Terapeutiskt skrivande

Vi människor har en tendens att gömma undan och förtränga sådant som vi tycker är jobbigt eller skäms för och det fräter sedan på oss inifrån. Samlar vi tillräckligt mycket på lager så förgör det oss till slut men även förhållandevis lite kan ge stora bekymmer. Vi blir förljugna, rädda och begränsade människor, oroliga för att bli påkomna eller att komma ihåg. När vi istället minns och törs blotta oss själva neutraliserar vi det som vi gömt undan.

Om du tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att rädda dig.
Om du inte tar fram det du har inom dig
så kommer det du har inom dig att förgöra dig.
Jesus i Thomasevangeliet
Översatt från Elaine Pagels engelska översättning.

● ● ●

Under flera års tid var jag noga med att inte låta världar mötas. Å ena sidan arbetade jag med politik, å andra sidan hängav jag mig åt att läka och växa med hjälp av enteogener. Jag ljög inte men för att kunna göra båda var jag tvungen att dölja något som var in i själen viktigt för mig vilket med tiden fick mig att känna mig alltmer splittrad. Samtidigt fanns där en oro att jag skulle kunna bli avslöjad eller rentav utpressad.

Jag kom till en punkt då jag behövde smälta samman igen och ville samtidigt undanröja hållhakarna som människor kunde ha på mig. Så jag startade en blogg och började berätta allt det där som jag var orolig för att människor skulle få reda på om mig. Jag började med allt som hade med enteogener att göra men gick snart vidare till annat som ofta satt än längre in. Sådant som jag visste skulle väcka känslor, som kunde fördömas, förnekas, förringas eller förlöjligas. Jag skrev om andliga upplevelser, om dåliga val jag gjort och om situationer som jag skämts för.

Jag satt ofta där med en oro på gränsen till panik över en text som jag egentligen inte alls ville publicera. Och när jag kände den där oron så visste jag att just detta måste jag publicera. Det var samma sak varje gång. Oron innan jag publicerade och lättnaden efteråt. För var hemlighet som jag släppte fram gick jag lite lättare, var lite gladare och sov lite bättre.

I två års tid skrev jag med intentionen att integrera, läka och rensa ut. När vårdagjämningen kom det andra året var jag äntligen klar. Jag inbillar mig inte att jag är slutgiltigt färdig med att vända ut och in på mig själv för det här livet, men jag är inte längre splittrad och jag hyser ingen oro för att någon ska få reda på någonting om mig. Jag har mött och gjort upp med mitt förflutna.

Många människor sorterade bort sig själva ur mitt liv under den perioden samtidigt som andra tillkom och uppskattade ärligheten.

Sociala medier

Jag pratade med en kvinna som gjort någonting liknande men istället för att skriva en blogg hade hon börjat avslöja saker om sig själv på Facebook för att utmana sig själv att vara ärlig med vem hon är.
–  Jag kan nog ha gått lite väl långt ibland och berättat saker som folk verkligen inte ville höra men för mig var det en del av utmaningen, berättade hon för mig.

Precis som sociala medier gör det lätt för oss att skapa förljugna identiteter så gör de det också lätt för oss att vara ärliga och sårbara inför varandra. När vi är ärliga och sårbara så attraherar vi människor som också vågar vara ärliga och sårbara och alienerar de som inte vågar vara det. På så vis gör vi plats åt och odlar ärligare kontakter.

Det är dock kanaler som också dras med betydande bekymmer. Saker sparas och det är svårt att radera sådant som tillhör det förgångna. Människor med ont uppsåt kan försöka använda ens process mot en och förvränga det man sagt. I en annan tid eller annat sammanhang kan det man skrivit helt missförstås. Det kan därför ibland vara viktigt att begränsa ämnesvalen efter vilka man når.

Ett sätt att göra det på är att begränsa vem som kan läsa det man skriver, exempelvis till enbart vänner. Ett annat är att skapa en stängd grupp med det specifika syftet att dela det man skriver. På så vis har man kontroll över vem som släpps in och vänner kan själva välja om de vill följa med på resan. Väljer man att ha en blogg kan man sätta lösenord på den och vara selektiv med vilka som får det.

Gällande ämnesval kan man välja att hantera ämnen på olika sätt. Allt passar sig kanske inte att avhandlas på samma sätt och med samma människor. Jag menar inte att man ska begränsa ämnena man tar upp utan enbart att när så behövs finna olika utlopp för dem. Begränsar vi oss till att enbart ta upp vissa ämnen så begränsar vi också vår frigörelse till enbart de områdena.

När du har publik

Om du låter andra läsa det du skriver, kom ihåg varför du skriver. Poängen med att blotta oss är att befria oss från våra egna rädslor och begränsningar, inte att söka bekräftelse för att vi gör det. Huruvida någon läser, gillar eller kommenterar det du skriver är mindre viktigt.

Det viktiga för din läkning och ditt växande är att du är modig och utmanar dig själv. Att vara modig är inte att berätta det som väcker mest uppmärksamhet, utan att berätta det som skrämmer dig mest att avslöja.

Att skriva av sig

Det finns många sätt att skriva terapeutiskt som inte förlitar sig på en publik. För många fyller exempelvis dagboken en terapeutisk funktion.

När man har ett avgränsat område i livet som är bekymmersamt, såsom en skilsmässa eller ett dödsfall, kan det vara av värde att skriva specifikt kring det och konstruera sin egen ceremoni för att få till ett bra avslut.

Vid en skilsmässa kan man exempelvis skriva ner all ilska och besvikelse man hyser gentemot den andra personen, allt man behöver förlåta och allt man själv behöver förlåtelse för. Med allt som kan behöva uttryckas i en sådan situation så kan det vara ett arbete som tar flera månader. Någonstans är det dock viktigt att ett sådant arbete också får ett tydligt avslut så att vi inte använder processen som förevändning för att vältra oss i det som varit. Gör vi det så slutar skrivandet vara en del av lösningen och bidrar istället till problemet.

När allt är skrivet stänger vi processen. Ett klassiskt sätt att göra det på är att koppla loss från det som varit genom att symboliskt elda upp det vi skrivit och därefter önska alla inblandade gott i livet. Vilket sätt som passar dig bäst är upp till dig att komma underfund med.

Vid ett dödsfall skulle det istället kunna handla om att minnas och vara tacksam för det som varit för att därefter kunna säga farväl och fortsätta leva. Tillvägagångssättet vore i princip detsamma; att skriva avgränsat och med ett tydligt avslut, gärna med en ceremoni som markerar avslutet.

Tacksamhetsbrev

Vi har oerhört mycket att vara tacksamma för i livet men begriper det kanske inte alltid eftersom vi fokuserar på annat. Hur vi än gör det så gör det oss gott att stanna upp och vara tacksamma för allt livet ger oss möjlighet att uppleva.

Ett sätt att fokuserat arbeta med tacksamhet är att skriva ett tacksamhetsbrev till sig själv eller någon annan. Det kan vara särskilt förlösande om man befunnit sig i en långvarig konflikt eller annan låst position till en person och har svårt att se allt man har att vara tacksam för i den relationen. När vi styr om vårt fokus från konflikt till tacksamhet uppmärksammar och minns vi andra saker.

Det kan vara en stor utmaning att fokusera om så, särskilt när det finns mycket fientlighet och ilska. För att släppa sådana känslor helt rekommenderar jag att det kompletteras med en förlåtelsevandring.

När brevet är skrivet kan du själv välja om du vill ge det till personen som det berör eller om du vill avsluta skrivprocessen på annat sätt.

Att läsa i naturen

I vardagsrummet stod ett långt bord fyllt med ädelstenar av alla de slag. Många hundra eller kanske rent av ett tusental, skulle jag gissa.
– Tänk på din nuvarande situation, ta sju stenar och lägg dem här.
När jag gjort det bad han mig tänka på vad som skulle komma framöver och plocka ytterligare sju stenar. Sen läste han situationen och mig och vävde in berättelser om de specifika stenarna jag valt. Jag minns särskilt en kula som han berättade att han hade hittat i en skog i Norge och att jag likt kulan behövde förhålla mig rörlig till det som hände. Inte låsa mig, plantera fötterna och försöka stå fast.

● ● ●

Tarotkort är förhållandevis enkla att spå i. Man har sin instruktionsbok, lär sig symboliken och förlitar sig på sin associationsförmåga. Den som är duktig på att läsa och ta emot budskap kan emellertid plocka upp dem från många håll. Det är bara att ställa frågan, be om budskap, koppla in och se sig omkring. Då blir det fullt möjligt att läsa i stenar, moln, trädens bark eller djurens förehavanden.

Att skåda i en sten

För att beskriva den här tekniken använder jag en sten men det behöver inte vara just en sten utan kan vara något annat du hittar i naturen som tilltalar dig. Tekniken är densamma och förlitar sig dels på din förmåga att associera och dels på din förmåga att förnimma budskap.

• Hitta en sten som tilltalar dig. När du börjar är det i regel lättare med en sten som har karaktär såsom gropigheter, mönster och mossa.

• Håll stenen i dina händer, slut ögonen och försätt dig i ett meditativt tillstånd. Ställ din fråga och be om att få finna svar till den.

• Öppna sedan ögonen och studera stenen. Leta efter bilder, mönster eller liknande som kan ge dig vägledning i frågan du ställt. Precis som med tarot kan det vara till hjälp att prata högt för att sedan sålla bland associationerna. Var också vaksam på bilder och budskap som till synes kommer utifrån. Detta går att göra själv eller tillsammans med en vän.

• När du är färdig med läsningen, tacka stenen och lägg tillbaka den.

Den som förstår tekniken kan på liknande sätt läsa i molnen, en barkbit, eld eller i en porlande bäck.

Att be om tecken

Ett annat sätt att ta sina omgivningar till hjälp är att ställa sin fråga inför en promenad eller liknande.

• Försätt dig i ett meditativt tillstånd, ställ din fråga och be om att få svar på den under promenaden.

• Gå sedan promenaden utan distraktioner såsom mobiltelefon. Var medvetet närvarande och öppen för budskap men tvinga inte fram dem utan låt dem komma till dig. Du kommer att känna igen dem när de kommer. Fortsätt vara öppen och medveten under hela promenaden då det kan tänkas komma mer information på vägen.

• När du är klar, tacka för svaren du fått och bestäm dig för vad du ska göra härnäst.

Renandetekniker

Innan vi börjar arbeta är det oftast klokt att rena först. När vi renar så städar vi undan åtminstone en del av det som annars kan komma i vägen för arbetet vi vill utföra. Det kan exempelvis vara att plocka bort kvardröjande avtryck, lätta upp stagnerad energi eller göra plats åt det vi vill åstadkomma.

Den fysiska rengöringen

Innan man renar med mer esoteriska metoder bör man rena fysiskt. Det andliga och materiella går in i vartannat vilket innebär att fysisk smuts och oordning gör att annat också fastnar.

När det gäller en person kan det vara att duscha och byta till rena kläder medan en plats kan behöva rensas upp och städas. När den grova smutsen är borta har energin redan lättat vilket ger andra reningstekniker förutsättningar att få avsedd effekt.

Några vanliga verktyg för rening

De fyra elementen. Eld, jord, luft och vatten har alla sina egna egenskaper som är gynnsamma för att rena. Elden transformerar, jorden absorberar, luften vädrar ut och vattnet tvättar bort. Vilket element som är mest passande beror på ändamålet. Vill jag frigöra mig från ett fysiskt föremål kan en eldceremoni vara passande medan jag hellre vänder mig till Moder Jords förmåga att absorbera om jag exempelvis spyr upp gamla känslomässiga blockeringar.

Rök. Med rök från örter, särskilda träslag och liknande renar vi lättare energier från exempelvis en plats eller person. På engelska kallas det för smudging och utförs i vissa sammanhang snarare symboliskt. Röken är en kraftfull allierad som kan lätta på mycket men den har också sina begränsningar. Den är utmärkt för att exempelvis rena ett hem efter en grundlig städning, rena någons energikropp före och efter healing eller lätta på avtrycket efter en ande som hjälpts vidare. Röken är däremot inte ett verktyg för att avlägsna spöken, parasiterande energier eller blockeringar.

Salvia, lavendel och gråbo är alla exempel på växtlighet som används för ändamålet. Odla i första hand själv eller samla sådant som växer nära dig för att skapa din egen rökelseblandning. Ett träslag som blivit alltmer populärt att använda i andliga kretsar är Palo Santo. Det bör i min mening undvikas eftersom västerlänningars konsumtionshets numer hotar trädets överlevnad.

När man arbetar med örter binds de gärna i ett hanterbart knippe med snöre som löper om hela knippet. Det är också vanligt med blandningar som eldas i ett rökelsekärl. Jag föredrar knippen eller pinnar eftersom det är lätt att röra sig runt med dem. Jag har då också ett kärl för att samla aska och ställa ner knippet eller pinnen i. Ett annat vanligt tillbehör då man arbetar med röken är en fjäder eller vinge för att vifta och styra röken dit man vill ha den.

När vi arbetar med rök inomhus kan det vara en god idé att tillfälligt koppla ur brandvarnarna eftersom det kan bli ganska rökigt.

Salt. För rening av verktyg och liknande är salt ypperligt eftersom det dels effektivt extraherar smutsen de samlat på sig och dels är enkelt och billigt att arbeta med. Salt kan användas till mycket annat också, exempelvis som barriär för energier som man vill hålla borta. Bäst upplever jag att obehandlat havssalt är. Jag undviker så kallat himalayasalt eftersom det utvinns genom gruvdrift och fraktas långt.

Att rena föremål

Våra verktyg och andra föremål samlar med tiden på sig smuts och annan energi som förtar deras kraft. Därför är det bra att med jämna mellanrum rena och ladda dem. Det är också bra att göra det till en vana att rena nya föremål innan vi låter dem ta plats bland våra andra så att vi inte drar in andras smuts. 

Vilken metod vi använder för att rena något behöver anpassas efter föremålet så att det inte tar skada. Använd sunt förnuft och känn efter vad den specifika saken behöver.

Att rena med salt och ladda med sol/månsken

Salt var mitt första och är alltjämt mitt huvudsakliga verktyg för rening. Här följer ett exempel på hur man kan rena och ladda ädelstenar: 

• Täck med havssalt och låt stå över natten (extraherar smuts).

• Skölj av dem (rening).

• Låta dem laddas av fullmånen (laddning).

• Låta dem laddas av solen (laddning).

• Tillåter vädret sedan det så får de gärna också ligga i regnet (rening och laddning).

Punkt tre och fyra, att låta ädelstenarna laddas av fullmånen och solen, upplever jag kan byta plats med varandra beroende på hur dagarna och vädret ter sig.

Den som bor nära havet kan på ett snarlikt sätt rena stenar genom att lägga dem i en tygpåse eller liknande och lägga dem i havet över natten. Bäst är i så fall någonstans där vattnet är i rörelse men se till att förankra ordentligt så att stenarna inte försvinner.

Att bibehålla kraften

Även om det är enkelt att rena med salt så tar det tid att göra. Ett sätt att bibehålla verktygens kraft mellan tillfällena kan exempelvis vara att rena dem med rök eller vatten före och efter varje gång man använder dem. Det kan göras genom att föra föremålet genom röken och be röken rena det eller genom att tvätta eller skölja av föremålet med samma intention.

Att ta naturen till hjälp

Naturen kan vara till ypperlig hjälp för att rena och då särskilt jorden som absorberar och balanserar, och vattnet som sköljer rent. Finn eller skapa gärna en egen ceremoniplats där Moder Jord utför arbetet tillsammans med dig. Det kan exempelvis vara vid en porlande bäck eller i den lösa jorden vid foten av ett kraftfullt träd.

Att rena sig själv

Det är gott att göra det till en vana att rena sig inför och ibland också under och efter en ritual eller liknande. När vi går in i att göra ett specifikt arbete vill vi inte ha annan smuts som stör det så ju mer vi gör oss av med på förhand, ju mindre behöver vi störas av det under tiden.

Reningsritual med rök

Röken är ett av de verktyg jag oftast använder för att rena mig inför en ceremoni och jag gör det då nästan först av allt. Jag upplever inte att ordningen som jag applicerar röken spelar någon roll men när jag renar mig själv med rök brukar jag:

• Börja med att föra det glödande rykande knippet framför mig och med öppen hand vifta röken på mig själv med särskild uppmärksamhet på mina sex lägre huvudchakran, från roten till tredje ögat.

• Därefter efter bästa förmåga göra detsamma för ryggen.

• Sedan håller jag ut en arm i taget och för knippet under armen så att röken stiger uppåt. När jag når min öppna handflata stannar jag där en extra stund för att låta röken väcka mina handchakran.

• Ståendes för jag knippet på ut- och insida av ben innan jag lyfter på en fot och renar undertill och därefter gör jag samma med andra foten.

• Slutligen fokuserar jag på huvudet där jag för knippet runt huvudet medsols uppåt och avslutar med att dra allt mindre cirklar upp mot taket eller himlen. Allt som allt gör jag förmodligen 5-10 cirklar ett par-tre gånger. Utöver att rena huvudområdet tänker jag mig att rörelsen kopplar upp mig.

• Skulle jag sedan känna att något område behöver mer så applicerar jag mer just där.

Renar jag någon annan så gör jag i princip samma rutin men istället för att styra röken med min egen hand så använder jag en fjäder eller vinge.

Vattenmeditation

När jag la mig raklång på den lilla bron i skogen för att meditera var jag oförberedd på vad som skulle hända när jag slöt ögonen. Under mig porlade vattnet fram i den lilla bäcken.

Jordens yta består till 71 procent av vatten. Våra kroppar består av 50 till 75 procent vatten. Vi tänker sällan på det men vi är till stor del vatten och påverkas starkt av hur vårt inre vatten mår.

Jag blundade och porlandet under mig satte vattnet i min kropp i rörelse. Stillastående vatten blir unket och samlar på sig smuts. När mitt vattensystem nu aktiverades så starkt frigjordes smutsen och sköljdes bort med bäcken. Jag låg där och porlade, kluckade, andades och skrattade tills jag var genomsköljd och mitt vatten åter var i balans med bäcken och naturen.

En renande väg hem genom skogen

Vägen hem till honom gick genom en skog.
– När jag kör här brukar jag föreställa mig att trädens grenar borstar bort all smuts jag samlat på mig under dagen, berättade han.
Jag provade själv. I tystnad betraktade jag grenarna medan vi i maklig takt snirklade oss fram på grusvägen och föreställde mig hur de varsamt snuddade vid mig och borstade bort jäkt och damm. Väl hemma hos honom kände jag mig både lättare och lugnare.

Att släppa till Moder Jord

Detta är en reningsteknik som i de flesta fall passar sig under en ceremoni eller som en fristående ritual. Moder Jord har en otrolig förmåga att absorbera och transformera. När vi i arbetet med oss själva finner något som vi verkligen behöver och vill bli av med kan vi därför tryggt släppa det till henne och veta att det tas emot och bort. Såhär kan det göras:

• Lägg dig platt på marken med ansiktet i gräset, jorden eller vart du nu befinner dig. Armar och ben något ut från kroppen i en ställning som känns vettig i sammanhanget. Övningen blir generellt kraftfullare ju mer direktkontakt man har med marken så är vädret och sammanhanget sådant att det känns bra så går det bra att göra naken eller delvis avklädd.

• Säg med tydlig röst vad det är du vill bli av med och be Moder Jord ta emot det. Prata rakt ner i marken och upprepa det tills orden vänder. Det kan ta tid. Låt det.

Med “orden vänder” menar jag: när jag släpper fram och ut det jag vill bli av med och låter Moder Jord ta emot och omvandla det så kommer det jag vill bli av med till en början klinga av och till slut upphöra och vända. Det skulle exempelvis kunna låta “jag vill inte finnas, jag mår så dåligt, Moder Jord, snälla, ta emot det i mig som inte vill finnas, som får mig att må dåligt” som upprepas 38 gånger och sedan vänder till “jag vill finnas, jag mår bra”.

• När det skiftet sker, vänd så du ligger på rygg och upprepa den positiva varianten så länge du orkar och känner för det. Bubblar skratt, gråt eller annat fram så låt det också ta plats. Tanka på energi från såväl Moder Jord som från sol, måne, himmel, bris eller vadhelst annat som du vill ta emot energi ifrån.

• Tacka Moder Jord för hjälpen du fått vilket du för all del kan göra redan under föregående punkt. Precis som skratt och gråt har tacksamhet också en förmåga att bubbla fram. 

Att rena en plats

Som jag började kapitlet med att påpeka bör det första steget i att rena en plats vara att rena den fysiskt, det vill säga att städa, ställa iordning och vädra den. Det ger andra reningstekniker bättre förutsättningar att ge avsedd effekt.

Att rena med rök

Ett enkelt och effektivt sätt att därefter rena platsen från kvarvarande eller stagnerade energier är med rök. Ett rum kan exempelvis renas på följande sätt:

• Rena först dig själv med röken.

• Börja därefter till höger om dörren och rör dig medsols genom rummet med det glödande örtknippet. Sprid röken rikligt omkring dig och upprepa under hela tiden högt din intention med reningen. Det kan exempelvis låta “Låt allt gammalt och ogynnsamt försvinna härifrån. Låt smuts och damm fara. Allt här ska vara gott.”. Lägg särskild vikt vid att rena i vinklar och vrår som sällan används och där energin står still.

• Runt fönster och dörrar gör du en ram med röken och fyller den sedan med mera rök och uttalar intentionen för det som ska komma in. Det kan exempelvis låta “Låt allt som kommer in här vara gott.”.

• Vädra och låt röken ta med sig den frigjorda smutsen ut.

• Tacka och avsluta.

Renar du ett helt hus så rör dig på samma sätt medsols genom huset.

Att rena med trumma, skallra och sång

Att rena ett rum med ljud görs på snarlikt sätt som med rök och kan också kombineras med röken. Vibrationerna som trumma, skallra och sång avger skakar loss och hjälper oss att ta bort gammal stagnerad energi. Arbetar du med alla tre så kan du växla mellan dem som du tycker känns bra eller först rena med trumma, därefter med skallra och slutligen fylla rummet med sång. Det kan exempelvis göras såhär:

• Rena först dig själv och dina verktyg.

• Börja till höger om dörren och rör dig medsols genom rummet med trumman. Gör sedan detsamma med skallran. Lägg särskild vikt vid platser där energin känns särskilt stagnerad, tung, fattig eller bara står still.

• Gå därefter på liknande sätt och sjung för platsen.

• Tacka och avsluta.

Att välsigna

Ett sätt att rena eller avsluta en rening av en plats är att välsigna den. Läs mer om det i kapitlet Välsignelser (s. XX).

Att rena åt andra

När vi arbetar med andra människor i ett läkande sammanhang händer det att vi behöver rena åt dem eller plockar upp smuts från dem och därför behöver rena oss själva.

Att skicka smutsen vidare

På samma sätt som man kan skicka in energi vid handpåläggning så kan man också extrahera och plocka bort det. 

Två vanliga sätt att göra det är att skicka smutsen uppåt alternativt neråt. Skickas den uppåt kan det göras genom att exempelvis som vid handpåläggning kanalisera smutsen uppåt till ljus, svampen eller liknande så att smutsen bara färdas genom en.

Skickar vi smutsen neråt är det till Moder Jord och skulle exempelvis kunna vara att borsta smutsen neråt längs benen och ner i marken. Ett annat sätt är att på samma sätt som vid kanalisering uppåt låta smutsen vandra genom oss, exempelvis från vänster hand genom hjärtat och sedan ut genom höger hand som vi lägger mot marken. Lite som en åskledare. Smutsen färdas genom oss men ska inte heller då fastna i oss.

Att kräkas eller gråta åt någon annan

Det händer att människor i en läkandeceremoni har smuts som de behöver göra sig av med men är oförmögna att själva göra det. I så fall kan vi ibland behöva kanalisera den smutsen genom oss själva och göra oss av med den åt dem.

En fysisk utrensning som är vanlig vid läkande ceremonier är att man kräks. När den jag arbetar med behöver kräkas ut något som den behöver bli av med men inte kan så blir det istället så att det sugs ut och skickas ut genom min kropp. Vanligtvis har jag då fysisk kontakt med den andra såsom vid handpåläggning. Sådana spyor bör inte slängas i toaletten utan bör ges till Moder Jord så att hon hjälper att absorbera och transformera.

På liknande sätt är det inte heller ovanligt att gråta åt någon annan. När den som egentligen behöver gråta är oförmögen att göra det händer det att jag gråter i dess ställe. Gråten skickas då genom min kropp men fastnar inte i mig utan flödar fram i form av tårar och kan åtföljas av känslor. Fysisk kontakt kan även här vara bra men jag upplever den inte som lika nödvändig som när jag kanaliserar kräk.

Rena sig från andras smuts

I andra fall hamnar andras smuts på en själv och då kan det vara viktigt att snabbt bli av med den. Det kan exempelvis vara att man sugit upp något från dem och inte haft någonstans att göra av det, att det man arbetat med att befria dem från är kladdigt och hamnat på en själv eller att det bara allmänt smittar.

Att skaka av sig

En teknik som jag använder för att bli av med andras smuts är skaktekniken som jag beskrivit i kapitlet Att skaka loss trauma (s. XX). Det kan vara lite olika vad det är som skakas ut men det är inte ett eget trauma så som det är beskrivet i kapitlet som du hittar tekniken i. Ibland kan det vara anspänningar som uppstått från läkandearbetet och ibland är det snarare en kanalisering av den andras spänningar. Vid andra tillfällen är det just smuts eller liknande som skakas loss ungefär som en hund skakar av sig vatten.

Att trumma loss smutsen

Trumma och skallra kan vara ypperliga verktyg för att rena då de med sina vibrationer skakar loss smutsen och återställer balansen.

Att ta hjälp av naturen

Naturen kan också hjälpa en att plocka bort energimässig smuts. Ett självklart sätt är att skölja av den med vatten och då helst i vatten som befinner sig i rörelse.

Moder Jord kan också hjälpa med att rena genom att absorbera och transformera. Om smutsen finns på en specifik plats såsom händerna kan det räcka med att köra ner händerna i eller gnugga dem mot jorden.