ANDEVÄRLDEN

Berättelsen om Ismael och Liv

Det var en kall höstdag när min dåvarande flickvän och jag besökte den ensligt belägna retreatgården som vi fått erbjudande om att ta hand om över vintern. Ägaren tog oss på en rundtur av platsen och det började skymma när vi åter styrde stegen mot värmen.
– Det står någon där nere, sa min flickvän och pekade mot ett buskage bakom huset.
Jag ansträngde mig men kunde inte se annat än växtlighet så jag avfärdade det.
– Jo, det verkar vara en man, insisterade hon utan att för den delen verka särskilt brydd över det.

En dryg månad senare flyttade vi in tillsammans med tre vänner. Det tog inte mer än ett par dagar innan två av dem kom till mig och berättade att de kände en vresig mans närvaro bakom huset. I sin ungdom hade en av dem använt anden i glaset för att prata med andar så vi bestämde oss för att se om vi kunde få kontakt den vägen.

Vi ritade upp en bräda med bokstäver, värmde ett glas, la våra fingrar på det och frågade om det var någon där. Omedelbart fick vi stark kontakt med två själar som berättade att de satt fast i den gamla jordkällaren bakom huset. En tredje själ, den vresige mannen, höll omedvetet kvar dem.

Under loppet av flera nätter klarnade bilden av vad som hänt. I huset bodde en gång i tiden en man, hans fru, deras son och en dräng. Frun dog i barnsäng varpå mannen blev arg, bitter och anklagade Gud för smärtan och saknaden. Hans grepp om verkligheten halkade. Några år senare var han ute och arbetade i skogen medan sonen och drängen reparerade taket till jordkällaren. När taket började ge vika ropade sonen efter pappan som snabbt kom springande. De begravdes alla tre i jordkällaren och dog. Mannen förstod inte att han var död utan vandrade runt vid huset och letade förtvivlat efter sin fru. I sin okontaktbarhet låste han de bägge andra själarna vid platsen.

Vi fick aldrig direktkontakt med mannen men däremot med hans fru som gått vidare till andra sidan. Hon bad oss att gå till ett gammalt altare på gården med ett kors och be till Gud att ta emot själarna som satt fast. Jag är inte kristen men insåg att vi behövde arbeta utifrån den tro som andarna hade, inte vår egen. Så kom det sig att vi pulsade ut i vintermörkret med ett hastigt hopsnickrat kors och några ljus för att be till något jag aldrig tidigare bett till.

Efter att tafatt ha mumlat till Gud i några minuter kände vi plötsligt en väldig närvaro som fick håren att resa sig.
– Kände ni också det där, frågade vi upphetsat varandra.
För att förstå vad som precis hänt tog vi oss in och satte oss åter vid brädan. Där fick vi kontakt med ärkeängeln Ismael som färdas genom kors och hjälper själar över till andra sidan. Hans energi var en helt annan än vad vi vant oss vid. Ismaels kraftfulla energi fyllde hela rummet och glaset sköt fram över brädan med tydliga instruktioner till oss.
– Imorgon bitti ska ni åka till kyrkan i Sankt Olof. Där ska ni be till Gud att ta emot själarna. Jag tar med dem dit och för dem sedan vidare därifrån.
– Men kyrkan är kanske inte öppen, invände jag.
– Det kommer den att vara, svarade Ismael. Ring dem på morgonen så öppnar de.

Nästa morgon ringde jag kyrkoförvaltningen. Egentligen höll kyrkan stängt vintertid men av en händelse var det en vaktmästare på plats. Han skulle öppna åt oss.

Vi åkte till kyrkan där vi följde Ismaels instruktioner och bad för själarna. Efter en stund kände vi en väldig lättnad.
– Nu är det nog klart, sa vi till varandra och åkte hem.
På gården kändes det som att platsen hade andats ut. För att försäkra oss om arbetet var slutfört tog vi åter kontakt med Ismael som bekräftade att själarna vandrat vidare.
– Det finns fortfarande ett avtryck kvar på platsen men det kommer att lätta helt inom några veckor, förklarade han.

För att avrunda samtalet frågade jag Ismael om han hade något mer att säga oss.
– Ja, svarade han. Sara, mamma. Och Daniel, pappa.
En rysning gick genom mig. Vi hade ju inga planer på att bli föräldrar än. Sedan sa Ismael:
– Vill ni prata med henne? Hon är här nu.

Där började samtalet med Liv, vår blivande dotter.

● ● ●

Där den här berättelsen tog sin början hade jag ingen uppfattning om en andevärld. Jag hade aldrig haft sådana upplevelser och det var inte heller något jag sökte efter eller ens ägnade en tanke.

Men som snabbt blev tydligt för mig den vintern finns det andra verkligheter än den materiella som vi till vardags upplever. Där finns det andar, änglar, spöken och allsköns hyss. Utöver det är livet som vi lever just nu bara ett bland många som vi har levt och våra själar möts på nytt i mänsklig skepnad i liv efter liv.

Dessa andra verkligheter är inte mindre verkliga, bara annorlunda jämfört med vad vi är vana vid. Här finns knutar att lösa, hjälp att få men också faror att lura.

Kunskapens fragmentariska natur

Precis som jag inte undersökt världens alla hörn och därför omöjligtvis kan ha en heltäckande förståelse av världens beskaffenhet inbillar jag mig inte att ha en heltäckande förståelse av andevärlden och dess invånare. Jag har enbart de fragment som mina egna upplevelser försett mig med. Därtill befinner jag mig just nu i en mänsklig upplevelse vilket ytterligare begränsar min förmåga att förstå en del koncept. För mig är exempelvis upplevelsen av tid högst verklig och därför svår att skilja mig ifrån. När jag får till mig information om exempelvis tid som skiljer sig från hur jag upplever den ligger den utanför min förståelse. Medan det ibland kan vara lockande att intellektuellt försöka begripa något obegripligt så finner jag det sällan särskilt givande. Därför har jag istället valt att acceptera att min mänskliga upplevelse begränsar min förståelse och att min förståelse av andevärlden är just fragmentarisk.

Detsamma kan naturligtvis sägas om allt som jag tar upp i den här boken och om alla människor och alla försök att förstå vår omvärld. All vår kunskap är fragmentarisk.

Jag har hört en del teorier där andevärlden delas upp och kategoriseras i dimensioner och på andra sätt men kan själv inte säga mycket om det eftersom jag inte haft den upplevelsen. För mig räcker det oftast att kort och gott kalla det för andevärlden, som motpol till den materiella världen som vi vanligtvis rör oss i.

Andevärldens invånare

Följande är en förteckning över de ord som jag använder för att beskriva andevärldens invånare.

Ande

Ande är för mig två saker. Dels är det ett generellt begrepp för att beskriva en kontakt som jag ännu inte är helt på det klara med vad det är för något. Det skulle exempelvis kunna vara att jag ännu inte kunnat avgöra om det är ett spöke, en demon eller ett naturväsen. Och dels är det ett specifikt begrepp för en mänsklig själ som passerat över till andra sidan. Den är i anden.

Själ

En själ är den delen av människan som lever vidare efter att vår fysiska kropp dött. Själen kan vara del av en levande människa, befinna sig i ett limbo, ha passerat över till andra sidan eller vara i processen att ta plats i en ny fysisk kropp.

Spöke

Ett spöke är en människas själ som fastnat och därför inte lyckats ta sig vidare till andra sidan efter att människans kropp har dött. I vårt samhälle finns många negativa associationer kring ordet spöke som något skrämmande. Så uppfattar jag dem inte. Snarare är det en existens som jag känner medlidande för. Själen har på något sätt fastnat och har inte lyckats ta sig vidare. Den framstår ofta som förvirrad, lidande eller berusad och behöver hjälp att ta sig vidare.

Jag vänder mig mot föreställningar om att ett spöke ska fördrivas eller avlägsnas. Ett spöke är en mänsklig själ som sitter fast och därför behöver hjälpas vidare. Vi ska inte jaga bort människor som är i behov av hjälp utan istället hjälpa dem.

Parasit

En parasit är en andevarelse som sätter sig på exempelvis en människa och utnyttjar dess livskraft. Det är vanligt att den suger energi ur människan eller försöker leva och påverka den fysiska omvärlden genom den.

Vissa parasiter är tämligen harmlösa och kan liknas vid en mask i tarmsystemet eller en igel. De suger energi ur oss och gör oss exempelvis omotiverade, lata eller apatiska. Dessa har i regel en låg medvetandenivå. Andra är betydligt farligare och är mycket medvetna om vad de gör med människan. De försöker snarare ta över människan och använda kroppen som sin egen. De kan försöka vilseleda, manipulera eller rent av skada sin omgivning. Människan kan då höra röster eller få infall att göra destruktiva saker. Många av de mentala sjukdomstillstånd som västerländsk läkevetenskap identifierar är i den shamanska föreställningsvärlden i snarare uttryck för parasiter som tagit plats i och utnyttjar en människa.

Demon

Demoner är ofta elaka, missunnsamma och manipulativa. Därför är de också farliga att befatta sig med, särskilt de som är parasiter. Som parasiter kan de exempelvis vara elakt utåtagerande eller förhålla sig dolt destruktiva.

Försöker man avlägsna en parasiterande demon kan de bli mycket aggressiva och även försöka förmå människovärden att den kommer att dö om demonen avlägsnas.

Åtminstone en del demoner verkar vara del av den mänskliga reinkarnationscykeln. En förklaring som en andehjälpare gav mig är att en demon är en ateistisk själ. När människokroppen dör har den ateistiska själen ingenstans att ta vägen och vandrar då omkring och letar efter en människa att besitta för att åter kunna leva i köttet. Då menar jag inte ateistisk som i ett vardagligt “jag tror inte på något” utan en destruktiv övertygelse som tränger ända in i själen och aktivt förnekar ljuset och kärleken som binder samman allt. En sådan demon kan så småningom återvända till ljuset när den släpper sin destruktiva övertygelse och ångrar sina handlingar.

Ängel

Det finns många slags änglar. Fastän jag har sett en del som vill beskriva en hierarki med många nivåer bland änglar har jag själv bara erfarenheten av tre sorter. För att få änglarnas hjälp behöver vi be om den.

Ärkeängel. En ärkeängel är en särskilt kraftfull ängel med arketypiska drag och ansvarsområden. Ärkeängeln Ismael styr exempelvis över död, förstörelse, övergången mellan liv och återfödelse medan ärkeängeln Raphael förknippas med läkande och helande.

Skyddsängel. En skyddsängel är en ängel som vakar över oss och styr verkligheten att ta hand om oss. Den personliga skyddsängeln är förmodligen den som flest människor är bekant med och det sägs att alla har en. Det finns också generella skyddsänglar som flera kan vända sig till.

Andra änglar. Det finns många änglar som vill oss väl och som enligt Doreen Virtue har förhållandevis lite att göra. För att arbeta med dem behöver vi själva aktivt bjuda in dem. På så vis kan vem som helst skaffa sig flera änglahjälpare.

Guide

Det finns en viss överlappning mellan guider och personliga skyddsänglar samt kraftdjur. En guide är en personlig andehjälpare vars uppgift det är att vägleda och ge oss stöd. En människa kan ha flera guider som i sin tur kan bistå med olika aspekter av den mänskliga upplevelsen.

Kraftdjur

Liksom guider och personliga skyddsänglar är kraftdjuren personliga. De besitter djurets visdom och personlighet och kan bistå oss på samma sätt som en guide. De kan också kallas på för att förstärka aspekter av människan. En människa kan ha många olika kraftdjur.

Naturväsen

Det finns en uppsjö olika naturväsen varav jag enbart haft direkt kontakt med ett fåtal. En del tycker om människor, andra förhåller sig neutrala och vissa är negativt inställda till oss. Är vi uppmärksamma kan vi förnimma dem här och var i naturen. Stövlar vi runt i naturen ouppmärksamt kan vi ibland störa dem vilket vi exempelvis kan bli varse om genom obehagliga eller smärtsamma upplevelser. När jag får känslan eller signalen att något inte vill bli stört brukar jag undvika att gå dit.

Växter och mineraler. Allt har en själ och det är fullt möjligt att kommunicera med växter, träd och stenar. För mig ligger detta i gränslandet mellan den fysiska världen och andevärlden. Anledningen till att jag tar upp det i kapitlet om andevärlden är att det ligger bortom vår gängse uppfattning om tingens ordning.

Älvor är ett slags naturväsen som trivs varhelst det finns växtlighet och då gärna vildvuxen sådan. Finns det ett särskilt vildvuxet hörn av trädgården där gräsmattan fått bli till äng och där häcken inte klippts så är det förmodligen också där älvorna trivs bäst. Vänner som sett dem beskriver dem som 40-60 cm höga och att de verkar ha vad som kan liknas vid kungar och drottningar som håller samman gruppen. Jag som huvudsakligen känner upplever dem som gladlynta, busiga och livsglada men de har också nära till ilska när någon skräpar ner i eller skadar naturen. De verkar leva i grupper eller samhällen.

Det sägs att älvor kan hjälpa oss med det materiella i tillvaron så önskar vi hjälp att förverkliga något materiellt kan de bistå oss i att bana väg för det. I utbyte får de gärna materiella gåvor och att umgås med oss. Den som arbetar med älvorna får ofta i uppgift att plocka upp skräp i naturen då de tycker väldigt illa om hur människorna skräpar ner.

Den som har prunkande växtlighet hemma kan ha älvor hos sig även inomhus.

Utomjordingar

När jag i detta sammanhanget säger utomjordingar så menar jag inte fysiska sådana som åker runt i rymdskepp eller liknande. Snarare så har vissa andekontakter varit så väsensfrämmande från det jag uppfattar som andar på jorden att de verkat komma från yttre rymden.

Jag upplever att svampen är ett ypperligt verktyg för sådana kontakter då den utöver att vara starkt kopplad till jorden också verkar vara kopplad till rymden och universum.

Från andra dimensioner eller tider

Det finns också andar som kan tränga igenom till oss från andra dimensioner eller tider. Här blir det svårare för mig att begripa eller förklara eftersom jag som människa känner mig bunden i tid och rum. Men trots det har jag haft kontakter som alldeles uppenbart varit bortom min uppfattning av tid och rum. Den första som lämnade ett stort intryck på mig var en väns guide som kom från en annan dimension av vår värld och dessutom från en annan tid då höga träd täcker större delen av jorden och människorna beskrivs som få, långa och högt utvecklade.

Genomlysa med Ismael

Jag låg en kväll och skulle sova när ärkeängeln Ismael började prata med mig.
– Du har en inkräktande energi i din kropp.
Han visade mig inkräktaren som kramade åt om mitt hjärta som en näve. Den hade varit med mig i två veckor.
– Kan du ta bort den? frågade jag.

Jag låg i Ismaels famn och från hans bröst sken en energi som genomlyste min kropp. Tio sekunder senare var inkräktaren borta och en fridfullhet infann sig såväl inom som runt mig.
– Var det så enkelt?
– Ja. Det enda du behöver göra är att be om det och uppriktigt veta att det ligger i min makt att göra det. Eftersom du vet det så kan du be om den hjälp du behöver.
– Som när bibelns Jesus säger att allt människan behöver göra är att tro så ska han läka dem?
– Ja, exakt. När du arbetar med en högre makt så behöver du bara tro på den för att den ska kunna arbeta genom dig. Men märk väl, tro i bemärkelsen att veta. När du kallar in en högre makt behöver du veta att den kommer att infinna sig. Jesus hade lätt att utföra läkande på det sättet eftersom han var fullkomligt klar över att Gud fanns och hade verklig makt. Anledningen till att det finns få som kan läka på det sättet är att det är få som fullkomligt vet. De flesta bär på tvivel och föreställningar som blockerar dem även när de inbillar sig att de verkligen tror.

Han fortsatte:
– De flesta som säger sig tro gör så utan att veta. De har ingen egen upplevelse utan förlitar sig på andras påståenden om hur världen fungerar. Många läser alltför mycket och tar till sig andras tankevärldar som sina egna. Dessa människor vet inte.

En fysisk rening

Första gången jag drabbades av ett gallstensanfall trodde jag att det var en hjärtattack och fick åka ambulans till sjukhuset. Därefter kom attackerna regelbundet; varje eller varannan vecka. De ville operera mig men jag ville prova andra metoder först. Jag lärde mig att meditera och andas igenom attackerna och att lösa upp smärtan med citron. Rensningar av lever och gallblåsa hjälpte tillfälligt men besvären återkom alltid inom en månad. Detta pågick i mer än ett halvårs tid.

● ● ●

Nästa kväll såg jag fram emot att gå och lägga mig. Jag gjorde mina toalettbestyr, satte mig i sängen och fick omedelbart kontakt med Ismael som upplevdes tätt bakom och överlappande med mig.
– Jag undrar om vi kan göra om det som vi gjorde igår. Typ att scanna hela mig och plocka bort sånt som inte ska vara där.
– Vi plockade bort den igår. Det finns inget mer.

Lite besviken frågade jag:
– Kan du något annat som vi kan prova?
Ett skratt bröt fram.
– Jag kan en hel del.

Ett bubblande gick genom hela magen och efter någon minut var jag akut kissnödig. Kisset var påtagligt mörkt. En fysisk rening från icke-gynnsamma parasiter, bakterier och andra ämnen, förklarade Ismael.
– Så du kan hjälpa med fysisk rening också? frågade jag när jag kom tillbaka från toaletten.
– Självklart. Du behöver bara be om det så hjälper jag dig.

Efter det upphörde gallstensanfallen.

Att genomlysa ett rum

Mina barn hade emellanåt sovit mycket oroligt så en kväll frågade jag om det gick att genomlysa ett rum på samma sätt som Ismael genomlyst mig.
– Ja, absolut.
Han upplevdes bakom mig och sken genom mig ut i rummet.

– I fotänden av undersängen finns en rädd en. Jag tar bort den.
Det gick så snabbt att jag inte hann fråga något om den. Känslan i rummet lättade.
– Hittar du några fler? frågade jag.
– Nej, det var bara den.

Under en halv minut, allt som allt.

Trauma hos en bebis

Jag låg bredvid bebisen och frågade Ismael om jag fick genomlysa den för att befria honom från tidiga jobbiga upplevelser. Jag la handen på honom, han skakade till och för mitt inre rusade en mängd för mig obekanta jobbiga upplevelser förbi och upplöstes. Det hela var över på tio sekunder och sedan blev bebisen ledsen av plötsligheten.

– Jag trodde inte att han skulle ha hunnit samla på sig så mycket än, sa jag till Ismael.
– Allt är inte härifrån. Vägen ner till att födas i den här världen är lång och tiden när man ligger i magen är ansträngande. Att födas är att komma till en helt annan värld. Där är missförstånden många och ger inte sällan plats för gråt. Det kan finnas mycket att rensa även på ett litet barn för den har varit med om saker.