Etikett: meditation

LSD

LSD är en enteogen som uppfanns av misstag av kemisten Albert Hofmann i slutet av 1930- och början av 1940-talet. Han studerade ergot (mjöldryga) i sökandet efter en medicin mot klusterhuvudvärk när han oavsiktligt fick i sig substansen han syntetiserat och insåg att den hade en helt annan potential. Inledningsvis var det vetenskapliga intresset för substansen stort och forskningen som gjordes exceptionellt lovande.

En tidig hypotes var att LSD simulerade psykos eller allvarlig mental störning. Det visade sig dock snarare vara tvärt om. Med LSD läkte många från mentala åkommor, trauman, missbruk och liknande.

Jag tog LSD för att uppleva
hur det är att vara galen.
Istället insåg jag
hur det är att vara frisk.

CIA fick tidigt upp ögonen för substansen och tänkte att den antingen skulle kunna användas som sanningsserum eller för att manipulera och kontrollera människor. Många av deras experiment var rent förkastliga. Inom det militära var intresset initialt också stort och LSD testades vid övningar. En oväntad bieffekt var att en del av de som fick LSD la ner sina vapen, inte längre tog den militära hierarkin på allvar och blev pacifister.

Men de som slutligen provocerade fram en kriminalisering av en lång rad enteogener var hippiekulturen i USA med sina slagord Peace, Love and Understanding. Långt hår, krigsvägran, fritt sex och grym musik blev helt enkelt för mycket för de styrande politikerna som utan hänsyn till den lovande vetenskapen kriminaliserade LSD och mycket annat. Kriminaliseringen började i mitten av 1960-talet och var inom tio år världsomspännande.

LSD gick under jorden men fortsatte användas i terapeutiska, andliga och rekreationella sammanhang. När rave-kulturen dök upp på 1980-talet så var MDMA förvisso den mest framträdande substansen men även LSD var vida populärt. Rave-kulturens slagord var snarlika hippierörelsens: Peace, Love, Unity, Respect.

Efter 50-60 års urskiljningslöst krig mot allehanda droger har LSD och liknande substanser under 2000-talet åter börjat forskas på. Och även nu rapporteras anmärkningsvärt goda resultat i de teststudier som gjorts. Vid jämförande studier visar det sig dessutom att LSD har en bråkdel så många negativa bieffekter som exempelvis alkohol och nikotin och nästintill saknar missbrukspotential.

Substansens karaktär

Jag vill hävda att två saker som är karakteristiska för LSD är att den:
• inte har en entitet kopplad till sig, och
• är särskilt lämpad för arbete på det mentala planet.

Saknar entitet

Växter och svampar har entiteter kopplade till sig. Det finns en intelligens på andra sidan som man samarbetar med på sin resa. När vi isolerar ämnen och syntetiserar dem tappar vi den kontakten och lämnas istället till våra egna förmågor. Den som arbetar med LSD får inte vägledning av substansen utan behöver förlita sig på sin egen eller någon annans vägledning. Den förstärker det som redan finns.

Det ska dock sägas att bara för att LSD inte har en egen entitet så innebär det inte att den är helt utan själ. Eftersom många haft ett möte med LSD så skapas det en särskild energi runt substansen. Den energin kan kallas för själ men skapas av vår gemensamma upplevelse och är inte kopplat till en yttre intelligens.

Arbetar mentalt

LSD är ett ypperligt verktyg för att arbeta med mentala bekymmer såsom psykosomatiska sjukdomstillstånd, missbruk, depression, utmattning och mentala sjukdomstillstånd som inte orsakas av parasiterande energier. Kort och gott sådant som har med detta livet och denna verkligheten att göra.

Vore LSD en människa tänker jag att den vore en exceptionellt insiktsfull västerländsk terapeut eller coach. Någon som kan vrida och vända på ens tankar så att mönster blottläggs och polletten trillar ner.

Nu är det naturligtvis fullt möjligt att ha helt andra slags upplevelser på LSD såsom andekontakter och förnimmelser av tidigare liv. I motsats till många andra enteogener är det dock inte substansen som initierar dessa. LSD öppnar istället upp den egna förmågan vilket i sin tur medvetet eller omedvetet leder vidare till sådana kontakter. Här hänger det inte på enteogenen utan på den egna förmågan.

Exempel: Psoriasis

Jag har psoriasis vilket är en sjukdom som får hudceller att balla ur och producera alltför mycket skinn. Det leder i sin tur till irriterad och fjällig hud som för det otränade ögat kan likna exem. Sol och saltvatten ger den bästa lindringen medan stress i alla former kraftigt förvärrar tillståndet.

Själv skämdes jag så för min psoriasis att det påverkade hur jag levde och mådde. Jag bar långbyxor på sommaren för att skyla mig, badade inte för att slippa folks blickar och klädde sällan av mig i annat än mörker. Allt detta försämrade min psoriasis avsevärt eftersom det dels stressade mig och dels gjorde att jag inte sökte den lindring av sol och vatten som jag kunde ha fått.

När jag började med LSD frigjordes stress, ogynnsamma rädslor och vanföreställningar så snabbt att jag under ett par års tid var praktiskt taget symptomfri. Vad som hände var att jag slutade skämmas och må dåligt över min kropp vilket gjorde att det lugnade ner sig. Dessutom innebar det att jag vågade sola och bada vilket ytterligare förbättrade mitt tillstånd.

Märk väl: LSD är inget botemedel för psoriasis. Men att lösa upp skuld, skam, rädslor och stress som är kopplat till en sjukdom kan hjälpa oss att bli symptomfria eller rent av ge oss utrymme att lösa grundorsakerna.

Meditation på LSD

Dagen rörde långsamt på sig medan festivalen höll på att packas ihop och folk letade efter sina vänner och tillhörigheter. Själv satt jag på en sten någonstans mitt i och mediterade när jag plötsligt befann mig i ett energimässigt ägg. Därifrån kunde jag sedan urskilja vart ljud i omgivningen för sig självt; lyssna till ett samtal flera hundra meter bort eller höra insekternas förehavanden. Min hörsel hade skärpts till något som jag hade förknippat med påhittade superhjältar.

● ● ●

Som med alla enteogener är kombinationen med meditation utmärkt för djupare utforskande. En bok som jag kommit att tycka mycket om är Timothy Learys Psychedelic prayers. Det är en bearbetning av taoistiska Tao Te Ching, specifikt anpassad för LSD-upplevelser. Upplägget är att vägledda meditationer läses vid sex tillfällen i upplevelsen.

Meditation under peaken (timme 1-4) kan vara svårnavigerat för en som är ovan eftersom det kan vara svårt att hålla fokus. Samtidigt är det då vi är som mest i kontakt med det rena energiflödet, alltet, oss själva på molekylnivå och sådant som befinner sig bortom våra sinnen.

Allteftersom vi åter landar i vår egen kropp knyts meditationerna i allt högre utsträckning till den mänskliga upplevelsen. På andra sidan kulmen av peaken (timme 3-6) menar Leary är ett ypperligt tillfälle för att väcka medvetenheten på cellnivå och plantera frö i oss som får växa. Jag skulle tillägga att detta är en god tidpunkt för kontakt med andra medvetanden och tider.

När upplevelsen är i avtagande (timme 6-9) är en god tid att utforska kroppen, sinnet och den mänskliga upplevelsen i alla dess former. Det är i min mening en bra tid för naturupplevelser, relationer, sex och kontemplation. Upplevelsen då jag befann mig i ett ägg och kunde höra alla ljud var i denna fasen av resan.

Learys uppdelning är ett gott försök att beskriva vilka slags meditationer som passar var i resan.

Exempel: Taoistisk peakmeditation

Meditationen läses mycket långsamt och med eftertryck under peaken. Nedanstående meditation heter Take in – Let go och är hämtad ur Timothy Learys Psychedelic prayers. Jag har översatt den till svenska och lagt till sista stycket.

● ● ●

För att andas in
Behöver du först andas ut
Släpp taget

För att hålla
Behöver du först öppna din hand
Släpp taget

För att vara varm
Måste du först vara naken
Släpp taget

För att förstå
Måste du först förlora förståndet
Släpp taget

Form och dos

LSD är en så pass potent substans att dosen mäts i microgram. När Albert Hofmann först testade substansen på sig själv började han med 250 microgram vilket han föreställde sig skulle vara en knappt märkbar dos. Det visade sig vara en hög dos vilket gav honom en ordentlig resa. Enligt Erowid ligger tröskeldosen för LSD runt 10-20 microgram. En låg dos är 20-75, en normal 50-150, en hög dos 150-400 medan allt över 400 microgram betraktas som en mycket hög dos.

LSD kan komma i ett flertal former. De två vanligaste är förmodligen som blotters (små papperslappar indränkta med LSD) eller i flytande form. LSD kan också vara i kristallform.

I bruksledet finner man huvudsakligen LSD i normaldoser, det vill säga att en lapp eller en droppe ligger mellan 50 och 150 microgram. Det är dock viktigt att fråga eftersom det finns betydligt starkare än så.

För att mikrodosera kan en droppe blandas ut med vatten som sedan portioneras.

Effekt

Människor som inte får känningar av blotta närvaron av substansen brukar börja känna effekterna efter ungefär en kvart och uppnår vanligtvis full effekt efter 45 till 60 minuter. Beroende på dos, sammanhang och personens känslighet brukar upplevelsen sedan vara i 8-12 timmar med en peak på cirka fyra timmar.

De initiala fysiska effekterna kan ibland vara lätt obehagliga såsom muskel- eller käkspänningar, ilningar och lätt illamående. Men de kan också vara behagliga såsom rysningar av förväntan, upprymdhet och fnissighet.

Det är önskvärt att få en ordentlig sömn efter att ha använt LSD, ibland så mycket som 12 timmar. Afterglow-effekter är vanliga och kan hålla i sig länge. Det är också vanligt med en lätt träningsvärk i hjärnan eftersom en mängd nya kopplingar gjorts.

Det sägs ibland att vi bara använder en bråkdel av vår hjärnkapacitet, kanske så lite som några få procent. Vårt normalläge kan beskrivas som att vi kör en bil vars motor är strypt och därför bara kan köra i 20 kilometer i timmen. Under påverkan av LSD öppnas våra förmågor upp så att vi plötsligt kan framföra bilen i 80, 90 eller rent av 110. Vi får tillgång till betydligt mycket mer mental kraft utan att för den skull äventyra motorn.

Starka frågor

En stark fråga kan hjälpa oss att nå insikt och förändring. Den kan ställa sådant som vi tagit för givet på ända och uppdatera vårt tankesätt. Ofta kan den också användas som ett mantra under en tid för att nå djupare insikt.

Vad kan jag lära mig av detta?

Jag befann mig mitt i en uppslitande arbetsplatskonflikt som hade kommit att handla om min tjänst. Arbetsplatsen var delad i två falanger och den falang som för tillfället fått överhanden ville ge min tjänst till någon som var lojal mot dem. Jag mådde hemskt dåligt när jag åkte på vipassana. Det är en djupmeditationsteknik som sägs komma från Buddha själv.

Hela första dagen rådde det inom mig fullkomlig kakafoni av negativa tankar och känslor. Jag kunde på min höjd behålla mitt fokus i någon minut innan mitt sinne var iväg och rotade runt i min arbetssituation igen. Men redan andra dagen uppenbarade sig lösningen som gjorde att jag just då kunde släppa arbetssituationen och fokusera på meditationstekniken. Lösningen kom i form av en stark fråga:

Vad kan jag lära mig av detta?

Frågan bar jag sedan med mig genom hela konflikten och en bra bit efter. När man befinner sig mitt i något kan det vara svårt att se vad som är vad på grund av alla känslor och tankar som löper amok och att folks inspel och utbrott skymmer sikten. Frågan gjorde två mycket viktiga saker för mig.

För det första gav den mig något att fokusera på. Liknande ett andningsankare om man så vill. Även om jag fortfarande var mycket engagerad i konflikten så var jag inte fullkomligt uppslukad av den mentalt och känslomässigt. Frågan gav mig möjlighet att lyfta blicken.

För det andra öppnade den upp en helt annan förståelse för konflikten. I början var jag fullt upptagen av att känna mina egna känslor. Kort och gott så tog jag det väldigt personligt. När jag istället började fråga mig själv vad jag kunde lära mig av detta så fanns där plötsligt mängder av lärdomar varav en var att det i grunden inte var personligt. Det handlade om makt och om att ge sina vänner förmåner. Det handlade faktiskt inte alls om att Daniel var dålig eller att min arbetsprestation inte var god nog, vilket var en lättnad.

Tiden efter vipassana var fortsatt hemsk med allehanda vändningar i konflikten men ingalunda så hemsk som den varit om jag inte funnit frågan. Det var en uppslitande upplevelse men också en oerhört lärorik en för när man kontinuerligt frågar sig själv “vad kan jag lära mig av detta?” så kommer man ofrånkomligt att lära sig väldigt mycket.

Måste och vill

– Jag har så himla mycket att göra, beklagade jag mig för min coachkollega. Jag måste dra ihop ett möte med arrangörsgruppen, jag måste sätta ihop ett event och mejla ut inbjudningar. Jag måste skriva klart inlägg till bloggen och jag måste göra ett pressmeddelande…
– Men, avbröt hon mig. Du säger hela tiden att det är saker som du MÅSTE göra. Är det inget av detta som du VILL göra?

Jag tystnade och insåg att varenda måste som jag uttalade egentligen var något jag ville göra. Det var saker som jag varit initiativtagare till, som jag engagerat mig själv och andra i, sådant som jag lagt min energi i och ville se förverkligat. Och nu satt jag här och pratade om det som om jag blivit påtvingad alltihop. Så jag började om från början.

– Jag har så himla mycket som jag VILL göra. Jag vill ha ett möte med arrangörsgruppen. Jag vill sätta samman ett event och mejla ut inbjudningar. Jag vill skriva inlägg till bloggen och ett pressmeddelande.

Istället för en tyngd av måsten kände jag plötsligt inspiration.
– Jag vill sätta igång med det här nu, sa jag och kände hur lusten bubblade i min kropp.

● ● ●

Hennes fråga var så enkel men samtidigt kraftfull. Det tog inte mer än de orden för att få mig att gå från bekymmerstankar till sprittande inspiration. En alldeles förträfflig fråga som fler borde ställa sig när de funderar över sina måsten i livet. 

Andra potentiellt starka frågor

Varför gör jag det här?

Det är inte självklart att vi alltid tänkt efter varför vi gör något. Att ställa sig själv frågan ger oss möjlighet att reflektera över det och därefter välja om vi vill fortsätta eller sluta.

Vad säger detta om mig?

Den här frågan kan men behöver inte vara snarlik den förra. Våra handlingar, val, tankar, känslor och mycket mer är uttryck för något hos oss själva. När vi ställer oss frågan kan vi få syn på bakomliggande orsaker till varför vi fungerar på ett visst sätt. 

Är detta bra för mig?

Innerst inne vet vi vad som är bra och dåligt för oss. När vi ställer oss frågan om något är bra för oss så vet vi ofta instinktivt svaret så fort frågan ställts.

Vad behöver jag nu?

Detsamma gäller frågan om vad vi behöver. Innerst inne vet vi vad vi behöver men glömmer ofta att ställa frågan. När vi ställer den kan svaret ofta komma snabbt som en magkänsla eller ett spontant infall. Det ligger redan där på tungspetsen och väntar.

Vad ska jag göra först?

Detta är en fråga som handlar om prioriteringar. Vi behöver börja någonstans men när vi har en diger att göra-lista så kan vi ibland känna oss så överväldigade att vi inte börjar alls. Bland annat då kan den här frågan vara till stor hjälp.

Vad är frågan?

När vi fastnar så är den mest relevanta frågan sällan ”Hur tar jag mig ur det här?” eller ”Hur kommer jag vidare?”. Sådana frågor fokuserar på att vi inte vill vara där vi är. De hanterar inte situationen eftersom de är ett uttryck för att vi vill fly den. Om vi flyr så fastnar vi snart i en liknande situation igen.

Vi behöver komma ihåg att inte försöka fly det som är obehaglig vilket vi kan göra genom att hitta bättre frågor. En bättre fråga att ställa sig är ”Vad är frågan?”. När vi frågar oss det formulerar vi nya frågor. Frågor som ”Hur hamnade jag här?”, ”Vad är det här fastnandet?” eller ”Vad kan jag lära av detta?”. Dessa frågor hjälper oss att hitta en större förståelse för oss själva och hur det kommer sig att vi har fastnat. När vi lär oss läxan och löser de problem som fick oss att fastna så kommer vi loss och fortsätter förhoppningsvis vidare utan problem.