I boken LÄKA & VÄXA har författaren och shamanen Daniel Wilby samlat tankar, insikter och kraftfulla verktyg gällande personlig och andlig utveckling. Det är ett omfattande verk sprunget ur författarens egen livserfarenhet och genomsyras av visdom som har potentialen att radikalt transformera människors liv. Nu kan du läsa boken i sin helhet här på hemsidan.

Bokframsida
Illustration: Phil Game

Daniel Wilby är en lärare och mentor i personlig och andlig utveckling, coach, psykedelisk vägledare och naturterapeut i Moder Jords och den heliga svampens tjänst. Eller shaman som det också kan kallas.

En betydelsefull del av hans arbete har ägnats åt skuggsidor och tillstånd såsom utmattning, depression, missbruk och trauma. Andra sidan av det myntet är arbetet med att växa ur det som varit, att finna sin potential och vision, samt självförverkligande. Därav bokens namn LÄKA & VÄXA.

Utöver att vara gratis tillgänglig här finns boken förhoppningsvis snart också som PDF, ljudbok och i engelsk översättning. Som komplement till boken publiceras den 18/5 2022 en fysisk Naturterapikortlek som finns tillgänglig på såväl svenska som engelska.

Mental och känslomässig utrensning

Vi bär alla med oss mentalt och känslomässigt bagage som vi behöver möta, reda upp och rensa ut för att må bra.

Mental utrensning
På det mentala planet rör det sig om sådant som negativa tankar och att sitta fast i tankemönster som inte gynnar oss. Tankar om oss själva, om andra och om vår omgivning och situation.

Känslomässig utrensning
På det känslomässiga planet kan det exempelvis röra sig om gamla känslor som vi inte vågat bearbeta, om låsningar i vårt känsloliv som begränsar oss och om skyddsmekanismer som vi en gång utrustat oss med och som inte längre gagnar oss.

Även om det mentala och det känslomässiga är olika saker så upplever jag att de ofta överlappar och teknikerna som jag presenterar kan i många fall adressera båda områdena. Därför nämner jag dem tillsammans.

I återstoden av det här kapitlet kommer jag att beröra förlåtelse, terapeutiskt skrivande, att arbeta med negativa tankar och att omprogrammera sig. För mental och känslomässig utrensning skulle jag emellertid också vilja hänvisa till djupmeditationstekniken för att lösa trauma och skaktekniken som båda är ypperliga vid sådant utrensningsarbete.

 

Negativa tankar

Det är vanligt att vi ältar negativa tankar och på så vis programmerar oss att tänka negativt. Vi tänker illa om oss själva och andra, förskjuter, tar på oss skuld eller känner skam.

Här är en övning som du kan göra för att medvetandegöra dig om dina negativa tankar. Jag fick den ursprungligen från Natha yogaskola men här är den fritt återberättad från minnet.

1. Du behöver något att anteckna på såsom en liten anteckningsbok eller ett A4-papper. Bestäm dig sedan för hur länge du ska göra övningen. Två till fyra veckor kan vara en bra start.

2. Varje gång du tänker en ny negativ tanke, skriv ner dess essens i några ord. Det kan exempelvis vara “jag är ful”, “jag har inget av värde att ge” eller “X är en skit”. Lämna plats efter tanken.

3. Varje gång du sedan tänker den tanken, sätt en pinne vid den så att du börjar räkna hur ofta du tänker tanken.

4. Gruppera varje morgon gårdagens pinnar så att du kan se hur många gånger du tänkte en specifik negativ tanke igår.

Arbeta med resultatet

När du är klar med övningen kommer du att ha ett material som du kan dra slutsatser utifrån. Vid det laget har du redan märkt att en del av tankarna hör ihop. Gruppera dem på olika sätt och se vad som händer. Vilka övergripande ämnesområden hittar du? Var finns det överlappningar och hur hör olika tankar ihop? Vilka slags negativa tankar har du inte?

Efter du undersökt materialet på det sättet så kommer du att ha en mycket bättre förståelse för vilka negativa tankar du har. Fördjupa då frågeställningarna. Vad säger de här tankarna om dig? Vad har de för ursprung? Triggas de i specifika situationer? Är de rimliga? Finns det något du behöver ändra på i ditt liv för att bli kvitt dem?

Göra något åt saken

Det är mycket vanligt att negativa tankar börjar lösas upp redan när vi kartlägger dem. Istället för att älta dem börjar vi observera dem och när vi gör det börjar vi se dem för vad de är, vilket ofta visar sig vara nonsens. Istället för att uppslukas av en tanke som att ”jag är ful” så börjar vi möta det med ”jasså, här kommer den där fultanken igen. Har jag verkligen inget bättre att tänka på?”.

Med observation höjer vi vår medvetenhet och med det följer möjligheten att gripa in och göra något åt den negativa tankegången. När vi ser vad som kommer kan vi i många fall förebygga tanken redan innan vi fastnar i den och i andra fall kan vi snabbt klura oss ur den.

Det jag har beskrivit hitintills tar i många fall bort merparten av alla negativa tankar. Om några återstår kan vi behöva skapa specifika tekniker eller strategier för att möta dem. Jag kan inte ge en övergripande teknik för det eftersom det behöver skräddarsys efter den specifika tanken som vi arbetar med. Om du förhåller dig öppen och mottaglig under tiden som du undersöker tanken kommer relevanta tekniker och strategier att uppenbara sig för dig. Det kan handla om så vitt skilda saker som omprogrammering, att bygga självkänsla eller ett behov av att förlåta.

Exempel: Att köra mot gult

Vid en period då jag kartlade mina negativa tankar så brottades jag med en intensiv sorg och saknad efter en kärlek som hade lämnat mig. De tankarna återkom många gånger varje dag så i samband med kartläggningen började jag resonera med mig själv om saknaden.

Efter jag lyckats ta mig förbi flera lager av sårat ego så fann jag en djup tacksamhet över att ha haft henne i mitt liv. Det var sorgligt att inte längre ha henne där men oavsett om hon var med mig eller inte så önskade jag henne uppriktigt allt gott i livet. Mitt sårade ego kände sorg och saknad men mina sannaste känslor inför henne handlade uteslutande om tacksamhet och välvilja. Frågan var hur jag skulle kunna ge plats åt mina sanna känslor.

● ● ●

När jag kör mot gult pussar jag ibland handflatan, sätter den mot taket och önskar mig något.

Vad jag gjorde var att ta den vanan och programmera om den. Istället för att önska något åt mig själv när jag körde mot gult sa jag nu något i stil med ”Tack för att jag har fått ha dig i mitt liv. Jag önskar dig uppriktigt allt gott.”.

När jag gav dem utrymme gick det snabbt för mina sanna känslor att få överhanden. Samma vecka var saknaden hanterbar och inom ytterligare ett par veckor var min känslomässiga kris läkt. Visst kunde jag fortfarande sakna henne men saknaden överskuggades med råge av tacksamheten. När jag tänker på henne idag är det med värme och ett leende.

Vid oro

När vi oroar oss tar vi ut negativa händelser i förskott. Oron stjäl energi och fokus från oss, särskilt när den går på repeat. Händer inte det som vi oroat oss för så har vi utan anledning ältat en negativ möjlighet. Händer det som vi oroat oss för så har vi i onödan upplevt det negativa flera gånger och på så vis möjligtvis också attraherat det vi oroat oss för.

Den här övningen kan användas för att släppa oron utan att för den delen ignorera den.

● ● ●

1. Föreställ dig det värsta som kan hända.

2. Acceptera den utgången.

● ● ●

När jag accepterat det sämsta möjliga resultatet upplever jag att det är lättare att lägga oron åt sidan.

Om det du oroar dig för är något du själv är frivilligt delaktig i och du inte kan acceptera det värsta som kan hända – avstå. Man bör inte göra saker som man inte är beredd att hantera konsekvenserna för.

Om det du oroar dig för är något som du inte själv är delaktig i och du inte kan acceptera det värsta som kan hända – engagera dig eller släpp taget. Din oro bidrar inte till en gynnsam lösning. Hjälp istället till att finna eller ge energi åt en bra lösning eller släpp taget om situationen.

Medveten närvaro

Att vara medvetet närvarande är att avsiktligt befinna sig i nuet. Det är att lägga märke till vad sinnena registrerar just nu och att vara i den här stunden. När vi lyckas vara medvetet närvarande kan vi agera utifrån den information vi har om nuet istället för att medvetet eller omedvetet agera utifrån vad som varit eller vad som komma skall.

Medveten närvaro kallas också mindfulness och har blivit ett alltmer populärt verktyg att använda vid mentalt obalanserade eller ohälsosamma tillstånd. Anledningen till det är att många sådana tillstånd härstammar från en alltför stor upptagenhet med dåtid eller framtid eller utgörs av automatiserade och omedvetna reaktionsmönster. När vi istället blir medvetet närvarande i nuet återfår vi kontrollen över sinnet och kan på så vis medvetet skapa vårt liv.

Ett vanligt verktyg för att öva medveten närvaro är meditation för att stilla tankarna. Till det kan sedan läggas en uppsjö övningar som hjälper oss att utforska nuet.

Dåtid, nutid och framtid

Vi kan i tanken befinna oss i tre olika tider – dåtid, nutid och framtid. Vi behöver dem alla för att kunna fungera optimalt men blir balansen mellan dem fel kan vi få en skev uppfattning av verkligheten och försätta oss i mentalt ohälsosamma tillstånd.

Dåtid. I kontakten med det som varit ligger möjligheten att lära oss av vår historia. När vi kan den har vi i många fall kunskapen för att framöver ta klokare beslut. I dåtiden ligger våra minnen och det som format oss till dem vi är. Att tänka tillbaka på det som varit kan i många fall vara till glädje men den som lägger för mycket tid på det som varit kan tvärt om fastna i grubblerier, bitterhet, nostalgi och liknande tillstånd.

Nutid. Den enda tiden som faktiskt finns är den vi befinner oss i just nu. Vårt handlingsutrymme finns enbart i nuet; det är här vi kan utföra det som leder oss framåt på vår resa. När vi tänker på vår dåtid eller framtid så tar vi den tiden från nuet.

Framtid. Visioner, mål och planer hör framtiden till. Det är av stor vikt för de flesta att ha en föreställning om framtiden att sträva mot och för många är det rent av det som ger livet mening. Att tänka framåt tydliggör i många fall vad vi behöver göra i nuet för att nå dit vi vill. Det är emellertid vanligt att människor stirrar sig så pass blinda på sina mål att de missar vad som händer i nuet. Drömmarna om framtiden kan på så vis paradoxalt nog göra oss mindre medvetna om vad vi behöver göra för att nå dem. Den som lägger alltför mycket tid på att tänka på framtiden blir passiv i nuet; den blir en drömmare.

● ● ●

En hälsosam balans mellan de tre tiderna är ungefär 5-90-5. Den personen befinner sig i dåtiden fem procent av tiden, framtiden fem procent av tiden och lägger resten av sin tid på nuet. När den går till dåtiden eller framtiden så är det med ett syfte, såsom att minnas varför den tagit ett visst beslut eller för att se vart den är på väg.

Nu är det såklart inte enbart fördelningen som avgör om det är ohälsosamt eller inte, utan vad vi fyller tiden med.

Den som grubblar mycket kan exempelvis ha fastnat i 85-14-1 vilket innebär att den tankemässigt huvudsakligen befinner sig i en tid som inte längre existerar. En sådan förskjutning kan exempelvis ske vid ett trauma där tiden gått i baklås och personen dagarna i ända upprepar den tiden. I en annan med samma fördelning skulle det kunna vara ett uttryck för en ohälsosam nostalgi där personen inte vill lämna det förgångna.

Ett tillstånd med fördelningen 1-14-85 vore istället kännetecknande för en person som har högtflygande tankar om vad den vill ha eller åstadkomma men som gör väldigt lite för att komma dit. Den personen pratar gärna mycket om sina drömmar men följer sällan upp det med handling. En del substanser är som gjorda för det här tillståndet då de väcker spännande tankar men samtidigt gör användaren lat och passiv.

Automatiserade responser

Stora delar av våra handlingar är helt eller delvis automatiserade. Vi har någon gång valt ett förhållningssätt och därefter utför vi med små variationer det vi förprogrammerat oss till. När vi möter en situation söker vi igenom vår databas efter responsen vi en gång valt och spelar upp den.

Den här programmeringen är till stor hjälp i vardagslivet då den tillåter oss att snabbt avgöra hur vi ska förhålla oss till en situation. Nackdelen är att vi egentligen inte möter den nya situationen utan snarare vår föreställning om den och utifrån den föreställningen spelar vi sedan upp en programmering. Vi skulle kunna kalla detta icke-medveten icke-närvaro. Eftersom vi möter vår föreställning om situationen så är vi varken till fullo medvetna om eller närvarande i situationen som den faktiskt är. Vår respons väljs automatiskt, alltså utan medvetenhet, och är ofta inte ens adekvat eftersom den kom till vid ett helt annat tillfälle.

I vårt nuvarande samhälle vore det problematiskt för oss att närma oss världen på ett annat sätt. Om vi närmade oss varje situation som om den vore unik och förhandlade fram vår respons vid varje tillfälle så skulle vi aldrig hinna med bussen.

Det finns emellertid en sorts människor som ständigt möter sin omvärld på det sättet och som således aldrig hinner med bussen om inte någon annan släpar med dem, nämligen små barn. De stannar upp vid varje grässtrå, varje vattenpöl och sten för att inspektera. De är fullt ut närvarande i ögonblicket och är ständigt öppna att omförhandla sin föreställning om det de möter.

Barn saknar dock medvetenheten som en vuxen kan besitta, bland annat för att de enbart har en vag uppfattning om dåtid och framtid.

Balansen

En balanserad vuxen kan medvetet bestämma vilka situationer den möter på nytt och vilka den för tillfället lämnar därhän för att fungera i sammanhanget. Den personen skulle uppfattas som lyhörd, uppmärksam och förmodligen också ödmjuk inför andras upplevelser.

Den skulle också ha en balans mellan dåtid, nutid och framtid. Det skulle innebära att den kan dra lärdomar av det som varit, tydligt se en riktning för sina handlingar men utöver det huvudsakligen befinna sig i nuet där handlingarna ligger i linje med såväl det som varit som med det som komma skall.

Den som uppnår den balansen är medvetet närvarande.

Medveten närvaro i vardagen

Det är förhållandevis lätt att hitta aktiviteter som inbjuder till att öva medveten närvaro. Många finner det exempelvis i hantverk, odling, idrott, lek eller sex. Det som behövs är en syssla att till fullo kunna fokusera på och vara närvarande i.

Vi kan underlätta detta för oss själva på många sätt varav jag redan nämnt ett flertal. Att vara ostörd. Lägga undan sådant som distraherar. I många fall kan det vara till hjälp att göra det tillsammans med någon som inte låter en vara någon annanstans, exempelvis att leka med ett barn. Det kan också hjälpa när sysslan är så pass komplex att den kräver hela ens uppmärksamhet.

Ett tips när tankarna sticker iväg

Ett sätt att hantera att tankarna vandrar är genom att helt sonika konkurrera ut dem. Tanken är som en röst som vi kan prata över.

Säg exempelvis att jag bygger en pilbåge. Jag står där och slipar den med ett sandpapper när jag märker att mina tankar är iväg i att hämta barnen på dagis. Kanske ser jag knappt ens pilbågen utan min rörelse är i stunden automatiserad.

För att hämta tillbaka mig själv kan jag då prata över tankarna genom att berätta för mig själv vad det är jag gör i stunden, exempelvis ”Det är inte mycket kvar att slipa på denna sida men det lilla märket efter filen vill jag ha bort. För att det inte ska bli en grop istället så behöver jag ta ut rörelsen och slipa ända härifrån.” När vi återberättar vad vi upplever i nuet pratar vi dels över de distraherande tankarna men vi hämtar också tillbaka oss själva till själva handlingen och reflekterar över vad det är vi gör, hur vi gör det och varför. Ofta behövs berättandet bara en kort stund för att vi åter ska vara närvarande i det vi gör.