌ ‌är‌ ‌dolt‌ ‌för‌ ‌oss.‌

I vårt vardagliga liv är våra sinnen avtrubbade. Det vi förnimmer till vardags är därför bara en bråkdel av allt som kan förnimmas. Med tiden glömmer vi att vi kunnat uppfatta så mycket mer. Vår världsbild smalnar av så att vi till slut tror att det enbart är de grövsta stimuli som är verkliga. Detta är illusionen som döljer tillvarons mer subtila uttryck. Enteogener kan upplösa den illusionen så att vi kan se vad som faktiskt finns där. De ger oss tillgång till andra verkligheter och möjligheter.

Vad‌ ‌är‌ ‌då‌ ‌rätt?‌

Båda‌ ‌är‌ ‌rätt.‌ ‌En‌ ‌del‌ ‌hallucinationer‌ ‌är‌ ‌tydliga ‌återspeglingar‌ ‌av‌ ‌vad‌ ‌som‌ ‌rör‌ ‌sig‌ ‌i‌nom oss.‌ ‌Andra‌ ‌är‌ ‌uppenbarligen‌ ‌verkligheter‌ ‌som‌ ‌ligger‌ ‌utanför‌ ‌vårt‌ ‌vanligtvis‌ ‌smala‌ ‌spektrum‌ ‌av‌ ‌varseblivning.‌ Fel‌ ‌blir‌ ‌det‌ ‌när‌ ‌man‌ ‌tror‌ ‌att‌ ‌enbart‌ ‌ett‌ ‌av‌ ‌sätten‌ ‌att‌ ‌förstå‌ ‌hallucinationer‌ ‌är‌ ‌rätt‌ ‌och‌ ‌därför‌ ‌avfärdar‌ den‌ ‌andra.‌ ‌Då‌ ‌saknar‌ ‌man‌ ‌förståelse‌ ‌för‌ ‌en‌ ‌otroligt‌ ‌stor‌ ‌del‌ ‌av‌ ‌vad‌ ‌som‌ ‌faktiskt‌ ‌händer.‌ 

Hallucinationer och det undermedvetna

–‌ ‌Du‌ ‌förstår‌ ‌inte,‌ ‌Daniel.‌ ‌Om‌ ‌du‌ ‌håller‌ ‌på‌ ‌med‌ ‌sådana‌ ‌substanser‌ ‌så‌ ‌kommer‌ ‌saker‌ ‌från‌ ‌ditt‌ undermedvetna‌ ‌att‌ ‌komma‌ ‌upp.‌ ‌Och‌ ‌du‌ ‌vet‌ ‌aldrig‌ ‌vad‌ ‌som‌ ‌finns‌ ‌där‌ ‌nere.‌
–‌ ‌Men‌ ‌det‌ ‌är‌ ‌ju‌ ‌precis‌ ‌det‌ ‌jag‌ ‌vill.‌ ‌Jag‌ ‌vill‌ ‌släpa‌ ‌upp‌ varenda‌ rädsla‌ ‌och‌ ‌spöke‌ ‌i‌ ‌ljuset ‌så‌ ‌att‌ ‌jag‌ ‌kan‌ ‌befria‌ ‌mig‌ ‌från‌ ‌dem.‌

● ● ●

Samhällets‌ ‌rädsla‌ ‌för‌ ‌enteogener ‌och‌ ‌hallucinationer‌ ‌handlar‌ ‌till‌ ‌stor‌ ‌del‌ ‌om‌ ‌just‌ ‌detta‌ –‌ rädslan‌ ‌för‌ det‌ ‌undermedvetna.‌ ‌Vi‌ ‌är‌ ‌skräckslagna‌ ‌för‌ ‌vad‌ ‌vi‌ ‌tryckt‌ ‌ner‌ ‌och‌ ‌försökt‌ ‌glömma,‌ ‌såväl‌ ‌individuellt‌ som‌ ‌kollektivt.‌ ‌När‌ ‌vi‌ ‌plockar‌ ‌upp‌ ‌det‌ ‌kommer‌ ‌vi‌ ‌inte‌ ‌bara‌ ‌behöva‌ ‌möta‌ ‌alla‌ ‌de‌ ‌trauman‌ ‌vi‌ ‌utsatts‌ ‌för utan‌ ‌också‌ ‌alla‌ ‌de‌ ‌trauman‌ ‌som‌ ‌vi‌ ‌utsatt‌ ‌andra‌ ‌för,‌ ‌vilket‌ ‌i många fall är‌ ‌en‌ ‌betydligt‌ ‌mycket‌ ‌större‌ ‌utmaning.‌ Den‌ ‌som‌ ‌möter‌ ‌sitt‌ ‌undermedvetna‌ ‌behöver‌ ‌ta‌ ‌ansvar‌ ‌för‌ ‌sina‌ ‌gamla‌ ‌trauman,‌ ‌säga‌ ‌sina‌ förlåt‌ ‌och‌ framöver‌ ‌försöka leva‌ ‌bättre.‌

Om‌ ‌vi‌ ‌mötte‌ ‌vårt‌ ‌undermedvetna‌ ‌på‌ ‌en‌ ‌kollektiv‌ ‌skala‌ ‌skulle‌ ‌vi‌ ‌behöva‌ ‌ta‌ ‌ansvar‌ för‌ ‌alla‌ ‌de‌ ‌smutsigheter‌ ‌som‌ ‌vi‌ ‌alla‌ ‌vet‌ ‌om ‌men‌ ‌försöker‌ ‌ignorera.‌ ‌Vi‌ ‌skulle‌ ‌behöva‌ ‌rannsaka‌ ‌hur‌ ‌vi‌ behandlar‌ ‌kvinnor,‌ ‌invandrare,‌ ‌barn,‌ ‌fattiga‌ ‌och‌ ‌de‌ ‌som‌ ‌behöver‌ ‌oss‌ ‌mest.‌ ‌Vi‌ ‌skulle‌ ‌på‌ ‌allvar‌ ‌behöva‌ möta‌ ‌hur‌ ‌vi‌ ‌behandlar‌ ‌djur,‌ ‌förgiftar‌ ‌jorden,‌ ‌vältrar‌ ‌oss‌ ‌i‌ ‌vapen,‌ ‌våld‌ ‌och‌ ‌död.‌ ‌Och‌ ‌tusen‌ ‌andra‌ smutsiga‌ ‌hemligheter‌ ‌som‌ ‌vi‌ ‌alla‌ ‌känner‌ ‌till‌ ‌och‌ ‌bidrar‌ ‌till‌ ‌varje‌ ‌dag. Det‌ ‌är‌ ‌väl‌ ‌klart‌ ‌att‌ ‌vårt‌ ‌samhälle‌ ‌är‌ ‌skräckslaget‌ ‌inför‌ ‌blotta‌ ‌tanken‌ ‌att‌ ‌kika‌ ‌i‌ ‌det‌ ‌undermedvetna ‌för‌ aldrig‌ ‌har‌ ‌vi‌ ‌gjort‌ ‌så‌ ‌mycket‌ ‌fel‌ ‌och‌ ‌på‌ ‌en‌ ‌sådan‌ ‌monumental‌ ‌skala‌ ‌som‌ ‌vi‌ ‌gör‌ ‌just‌ ‌nu.‌

Ett‌ ‌vet‌ ‌jag‌ ‌dock‌ ‌säkert.‌ ‌Vi‌ ‌kommer‌ ‌inte‌ ‌att‌ ‌lösa‌ ‌vår situation med fortsatt förträngning, varken individuellt eller kollektivt.‌

Hallucinationer och andra verkligheter

Shamaner,‌ ‌medicinmän,‌ ‌häxor‌ ‌och‌ ‌liknande‌ ‌har‌ ‌länge‌ ‌utforskat‌ ‌andra‌ ‌verkligheter.‌ ‌I‌ ‌vår‌ ‌materiellt‌ orienterade‌ ‌värld‌ ‌får‌ ‌vi‌ ‌ibland‌ ‌för‌ ‌oss‌ ‌att‌ ‌det‌ ‌enda‌ som‌ ‌är‌ ‌verkligt‌ ‌är‌ ‌det‌ som ‌vi‌ ‌kan‌ ‌ta‌ ‌på ‌men‌ ‌den‌ ‌ståndpunkten‌ ‌verkar‌ ‌för‌ ‌mig‌ ‌fullkomligt‌ ‌orimlig‌ ‌när‌ människor‌ ‌världen över‌ ‌och‌ ‌i‌ ‌alla‌ ‌tider‌ ‌haft‌ ‌upplevelser‌ ‌av‌ ‌sådant‌ ‌som‌ ‌andar,‌ ‌själen,‌ ‌tidigare‌ ‌liv‌ ‌och‌ ‌besjälad‌ ‌natur.‌

Vi‌ ‌kan‌ ‌alla‌ ‌få‌ ‌tillgång‌ ‌till‌ ‌sådana upplevelser av andra‌ ‌verkligheter.‌ ‌Det‌ ‌finns‌ ‌en‌ ‌mängd‌ ‌tekniker‌ ‌och‌ hjälpmedel ‌där‌ ‌enteogener ‌är‌ bland de ‌äldsta‌ ‌i‌ ‌mänsklighetens‌ ‌historia.‌ ‌I‌ ‌ett‌ ‌tillstånd‌ ‌då‌ ‌vi‌ ‌får‌ ‌tillgång‌ till‌ ‌andra‌ ‌verkligheter‌ ‌finns‌ ‌det‌ ‌få‌ ‌gränser‌ ‌för‌ ‌vad‌ ‌som‌ ‌är‌ ‌möjligt.‌

Med enteogener är upplevelser som vi i andra fall skulle uppfatta som otroliga eller rent magiska vanligt förekommande. Det kan exempelvis vara att:
• förnimma människors auror och energiflöden/blockeringar
• ha förmåga att kommunicera med kroppen
• förnimma energimönster i naturen, vatten under jord och djurs rörelse
• ha förmåga att kommunicera med djur, växter, naturen och elementen
• ha förmåga att förnimma och kommunicera med andar, naturväsen, navigera andra verkligheter och tidigare liv
• koppla in i själens visdom

För någon som arbetar med enteogener är detta varken konstigt eller märkvärdigt. Det kräver dock förmåga och förankring att navigera sådana verkligheter. Därför är det klokt att ha med sig någon som kan om man själv inte känner sig trygg med det.

Att se karaktärsdrag och parasiter

Han har auktoritära drag så jag blev inte förvånad att se honom som en general under vår resa tillsammans.

● ● ●

En sorts hallucinationer som varit särskilt vanliga för mig är att en människas karaktärsdrag uttrycks eller förstärks visuellt. Medan den som är auktoritär kan se ut som en general kan den som är ett busfrö ta sig skepnaden av ett skogstroll, den som har en inneboende trädgårdsmästare anta formen av en vis gammal man i naturen och den som är manipulativ och elak se rent grotesk ut.

Gränsen mellan vad som faktiskt tillhör personen och vad som tillhör en själv är dock sällan knivskarp så man bör inte låta det allena bestämma ens uppfattning om personen. Låt det snarare vara en av många ledtrådar som tillsammans skapar en bild.

Enteogener har också en förmåga att avslöja parasiterande energier. För mig har det framförallt gällt medvetna parasiter som på olika sätt kontrollerar en persons beteenden och hallucinationerna kopplade till det är sådana som Jeremy Narby skulle kalla yttre hallucinationer. Människor som har parasiterande energier har ofta märkliga egenheter för sig samtidigt som den styrande kraften bakom försöker dölja sig. Med enteogener ser jag igenom illusionerna som parasiten använder för att vilseleda. Tittar jag sedan in i personens ögon så syns parasiten tydligt och förmågan att se förstärks betydligt av enteogenerna.

En parasit som blir påkommen kan dock bli aggressiv så ser du en parasit och inte är i en situation där du kan konfrontera och avlägsna den så låtsas att du inte ser den. Observera i smyg.

Den fetaste hallucinationen

– Shit, du måste komma och kolla den här blomman. Det är helt galet.
Vi stod där en bra stund tillsammans och förundrades över hallucinationen vi delade. Blomman som bara. Wow. Tills vi började inse att det överhuvudtaget inte hände något med blomman. Den bara. Var. En blomma. Precis som blommor är. Helt fantastisk. En visuell orgasm helt i sin egen rätt.

● ● ●

De är de fetaste hallucinationerna, de där ögonblicken då man står och storögt förundras över något i tron om att enteogenerna skruvat till upplevelsen, men då det visar sig att de snarare fått vanans och vardagens slöjor och illusioner att falla bort. Kvar blir det som faktiskt är och sett med vakna ögon är det fullkomligt fantastiskt.

När hallucinationer dröjer sig kvar

I dagarna och veckorna efter en session är det vanligt att befinna sig i ett afterglow-tillstånd där man nyvaket betraktar världen. Tröskeln över till det enteogena tillståndet är lågt och hallucinationer kan ibland dröja kvar, framförallt hallucinationer av det yttre slaget. När vi aktiverat ett förfinat seende eller sätt att förnimma vår omvärld så är det inte självklart att gå tillbaka till att se världen som den var för oss tidigare.

Låt mig återvända till ett exempel som jag redan nämnt i boken. När jag med hjälp av LSD läkte min depression så hade jag en upplevelse där jag för första gången såg trädens löv igen. I flera år hade jag bara sett pinnar med ett grönt blurr ovanpå. Men plötsligt såg jag alltså hundratals individuella löv. Mitt seende hade förfinats och efter den upplevelsen kunde jag inte gå tillbaka till att se ett grönt blurr.

I den upplevelsen hittade jag tillbaka till att se något som vi alla är överens om finns, nämligen löv. Men låt säga att upplevelsen gällde något vi inte alla var överens om. Säg istället att personen från en dag till en annan började se auror eller förnimma växters förehavanden. Personen skulle kanske acceptera upplevelsen under en session men skulle den acceptera den efter sessionen? Om den inte gjorde det, hur skulle den då beskriva vad som händer?

En förklaring som jag landar i är att vi öppnat upp nya sätt att förnimma saker och har svårt att stänga ner dem, om stänga ner ens vore realistiskt eller önskvärt. Den som då gör tolkningen att det de ser inte är sant kan tro att något är fel. Mitt råd är då att stanna med, acceptera och kontemplera effekterna. Vad är de ett uttryck för?

Den som snarare försöker förstå saken ur ett västerländskt medicinskt perspektiv skulle förmodligen dra andra slutsatser. När enteogena effekter kommer plötsligt långt efteråt kallas de flashbacks. När de snarare är långvarigt kvardröjande effekter kallas det för HDDP-syndrom. Vetenskapligt är begreppen omtvistade men det finns uppenbarligen de som har sådana upplevelser, även om de är mycket ovanliga.

En tolkning av HDDP som verkar ha visst vetenskapligt stöd är att det är en cocktaileffekt i kombination med depressivitet. Enteogener allena har inte visats ge HDDP. Däremot har sådana effekter rapporterats av blandmissbrukare med depressiva tillstånd.

LSD

LSD är en enteogen som uppfanns av misstag av kemisten Albert Hofmann i slutet av 1930- och början av 1940-talet. Han studerade ergot (mjöldryga) i sökandet efter en medicin mot klusterhuvudvärk när han oavsiktligt fick i sig substansen han syntetiserat och insåg att den hade en helt annan potential. Inledningsvis var det vetenskapliga intresset för substansen stort och forskningen som gjordes exceptionellt lovande.

En tidig hypotes var att LSD simulerade psykos eller allvarlig mental störning. Det visade sig dock snarare vara tvärt om. Med LSD läkte många från mentala åkommor, trauman, missbruk och liknande.

Jag tog LSD för att uppleva
hur det är att vara galen.
Istället insåg jag
hur det är att vara frisk.

CIA fick tidigt upp ögonen för substansen och tänkte att den antingen skulle kunna användas som sanningsserum eller för att manipulera och kontrollera människor. Många av deras experiment var rent förkastliga. Inom det militära var intresset initialt också stort och LSD testades vid övningar. En oväntad bieffekt var att en del av de som fick LSD la ner sina vapen, inte längre tog den militära hierarkin på allvar och blev pacifister.

Men de som slutligen provocerade fram en kriminalisering av en lång rad enteogener var hippiekulturen i USA med sina slagord Peace, Love and Understanding. Långt hår, krigsvägran, fritt sex och grym musik blev helt enkelt för mycket för de styrande politikerna som utan hänsyn till den lovande vetenskapen kriminaliserade LSD och mycket annat. Kriminaliseringen började i mitten av 1960-talet och var inom tio år världsomspännande.

LSD gick under jorden men fortsatte användas i terapeutiska, andliga och rekreationella sammanhang. När rave-kulturen dök upp på 1980-talet så var MDMA förvisso den mest framträdande substansen men även LSD var vida populärt. Rave-kulturens slagord var snarlika hippierörelsens: Peace, Love, Unity, Respect.

Efter 50-60 års urskiljningslöst krig mot allehanda droger har LSD och liknande substanser under 2000-talet åter börjat forskas på. Och även nu rapporteras anmärkningsvärt goda resultat i de teststudier som gjorts. Vid jämförande studier visar det sig dessutom att LSD har en bråkdel så många negativa bieffekter som exempelvis alkohol och nikotin och nästintill saknar missbrukspotential.

Substansens karaktär

Jag vill hävda att två saker som är karakteristiska för LSD är att den:
• inte har en entitet kopplad till sig, och
• är särskilt lämpad för arbete på det mentala planet.

Saknar entitet

Växter och svampar har entiteter kopplade till sig. Det finns en intelligens på andra sidan som man samarbetar med på sin resa. När vi isolerar ämnen och syntetiserar dem tappar vi den kontakten och lämnas istället till våra egna förmågor. Den som arbetar med LSD får inte vägledning av substansen utan behöver förlita sig på sin egen eller någon annans vägledning. Den förstärker det som redan finns.

Det ska dock sägas att bara för att LSD inte har en egen entitet så innebär det inte att den är helt utan själ. Eftersom många haft ett möte med LSD så skapas det en särskild energi runt substansen. Den energin kan kallas för själ men skapas av vår gemensamma upplevelse och är inte kopplat till en yttre intelligens.

Arbetar mentalt

LSD är ett ypperligt verktyg för att arbeta med mentala bekymmer såsom psykosomatiska sjukdomstillstånd, missbruk, depression, utmattning och mentala sjukdomstillstånd som inte orsakas av parasiterande energier. Kort och gott sådant som har med detta livet och denna verkligheten att göra.

Vore LSD en människa tänker jag att den vore en exceptionellt insiktsfull västerländsk terapeut eller coach. Någon som kan vrida och vända på ens tankar så att mönster blottläggs och polletten trillar ner.

Nu är det naturligtvis fullt möjligt att ha helt andra slags upplevelser på LSD såsom andekontakter och förnimmelser av tidigare liv. I motsats till många andra enteogener är det dock inte substansen som initierar dessa. LSD öppnar istället upp den egna förmågan vilket i sin tur medvetet eller omedvetet leder vidare till sådana kontakter. Här hänger det inte på enteogenen utan på den egna förmågan.

Exempel: Psoriasis

Jag har psoriasis vilket är en sjukdom som får hudceller att balla ur och producera alltför mycket skinn. Det leder i sin tur till irriterad och fjällig hud som för det otränade ögat kan likna exem. Sol och saltvatten ger den bästa lindringen medan stress i alla former kraftigt förvärrar tillståndet.

Själv skämdes jag så för min psoriasis att det påverkade hur jag levde och mådde. Jag bar långbyxor på sommaren för att skyla mig, badade inte för att slippa folks blickar och klädde sällan av mig i annat än mörker. Allt detta försämrade min psoriasis avsevärt eftersom det dels stressade mig och dels gjorde att jag inte sökte den lindring av sol och vatten som jag kunde ha fått.

När jag började med LSD frigjordes stress, ogynnsamma rädslor och vanföreställningar så snabbt att jag under ett par års tid var praktiskt taget symptomfri. Vad som hände var att jag slutade skämmas och må dåligt över min kropp vilket gjorde att det lugnade ner sig. Dessutom innebar det att jag vågade sola och bada vilket ytterligare förbättrade mitt tillstånd.

Märk väl: LSD är inget botemedel för psoriasis. Men att lösa upp skuld, skam, rädslor och stress som är kopplat till en sjukdom kan hjälpa oss att bli symptomfria eller rent av ge oss utrymme att lösa grundorsakerna.

Meditation på LSD

Dagen rörde långsamt på sig medan festivalen höll på att packas ihop och folk letade efter sina vänner och tillhörigheter. Själv satt jag på en sten någonstans mitt i och mediterade när jag plötsligt befann mig i ett energimässigt ägg. Därifrån kunde jag sedan urskilja vart ljud i omgivningen för sig självt; lyssna till ett samtal flera hundra meter bort eller höra insekternas förehavanden. Min hörsel hade skärpts till något som jag hade förknippat med påhittade superhjältar.

● ● ●

Som med alla enteogener är kombinationen med meditation utmärkt för djupare utforskande. En bok som jag kommit att tycka mycket om är Timothy Learys Psychedelic prayers. Det är en bearbetning av taoistiska Tao Te Ching, specifikt anpassad för LSD-upplevelser. Upplägget är att vägledda meditationer läses vid sex tillfällen i upplevelsen.

Meditation under peaken (timme 1-4) kan vara svårnavigerat för en som är ovan eftersom det kan vara svårt att hålla fokus. Samtidigt är det då vi är som mest i kontakt med det rena energiflödet, alltet, oss själva på molekylnivå och sådant som befinner sig bortom våra sinnen.

Allteftersom vi åter landar i vår egen kropp knyts meditationerna i allt högre utsträckning till den mänskliga upplevelsen. På andra sidan kulmen av peaken (timme 3-6) menar Leary är ett ypperligt tillfälle för att väcka medvetenheten på cellnivå och plantera frö i oss som får växa. Jag skulle tillägga att detta är en god tidpunkt för kontakt med andra medvetanden och tider.

När upplevelsen är i avtagande (timme 6-9) är en god tid att utforska kroppen, sinnet och den mänskliga upplevelsen i alla dess former. Det är i min mening en bra tid för naturupplevelser, relationer, sex och kontemplation. Upplevelsen då jag befann mig i ett ägg och kunde höra alla ljud var i denna fasen av resan.

Learys uppdelning är ett gott försök att beskriva vilka slags meditationer som passar var i resan.

Exempel: Taoistisk peakmeditation

Meditationen läses mycket långsamt och med eftertryck under peaken. Nedanstående meditation heter Take in – Let go och är hämtad ur Timothy Learys Psychedelic prayers. Jag har översatt den till svenska och lagt till sista stycket.

● ● ●

För att andas in
Behöver du först andas ut
Släpp taget

För att hålla
Behöver du först öppna din hand
Släpp taget

För att vara varm
Måste du först vara naken
Släpp taget

För att förstå
Måste du först förlora förståndet
Släpp taget

Form och dos

LSD är en så pass potent substans att dosen mäts i microgram. När Albert Hofmann först testade substansen på sig själv började han med 250 microgram vilket han föreställde sig skulle vara en knappt märkbar dos. Det visade sig vara en hög dos vilket gav honom en ordentlig resa. Enligt Erowid ligger tröskeldosen för LSD runt 10-20 microgram. En låg dos är 20-75, en normal 50-150, en hög dos 150-400 medan allt över 400 microgram betraktas som en mycket hög dos.

LSD kan komma i ett flertal former. De två vanligaste är förmodligen som blotters (små papperslappar indränkta med LSD) eller i flytande form. LSD kan också vara i kristallform.

I bruksledet finner man huvudsakligen LSD i normaldoser, det vill säga att en lapp eller en droppe ligger mellan 50 och 150 microgram. Det är dock viktigt att fråga eftersom det finns betydligt starkare än så.

För att mikrodosera kan en droppe blandas ut med vatten som sedan portioneras.

Effekt

Människor som inte får känningar av blotta närvaron av substansen brukar börja känna effekterna efter ungefär en kvart och uppnår vanligtvis full effekt efter 45 till 60 minuter. Beroende på dos, sammanhang och personens känslighet brukar upplevelsen sedan vara i 8-12 timmar med en peak på cirka fyra timmar.

De initiala fysiska effekterna kan ibland vara lätt obehagliga såsom muskel- eller käkspänningar, ilningar och lätt illamående. Men de kan också vara behagliga såsom rysningar av förväntan, upprymdhet och fnissighet.

Det är önskvärt att få en ordentlig sömn efter att ha använt LSD, ibland så mycket som 12 timmar. Afterglow-effekter är vanliga och kan hålla i sig länge. Det är också vanligt med en lätt träningsvärk i hjärnan eftersom en mängd nya kopplingar gjorts.

Det sägs ibland att vi bara använder en bråkdel av vår hjärnkapacitet, kanske så lite som några få procent. Vårt normalläge kan beskrivas som att vi kör en bil vars motor är strypt och därför bara kan köra i 20 kilometer i timmen. Under påverkan av LSD öppnas våra förmågor upp så att vi plötsligt kan framföra bilen i 80, 90 eller rent av 110. Vi får tillgång till betydligt mycket mer mental kraft utan att för den skull äventyra motorn.